Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ii9 är 1966
1
Nr 59
Utlåtande i anledning av väckta motioner om trafiksäkerhet, om
ökad traf ^undervisning, om åtgärder för att åstadkomma
trafiksäkrare bilar och om åtgärder för att öka
efterfrågan på trafiksäkra motorfordon.
Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats följande motioner angående
trafiksäkerhet och trafikundervisning samt angående trafiksäkra
motorfordon in. in., nämligen:
1. de likalydande motionerna I: 129 av herr Holmberg m. fl. och II: 174
av herr Bohman m. fl. till den del motionerna avser frågor om trafiksäkerheten.
I vad gäller dessa frågor hemställes, att riksdagen i skrivesle till
Ivungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag angående åtgärder i
syfte att förbättra trafiksäkerheten enligt de riktlinjer som uppdragits
i motionerna;
2. de likalydande motionerna I: 347 av herr Harald Pettersson in. fl. och
II: 409 av herrar Boo och Larsson i Borrby, vari hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om en skyndsam prövning av och förslag
till en utvidgad trafikundervisning i enlighet med vad i motionerna
anförts;
3. de likalydande motionerna I: 30 av herr Palm och II: 58 av herr Lindahl,
vari hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning och förslag angående vad som kan göras i bilarnas grundkonstruktion
och utrustning för att nå en ökad säkerhet och i samband därmed
hur typbesiktningen skall kunna effektiviseras och i högre grad inriktas
på människans förmåga att klara de krav som ställs i den ökande trafiken;
4.
de likalydande motionerna 1: 49 av herr Nyman m. fl. och II: 86 av herr
Nihlfors m. fl., vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning angående åtgärder för att stimulera till ökad
efterfrågan på från trafiksäkerhetssynpunkt välkonstruerade och välrustade
motorfordon samt i samband därmed om möjligheterna till en tillfredsställande
objektiv konsumentupplysning.
Utskottet har beslutat upptaga motionerna till gemensam behandling.
Motionerna
I motionerna I: 129 och II: 174 framhålles i här ifrågavarande delar att
säkerheten på våra gator och vägar är otillfredsställande och kan ytterligare
1—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 sand. Nr 59
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
försämras med den pågående, starka stegringen av antalet motorfordon om
inte trafiksäkerhetsarbetet intensifieras. Inte minst spelar goda vägar härvid
en stor roll.
Problemet har utom en humanitär också en nationalekonomisk sida. Samhällets
kostnader för trafikolyckorna beräknades år 1964 till 1 400 miljoner
kronor. En nedskärning av antalet olyckor med bara fem procent skulle
betyda en besparing på omkring 100 miljoner kronor.
För en effektivisering av trafiksäkerhetsarbetet fordras ett tillräckligt
omfattande och tillförlitligt grundmaterial.
Trafikolyckornas innebörd kan för närvarande bäst belysas genom beräkningar
över vad de kostar samhället i form av skadade och dödade.
Personskadornas fördelning på olyckstyper och tidsperioder, åldrar och
trafikanttyper kan också ge vägledning för planering av forskning och åtgärder
i avvaktan på mer detaljerade resultat.
Motionärerna refererar härefter uppgifter ur den sammanställning av
personskadeolyckor i trafiken som gjorts av trafiksäkerhetsrådet och som
bygger på statistiska centralbyråns material från år 1962. Vidare redogöres
för vissa resultat av undersökningar i Tyskland och USA.
Motionärerna understryker i anslutning härtill bl. a. att det i påfallande
stor utsträckning är barn och ungdomar inom alla trafikantkategorier —
fotgängare, cyklister, mopedister och bilister — som drabbas vid trafikolyckor.
Motionärerna anför fortsättningvis härom bl. a. följande.
Eftersom flertalet personer uppträder i olika trafikantkategorier under
olika skeden i livet innebär det för den som under förskoleåldern debuterar
som fotgängare, under skolåren som cyklist, vid 15 år får moped och vid 18
tar körkort för bil att han ända upp till 25 års ålder befinner sig inom de
grupper som har de största antalet skadade inom respektive årsklass. De
oskyddade trafikantgruppernas med åldern stigande antal skadade innebär
också att samma person om han slutar att köra bil i 55—60-årsåldern återbördas
till de trafikantgrupper som där har högsta antalet skador.
Detta förhållande ger anledning att ställa frågan om inte människans
förmåga att anpassa sig till trafikens krav är alltför begränsad för att man
skall kunna hoppas på att med enstaka punktinsatser nå en rimlig säkerhet
i trafiken. Det är angeläget att människans kapacitet som trafikant görs
till föremål för en brett upplagd forskningsinsats. Det är härvid nödvändigt
för insamling och bearbetning av grundmaterialet, planering och utförande
av undersökningar och experiment och för kontroll av effekten av
olika vidtagna åtgärder, att samordning av åtgärder inom alla trafiksäkerhetsforskningens
fält sker genom gemensam planering av arbetet och redovisning
av resultaten.
I motionerna beröres vidare spörsmål om trafikforskningen och om
effekten av fartbegränsning, förstärkt trafikövervakning, undervisning och
upplysning m. in. Motionärerna lämnar följande förslag till åtgärder.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5!) år Hltiti
1. En ökad insats av forskning för att klarlägga trafikolyckornas uppkomst,
förlopp och betydelse för den enskilde och samhället. Härigenom
bör man erhålla det underlag som behövs för att påvisa och angelägenhetsgradera
de åtgärder som kan komma i fråga för att befrämja trafiksäkerheten.
Denna insats bör ha formen av dels permanent organiserade arbetsgrupper
för en kontinuerlig uppföljning av trafikens omfattning och sammansättning
under olika förhållanden och de olika trafikantgruppernas
belastning av personskadeolyckor, något som också förutsätter inrättande av
centralt register för körkort och fordon, dels institutionell forskning beträffande
fysiologiska, psykologiska och pedagogiska problemställningar i
trafiken. Detta förutsätter bl. a. tillgång till en avancerad körsimulator och
experimentbanor.
2. En effektiviserad undervisning och träning av körkortsaspiranter på
basis av aktuella forskningsrön med huvudvikten lagd på att med olika
medel söka minska personskadeolyckorna vid landsvägskörning och i mörker.
I körkortsutbildningen bör vidare ingå undervisning om omhändertagande
av skadade personer. Problemet om de nyblivna förarnas olycksbenägenhet
bör ytterligare studeras.
3. En effektiviserad övervakning som tar hänsyn till olyckornas fördelning
på trafikantgrupper och tidsperioder och med främsta uppgift att
upplysa, varna och tillrättavisa trafikanterna. Här bör särskilt framhållas
den stora betydelse som helikopterövervakningen visat sig ha. I årets statsverksproposition
föreslår departementschefen att en helikopter anskaffas
i detta syfte. Vi finner rikspolisstyrelsens äskande om fyra helikoptrar väl
motiverat, varför vi biträder styrelsens framställning.
4. Undersökning i syfte att klarlägga minskningen i antalet inträffade
olyckor vid förstärkt trafikövervakning. Man bör då även beakta de ökade
personalresurser som denna förstärkta övervakning medför. Härigenom
torde man kunna göra en lämplig avvägning vilka trafikövervakningsinsatser
som ger bäst uttryck för både den enskilde och samhället.
5. En effektiviserad propaganda riktad till de grupper och avseende de
trafiksituationer där problemen är störst. Denna bör i första hand vända
sig till de unga men även ta sikte på att informera föräldrar, lärare och
övriga som frivilligt engagerar sig i trafiksäkerhetsarbetet. Till effektiviseringen
hör även en fortlöpande vetenskaplig kontroll av effekten av sådan
propagandaverksamhet.
6. Större resurser för ambulanstjänst och förbättrad utbildning av ambulanspersonal.
Många dödsfall i trafiken skulle ha förhindrats om kompetent
vård snabbt kunnat ges.
I motionerna I: 347 och II: 409 framhålles likaså att framför allt barn och
ungdom drabbas av de ökande trafikolyckorna och att radikala åtgärder kräves
på trafiksäkerhetens område. Motionärerna tar särskilt upp frågan om
trafikundervisningen, som de anser bör i möjligaste mån utvidgas.
Många erhåller teoretisk och praktisk trafikutbildning i samband med
körkortsutbildningen. Det skulle, anför motionärerna, vara av värde om
samhället i princip beredde samtliga medborgare möjlighet att erhålla en
teoretisk trafikundervisning av ungefär samma omfattning som delges
eleverna i körskolor. Effektivast inte minst ur trafiksäkerhetssynpunkt
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
skulle det vara om denna undervisning skedde så snart som möjligt efter den
grundläggande undervisningen och företrädesvis innan den lagstadgade
minimiåldern för erhållande av körkort uppnåtts.
En sådan påbyggd undervisning bör integreras i den kommande ungdomsskolan.
Det kan ordnas praktiskt så att alla elever i yrkesskolan får
denna undervisning. Om det visar sig svårt att inrymma undervisningen
i gymnasiet och fackskolan kan dessas elever t. ex. på kvällstid deltaga i
yrkesskolans undervisning.
Frågan bör prövas i anslutning till yrkesutbildningsberedningens förslag.
I motionerna 1: 30 och II: 58 framhålles att man trots ett omfattande
trafiksäkerhetsarbete på många år inte gjort något väsentligt åt bilarnas
grundkonstruktion. Tekniker och formgivare har i första hand intresse
för bilarnas fart och utseende, och dagens bilar har egenskaper som bidrar
till att öka olycksfallsriskerna i trafiken. Bl. a. är bromssystemen i många
fall otillfredsställande. Experter har uttalat att man för en ringa kostnad
kan applicera en bromstrycksregulator, som inte låser hjulen vid inbromsning.
Vidare har strävan att åstadkomma god sikt i bilen ibland lett till
olämpliga glaskonstruktioner. Defrostersystemet är samtidigt ofta underdimensionerat.
Belysningsanordningarna är undermåliga. Det är tekniskt
möjligt att utrusta bilarna med polariserat ljus och insatser i vindrutorna,
så att bilarna kan mötas med helljus utan att förarna bländas.
Det är sannolikt fabrikanternas ambition att ständigt pressa upp fartmöjligheterna
som utgör den största faran. I Tyskland och Frankrike planerar
man att införa speciella förartillstånd för de snabbaste vagnarna.
Friskluftstintaget sitter fortfarande på många bilar i höjd med avgasröret
på den bil som står framför i kön, och bullernivån i bilarna är oftast sådan
att den överstiger vad som är tillåtet i en mekanisk verkstad.
Motionärerna ställer frågan, ifall det är farligare om bensintanken placeras
i det främre bagageutrymmet i bilar med motorn bak och uttalar att
sådana förmodanden ofta görs men att någon på fakta grundad undersökning
aldrig har företagits.
Sammanfattningsvis anför motionärerna att kritiken gentemot bilfabrikanterna
för deras nonchalans av säkerhetskraven är svidande och att man
även utomlands har uppmärksammat dessa företeelser. Att det går att bygga
trafiksäkrare bilar erkänns av alla bilfabrikanter, men intresset för en insats
på detta område tycks inte vara så stort.
Samhället har ansvaret för att bilsäkerheten inte försummas av fabrikanterna.
