Andra lagutskottets utlåtande nr 53 dr 1966

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av väckta motioner om allmän egenpension.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 1:320 av herr Dahlén m. fl. samt nr
11:392 av fru Nettelbrandt m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av i motionen skisserat
förslag rörande allmän egenpension».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:392.

Motionerna

Motionärerna pekar inledningsvis på att bristande överensstämmelse föreligger
mellan familjepensionssystemen inom folk- och tilläggspensioneringen
i följande avseenden:

»1. Inom tilläggspensioneringen kan en kvinna samtidigt uppbära änkepension
och förtids- eller ålderspension. Inom folkpensioneringen får däremot
en kvinna välja mellan änke- och förtidspension.

2. Tilläggspensioneringens änkepension är till sitt belopp beroende av om
barn finns som har rätt till barnpension. Någon sådan bindning finns inte
inom folkpensioneringen. På samma sätt är barnpensionen inom ATP men
inte inom folkpensioneringen till sin storlek beroende av om änkepension
samtidigt utgår.

3. Inom ATP-systemet tilldelas en änka utan pensionsberättigat barn ett
pensionsbelopp, som utgör 40 % av makarnas egenpension, d.v.s. i regel
40 % av det belopp som makarna gemensamt skulle försörja sig på såsom
förtids- eller ålderspensionärer. Änkepensionen inom folkpensionssystemet,
vilken är lika stor som full ålderspension, utgör däremot % av makars gemensamma
förtids- eller ålderspension.

4. Barnpensionen inom folkpensioneringen är större i det fall båda föräldrarna
avlidit. Då är den nämligen 35 % av basbeloppet att jämföra med
25 % i annat fall. Inom ATP kan barnpension endast utgå efter den ena
av föräldrarna. Den andres bortgång behöver således inte innebära att
pensionsbeloppet höjs.

5. Barnpensionen inom ATP är för första barnet 40 % om änkepension
icke utgår men endast 15 % i motsatt fall. Detta medför att barnpension
efter en kvinna alltid beräknas efter den högre procentsatsen men att
barnpension efter en man ofta beräknas efter den lägre. Det är en orim 1

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 53

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

lig anordning med tanke på att vårdbehoven kan förutsättas vara lika stora
i båda fallen. Någon liknande diskriminering förekommer ej i folkpensionssystemet.

6. Barnpension utgår till 16 års ålder inom folkpensionssystemet men
till 19 års ålder inom ATP-systemet. Den bristande överensstämmelsen
mellan reglerna i detta avseende torde knappast kunna förklaras på annat
sätt än med hänvisning till kostnaderna i samband med en höjning av
åldersgränsen inom folkpensioneringen. Att skillnaden bör bringas att upphöra
snarast möjligt torde stå utom all diskussion.

7. Bestämmelserna om kvinnans ålder in. in. som förutsättning för änkepension
är olika inom folk- och tilläggspensioneringen. Tillämpningen av
inkomstbortfallsprincipen i ATP-systemet har i detta fall bl. a. lett till
den konsekvensen att en kvinna har rätt till livslång änkepension redan
efter fem års äktenskap även när hon inte har vårdnaden av barn. Denna
bestämmelse framstår som särskilt egendomlig, när man beaktar att en
man i motsvarande situation inte får någon ersättning alls -— änklingspension
utgår ju inte från ATP.

8. Änkepensionsrätt från ATP förutsätter legalt äktenskap. Folkpension
i form av änkepension utgår däremot även i vissa fall när legalt äktenskap
inte förelegat.»

Härefter uttalar motionärerna att pensionsfrågan inte är löst för de frånskilda
kvinnorna, änklingarna, de hemarbetande husmödrarna, hemmadöttrarna
samt övergångsänkorna. Motionärerna drar därefter upp vissa allmänna
riktlinjer för en reform av familjepensionssystemet och anför:

»Behov föreligger att närma bestämmelserna om familjepension i folkpensions-
och ATP-systemen till varandra. Någon anledning att ha skilda
system finns inte från principiell synpunkt. Vissa skillnader är dock befogade,
bl. a. därför att man inom ATP har att ta hänsyn till inkomsthistoriken
i de enskilda fallen.

Folkpensionen och ATP utgör tillsammans ett enhetligt pensionssystem.
Ju mer ATP byggs ut, desto klarare kommer folkpensionens syfte att
bereda åldringarna en minimitrygghet att framstå. Vissa sammanjämkningar
av pensionsbestämmelserna torde kunna göras snarast. En mera
genomgripande reform kommer emellertid att medföra så betydande förändringar
i fråga om förmåner att den måste ske över en längre tidsperiod.
Enligt vilka principer sammanjämkningen skall ske måste bedömas
mot bakgrund av allmänna överväganden om pensionssystemets innehåll.
Standardföljsamhet för folkpensionen är angelägen också i framtiden
och bör åstadkommas även i ett reformerat system. Det blir även
aktuellt att höja ATP-takct, när standarden i samhället stiger.

Nuvarande familjepensionssystem bygger delvis på förlegade principer.
De gällande reglerna för stöd till änkorna är avpassade efter ett tidigare
samhällssystem. Kvinnans ekonomiska beroende av mannen har
efter hand minskat. Utvecklingen går stadigt mot en större jämställdhet
för kvinnan i fråga om rätten till förvärvsarbete. Det kommer som följd
härav att bli allt vanligare att kvinnan blir självförsörjande även som
ålderspensionär. Om änkepensionen i sin nuvarande utformning skall
kvarstå i ett framtida familjepensionssystem måste den kompletteras med
eu änklingspension, uppbyggd enligt samma regler. Redan preliminära
överväganden ger emellertid vid handen att reglerna i ett sådant system

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 dr I!)6(>

skulle bli mycket komplicerade. Det kan givetvis inte komma i fråga att
minska nu utgående änkepensioner. Fråga är emellertid om det inte vore
möjligt att konstruera ett pensionssystem utan änke- och änklingspensioner,
där de behov som änkepensionen nu i vissa fall fyller kan tillgodoses.
Det hör övervägas att ordna detta i ett system som bygger på principen
om allmän egenpension.

Änkepensionen i nuvarande pensionssystem kan sågas ha följande funktioner:
Folkpensionsdelen skall ge änkan eu minimiförsörjning. ATP-delen
skall ge änkan en rättvis andel i den avlidne mannens intjänade förmåner.
Den ger också bidrag till efterlämnade barns försörjning.

Behov av folkpension i form av änkepension föreligger knappast i de
fall änkan vid mannens bortgång kan försörja sig med inkomster av eget
arbete. Minimiförsörjningen kan anses tryggad härigenom. Behov av sådan
änkepensionsförmån föreligger däremot om änkan eller en hemmadotter
— har nedsatt arbetsförmåga och t. ex. på grund av sin ålder ej kan
påräkna lämplig sysselsättning på arbetsmarknaden. Man får här tänka
sig en generös prövning. Den pension som härigenom aktualiseras är en
förtidspension, grundad på medicinska eller sociala indikationer. Annorlunda
ställer det sig emellertid i de fall, då änkan vid mannens död har
vårdnaden om barn i hemmet.

