Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1966
1
Nr 62
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående försäkringsskyddet
för hemmafruar in. fl.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:581 av fru Olsson, Elvy, och herr
Wikberg, samt nr 11:707 av herr Johansson i Skärstad m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. \laj:t måtte anhålla om utredning i syfte att lösa trygghetsfrågan
för dem som inte får den löst genom grupplivförsäkringar, varvid
särskilt hemmafruarnas situation må beaktas».
Motionerna
I motionerna anföres, att vissa grupper fortfarande står utanför betydande
delar av det sociala trygghetssystemet. Särskilt framhålles, att många
hemmafruar har ett otillfredsställande försäkringsskydd och att om hustrun/modern
avlider en ekonomiskt och praktiskt mycket svår situation uppstår
för de efterlevande. Motionärerna understryker, att stora svårigheter
kan uppstå för barnens uppfostran. Vidare anför motionärerna följande.
Vissa kategorier har kunnat ordna hustruförsäkring i anslutning till kollektivförsäkring
för männen. Många kan emellertid inte ordna sin grupplivförsäkring
på grund av arbets- och yrkessituationen. För alla som inte
kan få till stånd en tillfredsställande lösning av frågan inom ramen av nuvarande
bestämmelser, bör samhället lagstifta. Frågan bör lösas i anslutning
till den nuvarande änkepensioneringen. Bland dem som kommer i fråga
torde hemmafruarna utgöra den största gruppen.
Gällande bestämmelser m. m.
Familjepension utgår såväl inom folkpensionens som inom tilläggspensionens
ram. Familjepensionsförmånerna består i båda fallen av änkepension
och barnpension. Änklingspension utgår icke enligt lagen om allmän
försäkring. Barnpension utgår däremot antingen barnets fader eller moder
avlidit. Rörande förutsättningarna för att familjepension skall utgå må här
upptagas följande.
!•:•! .U-w iwiiX om,;: in.i m ,>''.■<{ i I : mu; i it i l J,V’
Folkpensionering
Fn änka har rätt till folkpension i form av änkepension under förutsätt -
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 sand. 2 avd. Nr 62
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1966
ning att hon antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift
med honom minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor
tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande
vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under
16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen
anses som om mannen avlidit, då barnet upphörde att påverka rätten
till pension, och äktenskapet varat t. o. m. nämnda tidpunkt.
Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed
jämställda tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från
67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen
med Vis för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt
då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.
Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen
utan inkomstprövning.
Änkepension indrages, om änkan ingått nytt äktenskap, men börjar ånyo
utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.
Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och
änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Fr. o. in. den
månad då änkan fyller 67 år utbytes änkepensionen mot ålderspension.
Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild
kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild
man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har
eller har haft barn med honom. Däremot äger en kvinna inte rätt till änkepension
efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och
efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande sammanbott med en
annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Barnpension utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder
eller båda föräldrarna, under förutsättning att barnet är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket. Rätt till barnpension föreligger dock
inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,
och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är
bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en
gång för alla.
Barnpension utgör för år räknat tjugufem procent av basbeloppet. För
barn vars båda föräldrar avlidit, utgör dock barnpensionen trettiofem procent
av basbeloppet.
Tilläggspensionering
Inom den allmänna tilläggspensioneringen har försäkrads änka och barn
rätt till familjepension efter honom, under förutsättning att han vid sin
död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen
eller att han skulle ha varit berättigad till förtidspension, om
Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1!)66
3
hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som kräves för
rätt till sådan pension. Kfter kvinnlig försäkrad utgår såsom nämnts endast
barnpension.
Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat
minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.
Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,
oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till
änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. I
motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen
kräves för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen att legalt äktenskap
förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gitter om sig. Upplöses
det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen
ånyo börja utgå.
Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs.
den förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om
sådan pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit
om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Om den
avlidne åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepensionen ändå med
utgångspunkt från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknar
man med en ålderspension av den storlek, som gäller vid ett uttag från 67
års ålder.
Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar
barn under 19 år, som är berättigat till pension efter honom. Finns
inte något pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 procent av den
försäkrades nyssberörda egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat
barn, är änkepensionen 35 procent av samma pension.
En kvinnas rätt till änkepension påverkas inte av att hon samtidigt är
berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen.
Barnpension utgör, om änkepension samtidigt skall utgå, femton och i
annat fall fyrtio procent av nämnda egenpension. Finns flera barn än ett,
ökas procenttalen med 10 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda
barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.
Grupplivförsäkring
Sedan kollektivavtal träffats därom, har på en mycket stor del av arbetsmarknaden
tjänstegrupplivförsäkring tecknas för de anställda. Av de för
år 1966 och tills vidare gällande bestämmelserna för sådan livförsäkring,
varom avtal träffats mellan arbetsgivaren och det för ändamålet bildade
Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag (AFA), skall i det följande återgivas
vissa delar.
Försäkringsbelopp utgöres av helt grundbelopp, högst 24 000 och lägst
4 000 kronor (a), halvt grundbelopp, högst 12 000 och lägst 2 000 kronor
(b), eller begravningshjälp med 2 000 kronor (c). Vidare utgår i förekom
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1966
mande fall försäkringsbelopp i form av helt tilläggsbelopp för omyndig, högst
7 000 och lägst 2 000 kronor för varje omyndig under 21 års ålder (d)
eller halvt tilläggsbelopp för omyndig med 3 500 kronor för varje omyndig
under 17 års ålder.
Vid arbetstagarens frånfälle utgår helt grundbelopp om arbetstagaren vid
dödsfallet fyllt 21 men ej 67 år och efterlämnar vissa närstående såsom
make eller maka, sadant omyndigt barn eller adoptivbarn, som enligt lag
har arvsrätt efter honom, eller fader eller moder. Om arbetstagaren fyllt
21 men ej 55 år utgår helt grundbelopp med 24 000 kronor. Grundbeloppet
reduceras härefter med stigande levnadsålder — 2 000 kronor/år — så att
beloppet uppgår till endast 4 000 kronor om arbetstagaren fyllt 65 men
ej 67 år. Om arbetstagare som nyss sagts — mellan 21 och 67 år gammal_
avlider och efterlämnar sådant omyndigt barn eller adoptivbarn, som enligt
lag har arvsrätt efter honom, eller sådant omyndigt barn utom äktenskap,
som saknar dylik arvsrätt men gentemot vilket han vid tiden för dödsfallet
var underhållsskyldig, utgår helt tilläggsbelopp för omyndig. Om barnet vid
arbetstagarens frånfälle ej fyllt 17 år bestämmes beloppet till 7 000 kronor.
På motsvarande sätt som i fråga om grundbeloppet reduceras tilläggsbeloppet
så att endast 2 000 kronor utgår om barnet fyllt 20 men ej 21 år.
I vissa fall utgår försäkringsbelopp även vid arbetstagarens makes/makas
frånfälle. Som huvudregel gäller i detta avseende, att begravningshjälp
utgår med 2 000 kronor samt halvt tilläggsbelopp för omyndig med 3 500
kronor för varje gemensamt, hemmavarande barn under 17 år.
Tidigare behandling m. m.
I Förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m. (SOU 1959:
32) anförde 1958 års socialtörsäkringskommittc i fråga om änklingspensionering:
Diskussionen
om det allmännas stöd till de ofullständiga familjerna har
i huvudsak begränsats till en typ av sådana familjer, nämligen ensamstående
mödrar med barn. Deras ekonomiska och sociala läge har blivit
föremål för utredningar i olika sammanhang. Därvid har konstaterats att
många av de ensamstående mödrarna lever under blygsamma ekonomiska
förhållanden och att det allmännas ekonomiska stöd är otillräckligt. En
annan grupp ofullständiga familjer, nämligen ensamstående fäder med
barn, har däremot rönt relativt liten uppmärksamhet. Skälen därtill torde
vara flera. Det kan nämnas att den sistnämnda gruppen numerärt sett är
relativt liten. Enligt 1950 års folkräkning uppskattades sålunda antalet
ensamstående fäder med hemmavarande barn under 16 år till omkring
11 000, varav det övervägande antalet var änklingar och frånskilda, under
det att antalet ensamstående mödrar med sådana barn utgjorde omkring
79 000. Vidare må framhållas att de ensamstående fädernas ekonomiska
ställning i allmänhet presumeras vara bättre än mödrarnas, något som
också bestyrkes av de i det föregående lämnade uppgifterna om inkomstförhållandena.