I motionerna I: 49 och II: 86 understrykes den starka ökning av antalet
trafikolyckor som följt med fordonsparkens tillväxt. Motionärerna framhåller,
liksom skett i de ovan refererade motionerna, fordonets roll som
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5!) är 1966 ■>
olycksfall)!- och anför bl. a. såsom särskilt anmärkningsvärt att uppenbart
livsfarliga tekniska felkonslruktioner förekommer [)å vanliga bilfabrikat.
Enligt motionärerna bör följande tre åtgärder utöver de hittills insatta
diskuteras, nämligen genomgripande typbesiktning, förbättrad, objektiv
konsumentupplysning och differentierad beskattning, allt i sytte att minska
risken för att undermåliga fordon utbjudes på bilmarknaden. De två törstnämnda
åtgärderna har behandlats i en promemoria angående frågan om
effektivare typbesiktning samt om möjligheterna till konsumentupplysning
rörande motorfordon som utarbetats inom kommunikationsdepartementet.
I promemorian framförda synpunkter och förslag synes så värdefulla, att
de bör föranleda snara åtgärder.
Motionärerna anför kritiska synpunkter på bilfabrikanternas inställning
till bilarnas utformning, vilka synpunkter i princip ansluter sig till vad
som härom uttalats i motionerna 1: 30 och II: 58. I övrigt betonas särskilt
vikten av en effektiv konsumentupplysning.
Frågan är, säger motionärerna, vad statsmakterna kan göra för att stimulera
allmänhetens efterfrågan på trafiksäkrare bilar och därmed för att
påverka fabrikanternas intresse för förbättrade konstruktioner. Bl. a. torde
det vara möjligt att nå resultat genom att beskattningen differentieras
med hänsyn till bromseffekt, tålighet vid kollision, säkerhetsutrustning, rattens
konstruktion, o. s. v.
Försäkringsbolagen har i vad man kallar »Biltariff 66» tagit hänsyn
till faktorer som de ovannämnda, och redan har bilfabrikanter och importörer
anmält intresse för att genom förbättringar av sina produkter få ned
dessa i en gynnsammare premieklass. Tydligt är att konsumenternas efterfrågan
i viss grad kan dirigeras i önskad riktning genom premie- och avgiftspolitik.
En skyndsam utredning bör ske av frågan hur bilisternas intresse för
trafiksäkrare fordon kan stimuleras. Utredningen kan lämpligen samordnas
med undersökning angående de redan aktualiserade spörsmålen om
effektivare typbesiktning och konsumentupplysning.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 174, II: 409, II: 58 och I: 49.
Remissyttrandena
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna I: 129 och II: 174 från
statens trafiksäkerhetsråd. Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF) och Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD),
över motionerna I: 347 och II: 409 från skolöverstyrelsen och statens högertrafikkommission
samt över motionerna I: 30 och II: 45 ävensom I: 49 och
11:86 från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd,
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Motororganisationernas samarbetsdelgation
och AB Svensk bilprovning.
Yttrandena är som bilaga fogade till utskottets utlåtande (bil. 1) och nedan
återges i korthet remissinstansernas ställningstaganden till motionärernas
utredningsförslag.
Motionerna I: 129 och II: 174 angående trafiksäkerheten i stort.
Traf ^säkerhetsrådet framhåller att goda förutsättningar föreligger för en
successiv utbyggnad av trafiksäkerhetsarbetet i de avseenden som berörs i
motionerna och att åtgärder från riksdagens sida f. n. icke erfordras. NTF
finner ej heller erforderligt med någon särskild utredning men understryker
vikten av ökade resurser för arbetet på trafiksäkerhetens område. MSB hemställer
att av delegationen anförda synpunkter delges Kungl. Maj :t.
Motionerna 1:347 och II: 409 angående utvidgad trafikundervisning.
Skolöverstyrelsen har intet att erinra emot en prövning men anser den böra
ske i samband med behandlingen av bilförarutredningens förslag. Högertrafikkommissionen
förordar att statsmakterna i första hand tar ställning
till frågan om trafikundervisningen i grundskolan och därefter prövar frågan
om åtgärder i den av motionärerna angivna riktningen.
Motionerna I: 30 och II: 58 samt I: 49 och II: 86 angående trafiksäkrare
bilar m. m.
yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner icke påkallat med ytterligare
utredning. Trafiksäkerhetsradet anför att många av de grundläggande
principerna för konstruktionen av motorfordon bör överses, varvid trafiksäkerhetssynpunkter
bör ges ett avgörande inflytande. Övervägandena
bör dock ske inom ramen för det internationella samarbetet. Sveriges bilindustri-
och bilgrossistförening framhåller att de i motionerna upptagna
frågorna redan uppmärksammats och behandlas inom kommunikationsdepartementet
och inom typbesiktningsorganisationen och finner därför
icke erforderligt med ytterligare utredningar. MSD finner av motionärerna
anförda huvudsynpunkter redan nu kunna tillgodoses inom ramen för det
pågående trafiksäkerhetsarbetet men anser sig dock icke böra avstyrka förslagen
om utredning, vilken skulle kunna bli av värde vid den närmare utformningen
av det blivande trafikverkets arbetsuppgifter.
Utskottet
I förevarande motioner har upptagits ett antal spörsmål rörande trafiksäkerheten
i stort (I: 129 och II: 174), angående utvidgad trafikundervisning
(I: 347 och II: 409), angående ökad säkerhet i bilarnas grundkonstruktion
och utrustning (1:30 och 11:58) samt angående åtgärder för att stimulera
efterfrågan på trafiksäkra bilar ävensom för åstadkommande av eu
objektiv konsumentupplysning beträffande bilar (1:49 och 11:86).
Allmänna beredningsutskottets ullätande nr Öl) är 11) lä i ~
I motiveringen till motionerna I: 129 och II: 174 tramlägges en rad föislag
till åtgärder avseende i huvudsak forskningen om trafikolyckorna, undervisningen
av körkortsaspiranter, förstärkt trafikövervakning och undersökning
beträffande effekten av sådan övervakning, effektivare propaganda
och ökade resurser för ambulanstjänsten. Frågan om trafikundervisning i
skolorna beröres i motionerna 1:347 och 11:409.
Vad gäller forskningen får utskottet erinra om att väsentliga uppgifter i
fråga om ledningen och samordningen av forskningsarbetet ankommer på
statens trafiksäkerhetsråd. Rådet har, som även omnämnes i motionerna,
i anslutning till sina anslagsäskanden för budgetåret 1966/67 lagt fram ett
program för utbyggnad av forskningen under en period till och med hudgetåret
1970/71. Omfattningen av den föreslagna utbyggnaden kan belysas av
att medan forskningsanslaget för budgetåret 1965/66 var 1,40 milj. kronor,
behovet beräknats till 4,47 milj. kronor för budgetåret 1970/71. Årets riksdag
har godkänt en för innevarande budgetår begärd höjning av anslaget
med 250 000 kronor. Det kan också framhållas att frågan om trafiksäkerhetsforskningen
prövas av en särskild kommitté, 1964 års transportforskningsutredning.
Utskottet vill understryka vikten av att forskningen erhåller
goda resurser och anser det kunna förutsättas att de i motionerna anförda
synpunkterna i denna fråga blir tillbörligt beaktade i det fortsatta
utbyggnadsarbetet.
Beträffande spörsmålen om utvidgad undervisning i trafiksäkerhetsfrågor
av körkortsaspiranter och skolelever får utskottet framhålla att bilförarutredningen
framlagt ett förslag (SOU 1965:42), vari dessa problem
behandlas. Betänkandet är efter remissförfarande under provning inom
Kungl. Maj :ts kansli. Enligt utskottets mening bör den i motionerna berörda
frågan om undervisning tagas upp i anslutning till den slutliga behandlingen
av bilförarutredningens förslag. Utskottet anser det kunna
förutsättas att expansionen inom biltrafiken kommer att föranleda att trafikfrågorna
ges ökat utrymme i undervisningen.
Vad gäller frågan om förstärkt trafikövervakning får utskottet anföra att
materialet från den omfattande undersökningen år 1965 angående effekten
av sådan övervakning, den s. k. Mälarundersökningen, nu slutgiltigt bearbetats
och att en rapport härom nyligen framlagts. De vunna erfarenheterna
är avsedda att läggas till grund för fortsatt försöksverksamhet. Såvitt utskottet
kunnat finna fäster vidare den för trafikövervakningen ansvariga centrala
myndigheten, statens polisstyrelse, stor vikt vid att övervakningen
skall bli så effektiv som möjligt och i stor utsträckning syfta till att lämna
trafikanterna råd och vägledning. Utskottet finner för egen del en ändamålsenlig
övervakning vara av stor betydelse i trafiksäkerhetsarbetet och
förutsätter att den pågående utvecklingen av övervakningsorganisationen
kommer att leda till en allt effektivare övervakning.
Beträffande den i motionerna upptagna frågan om effektivare propaganda
i trafiksäkerhetsfrågor får utskottet anföra att information främst lämnas
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5!) år 1966
av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Som framgår av
föreningens yttrande över motionerna anser föreningen det påvisat att upplysningen
haft viss betydelse och är beredd att i den mån resurser ställs till
förfogande företaga mera ingående mätningar av informationsverksamhetens
effekt. Utskottet vill vidare erinra om det mycket brett upplagda upplysningsarbete
som inför den förestående övergången till högertrafik igångsatts
av statens högertrafikkommission och som under den fram till omläggningen
kvarvarande tiden torde komma att ytterligare intensifieras.
\ad galler fragorna rörande ambulanstjänsten vill utskottet framhålla
att landstingen numera är huvudmän för ambulansväsendet. Ambulanstjansten
betraktas numera som en i sjukvården integrerad verksamhet och
huvudmännen faster stor vikt vid att ambulanserna skall kunna bemannas
med sjukvårdskunnig personal. Läroplaner är utarbetade för utbildning av
sadan personal och en första kurs för lärare har i april 1966 anordnats av
medicinalstyrelsen. Härutöver har redan i ett antal landsting viss utbildning
av ambulanspersonal organiserats. De sålunda vidtagna åtgärderna
synes utskottet innebära att motionärernas önskemål i fråga om ambulanstjänsten
blir i allt väsentligt tillgodosedda.
I motionerna I: 30 och II: 58 samt I: 49 och II: 86 framföres kritiska synpunkter
beträffande bilfabrikanterna som enligt motionärerna i hög grad
försummat säkerhetsfaktorerna vid bilmodellernas konstruktion och utrustning
och i stallet satsat på sådana egenskaper som komfort, utseende och
goda fartresurser. I motionerna I: 30 och II: 58 nämnes bl. a. ett antal tekniska
detaljer som i vissa bilmärkens konstruktion är otillfredsställande
från säkerhetssynpunkt och framhålles att samhället har ansvar för att
säkerheten inte försummas av fabrikanterna. En skyndsam kartläggning
bör ske beträffande åtgärder som kan vidtagas från samhällets sida i detta
syfte. Motionärerna efterlyser vidare en effektivisering av typbesiktningen.
Sistnämnda spörsmål tas även upp i motionerna I: 49 och II: 86, vari vidare
bl. a. som lämpliga åtgärder framhålles en förbättrad objektiv konsumentupplysning
samt en med hänsyn till bilarnas säkerhetsutrustning in. in.
differentierad beskattning.
