Bevillningsutskottets betänkande nr 5b år 1966
1
Nr 54
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 29 april 1966 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 127, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt;
3) förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128)
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 48 har riksdagen beslutat
uppskjuta behandlingen av föreliggande proposition till innevarande
års höstsession.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås en komplettering av bestämmelserna rörande
det skatterättsliga bosättningsbegreppet. Förslaget innebär att en bevisbörderegel
införs för de fall då en här bosatt svensk medborgare avreser
från Sverige och det inte från början är uppenbart att det är fråga om
definitiv utflyttning. Den skattskyldige skall i så fall anses fortfarande
bosatt här i landet intill tre år från avresan, om han inte visar att han
saknar från beskattningssynpunkt väsentliga anknytningar till Sverige.
Efter treårstidens utgång anses han bosatt i Sverige endast om taxeringsmyndigheten
kan visa att han fortfarande har så starka band med Sverige
att han trots utflyttningen bör anses ha sitt egentliga bo och hemvist här.
I anslutning härtill föreslås skattebefrielse i Sverige för löneinkomster, som
i enskild tjänst förvärvas utomlands, under förutsättning att anställningen
där varar minst ett år.
I propositionen föreslås vidare att utomlands bosatta personer som uppbär
lön eller pension från svenska staten eller svensk kommun samt pen
1
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 54
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
sion enligt lagen om allmän försäkring skall vara skyldiga erlägga skatt i
Sverige för sådan inkomst.
Här bosatta utländska artister som f. n. erlägger bevillningsavgift föreslås
betala inkomstskatt efter samma regler som gäller för andra här bosatta.
För att motverka olägenheten av internationell dubbelbeskattning i förhållande
till stat med vilken Sverige inte slutit dubbelbeskattningsavtal föreslås
rätt för fysiska och juridiska personer med hemvist i Sverige att från
statlig inkomstskatt avräkna utländsk statlig skatt som erlagts för inkomst
från källa i sådan stat. I anslutning härtill föreslås ändring av bestämmelserna
om avdrag för utländsk skatt såsom omkostnad.
Propositionen grundar sig på dubbelbeskattningssakkunnigas förslag i
betänkandet »Internationella skattefrågor» (SOU 1962: 59).
De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1967
och bli tillämpliga på inkomster tillgängliga för lyftning denna dag eller
senare.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, dels att 32 § 3 mom., 35 § 2 mom., 39 § 2 mom.,
53 § 1 mom., 54 § och 59 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 ävensom punkt 4 av anvisningarna till 20 §, punkt 7 av anvisningarna
till 32 §, punkt 4 av anvisningarna till 38 § samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 53 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges, dels att till anvisningarna till 54 § skall fogas en ny punkt, betecknad
3, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
32 §.
3 m o m. Såsom intäkt---kostnader, såsom:
utlandstillägg och därmed likställda
förmåner för utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltningen;
-
utlandstillägg och därmed likställda
förmåner för utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltningen
eller i svensk biståndsverksamhet;
-
1 Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1964: 713, av 35 § 2 mom. se 1959:127, av 53 § 1 mom
se 1965:121, av 54 § se 1953:109, av 59 § 2 mom. se 1950: 308, av punkt 4 av anvisningarna till
20 § se 1951: 324, av punkt 7 av anvisningarna till 32 § se 1964: 713, av punkt 1 av anvisningarna
till 53 § se 1945: 897 samt av punkt 2 av anvisningarna till 53 § se 1950: 308.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
förvaltningskostnadsbidrag och---avsedda utgifter.
Vad i — —------icke föras.
Förmånen av — —------befattningshavare gällande.
Såsom intäkt--------utfört arbete.
35 §i.
2 mom. Till intäkt---4- tid (realisationsvinst).
Har egendom,------— närmast dessförinnan.
Såsom skattepliktig-------5 år .... 25 % > »
Avyttrar skattskyldig-------detta stycke.
Kan tillämpning — —--—--avyttringen sker.
Vad ovan sagts beträffande fastig- Vad ovan sagts beträffande fastighet
skall även äga tillämpning å het skall gälla oavsett om fastighetomträtt.
ten är belägen inom eller utom ri
ket
och även äga tillämpning å tomträtt.
Har jordbruksfastighet------------nämnda del.
39 §.
2 mom. Från bruttointäkt av
varje fastighet eller rörelse i utlandet
får avdrag ske för därå belöpande
omkostnader. Därjämte får avdrag
ske för vad av behållen inkomst
av sådan fastighet eller rörelse
använts för fastigheten eller
för rörelsen. Har underskott uppkommit
å fastighet i utlandet eller
å rörelse därstädes, må avdrag för
sådant underskott göras från annan
intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet.
2 mom. Från bruttointäkt av
fastighet eller rörelse i utlandet får
avdrag ske med ledning i tillämpliga
delar av vad som enligt 22 §,
25 § 1 och 2 mom. samt 29 § gäller
för motsvarande slag av fastighet
eller rörelse inom riket. Avdrag för
underskott som uppkommit på fastighet
eller rörelse i utlandet må
dock göras endast från annan intäkt
av fastighet eller rörelse i utlandet.
Avdrag för sådant underskott får
utnyttjas även senare beskattningsår
än det varunder underskottet
uppkommit, dock senast det beskattningsår,
för vilket taxering
sker sjätte kalenderåret efter det,
då taxering för underskottsåret ägt
rum.
53 §.
1 m o m. Skyldighet att-----------73 §§ sägs:
a) fysisk person: —-— ----_____ förvärvats; samt
för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst —---------— belägen fastighet;
för inkomst -—---------här bedrivits;
för avlöning eller annan därmed
jämförlig förmån, som utgått av anställning
eller uppdrag hos svenska
staten eller svensk kommun;
1 Såsom nuvarande lydelse av 35 § 2 mom. har här upptagits den lydelse av 2 mom. som föreslagits
i prop. 1966: 90.
lj- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 54
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
för avlöning eller annan därmed
jämförlig förmån, som utgått av annan
anställning eller annat uppdrag,
i den mån inkomsten uppburits härifrån
och förvärvats genom verksamhet
här i riket;
för pension enligt lagen om allmän
försäkring eller på grund av
anställning eller uppdrag hos svenska
staten eller svensk kommun;
för härifrån uppburen, genom för annan härifrån uppburen, geverksamhet
här i riket förvärvad nom verksamhet här i riket förvärinkomst
av tjänst; vad inkomst av tjänst;
för vinst-------— rörelse; samt
för sådan i slutlig eller tillkom- för belopp som motsvarar restimande
skatt ingående folkpensions- tuerad, avkortad eller avskriven
avgift eller tilläggspensionsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionssoni
restituerats, avkortats eller av- avgift eller sjukförsäkringsavgift i
skrivits, i den mån avdrag därför den mån beloppet påverkat storleav
den skattskyldige åtnjutits vid ken av avdrag enligt 46 § 2 mom.,
tidigare års taxeringar; som åtnjutits vid tidigare års taxe
ringar;
b)
staten:----------sådan fastighet eller rörelse.
Riksskattenämnden må,--------icke föras.
54 §.
Från skattskyldighet---------av kapital;
c) utlänning eller i utlandet bo- c) i utlandet bosatt person, vilken
satt svensk medborgare, vilken givit givit eller medverkat vid offentlig
eller medverkat vid offentlig före- föreställning, som avses i gällande
ställning, som avses i gällande för- förordning angående bevillningsavordning
angående bevillningsavgif- gifter för särskilda förmåner och
ter för särskilda förmåner och rät- rättigheter:
tigheter:
för inkomst-----— — förordning åtnjutits;
d) ägare av —-------till livförsäkring;
h) här i riket bosatt fysisk person,
som under vistelse utomlands åtnjutit
avlöning eller annan därmed jämförlig
förmån på grund av anställning
där annat än hos svenska staten,
svensk kommun eller ombord
på svenskt fartyg eller svenskt,
danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst av anställningen under
förutsättning att anställningen
och vistelsen i utlandet varat mer än
ett år eller enligt anställningsavtal
eller på annan grund kan antagas
komma att vara mer än ett år.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 5b år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Aktiebolag och-------bolagens verksamhet.
Om aktierna--------lös egendom.
Riksskattenämnden må,---------icke föras.
Att personer,--------samma paragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
59
2 in o m. Inkomst genom icke
yrkesmässig avyttring av fastighet
beskattas i den kommun, där fastigheten
är belägen.
§.
2 mom. Inkomst genom icke
yrkesmässig avyttring av här i riket
belägen fastighet beskattas i den
kommun, där fastigheten är belägen.
Anvisningar
till 20 8.
4. För erlagd------—18
Utländsk speciell-------
Allmän skatt--— —----
År enligt överenskommelse med
utländsk stat viss intäkt undantagen
från beskattning här i riket, får sådant
avdrag som i föregående stycke
sägs icke åtnjutas, såvitt skatten belöper
å den undantagna intäkten.
Därest enligt överenskommelse med
utländsk stat dubbelbeskattning, såvitt
avser visst slag av allmän skatt,
helt undanröjes annorledes än genom
att intäkten härstädes undantages
från skatteplikt (såsom genom
avräkning av den utländska skatten
från den svenska) må avdrag varom
i föregående stycke sägs icke heller
åtnjutas, såvitt angår dylik skatt.
§ förmäles.
--i densamma.
av engångsskatt.
Om på grund av överenskommelse
med utländsk stat dubbelbeskattning
av viss intäkt kan undanröjas eller
lindras, får avdrag icke åtnjutas för
skatt, som omfattas av överenskommelsen
och belöper på intäkten. Avser
överenskommelsen t. ex. endast
statliga inkomstskatter medgives således
icke avdrag för den utländska
statliga skatten i vad den belöper
på intäkten. Däremot medgives i
detta fall avdrag för utländsk kommunal
skatt på intäkten.
till 32 8.
7. Till ersättning,------
Detsamma gäller-------
Såsom med utlandstillägg likställda
förmåner för utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltningen
anses fri bostad med uppvärmning
och belysning, bostadskostnadsersättning
eller däremot
svarande förmån, bidrag för resa till
Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag,
barnresebidrag, ersättning
för hållande av bil och förflyttningsbidrag.
- nya tjänstgöringsorten,
tjänstemän anslaget.