Skulle änkan ha vårdnaden om barn uppkommer ett särskilt pensionsbehov,
som lämpligen kan tillgodoses med en försörj arpension. Försörj arpensionen,
som bör utgå inom såväl folk- som tilläggspensioneringen och
som inte får sammanblandas med barnpensionen, diskuteras vidare nedan.

Det kan övervägas att i ett framtida familjepensionssystem införa regler
som ger änkan rätt till andel för egen del i mannens intjänade ATPförmåner.
Hennes krav härpå konkurrerar emellertid, i de fall mannen tidigare
varit gift, med den frånskilda kvinnans krav. Det är ingalunda självklart
att änkans rätt alltid skall anses väga tyngre än den frånskilda kvinnans.
Fm möjlig fördelningsgrund för ersättningar till änkan resp. den
frånskilda kvinnan från mannens ATP-förmåner vore en fördelning efter
antalet år äktenskapet varat. Fn uppdelning av mannens ATP-förmåner
medför att ersättningen till änka efter man som tidigare varit gift blir mindre
än ersättningen till änka efter man med samma inkomsthistorik som
ej varit gift tidigare. Denna nackdel bör dock inte anses särskilt allvarlig.
Reformen kan endast genomföras på sikt, och avsikten är inte att
nuvarande änkors förmåner skall minskas. I det nya läget bör en kvinna,
som gifter sig med en skild man, redan vid äktenskapets ingående kunna
överblicka sin kommande pension från mannen. Fn sådan anordning kan
föra det goda med sig att vissa av de nuvarande s. k. spekulationsäktenskapen
hindras. En särskild fråga är hur och när andelen resp. andelarna
i mannens intjänade förmåner skall avlösas. Det kan övervägas att låta
avlösning ske med engångsbelopp, som utbetalas vid bodelningen i samband
med t. ex. hemskillnad eller äktenskapsskillnad, då ju en ev. ny
hustrus rätt till förmånerna därigenom föregripes. Giftorätt bör bl. a. därför
inte införas i folk- och tilläggspension.

Vi diskuterar nedan möjligheterna att ge den hemmavarande maken
rätt att räkna pensionspoäng från den förvärvsarbetande makens inkomst.
Detta får anses utgöra ett avgörande moment i egenpensionstanken. Om
en sådan reform genomföres, synes kraven på ersättning för änkan resp.
den frånskilda kvinnan för egen del ur mannens intjänade ATP-förmåner
vid frånfälle ej vara särskilt starka. Det är sannolikt att föredra att er -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

sättningstanken ej förverkligas och att efterlevnadsskyddet till änkan i
stället konstrueras som en försörjningspension avseende efterlämnade barn.

Enligt nuvarande bestämmelser utgår änkepension från folkpensioneringen
bl. a. till änkor, som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor
med barn under 16 år, vilket (vilka) vid makens död stadigvarande
vistades i makarnas hem eller hos änkan. Det behöver inte vara änkans
eller den avlidnes barn. Det väsentligaste kravet är att änkan har den rättsliga
vårdnaden om barnet (barnen). Änkepension från ATP utgår bl. a.
i de fall den avlidne efterlämnat barn som också är barn till änkan. Det
är här fråga om makarnas gemensamma barn. Någon åldersgräns för barnet
är inte uppställd i vad gäller änkans rätt till pension.

Vid en jämförelse mellan nyssnämnda förutsättningar i gällande änkepensionssystem
finner man att änkepensionen inom folkpensioneringen,
men inte inom ATP, har utformats med beaktande av änkans försörjningsbörda
vid makens bortgång. Enligt vår uppfattning är det motiverat att
på sätt som skett i folkpensionssystemet även inom ramen för en allmän
egenpension beakta det försörjningsbehov som uppkommer för ena maken
vid den andres död. Detta kan ske — vid samtidigt avskaffande av
änkepensionen — genom införandet av en försörjarpension, som skall utgå
såväl inom folk- som inom tilläggspensioneringen. Försörj arpensionen bör
i stort utformas efter de regler som i förevarande avseenden nu gäller inom
folkpensioneringen. Åldersgränsen bör dock justeras uppåt. Försörjarpensionen
skall utbetalas till änkan eller änklingen. Äktenskapets längd bör ej
utgöra förutsättning för pensionen. ATP-delen av försörj arpensionen bör innehålla
bestämmelser som på sedvanligt sätt anknyter till inkomsthistoriken
i de enskilda fallen.

Genom försörjarpensionen avses de omedelbara försörjningsbehov bli
täckta som uppkommer vid någondera av två makars död. Emellertid uppkommer
härvid även sekundära försörjningsbehov avseende någons av de
båda makarnas barn i äktenskapet, i tidigare äktenskap eller utom äktenskapet,
där detta (dessa) barn ej vårdas av den efterlämnade maken vid
den andres död. Dödsfallet blir ekonomiskt kännbart för dessa barn om
den avlidne varit underhållsskyldig. Riksdagen har emellertid tidigare avvisat
tanken på att knyta en pension — det gällde pension åt frånskilda
kvinnor — till förekomsten av underhållsbidrag. Den pension till komplettering
av försörjarpensionen, varom här är fråga, bör därför inte utformas
på detta sätt. En naturlig lösning av problemet står emellertid ev.
att finna med utgångspunkt från gällande regler för barnpension från ATP.
Dessa innebär att rätt till barnpension tillkommer den avlidnes barn under
19 år, oavsett om dessa är födda i eller utom äktenskapet.

Försörjarpensionen bör således kompletteras med en barnpension, som
utgår efter generösa regler till alla barn till den avlidne. Reglerna för barnpension
bör vara lika inom folk- och tilläggspensioneringen. Dock bör anknytning
ske till inkomsthistoriken i vad gäller ATP.

Försörj ar- och barnpensionerna skall båda vara ordentligt tilltagna men
kan till sitt belopp och till sin närmare konstruktion fastställas först efter
ingående jämförelser mellan hur olika kombinationer utfaller.

Försörjarpensionen ersätter således änke- och änklingspensionerna (den
senare finns f. n. ej). Genom konstruktionen av försörjarpensionen och de
tänkta nya reglerna för barnpensionen nås en bättre överensstämmelse mellan
reglerna i folk- och tilläggspensioneringen. Den omotiverade favorise -

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 ar 1966

5

ringen av änkor i förhållande till frånskilda kvinnor, som nuvarande änkcpensionslagstiftning
innebär, försvinner i det föreslagna systemet.

