Jordbruksutskottets utlåtande nr 2H är 1966
1
Nr 28
Utlåtande i anledning au Kangl. Maj:ts proposition om vissa intrång
i Stora Sjöfallets nationalpark jämte i ämnet
väckta motioner.
I en den 4 november 1966 dagtecknad proposition, nr 152, vilken hänskjutits
till jordbruksutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att medge de intrång i
Stora Sjöfallets nationalpark som enligt vad som framgått av propositionen
föranleds av den fjärde suorvaregleringen.
Till grund för propositionen ligger dels en skrivelse den 16 juni 1965
däri övre Norrbygdens vattendomstol hemställt om Kungl. Maj :ts prövning
av fråga om ytterligare reglering — den fjärde i ordningen — av Suorvasjöarna
inom Norrbottens län, dels en skrivelse den 30 juni 1965, vari statens
vattenfallsverk hemställt om Kungl. Maj :ts tillstånd att för berörda
fjärde reglering av Suorvasjöarna få göra det intrång i Stora Sjöfallets nationalpark
in. in., som blivande tillstånd enligt vattenlagen kan innebära.
Efter redogörelse för tidigare reglering berörande Stora Sjöfallets nationalpark
samt för framställningarna och däröver avgivna remissyttranden
har departementschefen anfört följande.
»Stora Sjöfallets nationalpark avsattes genom beslut av 1909 års riksdag
i syfte att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd. För
att göra det möjligt att reglera sjöarna längs nationalparkens mitt från Lilla
Sjöfallet väster ut — de s. k. Suorvasjöarna —- utbröts dessa sjöar jämte
vissa uppdämningsområden och erforderligt byggnadsområde ur nationalparken
enligt beslut av 1919 års riksdag. I anslutning härtill meddelade
Kungl. Maj :t vissa föreskrifter angående tillämpning av för nationalparker
gällande bestämmelser inom de utbrutna områdena.
Suorvasjöarna har hittills varit föremål för tre regleringar enligt beslut
av vattendomstol åren 1927, 1939 och 1963. För att möjliggöra den tredje
suorvaregleringen — genom vilken dämningsgränsen höjdes över den nivå
som förutsatts vid utbrytningen år 1919 — och reglering av sjön Satisjaure
medgav 1962 års riksdag vissa intrång i nationalparken, dock utan att
någon ändring av parkens gränser tills vidare skulle företas. Vidare bemyndigade
riksdagen Kungl. Maj :t att, om så senare kunde anses motiverat,
medge intrång i nationalparken för en kraftstation vid Vietas och
därmed sammanhängande till- och avloppsleder samt för tillfartsvägar och
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 10 saml. Nr 28
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1966
kraftledningar. Sedan Övre Norrbygdens vattendomstol därefter genom deldom
den 17 juni 1964 lämnat vattenfallsstyrelsen tillstånd att på vissa
villkor anlägga Vietas kraftstation har Kungl. Maj :t genom beslut den
27 juli 1964 medgett intrång i nationalparken i den mån det erfordrades
för att tillståndet skulle kunna tas i anspråk. Såsom villkor för medgivandet
har Kungl. Maj:t föreskrivit bl. a., att det varje sommar skall ske en
minimitappning från Suorvajaure till Stora Sjöfallet av 100 milj. in3 vatten
eller den större vattenmängd som Kungl. Maj :t för viss tid av särskilda
skäl kan komma att föreskriva. I samband därmed har Kungl. Maj :t
uppdragit åt vattendomstolen att efter ytterligare utredning inkomma till
Kungl. Maj :t med förslag angående handhavandet av tappningen till Stora
Sjöfallet.
Till följd av utbrytningen år 1919 och den tredje suorvaregleringen har ca
160 km2 av nationalparkens areal om ursprungligen 1 500 km2 tagits i anspråk.
Övervägande delen av den i anspråk tagna arealen utgörs av vattenområde.
På grund av Satisjaures reglering och anläggandet av Vietas kraftstation
samt därtill hörande väg och kraftledningar kommer enligt beräkningar
av vattenfallsverket ytterligare ca 32 km2 av nationalparken att tas i
anspråk förutom vattenområde.