Såsom med utlandstillägg likställda
förmåner anses för utom riket
stationerad personal vid utrikesförvaltningen
fri bostad med uppvärmning
och belysning, bcstadskostnadsersättning
eller däremot
svarande förmån, bidrag för resa till
Sverige för semester, barntillägg, utbildningsbidrag,
barnresebidrag, ersättning
för hållande av bil och förflyttningsbidrag
samt för personal,
som av staten anställts för biståndsverksamhet,
förmåner som motsvara
de nu nämnda.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till 38 §.
4. Från inkomst, som härflutit av
fastighet i utlandet, får avdrag ske
för vad som av inkomsten använts
för fastigheten, såsom för ny- eller
ombyggnad. Från inkomst, som härflutit
av rörelse i utlandet, må likaledes
avdrag göras för vad som av
inkomsten använts för rörelsen, exempelvis
för ny- eller ombyggnad av
i rörelsen använda fastigheter och
anläggningar. För att sådant avdrag
må ske erfordras dock, att inkomsten
under beskattningsåret på ovan
angivna sätt disponerats. Reserveras
inkomsten för att framdeles användas
för det ena eller andra ändamålet,
är den underkastad beskattning.
Har underskott uppkommit å fastighet
i utlandet eller å rörelse därstädes,
må avdrag för sådant underskott
göras endast från annan intäkt
av fastighet eller rörelse i utlandet,
men får däremot avdrag icke
ske från annan intäkt av kapital och
ej heller enligt 46 §.
Med rörelse ----------
4. Intäkt av fastighet eller rörelse
i utlandet beräknas med ledning
i tillämpliga delar av vad som enligt
21, 24 och 28 §§ gäller för motsvarande
slag av fastighet eller rörelse
inom riket.
till 28 §).
till 53 S.
1. Såsom bosatt här i riket räknas
den, som här har sitt egentliga bo
och hemvist. Med sådan person likställes
emellertid jämlikt 68 § den
som, utan att vara i Sverige bosatt,
härstädes stadigvarande vistas.
Svensk medborgare, som uppehåller
sig å resor i främmande land men
har bo eller familj kvar i riket, anses
vara bosatt härstädes, även om
vistelsen utomlands är långvarig,
och han beskattas följaktligen härstädes
för all sin inkomst. På samma
sätt behandlas i beskattningshänseende
en utlänning, som stadigvarande
bor härstädes eller som under
längre tid, utan andra avbrott än
rent tillfälliga, vistas härstädes.
Däremot bör i allmänhet en i allmän
tjänst anställd person eller en
missionär, som för sin verksamhet
1. Såsom bosatt här i riket räknas
den, som här har sitt egentliga
bo och hemvist. Med i Sverige bosatt
skattskyldig likställes enligt 68 §
den som, utan att vara bosatt i Sverige,
stadigvarande vistas här.
Svensk medborgare, som icke stadigvarande
vistas i Sverige, skall likväl
kunna anses bosatt här om han
alltjämt har väsentlig anknytning
till Sverige. Vid bedömande av frågan
om han har väsentlig anknytning
till Sverige skall beaktas sådana
omständigheter som att han
icke tagit varaktigt bo och hemvist
på viss utländsk ort, att han vistas
utomlands för studier eller hälsans
vårdande, att han har bo eller familj
i Sverige, att han driver rörelse
eller innehar fastighet här i
riket och därmed jämförliga för
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1960
(Nuvarande lydelse)
uppehåller sig och liar fast bostad å
utrikes ort, icke anses som här i riket
bosatt, även om han fortfarande
är mantalsskriven härstädes. Ilan
blir således icke skattskyldig i Sverige
för exempelvis inkomst av kapital.
Detsamma gäller rörelse- eller
grkesidkare, som för sin verksamhet
på ett mera stadigvarande sätt slagit
sig ned å utrikes ort, liksom ock
arbetare, som för längre tid tagit anställning
utomlands. Sjöman, som
under utövning av sitt yrke uppehåller
sig å främmande farvatten men
är inskriven å sjömanshus här i riket
eller har sin familj härstädes,
anses fortfarande vara bosatt här i
riket. Person, som uppehåller sig
längre tid i Sverige under kringresande
(t. ex. en utländsk handelsresande),
anses icke på grund härav
vistas stadigvarande i riket.
Huruvida en person skall här
mantalsskrivas eller ej, är således
utan betydelse för frågan om hans
skattskyldighet för inkomst. Ej heller
avgöres frågan om omfattningen
av hans skattskyldighet uteslutande
med hänsyn till förhållandena den
1 november näst före det år, som
närmast föregått taxeringsåret, utan
avseende fästes vid omständigheterna
under hela det år, som närmast
föregått taxeringsåret, och kan i anledning
härav en person komma att
beskattas såsom hår bosatt för allenast
en del av samma år.
2. Verksamhet på grund av anställning
i svenskt företag anses utövad
här i riket även om tjänsteinnehavaren
i och för sin tjänst
måste göra tillfälliga besök utomlands
eller under längre tid uppehålla
sig därstädes under kringresande
(t. ex. handelsresande). Förmåner,
som härröra av ett förutvarande
tjänsteförhållande (pension,
vissa undantagsförmåner o. s. v.)
och åtnjutas av person, som icke
är bosatt eller stadigvarande vistas
(Föreslagen lydelse)
hållanden. Intill dess tre år förflutit
från avresan frän Sverige skall
han alltjämt anses bosatt bär, om
han icke visar att han under beskattningsåret
icke haft väsentlig anknytning
till Sverige. Efter nämnda tids
utgång skall han däremot icke anses
bosatt i Sverige, om det icke visas
att sådana omständigheter förelegat
under beskattningsåret att han alltjämt
bör anses bosatt här. Hänsyn
skall därvid icke tagas till kortvariga
eller tillfälliga uppehåll i Sverige
för affärer, semestrar eller dylikt.
Utlänning, som stadigvarande bor
i Sverige eller under längre tid vistas
här utan andra avbrott än rent
tillfälliga, skall anses ha sitt egentliga
bo och hemvist i Sverige.
2. Verksamhet på grund av anställning
i svenskt företag anses utövad
här i riket även om tjänsteinnehavaren
i och för sin tjänst
måste göra tillfälliga besök utomlands
eller under längre tid uppehålla
sig därstädes under kringresande
(t. ex. handelsresande).
Person, som icke är bosatt eller
stadigvarande vistas i Sverige, beskattas
här för pension, som utgår
enligt lagen om allmän försäkring
eller på grund av förutvarande an
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
(Nuvarande lydelse)
här i riket, beskattas i Sverige, om
den tidigare verksamheten huvudsakligen
utövats hårstådes. För sådan
person föreligger däremot ej
skattskyldighet för pension, livränta
eller andra enligt 31 § med inkomst
av tjänst likställda förmåner, som
icke åtnjutas på grund av något
t j änsteförhållande.
(Föreslagen lydelse)
ställning eller uppdrag hos svenska
staten eller svensk kommun. Annan
pension eller förmån, som utgår
härifrån till sådan person på grund
av förutvarande tjänst, beskattas i
Sverige, om den tidigare verksamheten
huvudsäkligen utövats här.
För sådan person föreligger däremot
ej skattskyldighet för annan pension
än nu sagts eller för livränta
eller andra enligt 31 § med inkomst
av tjänst likställda förmåner, som
icke åtnjutas på grund av något
t j änsteförhållande.
Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första
stycket a) om skattskyldighet för
den som ej varit bosatt här i riket
för avlöning eller annan därmed jämförlig
förmån eller pension, som utgått
på grund av anställning eller
uppdrag hos svenska staten, gäller
beträffande den som anställts av
svensk utlandsmyndighet eller utomlands
för fält projekt för bilateral
biståndsverksamhet (lokalanställd)
blott om han icke är medborgare i
anställning siandet. Kungl. Maj:t
äger medgiva befrielse från skattskyldighet,
som här nämnts, för sådan
lokalanställd i utomeuropeiskt
land som icke är svensk medborgare.
till 54 §.
3. Befrielse från skattskyldighet
för inkomst av anställning enligt 54
§ första stycket h) medges icke i fall
som avses i punkt 2 första stycket av
anvisningarna till 53 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967 men äger icke tillämpning vid
1967 års taxering eller vid eftertaxering för år 1967 eller tidigare år. Avdrag
för avskrivningar på byggnader och inventarier får icke beviljas med stöd
av 39 § 2 mom. i dess nya lydelse, i den mån avdrag för anskaffningskostnaden
kan anses ha åtnjutits enligt samma lagrum i dess äldre lydelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
9
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, dels att 6 § 1 mom., 7 § och 20 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges, dels att till nämnda förordning skola fogas fem nya
paragrafer, betecknade 24, 25, 26, 27 och 28 §§, av följande lydelse, dels att
före 24 § skall införas en ny rubrik av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse)
6
1 mom. Skyldighet att----
a) fysisk person:
förtid, under vilken han
varit här i riket bosatt:
för all inkomst, som av honom
här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
samt
för tid, under vilken han
ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastighet;
för
inkomst av rörelse, som här
bedrivits;
för härifrån uppburen, genom
verksamhet hår i riket förvärvad inkomst
av tjänst;
för vinst å icke yrkesmässig avyttring
av fastighet eller rörelse här
i riket eller tillbehör till sådan fastighet
eller rörelse;
för slutlig skatt, fastighetsskatt
eller tillkommande skatt, som restituerats,
avkortats eller avskrivits, i
den mån avdrag därför av den skattskyldige
åtnjutits vid tidigare års
taxeringar; samt
för inkomst genom utdelning å
andelar i svenska ekonomiska föreningar;
b)
svenska aktiebolag----
1 Senaste lydelse av 6 § 1 mom. se 1953:
1953: 275.
(Föreslagen lydelse)
--21 §§ sägs:
a) fysisk person:
för inkomst som avses i denna
förordning enligt de grunder som
angivas i 53 § 1 mom. första stycket
a) kommunalskattelagen samt, såvitt
avser tid under vilken han ej
varit bosatt här i riket, för restituerad,
avkortad eller avskriven allmän
kommunalskatt i den mån denna
påverkat storleken av avdrag enligt
4 § 1 mom., som åtnjutits vid tidigare
års taxeringar, och för inkomst
genom utdelning på andelar
i svenska ekonomiska föreningar;
ekonomiska föreningar.