Den synnerligen livliga allmänna debatt som sedan en tid pågår i hithörande
frågor såväl i Sverige som utomlands, i synnerhet i USA, visar enligt
utskottets mening att de i motionerna upptagna frågorna äger stor
aktualitet. Utskottet har genom studiebesök vid ett antal bilfabriker och
provningsanläggningar m m. i Sverige, Belgien och Västtyskland sökt bilda
sig en uppfattning om bilfabrikanternas syn på bilsäkerhetsfrågorna och
det arbete för ökad säkerhet som pågår inom fabrikationen. De iakttagelser
som utskottet därvid kunnat göra och de informationer som lämnats har
synts utskottet tala för att kraven på säkerhet i konstruktion och utrustning
nu ägnas avsevärt skärpt uppmärksamhet av fabrikanterna.
Vad Säller åtgärder som är möjliga att vidtaga från det allmännas sida
it
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5It år 1966
kominer främst i åtanke eu effektiviserad typbesiktning, vilken efterlysts i
båda motionsparcn, samt lagstiftning angående bilarnas beskaffenhet och
utrustning.
Beträffande typbesiktningen får utskottet erinra om att 1964 års riksdag
beslutat om vissa åtgärder i syfte att effektivisera verksamheten. Den nya
organisationen är ännu under utbyggnad och det bör beaktas att på typbesiktningsområdet
pågår en ständig utveckling — nya kontroll- och mätmetoder
utarbetas och utsträckes till allt flera detaljer på fordonen etc.
Utskottet vill framhålla angelägenheten av att verksamheten erhåller tillräckliga
resurser för att kunna motsvara de ökade krav som utvecklingen
ställer på densamma.
I förevarande sammanhang bör även de uppgifter med kontrollbesiklningar
av motorfordon som omhänderhas av AB Svensk bilprovning uppmärksammas.
Företaget har sedan starten år 1965 varit i tillväxt och
publicerat ett omfattande material, som tilldragit sig stort intresse. Verksamheten
är enligt utskottets mening av väsentlig betydelse inte endast
direkt för ökad trafiksäkerhet utan även som informationskälla för typbesiktningsarbetet,
bilmarknaden och konsumenterna. Ett nära, ömsesidigt
samarbete har etablerats mellan organen för typbesiktning och för den
löpande fordonskontrollen.
Med hänsyn till den förhållandevis korta tid som förflutit efter tillkomsten
av de nya typbesiktnings- och kontrollorganisationerna och den utveckling
som pågår är utskottet icke berett att nu förorda särskilda åtgärder
med anledning av vad motionärerna anfört i förevarande frågor.
Bilmarknaden har successivt utvecklats till en utpräglat internationell
marknad. I det svenska bilbeståndet förekommer ett synnerligen stort antal
utländska bilmärken samtidigt som export av svensktillverkade bilar
sker till ett femtiotal länder. Det är därför nödvändigt att möjligheterna
till viss internationell enhetlighet i fråga om säkerhetsbestämmelserna beaktas.
Frågor på området har behandlats bl. a. av särskilda organ inom
FN:s europakommission och inom Internationella standardiseringsorganisationen.
Som exempel härpå kan nämnas spörsmål om belysning, bromsar,
buller, avgaser, säkerhetsbälten och lastbilshytter. Det kan vidare framhållas
att Internationella turisttrafikförbundet nyligen tillsatt en kommitté
med uppgift att organisera propaganda för säkerhetsanordningar på bilar.
Av stor betydelse, även i det internationella samarbetet, torde vissa i USA
tagna initiativ kunna bli. Där har för inköp av bilar lör federalt bruk fastställts
särskilda säkerhetskrav i tjugosex punkter som är avsedda att träda
i kraft i oktober 1967. Kraven, som i korthet är återgivna i en till detta utlåtande
fogad bilaga (bil. 2) hänför sig till exempelvis sådana detaljer som
säkerhetsbälten, instrumentbrädan, styrinrättningen, säkerhetslås och gångjärn
på dörrar, förankring av säten, blinksignaler, säkerhetsglas, bromssystem,
armstöd och nackstöd, defrostersystemet, bränsletank och bränsle1*
— Kihang till riksdagens protokoll 1966. 11 samt. Nr 59
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
ledningar etc. Utredning pågår f. n. med syfte att på samma sätt fastställa
krav gällande för alla bilar — även till USA importerade.
De grundläggande allmänna svenska föreskrifterna om hur bilar skall
vara beskaffade och utrustade lämnas i vägtrafikförordningen. De mera
detaljerade reglerna angående tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser
ges av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom tillämpningsföreskrifter
till förordningen. Förordningens föreskrifter är summariska och
allmänt hållna och torde få anses vara i vissa avseenden föråldrade. Det må
emellertid här anmärkas, att vid inköp för statliga ändamål, exempelvis för
affärsverken och framför allt polisen, speciella krav ställts på säkerhetsanordningar.
Så har exempelvis för polisens del fordrats speciella däck,
särskilda anordningar i fråga om växel- och bromssystemen och beträffande
vindrutetorkare och -spolare, från sidan synliga visare etc. Enligt vad utskottet
erfarit har bilfabrikanterna visat stor förståelse för dessa krav och
vidtagit åtgärder för att tillmötesgå dem.
Behovet av mera ändamålsenliga föreskrifter har uppmärksammats inom
kommunikationsdepartementet, som för dessa frågor tillsatt en särskild arbetsgrupp.
I gruppen är, förutom departementet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, statens väginstitut, trafiksäkerhetsrådet och
AB Svensk bilprovning representerade. Gruppen, som noggrant följer den
internationella aktiviteten på området, har till uppgift bl. a. att i syfte att
åstadkomma mera betryggande och tidsenliga säkerhetsföreskrifter företa
en översyn av de krav som i lagstiftningen ställes på våra bilar.
Utskottet ser med tillfredsställelse att frågorna om bilarnas trafiksäkerhet
således tagits upp till ingående prövning och anser sig med hänsyn härtill
icke ha anledning att f. n. förorda tillsättande av en särskild utredning.
Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att, i avvaktan på att
den pågående översynen slutföres, möjligheterna till partiella ändringar
i eller tillägg till föreskrifterna blir beaktade. Utskottet kan icke bedöma
vilka särskilda behov som på sådant sätt eventuellt bör i första hand tillgodoses
men det synes som om bl. a. det ovannämnda tjugosexpunktsprogrammet
kan lämna uppslag till överväganden i detta syfte.
Det i motionerna I: 49 och II: 86 framförda förslaget om en med hänsyn
till trafiksäkerheten differentierad bilbeskattning anser sig utskottet på de
i remissyttrandena anförda skälen icke böra biträda.
Beträffande det i samma motioner framställda yrkandet om effektivare
konsumentupplysning får utskottet, som delar motionärernas uppfattning
om vikten av sådan upplysning, anföra att frågan såvitt gäller insatser från
statens sida nu beredes av en särskilt tillkallad expert och skall prövas av
konsumentupplysningsberedningen. Utskottet vill även framhålla att den
effeklivisering av tvpbesiktningsverksamheten som är att förvänta och utvecklingen
inom fordonskontrollen torde ge ett rikare och mera tillförlitligt
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 är 19<i(i 11
underlag för konsumentupplysning av typen varudeklaration e. d. än som nu
är tillgängligt.
Utskottet vill avslutningsvis understryka att trafiksäkerheten är en utomordentligt
viktig fråga i dagens samhälle och att stora ansträngningar bör
göras för att komma till rätta med de problem som här anmäler sig. Många
av de i de förevarande motionerna framförda synpunkterna förtjänar att
beaktas och det synes utskottet som om de i stor utsträckning kan förväntas
bli tillgodosedda genom den pågående utvecklingen, åtgärder som genomförts
och initiativ som tagits — delvis efter det motionerna väckts. Utskottet
åsyftar härmed effektiviseringen av typbesiktningen och av fordonskontrollen,
de ökade resurserna för forskning och trafikövervakning,
prövningen av framlagda utredningsförslag och pågående utredningsarbete,
den av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande och högertrafikkommissionen
bedrivna verksamheten in. in. Utskottet vill till vad
här tidigare anförts beträffande spörsmålen om trafiksäkrare bilar foga, att,
såvitt utskottet kunnat finna, bilindustrien är medveten om sitt ansvar för
trafiksäkerheten och nedlägger ett omfattande och fortlöpande arbete på
förbättringar — ett arbete som på vissa håll redan gett icke obetydliga
resultat.
Utskottet är med hänsyn till det ovan anförda icke berett att f. n. biträda
motionärernas förslag om utredningar, utan hemställer,
att motionerna I: 129 och II: 174 i vad motionerna hänvisats
till allmänna beredningsutskottet, motionerna 1:347
och II: 409, 1: 30 och II: 58 samt 1: 49 och II: 86 i den mån
de icke kan anses besvarade med vad utskottet anfört icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 november 1966''
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Hellebladh, Svanström, Hedlund,
Nyman, Hiibinette, Axel Kristiansson, fru Hamrin-Thorell, herr Helge
Karlsson och fröken Stenberg; samt
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa, fru
Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Dickson, Lundmark, Haglund, Wikner,
Larsson i Borrby, Nilsson i Bästekille, fru Ekroth och herr Andersson i
Örebro.
12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
Bil. 1
Remissyttrandena
Motionerna I: 129 och II: 174
Statens trafiksäkerhetsråd
Motionärerna har angivit sina yrkanden i sex punkter. Till dessa får trafiksäkerhetsrådet
anföra följande.
1. Ökad insats av forskning för att klarlägga trafikolyckornas uppkomst,
förlopp och betydelse.
Rådet har i sina petita för budgetåret 1966/67 presenterat ett program för
trafiksäkerhetsforskningens utbyggnad och samordning under budgetåren
1965/71. Vid programmet finns fogad en preliminär kostnadskalkyl, vilken
utvisar en ökning av rådets forskningsanslag från 1 400 000 kronor budgetåret
1965/66 till 4 470 000 kronor budgetåret 1970/71.
För budgetåret 1966/67 begärde rådet ett belopp av 1 650 000 kronor,
d. v. s. en ökning med 250 000 kronor i förhållande till anslaget för innevarande
budgetår (1 400 000 kronor). Kungl. Maj :t har hos riksdagen äskat
det begärda beloppet.
Därest anslag till trafiksäkerhetsforskning även i fortsättningen kan ställas
till förfogande i huvudsaklig överensstämmelse med rådets långtidsprogram
och erforderlig forskarpersonal kan erhållas, torde en god och realistisk
grundval skapas för trafiksäkerhetsforskningens vidare utbyggnad.
I detta sammanhang må även nämnas, att hela transportforskningens
(inkl. trafiksäkerhetsforskningen) framtida organisation f. n. utredes av en
särskild kommitté, 1964 års transportforskningsutredning.
2. Betydelsen av en effektiviserad undervisning och träning av körkortsaspiranter.
Hithörande och därmed sammanhängande spörsmål har utretts av bilförareutredningen,
vars betänkande (SOU 1965/42) efter slutfört remissförfarande
är föremål för behandling inom kommunikationsdepartementet.
3. —4. Effektiviserad övervakning.
Vid försök 1957 tillsammans med statspolisen påvisade trafiksäkerhetsrådet,
att förstärkt polisövervakning har stor trafiksäkerhetsfrämjande effekt
på såväl olycksutvecklingen som trafikanternas allmänna beteende.
Dessa rön har bekräftats av en större undersökning, som rikspolisstyrelsen
och rådet utförde under år 1965 (den s. k. Mälarundersökningen).