Den ekonomiska situationen vid en makes frånfälle kan
Andni lagutskottets utlåtande nr (>2 år l!)66 5
kort beskrivas så, att vid mannens död den inkomst som bildat underlaget
för familjens försörjning ofta försvinner helt eller till större delen, under
det att vid hustruns död samma inkomst i regel består, därvid dock familjens
levnadskostnader ofta stiger därigenom att den lejda kvinnliga arbetskraft
som i regel behövs för skötseln av hemmet och barnen ställer sig
mycket kostsam. Någon allmängiltig norm för bedömandet av den berörda
kostnadsstegringen finnes emellertid icke.
Enligt kommitténs utredningsuppdrag bör frågan om änklingspensionering
utredas samtidigt med frågan, huruvida barnpension skall utgå även
då den icke huvudsakliga försörj aren (i regel modern) avlidit.
Kommittén vill härvid till en början, i likhet med allmänna pensionsberedningen,
konstatera att det torde vara obestridligt, att änklingar med
icke vuxna barn ofta befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge. Av det material
som tidigare redovisats angående änklingarnas inkomstförhållanden
framgår väl att änklingarnas inkomster i regel är större än änkornas. Material
saknas dock för bedömande av i vilken omfattning hustruns död
medför ökade levnadskostnader för en änkling med barn. Att denna kostnadsökning
är betydande — särskilt om barnen är små och flera ■— torde
vara ställt utom allt tvivel.
Då det gäller att tillgodose det hjälpbehov som uppkommer för familjen
vid en gift kvinnas frånfälle, kommer frågan om änklingspensionerna och
frågan om rätt till barnpension för de moderlösa barnen att stå i förgrunden.
Dessa båda pensionsförmåner kommer härvid att stå i ett nära sammanhang
med varandra.
Som tidigare nämnts i samband med behandlingen av barnpensionerna
är det närmast tre olika alternativ som står till buds, då det gäller att lösa
frågan om änklingsfamiljernas hjälpbehov.
Det första alternativet är att låta hustruns frånfälle grunda rätt till
änklingspension för mannen men däremot ej rätt till barnpension för barnen.
Pensionsberedningens förslag anslöt sig närmast till detta alternativ.
Det andra alternativet är att låta dödsfallet grunda rätt till barnpension
för barnen men ej rätt till änklingspension för den efterlevande mannen.
Det tredje alternativet är att vid hustruns frånfälle utgiva både änklingspensiori
''till mannen och barnpension till barnen. Ett motsvarande förfaringssätt
tillämpas för närvarande beträffande änkorna, som kan erhålla
änkebidrag för egen del samtidigt som deras barn erhåller särskilt barnbidrag.
Genom sitt ställningstagande till frågan om rätt till barnpension för
barn, vars moder avlidit, har kommittén redan avböjt det första av de
nämnda alternativen. Kommittén anser på skäl som åberopats vid behandlingen
av barnpensionerna att änklingsfamiljernas hjälpbehov bäst tillgodoses
genom att giva de moderlösa barnen barnpensionsrätt. Barnpensionen
föreslås också skola utgå, oberoende av om fadern ingår nytt äktenskap.
Emellertid återstår frågan, huruvida en särskild änklingspension kan
anses erforderlig vid sidan av barnpensionen.