275, av 7 § se 1965:123 samt av 20 § 2 mom. se
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
7 §•
— av kapital:
b) i utlandet bosatt person, vilken
givit eller medverkat vid offentlig
föreställning, som avses i gällande
förordning angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och
rättigheter:
för inkomst, som avses i 54 § första
stycket c) kommunalskattelagen;
Från skattskyldighet-----
b) utlänning eller i utlandet bosatt
svensk medborgare, vilken givit
eller medverkat vid offentlig föreställning,
som avses i gällande förordning
angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter:
för
inkomst av föreställning, för
vilken dylik avgift utgjorts eller beträffande
vilken befrielse från avgift
jämlikt särskilt stadgande i samma
förordning åtnjutits;
c) staten:-------—- livförsäkring hänförlig verksamhet.
k) här i riket bosatt fysisk person,
som under vistelse utomlands
åtnjutit avlöning eller annan därmed
jämförlig förmån på grund av
anställning där annat än hos svenska
staten, svensk kommun eller ombord
på svenskt fartyg eller svenskt,
danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst, som avses i 54 § första
stycket h) kommunalskattelagen.
Riksskattenämnden må, — — -----icke föras.
Aktiebolag och-----— bolagens verksamhet.
Om aktierna — ------— lös egendom.
Riksskattenämnden må, — — — — — -— icke föras.
Att personer,------samma paragraf.
20
2 mom. Konungen äger,----
I fall, varom i detta mom. förmäles,
må Konungen förklara, att statlig
inkomstskatt skall av skattskyldig
utgöras till högre belopp än gällande
bestämmelser eljest skulle föranleda,
dock att skatten ej må komma
att uppgå till större andel, procentuellt
beräknad, av den på grundval
av överenskommelsen eller förordnandet
fastställda beskattningsbara
inkomsten än skatten skulle utgjort
av den beskattningsbara inkomst,
som skulle hava fastställts, om hånsyn
ej tagits till överenskommelsen
eller förordnandet. Vad i 10 § 3 mom.
och 11 § 1 mom. stadgas om beräk
-
§•
--—-i riket.
I fall, varom i detta mom. förmäles,
må Konungen förklara, att statlig
inkomstskatt skall av skattskyldig
utgöras till högre belopp än gällande
bestämmelser eljest skulle föranleda,
dock att skatten ej må komma
att uppgå till större andel, procentuellt
beräknad, av den på grundval
av överenskommelsen eller förordnandet
fastställda beskattningsbara
inkomsten än skatten skulle utgjort
av den beskattningsbara inkomst,
som skulle hava fastställts, om inkomsten
beskattats endast i Sverige.
Vad i 10 § 3 mom. och 11 § 1 mom.
stadgas om beräkning av statlig in
-
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
(Nuvarande lydelse)
ning av statlig inkomstskatt i helt
antal kronor skall äga motsvarande
tillämpning vid beräkning av skatt,
som i detta mom. avses.
Överenskommelse med----
(Föreslagen lydelse)
komstskatt i helt antal kronor skall
äga motsvarande tillämpning vid
beräkning av skatt, som i detta
mom. avses.
--månader tilländalupit.
Om avräkning av utländsk skatt
24 §.
Fysisk person som under tid då
han varit bosatt här i riket haft inkomst,
som beskattats i utländsk
stat på grund av att den förvärvskälla
till vilken inkomsten är hänförlig
anses lokaliserad där, och inländsk
juridisk person som haft sådan
inkomst äga erhålla nedsättning
av sin inkomstskatt för inkomsten
genom avräkning av den
utländska skatten enligt 25—27 §§.
Avräkning får ej äga rum, om
dubbelbeskattning av inkomsten kan
undanröjas eller lindras på grund
av överenskommelse enligt 20 §.
Med utländsk skatt avses allmän
slutlig skatt som utgått på inkomst
och erlagts till utländsk stat eller
delstat samt, i fråga om skattskyldig
som bedrivit sjöfart eller luftfart
i internationell trafik, även annan
skatt som erlagts i utländsk
stat, i den mån skatten beräknats
på grundval av fraktintäkter eller
biljettintäkter, som uppburits i
nämnda stat, eller efter därmed
jämförlig grund.
25 §.
Avräkning får ske med så stort
belopp av den utländska skatten som
belöper på inkomsten i fråga. Avräkning
får dock ske högst med belopp
motsvarande den statliga inkomstskatt
här i riket som hänför
sig till inkomsten. Sistnämnda skatt
skall därvid anses utgöra så stor del
av den skattskyldiges statliga inkomstskatt
som den utländska nettoinkomsten
utgör av den skattskyl
2f
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 7 samt. Nr 54
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
diges sammanlagda inkomst av olika
förvärvskällor.
Om den skattskyldige erhållit avdrag
såsom omkostnad för den utländska
skatt, för vilken avräkning
skall ske, eller för däremot svarande
preliminär skatt, skall beräkningen
enligt första stycket utföras
som om sådant avdrag ej åtnjutits.
Belopp, varmed avräkning högst kan
erhållas enligt första stycket, skall
därvid minskas med ett belopp motsvarande
den statliga och kommunala
inkomstskatt som den skattskyldige
undgått genom avdraget.
Härrör inkomsten från sjöfart eller
luftfart i internationell trafik
skall på begäran av den skattskyldige
den utländska nettoinkomsten
beräknas till så stor del av den samlade
nettoinkomsten i rederirörelsen
eller luftfartsrörelsen, med tillhögg
för erhållna avdrag för utländska
skatter, som de i den utländska
staten uppburna fraktintäkterna och
biljettintäkterna utgöra av den skattskyldiges
samtliga intäkter av sådant
slag.
26 §.
Det åligger den skattskyldige att
förebringa den utredning som behöves
för prövning av fråga om avräkning
av utländsk skatt.
Har den skattskyldige visat att
förutsättningar för avräkning äro
för handen men förmår han icke
lämna samtliga de uppgifter som erfordras
för tillämpning av bestämmelserna
i 25 §, må avräkning medgivas
med skäligt belopp.
27 §.
Om avräkning av utländsk skatt
beslutar den prövningsnämnd, som
har att upptaga besvär rörande den
skattskyldiges taxering till statlig
inkomstskatt.
Ansökan om avräkning skall vara
Bevillningsutskottets betänkande nr 5b är 1966
13
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
inkommen till prövningsnämndens
kansli inom ett år efter det taxeringen
till statlig inkomstskatt vunnit
laga kraft eller, om den utländska
skatten slutligen påförts efter
nämnda tidpunkt, inom ett år från
det den utländska skatten sålunda
påförts.
Över ansökningen skall taxeringsintendent
avgiva yttrande.
Beträffande underrättelse om
prövningsnämndens beslut samt rätt
att föra talan mot beslutet äga bestämmelserna
om besvär över taxering
motsvarande tillämpning.
Har avräkning av utländsk skatt
skett enligt 2b § men ändras taxeringen
genom beslut av prövningsnämnd
eller utslag av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t eller genom eftertaxering,
skall prövningsnämnden
vidtaga därav betingad ändring i
avräkningen.
28 §.
Medgives avräkning av utländsk
skatt, skall länsstyrelsen förordna
om avkortning eller, när restitution
skall ske, tillställa den skattskyldige
honom tillkommande belopp.
På restituerat belopp utgår icke
ränta.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967 men äger icke tilllämpning
vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering för år 1967 eller tidigare
år. Bestämmelserna i 24—28 §§ om avräkning av utländsk skatt gälla
icke utländsk skatt som erlagts eller skolat erläggas före den 1 januari 1967.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter
Härigenom förordnas, dels att 4 § 11 mom. och 14 mom. förordningen
den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter skola upphöra att gälla, dels att 4 § 1 mom., 2 mom., 4
mom., 5 mom. och 10 mom. samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
1 mom. Utlänning, som utan att
hava förvärvat den i mom. 14- här
nedan omförmälda rätt här i riket
giver offentlig föreställning eller tillställning
av vad slag det vara må,
vare sig mot inträdesavgift eller mot
avgift, som eljest på ett eller annat
sätt fordras, uppbäres eller mottages,
skall härför utgöra särskild bevillningsavgift
med tio procent av
bruttoinkomsten.
Denna bevillningsavgift
2 mom. Utlänning, som utan att
hava förvärvat den i mom. 14 omförmälda
rätt medverkar vid av svensk
eller utlänning given offentlig föreställning,
offentligt utförande av musik,
såsom kafékonsert och dylikt,
eller vid annan offentlig tillställning
skall, oavsett huruvida inträdes- eller
annan avgift därvid uppbäres eller
tillställningen är avgiftsfri, erlägga
särskild bevillningsavgift med
tjugu procent av den inkomst, som
på grund av hans medverkan tillflyter
honom, vare sig denna inkomst
utgöres av i penningar bestämd ersättning,
naturaförmåner eller andel
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom., 2 mom., 4
1955:163 samt av 4 § 14 mom. se 1913:212.
(Föreslagen Igdelse)
1 m o in. I utlandet bosatt person,
som här i riket giver offentlig föreställning
eller tillställning av vad
slag det vara må, vare sig mot inträdesavgift
eller mot avgift, som eljest
på ett eller annat sätt fordras,
uppbäres eller mottages, skall härför
utgöra särskild bevillningsavgift med
tio procent av bruttoinkomsten.
äger rum.
2 in om. 1 utlandet bosatt person,
som här i riket medverkar vid
offentlig föreställning, offentligt utförande
av musik, såsom kafékonsert
och dylikt, eller vid annan offentlig
tillställning skall, oavsett huruvida
inträdes- eller annan avgift
därvid uppbäres eller tillställningen
är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift
med tjugu procent av
den inkomst, som på grund av hans
medverkan tillflyter honom, vare sig
denna inkomst utgöres av i penningar
bestämd ersättning, naturaförmåner
eller andel av inkomsten å tillställning.