Såsom förut framgått har vattendomstolen funnit, att den fjärde suorvaregleringen
bör tillåtas under förutsättning att frågan om intrång i nationalparken
löses. Vad som framkommit vid remissbehandlingen av domstolens
skrivelse föranleder inte annat bedömande av tillståndsfrågan än det
domstolen kommit till. Förutsättningar synes alltså föreligga att medge
regleringen, om frågan om intrång i nationalparken löses. Klart är emellertid
att ett medgivande måste förknippas med åtskilliga villkor, avsedda att
begränsa och kompensera de skador en reglering otvivelaktigt kan åstadkomma.
Vilka villkor som kan bli behövliga kan dock f. n. inte bedömas,
bl. a. emedan vattenfallsverket enligt uppgift ännu inte slutfört förhandlingar
om ersättningar till mer än den ena av de två samebyar, vilkas näringsutövning
berörs av regleringsföretaget. Då utformningen av villkoren för
ett tillstånd till regleringen bl. a. är direkt avhängig av resultatet av de pågående
förhandlingarna, är det inte lämpligt att nu gå in på frågan om vilka
villkor som bör knytas till ett regleringstillstånd. Något beslut av riksdagen i
fråga om tillstånd till regleringen samt villkoren härför fordras emellertid
inte. Jag ämnar återkomma till Kungl. Maj :t i dessa frågor.
Såsom framgått av den tidigare redogörelsen kommer genom regleringen
intrång i Stora Sjöfallets nationalpark att behöva göras. Vattendomstolen
har förutsatt att frågan om regleringens inverkan på nationalparken löses.
Denna fråga bör enligt min mening redan nu underställas riksdagen.
Till följd av regleringen kommer enligt gjorda beräkningar ytterligare ca
23 km2 av nationalparken att överdämmas. Vidare fordras vissa skadeförebyggande
åtgärder inom nationalparken. Dessutom blir det nödvändigt att i
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 är 1966
3
viss utsträckning utnyttja parken för uttag av massor som fordras för regleringsanordningarna
liksom att anlägga vägar till massuttagen. Regleringsanordningarna
kommer att ligga helt inom det år 1919 från nationalparken
utbrutna området.
Genom de av statsmakterna medgivna tidigare ingreppen i nationalparken
har Suorvasjöarna och Stora Sjöfallet i väsentlig mån redan förändrat sin
ursprungliga karaktär. Vid min bedömning av huruvida ytterligare intrång
bör få ske har jag tagit hänsyn till föreliggande behov av elektrisk kraft och
till att nyttoöverskottet av denna reglering beräknas vara osedvanligt stort,
omkring 200 milj. kr. I likhet med bl. a. naturvårdsnämnden och domänstyrelsen
anser jag, att naturvårdsintresset i föreliggande situation inte bör
utgöra hinder för regleringen. Jag förordar därför, att Ivungl. Maj :t inhämtar
riksdagens bemyndigande att medge intrången. Någon ändring av nationalparkens
gränser anser jag ej behövas. Utöver vad i vattenmålet kan komma
att föreskrivas synes mig för företaget böra gälla följande.
Massuttag inom nationalparken bör begränsas till så få områden som
möjligt. Domänstyrelsen bör få i uppdrag att i samråd med statens naturvårdsnämnd
närmare besluta om i vilken ordning och omfattning täktplatserna
får tas i anspråk och om erforderliga vägar till dessa. Grustäktsavgifter
som uttas på grund av massuttagen bör enligt Ivungl. Maj :ts närmare
bestämmande användas för att tillgodose utgifter inom nationalparken
som särskilt gagnar renskötseln.
Kammarkollegiet har föreslagit att minimitappningen i Stora Sjöfallet
höjs väsentligt. Med anledning härav får jag anföra följande. Kungl. Maj :t
har såsom villkor för anläggande av Vietas kraftstation redan föreskrivit
att minimitappningen i Stora Sjöfallet, 100 milj. in3, kunde komma att för
viss tid höjas om särskilda skäl härför ansågs föreligga. Vidare har Kungl.