Enligt kommitténs uppfattning är det endast i de fall där det finnes
hemmavarande icke vuxna barn, som ett verkligt behov av fortlöpande
ekonomisk hjälp efter hustruns död generellt kan presumeras. Att tillerkänna
en änkling utan hemmavarande barn rätt till änklingspension torde
i regel icke vara motiverat. Änklingen har normalt förvärvsarbete, och änk
-
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1966
Iingarnas inkomstförhållanden är bättre än änkornas i motsvarande situation.
I de fall åter där minderåriga barn finnes torde barnpensionen i de
flesta fall lämna en nöjaktig hjälp. Genom barnpensionen varieras det
ekonomiska stödet med hänsyn till barnens antal. Har modern under sin
livstid bidragit till familjens försörjning genom förvärvsarbete utom hemmet,
kommer barnen vidare att i framtiden regelmässigt få sina pensionsförmåner
förhöjda med tilläggspension efter henne.
Med anledning av vad sålunda anförts har kommittén icke funnit skäl
framlägga förslag om införande av änklingspensioner inom folkpensioneringen.
I motioner till 1962 års riksdag föreslogs införande av änklingspensioner
i den allmänna försäkringen. Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 27:
I ett äktenskap, där båda makarna arbetar, är familjens gemensamma
ekonomi uppbyggd på makarnas sammanlagda inkomster. Det är sannolikt
att räkna med att detta blir alltmera vanligt i framtiden. En efterlevande
make i ett sådant äktenskap kan ha samma behov av efterlevandepension
som en hustru. Ett införande av änklingspensionering i den allmänna pensioneringen
skulle sannolikt föranleda vissa ändringar i nu gällande regler.
Utskottet tillstyrker därför att frågan underkastas en förutsättningslös utredning,
vilken lämpligen bör kunna ske i samband med utredningen av
frågan om änkepension till frånskild kvinna.
I samband med den ovan förordade utredningen synes böra prövas även
det i motionerna 1:650 och 11:782 framställda önskemålet om uppdelning
mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen
efter mönster av den inom skattelagstiftningen tillämpade s. k.
tudelningsprincipen. De närmare konsekvenserna av en sådan ordning kan
förtjäna att övervägas, då den möjligen kan innebära lösningen av en del
problem, som i dag är svåra att komma till rätta med. Sålunda skulle inom
tilläggspensioneringen en tudelningsregel kunna göra pensioner för efterlevande
make obehövliga. Därmed skulle också problemet om rätt till änkepension
för frånskilda kvinnor delvis bortfalla.
I direktiven till pensionsförsäkringskommittén anföres beträffande änkepensioner
till frånskild kvinna och änklingspensioner:
En ny lösning av frågan om frånskildas pensionsrätt får sökas utifrån
de allmänna principer, på vilka pensionssystemets regler om familjepensioner
vilar. Det bör vara en riktpunkt för utredningsarbetet att reglerna
om frånskilda kvinnors rätt till änkepension skall låta sig infoga i den ram
som det allmänna pensionssystemet för närvarande ger. Man bör slå vakt
om pensionssystemets enhetlighet och således undvika att införa nya skillnader
mellan folk- och tilläggspensioneringen när det gäller förutsättningarna
för rätt till familjepension. Vidare bör gällande bestämmelser om familjestöd
i annan form än pension och den familjerättsliga lagstiftningen beaktas.
Utredningen bör belysa hur en pensionsreform skall passas in i ett
större familjepolitiskt sammanhang.
Utredningen bör pröva frågan om en komplettering av familjepensioneringen
med änklingspensioner.
Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 11166
7
I motion 11:388 till 196i års riksdag påtalades bl. a., att det inom den
allmänna tilläggspensioneringen utgår änke- men ej änklingspension samt
att barnpensionen är oförmånligare efter manlig än efter kvinnlig arbetstagare.