Avgiften skall i varje fall
mom. och 5 mom. se 1952:360, av 4 § 10 mom. se
4 §•
15
Bevillningsutskottets betänkande nr öh år 1966
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
av inkomsten å tillställning. Avgiften
skall i varje fall ntgå med minst
femtio öre för varje dag, medverkan
lämnas av utlänning eller ersättning
till honom beräknas. För avgiftens
erläggande svarar tillställningens an
-
utgå med minst femtio öre för varje
dag, medverkan lämnas av i utlandet
bosatt person eller ersättning
till honom beräknas. För avgiftens
erläggande svarar tillställningens anordnad.
ordnare.
4 m o m. Ansökning om---
i fall, som avses i 1 in o in.
i fa 11, som avses i 2 mom.:
fullständiga uppgifter angående föreställnings
beskaffenhet, medverkande
utlännings nationalitet, namn
och bostad, den eller de orter samt
den lokal, där föreställning är avsedd
att givas; skolande ansökningen
vara åtföljd av en av den, åt vilken
utlänning lämnar biträde eller
som eljest är att anse såsom uppdragsgivare,
på heder och samvete
avgiven uppgift angående beskaffenheten
av den ersättning, som varje
utlänning äger erhålla, samt beloppet
av dylik ersättning eller, där ersättningen
skall utgå med viss andel
av inkomsten av föreställning, andelens
storlek och sättet för inkomstens
beräknande.
Sökande är-----
5 m o in. Med ledning
I andra------uppbära
Därest i ersättning åt utlänning,
som avses i 2 mom., ingå naturaförmåner,
skola dessa vid bevillningsavgiftens
bestämmande uppskattas
till skäligt belopp i penningar. Om
högre värde ej är angivet, skall kost
och bostad därvid upptagas till vardera
fem kronor för dag.
10 in o in. Frihet från
a) för utlänningar, vilka driva
sitt näringsfång under bar himmel
och uppbära allenast frivillig avgift
såsom musikanter och dylika;
---ansökning innehålla:
------ eller åskådarplatser;
i fall, som avses i 2 in o in.:
fullständiga uppgifter angående föreställnings
beskaffenhet, i utlandet
bosatt medverkandes nationalitet,
namn och bostad, den eller de orter
samt den lokal, där föreställning är
avsedd att givas; skolande ansökningen
vara åtföljd av en av den, åt
vilken den medverkande lämnar biträde
eller som eljest är att anse
såsom uppdragsgivare, på heder och
samvete avgiven uppgift angående
beskaffenheten av den ersättning,
som varje i utlandet bosatt person
äger erhålla, samt beloppet av dylik
ersättning eller, där ersättningen
skall utgå med viss andel av inkomsten
av föreställning, andelens
storlek och sättet för inkomstens
densamma.
Därest i ersättning åt medverkande,
som avses i 2 mom., ingå naturaförmåner,
skola dessa vid bevillningsavgiftens
bestämmande uppskattas
till skäligt belopp i penningar.
Om högre värde ej är angivet,
skall kost och bostad därvid upptagas
till vardera fem kronor för dag.
paragraf åtnjutes:
a) för i utlandet bosatta personer,
vilka driva sitt näringsfång under
bar himmel och uppbära allenast frivillig
avgift såsom musikanter och
dylika;
b) för deltagare —------hänseende; samt
c) då Kungl. Maj :t, -------från bevillningsavgift.
It mom. Vad i denna paragraf
tadgas om utlänning äge ock till -
beräknande.
---myndigheten begäras.
-------bevillningsavgiftens belopp.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 dr 1966
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
lämpning å i utlandet bosatt svensk
undersåte.
14 mom. Vad i denna paragraf
är stadgat gäller icke för här i riket
bosatt utlänning, som i vederbörlig
ordning förvärvat lika rätt med härstädes
bosatt svensk undersåte till
offentligt uppträdande, varom i denna
paragraf förmäles.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967. Äldre bestämmelser
galla dock fortfarande i fråga om bevillningsavgift, som belöper på tiden
dessförinnan.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 761 av herrar Sundin och Ernulf samt
II. 932 av herr Larsson i Umeå m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 127 hemställa om utredning
och förslag till åtgärder i syfte att genom undanröjande av brister i
skattelagstiftningen stimulera svenska investeringar i u-länderna, varvid
bl. a. de i motionerna påtalade förhållandena bör beaktas; ävensom
2) de likalydande motionerna 1:762 av herrar Åkerlund och Lundberg
samt II: 933 av herrar Nordgren och Regnéll, vari hemställts, att riksdagen
måtte
A) antaga det i proposition nr 127 framlagda förslaget till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) med de ändringar
av 54 § samt punkt 1 av anvisningarna till 53 § som framgår av följande
lydelse.
54 §.
Från skattskyldighet----till livförsäkring;
h) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit
avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där
annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg
eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:
för inkomst av anställningen under förutsättning att anställningen och
vistelsen i utlandet varat minst ett år eller enligt anställningsavtal eller på
annan grund kan antagas komma att vara minst ett år.
Aktiebolag och---bolagens verksamhet.
Om aktierna---lös egendom.
Riksskattenämnden må,---icke föras.
Att personer,---samma paragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 54- är 1966 17
Anvisningar
till 53 §.
1. Såsom bosatt här i riket räknas den, som bär har sitt egentliga bo och
hemvist. Med sådan person likställes emellertid jämlikt 68 § den som, utan
att vara i Sverige bosatt, härstädes stadigvarande vistas. Svensk medborgare,
som uppehåller sig å resor i främmande land men har bo eller familj kvar
i riket, anses vara bosatt härstädes, även om vistelsen utomlands är långvarig.
På samma sätt behandlas i beskattningshänseende en utlänning, som
stadigvarande bor härstädes eller som under längre tid, utan andra avbrott
än rent tillfälliga vistas härstädes. Däremot bör i allmänhet en i allmän
tjänst anställd person eller en missionär, som för sin verksamhet uppehåller
sig och har fast bostad å utrikes ort, icke anses som här i riket bosatt, även
om han fortfarande är mantalsskriven härstädes. Han blir således icke skattskyldig
i Sverige för exempelvis inkomst av kapital. Detsamma gäller rörelseeller
yrkesidkare, som för sin verksamhet på ett mera stadigvarande sätt
slagit sig ned å utrikes ort, liksom ock arbetare, som för längre tid tagit anställning
utomlands. Sjöman, som under utövning av sitt yrke uppehåller
sig å främmande farvatten men är inskriven å sjömanshus här i riket eller
har sin familj härstädes, anses fortfarande vara bosatt här i riket. Person,
som uppehåller sig längre tid i Sverige under kringresande (t. ex. en utländsk
handelsresande), anses icke på grund härav vistas stadigvarande
i riket.
Huruvida en person skall här mantalsskrivas eller ej, är således utan
betydelse för frågan om hans skattskyldighet för inkomst. Ej heller avgöres
frågan om omfattningen av hans skattskyldighet uteslutande med hänsyn
till förhållandena den 1 november näst före det år, som närmast föregått
taxeringsåret, utan avseende fästes vid omständigheterna under hela det år,
som närmast föregått taxeringsåret, och kan i anledning härav en person
komma att beskattas såsom här bosatt för allenast en del av samma år.
B) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till 1967 års riksdag
i syfte att genom undanröjande av brister i vår skattelagstiftning stimulera
investeringar i utvecklingsländerna.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 932 och II: 933.
I anledning av propositionen har till utskottet ingivits skrivelser från Sveriges
allmänna exportförening och Sveriges industriförbund samt statens
järnvägar.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
I. Inledning, s. 18—22.
II. Beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands, m. m., s. 22—54.
III. Avräkning av utländsk skatt och därmed sammanhängande frågor s
54—89.
IV. Hemställan, s. 89.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här åberopas
följande.
I de likalydande motionerna I: 761 och II: 932 framhålles att vissa u-länder
erbjuder utländska investerare en tidsbegränsad skatteeftergift i samband
med investering i dessa länder. Detta sker i syfte att främja den ekonomiska
utvecklingen i landet. Den i propositionen föreslagna utformningen
a\ a\läkning för utländsk skatt kan tänkas motverka dessa ansträngningar
från u-ländernas sida. Situationen är den, att om u-landet inte medger någon
skattelättnad sjunker den svenska skatten genom avräkningen. Om skattelättnad
medges där, blir den svenska skatten i stället så mycket högre. Denna
omständighet har påtalats i remissyttranden från bl. a. Näringslivets
skattedelegation och Kooperativa förbundet. Näringslivets skattedelegation
förordar en lösning som innebär generell rätt till avräkning av utländsk
skatt även i de fall då skatt inte erlagts, medan Kooperativa förbundet föreslår
en bestämmelse av innebörd att Kungl. Maj :t eller annat lämpligt organ
skall äga rätt att i speciella fall ge erforderliga lättnader i skatteavseende.
En sådan ordning har sin motsvarighet i Västtyskland.
Det torde dock stå klart, att Sverige inte under den närmaste tiden kan
räkna med att sluta avtal med alla berörda u-länder. Ett särskilt avräkningsförfarande
kan därför behöva införas för att motverka de påtalade ogynnsamma
effekterna.
Denna och andra hithörande frågor bör uppmärksammas i en utredning
angående åtgärder i syfte att genom undanröjande av brister i skattelagstiftningen
stimulera svenska investeringar i u-länderna.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 762 och II: 933 framhåller i
fråga om treårsrcgeln att syftet med den föreslagna utvidgningen av bosättningsbegreppet
enligt vad som framgår av departementschefens uttalande i
första hand är att bestämmelserna skall bli mer klargörande, framför allt
för den som står i begrepp att ta anställning utomlands men också för den
som ämnar varaktigt utflytta från Sverige. Beträffande förstnämnda grupp
skattskyldiga löses de huvudsakliga problemen genom den i propositionen
föreslagna s. k. ettårsregeln. Den andra gruppen däremot har tidigare inte
vållat några problem, då skattskyldigheten i Sverige har ansetts upphöra i
och med att den skattskyldige flyttat ut ur riket. Någon förändring av de
Bevillningsutskottets betänkande nr åt är 1!)C><> It)
tidigare gällande bestämmelserna kan knappast anses påkallad vad avser
dessa grupper. För den som definitivt utflyttar skapas snarast problem och
osäkerhet genom de nya bestämmelserna.