En egenpensionsreform bör emellertid även ge en hemarbetande make
självständig pensionsrätt. Arbete i hemmet anses i de flesta hänseenden likställt
med förvärvsarbete utom hemmet. Det giillcr emellertid inte i pensionshänseende.
Det får anses omotiverat alt den av makarna som stannar
hemma antingen för vård av barn eller av annat skäl därigenom helt undantages
möjligheten att intjäna egen pensionspoäng. Det är angeläget att
den hemmavarande maken heredes självständig pensionsrätt. Endast härigenom
undvikes många av de komplikationer som pensionssystemet eljest
innebär. F. n. berövas t. ex. en hemarbetande kvinna i vissa fall sin pensionsrätt
vid skilsmässa. Någon måste i regel stanna hemma för vård av små
barn. Beslut härom -— underförstått eller uttalat — sker i samförstånd
mellan makarna. En följd av detta beslut kunde exempelvis vara att den
hemmavarande maken tillcrkännes pensionsrätt från den förvärvsarbetandes
lön. En uppdelning av dennes pensionsrätt skulle emellertid inte behöva
begränsas till de fall, då vistelsen i hemmet är föranledd av vårdnadsbehov.
Även i andra fall får nämligen beslut om att någon av makarna skall stanna
hemma förutsättas ske i samråd mellan makarna. Det kan övervägas att
generellt ge den hemmavarande maken rätt till egenpension från den andres
lön.

Egenpensionen kan ta formen av en uppdelning av pensionspoäng mellan
makarna. Härigenom uppnår man att den sammanlagda pensionen för makarna
— om äktenskapet består — blir lika stor som ifall pensionspoäng
endast skulle tillgodoräknas den förvärvsarbetande. Om äktenskapet upplöses,
behåller vardera maken sin intjänade del av den förvärvsarbetandes
pensionsrätt. Ett egenpensionssystem, konstruerat på detta sätt, löser således
pensionsfrågan såväl för den hemarbetande husmodern som för den
frånskilda kvinnan och tar dessutom hänsyn till att könsrollerna i framtiden
inte kommer att te sig lika självklara som tidigare. Nackdelarna med
denna konstruktion är att den förvärvsarbetande maken under vissa förutsättningar
kan förlora en del av sin egenpension. Metoder för att eliminera
denna nackdel bör undersökas.

En särskild fråga är huruvida en hemarbetande kvinna eller man som
sammanlever med en person av motsatt kön utan att vara gift med denne
skall kunna intjäna pension. Enligt vår mening borde det övervägas att
öppna en möjlighet till en lösning av denna fråga exempelvis genom att den
förvärvsarbetande parten medelst skriftlig förbindelse avstår från pensionspoäng
till den hemmavarande som om de varit gifta.

Problem uppkommer i de fall den hemmavarande maken förvärvsarbetar
på deltid. Det måste anses angeläget att undvika regler som gör deltidsarbete
mindre lönsamt med hänsyn till pensionsrätter Om man nämligen
t. ex. tillerkände ena maken pensionsrätt från den andre makens pension
endast i de fall den förstnämnda maken inte har egen deklarerad inkomst
eller har en inkomst som understiger basbeloppet skulle en deltidsarbetande
make komma att bli särskilt orättvist behandlad. Det får inte bli så att han
samtidigt uteslutes från rätten till andel i den förvärvsarbetande makens
pension och inte intjänar några egna pensionspoäng. Specialbestämmelser
bör särskilt beakta deltidsarbete. Dessa kan tänkas utformade så att en make
med låg inkomst får viss rätt till egenpension från den andra maken så
länge inkomsten understiger en viss nivå. Denna fråga måste utredas särskilt.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 9 samt. 2 avd. Nr 53

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

Hur egenpensionsreformen närmare skall utformas kan inte avgöras förrän
efter en kartläggning av olika alternativ. Utredning bör också ske av frågan
hur pensionsrätten från en förvärvsarbetande make bör gestaltas i de
fall denne varit gift tidigare och pensionsrätt intjänats efter samma regler
i det tidigare äktenskapet.»

Under framhållande av att det inte är något färdig förslag till allmän
egenpension sammanfattar motionärerna sitt förslag på följande sätt:

»1. Självständig pensionsrätt tillerkännes hemarbetande eller deltidsarbetande
make.

2. En ordentligt tilltagen försörjarpension införs som ersättning för änkepension
och änklingspension (den senare utgår f. n. inte). Försörjarpensinen
grundas på förekomsten av barn i den efterlämnade makens vård.

3. Om den efterlämnade maken ej har barn i sin vård skall han — där
han inte redan förvärvsarbetar — ges en verklig chans att vinna inträde i
förvärvslivet. Om sådana åtgärder efter bedömning i det särskilda fallet inte
skulle ge resultat, bör den efterlämnade maken ges rätt till förtidspension
från folkpensioneringen. Denna förtidspension kan vara föranledd av medicinska
eller sociala indikationer och bör även kunna utgå till hemmadöttrar
och jämförliga kategorier. Man får även här tänka sig en generös prövning.

4. Barnpension bör utgå efter generösa regler till den avlidne makens
barn.

5. Vid systemets utformning bör lika regler inom folk- och tilläggspensioneringen
eftersträvas.

Övergångstiden mellan nuvarande och här diskuterade pensionssystem
kan väntas bli lång. Änkepensionen förutsättes bli avskaffad utan att nu utgående
änkepensionsförmåner rubbas. I övergångsbestämmelserna bör föreskrivas
att den gamla typen av änkepensioner successivt avskaffas i samband
med att här föreslagna, mera fördelaktiga system för änkorna införes,
övergångsbestämmelserna bör särskilt beaktas vid den föreslagna utredningen.
Då bör de problem som gäller nuvarande inkomstprövning av äldre
änkepensioner även undersökas.»

Gällande bestämmelser

Folkpensioneringen

Ålderspension utgår i princip från och med den månad, varunder den försäkrade
fyller 67 år och utgjorde den 1 juli 1966 4 585 kronor för ensam
ålderspensionär och 7 150 kronor för ett pensionärspar.

Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt
med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension
för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan
inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid,
kan den försäkrade erhålla folkpension i form av sjukbidrag, som är begränsat
till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande
förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning
kan förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

7

av hel pension. Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension,
vilken uttages vid 67 års ålder.

Beträffande familjepensioneringen gäller att en änka har rätt till folkpension
i form av änkepension under förutsättning att hon antingen uppnått
36 års ålder vid mannens död oeh varit gift med honom minst fem år
eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under
16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller
hos änkan. Upphör änkan att ha barn under 16 år i heinmet, skall vid bedömandet
av hennes rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen
avlidit, dår barnet upphörde att påverka rätten till pension, och äktenskapet
varat t. o. in. nämnda tidpunkt.

Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed
jämställda tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från
67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen
med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt
då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen
utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960,
är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden
den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s. k.
garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet
inträffat under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, en tredjedel
och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960,
två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning.

Änkepension indrages, om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar ånyo
utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

I förekommande fall kan änkepension förhöjas med kommunalt bostadtillägg.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och
änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Fr. o. m. den
månad då änkan fyller 67 år utbytes änkepensionen mot ålderspension.

Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild
kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild
man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har
eller har haft barn med honom. Däremot äger en kvinna inte rätt till änkepension
efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och
efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande sammanbott med en
annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Barnpension utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder
eller båda föräldrarna, under förutsättning att barnet är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket. Rätt till barnpension föreligger dock
inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,
och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en
gång för alla. Barnpension utgör för år räknat tjugufem procent av basbeloppet.
För barn, vars båda föräldrar avlidit, utgör dock barnpensionen
trettiofem procent av basbeloppet.

Försäkringen för tilläggspension

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension
och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension
grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför
under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna
inkomst.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är
den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han
fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsarbetsinkomsterna indelas
i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med
inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven rörelse,
inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade,
samt ersättning för arbete för annans räkning, allt i den mån
inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning. Inkomst av något
av de nu nämnda slagen, som inte uppgår till 500 kronor för år, medräknas
ej. Till grund för inkomstberäkningen för visst år lägges den försäkrades
taxering till statlig inkomstskatt för året.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger
en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket
utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Basbeloppet avräknas i första
hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten utgör 7,5 gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet, dvs. 30 000 kronor i 1957 års penningvärde. Belopp från vilket
sålunda skall bortses avräknas i första hand å inkomst av annat förvärvsarbete.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad,
tillgodoräknas honom pensionspoäng. Dessa utgör den pensionsgrundande
inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån
den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete
tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida
tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad, under vilken den försäkrade
fyller 67 år med möjlighet till förtida eller uppskjutet pensionsuttag efter
samma regler som inom folkpensioneringen. Storleken av den ålderspension,
som börjar utgå vid 67 års ålder utgör 60 % av produkten av basbeloppet
för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng
som tillgodoräknats den försäkrade, eller, om pensionspoäng

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

9

tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen
(femtonårsregeln). Ilar pensionspoäng tillgodoräknats honom för
mindre än 30 år, skall dock nämnda produkt minskats med 1/30 för varje
år, som antalet poängår understiger 30 år (trettioårsregeln). I fråga om dem
som är födda år 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsbestämmelser,
som innebär att personer födda 1914 och senare har möjlighet att förvärva
full pension, medan de som är födda 1896—1913 maximalt kan få så många
tjugondelar av full pension som antalet år fr. o. m. 1960 t. o. m. det då
vederbörande fyller 65 år.

Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt
med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension
för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan
inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid,
kan den försäkrade erhålla tilläggspension i form av sjukbidrag, som är
begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande
förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning
kan förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel
av hel pension.

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen
är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för
tid före det år, då pensionsfallet inträffat.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som
den försäkrade skulle bli berättigad till vid 67 års ålder. För beräkningen
gäller särskilda regler.

Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder, utbytes förtidspensionen mot
ålderspension.

En försäkrad änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under
förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller
ålderspension från tilläggspensioneringen eller att han skulle ha varit berättigad
till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet
varit så nedsatt som kräves för rätt till sådan pension.

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat
minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.
Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,
oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till
änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten
upphör om änkan gifter om sig. Upplöses äktenskapet inom
fem år börjar pensionen utgå på nytt.

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs. den
förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om sådan
pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit, därest
rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Även om

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

den avlidne åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepension med utgångspunkt
från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknar man
med en ålderspension av den storlek, som gäller vid uttag från 67 års ålder.
Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar
barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något
pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades nyssberörda
egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn
är änkepensionen 35 % av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Rätt till barnpension
föreligger dock inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne
eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne
enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge
visst belopp en gång för alla. Storleken av barnpensionen är beroende av
huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas antal.
Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir barnets
pension 15 % av faderns egenpension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat,
blir barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension. Finns flera barn
än ett, ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det
första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan
barnen.

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är
någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form av
familjepension — t. ex. barnpension efter dels fader dels moder eller änkepension
och barnpension — utgives sålunda endast den största av dem. En
kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av att hon samtidigt
är berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen.

Viss tidigare behandling

Enligt lagen om allmän försäkring (14 kap. 7 §) skall samordning ske
mellan olika familjepensionsförmåner men inte mellan familjepension och
egenpension. Den försäkrades rätt till änkepension påverkas alltså inte av
att hon samtidigt är berättigad till egenpension — förtids- eller ålderspension
— från tilläggspensioneringen. Änkepension från folkpensioneringen
kan däremot aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtids- eller
ålderspension. Bestämmelserna i denna del och i vad avser sammanträffande
av barnpensioner bygger på förslag av socialförsäkringskommittén, som
anförde (SOU 1961:29):

»Rätt till invalidpension, sjukbidrag eller änkepension föreligger enligt FPL
inte, sedan rätt till ålderspension inträtt. Förutsättningarna för rätt till
invalidpension och sjukbidrag kan inte föreligga samtidigt. Ilustrutillägg
kan utgå endast till hustru, som själv ej åtnjuter folkpension. Samtidig
rätt till mer än en änkepension kan föreligga men i sådant fall utgår endast

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 ur 11)66

eu av dem. Rätt samtidigt till såväl invalidpension eller sjukbidrag som
änkepension kan också föreligga men därvid utgivcs endast eu av dessa
förmåner. På grund av nu angivna, för olika sammanträffandetall varierande
regler i FPL kan en person för samma månad uppbära endast en av

ifrågavarande folkpensionsförmåner.

Rätt till förtidspension föreligger enligt TPL endast för tid fore den
månad, då den försäkrade fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan
börjar utgå till honom. Någon motsvarande övre gräns for ratt till änkepension
enligt TPL föreligger däremot inte. Rätt till sådan pension kan
sålunda föreligga samtidigt med rätt till ålderspension enligt samma lag.
Vidare kan förutsättningarna vara uppfyllda samtidigt för rätt till förtidspension,
änkepension, barnpension efter fader och barnpension efter moder.
I 43 § TPL stadgas emellertid att om någon för samma månad är berättigad
till flera pensioner enligt denna lag, så utgives endast den största av
dem eller, om samtliga eller de största är lika stora, en av dessa, i forsta

hand ålders-eller förtidspensionen.

I förarbetena till 43 § TPL (prop. nr 100/1959) har emellertid uttalats
att utformningen av 43 § inte är slutgiltig utan får omprövas i samband
med nästa reformetapp. Departementschefen framhöll också, att spörsmålet
huruvida familjepension skall kunna utgå även jämsides med annan pension
från tilläggspensioneringen hörde till de frågor, som han avsåg att hanskjuta
till 1958 års socialförsäkringskommitté för utredning. I den av riksdagen
godkända reservationen av herr Strand m. fl. till särskilda utskottets
utlåtande (nr 1) underströks vikten av att så sker och att utredningen
bedrives så skyndsamt att resultatet kan föreligga innan förmåner skall

börja utgå från försäkringen. ..

Kungl Maj t har den 28 mai 1959 till kommittén overlamnat särskilda
utskottets utlåtande (nr 1) i anledning av bl. a. ovannämnda proposition.

