Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1966

1

Nr 55

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inrättande av
trafikhaverikommissioner.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 20 av herr Erik Filip Petersson och II: 34 av herrar Hamrin i Jönköping
och Börjesson i Falköping hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om åtgärder i syfte att tillskapa en landsomfattande
organisation i form av speciella trafikhaverikommissioner i syfte att åstadkomma
vidgad konkret kunskap om de faktorer, som bidrar till uppkomsten
av särskilt svåra trafikolyckor på våra gator och vägar.

I motionerna beröres bl. a. den skillnad som föreligger mellan å ena sidan
flygolyckorna, som medför att en kommission av sakkunniga omedelbart
gör en ingående undersökning i avsikt att söka förhindra ett upprepande,
och å andra sidan vägtrafikolyckorna, vid vilka något liknande förfarande
icke förekommer.

Vår kännedom om de verkliga orsakerna till trafikolyckorna är bristfällig.
Några noggranna och inträngande analyser av vilka faktorer som bidrar
till att framkalla en krasch görs som regel inte. Visserligen sker normalt
en polisutredning. Denna syftar emellertid huvudsakligen till att bilda en
grund för den rent rättsliga bedömningen.

Svårare trafikolyckor på gator och vägar bör göras till föremål för ingående
undersökning på ungefär samma sätt som tillämpas i fråga om flygolyckor.
För detta ändamål kan man tänka sig speciella trafikhaverikommissioner.
En viss försöksverksamhet har förekommit regionalt men de
vidtagna åtgärderna synes icke tillräckliga.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från rikspolisstyrelsen,
statens trafiksäkerhetsråd, Svenska försäkringsbolags riksförbund samt
Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Rikspolisstyrelsen anför följande.

Den polisutredning som sker vid svåra trafikolyckor är numera så noggrann
att den i allmänhet medger ett detaljerat studium av de sannolika
orsakerna till olyckan. Den rättsliga bedömningen kräver nämligen en så
ingående undersökning som möjligt beträffande samtliga de faktorer, som
kan ha framkallat olyckan. Förutom förhör med förare, passagerare och
vittnen samt ett noggrant studium av vägen med avseende på lutnings-,
beläggnings-, belysningsförhållanden o. d. sker nämligen regelmässigt också
en teknisk undersökning av i olyckan inblandade fordon. För denna
undersökning anlitas särskilt utbildad och med de tekniska problemen väl
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 saml. Nr 55

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1966

förtrogen polispersonal eller, om så bedömes erforderligt, expertis från
statens bilinspektion och statens provningsanstalt.

I motsats till förhållandet vid flygolyckor, där en haverikommission ostört
kan arbeta inom ett avspärrat område, torde man beträffande vägtrafikolyckor
endast i undantagsfall kunna tänka sig att helt avspärra en olycksplats
i väntan på en haverikommissions ankomst. Om kommissionerna skall
kunna fylla den avsedda funktionen måste de alltså kunna vara på plats
med mycket kort varsel. En haverikommissions verksamhetsområde kan
därför rimligen inte omfatta mer än ett län, varjämte jourtjänst för kommissionens
medlemmar kommer att bli nödvändig. Härtill kommer svårigheten
att på ett tillräckligt tidigt stadium avgöra om en olycka är av sådan
art att kommissionen bör kallas till platsen.

Styrelsen framhåller vidare att att ett intensivt forskningsarbete för att
utröna olyckornas orsaker sedan lång tid tillbaka bedrives såväl i Sverige
som i andra länder och att man i försöken att finna lämpliga undersökningsmetoder
diskuterat och prövat lämpligheten av haverikommissioner
men icke funnit denna metod ändamålsenlig. Bl. a. har trafiksäkerhetsrådet
gjort negativa erfarenheter i detta hänseende.

Styrelsen säger sig slutligen vilja gentemot motionärernas uppfattning
välja hävda att den hittillsvarande trafiksäkerhetsforskningen givit goda
kunskaper om olyckornas orsaker och anvisningar om hur trafiksäkerhetsarbetet
lämpligen bör bedrivas samt avstyrker motionerna.