För det begränsade antalet av övriga skattskyldiga vilka påverkas av bosättningsbegreppet
torde, såsom framhålles i remissyttrande av riksskattenämnden,
de föreslagna bestämmelserna vara behäftade med samma brister
som de nuvarande. Möjligheterna att med ledning av de föreslagna bestämmelserna
få en klarare uppfattning om innebörden i bosättningsbegreppet
torde i vart fall inte ha blivit större än tidigare. Visserligen säger departementschefen,
att det i princip inte är fråga om någon egentlig förskjutning
av gällande bosättningsbegrepp utan snarare om en processuell reglering av
bevisbördan. Emellertid skall enligt Kungl. Maj :ts förslag särskild hänsyn
las till den anknytning som den utflyttade har med sitt nya hemland. Den
föreslagna lagtexten innehåller också nya värderingsbegrepp såsom »väsentlig
anknytning», vilka endast kan preciseras genom nya avgöranden i regeringsrätten.
Därför torde de föreslagna bestämmelserna komma att skapa
ytterligare osäkerhet på ifrågavarande område.
Den andra anledningen till en utvidgning av bosättningsbegreppet uppger
departementschefen vara att göra det möjligt för det allmänna att under en
längre tid bibehålla den oinskränkta skattskyldigheten för sådana personer
som uppehåller sig utomlands mer eller mindre tillfälligt utan att samtidigt
ta definitiv hemvist där och under denna tid alltjämt bibehåller stark anknytning
till Sverige.
En önskan att binda svenska medborgare hårdare till Sverige i beskattningshänseende
kan dock inte gärna anses vara tillräckligt skäl för att inkräkta
på det enskilda näringslivets internationella engagemang och framför
allt motarbeta en ökad rörlighet på den internationella arbetsmarknaden.
Härtill kommer att bevisbörderegeln kräver ökade insikter på skatterättens
område av de skattskyldiga, vilket i sin tur medför att möjligheterna till
en likformig behandling av denna typ av mål kommer att bli beroende på
de skattskyldigas förmåga att klarlägga omständigheterna i målet. En bevisbörderegel
sådan som den förordade skulle dessutom i praktiken knappast
komma att fungera på ett tillfredsställande sätt. Visserligen föreslår de sakkunniga
införande av ett avräkningsförfarande för utländsk skatt, men detta
innebär inte ett reellt undanröjande av dubbelbeskattning. I många länder
har skattesystemet en helt annan struktur än här. Det kan t. ex. till övervägande
delen vara inriktat på indirekt beskattning och i så fall kommer
beskattning att drabba varje person som vistas där, oavsett om han anses
bosatt där eller ej.
Motionärerna ifrågasätter också om det är en lämplig politik — särskilt
i en tid då u-landsfrågan är brännande aktuell — att vidtaga ensidiga åtgärder
för att få så stor del av beskattningen som möjligt förlagd till Sverige.
Sverige har hittills visat stor aktivitet då det gäller att ingå traktater för
20 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
undvikande av dubbelbeskattning. En skärpning av de interna reglerna
till att i ökad omfattning träffa utomlands bosatta personer skulle med säkerhet
i utlandet uppfattas såsom oförenlig med Sveriges tidigare strävanden.
Från u-landshåll måste åtgärden komma att betraktas som ett försök
från svensk sida att ge vårt land ett bättre utgångsläge vid förhandlingar.
På sikt torde vårt land ha intresse av att på detta område verka för liberala
interna regler och av att få till stånd sådana överenskommelser att dubbelbeskattningsfallens
antal trots ökat utbyte av arbetskraft kan hållas på en
rimlig nivå.
Redan nu torde bosättningsbegreppet ha sådan innebörd att man kan
komma till rätta med verkliga missbruk. I vart fall synes det knappast troligt
att den i propositionen föreslagna regeln i praktiken skulle kunna förhindra
att definitiv utflyttning anses föreligga för de svenska medborgare,
som eftersträvar att icke längre bli beskattade i Sverige. I fråga om ettårsregeln
synes enligt motionärernas mening departementschefen ha åsyftat att
vistelsen utomlands skall ha varat minst ett år och inte mer än ett år för att
skattskyldigheten i Sverige skall bortfalla. Motionärerna yrkar därav föranledd
ändring av 54 § kommunalskattelagen.
Ansträngningarna att undanröja så mycket som möjligt av återstående
dubbelbeskattning bör enligt motionärernas mening också ske genom införande
av rationella regler för avräkning av utländska skatter. Tillfredsställande
regler om sådan avräkning är så mycket mer påkallade som det
knappast är sannolikt att Sverige har möjlighet att inom överskådlig tid
träffa dubbelbeskattningsavtal i en sådan omfattning att dubbelbeskattning
kan effektivt undanröjas.
Det avräkningsförfarande som föreslås i propositionen får praktisk betydelse
framför allt för skattskyldiga, som är verksamma i länder, med
vilka Sverige inte ingått dubbelbeskattningsavtal, d. v. s. utvecklingsländerna.
Enligt motionärernas mening är de föreslagna reglerna alltför restriktiva
för att tillgodose de krav som man från olika utgångspunkter har rätt
att ställa. Någon möjlighet att avräkna utländsk kommunal skatt eller utländsk
förmögenhetsskatt har inte införts utan avräkningsförfarandet har
begränsats till utländska inkomstskatter av statlig eller delstatlig karaktär.
Vidare får avräkning endast ske mot den statliga svenska inkomstskatten.
Någon möjlighet har inte heller införts att göra avräkning hos det svenska
moderbolaget för den utländska skatt som dess utländska dotterbolag erlagt
detta trots att helägda koncerner eljest i skattesammanhang brukar
behandlas som en enhet.
Under remissbehandlingen av dubbelbeskattningssakkunnigas betänkande
framkom från näringslivets sida åtskilliga önskemål vilka i Kungl. Maj:ts
proposition behandlats ytterst summariskt.
Ett effektivt undanröjande av förekommande internationell dubbelbe -
Bevillningsutskottets betänkande nr Sb år 1966 21
skattning kan förväntas eliminera ett av hindren för svenska investeringar
i utvecklingsländerna. För alt ytterligare stimulera till investeringar i dessa
länder, hör man emellertid enligt motionärernas mening gå längre. Åtskilliga
utvecklingsländer brukar själva medge skattelättnader i sylte alt dra
till sig utländska investeringar. Såsom förslaget utformats kan emellertid i
många fall sådana lättnader helt omintetgöras genom att i stället beskattning
inträder i Sverige. Normalt kommer således den lättnad som investeringslandet
velat bereda det investerande företaget att tas om hand av
svenska staten i form av en höjd svensk skatt. Därigenom betas u-landet
sina möjligheter att skattevägen stimulera till svenska investeringar.
På många håll i utlandet tillämpas ett betydligt generösare avräkningsförfarande
än som skulle följa enligt Kungl. Maj:ts förslag. Flera industriländer
har också genom skattefavörer velat ta särskild hänsyn till investeringar
i u-länderna.
Även för vårt lands vidkommande borde det vara möjligt att genom interna
åtgärder på skatteområdet främja investeringar i u-länderna. Man
bör därvid inte begränsa sig endast till åtgärder för att undvika en total
beskattning som är högre än vår utan sikta till regler som kan medgiva beskattning
på en lägre nivå än vår.
Som exempel på åtgärder som vidtagits i utlandet kan nämnas att i
Frankrike och Nederländerna inhemska bolag i praktiken är helt befriade
från skatt på vinster från utländska filialer och dotterföretag. Enligt lagstiftningen
i Belgien beskattas sådana vinster efter en väsentligt lägre
skattesats än andra. Även i Canada och Förenta staterna finns liknande
regler i fråga om utdelningar från utländska dotterbolag. Det må vidare
nämnas att flera länder, däribland Västtyskland, infört särskilda skattefavörer
för sådana investeringar i u-länderna som ansetts kunna bidra till
dessas ekonomiska utveckling.
Motionärerna yrkar att en särskild utredning tillsätts med syfte att föreslå
den utvidgning av avräkningsförfarandet som bör ske för att undvika
de negativa effekter varom ovan talats. Åt denna utredning bör också anförtros
uppdraget att undersöka i vad mån man genom åtgärder på skatteområdet
kan stimulera de svenska företagen till en ökad investeringsverksamhet
i u-länderna i syfte att främja dessas ekonomiska utveckling. En
sådan utredning, bör innehålla expertis från näringslivet.
Utskottets yttrande
Bosättningsbegreppet
Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är enligt den nu
gällande svenska skattelagstiftningen av grundläggande betydelse för hans
skattskyldighet här i riket. Den som anses bosatt i Sverige skall i princip
22 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
skatta för all inkomst, oavsett var den förvärvats, och för all den förmögenhet
han vid beskattningsårets utgång ägt här i riket eller å utländsk ort.
Den som inte anses bosatt i Sverige är däremot skyldig erlägga skatt endast
för vissa slag av inkomst. Skattskyldigheten omfattar i detta fall bl. a.
inkomst av här belägen fastighet och av här bedriven rörelse, vinst vid
försäljning av dylik fastighet eller rörelse samt inkomst av tjänst, som
uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket. Person
som är bosatt utom riket är vidare skattskyldig i Sverige till statlig inkomstskatt
för utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar och
till kupongskatt för utdelning på aktier i svenska aktiebolag. Han är vidare
skyldig erlägga sjömansskatt vid tjänstgöring ombord på svenskt handelsfartyg.
I fråga om förmögenhetsskatten gäller att person bosatt utom riket
skall beskattas i Sverige endast för den förmögenhet som vid beskattningsårets
utgång varit här i riket nedlagd.
Enligt punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen skall
fysisk person anses bosatt i Sverige, när han här har sitt egentliga bo och
hemvist. Med sådan person skall enligt G8 § kommunalskattelagen likställas
den som, utan att vara här i riket bosatt, stadigvarande vistas i
Sverige.
Vid sidan av denna huvudregel finns i berörda anvisningspunkt bestämmelser,
som tar sikte på mera speciella fall. Sålunda skall svensk medborgare,
som uppehåller sig på resor i främmande land men har bo och familj
kvar i riket, anses bosatt i Sverige även om vistelsen utomlands är
långvarig. Sjöman inskriven på sjömanshus här i riket och med familjen i
Sverige skall vid tjänstgöring ombord på fartyg i utrikes fart alltjämt anses
bosatt här. I allmän tjänst anställd person eller missionär, som för sin verksamhet
uppehåller sig och har fast bostad på utrikes ort, skall i allmänhet
inte anses bosatt i Sverige, även om han är mantalsskriven här. En liknande
bestämmelse finns i fråga om rörelse- och yrkesidkare, som för sin
verksamhet på ett mera stadigvarande sätt slagit sig ned på utrikes ort.
