Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 56 år 1966
1
Nr 56
Utlåtande i anledning av väckta motioner om regionala samarbetsorgan
för vägfrågor.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 637 av herr Åkerlund och II: 769 av herr Bengtson i Solna och fru
Kristensson hemställes, att riksdagen måtte besluta att uppdraga åt Kungl.
Maj :t att utreda möjligheterna att särskilt i de större stadsregionerna införa
regionala samarbetsorgan för planering av viktigare vägfrågor av gemensamt
intresse för regionen.
Motionärerna berör den pågående starka tillväxten av storstadsregionerna
i vårt land och framhåller att inom dessa regioner bebyggelseutveckling
och urbanisering verkar i riktning mot en sammanknytning av stad
och landsbygd till näringsgeografiska enheter. Ibland kan emellertid konstateras
att kommungränserna hindrar samordning. Omtanken om den egna
kommunen kan leda till att från regionens synpunkt bättre lösningar av
olika problem äventyras eller försvåras.
Ett exempel på en god regional samordning är, anför motionärerna, lösningen
av den kollektiva trafiken inom storstockholmsområdet, där man
bildat kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor.
Härvid har emellertid kollektivtrafiken skjutits i förgrunden medan vägtrafikfrågorna
hittills inte förutsatts bli behandlade i större utsträckning.
Motionärerna understryker att ett stort behov av samordning föreligger
för ett flertal regioner. En proposition är att förvänta angående omorganisation
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till statens vägverk. I utredningen
i frågan har uppgivits, att utökat samarbete skall etableras mellan
vägförvaltningarna och kommunerna, men detta vidgade samarbete torde
komma att främst ligga på det tekniska planet och det bör kompletteras
med en generellt bestämd, organiserad samverkan mellan företrädare för
de politiska instanserna inom regionerna.
En särskild utredning bör ske i anslutning till planeringen för det nya
vägverket.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion
11:769.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen anför följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 saml. Nr 56
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 56 år 1966
Under senare år har styrelsen bl. a. i sina anslagsäskanden behandlat
några av de planeringsproblem, som sammanhänger med den starka befolkningsökningen
inom vissa stads- och tätortsregioner. För styrelsens del innebär
denna utveckling bl. a. ett stigande behov av samordning mellan vägplaneringen
för landsbygden och trafikledsplaneringen i regionernas städer
och tätorter ävensom ett ökat behov av samordning mellan vägplanering
och övrig samhällsplanering. Dessa samordningsbehov har även uppmärksammats
av den under år 1965 avslutade utredningen om ny organisation
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. Enligt utredningen (SOU
1965:47) bör sålunda såväl styrelsen som vägförvaltningarna ges ökade
möjligheter deltaga i städernas och andra tätorters byggnads- och trafikplanering.
Ett vidare studium av verkets deltagande i samhällsplaneringsfrågorna
på länsnivå sker f. n. inom verket i samband med utveckling av nya metoder
för verkets långsiktiga planering. Övervägande av frågan ingår även i
pågående utrednings- och förberedelsearbete för den ifrågasatta nya organisationen.
Sedan de av väg- och vattenbyggnadsstyrelseutredningen framförda förslagen,
vilka till alla väsentliga delar tillstyrktes av styrelsen och andra remissorgan,
samt de nämnda studierna och utredningarna genomförts, bör
väg- och vattenbyggnadsverket kunna erbjuda förbättrade tekniska och ekonomiska
bedömningsunderlag för samordning av väg- och gatuplaneringen
inom de av motionärerna exemplifierade storstads- och tätortsregionerna.
Härvid torde i hög grad ett vidgat samarbete underlättas på såväl de tekniska
och ekonomiska som kommunalpolitiska planen. Pågående utvecklingsarbete
och planering för det föreslagna vägverket tar som nämnts i
första hand sikte på förbättring i tekniskt och ekonomiskt avseende. De av
motionärerna föreslagna regionala samarbetsorganen för planering av vägfrågor
faller emellertid utanför ramen för detta arbete.
I byggnads- och väglagstiftningen finnes föreskrifter om på vilket sätt
och med vilka myndigheter samråd skall ske när det gäller såväl fysisk
samhällsplanering i allmänhet som vägplanering. Det ligger i vägväsendets
intresse att utöver det i lagstiftningen föreskrivna samrådsförfarandet taga
de ytterligare samråd och medverka i det samarbete, som erfordras för att
ge optimal lösning av en vägfråga, såväl när det gäller ett enskilt företag
som ett komplex av företag av betydelse för en större eller mindre region.
Styrelsen finner det med hänsyn till det anförda icke erforderligt att
införa sådana särskilda regionala samarbetsorgan som motionärerna föreslagit.
Om väg- och vattenbyggnadsverket får de av den föreliggande utredningen
föreslagna resurserna torde motionernas syfte kunna tillgodoses
utan nya samarbetsorgan.
Stadsförbundet anför bl. a. att motionärerna synes avse en samplanering
mellan såväl enbart kommuner som mellan stat och kommun samt uttalar
vidare.