Rikspolisstyrelsen och rådet överväger att tillsammans med psykologisk
expertis utföra studier som syftar till att utröna hur tillgängliga övervakningsresurser
bäst skall utnyttjas och hur den enskilde polismannen skall
utöva sin verksamhet för att största effekt ur trafiksäkerhetssynpunkt skall
uppnås.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 50 år 10(Ui 13
Erhållna undersökningsresultat visar enligt tratiksäkerhetsrådets uppfattning,
att övervakningen av trafiken bör förstärkas såväl personellt som
i fråga om motorfordon och andra erforderliga hjälpmedel.
Rikspolisstyrelsen har i olika sammanhang förklarat, att en av styrelsens
angelägnaste uppgifter är att förstärka trafikövervakningen.
5. Effektiviserad propaganda bör riktas till de grupper och avse de trafiksituationer,
dår problemen år störst.
All upplysning och propaganda (information) måste vara underbyggd.
Vid sidan av att erfarenhetsmässiga rön kan utgöra underlag för trafiksäkerhetsinformation
är resultat av forsknings- och undersökningsverksamhet
här av väsentlig betydelse. Vårt centrala organ för trafiksäkerhetsinformation,
NTF, håller sig fortlöpande underrättat om vetenskapliga rön inom trafiksäkerhetsfältet
och baserar i väsentlig mån sina undervisnings- och
upplysningsaktioner på dessa. Som exempel härpå må nämnas NTF:s aktivitet
såvitt gäller tillfälliga hastighetsbegränsningars effekt, mörkertrafikens
problem och betydelsen av användande av säkerhetsbälten.
6. Större resurser för ambulanstjänst och förbättrad utbildning av ambulanspersonal.
Personskadorna i trafiken skulle helt säkert kunna mildras till sina verkningar
_ många gånger med räddade människoliv som resultat — om de
skadade snabbt''kom under sakkunnig behandling. Ett över hela landet effektivt
ambulansväsen är därför av väsentlig betydelse.
Nyligen har ambulansväsendet omorganiserats. Landstingen har i princip
blivit huvudmän för verksamheten och tillsynen över ambulansväsendet
handhaves av medicinalstyrelsens sjukhusbyrå. o .
En ny läroplan för utbildning av ambulanspersonal i hälso- och sjukvård
har utarbetats av skolöverstyrelsen enligt riktlinjer från medicinalstyrelsen.
Sistnämnda styrelse anordnar i april 1966 en första lärarkurs rörande denna
utbildning.
Anvisningar för alarmeringstjänsten och sambandet mellan ambulans,
läkare och sjukhus är under utarbetande inom telestyrelsen, som därvid samråder
med medicinalstyrelsen.
Genom de nämnda åtgärderna torde en förbättring och effektivisering av
ambulanstjänsten kunna förväntas.
Vidare må nämnas, att man inom Röda korset i samarbete med vederbörande
myndigheter och organisationer sedan någon tid bedriver en för allmänheten
tillgänglig utbildning. Denna är speciellt inriktad på omhändertagande
av trafikskadade. Under de 3 första kvartalen har över 50 000 personer
erhållit utbildning.
Med åberopande av vad nu anförts finner trafiksäkerhetsrådet, att goda
förutsättningar föreligger för en successiv utbyggnad av trafiksäkerhetsarbetet
i de avseenden, som beröres i motionerna. Några särskilda åtgärder
från riksdagens sida är således för närvarande icke erforderliga.
NTF
Under år 1965 har för första gången under 1960-talet en minskning i absoluta
tal av antalet polisrapporterade trafikolyckor och antalet dödade och
14
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
skadade kunnat noteras. Orsakerna härtill är säkerligen många, t. ex. fortsatt
förbättring av vägnätet, effektiviserad polisövervakning och tillfälliga
hastighetsbegränsningar under flera dagar än något tidigare år samt i icke
ringa grad upplysningsverksamheten, särskilt i skolorna.
* motionen föreslås ökad forskning för att klarlägga trafikolyckornas uppkomst,
förlopp och betydelse. NTF har alltid ansett det vara mycket angeläget
att trafiksäkerhetsforskningen får större resurser. Ytterligare åtgärder
måste även vidtagas för att öka forskarrekryteringen. Enligt NTF:s uppfattnmg
måste man emellertid gå vidare och tillse att forskningsresultaten utan
dr oj smal icke bara utnyttjas i upplysningsarbetet utan även kommer till
adekvata uttryck i lagstiftningen. Som exempel på att så ännu icke blivit
fallet vill NTF nämna vissa forskningsresultat om mörkertrafiken som framlagts.
NTF har också i yttrande över 1961 års trafiksäkerhetskommittés betänkande
och i en särskild framställning den 2 februari 1966 till regeringen
föreslagit sådana försök med hastighetsbegränsningar att ställning kan tagas
till frågan om permanenta fartgränser. Bakgrunden till båda framställningarna
ar att vetenskaplig forskning kring de tillfälliga hastighetsbegränsningarna
klargjort att de har en god trafiksäkerhetseffekt. Enligt NTF:s
mening måste man då gå vidare och söka få svar på frågan om permanenta
hastighetsgränser kan ha lika bra effekt.
I fråga om undervisning och träning av körkortsaspiranter vill NTF hänvisa
till att ett genomförande av bilförarutredningens förslag kommer att
innebära en mera målinriktad undervisning i syfte att förebygga de vanligast
förekommande olyckstyperna.
NTF har alltid hävdat att effektiv polisövervakning är ett verksamt medel
att höja trafiksäkerheten och NTF har också i upplysningsarbetet sökt fram.
aHa att polisövervakningen sker i trafikanternas eget intresse. Ett önskemål
i detta sammanhang är att trafikövervakningen i större utsträckning än för
närvarande också kan inriktas på att öka säkerheten för de oskyddade trafikanterna
i tätortstrafiken.
Statens och Trafikförsäkringsföreningens anslag till NTF har successivt
höjts. NTF har sålunda fått allt större möjligheter att driva en målinriktad
trafiksäkerhetsinformation. Minskningen av totalantalet trafikskadade under
år 1965 gäller framför allt åldersgrupperna under 20 år. NTF vill taga
detta förhållande till intäkt för att upplysningsverksamheten ger effekt.
NTF har också sedan länge framfört önskemål om möjligheter att mäta
effekten av informationsverksamheten, men NTF har hittills saknat ekonomiska
resurser härför. NTF anser det angeläget att man får möjligheter att
mäta effekten med vetenskapliga metoder av både informationsverksamheten
och andra åtgärder för att öka trafiksäkerheten.
Ambulansväsendet i landet har nyligen omorganiserats, varvid landstingen
princip blivit huvudmän, h rågan om förbättrat ambulansväsende har uppmärksammats
även i andra sammanhang. Eu utredning som NTF och Röda
Korset in. fl. företagit visar även att inte bara ambulanspersonalen utan även
enskilda personer kan bidraga till att mildra effekterna av trafikolyckor genom
snabba, riktigt insatta åtgärder på olycksplatser. NTF, Röda Korset och
bilskolorna bedriver sedan någon tid undervisning i denna fråga.
Sammanfattningsvis finner sålunda NTF att trafiksäkerhetsarbetet, i de
delar som berörs i motionen, bedrives efter de angivna riktlinjerna. Med hänvisning
härtill finner NTF det inte erforderligt med eu särskild utredning
men vill framhålla att ökade resurser bör ställas till förfogande för det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet i alla avseenden.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr åt) år 1 !><>(>
lf>
MSD
MSD delar helt motionärernas mening att en mängd åtgärder står till buds
för att förbättra trafiksäkerheten och minska samhällets kostnader för trafikolyckorna.
EU kraftigt förstärkt samhälleligt stöd åt sådana åtgärder,
som har olycksförebyggande effekt, måste bedömas som en klok och lönsam
investering. Främst gäller det att skapa ökade resurser, ekonomiska och personella,
för både grundforskning och tillämpad forskning, men det är sedan
också av synnerlig vikt att de vunna resultaten på ett riktigt och effektis t
sätt föres ut och kommer det praktiska trafiksäkerhetsarbetet till nytta.
Det måste dock konstateras att åtskilliga av de frågor motionärerna berör
redan varit eller är föremål för utredning och att organ för trafiksäkerhetsforskning
och trafiksäkerhetsarbete finnes. Sådana är Statens Trafiksäkerhetsråd,
Statens Väginstitut, Väg & Vattenbyggnadsstyrelsens trafikbyrå,
NTF, motororganisationerna m. fl. Bristerna synes i första hand galla
dels resurserna, dels samordningen.
Även om det av ovanstående sammanställning framgår att utredningsoch
forskningsverksamheten i syfte att förbättra trafiksäkerheten är omfattande,
har MSD uppfattningen att förstärkningar av de ekonomiska resurserna
främst för forskningsbehoven är synnerligen nödvändiga och lönsamma.
Där utredningar om organisationsformer in. m. enligt ovan redan ar
genomförda eller pågående bör resultaten av dessa avvaktas innan nya åtgärder
i denna riktning vidtages. På några punkter framstår dock behov av
utredning klart.
Som ovan nämnts bedrives ett omfattande forsknings- och utredningsarbete
inom Statens Trafiksäkerhetsråd genom TRAFO och TRAG. Det synes dock
som om de i praktiskt trafiksäkerhetsarbete engagerade organisationerna
liksom pressen i alltför ringa grad får del av de vunna resultaten. Ett undantag
är försöken med tillfälliga hastighetsbegränsningar, om vars effekt det
synes ha förelegat ett speciellt och ensidigt intresse hos rådets kansli att
sprida upplysning. Däremot har mycket ringa information givits beträffande
en mängd andra utredningar, som avslutats eller pågår. Detta gäller t. ex.
undersökning rörande trafikolycksbelastningen hos unga förare, studier av
fotgängarolyckor, haverikommissionens verksamhet, uppkomstmekanismen
för trafikskador, barnpsykologisk forskning, studier av upptäcktsrisken för
bilförare med straffbar alkoholkoncentration i blodet, optiska studier in. in.
MSD anser det vara mycket angeläget att de värdefulla rön, som ovannämnda
utredningar och annat arbete inom rådet har givit, nyttiggöres på
ett bättre sätt än''hittills. Exempelvis motororganisationerna äger goda möjligheter
att bedriva den upplysning och den propaganda bland trafikanterna,
som forskningsresultaten bör utmynna i. Det måste beklagas att det icke
ansetts ingå i rådets uppgifter att söka omsätta de vunna resultaten i praktisk
nytta. En förbättring av den utåtriktade kontakten för information i
populär form om verksamheten och dess resultat anser MSD vara angelägen.
I ökad omfattning bör rådet också följa och tillvarataga resultaten av den
utländska forskningen. _
Om kostnaderna för trafikolyckorna under ett år uppskattas till l,o miljard
kr. utgör statens anslag till trafiksäkerhetsforskning f. n. ca 1 promille
16
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
darav. EU kraftigt ökat anslag måste med hänsyn till olyckornas ekonomiska
och sociala konsekvenser bedömas som mycket lönsamt och kan återvinnas
redan om ett fåtal olyckor förhindras. Utan tvekan har forskningsinsatserna
redan varit av betydande värde för trafiksäkerhetens höjande
men måste dessutom för framtiden tillerkännas en progressiv verkan så
snart de vunna erfarenheterna till fullo kan utnyttjas i det praktiska trafiksakerhetsarbetet
MSD förordar därför att en ökad forskningsinsats möjliggores
genom okat anslag. 8 J
i 1 s“mmfnhan8 (bl. a. i remissvar beträffande motion II: 34/1966)
bär MSD också föreslagit att medel ställes till trafiksäkerhetsrådets förfogande
for en successivt utbyggd forskningsverksamhet genom haverikommissioner.