En persons mantalsskrivning är således helt utan betydelse för frågan
om hans skattskyldighet för inkomst. Skattskyldigheten är nämligen beroende
av förhållandena under hela beskattningsåret, medan bosättning i
mantalsskrivningshänseende uteslutande avgörs med hänsyn till förhållandena
den 1 november året före beskattningsåret.
Som den föregående redogörelsen torde utvisa ger reglerna om skatterättsligt
hemvist i deras nuvarande utformning inte några säkra hållpunkter
för bedömning av frågan var en person skall anses bosatt. Rättspraxis,
sådan den framträder i talrika avgöranden i högsta instans, är
också ett bevis på de svårigheter som föreligger att med tillämpning av nu
gällande regler nå fram till enhetliga och fasta principer. Från rättssäkerhetssynpunkt
måste detta bedömas som mycket otillfredsställande. De
svenska reglerna för beskattning av personer som rest utomlands är dess
-
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år lOtiti
utom otidsenliga. De överensstämmer på vikliga punkter inte med den
internationella skatterätten. För Sverige, som på senare år ingått dubbelbeskattningsavtal
med ett mycket stort antal länder, bar detta betytt att
man ofta inte kunnat utnyttja en beskattningsrätt som enligt avtal törbehållits
vårt land. Man kan nämligen genom ett dubbelbeskattningsavtal
aldrig utvidga skattskyldigheten utöver de gränser som anges i interna
svenska skatteförfattningar.
I propositionen föreslås en komplettering av bestämmelserna rörande
det skatterättsliga bosättningsbegreppet. Förslaget innebär att en person
under en tid av tre år efter utflyttningen från Sverige är skyldig visa att
lian verkligen bosatt sig i utlandet (»treårsrcgeln»). I anslutning till denna
bevisbörderegel föreslås skattebefrielse i Sverige för löneinkomster, som i
enskild tjänst förvärvas utomlands, under förutsättning att anställningen
och vistelsen i utlandet varat eller kan antagas komma att vara mer än ett
år (»ettårsregeln»). De föreslagna reglerna innebär, såvitt bevillningsutskottet
kunnat finna, i huvudsak eu kodifiering av gällande rättspraxis.
I motionerna 1:762 och 11:933 yrkas bibehållande av nu gällande bosättningsbegrepp
och sådan ändring av ettårsregeln att skattefrihet vid anställning
i enskild tjänst utomlands skall inträda så snart utlandsvistelsen
varat eller kan antas komma att vara minst ett år. Motionärerna framhåller
bl. a. att treårsregeln är behäftad med samma brister som de nuvarande
bosättningsreglerna. Möjligheterna att med ledning av den få en klarare
uppfattning om innebörden i bosättningsbegreppet torde vara begränsade.
En önskan att binda svenska medborgare hårdare till Sverige i beskattningshänseende
är enligt motionärernas mening inte tillräckligt för att
inkräkta på det enskilda näringslivets internationella engagemang och motarbeta
en ökad rörlighet på den internationella arbetsmarknaden.
Enligt utskottets mening är det inte osannolikt att den föreslagna treårsregeln
kommer att medföra vissa tillämpningssvarigheter. Allmän enighet
torde emellertid råda om nödvändigheten av lagregler, som ger Sverige
möjlighet att under vissa betingelser temporärt hindra internationell skatteflykt,
och sådana regler måste med nödvändighet vara så utformade att
de möjliggör taxeringsmässiga avgöranden på bedömanden in casu. Enligt
utskottets mening innebär den föreslagna treårsregeln otvivelaktigt en förbättring
i jämförelse med nu gällande ordning, inte minst därigenom att
de svårtolkade specialbestämmelserna i fråga om olika yrkeskategorier utgår
ur författningstexten och ersätts med en för alla utflyttningsfall gemensam
regel, som gör bosättningen och därmed skattskyldigheten beroende
av det förhållandet att vederbörande har »väsentlig anknytning» till Sverige.
I lagtexten anges exempel på omständigheter som kan vara av betydelse
vid bedömande av frågan om sådan »väsentlig anknytning» förelegat
under beskattningsåret. Enligt utskottets mening bör de skattskyldiga
med ledning av dem i flertalet fall kunna avgöra vilka skattekonsekvenser
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
en utflyttning kommer att medföra. Den för såväl skattemyndigheterna
som de enskilda väsentligaste fördelen med de nya reglerna torde emellertid
vara att dessa lämnar klart besked om hur löner och jämförliga avlöningsförmåner
skall beskattas. Därmed tillgodoser de nya bestämmelserna
ett viktigt rättssäkerhetsintresse.
Motionärerna tycks vara av den uppfattningen att treårsregeln innebär
en skärpning av nu gällande bosättningsbegrepp. Så är emellertid inte fallet.
Som utskottet tidigare nämnt kan de nya bestämmelserna sägas vara
en kodifiering av gällande rättspraxis. Då såsom huvudkrav för bosättning
i Sverige uppställts det villkoret, att vederbörande skall ha sitt egentliga
bo och hemvist här, lär därmed kunna förstås att — då tvekan råder
rörande frågan om hans bosättning i Sverige eller i annat land _ hans
anknytning till Sverige måste framstå som det väsentliga. Är anknytningen
till utlandet starkare, kan han inte längre anses bosatt här. Utskottet vill
särskilt understryka vad departementschefen i propositionen anfört om
syftet med de nya reglerna. Detta bör vara — framhåller han — att underlätta
framför allt för anställda i exportnäringarnas tjänst att tillträda befattningar
utom riket, samtidigt som man gör det möjligt att åtminstone
under någon tid bibehålla den oinskränkta skattskyldigheten i Sverige för
sådana, som uppehåller sig utomlands mer eller mindre tillfälligt utan att
ta definitivt hemvist där. Avsikten med treårsregeln är således uteslutande
att motverka skenbosättning i utlandet. Departementschefen framhåller
också att den i lagtexten gjorda uppräkningen av omständigheter som skall
anses tyda på »väsentlig anknytning» till Sverige inte bör förstås så, att
bosättning här skall anses föreligga så snart något av de särskilt angivna
förhållandena är för handen. »Fråga är i stället om faktorer som måste
vägas in i helhetsbilden» av den skattskyldiges förhållanden. Vid bedömningen
bör i motsats till vad tidigare i allmänhet gällt — särskild hänsyn
tas till den anknytning som den utflyttade har till sitt nya hemland. Det
anförda innebär enligt utskottets mening att begreppet »väsentlig anknytning»
inte får tolkas extensivt. Tvärtom torde det i en situation, där man
stravar efter ett ökat utbyte av arbetskraft länderna emellan och en ökad
möjlighet för svenska exportföretag att organisera sin u-landsverksamhet
så rationellt som möjligt, vara angeläget att inte onödigtvis försvåra internationell
rörlighet på arbetsmarknaden.
Med det anförda anser utskottet sig höra tillstyrka propositionens förslag
tdl bosättningsbegrepp. Utskottet avstyrker således motionärernas yrkande
om bibehållande av bosättningsreglerna i deras nuvarande utformning.
I motionerna I: 762 och II: 933 yrkas också en ändring av förslaget till
ettårsregel. Ändringen går ut på att skattefrihet för anställningsinkomst i
enskild tjänst skall anses föreligga så snart anställningen utomlands varat
»minst ett år» i stället för som enligt förslaget »mer än ett år». Enligt ut
-
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år
skottets mening talar vissa skäl för ett godtagande av förslaget i propositionen.
Detta innebär nämligen att Sverige skulle kunna behålla beskattningsrätten
i de fall då utlandsanställningen är avsedd att vara ett år men
inte mer. Å andra sidan kan man inte bortse från att en regel sådan som den
föreslagna kommer att gynna dem, som har möjlighet att med den utländske
arbetsgivaren teckna kontrakt på elt år och någon dag därutöver.
Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra biträda lagstiftningsyrkandet
i motionerna I: 762 och II: 933 i nu förevarande del.
Bevillningsutskottet har i betänkande nr 55 till årets riksdag uttalat sig
för viss ändring av 7 § förordningen om statlig inkomstskatt. Denna ändring
bör enligt utskottets mening lämpligen vidtas i nu förevarande sammanhang,
vilket föranleder en omredigering av propositionens förslag till
ändrad lydelse av samma paragraf. Vidare bör den ändring av 54 § kommunalskattelagen
som bevillningsutskottet tillstyrkt i nämnda betänkande
iakttas.
Allmänna löner och pensioner m. m.
Förslaget i propositionen innebär i denna del att av stat och kommun
utbetalade löner och arvoden i regel skall beskattas i Sverige även om de
går till utomlands bosatta personer. För beskattningen gäller — liksom då
motsvarande förmåner utgår till i Sverige bosatta som arbetar utom riket
— inte någon tidsgräns. Även pensioner som utbetalas från Sverige av stat
och kommun skall — utan tidsbegränsning —- vara underkastade beskattning
här, oberoende av om den tidigare verksamheten utövats i Sverige
eller ej.
Genom de föreslagna bestämmelserna har de interna svenska skattereglerna
i huvudsak anpassats till vad som gäller enligt flertalet av Sverige
ingångna dubbelbeskattningsavtal. Utskottet kan därför biträda förslagen i
propositionen.
Utskottet behandlar i detta sammanhang en fråga som aktualiserats av
statens järnvägar i en till utskottet ingiven skrift.
Enligt 32 § 3 mom. kommunalskattelagen och punkt 7 av anvisningarna
till samma paragraf gäller att vad staten anvisat till bestridande av särskilda
med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader inte utgör skattepliktig
intäkt. Såsom exempel på sådana ersättningar nämns bl. a. vissa
särskilda lönetillägg och därmed likställda förmåner till utom riket stationerad
personal vid utrikesförvaltningen.