Vid övervägande av här aktuella samordningsproblem har kommittén
funnit anledning saknas att frångå den nuvarande principen i FPL att en
person aldrig kan samtidigt uppbära mer än en folkpension, antingen egenpension
eller familjepension. Vad beträffar tilläggspensioneringen kan emellertid
enligt kommitténs mening anföras starka skäl for att vid sammanträffande
mellan egenpension och familjepension båda skall kunna utga.

De för de statsanställda gällande pensionsbestämmelserna har i viss utsträckning
använts som förebild för tilläggspensionssystemet och enligt
dessa bestämmelser kan såväl egenpension som familjepension samtidigt

Enligt bestämmelserna i TPL — vilka inte på denna punkt av statsmakterna
betraktats såsom provisoriska — utgår full änkepension helt
oberoende av de inkomster änkan samtidigt kan ha av anställning eller av
annat förvärvsarbete. Dessa inkomster — utöver basbeloppet — ar pensionsgrundande
och medför avgiftsplikt enligt TPL. Det förhållandet att
arbetsinkomsten sedermera faller bort och ersättes av egenpension i form
av förtidspension eller ålderspension kan då inte rimligen tagas till intakt
för att draga in änkepensionen, till vilken rätt grundats genom den avlidne

mannens försäkring enligt TPL. ....

Den nuvarande regeln i 43 § TPL kan vidare sägas innebara ett icke
önskvärt incitament för en anmälan om undantagande enligt 36 § samma
lag från gift kvinnlig företagare, som i denna egenskap kan tjäna in egenpension
från tilläggspensioneringen, men finner det icke motiverat att erlägga
avgift för denna pensionering. Hon får nämligen ingen eller obetyd -

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

hg valuta för avgiften, eftersom hon inte kan få både egenpension och
änkepension efter mannen.

Kommittén anser av anförda skäl att egen- och familjepension enligt

TPL bf°mku?na„Utgå samtidi8t- Frågan är då om båda pensionerna bör
utges tul t ut eller om endera av dem bör reduceras. Enligt 7 § 5 mom.
statens allmänna tjänstepensionsreglemente utgives i sådant fall egenpenkelt,
medan familjepensionen reduceras med egenpensionen, dock
att därvid minst % av familjepensionen skall utgå. Det ligger då nära till
nands att infora en motvarande reduktionsregel i TPL Emellertid kan
sagas att en reduktion redan skett inom den allmänna pensioneringen. För
det forsta faller den i änkepensionen ingående folkpensionsdelen bort om
egenpension från folkpensioneringen skall utgå. Vidare får en ensam änka

er ett ensamt barn enligt det statliga pensionsreglementet i princip 50
procent av den avlidnes pension, medan vederbörande enligt TPL får endast
40 procent Änka och ett barn får enligt pensionsreglementet 70 procent
av den avlidnes pension, medan de enligt TPL får endast 50 procent av hans
ärflera Motsvarande sklllnad kvarstår även om antalet förmånsberättigade

Kommittén förordar att vid sammanträffande mellan egenpension (dvs.
förtids- eller ålderspension) och familjepension (dvs. änke- eller barnpension)
enligt TPL båda pensionerna skall utgå fullt ut.

Såvitt nu kan bedömas kommer genomförandet av kommitténs förslag

PUnk A*4 ™edfdra e.n utgiftsökning för tilläggspensioneringen,
som på längre sikt torde uppgå till några få procent.

So,m.//a™går a,Y det 0van anförda kan det bli aktuellt även med sammanträffande
mellan flera familjepensioner, t. ex. två barnpensioner eller
anke- och barnpensioner.

Vad.beträffar det förstnämnda fallet vill kommittén erinra om att barn
som för orat båda sina föräldrar, enligt FPL får högre pension än barn!
som forlorat endast den ene av dem, nämligen 1 400 kr. i stället för 1 000
r. om året. Vidare må framhållas att barnpensionerna enligt 26 5 TPL
beraknas efter högre procenttal, om den avlidne inte efterlämnat pensionsberattigad
anka, nämligen 40 procent för ett barn och 10 procent för varje
arn utöver det forsta. Finnes samtidigt änka med änkepensionsrätt, blir
procenttalen för barnen 15 för första barnet och 10 för varje barn därutöver.
Med hansyn till vad sålunda anförts anser kommittén anledning saknas
att utgiva dubbla barnpensioner enligt TPL. Vid sammanträffande
mellan två barnpensioner enligt TPL bör sålunda alltjämt gälla att endast
den största av dem utgives eller, om de är lika stora, en av dem (efter den
pensionsberättigades val).»

Bestämmelserna om änkepensionens storlek inom tilläggspensioneringen
bör ses i samband med reglerna om storleken av barnpension. Reglerna är
så uppbyggda, att den samlade familjepensionen utgör viss procentuell andel
av den pension som den försäkrade var berättigad till eller skulle ha
kommit i åtnjutande av, om rätt till hel förtidspension inträtt för honom

vid tidpunkten för dödsfallet. En enda pensionsberättigad efterlevande _

antingen den är barn eller änka — får i familjepension 40 procent av den
avlidnes egenpension. Två pensionsberättigade får 50 procent o. s. v.

Av viss betydelse för frågan om relationen mellan änkepension och ål -

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

13

derspensioncn för två makar synes direktiven för pensionsförsäkringskommittén
vara. I dessa uttalas:

»Kommittén bör ompröva den av statsmakterna fastställda avvägningen
av pensionsbeloppen för två pensionsberättigade makar i förhållande till
det pensionsbelopp som gäller för en ensam pensionär. Enligt lagen om
allmän försäkring skall pensionen till två pensionsberättigade makar utgöra
150 % av pensionen för en ensam pensionär. Beslutet om detta relationstal
fattades år 1958 efter ett enhälligt förslag av allmänna pensionsberedningen.
Er. o. m. den 1 juli 1965 utgör pensionen för två makar 6 370
kr. eller drygt 156 % av det för en ensam pensionär gällande beloppet
som är 4 075 kr. Den i lagen om allmän försäkring angivna relationen
mellan pensionen för en ensam pensionär och pensionen för två makar
har inte varit vägledande vid de beslut om standardhöjningar som fattats
de senaste åren. Det torde stå klart att den bör justeras. Det kan erinras
om att enligt reglerna i 1946 års folkpensioneringslag pensionen för ett
pensionärspar skulle vara 160 % av pensionen till en ensam pensionär.»

I motion vid 1964 års riksdag påtalades, att det utgår änke- men ej
änklingspension samt att barnpensionen är oförmånligare efter manlig än
efter kvinnlig arbetstagare. Motionärerna menade, att möjligheterna att
åstadkomma likformighet i nämnda avseenden borde undersökas. Vidare
förordades i motionen en omprövning även i andra hänseenden av efterlevandeskyddet
i pensionssystemet. Det borde enligt motionärerna uppställas
krav på att efterlevande make skulle ha uppnått viss ålder för att äga rätt
att uppbära efterlevandepension. Dessutom borde, anförde motionärerna,
ett uppskjutande av pension till efterlevande make kompletteras med förslag
om höjning av barnpensionsbeloppen.