MSD vill här upprepa detta förslag.
Den goda effekten av en förstärkt polisövervakning har tydligt klargjorts
bl. a. genom ovannämnda försök i mälardalen. I detta har även helikopterovervakmng
ingått och bedömts som värdefull.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, NTF, har enligt
smastadgar till uppgift att genom upplysningsverksamhet arbeta för ökad
trafiksäkerhet pa vagar och gator i Sverige. Denna verksamhet skall ske i
samarbete med myndigheter, trafiksammanslutningar och lokala trafiksäkerhetsorgan
samt varje annan samfällighet och enskild som vill främja
föreningens syften. J
,...Eft,er Jundstingens övertagande av huvudmannaskapet för ambulanstjansten
har vissa samordningsproblem uppstått, bl. a. genom att rekvisition
ios narmaste ambulansstation avvisats, då den legat i annat län. MSD anser
det vara mycket angeläget att sådana hinder för snabbast möjliga hjälp
omedelbart undanröjes. 8 J F
Motionärerna framhåller att många dödsfall i trafiken skulle ha förhindra
s om kompetent vård snabbt kunnat ges. MSD vill i sammanhanget påpeka
att god utbildning i olycksfallsvård är angelägen icke endast för ambulanspersonal
utan även för trafikanterna själva. Den verksamhet som
bedrives av motororganisationerna, Röda Korset m. fl. i form av lokala och
regionala kurser med utbildning i riktigt uppträdande och rätt vård av skadade
vid trafikolycksplats, måste anses så värdefull att speciellt statligt stöd
bor overvagas. ö
MSD hemställer att utskottet i brev till Kungl. Maj :t vill delge här framförda
synpunkter.
Motionerna I: 347 och 11: 409
Skolöverstyrelsen
I grundskolan och skolor med motsvarande elevåldrar omfattar trafikundervisningen
enligt gällande bestämmelser 5 å 7 lektioner och två halva
friluftsdagar per termin och årskurs. I gymnasiala skolformer bör vad avser
trahkundenusnmg »i skola, där undervisning i samhällslära eller gymnastik
eller frduftsverksamhet förekommer, undervisning i lämplig utsträckning
meddelas saväl fristående — huvudsakligen under lektionerna i nämnda
ämnen och under friluftsdagarna — som i samband med andra undervisningsmoment».
(SF 1959:137)
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr ö!) ar 1 Uti ti
17
Trafik- och motorkunskap är upptaget som tillvalsämne omfattande två
veckotimmar i första årskursen av fackskolans sociala och ekonomiska linjer.
Vidare ingår självfallet eu omfattande undervisning i trafikkunskap vid
yrkesutbildning av lastbilsförare.
I bilförarutredningens betänkande »Körkortet och trafikutbildningen»
(SOU 1965:42) behandlas ingående skolans trafikundervisning. Skolöverstyrelsen
har i yttrande 3.11.1965 vad beträffar trafikundervisningen på
grundskolans högstadium bl. a. framhållit följande.
»Bilförarutredningens förslag, att högstadiets trafikundervisning skall ge
eleverna kunskaper motsvarande kraven i det teoretiska lärarprovet för bil
syns enligt överstyrelsens mening innebära alltför högt ställda krav. Den
teoretiska kursen i förarutbildningen indelas enligt förslaget i tre skeden,
varvid den teoretiska undervisningen i skede II och III skall kunna anknytas
till tillämpningsövningar under körutbildningen. Flera avsnitt i den
föreslagna teoretiska delen av kursplanen för förarutbildning bör för alt bli
meningsfylld anknytas till tillämpningsövningar med bil. Utan en sådan
anknytning kan vissa avsnitt i den teoretiska delen av kursen bli ointressanta
för många elever. För högstadiets trafikundervisning bör det enligt
överstyrelsens mening utarbetas en särskild studieplan, som anpassas till
högstadieelevernas ålder och mognadsgrad.»
Skolöverstyrelsen har intet att erinra mot motionärernas anhållan om en
skyndsam prövning av och förslag till en utvidgad trafikundervisning i
enlighet med vad i motionerna anförts, men anser att frågan bör prövas i
samband med behandlingen av bilförarutredningens nyligen avlämnade
förslag »Körkortet och trafikutbildningen».
STATENS HÖGERTRAFIKKOMMISSION
Kommissionen delar helt motionärernas uppfattning om behovet av en
förbättrad trafikundervisning inom skolans ram. Motionärernas förslag
innebär att en påbyggnad av den grundläggande undervisningen skulle ske
genom att trafikundervisning anordnades i yrkesskolan med möjligheter
att delta för andra elevgrupper än denna skolas. Undervisningen skulle
ungefär motsvara den teoretiska undervisningen för körkort för bil. Bilförarutredningen
har i betänkandet Körkortet och trafikutbildningen (SOU
1965:42) uppställt samma utbildningsmål för trafikundervisningen på
grundskolans högstadium och framlagt närmare förslag som syftar till att
nå den effektivisering av undervisningen som fordras härför. Kommissionen
har i remissyttrande den 2 december 1965 över betänkandet intagit en positiv
hållning till utredningens förslag, även om kommissionen ansett sig böra
framhålla att vissa metodfrågor bör övervägas ytterligare.
Enligt kommissionens mening bör det erbjuda fördelar att förlägga trafikundervisning
med den angivna målsättningen till grundskolan framför att
förlägga den till yrkesskolan. Det är också enligt kommissionens mening
angeläget att en allmän förbättring av trafikundervisningen på grundskolans
skilda stadier kommer till stånd snarast möjligt. Kommissionen vill därför
förorda att statsmakterna i första hand tar ståndpunkt till frågan vilka åtgärder
som bör vidtagas beträffande trafikundervisningen i grundskolan
och att frågan om åtgärder i den av motionärerna angivna riktningen därefter
utan dröjsmål upptas till behandling.
18
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
Kommissionen får i sammanhanget också nämna att skolöverstyrelsen
och kommissionen i samråd planerar en betydande intensifiering av trafikundervisningen
i skolorna inför övergången till högertrafik. De organisatoriska
formerna för undervisningen torde, såvitt nu kan bedömas, komma
att i stora drag överensstämma med vad bilförarutredningen föreslagit beträffande
organisationen på längre sikt.
Motionerna I: 30 och II: 58 samt I: 49 och II: 86
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Frågorna om effektivare typbesiktning och förbättrad konsumentupplysning
har, som framhållits i motionerna, behandlats i den »Promemoria angående
effektivare typbesiktning samt om möjligheterna till konsumentupplysning
rörande motorfordon», som utarbetats av en arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet.
På grundval av arbetsgruppens förslag framlade Kungl. Maj :t proposition
nr 71 till 1964 års rikslag angående införande av en effektivare typbesiktning.
Riksdagen biträdde förslaget och det nya typbesiktningsförfarandet
tillämpas från och med den 1 januari 1965. Verksamheten har ännu inte nått
sin fulla omfattning, bl. a. beroende på att beställd utrustning ännu inte
hunnit levereras och installeras. Rent allmänt kan sägas att denna form av
besiktning undergår en ständig utveckling och effektivisering allteftersom
kontrollmetoder och mätmetoder utarbetas och utsträckes till att omfatta
allt flera detaljer på fordonen och resurser ställes till förfogande. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anser det synnerligen angeläget att verksamheten
utvecklas i denna riktning och kommer att följa frågan med stor uppmärksamhet.
Vad beträffar frågan om konsumentupplysning rörande motorfordon har
Kungl. Maj :t genom beslut den It december 1964 förordnat, att handlingarna
i ärendet skulle överlämnas till konsumentupplysningsutredningen för
att tagas under övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget.
Motionärerna har vidare framhållit att resultat i arbetet med att påverka
fabrikanternas intresse för förbättrade konstruktioner torde kunna nås genom
att beskattningen differentieras med hänsyn till bromseffekt, tålighet
vid kollision, säkerhetsutrustning, rattens konstruktion o. s. v. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anser att det ur principiell synpunkt är olämpligt med
en sådan differentiering. Rilskatten är i princip en avgift som bilägaren erlägger
för att täcka kostnaderna för de vägar m. m. som krävs för biltrafiken.
Premiering för bilarnas trafiksäkerhet bör i stället ske via de avgifter
som måste erläggas för att täcka kostnaderna för olyckorna genom biltrafiken
d. v. s. försäkringsavgifterna. Försäkringsbolagen har också nyligen slagit
in på en sådan linje, vilket får anses vara en riktig åtgärd.
I motionerna 1: 30 och II: 58 har föreslagits utredning om vad som kan
göras i bilarnas grundkonstruktion och utrustning för att nå en ökad säkerhet.
Även en effektiviserad typbesiktning har berörts.
Motionärerna har inledningsvis framhållit att man trots ett omfattande
trafiksäkerhetsarbete inte har på många år gjort något väsentligt åt bilarnas
grundkonstruktion. De av AB Svensk Bilprovning nyligen publicerade siff
-
Allmänna beredningsutskottets uttalande nr åt) år VJtiti
1!)
rorna om äldre bilars bromssystem karaktäriseras av motionären såsom
minst sagt uppseendeväckande. Styrelsen vill emellertid framhålla, att man
vid bedömning av resultatet måste taga i beaktande att detsamma erhållits
vid undersökning av äldre bilar, som underhållits och vårdats mer eller
mindre väl.
Hur god kvaliteten hos ett fordon än är kan det dock inte lämnas utan
vård och underhåll. Fordonets trafikduglighet blir därför i hög grad beroende
på ägarens vilja och förmåga att hålla det i gott skick. Att det på ett
allvarligt sätt brister i detta avseende har tidigare undersökningar av polisen
och bilinspektionen visat och resultaten från AB Svensk Bilprovnings
första verksamhetsår bestyrker detta. Den främsta anledningen till införandet
av den obligatoriska årliga kontrollbesiktningen har just varit nämnda
förhållande och det är alt förvänta att man genom kontrollbesiktningen
kommer tillrätta med problemet.
Utvecklingen har ej heller stått stilla i detta avseende. Bilfabrikanterna
strävar mot allt mindre underhållskrävande fordon. Sålunda är det ej ovanligt
att detaljer som för trafiksäker funktion tidigare erfordrat regelbunden
och ofta förekommande smörj ning och justering numera är av sådan konstruktion
och sådant material att de fungerar tillfredsställande under en
bils normala livstid utan vare sig smörjning eller justering. Vissa av de bilfabrikat
som enligt AB Svensk Bilprovnings statistik haft de flesta bromsfelen
är i dag utrustade med bromssystem som är indelat i två kretsar. I motionen
har vidare framhållits vissa detaljer som utan större kostnader skulle
kunna införas i bilars konstruktion för att därigenom öka trafiksäkerheten.
Bland annat har föreslagits bromsregulator som förhindrar blockering av
hjulen, polariserat ljus etc.
Bromsregulatorer av det slag som i motionen avses har provats i olika utföranden.
Anordningar med den angivna funktionen är förhållandevis komplicerade
och betingar avsevärt högre pris än vad i motionen nämnts. Billigare
anordningar har konstruerats och provats, men har ej befunnits fungera
på avsett sätt särskilt vid låga friktionskoefficienter, där sådan anordning
som bäst behövs.