Statens trafiksäkerhetsråd anför följande.

I motionerna framhålles att vår kännedom om de verkliga orsakerna till
trafikolyckorna är tämligen begränsad. Detta torde vara riktigt. I Sverige
liksom i andra länder med en starkt expanderande motortrafik har man
tyvärr inte i tid satt i gång en allsidig forskning rörande trafikolyckornas
orsaker i syfte att få fram effektiva åtgärder i olycksbekämpande syfte.
Emellertid har i vårt land sedan början av 1950-talet bedrivits en trafiksäkerhetsforskning
som i förhållande till de resurser som ställts till förfogande
givit betydelsefulla resultat. Stora delar av detta forskningsfält
är dock fortfarande obearbetade.

Under sin första verksamhetstid hade trafiksäkerhetsrådet, vars huvuduppgift
är att bedriva trafiksäkerhetsforskning, att skapa förutsättningar
för en sådan forskning, bl. a. genom en omläggning av den statistiska olycksredovisningen
så att den gav ett bättre underlag för forskning rörande orsakerna
till trafikolyckorna. Denna redovisning sker numera efter ett system
med typindelning av olyckorna efter de svårigheter som människan möter
i trafiken.

I samband med praktiska prov av det nya redovisningssystemet startade
trafiksäkerhetsrådet i juli 1960 en haverikommissionsverksamhet i Uppsala
län. Det kan måhända ligga nära till hands att dra paralleller mellan
haverikommissioner för vägtrafikolyckor och undersökningskommissioner
vid flyghaverier. I båda fallen gäller det att genom vederbörlig expertis
söka få fram orsakerna till att olycka inträffat. Å andra sidan föreligger
väsentliga skillnader. I förhållande till antalet vägtrafikolyckor är antalet
flygolyckor få, vilket gör det möjligt att detalj undersöka samtliga flyg -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 är 1060 3

olyckor, då flygplanet är tillgängligt. I fråga om vägtrafikolyckor föreligger
icke likartade förutsättningar. Antalet olyckor med svår personskada är
avsevärt, skadade trafikanter måste omgående transporteras till sjukhus
för vård och inblandade fordon snabbt föras bort från vägområdet för att
trafiken skall kunna flyta.

Rådet igångsatte sin haverikommissionsverksamliet i blygsam skala. Kommissionen
bestod av två stundom tre fordonstekniker och hade till uppgift
att dels undersöka förekomsten av tekniska brister hos fordon, som
deltagit i trafikolyckor av vissa typer och dels söka bedöma dessa bristers
inverkan på olycksuppkomsten.

Verksamheten förlädes till som nämnts Uppsala län och inriktades först
på fordon, som varit inblandade i singelolyckor (olyckor för ett motorfordon,
ensamt på vägen). Singelolyckorna valdes dels emedan det kunde
antas, att fordonsdefekter spelat särskilt stor roll vid olyckor av denna typ,
dels därför att vid ett studium av dylika olyckor andra trafikanter och
fordon icke är inblandade.

Under perioden 1960—1964 har omkring 500 i olyckor inblandade fordon
varit föremål för besiktning. Allteftersom erfarenheter genom sådana fordonsundersökningar
vunnits har verksamheten utvidgats att omfatta även
vägen (trafikmiljöns) betydelse ur olyckssynpunkt. Sedan 1965 har också
inblandade trafikanters roll och personskadornas omfattning börjat att studeras.
Härvid har samarbete etablerats med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och med berörda sjukhus, främst Akademiska sjukhuset i Uppsala.
De skadade trafikanterna har undersökts av specialister på sjukhusen under
vistelsen där, ävensom i vissa fall av psykolog efter utskrivningen.

Fordonsbesiktningen i samband med singelolyckor har givit vid handen,
att andelen olyckor vid vilka fordonstekniska fel helt eller delvis medverkat,
utgjort omkring 15 % av totala antalet besiktigade fordon. Eftersatt
underhåll har befunnits vara den vanligaste orsaken till konstaterade brister.
Mera sällan har man kunnat spåra konstruktions- eller tillverkningsfel.

