Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1966
1
Nr 53
Utlåtande i anledning av väckt motion om statligt stöd åt av
landsting bekostad vård utomlands.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 45 av
herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
samt förslag om statligt stöd åt av landsting beslutad vård utomlands, då
dylik vård av exempelvis klimatologiska skäl är lämpligare än vård i
Sverige.
Motionärerna anför bl. a. att ersättning för utgifter för sjukvård utom
riket enligt lagen om allmän försäkring kan erhållas endast under förutsättning
att vårdbehovet uppkommit under utlandsvistelsen. Under senare
är har emellertid frågan om s. k. hälsoresor och behandling utomlands av
patienter med invalidiserande sjukdomar aktualiserats. Svenska stadsförbundet
och Svenska landstingsförbundet utfärdade år 1964 riktlinjer för
den aktuella verksamheten. Sjukvårdshuvudmännen har rekommenderats
att engagera sig i en försöksverksamhet avseende hälsoresor för främst
patienter lidande av reumatiska sjukdomar och organiska nervsjukdomar.
I förekommande fall har rekommendationen också gällt mentalsjukvårdspatienter.
I rekommendationen begränsades verksamheten till försök med
hälsoresor, och rehabiliteringsvård i sjukvårdsteknisk bemärkelse inbegreps
alltså inte. Vårdbidrag borde ges för patienter vårdade vid stiftelsen Vintersols
rehabiliteringsinstitution å Teneriffa.
På Teneriffa finns även ett på initiativ av en grupp handikappade uppfört
hem, Casa Suecia, med plats för ett tiotal patienter. Behandlings- och
terapilokalerna utnyttjas dessutom ytterligare av ett trettiotal svenskar,
inackorderade utanför hemmet. Inackordering på hemmet kostar endast
ungefär en tredjedel av motsvarande vårdkostnad i Sverige. Till hemmet
har knutits en svensktalande spansk förtroendeläkare — knuten även till
Vintersols sjukhus —- samt en legitimerad sjukgymnast och en sjuksyster
som husmor.
Endast ett fåtal landsting ger bidrag för vård på Casa Suecia och bristen
på medel har medfört att viktiga inredningsdetaljer saknas i terapilokaler,
kök, fritidslokaler etc. För att stimulera landstingen att i ökad omfattning
utnyttja de möjligheter som står till buds bör staten med lämpligt grundbelopp
bidra till kostnaderna för vården av svårt handikappade utomlands.
Därvid bör bidrag utgå för vård på Casa Suecia.
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 11 saml. Nr 53
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1966
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från Svenska landstingsförbundet
och Svenska stadsförbundet.
Landstingsförbundet anför följande.
Frågan om ekonomiskt stöd från sjukvårdshuvudmännen till verksamheten
vid Casa Suecia har icke blivit föremål för något bedömande vare sig
Iran stadsförbundets eller landstingsförbundets sida och någon rekommendation
i ärendet har följaktligen icke heller utfärdats. Under hand har
emellertid företrädare för förbunden beretts tillfälle att få viss insyn i den
medicinska omvårdnaden och den ekonomiska skötseln och i dessa hänseenden
torde icke vara något att anmärka. Att trots detta någon rekommendation
icke utfärdats till sjukvårdshuvudmännen om att täcka de med driften
förenade kostnaderna i form av patientersättningar sammanhänger
med tormerna för uttagning av patienter och bestämmande av vårdtidens
längd.
Sjukvårdshuvudmännen har beretts ett avgörande inflytande för uttagandet
av patienter till den andra rehabiliteringsanläggningen på Teneriffa:
Vintersol. Av respektive huvudman utsedda förtroendeläkare skall sålunda
ha vitsordat det medicinska behovet av rehabiliteringsåtgärder i klimatstimulerande
miljö och huvudmannen träffar själv på grundval av läkarutlåtandena
och egna bedömningar i övrigt det individuella avgörandet. Likaså
är vårdtiden på förhand fixerad till vad som ur medicinsk synpunkt ansetts
påkallat och skäligt. Någon motsvarande generell reglering av dessa
frågor har trots gjorda underhandspåpekanden icke kommit till stånd i
fråga om gästerna på Casa Suecia.
Om sålunda förhållandena icke ännu bedömts möjliggöra direkta rekommendationer
med generell verkan har dock landstingen under det senaste
året i fullt samförstånd med förbundet börjat slå in på en väg med bidragslämnande
även för vård på Casa Suecia. Det har härvid gällt individuellt
prövade fall med en maximerad tid för bidragets utgående. Tills vidare
torde vara lämpligt att man väljer att ytterligare utbygga denna framkomstväg.