Omfattande undersökningar har gjorts i olika länder beträffande möjligheterna
att införa polariserat ljus. Man har därvid konstaterat att det är
förenat med stora tekniska svårigheter att på bilar använda sig av sådana
anordningar, med hänsyn till de förluster i ljusutbytet som polarisationsfiltren
åstadkommer. Desutom måste alla bilar vara försedda med sådana anordningar.
Detta förhållande skapar onekligen synnerligen svåra omställningsproblem,
ej minst med tanke på trafiken över gränserna. Till samma
resultat har en i Sverige med bidrag från statens trafiksäkerhetsråd utförd
undersökning kommit.
Trafiksäkerheten är ett problem som sysselsätter alla länder med utvecklad
motorfordonstrafik. Man söker överallt på olika sätt hejda det stigande
olycksantalet, och det är naturligt att man då frågar sig om fordonen fyller
rimliga krav på säkerhet och tillförlitlighet. Biltillverkarna utsättes ofta för
eu bister kritik att de mera tillgodoser stående försäljningsargument såsom
hög motoreffekt, hög hastighet, tilltalande utseende in. in. än utrustning och
åtgärder som befrämjar trafiksäkerheten. Det kan inte förnekas att kritiken
kan vara berättigad i åtskilliga fall, men man får lieller inte förbise att bilfabrikerna
lägger ner enorma belopp varje år för att tillgodose säkerheten.
Konkurrensen är emellertid mycket hård, och varje fabrikant tvingas därför
för att kunna fortleva att tillverka sin bil till ett konkurrenskraftigt pris.
20 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 19(>(>
Det torde inte råda något tvivel om att detta är en faktor som verkar återhållande
på en annars naturlig strävan att förbättra säkerheten genom kvalitetsmässig
bättre utrustning och införande av säkerhetsbefrämjande detaljer.
För att utvecklingen skall kunna styras i rätt riktning är det därför
nödvändigt att de myndigheter, som har att godkänna fordonen för trafik,
formulerar villkoren härför på sådant sätt att säkerheten tillgodoses. Sådana
villkor har tillämpats sedan länge, exempelvis beträffande bromsarnas effektivitet,
belysningens styrka m. in., men kraven bör kunna utsträckas vidare.
Som exempel på åtgärder i detta avseende kan nämnas de krav på
hållfastheten hos lastbilshytter som tillämpats i Sverige sedan åtskilliga år.
Det är emellertid nödvändigt att varje sådan åtgärd noga underbyggs med
undersökningar för att fastställa behovet och klarlägga följderna. Den får
bl. a. inte vara sådan att utvecklingen bindes och framtagandet av andra och
kanske bättre lösningar på problemet hindras. Även en annan faktor måste
tas med i beräkningen. Den förut omtalade åtgärden med hållfasthetskrav
på lastbilshytter kunde genomföras tack vare att praktiskt taget alla lastbilshytter
tillverkas inom landet. Helt annat blir förhållandet när det gäller
personbilarna. Omkring ä/3 av de personbilar som säljs inom landet tillverkas
utomlands vid mycket stora fabriker. Av lätt insedda skäl måste det
vara svårt att påverka denna fabrikation genom svenska specialbestämmelser
som inte har sin motsvarighet i andra länder eller som inte är internationellt
godtagna. Styrelsen anser det därför nödvändigt att söka bredda
grunden för sådana åtgärder genom samfällda aktioner från flera länder.
Redan ett samgående mellan de nordiska länderna för utarbetande av gemensamma
enhetliga bestämmelser om fordon torde kunna bidraga till en
snabbare utveckling. Detta arbete pågår för närvarande inom Nordisk vägtrafikkommitté.
Ett annat forum för internationell samverkan är Förenta
Nationernas ekonomiska kommission för Europa, vilken tillsatt ett arbetsutskott
för motorfordons konstruktion, i vilket Sverige är representerat. Inom
arbetsutskottet diskuteras enhetliga bestämmelser rörande fordons utrustning
m. m. och utarbetas förslag till internationella överenskommelser.
Hittills har färdigställts bestämmelser rörande bl. a. strålkastare för asvmetriskt
ljus och lampor för dylika, reflexanordningar till motor- och släpfordon
samt belysningsanordningar för registreringsskyltar. Under arbete
är föreskrifter för strålkastare med s. k. jodlampor, körriktningsvisare in. m.
Utskottet utarbetar vidare rekommendationer beträffande belysning, signaler,
buller m. m. Eu sådan rekommendation är exempelvis att körriktningsvisare
skall visa gult sken såväl framåt som bakåt, en bestämmelse som styrelsen
anser böra tillämpas även i Sverige sedan viss ändring av bestämmelse
i vägtrafikförordningen genomförts. Styrelsen har föreslagit sådan ändring i
skrivelse den 19 augusti 1963 till Konungen.
Avslutningsvis vill styrelsen framhålla att den effektivare typbesiktning,
som omnämnts i förevarande motioner, och som genomförts från den 1 januari
1965, med uppmärksamhet följes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och att styrelsen är beredd att när erfarenheterna från verksamheten ger
anledning därtill framlägga förslag till den utvidgning av verksamheten som
kan anses påkallad. Som grundval för åtgärder bör i möjligaste mån läggas
de rekommendationer och bestämmelser som utarbetas av internationella
samarbetsorgan, främst inom ECB. Då därjämte frågan om en objektiv och
saklig information för allmänheten beträffande motorfordon är under utredning,
anser styrelsen att ytterligare utredning ej är påkallad.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5.9 dr ltttiti
21
Statens trafiksäkerhetsråd
Det vore enligt rådets mening värdefullt om denna ur trafiksäkerhetssynpunkt
glädjande utveckling kunde fortsätta genom att de för typbesiktningen
ansvariga myndigheterna erhöll resurser för en ännu mera ingående granskning
av för säkerheten viktiga fordonsdetaljer. Rådet vill emellertid i delta
sammanhang peka på de erfarenheter beträffande fordonsfelen såsom olycksorsak,
som vunnits av den inom rådets arbetsgrupp verksamma haverikommissionen.
Genom kommissionens undersökningar under senare år har framkommit
att tekniska fel kan antas ha haft en väsentlig inverkan på olycksförloppet
vid omkring 15 % av de undersökta olyckorna.
Vidkommande spörsmålet om konsumentupplysning beträffande motorfordon
— vilken fråga f. ö. är under prövning av konsumentupplysningsutredningen
— vill rådet nu liksom i sitt förenämnda remissyttrande den 5
september 1963 framhålla det väsentliga i att allmänheten erhåller saklig
upplysning om de motorfordon som saluhålles i marknaden. Rätt utformad
skulle sådan information kunna stärka köparens intresse för konstruktioner,
som mindre framhäver prestigevärde och fartprestationer och mer beaktar
trafiksäkerhetssynpunkter såväl beträffande den rent mekaniska utrustningen
som vad gäller passagerarutrymmets inredning.
Vad avser förslaget om att differentiera bilskatten med ledning av motorfordonens
tänkta »trafiksäkerhetsvärde» delar rådet icke motionärernas
uppfattning i detta avseende. Enligt rådets uppfattning är uppbyggnaden av
ett sådant skattesystem förenad med avsevärda praktiska svårigheter, bl. a.
ur värderingssynpunkt.
Avslutningsvis vill rådet såsom sin mening anföra, att många av de grundläggande
principerna för konstruktion av motorfordon borde göras till föremål
för översyn, varvid trafiksäkerhetssynpunkter skulle ges ett avgörande
inflytande. Sådana överväganden bör dock enligt trafiksäkerhetsrådets uppfattning
ske inom ramen för det internationella samarbetet på detta område.
Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening
Konsumentupplysning
När det gäller konsumentupplysning vill föreningen liksom i sitt yttrande
över 1963 års departementspromemoria framhålla att bilföretagen redan
nu bedriver en omfattande varuinformation. Resultaten från typbesiktningarna
bör på lämpligt sätt kunna delges bilköparna och allmänheten. Föreningen
inleder därför i dagarna en abonnemangsservice för bilinspektionens fordonsbeskrivningar
avseende samtliga typbesiktningar från och med 1966
års modeller. Föreningen är också starkt intresserad av att medverka till
en utökad konsumentupplysning exempelvis i form av varudeklaration men
är medveten om de betydande svårigheterna.
Produktutvecklingen
Inom bilindustrin pågår i dag eu omfattande produktutveckling. De olika
fabrikanterna lägger ner enorma belopp för att förbättra befintliga modeller
och långsiktigt utveckla nya.
22
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
Detta utvecklingsarbete omfattar självfallet i hög grad frågor som rör,
trafiksäkerheten. Man torde också utan tvekan kunna påstå att ilen moderna
bilen rent allmänt utvecklats till ett allt säkrare fordon bl. a. genom att man
gjort karossen stabilare, åstadkommit bättre styr- och köregenskaper, förbättrat
bromsar och däck samt infört säkrare hjälputrustning.
Den tekniska utvecklingen på fordonsområdet torde generellt sett ligga
långt före utvecklingen på andra områden inom trafiksäkerhetskomplexet.
Inte minst gäller detta i jämförelse med vägutbyggnaden. Vägstandarden
torde vara den viktigaste trafiksäkerhetsfaktorn i dag och eftersläpningen
på detta område uppenbar.
Parallellt med industrins utvecklingsarbete pågår intensivt trafikforskningsarbete
vid särskilda forskningsinstitutioner i USA, Storbritannien, Västtyskland
och andra länder. Resultaten av delta arbete är liksom den forskning
som bedrivs i vårt land exempelvis inom statens trafiksäkerhetsråd av
stor betydelse.
Det är emellertid ett långt steg mellan idé eller förslag om en trafiksäkerhetsförbättring
på bilarna till en färdig serieprodukt. Först och främst måste
förslaget granskas och belysas allsidigt. Motiven måste prövas mycket ingående
så att icke önskvärda sekundära effekter undviks. Därefter skall förslaget
utvecklas och anpassas till serieproduktion, som dessutom kräver
omfattande planering. Det bör i sammanhanget framhållas att man ej får
helt bortse från kostnaderna för att genomföra den planerade åtgärden.
För att utvecklingsarbetet på trafiksäkerhetsområdet skall få framgångär
det nödvändigt att konsumenten — bilköparen värdesätter förbättringarna.
Erfarenheterna är därvid ej enbart positiva, varför föreningen är positivt
inställd till alla initiativ som syftar till ökad förståelse för trafiksäkerhetskraven.
Den viktigaste faktorn torde vara ökad konsumentupplysning i olika
former. Föreningen är som tidigare nämnts beredd att aktivt medverka i
detta arbete.
Internationell enhetlighet
Bilmarknaden har successivt utvecklats till en utpräglat internationell
marknad. Inte minst gäller detta Sverige där praktiskt taget alla europeiska
och amerikanska bilmärken är representerade samtidigt som svensk bilindustri
exporterar sina produkter till ett femtiotal olika länder.