I propositionen föreslås ett tillägg till nämnda paragraf och anvisningspunkt
av innebörd att förmåner, som motsvarar de nu nämnda och som
utgår till av staten anställd personal i svensk biståndsverksamhet, inte
skall redovisas som skattepliktig intäkt. Bestämmelsen har tillkommit i
syfte att undanröja varje tvekan om att de utlandstillägg och andra särskilda
ersättningar som utgår till experter anställda av SIDA är skatte
-
26 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
fria och har motiverats med att dessa experter såsom statligt anställda
kommer att vara underkastade beskattning i Sverige för sina löneinkomster
under hela anställningstiden.
Statens järnvägar, som har för avsikt att fr. o. m. den 1 januari 1967
låta sin utom riket stationerade personal erhålla i tillämpliga delar utlandsförmåner
såsom utlandstillägg, fri bostad med uppvärmning och belysning,
bostadskostnadsersättning m. m. med samma belopp och enligt de
grunder som gäller för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen,
yrkar sådan ändring av förslaget att skattefriheten för utlandstilllägg
och liknande förmåner utvidgas att gälla i fråga om all »utom riket
stationeiad personal i statens tjänst». Till stöd för yrkandet åberopas att
av lagtexten i dess nuvarande avfattning inte klart framgår att statens
järn\ägar kan med bibehållen skattefrihet för sin utomlands verksamma
personal låta denna erhålla samma utlandsförmåner som personalen vid
utrikesförvaltningen.
Utskottet delar statens järnvägars uppfattning att de åsyftade lagrummen
ger utrymme för viss tveksamhet i fråga om beskattningen av utlandsförmåner
som åtnjuts av andra än personal anställd vid utrikesförvaltningen
eller av SIDA. Enligt utskottets mening utgör bestämmelserna emellertid
inte något hinder att i fråga om utomlands stationerad personal vid
statens järnvägar eller annan statlig myndighet tillämpa samma beskattningsregler
som i fråga om personalen vid utrikesförvaltningen. Så sker_
uppenbarligen med tillämpning av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen —
redan nu i fråga om utlandstillägg och andra ersättningar som uppbärs
av bl. a. försvars- och socialattachéer, handelssekreterare och lantbruksrepresentanter.
Dessa tillhör inte utrikesförvaltningen men torde trots detta
inte beskattas för sina utlandsförmåner.
Med hänsyn till det anförda är utskottet inte berett att — utan närmare
utredning om arten och omfattningen av de ersättningar som f. n. utgår till
utomlands stationerad personal i statens tjänst — medverka till den av
statens järnvägar förordade författningsändringen.
Avräkning av utländsk skatt och därmed sammanhängande frågor
Den svenska skattelagstiftningen bygger i huvudsak på principen att internationell
dubbelbeskattning skall undvikas genom bilaterala avtal. Som
framgår av det föregående har Sverige under årens lopp slutit dubbelbeskattningsavtal
med ett mycket stort antal länder.
Lindring i förekommande dubbelbeskattning kan i viss omfattning medges
även med stöd av bestämmelser i de svenska skatteförfattningarna. Det
är här fråga om ensidiga åtgärder som inte förutsätter någon motprestation
från den andra statens sida. Utskottet erinrar om den möjlighet som
Konungen har att på ansökan av skattskyldig, som blivit föremål för dubbelbeskattning,
förordna om efterskänkande av statlig inkomstskatt och
27
Bevillningsutskottets betänkande nr .74 år 196(i
statlig förmögenhetsskatt. Denna möjlighet till skattceftergitt förutsätter
emellertid alt »ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl» föreligger
och torde utnyttjas i mycket begränsad omfattning.
Längre gående åtgärder vidtogs genom lagstiftning år 1951. Sedan detta
år räknas även allmän direkt skatt, som erlagts till utländsk stat eller kommun,
som avdragsgill kostnad vid taxering i Sverige av inkomst från källa
i beskattningslandet. Denna rätt till omkostnadsavdrag för utländsk allmän
skatt medför en lättnad i den svenska beskattningen som kan uppgå till
omkring hälften eller mer av den utländska skatten.
Den lindring i internationell dubbelbeskattning som kunnat medges genom
hittills vidtagna interna åtgärder har inte ansetts tillräcklig.
I propositionen föreslås därför, som ett komplement till dubbelbeskattningsavtalen,
införande i skattelagstiftningen av ett avräkningsförfarande
för utländsk skatt, ett s. k. credit of tax-system. Förfarandet innebär en
rätt för fysiska personer med hemvist i Sverige och svenska juridiska personer
att under vissa förutsättningar från den svenska statliga inkomstskatten
på inkomster från länder, med vilka dubbelbeskattningsavtal saknas,
avräkna vad i motsvarande skatt erlagts i ett sådant land. De föreslagna
reglerna får till resultat att den utländska inkomsten i princip beskattas
statligt endast en gång men efter den skattesats som tillämpas i den stat
som uttar den högsta skatten.
Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag till skatteavräkningsregler, vilket
förslag så gott som oförändrat intagits i propositionen, har under remissbehandlingen
i princip tillstyrkts av samtliga myndigheter och organisationer
som yttrat sig därom. Den kritik som från näringslivets organisationer
riktats mot förslaget har företrädesvis avsett den avgränsning av rätten
till skatteavräkning som de sakkunniga förordat. Därvid har man —-med hänvisning till den stora betydelse som en rätt till skatteavräkning kan
få i fråga om svenska insatser i u-länderna — förordat en väsentlig utvidgning
av skatteavräkningsrätten.
I motionerna I: 761 och II: 932 samt I: 762 och II: 933 har hemställts om
utredning och förslag till åtgärder i syfte att stimulera svenska investeringar
i u-länderna. Motionärerna framhåller bl. a. att de föreslagna bestämmelserna
om skatteavräkning är alltför restriktiva. De medger nämligen avräkning
endast för faktiskt erlagd skatt, vilket betyder att de eventuella
skattelättnader som ett u-land kan medge för att stimulera svenska företag
till investeringar inom dess gränser, kommer svenska staten till godo
i form av höjd svensk skatt. Motionärerna i motionerna 1:762 och 11:933
anser även att rätten till skatteavräkning bör utvidgas att gälla också andra
än statliga skatter. Det måste vidare — framhåller de — vara till nackdel
att för rätten till skatteavräkning uppställts det villkoret att skatten skall
ha erlagts av den skattskyldige själv. Därmed har man omöjliggjort avräkning
för s. k. bakomliggande bolagsskatt, d. v. s. skatt som belöper pa ut
-
28 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
delning från ett utländskt dotterbolag och som erlagts av dotterbolaget. Liknande
synpunkter har åberopats i en till utskottet ingiven skrivelse från
Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund.
Samma utredningsyrkande som det i motionerna framställda tillstyrktes
av bevillningsutskottet vid förra årets riksdag (bet. nr 47). Riksdagen beslöt
emellertid i enlighet med en vid betänkandet fogad reservation av herr
John Ericsson m. fl. Reservanterna hade framhållit bl. a. att den angelägnaste
uppgiften när det gäller att skapa gynnsammare förutsättningar för
investeringar i utvecklingsländerna var att undanröja gällande internationell
dubbelbeskattning. Detta kunde enligt reservanternas mening bäst ske genom
dubbelbeskattningsavtal. Det var inte utan vidare klart att förekomsten
av interna lagstiftningsåtgärder, som medgav skattefavörer i olika
former för investeringar utomlands, alltid skulle komma att gynna utvecklingslandet.
Dylika regler kunde också användas som ett medel för skatteflykt.
Reservanterna hänvisade också till att bolagen redan enligt nu gällande
regler hade avsevärda möjligheter att finansiera investeringar utomlands
inte minst genom att svenska moderföretag till dotterföretag utomlands
kunde överföra vinst hänförlig till moderföretagets rörelse utan att
vinsten blev föremål för beskattning i Sverige.
Utskottet vill inte bestrida att gällande dubbelbeskattning kan innebära
ett hinder, när Sverige skall lämna sitt bidrag till uppbyggnadsarbetet i utvecklingsländerna.
Frånvaron av dubbelbeskattningsavtal med ett stort antal
utvecklingsländer och svårigheten att inom rimlig tid träffa sådana avtal
kan motivera att man genom interna lagstiftningsåtgärder söker underlätta
investeringar och annan ekonomisk verksamhet i dessa länder. Vissa
skäl talar därför enligt utskottets mening för motionärernas förslag om en
sådan utvidgning av avräkningsrätten att — såsom tillåts enligt vissa svenska
dubbelbeskattningsavtal med bl. a. u-länder — avräkning får ske med
hela den utländska skatten oavsett om denna helt eller delvis efterskänkts.
Av propositionen framgår emellertid att avgränsningen av utländska skattefavörer
erfarenhetsmässigt kräver ingående undersökning av den utländska
skattelättnadens art och syfte och att generella och ensidigt verkande åtgärder
på detta område skulle kunna få konsekvenser i beskattningshänseende
som är svåra att överblicka. Med hänsyn härtill och då bestämmelser
av den art motionärerna förordar enligt utskottets mening inte bör genomföras,
innan närmare erfarenheter vunnits av de nya reglernas tillämpning
i praktiken, anser utskottet sig böra biträda förslaget i propositionen.
Vad särskilt angår förslaget i motionerna I: 762 och II: 933 om en utvidgning
av avräkningsförfarandet till andra än statliga skatter vill utskottet erinra
om att dubbelbeskattningssakkunniga i sitt betänkande »Internationella
skattefrågor» framhållit att i praktiskt förekommande fall på svensk
sida den statliga inkomstskatten och i vederbörande utländska stat denna
skatts motsvarighet, åtminstone i regel, väger tyngst bland olika förekom
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966 29
mande direkta skatter och att dubbelbeskattningen genom de föreslagna
reglerna oftast torde komma att helt undanröjas.
Med det anförda avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionerna
I: 761 och II: 932 samt I: 762 och II: 933.
Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse
Intäkt av fastighet i utlandet och av utomlands självständigt bedriven
rörelse beskattas enligt gällande rätt som intäkt av kapital. Därvid anses
all fastighet och rörelse, som en skaltskyldig haft i utlandet, som en särskild
förvärvskälla. I fråga om denna förvärvskälla gäller sedan kommunalskattelagens
tillkomst särskilda regler för beräkning av nettoinkomst. Den
skattskyldige är sålunda berättigad till avdrag inte bara för omkostnader
utan också för vad som av inkomsten använts för själva förvärvskällan, exempelvis
i form av investeringar i byggnader och inventarier. Uppkommer
underskott på sådan fastighet eller rörelse får avdrag för underskottet ske
endast från annan intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet.