Under perioden 1960—1964 har emellertid andelen fordon, som klassificerats
såsom varande i gott skick, ökat och andelen i dåligt skick minskat
samtidigt som antalet fel per fordon avtagit. Minskningen i felfrekvens har
främst berört sådana detaljer som fot- och handbroms samt avgassystem.
De detaljer som varit behäftade med den största andelen brister, har varit
hjulställen, bromsarna och styrinrättningen. Den obligatoriska fordonskontrollen
kan väntas medföra ytterligare förbättringar av fordonens trafikduglighet.

Én verksamhet sådan som den här redovisade skulle väl kunna bedrivas
av flera regionalt arbetande kommissioner; varje kommission kräver emellertid
minst 4 kvalificerade personer och skall den inom sitt område kunna
följa olyckor av intresse, utan hänsyn till när de inträffar, måste beredskap
uppehållas hela dygnet, vilket kräver ytterligare personal.

Trafiksäkerhetrådet framhåller vidare att bristen på kvalificerad arbetskraft
för trafiksäkerhetsforskning är så stor att tillskapandet av regionala
trafikhaverikommissioner i sådan omfattning att samtliga svårartade olyckor
i hela landet omedelbart skulle kunna utredas stöter på betydande
svårigheter.

Rådet anser ytterligare erfarenheter av haverikommissionsverksamheten

4 Allmänna beredningsutskoticts utlåtande nr 55 år 1966

böra avvaktas och säger sig vara villigt att, om erfarenheterna går i positiv
riktning, medverka till en utbyggnad av verksamheten.

Svenska försäkringsbolags riksförbund säger sig till fullo instämma i
motionernas syfte men anför vidare.

I lämpliga former bedriven forskning angående trafikolyckornas orsaker
är mycket viktig liksom det är väsentligt att forskningsresultaten följs upp
genom lämpliga åtgärder. Forskningsuppgiften på detta område är i dag
anförtrodd statens trafiksäkerhetsråd, som sedan år 1960 bedriver en successivt
utvidgad haverikommissionsverksamhet koncentrerad främst till Uppsala
län. Omfattningen och intensiteten i all forskning måste naturligen
anpassas efter föreliggande resurser, inte minst de personella. I fråga om
forskning rörande trafikolyckornas orsaker krävs insatser av kvalificerade
väg- och fordonstekniker samt läkare och psykologer. Tillgången på
lämpliga sådana forskare är begränsad. Det är enligt riksförbundets mening
olämpligt att på papperet skapa en stor landsomfattande organisation av
speciella trafikhaverikommissioner innan de nödvändiga personella resurserna
finns tillgängliga. En fortsatt gradvis utbyggnad av organisationen,
där utbyggnaden anpassas bl. a. till de i anslutning till forskningen successivt
ökande personella resurserna på sätt som under de senaste åren faktiskt
skett i trafiksäkerhetsrådets regi, synes riksförbundet vara den naturliga
och praktiskt framkomliga vägen att intensifiera forskningsarbetet.
Frågan huruvida slutmålet skall vara en landsomfattande organisation bör
avgöras på grundval av de erfarenheter som successivt vinnes under forskningsarbetets
gång. Det kan visa sig att även ett mera begränsat område
är tillräckligt representativt för att utgöra underlag för ifrågavarande
forskning.

Förbundet föreslår att motionerna lämnas utan åtgärd.

Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD) erinrar om det arbete
som utföres av den haverikommission som är underställd trafiksäkerhetsrådet
och anför beträffande den av motionärerna föreslagna organisationen
m. m. följande.

Förutsättningarna för att en sådan organisation skall bli verkligt effektiv
torde vara

a) tillräckliga ekonomiska anslag, som bl. a. möjliggör, att minst två
experter är heltidsanställda inom varje kommission samt att lokaler och
utrustning, t. ex. utryckningsfordon och testapparatur kan anskaffas,

b) tillgång till för uppgifterna lämpade vetenskapsmän, tekniker, o. s. v.,
vilka har möjligheter att snabbt inställa sig på en olycksplats,

c) möjligheter att inom forskningsstationen effektivt bearbeta och följa
upp fältverksamhetens resultat,

d) en utbyggnad av kontaktvägarna så att vunna erfarenheter snabbt
och i användbar form kan komma det praktiska trafiksäkerhetsarbetet till
godo.