Det är uppenbart att det under dessa förhållanden bereder tillverkarna
mycket stora bekymmer att anpassa sina produkter efter olikartade nationella
föreskrifter. Då målsättningen för lagstiftningen alltid torde vara densamma,
att tillförsäkra konsumenterna trafiksälcrare bilar, borde också avvikelser
från internationella normer kunna undvikas. Biltillverkarna och
bilimportörerna vill därför starkt understödja det arbete som bedrivs på
detta område bland annat inom FN:s Europakommission och inom Internationella
standardiseringsorganisationen. Som exempel på frågor som behandlats
inom dessa organ kan nämnas bestämmelser om belysning, bromsar,
buller och avgaser men även säkerhetsbälten, lastbilshytter etc. Även
på andra håll pågår utvecklingsarbete som kan läggas till grund för internationellt
enhetliga bestämmelser. Som exempel kan nämnas den federala
standard som antagits i USA för vissa statliga organs bilinköp och som kommer
att få normgivande betydelse.
Från svensk sida borde det vara en ofrånkomlig målsättning att följa internationella
normer och på allt sätt undvika särregler.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5!) år 1 !)(>(>
2I1
Några konkreta frågeställningar
Bland de olika fordonstekniska spörsmål som nämnts i motionerna vill
föreningen i korthet kommentera följande.
Bromsregulatorer. På detta område pågår utvecklingsarbete, som bör kunna
leda till praktiska resultat även om arbetet är tidsödande.
Polariserat ljus. De förslag som väckts är av stort intresse. Investeringarna
är emellertid utomordentligt stora då alla fordon måste anpassas samtidigt
till det nya sytemet. Med hänsyn till den internationella trafiken är det
därtill svårt att tänka sig en separat nationell omläggning.
Sikt. Denna fråga ägnas mycket stor uppmärksamhet och väsentliga förbättringar
har åstadkommits. Även defrostersystemen torde ha förbättrats.
Förbättrade uppvärmningsmöjligheter vid parkering utomhus torde vara av
betydelse i sammanhanget.
Motoreffekt. Den ökning av motoreffekterna som ägt rum har visserligen
kunnat utnyttjas till högre maximihastigheter men erbjuder också bättre
accelerationsmöjligheter och ökad framkomlighet vilket ej är oväsentligt ur
trafiksäkerhetssynpunkt samtidigt som värmesystemet förbättras och kapacitet
erhålles för extra hjälpmedel. Parallellt med effektökningen har fordonen
förbättrats i övrigt bl. a. när det gäller bromsutrustningen.
Manövrerbarhet. De åtgärder som vidtagits för att underlätta förarens
manövrering av fordonen (bättre styr- och köregenskaper, automatiska växellådor,
servostyrning särskilt för tyngre fordon etc.) är alla trafiksäkerhetsbefrämjande.
Luftföroreningar, buller. På dessa områden pågår ett omfattande utvecklingsarbete
i accelererat tempo.
Differentierad beskattning
Motionärernas förslag om differentierad beskattning förefaller vara praktiskt
taget omöjligt att genomföra. Det torde ej vara möjligt att på tillfredsställande
objektiva grunder värdera de många olika fordonsegenskaper som
kan ha betydelse ur trafiksäkerhetsynpunkt. Därtill kommer att kanske de
flesta faktorerna kan ha olika betydelse för olika förare. Som exempel kan
nämnas motoreffekten som för den ene kan utnyttjas för trafiksäkrare körning
medan den för den andre kan möjliggöra högre hastighet än omständigheterna
i övrigt medger.
Mot denna bakgrund avstyrker föreningen förslaget om skattedifferentiering
baserad på fordonens utformning och utrustning.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis vill föreningen framhålla att den är starkt intresserad
av att medverka till en utökad konsumentupplysning, att man inom
bilindustrin bedriver ett mycket omfattande utvecklingsarbete inte minst
på trafiksäkerhetsområdet, att föreningen värdesätter initiativ som syftar
till ökad förståelse från bilköparens sida för förbättringar i trafiksäkerhetshänseende
samt att svenska bestämmelser om fordonens utformning och
utrustning måste följa internationella normer. Föreningen avstyrker förslaget
om med hänsyn till fordonens trafiksäkerhetsegenskaper differentierad
beskattning.
Då de frågor som behandlas i motionerna redan uppmärksammas och
behandlas bl. a. inom kommunikationsdepartementet och inom typbesiktningsorganisationen
finner föreningen icke påkallat med ytterligare utredningar.
24
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
MSD
MSD delar motionärernas uppfattning att motorfordonens konstruktion
från säkerhetssynpunkt för närvarande lämnar mycket övrigt att önska och
att samhället med lämpliga medel bör söka påskynda en utveckling mot ökad
säkerhet.
Erfarenheten haj- ostridigt visat att bilindustrins egna åtgärder för att
förbättra bilarnas trafiksäkerhet icke är tillräckliga och icke vidtagits i
tillräckligt snabb takt för att möta den växande trafikens krav.
Bilköparna väljer enligt erfarenheten inte säkerhet framför lågt pris, låga
driftskostnader, komfort och elegans hos de på marknaden utbjudna biltyperna.
Att samhället i större grad än hittills måste börja styra den tekniska utvecklingen
hos bilarna mot ett trafiksäkrare utförande är därför ofrånkomligt.
I Amerika har helt nyligen initiativ tagits av justitieminister Robert
Kennedy, som förelagt kongressen ett lagförslag, syftande till att tvinga biltillverkarna
att satsa i högre grad än nu på bilarnas säkerhet.
Fyra vägar kan för de svenska myndigheterna beträdas för att styra den
tekniska utvecklingen, nämligen:
a) Effektivare typbesiktning av nya biltyper inom ramen för nuvarande
lagstiftning;
b) Inspektion av de bilar som är i trafik i fråga om tillräckligt underhåll;
c) Bättre konsumentupplysning rörande bilarnas egenskaper ur säkerhetssynpunkt;
d)
Skärpt lagstiftning.
I Sverige har väg b) redan beträtts i och med att AB Svensk Bilprovning
trädde i funktion, och resultaten hittills tyder på att dess verksamhet kommer
att fylla sitt syfte.
Väg a) har också beträtts, ehuru åtgärderna där ännu är i begynnelseskedet.
Under hand har VoV föreslagit att en rådgivande grupp skall inrättas
för att med VoV överväga det nya typbesiktningsförfarandets utveckling.
Får denna grupp tillräcklig tyngd torde den ha möjlighet att på önskvärt
sätt påverka utvecklingen. Bl. a. bör konsumentsidan i denna grupp få
övervikt i förhållande till de kommersiella intressena.
I vad rör konsumentupplysningen, väg c), råder stor disproportion mellan
de resurser som bilindustrin använder till reklam och de resurser, som staten
insätter genom publicering av vissa upplysningar från typbesiktningarna,
samt de resurser, som motororganisationerna och pressen frivilligt använder
till konsumentupplysning. Här ligger sannolikt en huvudorsak till att allmänheten
som förut nämnts icke väljer säkerhet framför andra egenskaper
hos bilarna.
I fråga om väg d) framhålls från bilindustrins sida i alla sammanhang
vikten av starkt stöd till det internationella normeringsarbetet i fråga om
bilars utförande, som bedrivs inom FN:s Europakommission och internationella
standardiseringsorganisationer. Granskar man vad som skett inom
dessa organisationer finner man att industriintressen och nationella exportintressen
tycks i hög grad bromsa utvecklingen. Vad som under ett antal år
åstadkommits i fråga om internationell normering är i och för sig betydelsefullt
men täcker blott en obetydlig del av hela arbetsområdet. En mängd
önskvärda förslag har bordlagts, exempelvis en så självklart viktig sak som
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr åt) år 1 !/(>(>
25
normeringen av körorgan och peduldimensioner samt åtkomligheten av
handbroms, värmereglage in. in. när säkerhetssele användes.
För Sveriges del ställer de svåra körförhållandena under långa vinterperioder
särskilda krav på fordonens säkerhetsegenskaper, vilka naturligt nog
omfattas med jämförelsevis ringa intresse av de kontinentala industriländernas
representanter. Hit hör exempelvis frågor om siktförhållandena i kallt
väder, bromsregulatorer som förhindrar att hjulen låses vid bromsning.
Bromskonstruktionen måste vara sådan att den även fungerar i stark kyla.
Vid ett tillfälle bär Sverige gjort avsteg från den från bilindustrins sida så
ofta hävdade målsättningen att följa den internationella normeringen och
undvika särregler.
Detta fall rörde kravet på säkrare lastbilshytter, vilket ur svensk arbetarskyddssynpunkt
ansågs böra föranleda ett avsteg. Den internationella irritation,
som detta föranledde, har såvitt vi kan förstå icke fått allvarliga konsekvenser.
Det synes därför riktigt att möliggöra avsteg från den internationella normeringen,
när svenska trafiksäkerhetssynpunkter starkt talar för att så sker.
Ovannämnda rådgivande grupp, som avses bli knuten till VoV resp. det blivande
trafikverket, kan tänkas ta behövliga initiativ härvidlag och ta upp
motsvarande förslag från enskilda medborgare eller organisationer.
Den av motionärerna föreslagna differentierade beskattningen förefaller
ytterst svår att tekniskt genomföra. Klara definitioner torde i många fall
vara möjliga att uppställa. Det är också i första hand förarnas personliga
skicklighet och uppträdande som är avgörande för olycksfrekvensen, och
dessa faktorer är icke åtkomliga med en differentierad fordonsbeskattning
enligt förslaget.
Den av de svenska bilförsäkringsbolagen nyligen genomförda differentieringen
av vagnskadepremier kan emellertid väntas få en motsvarande effekt.
I detta fall utgör det verkliga skadeutfallet grunden för justeringar av premienivån,
vilket kringgår problemet med definition av säkerhetsegenskaperna
hos nya biltyper, och kan väntas påverka bilvalet i gynnsam riktning.
Sammanfattning:
Motororganisationerna ägnar redan nu myckel arbete åt konsumentupplysning
rörande bilar och bilars utrustning. Det nya typbesiktningsförfarandet
kan väntas komplettera denna verksamhet, icke minst om den med tiden
vidgas att icke omfatta enbart själva fordonen utan också viktiga förbrukningsdetaljer
och tillbehör. Sverige bör för sin del fortsätta samarbetet med
övriga i FN:s Europakommission och ISO representerade länder i arbetet
för internationell normering av fordons egenskaper. När ur svensk synpunkt
särskild anledning föreligger att göra avsteg från denna grundprincip för att
tillgodose trafiksäkerhetskrav, som i vårt land är särskilt angelägna, bör
dock övervägas att låta de internationella handelsintressena vika för nationella
trafiksäkerhetskrav.
De av motionärerna anförda huvudsynpunkterna kan redan nu tillgodoses
inom ramen för VoV:s åliggande att utveckla och bedriva ett effektivare typbesiktningsförfarande,
AB Svensk Bilprovnings verksamhet samt den på statens
trafiksäkerhetsråd vilande uppgiften att framlägga förslag på trafiksäkerhetens
område. Motionärernas belysning av frågan kan väntas förstärka
de nämnda organens aktivitet på området och en växande allmän opinion
kan antagas komma att verka i samma riktning.
26
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
Motororganisationerna anser sig ändock icke böra avstyrka motionärernas
förslag om en utredning, vilken skulle kunna bli av värde vid den närmare
utformningen av det blivande trafikverkets arbetsuppgifter.