Andra lagutskottet uttalade vid detta tillfälle:

»Frågorna om änkepensioner till frånskilda och om änklingspensioner
har varit föremål för behandling såväl i riksdagen som i andra sammanhang
vid ett flertal tillfällen under senare år. I sitt av riksdagen i denna del godkända
utlåtande nr 27 år 1962 tillstyrkte andra lagutskottet, att spörsmålen
underkastades en förutsättningslös utredning. Pensionsförsäkringskommittén
har sedermera fått i uppdrag att utreda nämnda frågor.

Frågan om änklingspensioner är således föremål för utredning inom
pensionsförsäkringskommittén. För den händelse utredningen föreslår införande
av sådana pensioner torde den även komma att behandla den i motionen
påtalade olikheten mellan barnpension efter manlig och kvinnlig
arbetstagare. Vid behandlingen av frågan om änkepensioner till frånskilda
kvinnor kan kommittén få anledning till principuttalanden som får betydelse
för övriga i motionen upptagna spörsmål.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet icke skäl föreligga
för något riksdagens initiativ i anledning av motionen.»

Beträffande åldersgränsen för barnpensioner kan nämnas, att socialpolitiska
kommittén i sitt i november 1963 avgivna betänkande Trygghet för
barns underhåll anförde om åldersgränsen:

»Kommittén anser att frågan om höjning av den övre åldersgränsen för
rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år är ett problem som ej bör be -

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

dömas isolerat. Det bör naturligen ses i samband med åldersgränserna för
rätt till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studiebidrag
samt barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Kommittén vill
här erinra om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och
socialpolitiken, som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen
och socialpolitiska kommittén och publicerats i betänkandet om
bättre studiehjälp (SOU 1963:48 bil. 4, sid. 180 o. f.). Kommittén finner
det inte möjligt att i detta sammanhang företa en allmän omprövning av
dessa åldersregler. Kommittén ifrågasätter därför nu ingen ändring av 16-årsgränsen, när det gäller rätt till bidragsförskott.

Det bör övervägas att vid lämplig tidpunkt i särskild ordning föranstalta
om en utredning rörande åldersreglerna för olika familjesociala förmåner
och förpliktelser. En utgångspunkt bör därvid vara de förändringar som
äger rum i fråga om frekvensen av utbildning och självförsörjning bland
ungdomar över 16 år.»

Vid remissbehandlingen av socialpolitiska kommitténs förslag framhöll
familjerättskommittén önskvärdheten av att åldersgränsen bestämdes till
18 år. Samma mening kom till uttryck i yttranden från länsstyrelsen i
Jämtlands län och från ett stort antal barnavårdsnämnder. Länsstyrelserna
i Östergötlands och Kristianstads län uttalade sin anslutning till kommitténs
uppfattning att frågan om eventuell höjning av åldersgränsen borde
anstå tills vidare och tagas upp på nytt i samband med en allmän översyn
av åldersreglerna för rätt till sociala förmåner.

Föredraganden, statsrådet Lindström, anförde följande.

»Enligt min mening är det angeläget att man i görlig mån samordnar
bidragsförskottet med andra sociala förmåner. Såsom framgått av det föregående
har det varit en riktpunkt vid utformandet av den nya lagen om
bidragsförskott att man inte fjärmar folkpensioneringens barnpension och
bidragsförskott från varandra genom olikheter i reglerna som inte är betingade
av skillnader i förmånernas natur. Det är ingalunda givet, att
bidragsförskott bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete.
Fortsätter barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp
i tillämpning. Jag ansluter mig till kommitténs förslag att inte isolerat
för bidragsförskotten vidta någon ändring av den hittillsvarande 16-årsgränsen.»

I början av år 1965 tillsattes familjepolitiska kommittén för utredning
av frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Efter en redogörelse
för familjeberedningens promemoria ökat stöd till barnfamiljer
(SOU 1964:36) anföres i direktiven för utredningen följande.

»Familjeberedningens promemoria har hösten 1964 varit föremål för en
omfattande remissbehandling och därvid i allmänhet fått ett klart positivt
gensvar. Väsentliga synpunkter har framkommit på bl. a. differentieringsspörsmålet
och effekten på mödrarnas förvärvsarbete av det tänkta nya
vårdbidraget. En så gott som enhällig remissopinion synes utgå ifrån att
samhällets åtgärder till förmån för barnen är de mest produktiva bland
investeringar. Jag delar denna uppfattning och anser tiden nu mogen för en
närmare utredning av samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna.

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 är 1366

15

Servicefrågorna bör dock lämnas utanför, då de prövas i annan ordning.
Kör att verkställa utredningen om det ekonomiska familjestödct bör särskilda
sakkunniga tillkallas.

För fullgörande av sitt omfattande uppdrag bör de sakkunniga skaffa
sig en god överblick över förefintliga stödformer och deras effekt, studera
den inbördes avvägningen och pröva behovet av ändring och utbyggnad
av dem.»

I direktiven anföres vidare bl. a. följande.

»Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten
av olika stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning
inom ramen för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna.
De familjepolitiska åtgärder som nu är inriktade på att direkt
stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen, familjebostadsbidragen,
moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten —• kan under nästa budgetår
beräknas kosta drygt två miljarder kr. Genom att variera stödformernas
sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas.»

I frågan om kvinnans ålder m. m. som förutsättning för änkepension
uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13
år 1966:

»Utskottet anser, att det finns skäl som talar för den av motionärerna
hävdade meningen, att kravet på att äktenskapet varat minst fem år för
att grunda rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen utgör tillräcklig
spärr mot missbruk av försäkringen i denna del. Den av motionärerna
aktualiserade frågan torde därför böra bli föremål för utredning. Pensionsförsäkringskommittén
har enligt sina direktiv att verkställa utredning om
änkepensioner till frånskild kvinna och om änklingspensioner. Då de överväganden
som härvid kan komma i fråga synes kunna få betydelse även för
det i motionerna upptagna spörsmålet, anser utskottet det lämpligt, att
kommittén får i uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om sextioårsgränsen
inom tilläggspensioneringen.»

I motioner vid 1965 års riksdag hemställdes om förslag till sådan ändring
i lagen om allmän försäkring, att rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen
kunde tillkomma även sådan sammanboende kvinna som hade rätt
till änkepension inom folkpensioneringen.

Andra lagutskottet yttrade i anledning av motionerna i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 55 år 1965:

»Enligt utskottets mening finns skäl som talar för att överensstämmelse
bör råda mellan tilläggspensioneringen och folkpensioneringen. Det av motionärerna
aktualiserade spörsmålet förtjänar därför beaktande. De samordningsproblem
och övriga frågor som härvidlag kan uppkomma torde
emellertid kräva ingående överväganden. Spörsmålet synes därför böra bli
föremål för utredning, t. ex. inom pensionsförsäkringskommittén. Utskottets
uttalanden synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»

Kungl. Maj:t har sederemera överlämnat motionerna till pensionsförsäkringskommittén.