Förslaget i propositionen innebär att intäkter av fastigheter och självständigt
bedrivna rörelser i utlandet i princip likställs med intäkter av motsvarande
slag i Sverige. Dock skall beskattningen av fastighet i utlandet
oavsett fastighetens art följa de vanliga reglerna i 24 § 1 mom. och 25 § 1
och 2 mom. kommunalskattelagen. Gällande särbestämmelser föreslås så
till vida kvarstå att underskott på fastighet och rörelse i utlandet liksom
hittills skall få avdras endast från annan utländsk inkomst av samma förvärvskälla.
Vidare skall fastighet och rörelse i utlandet också i fortsättningen
anses som en förvärvskälla och intäkter i sådan förvärvskälla räknas
till intäkt av kapital.
Utskottet finner de i propositionen redovisade skälen för en ändring av
gällande bestämmelser välgrundade. Den avdragsrätt för investeringar som
nu föreligger vid beräkning av inkomst av fastighet och rörelse i utlandet
är som nämnts alltid begränsad till belopp som motsvaras av inkomster
under samma år och inom samma förvärvskälla. Eu beskattning, som medger
värdeminskningsavdrag och dessutom förlustavdrag under den enda förutsättningen,
att avdraget utnyttjas under den sexårsperiod som föreskrivs
i förordningen om förlustutjämning, torde enligt utskottets mening, i vart
fall på sikt, leda till ett för de skattskyldiga förmånligare beskattningsresultat
än de nuvarande reglerna för inkomstberäkningen. Vad särskilt
angår rörelse vill utskottet understryka att de nu gällande bestämmelserna
endast avser utomlands självständigt bedriven verksamhet. Enligt utskottets
mening torde sådan verksamhet vara så sparsamt förekommande
att särbestämmelser redan av den anledningen synes överflödiga.
Med det anförda anser utskottet sig böra biträda förslaget i propositionen.
Dock bör i punkten 4 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen göras
ett förtydligande tillägg i syfte att markera att schablontaxering av fastighet
i utlandet inte kan förekomma.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
De delar av propositionen som i det föregående inte upptagits till särskild
behandling föranleder intet yttrande från utskottets sida.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 127 icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas samt i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 85 och de likalydande motionerna I: 762 av herrar
Åkerlund och Lundberg samt 11:933 av herrar Nordgren
och Regnéll, ävensom med avslag på de likalydande
motionerna I: 761 av herrar Sundin och Ernulf samt II: 932
av herr Larsson i Umeå m. fl. — måtte antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med de ändringar, att 54 § samt punkt
4 av anvisningarna till 38 § nämnda lag erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
(Kungl. Maj.ts förslag)
(Utskottets förslag)
54
Från skattskyldighet------— av kapital;
c) i utlandet---------och rättigheter:
för inkomst------förordning åtnjutits;
d) ägare av-------------till livförsäkring;
h) här i------------norskt luftfartyg:
för inkomst av anställningen under
förutsättning att anställningen
och vistelsen i utlandet varat mer än
ett år eller enligt anställningsavtal
eller på annan grund kan antagas
komma att vara mer än ett år.
för inkomst av anställningen under
förutsättning att anställningen
och vistelsen i utlandet varat minst
ett år eller enligt anställningsavtal
eller på annan grund kan antagas
komma att vara minst ett år.
Aktiebolag och---------bolagens verksamhet.
Om aktierna-------lös egendom.
Förvärvar svenskt — — —----inbetald insats.
Att personer, —-------samma paragraf.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 38 §.
4. Intäkt av fastighet eller rörelse 4. Intäkt av fastighet eller rörelse
i utlandet beräknas med ledning i i utlandet beräknas med ledning i
31
Bevillningsutskottets betänkande nr 5b är 1966
(Utskottets förslag)
tillämpliga delar av vad som enligt
21 §, 24 § t inom. och 28 § gäller
för motsvarande slag av fastighet eller
rörelse inom riket.
2) förordning angående ändring i förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt med den ändringen,
att 7 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
(Kungl. Maj.ts förslag)
tillämpliga delar av vad som enligt
21, 24 och 28 §§ gäller för motsvarande
slag av fastighet eller rörelse
inom riket.
(Kungl. Ma j. ts förslag)
7 §•
Från skattskyldighet-----
(Nuvarande lydelse)
h) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar med undantag
och inskränkningar som nedan i
denna paragraf sägs:
för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar
;
(Utskottets förslag)
avsedda ändamål;
(Utskottets förslag)
h) svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar:
för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar
i den omfattning som i 5b §
kommunalskattelagen sägs;
verksamhet.
i) här i-------hänförlig
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
k) här i___________- h) kommunalskattelagen.
Riksskattenämnden må,---------icke föras.
(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)
Aktiebolag och ekonomiska föreningar,
vilka driva bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse,
äga icke åtnjuta vid h) omförmäld
skattefrihet. Dock äro aktiebolag
och ekonomiska föreningar,
som driva bank- eller annan penningrörelse
eller sådan rörelse jämte
annan verksamhet, frikallade från
skattskyldighet för utdelning å aktier
oeh andelar, vilka innehavas som
ett led i organisationen av bolagens
eller föreningarnas verksamhet till
den del denna avser annat än för
-
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)
valtning av fastighet, värdepapper eller
annan därmed likartad lös egendom.
Vidare äga aktiebolag, som driva
sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,
åtnjuta skattefrihet
för utdelning å aktier och andelar,
vilka innehavas som ett led i organisationen
av sådan bolagens verksamhet.
Om aktierna i svenskt aktiebolag
eller andelarna i svensk ekonomisk
förening till huvudsaklig del ägas eller
på därmed jämförligt sätt innehavas
—• direkt eller genom förmedling
av juridisk person — av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer
och om bolaget eller föreningen
icke visar att dess vinstmedel i
skälig omfattning använts för utdelning
till delägarna, skall vad i första
stycket vid h) sägs äga tillämpning
allenast såvitt avser utdelning å aktier
eller andelar, vilka innehavas av
bolaget eller föreningen såsom ett led
i organisationen av annan verksamhet
än förvaltning av fastigheter,
värdepapper eller annan därmed likartad
lös egendom.
Riksskattenämnden må, om synnerliga
skäl därtill föranleda, medgiva
bolag eller förening, som jämlikt
bestämmelserna i nästföregående
stycke skall utgöra skatt för utdelning
å aktier eller andelar, att för
viss tid åtnjuta i första stycket vid
h) omförmäld skattefrihet, över beslut,
som riksskattenämnden meddelat
i sådant ärende, må klagan icke
föras.
Att personer,-----samma paragraf.
3) förordning om ändring i förordningen den 23 oktober
1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter;
33
Bevillningsutskottets betänkande nr 5b år 1966
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 761 av herrar Sundin och
Ernulf samt II: 932 av herr Larsson i Umeå m. fl., ävensom
2) de likalydande motionerna 1:762 av herrar Åkerlund
och Lundberg samt II: 933 av herrar Nordgren och Regnéll,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 17 november 1966
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Wärnberg*, Elofsson*,
Tage Johansson, Enarsson, Paul Jansson, Skårman, Ottosson och Tistad;
samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Vigelsbo, Engkvist*, Andersson
i Essvik*, Enskog*, Carlsson i Västerås*, Carlstein*, Lothigius, öhvall och
Börjesson i Falköping.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Enarsson, Skårman, Ottosson, Tistad, Vigelsbo, Enskog, Lothigius,
Öhvall och Börjesson i Falköping, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med »I
motionerna» och slutar på s. 29 med »och 11:933» bort ha följande lydelse:
»I
motionerna I: 761 och II: 932 samt I: 762 och II: 933 har hemställts
om utredning och förslag till åtgärder i syfte att stimulera svenska investeringar
i u-länderna. Samma utredningsyrkande som det i motionerna
framställda tillstyrktes av bevillningsutskottet vid förra årets riksdag (bet.
nr 47). Riksdagen beslöt emellertid i enlighet med en vid betänkandet fogad
reservation av herr John Ericsson m. fl.
Vad särskilt gäller den i motionerna berörda frågan om utvecklingsländer
som tillämpar ett system med s. k. tax incentives medger utskottet att
gällande dubbelbeskattning kan innebära ett hinder, när Sverige skall läm
-
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1966
na sitt bidrag till uppbyggnadsarbetet i dessa länder. Frånvaron av dubbelbeskattningsavtal
med ett stort antal utvecklingsländer och svårigheten
att inom rimlig tid träffa sådana avtal kan motivera att man genom interna
Lagstiftningsåtgärder söker underlätta investeringar och annan ekonomisk
verksamhet i dessa länder. Starka skäl talar därför enligt utskottets
mening för motionärernas förslag om en sådan utvidgning av avräkningsrätten
att — såsom tillåts enligt vissa svenska dubbelbeskattningsavtal
med bl. a. u-länder — avräkning får ske med hela den utländska skatten
oavsett om denna helt eller delvis efterskänkts. Även andra metoder
för avräkning kan tänkas. Utredning härom bör enligt utskottets mening
snarast komma till stånd.
I samband med utredningsarbetet bör beaktas att skattereglerna för
svenska företag som investerar i utvecklingsländerna delvis är mycket
svåröverskådliga och därför i behov av förenkling och förbättring. Det torde
vara möjligt att genom en ytterligare reformering av skattebestämmelserna
undanröja brister i dessa och därigenom nå ökad stimulans för
svenska investeringar i utvecklingsländerna.
Med det anförda får utskottet tillstyrka ifrågavarande yrkanden i motionerna
I: 761 och II: 932 samt I: 762 och II: 933.»
dels att utskottet under punkten B bort hemställa,
att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna
1:761 av herrar Sundin och Ernulf samt 11:932 av herr
Larsson i Umeå m. fl. ävensom de likalydande motionerna
I: 762 av herrar Åkerlund och Lundberg samt II: 933 av
herrar Nordgren och Regnéll, de två sistnämnda motionerna
såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om utredning och förslag till åtgärder i syfte att
genom undanröjande av brister i skattelagstiftningen stimulera
svenska investeringar i u-länderna.
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 6600 28