AB Svensk bilprovning
Såsom framgår av bilagda informationsblad1 har Svensk Bilprovning utfört
drygt 621 000 kontrollbesiktningar under det första verksamhetsåret
1965. Till helt övervägande del har dessa besiktningar gällt fordon av årsmodell
1960 eller tidigare. Av de kontrollbesiktigade fordonen kunde 66,8 %
godkännas redan vid första besiktningen, medan 31,9 % fick föreläggande
om ny besiktning och 1,3 % körförbud. Det bör observeras att även de godkända
fordonen i stor utsträckning fick anmärkningar för smärre brister
(påpekanden). De icke godkända fordonen hade i medeltal fått anmärkning
på fem olika punkter i det begagnade besiktningsprotokollet.
Av informationsbladen framgår vidare, att de konstaterade bristfälligheterna
gällt ett flertal olika fordonsdetaljer eller funktioner. Den fordonsdetalj,
som oftast föranlett anmärkning, har varit strålkastarna. Drygt 27 %
av alla besiktigade personbilar har sålunda fått anmärkning för otillfredsställande
strålkastare. De allvarligaste anmärkningarna har emellertid riktats
mot bromssystemen. Av de utfärdade körförbuden har sålunda drygt
86 % föranletts av brister i fråga om bromsar eller bromsledningar.
De iakttagelser, som gjorts i samband med kontrollbesiktningarna, ger
anledning förmoda, att de konstaterade bristfälligheterna, som oftast beror
på ett otillfredsställande underhåll, i många fall också kan ha sin orsak i
konstruktiva svagheter hos fordonen.
Det torde ej i första hand ankomma på Aktiebolaget Svensk Bilprovning
att direkt verka för att förekommande bristfälligheter i fordonens konstruktion
avhjälpas. Detta bör ske via typbesiktningen. Bolaget avser emellertid
att även i fortsättningen redovisa gjorda iakttagelser på sådant sätt, att de
kan bidraga till en successivt förbättrad typbesiktning. Bolaget vill i detta
sammanhang erinra om att en del av de i motionerna berörda frågorna om en
effektivare typbesiktning vunnit beaktande i samband med att denna verksamhet
omorganiserades från och med den 1 januari 1965. Rörande effekten
av denna omorganisation torde det i här berörda avseenden ännu vara för
tidigt att uttala sig.
Beträffande den i motionerna berörda frågan om en förbättrad objektiv
konsumentupplysning vill bolaget endast framhålla, att det successiva offentliggörandet
av statistiskt material från bolagets verksamhet fått en omfattande
publicitet i såväl dags- som fackpress och torde ha inneburit en till
sin art begränsad men icke betydelselös konsumentupplysning. Denna publicitet
har dessutom medfört att bilfabrikanter och generalagenter för utländska
bilmärken sökt kontakt med bolaget bl. a. för diskussion av åtgärder
med avseende på fordonens konstruktion.
1 Ej bifogat här
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5!) år U)(U>
27
Bil. 2
Summarisk översikt över de amerikanska säkerhetskraven vid inköp av
motorfordon för federalt bruk
Dessa regler, som träder i kraft den 13 oktober 1967, omfattar nedanstående
punkter:
1. Anchorage för Seat Bett Assemblies (Fästpunkter för säkerhetsbälten).
Här ges föreskrifter ang. fästpunkter för säkerhetsbälten av dels höftbältestyp
och dels av trepunktstyp. Fästpunkter ska finnas för samtliga platser
i personbilar. Ytterplatserna ska vara försedda med fästpunkter för trepunktsbälten.
Noggranna föreskrifter gives om hur stor påfrestning förankringarna
ska tåla på olika punkter och i olika kombinationer. Några
föreskrifter om att de federala bilarna vid leveransen ska vara försedda med
säkerhetsbälten finns inte.
2. Forward Compartment Energy Absorption (Energiabsorption i kupéns
främre del). Här föreskrivs att instrumentbräda och andra delar av kupéns
främre delar ska vara så utformade att de på ett godtagbart sätt skyddar
passagerare och förare i framsätet med säkerhetsbälten av höftbältestyp.
Instrumentbrädans nedre och övre del ska vara klädda med energiabsorberande
material som uppfyller vissa testkrav. Solskydden ska vara gjorda av
energiabsorberande material, ett område ovanför vindrutan ska också vara
klätt med energiabsorberande material. Detsamma gäller hörnstolparna —
dock med tillägget att detta inte onödigtvis får skymma förarens sikt.
3. Instrument Panel Instruments and Control Devices (Instrumentbrädans
instrument och reglage). Här föreskrivs att instrument och reglage
ska vara utformade så att de åstadkommer minsta möjliga skada på framsätespassagerare
och förare iförda höftbälten. Instrument som ej är försänkta
eller skyddade av t. ex. ratten ska uppfylla vissa krav på stötabsorption.
De ska vid ett visst tryck ge vika eller lossna. Detsamma gäller för
växelspak, som är monterad på rattstången. Vidare ska alla viktiga reglage
enligt denna föreskrift sitta inom räckhåll för en förare iförd trepunktsbälte.
4. Energy Absorbing Steering Control System (Energiabsorberande styrinrättning).
Här stadgas att styrsystemet ska utformas så att det absorberar
en stöt av en kropp med en hastighet av 22 fot/sekund. Stöten kan antingen
absorberas av ratten eller av rattstången. Vidare föreskrivs att styrinrättningen
vid kollisionsprov mot en vägg i 45 km/tim. inte ska förskjutas
längre bakåt än 5 tum (12,5 cm). Styrinrättningen ska vidare vara fri från
detaljer som kan fastna i förarens kläder under normal körning.
5. Safety Door Latches and Hinges (Säkerhetslås och gångjärn på dörrar).
Här föreskrivs vilka påfrestningar dörrlås och gångjärn ska tåla.
6. Anchorage of seats (Förankring av säten). Här föreskrivs att säten ska
vara så fästade i golvet att de tål en belastning av 20 gånger sin egen vikt
utan att lossna. Samma föreskrifter gäller för fällbara ryggstöds låsanordningar.
Dessa låsanordningar ska vara placerade så att de inte försvårar
för en baksätespassagerare att komma ur bilen men också så att de inte
kan utlösas genom en olyckshändelse vid en hastig inbromsning. Föreskrif
-
28
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1966
ter motsvarande dem för säten och fällbara ryggstöd gäller också för hopfällbara
säten.
7. Four way flasher (Blinksignaler runt om). Om en bil får motorstopp
på körbanan av en eller annan anledning ska alla körriktningsvisare blinka
samtidigt som varning.
8. Safety Glazing Materials (Säkerhetsglas). Vindrutan ska vara av laminerat
glas och svara mot vissa krav på motstånd mot penetration.
9. Hgdraulic Service Brahe Systems (Hydrauliskt servobromssystem).
Här föreskrivs att bromssystemet på federala bilar ska vara så utformat att
hela bromskraften inte kan gå förlorad — tvåkretssystem. I händelse av
brott eller fel på bromsledningarna ska systemet kunna användas utan att
bilen drar åt något speciellt håll eller bromsar ryckigt. Vidare ska en ltontrollampa
på instrumentbrädan varna om systemet har något fel eller något
brott. Denna signal ska vara så inrättad att man med dess hjälp före
start kan övertyga sig om att bromssystemet är helt, t. ex. genom att trycka
ner bromspedalen.
10. Standard Bumper Heights (Enhetlig stötfångarhöjd). Här föreskrivs
en enhetlig stötfångarhöjd för alla federala bilar.
11. Standard Gear Quadrant (PRNDL) for Automotive Vehicles Equipped
with Automatic Transmissions (Enhetlig utformning av automatisk växellåda).
Denna regel har tillkommit för att undvika att föraren misstar sig
på den låga växeln framåt och backväxeln, vilket i många fall skett med
svåra följder.
12. Windshield Wipers and Washers (Vindrutetorkare och -spolare). Här
föreskrivs att vindrutetorkarna ska ha två eller flera hastigheter, att de ska
ha en rytm som är oberoende av belastningen på bilmotorn, att de ska kunna
torka effektivt vid en hastighet av 70 miles/timme (ung. 112 km/tim.).
Föreskrifter finns också om storleken på behållaren för vindrutespolarvätska.
13. Glare Reduction Surfaces (Bländfria ytor). Här föreskrivs att inslrumentbräda,
vindrutetorkare och vindrutespolare osv. ska vara utformade
på ett sådant sätt att de inte bländar föraren. Vidare föreskrivs att
instrument och kontroller ska vara så placerade eller utformade att de inte
reflekteras i vindrutan vid körning under dagen eller natten.
14. Control of Air Pollution (Kontroll av luftföroreningar). Här föreskrivs
att bilar ska vara försedda med luftrenare i enlighet med speciella
regler utfärdade av hälsodepartementet.
15. Tires and Safety Rims (Däck och säkerhetsfälgar). Närmare upplysningar
om vilka regler denna punkt innehåller har ännu inte stått att få.
16. Backup liglits (Backljus,). Federala bilar ska vara försedda med backljus.
Närmare upplysningar ännu ej tillgängliga.
17. Rearview Mirrors (Backspeglar). Här föreskrivs att federala bilar
ska vara försedda med minst en invändig backspegel och minst en utvändig.
Bussar, lastbilar och kombivagnar ska vara försedda med minst två
utvändiga backspeglar. En konvex vidvinkelspegel får användas inne i bilen
om den inte skymmer den ordinarie spegeln.
18. Window and Door Controls (Dörrhandtag och fönstervevar). Dörrhandtag
och fönstervevar ska vara utformade så att de är oskadliga för
förare och passagerare. Vid påfrestning av en viss kraft ska de ge efter eller
lossna helt.
19. Ashtrays and Lighters (Askkoppar och tändare). Askkoppar och
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 är 196(i 20
tändare ska vara vara utformade så att de inte kan skada förare eller passagerare.
De ska vara avskärmade eller försänkta. Askkoppar får inte vara
placerade så att de kommer i en luftström, så att gnistor kan spridas.
20. Armrests (Armstöd). Armstöd får inte ha några skarpa kanter. De
ska vara klädda med energiupptagande material. Inte heller under detta
material får hårda eller skarpa kanter förekomma.
21. Padding for Automotive Seat Backs (Stoppning av ryggstöd). Ryggstödet
på säten i personbilar och bussar ska vara klädda med energiupptagande
material. Detta gäller också viss annan utrustning i bussar.
22. Head restraint (Nackstöd). Framsäten i stationsvagnar och personbilar
ska vara försedda med nackstöd för att undvika skador vid påkörning
bakifrån. Nackstödet får inte ge vika före ryggstödet.
23. Side Marker Devices (Sidmarkeringar). Det ska finnas två sidmarkeringar
på varje sida av bilen, en fram och en bak. Dessa ska bestå antingen
av lampor eller reflekterande material eller bådadera. I bägge fallen
ska sidmarkeringssystemet fylla vissa krav på synlighet.
24. Rear Window Defogger (Defroster för bakruta). Här föreskrivs att
federala bilar ska vara utrustade med defroster för bakrutan som håller
dess insida ren från imma.
25. Roll Bär Structnre (Störtbåge). Här föreskrivs att vissa öppna lastbilar
ska vara försedda med störtbågar.
26. Fuel Tank and Tank Filter Pipes (Bränsletank och bränsleledningar).
Bränsletankar och bränsleledningar ska vara utformade och placerade så
att de ej rycks loss, bryts sönder eller läcker mer än ett ounce i minuten
vid en frontalkollision, två sidkollisioner och kollision bakifrån vid en hastighet
av 45 km/tim. för frontalkollisionen, 30 km/tim. för kollisionen bakifrån
och 25 km/tim. för kollisionerna från vardera sidan.