Beträffande pensionsfrågorna för de frånskilda kvinnorna, änklingarna
och övergångsänkorna kan i likhet med vad som gjorts i de nu aktuella

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

motionerna hänvisas till att dessa frågor faller under pensionsförsäkringskommitténs
uppdrag.

I direktiven till pensionsförsäkringskommittén anföres beträffande änkepensioner
till frånskild kvinna och änklingspensioner:

»En ny lösning av frågan om frånskildas pensionsrätt får sökas utifrån
de allmänna principer, på vilka pensionssystemets regler om familjepensioner
vilar. Det bör vara en riktpunkt för utredningsarbetet att reglerna om
frånskilda kvinnors rätt till änkepension skall låta sig infoga i den ram
som det allmänna pensionssystemet för närvarande ger. Man bör slå vakt
om pensionssystemets enhetlighet och således undvika att införa nya skillnader
mellan folk- och tilläggspensioneringen när det gäller förutsättningarna
för rätt till familjepension. Vidare bör gällande bestämmelser om familjestöd
i annan form än pension och den familjerättsliga lagstiftningen
beaktas. Utredningen bör belysa hur en pensionsreform skall passas in i ett
större familjepolitiskt sammanhang.

Utredningen bör pröva frågan om en komplettering av familjepensioneringen
med änklingspensioner.»

I motioner till 1961 års riksdag yrkades att frågan om självständig pensionsrätt
för hem arbetan de hus mödrar skulle utredas. Motionerna
avslogs i enlighet med vad andra lagutskottet i utlåtande nr 56 hemställt.
Utskottet anförde:

»Såsom motionärerna påpekat är frågan svårlöst och inrymmer ett flertal
problem. Först må framhållas svårigheten att såväl i allmänhet som i det
enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av
husmödrars arbete i hemmet. Såsom grund för pensionsberäkningen synes
en sådan uppskattning nödvändig. Vidare bör understrykas, att en eventuell
pension till husmödrar liksom annan ATP-pension i princip måste
vara avsedd att ersätta inkomstbortfallet när den försäkrade drar sig tillbaka
från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma
generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar, även om variationer inom
vissa gränser skulle kunna tänkas, synes svårligen kunna ske. Härtill
kommer problemet med avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle
komma att drabba familjens kontantinkomster, d. v. s. regelmässigt makens
arbetsförtjänst bland annat under den tid då i många fall familjens kostnader
för barnens underhåll och uppfostran är stora. Att obligatoriskt ålägga
sådan avgiftsbelastning synes varken lämpligt eller genomförbart. För de
flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste det framstå som mera
angeläget att kunna disponera större del av mannens arbetsförtjänster under
den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner som
familjen är tillförsäkrad genom folkpensioneringen och mannens ATPpension.

Även om skäl kan anföras för motionärernas yrkande finner sig utskottet
på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att möjlighet att genom frivillig försäkring
åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar finnes
såväl genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring som genom enskild pensionsförsäkring.
»

Även 1962 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

17

frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Ett av
önskemålen i motionerna var att det måtte beredas möjlighet för husmödrar
att tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid, då de lämnat sitt förvärvsarbete
för att taga vård om sina minderåriga barn. Dessa gratispoäng skulle
medföra rätt till såväl förtidspension som ålderspension.

Andra lagutskottet, som beträffande gratispoäng till dem som bedriver
studier eller annan utbildning eller undergår värnpliktsttjänstgöring uttalade
att detta innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen grundläggande
principen om förvärvsinkomst såsom förutsättning för pension, anförde
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 angående ovannämnda
önskemål:

»I stort sett samma betänkligheter som anförts mot förslaget om gratispoäng
för dem som på grund av studier in. m. gått förlustiga pensionspoäng
eller fått låg sådan kan anföras mot en liknande anordning för husmödrar.
Det bör vidare framhållas, att det för rätt till hel ålderspension krävs endast
30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkas i allmänhet inte
pensionens storlek för en husmoder, som något eller några år avhåller sig
från förvärvsarbete. Utskottet finner därför inte skäl biträda förevarande
önskemål.»

Ett annat önskemål var att en självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen
skulle tilläggas hemarbetande husmödrar. I denna del instämde
andra lagutskottet i vad som uttalats i ovannämnda utlåtande nr
56 år 1961.

Även 1963 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till
frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Härvid
anslöt man sig till vad som uttalats vid behandling av frågan åren 1961
och 1962.

Vid 196i års riksdag väcktes motioner, där det hemställdes om prövning
inom pensionsförsäkringskommittén av möjligheterna att låta kvinna med
minderårigt barn intjäna pensionsår utan att ha någon inkomst. Under hänvisning
till att vad utskottet anfört under åren 1961—1963 angående en
självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar i stort sett gällde
även förslaget om gratisår, avstyrkte andra lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 57 år 196i motionerna.

Även vid 1965 och 1966 års riksdagar väcktes motioner med i huvudsak
samma innebörd som de år 1964. Riksdagen fann att det inte inträffat något
som kunde leda till en ändrad bedömning av frågan, varför motionerna
avslogs.

Vid årets riksdag har väckts motioner med förslag att förtidspension
skulle utgå till de s. k. hemmadöttrarna. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 35 år 1966 uttalade andra lagutskottet i denna del:

»Utskottet vill erinra om de pensionsbeviljande organens möjligheter att
vid prövningen av rätten till förtidspension beakta samtliga föreliggande

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

omsFndigheter 1 det särskilda fallet. Bl. a. kan möjligheten att bereda den
försäkrade arbete vara en omständighet av betydelse. Det är emellertid
uppenbart att för den grupp kvinnor, vars försörjningsproblem aktualiserats
i motionerna, kan föreligga ett hjälpbehov som varken täcks genom
förtidspensioneringen eller genom de möjligheter som finns till förtida pensionsuttag
eller till socialhjälp. Problemen för dessa kvinnor är beaktansvärda
och särskilt svåra eftersom deras möjligheter att erhålla lämpliga
anställningar på arbetsmarknaden är begränsade. Utskottet anser det emellertid
inte möjligt att lösa deras ekonomiska problem inom förtidspensioneringen.
Det vore nämligen principiellt oriktigt att bryta ut vissa kategorier
försäkrade och bevilja dem pensionsförmåner efter andra regler
än som i övrigt gäller. Enligt utskottets mening är det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet delvis av arbetsmarknadspolitisk natur. 1960 års
arbetsmarknadsutredning har också framlagt vissa förslag i frågan. Utskottet
vill slutligen erinra om ett av Kungl. Maj :t år 1963 utfärdat cirkulär
till socialnämnderna och arbetsförmedlingsorganen, där det understrykes
vikten av att nämnda myndigheter aktivt medverkar för att bistå de s. k.
hemmadöttrarna särskilt i fall då deras vårduppgift bortfaller till följd
av att den vårdade personen intages på vårdinrättning eller avlider. Verksamheten
skall avse sådana åtgärder som förmedling av arbetsanställning,
vidareutbildning, omskolning och arbetsvärd i olika former. Med hänsyn
till det anförda kan utskottet icke biträda förevarande motionsyrkanden.»