Vad så angår motionärernas yrkanden mera i stort, vill förbundsstyrelsen
här framhålla att styrelsen tillsammans med styrelsen för stadsförbundet
i skrivelse den 23 februari 1965 till Riksförsäkringsverket aktualiserat
frågan om icke de bestämmelser som reglerar de sjukas ersättning från försäkringskassan
för sjukgymnastik behandling borde kunna ges en sådan
tolkning att ersättning kan utgå även i det fall behandlingen sker utomlands
oaktat behandlingsbehovet förelegat före avresan från Sverige. Styrelsen
har sig icke bekant huruvida denna framställning föranlett några
åtgärder.
I yttrandet avgivet den 11 mars 1965 över motionerna I: 19 och II: 25 till
1965 års riksdag anförde styrelsen att den i och för sig icke annat än med
tillfredsställelse noterade förslag till vidgat statligt stöd till av landstingen
bedriven verksamhet men att den dock icke kunde finna att ett statligt stöd
till av landstingen bedriven verksamhet men att den dock icke kunde finna
att ett statligt stöd just på det här avsedda området kunde vara särskilt
indicerat.
Landstingsförbundet avstyrker motionen.
Stadsförbundet erinrar likaså om motionerna I: 19 och II: 25 till 1965 års
riksdag med samma syftning som de här förevarande och framhåller att
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1966 3
förbundet i yttrande över 1905 års motioner tillstyrkt utredning om statligt
stöd till vård utomlands av kroniskt sjuka men ifrågasatt om icke frågan
borde tagas upp i samband med den pågående utredningen om revision
av sjukförsäkringslagstiftningen.
Beträffande skiljaktigheterna i fråga om bidrag för vård å Vintersol
respektive Casa Suecia anför stadsförbundet väsentligen samma synpunkter
som landstingsförbundet och uttalar vidare följande.
Under hand har företrädare för de bägge huvudmannaorganisationerna
heretts tillfälle att få viss insyn i den medicinska omvårdnaden och den
ekonomiska skötseln vid Casa Suecia. Därest en reglering av dessa frågor
liksom av formerna för uttagningen av patienter och bestämmandet av
vårdtidens längd för gästerna vid hemmet genomföres, synes icke hinder
böra möta för rekommendation med generell verkan i fråga om bidragsgivningen.
Det möter självfallet icke något hinder för en sjukvårdshuvudman
att redan nu efter eget bedömande lämna bidrag för vård å hemmet.
Stadsförbundet tillstyrker utredning men anser det böra ifrågasättas om
den icke bör ske i samband med revisionen av sjukförsäkringslagstiftningen.
Utskottet
Vid 1965 års riksdag behandlades motioner med väsentligen samma yrkande
som den här förevarande — dock avseende kroniskt sjuka. Andra
lagutskottet (utlåtande nr 76) avstyrkte motionerna, vilka lämnades utan
åtgärd av riksdagen.
Allmänna beredningsutskottet får med anledning av den i år väckta
motionen erinra om det av statsmakterna fattade beslutet om skatteutjämning
som bl. a. avsågs skola förenkla och rationalisera bidragsgivningen till
kommunerna genom avlösning eller avskaffande av olika bidragsformer.
Ett särskilt förslag om en förenklad statsbidragsgivning till hälso- och sjukvården
har vidare nyligen framlagts av tillkallade sakkunniga (SOU 1966: 6).
Förslaget, som syftar till att på längre sikt samtliga bidrag skall sammanföras
till ett totalbidrag är efter remissbehandling under prövning inom
Kungl. Maj :ts kansli. Utskottet anser sig i detta läge icke böra förorda
införande av en sådan ny bidragsform som avses i motionen utan hemställer,
att motion II: 45 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 15 november 1966
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 53 år 1966
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Enar sson, Hellebladh*, Oscar
Carlsson, Hedlund, Nyman, Axel Kristiansson, fru Hultell, herrar Helge
Karlsson, Wååg och Sörenson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Hamrin i Kalmar, Dickson, Lundmark, Wikner, Larsson i Borrby,
Nilsson i Bästekille*, Gustafsson i Uddevalla*, fru Ekroth, herrar Andersson
i Örebro och Josefson i Arrie.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 66
614822