Andra lagutskottet hemställde — under hänvisning till pensionsförsäkringskommitténs
utredning —• i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 56
att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Sedan familjeberedningen år 1964 framlagt en promemoria kallad ökat
stöd till barnfamiljer (SOU 1964:36) och promemorian remissbehandlats
tillsattes påföljande år familjepolitiska kommittén, som skall verkställa en
närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. I utredningsdirektiven
framhålles, att de sakkunniga bör skaffa sig en god
överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera den inbördes
avvägningen och pröva behovet av ändring eller utbyggnad av dem.
Direktiven innehåller vidare bl. a. följande.
Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsuintionsstödet
åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras
med särskilda stödformer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör
därvid omprövas förutsättningslöst. Det är önskvärt att en såvitt möjligt
enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd, som bör utgå under barnens
uppväxttid fram till dess att de inte längre bör anses tillhöra familjeekonomin.
Vidare bör frågan om införandet av ett vårdbidrag prövas bl. a. mot
bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbefolkningen
minskar. De sakkunniga bör vara oförhindrade att även undersöka och
lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under utredningen
bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma barnförsörjare.
Utskottet
Sedan kollektivavtal träffats därom har på en mycket stor del av arbetsmarknaden
tjänstegrupplivförsäkring tecknats för arbetstagarna. Då en
arbetstagare, som fyllt 21 men ej 55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp
om 24 000 kronor från försäkringen. Om arbetstagaren är 55 år
eller äldre reduceras beloppet. Tilläggsbelopp med högst 7 000 kronor
utgår för omyndigt barn, som den avlidne har. Försäkringsbelopp utfaller
i vissa fall även vid arbetstagarens makes eller makas frånfälle. Som
huvudregel gäller därvid, att begravningshjälp utgår med 2 000 kronor
samt halvt tilläggsbelopp med 3 500 kronor för varje gemensamt hemmavarande
barn under 17 år.
I förevarande motioner framhålles, att många hemmafruar har ett
otillfredsställande försäkringsskydd. Om hustrun i en barnfamilj avlider
uppstår nämligen en ekonomiskt och praktiskt mycket svår situation för
de efterlevande. Motionärerna hemställer om utredning i syfte att lösa
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 1966
trygghetsfrågan för dem som inte får den löst genom grupplivförsäkring,
varvid särskilt hemmafruarnas situation bör beaktas.
Motionerna synes syfta till att en form av grupplivförsäkring skall
tillskapas för i främsta rummet hemmafruar som inte blir anslutna till
sådan försäkring i egenskap av arbetstagare. De grupplivförsäkringar,
som torde utgöra mönster för förslaget, har tillkommit avtalsvägen. Utskottet
ställer sig avvisande till att lagstiftningsvägen tillskapa någon
likaitad form av försäkring för hemmafruar och andra grupper, som
inte omfattas av sådant avtal. Emellertid är frågan om förbättring och utökning
av det sociala trygghetssystemet för de grupper som uppmärksammats
i motionerna föremål för utredning i olika avseenden. I detta
sammanhang må hänvisas till pensionsförsäkringskommittén, som skall
utreda bl. a. frågan om införande av änklingspensioner. Riksdagen har
vidare godkänt andra lagutskottets utlåtande nr 53 i år, vari hemställts
att riksdagen måtte anhålla, att motionerna 1:320 och 11:392 överlämnas
till kommittén. Dessa motioner tar upp bl. a. frågan om att som
ett förbättrat efterlevandeskydd införa ett system innehållande försörjarpension,
utvidgad förtidspension och generösare barnpensioner. Då
problem av den art som påtalats i motionerna redan uppmärksammats och
torde bliva föremål för vidare överväganden finner utskottet någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionerna inte vara påkallad. Utskottet
får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:581 och 11:707, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 november 1966
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,
herrar Lars Larsson, Edström, Hubinette, Högström och fru
Elvy Olsson;
från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fru Svensson,
herrar Svensson i Kungälv*, Johansson i Skärstad, Ringaby, Carlsson i
Göteborg, Jonsson och Göransson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Elvy Olsson och herr Johansson i Skärstad.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1966
660708