Den verksamhet inom området, som hittills bedrivits av statens trafiksäkerhetsråd,
har haft mycket begränsade resurser men synes ändå tack
vare de engagerade vetenskapsmännens personliga intresse och insatser
ha givit värdefulla rön. Dessa har dock icke i önskvärd omfattning nyttiggjorts
på grund av otillräcklig kontakt med massmedia, radio, TV, press
samt t. ex. motororganisationerna, vilka dock äger möjligheterna att bedriva

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1966 5

den upplysning bland motorförarna som forskningsresultaten borde utmynna
i. Det måste beklagas, att det icke ansetts ingå i trafiksäkerhetsrådets
uppgifter att söka omsätta de vunna forskningsresultaten i praktisk
nytta. En ändring av trafiksäkerhetsrådets instruktioner i syfte att bygga
upp en utåtriktad kontakt för bekantgörande av vunna resultat i populär
form anser MSD vara angelägen.

Förutom ovannämnda verksamhet med koncentration till Uppsala län
har begränsade försök gjorts i Malmöhus län under ledning av professor
Wulff. I utlandet har haverikommissioner organiserats bl. a. i USA, Tyskland
och Danmark. De vunna forskningsresultaten har bedömts vara värdefulla.

MSD har liksom motionärerna uppfattningen att inträngande analyser
av trafikolyckornas orsaker kan starkt bidraga till att minska antalet skador
och minska deras följder. Det synes dock i dagens läge vara riktigast
att sträva efter en successiv utbyggnad av organisationen, förslagsvis på
så sätt, att medel snarast möjligt ställs till statens trafiksäkerhetsråds
förfogande för att utöka den nuvarande verksamheten från en till fyra
haverikommissioner. Dessa bör för att underlätta engagerandet av kvalificerade
ledamöter anknytas till universitetsstäderna Uppsala, Umeå, Lund
och Göteborg. Senare kan övervägas att överföra verksamheten till det kommande
trafikverket och låta detta föreslå ytterligare utvidgning av verksamheten
samt att budgetera denna på grundval av de med fyra haverikommissioner
vunna erfarenheterna.

Att såsom motionärerna föreslår begränsa verksamheten till utryckning
endast vid särskilt svåra och dödsbringande olyckor torde enligt MSD:s uppfattning
vara olämpligt. Kommissionerna bör ha frihet att själva välja
verksamhetsuppgift och t. ex. koncentrera forskningen till vissa olyckstyper
eller till särskilt olycksbelastade vägsträckor.

MSD föreslår att medel anslås för successivt utbyggd verksamhet genom
haverikommissioner och att organisations- och verksamhetsformen omprövas
på grundval av vunna erfarenheter.

Utskottet

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en trafikhaverikommission
kan fylla en viktig uppgift när det gäller att i trafiksäkerhetsfrämjande
syfte klarlägga orsakerna till svårare vägtrafikolyckor. Det är emellertid
uppenbart att resurser saknas för uppbyggande av en så omfattande organisation
som avses i motionerna. I den föregående framställningen har uppgifter
lämnats om den haverikommission som nu är i verksamhet inom statens
trafiksäkerhetsråd. Utskottet ansluter sig till rådets uppfattning att
ytterligare erfarenheter av det pågående arbetet bör avvaktas innan frågan
om en eventuell utbyggnad av verksamheten upptages till prövning.

Utskottet får med hänvisning till det anförda hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 20 och II: 34 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1966

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 55 år 1966

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Enarsson,
Oscar Carlsson, Svanström*, Hedlund, Nyman, Hubinette och Yngve
Persson*, fru Elvy Olsson*, herrar Helge Karlsson* och Wååg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jädérberg, herrar
Hamrin i Kalmar*, Dickson, Lundmark, Haglund*, Wikner, Larsson i
Borrby, fru Ekroth, herrar Andersson i Örebro, Thylén* och Josefson i Arrie.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.