Beträffande den interkommunala planeringen vill styrelsen framhålla,
att det redan nu finns vissa instrument för att åstadkomma en för flera
kommuner samordnad vägutbyggnad. Detta gäller de delar av landet, där
staten ensam är väghållare. Av rikets kommuner är det endast något över
100 som är egna väghållare. I alla andra delar av landet är det staten som
Allmänna beredningsutskottets ullätande nr 56 är 1966 -1
genom i första hand länsstyrelsen, vägförvaltningen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
är ansvarig för att en samordning av vägutbyggnaden
sker. Rådgivande interkommnnala samordningsorgan är dessutom i dessa
delar av landet vägnämnder och länsvägnämnder.
En bristfällig regional samordning inom vägplaneringen kan däremot
tänkas uppstå vid sådana kommungränser där en kommun, som är egen
väghållare, gränsar till en kommun med staten som väghållare, liksom när
två kommuner, som är egna väghållare, gränsar till varandra. Det förra
fallet är vanligast medan det senare är aktuellt endast på ett tåtal ställen
i landet. Här bör erinras om att man vid kommunsammanläggningar i allmänhet
tillämpar den principen, att kronan även efter indelningsändringen
skall vara väghållare i de gamla landskommundelarna av den vidgade staden.
En kommunsammanläggning löser därför inte samordningsproblemen
mellan stat och kommun beträffande väghållningen i området.
De omfattande program för bostadsexploatering i storstadsregionerna
som föreligger kräver att jämsides med den kollektiva trafikens utbyggnad
betydande insatser göres för utveckling av erforderliga vägtrafikleder. Utbyggandet
av ett kapacitetsstarkt vägnät måste betraktas som en integrerande
och nödvändig del i det samhällsbyggande som urbaniseringsprocessen
framtvingar.
I samband med den stora utbyggnaden av tätorternas ytterområden kommer
troligen lång tid att förflyta innan de kollektiva trafikmedlen hunnit
bli utbyggda till den kapacitet och standard, som krävs för att nöjaktigt
försörja bostadsområdena. Detta förhållande jämte de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
petita omvittnade förseningarna av utbyggnaden av gator
och vägar i städer, framför allt i storstäderna, får till resultat att mycket
svår övergångstid troligen förestår, innan trafiksystemet i en tid av
växande bilism och stark befolkningsökning någotsånär kan komma i balans.
Samordningen av vägutbyggnaden i storstadsområdena är därför en mycket
viktig fråga.
Väsentligt vid en interkommunal samplanering i vägfrågor måste vara
att denna planering integreras med övrig samhällsplanering i regionen.
Vägfrågorna har en sådan betydelse för såväl kommuninvånarna som den
kommunala ekonomien, att man så långt som möjligt bör undanröja alla
hinder för en samplanering över kommungränserna.
Förbundet tillstyrker förslaget om en utredning och anser den böra ske
i samarbete mellan kommunala och statliga myndigheter.
Kommunförbundet vitsordar behovet av kontakt mellan de statliga vägmyndigheterna
och kommunerna. Kontakter förekommer emellertid redan
och de kan förväntas bli bättre i och med genomförandet av kommunindelningsreformen.
I de nya stor kommunerna ges större möjligheter till regional
överblick. Förbundet anför vidare.
Inom de tre storstadsområdena har de för dessa områden bildade interkommunala
organen redan nu möjlighet att ta upp vägfrågorna till överläggning
med de statliga vägmyndigheterna. I ytterligare några regioner,
där tätortsutvecklingen är särskilt accentuerad, väntas ett interkommunalt
samarbete över blockgränserna komma till stånd, varvid bl. a. vägplaneringen
framhållits som ett gemensamt intresseområde.
Kommunförbundet avstyrker motionerna.
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 56 år 1966
Utskottet
Motionärernas yrkande syftar till en prövning av frågan om inrättande
av regionala samarbetsorgan för planering av viktigare vägfrågor.
Kungl. Maj :t har för den nu pågående höstriksdagen framlagt en proposition
(nr 129) angående ny organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
m. m. I propositionen behandlas även frågor rörande den regionala
organisationen. Således föreslås bl. a. inrättande av tre projekteringskontor,
motsvarande de nuvarande planeringsavdelningarna, samt en regional organisation
för väg- och brobyggnad med tillsvidare, försöksvis i avvaktan på
slutlig reglering, tre byggnadsdistrikt omfattande nio län. Enligt utskottets
mening bör riksdagens prövning av det framlagda förslaget avvaktas innan
åtgärder i det i motionerna avsedda syftet ifrågasätts.
Utskottet får således hemställa,
att de likalydande motionerna I: 637 och II: 769 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 november 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson,
Oscar Carlsson, Hedlund, Nyman, Hubinette, Yngve Persson*, fru Elvy
Olsson*, herrar Helge Karlsson* och Wååg*.
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Hamrin i Kalmar*, Dickson, Lundmark, Haglund*, Wikner, Larsson
i Borrby, fru Ekroth, herrar Andersson i Örebro, Thylén* och Josef son i
Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLH 66
61483S