Maj :t uppdragit åt vattendomstolen att efter utredning avge förslag om
hur tappningen i fallet skall handhas. Frågan om vattenframsläppningen i
Stora Sjöfallet kommer sålunda att prövas av Kungl. Maj :t. Den avvägning
mellan kraftintressena, å ena sidan, och naturvårds- och turistintressena,
å den andra, som kan bli påkallad, bör emellertid anstå till dess domstolen
avgett sitt förslag.»
I samband härmed har utskottet behandlat följande i anledning av propositionen
väckta till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 798 av fröken Stenberg m. fl. och II: 972
av herr Lothigius in. fl., vari hemställts, att riksdagen vid sitt medgivande
till den fjärde suorvaregleringen måtte uttala att den sålunda gjorda vinsten
för vattenkraftsintressena på naturskyddsbekostnad måtte beaktas i enlighet
med vad i motionerna anförts vid prövning av ytterligare vattenbyggnad;
2)
motionen 1:799 av herr Carlsson, Eric, likalydande med 11:974 av
herr Jönsson i Ingeinarsgården in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1966
besluta om uppskov med behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr
152 till dess att tillåtlighetsfrågan mellan berörda parter avgjorts;
3) de likalydande motionerna I: 803 av lierr Skårman m. fl. och II: 978
av herr Tobé m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte 1) i
skrivelse till Kungl. Maj :t framhålla angelägenheten av att åtgärder vidtages
för att kompensera ett intrång i Stora Sjöfallets nationalpark genom att
snarast utreda möjligheten av att avsätta en ny nationalpark i den lappländska
fjällvärlden samt att en mera återhållsam politik föres i fråga om
vattenkraftutbyggnaden i de norrländska älvarna; 2) föreskriva att en
grundlig naturvetenskaplig och naturgeografisk undersökning inom dämningsområdet
och närmaste gränszon ovanför dämningsgränsen, i god tid
verkställes på bekostnad av vattenfallsverket; 3) föreskriva att röjning
inom uppdämningsområdet göres enligt vad Statens Naturvårdsnämnd anfört
härom; 4) föreskriva att uttagande av massor icke tillätes inom de i
propositionen omnämnda täktområdena A 25, B 2 och B 8; 5) att bemyndiga
Kungl. Maj :t att med iakttagande av vad som här yrkats under 2)—4)
medge intrånget i Stora Sjöfallets nationalpark på de villkor i övrigt som
propositionen innehåller;
4) motionen II: 973 av herrar Nilsson i Agnäs och Werner, vari hemställts
att riksdagen avslår propositionen nr 152.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa
till motionerna I: 798, II: 974, II: 978 och II: 973.
Utskottet. I föreliggande proposition hemställs om riksdagens medgivande
till vissa begränsade intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för att möjliggöra
den fjärde suorvaregleringen. Av departementschefens redogörelse
framgår att till följd av regleringen ytterligare ca 23 km2 av nationalparken
kommer att överdämmas. Vidare fordras vissa skadeförebyggande åtgärder
inom nationalparken. Dessutom blir det nödvändigt att i viss utsträckning
utnyttja parken för uttag av massor som fordras för regleringsanordningarna
liksom att anlägga vägar till massuttagen. Vid sin bedömning
av frågan huruvida intrången bör få ske har departementschefen bl. a.
tagit hänsyn till föreliggande behov av elektrisk kraft och till att nyttoöverskottet
av regleringen beräknas vara osedvanligt stort, omkring 200 milj.
kr. I likhet med bl. a. statens naturvårdsnämnd och domänstyrelsen anser
departementschefen, att naturvårdsintresset i föreliggande situation inte bör
utgöra hinder för regleringen.
Utskottet finner för sin del ej anledning till annan bedömning av frågan
om berörda intrång i Stora Sjöfallets nationalpark än den departementschefen
redovisat. Utskottet förutsätter att läget i fråga om de förhandlingar
rörande vissa ersättningsfrågor, som anges i propositionen, icke skall påverkas
av att riksdagen nu tar ställning till intrångsfrågan. Anledning
synes därför saknas att uppskjuta behandlingen av förevarande proposi
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1966 5
tion. I enlighet härmed anser sig utskottet böra med avstyrkande av motionsparet
1:799 och 11:974 ävensom motionen 11:973, vari yrkats avslag
på propositionen, förorda, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att medge
de intrång i nationalparken som föranleds av ifrågavarande reglering. Någon
anledning för riksdagen att i anslutning härtill, såsom föreslagits i motionerna
I: 803 och II: 978, föreskriva särskilda villkor i fråga om naturvetenskapliga
undersökningar, röjning m. m. anser utskottet ej föreligga. Såsom
departementschefen anfört måste givetvis ett regleringstillstånd förknippas
med villkor, avsedda att begränsa och kompensera uppkommande
skador. Grustäktsavgifter som uttas på grund av massuttagen bör såsom
departementschefen föreslagit enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande
användas för att tillgodose utgifter inom nationalparken som särskilt gagnar
renskötseln.