Utskottet

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension
och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension
grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför under
sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Make som inte förvärvsarbetar har således inte någon rätt till tilläggspension.

Andra lagutskottet behandlade under åren 1961—1963 frågan om s j älvst
ä n d ig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen för hemarbetande
husmödrar. I sina av riksdagen godkända utlåtanden i ämnet framhöll
utskottet, att frågan var svårlöst och inrymde ett flertal problem. Här var
främst att märka svårigheten att såväl i allmänhet som i det enskilda fallet
göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av husmödrars arbete
i hemmet, en uppskattning som föreföll erforderlig som grund för pensionsberäkningen.
Vidare underströks att en eventuell pension till husmödrar, liksom
annan tilläggspension, i princip måste vara avsedd att ersätta det inkomstbortfall
som uppstår då den försäkrade drar sig tillbaka från arbetslivet.
Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma en generell pensionsålder
för hemarbetande husmödrar syntes, även om variationer inom
vissa gränsei skulle kunna tänkas, svårligen kunna ske. Härtill kom problemet
med avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle komma att få bestridas
av familjens kontantinkomster, d.v.s. regelmässigt av mannens arbetsförtjänst
bland annat under den tid då i många fall familjens kostnader

Andra lagutskottets utlåtande nr 5!i år 1966

19

för barnens underhåll och uppfostran var stora. Att obligatoriskt ålågga sådan
avgiftsbctalning syntes varken lämpligt eller genomförbart. För de
flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste framstå som mera angeläget
att kunna disponera större delen av mannens arbetsförtjänster under
den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner som
är tillförsäkrade familjen genom folkpensioneringen och mannens tilläggspension.
Även om skäl knnde anföras för motionärernas yrkande, fann sig
utskottet på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I
sammanhanget ville utskottet erinra om möjligheten att genom frivillig försäkring
såväl i den frivilliga statliga pensionsförsäkringen som hos annan
försäkringsinrättning åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande
husmödrar.

Vid 1962 års riksdag prövades därjämte frågan om att bereda^möjlighet
för husmödrar att tillgodoräkna sig pensionspoäng då de lämnat sitt förvärvsarbete
för att taga vård om sina minderåriga barn. Utskottet anförde,
att införande av gratispoäng innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen
grundläggande principen om förvärvsinkomst som förutsättning
för pension. Vidare framhölls att det för rätt till hel ålderspension
krävdes endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkades
i allmänhet inte pensionens storlek för en husmoder som något eller
några år avhöll sig från förvärvsarbete. Med hänsyn till det anförda fann
utskottet icke skäl biträda önskemålet om gratispoäng.

Förslag under senare år att låta kvinnor utan inkomst med minderårigt
barn i hemmet intjäna pensionsår på grund av vårdnaden om barnet har
av riksdagen lämnats utan åtgärd.

Beträffande familjepensioneringen gäller att en änka har rätt
till folkpension i form av änkepension om hon antingen uppnått 36 års ålder
vid mannens död och varit gift med honom minst fem år eller har vårdnaden
om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år, som vid
mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Änkepensionen
utgör för änka, som vid mannens död fyllt 50 år, samma belopp
som ålderspensionen från 67 år för en ensam ålderspensionär. För annan
änka minskar pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder understiger
50 år. Änklingspension utgår icke. Barnpension utgår till barn under
16 år och utgör för år räknat 25 procent av basbeloppet. För barn vars båda
föräldrar avlidit, utgör barnpensionen 35 procent av basbeloppet.

Änkepension inom den allmänna tilläggspensioneringen utgår under vissa
förutsättningar till änka efter den försäkrade bl.a. om äktenskapet varat
minst 5 år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år. Änkepensionen
utgör 40 procent av den avlidnes egenpension. Efterlämnar den
försäkrade pensionsberättigat barn, är änkepensionen 35 procent av samma
pension. Liksom inom folkpensioneringen utgår icke änklingspension. Barnpension
tillkommer försäkrads barn under 19 år och utgår om barnet en -

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

samt är pensionsberättigat efter den avlidne med 40 procent av dennes egenpension.
Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn, blir
barnets pension 15 procent av faderns egenpension. Finns flera barn än ett,
ökas de nu angivna procenttalen med 10 för varje barn utöver det första.

Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggspensioneringen
föreligger i princip för försäkrad, därest hans arbetsförmåga
på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat
lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Förtidspensionens
storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning.

I förevarande motioner hemställes om utredning av i motionerna skisserat
förslag rörande allmän egenpension. Motionärerna menar, att självständig
pensionsrätt skall kunna tillerkännas hemarbetande eller deltidsarbetande
make. Dessutom anser motionärerna, att en »ordentligt tilltagen»
försörj arpension bör kunna ersätta den nuvarande änkepensionen. Denna
försörjarpension, som enligt motionärerna skall kunna utgå jämväl till
änklingar, bör grundas på förekomsten av barn i den efterlevandes vård.
Om den efterlämnade icke har något barn i sin vård, bör vederbörande
ges möjligheter att få förtidspension från folkpensioneringen. Denna förtidspension
bör vara beroende av medicinska eller sociala indikationer. Den
bör kunna utgå jämväl till hemmadöttrar och jämförliga kategorier. Härutöver
anser motionärerna att barnpension bör utgå efter generösare regler
till den avlidne makens barn. I motionerna har vidare påpekats vissa skillnader
som föreligger mellan familjepensionssystemen inom folk- och tillläggspensioneringen.
Motionärerna har i denna del hemställt att man vid
utformningen av det förslag som framlagts i motionerna bör eftersträva lika
regler i detta avseende.

I direktiven till pensionsförsäkringskommittén, som bl. a. har att utreda
frågorna om änkepensioner till frånskilda och om änklingspensioner, uttalas,
att en lösning av frågan om frånskildas pensionsrätt får sökas utifrån de
allmänna principer, på vilka pensionssystemets regler om familjepensioner
vilar. Det bör vara en riktpunkt för utredningsarbetet att reglerna om frånskilda
kvinnors rätt till änkepension skall låta sig infoga i den ram som det
allmänna pensionssystemet för närvarande ger.

Med hänsyn till att pensionsförsäkringskommittén således har att utreda
frågorna om änkepensioner till frånskilda och om änklingspensioner anser
utskottet, att förevarande motioner bör överlämnas till kommittén. Utskottet
får därför hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:320 och 11:392, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att motionerna överlämnas till pensionsförsäkringskommittén;
samt

2) att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1966

21

genom vad utskottet under 1) hemställt, inte måtte föran
leda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 oktober 1966

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson
och Blomquist;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg, fru
Ekendahl, fröken Wetterström, herrar Johansson i Södertälje, Wiklund*,
Svensson i Kungälv och Johansson i Skärstad.

» Ej närvarande vid utlåtandets justering.