I motionerna 1:803 och 11:978 har bl. a. framhållits angelägenheten av
att åtgärder vidtas för att kompensera nu ifrågavarande intrång i nationalparken
genom tillskapande av nya nationalparksområden. Vad motionärerna
härutinnan anfört förtjänar enligt utskottets mening beaktande, och
utskottet vill därför förorda att åtgärder i det i motionerna angivna syftet
företas. Någon anledning för riksdagen att i nu förevarande sammanhang
uttala sig beträffande den framtida vattenkraftutbyggnaden anser utskottet
ej föreligga. Utskottet avstyrker alltså de i förenämnda motioner samt motionerna
I: 798 och II: 972 framförda yrkandena härom.
Som utskottet ej har någon erinran mot vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit
eller uttalat hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) avslå motionerna I: 799 och II: 974,
b) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionen 11:973, bemyndiga Kungl. Maj :t att medge de
intrång i Stora Sjöfallets nationalpark som enligt vad som
framgått av det föregående föranleds av den fjärde suorvaregleringen,
c) med bifall till motionerna I: 803 och II: 978, såvitt nu
är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t framhålla angelägenheten
av att åtgärder vidtages för att kompensera ett intrång
i Stora Sjöfallets nationalpark genom att utreda möjligheten
av att avsätta en ny nationalpark i den lappländska
fjällvärden,
d) lämna motionerna I: 803 och II: 978 i övrigt ävensom
I: 798 och II: 972 utan åtgärd.
Stockholm den 8 december 1966
På jordbruksutskottets vägnar:
ERIC MOSSBERGER
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 år 1966
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Mossberger, Hedström, Magnusson,
Augustsson, Gunnar Pettersson, Isacson, Manne Olsson, Skårman, Wikberg*
och Lundberg;
från andra kammaren: herrar Antby, Nilsson i Lönsboda, Jonasson,
fru Jäderberg, herrar Lundmark, Trana, Persson i Heden, Eskilsson i Likenäs,
Johansson i Simrishamn och fru Sundberg.
* Ej närvarande vid justeringen,
Reservation
av herrar Mossberger, Hedström, Magnusson, Augustsson, Manne Olsson,
fru Jäderberg, herrar Lundmark, Trana, Eskilsson i Likenäs och Johansson
i Simrishamn, vilka ansett
dels att det stycke i utskottets utlåtande på s. 5, som börjar med orden
»I motionerna» och slutar med orden »yrkandena härom.» bort ha följande
lydelse:
»I motionerna I: 803 och II: 978 har bl. a. framhållits angelägenheten av
att åtgärder vidtas för att kompensera nu ifrågavarande intrång i nationalparken
genom tillskapande av nya nationalparksområden. Då Kungl. Maj :t
emellertid torde ha sin uppmärksamhet riktad på hithörande spörsmål finner
utskottet någon särskild åtgärd med anledning av vad härutinnan yrkats
i motionerna 1:803 och 11:978 ej vara erforderlig. Någon anledning
för riksdagen att i nu förevarande sammanhang uttala sig beträffande den
framiida vattenkraftutbyggnaden anser utskottet ej föreligga. Utskottet avstyrker
alltså de i förenämnda motioner samt motionerna I: 798 och II: 972
framförda yrkandena härom.»
dels att utskottets hemställan under c) bort ha följande lydelse:
»c) lämna utan åtgärd motionerna 1:803 och 11:978,
såvitt avser utredning av möjligheten att avsätta en ny nationalpark
i den lappländska fjällvärlden,».
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660033