Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1965
1
Nr 177
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst
och förmögenhet; given Stockholms slott den
29 oktober 1965.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 23 april 1965 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 7 maj 1965 undertecknat
avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av'' dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet vill Kungl. Maj :t härmed
föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :,ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och
Schweiz ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet.
Avtalet ersätter ett den 16 oktober 1948 mellan Sverige och Schweiz ingånget
avtal i samma ämne.
Det nya avtalet blir, efter ratifikation, tillämpligt i fråga om svensk inkomstskatt
beträffande inkomst som förvärvas fr. o. m. den 1 januari 1966.
Avtalet avses vidare bli tillämpligt på svensk förmögenhetsskatt, som utgår
på grund av taxering fr. o. in. år 1967.
1 Hihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 177
2
Kungl. Mcij:ts proposition nr 177 år 1965
Avtal mellan Konungariket Sverige och
Schweiziska Edsförbundet för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet
Konungariket Sveriges regering
och Schweiziska förbundsrådet hava,
föranledda av önskan att ingå ett
avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet,
för detta ändamål utsett såsom
sina befullmäktigade ombud:
Konungariket Sveriges regering:
Ministern för utrikes ärendena
Torsten Nilsson
Schweiziska förbundsrådet:
Schweiziska Edsförbundets ambassadör
i Stockholm, Egbert von
Graffenried,
vilka, efter att hava delgivit varandra
sina fullmakter, som befunnits
i god och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:
KAPITEL
I
Avtalets tillämpningsområde
Artikel 1
Skattskyldiga
Detta avtal är tillämpligt på personer,
som äga hemvist i en avtalsslutande
stat eller i båda staterna.
Artikel 2
Skatter
§ 1. Avtalet är tillämpligt på skatter
å inkomst och förmögenhet, vil
-
Abkommen zwischen dem Königreich
Schweden und der Schweizerischen Eidgenossenschaft
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Steuern
vom Einkommen und vom Vermögen
Die Regierung des Königreichs
Schweden und der Schweizerische
Bundesrat,
vom Wunsche geleitet, ein Abkommen
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen abzuschliessen,
haben zu diesern Zweck zu ihren
Bevollmächtigten ernannt:
Die Regierung des Königreichs
Schweden:
Herrn Torsten Nilsson, Minister
fur Auswärtige Angelegenheiten
Der Schweizerische Bundesrat:
Herrn Fiirsprecher Egbert von
Graffenried, Botschaf.ter der Schweizerischen
Eidgenossenschaft in
Stockholm,
die, nachdem sie sich ihre Vollmachten
mitgeteilt und diese in guter
und gehöriger Form befunden, folgendes
vereinbart haben:
ABSCHNITT I
Geltungsbereich des Abkommens
Artikel 1
Persönlicher Geltungsbereich
Dieses Abkommen gilt för Personen,
die in einem Vertragstaat oder
in beiden Vertragstaaten ansässig
sind.
Artikel 2
Unter das Abkommen fallende
Steuern
§ 1. Dieses Abkommen gilt, ohne
Riicksicht auf die Art der Erhe
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
ka uppbäras av envar av de avtalsslutande
staterna eller av dess politiska
underavdelningar eller lokala
myndigheter, oberoende av sättet för
skattens uttagande.
§ 2. Med skatter å inkomst och
förmögenhet förstås alla ordinära
och extraordinära skatter, som utgå
å inkomst eller å förmögenhet i dess
helhet eller å delar av inkomst eller
förmögenhet, därunder inbegripna
skatter å vinst genom avyttring av
lös eller fast egendom, skatter å ett
företags totala löneutbetalningar
samt skatter å värdestegring.
§ 3. De för närvarande utgående
skatter, på vilka avtalet skall äga
tillämpning, äro särskilt:
a) Beträffande Sverige:
1) Den statliga inkomstskatten,
sjömansskatten och kupongskatten
däri inbegripna;
2) bevillningsavgifterna för särskilda
förmåner och rättigheter;
3) ersättningsskatten och utskiftningsskatten; -
4) den kommunala inkomstskatten
samt
5) den statliga förmögenhetsskatten;
skatt av sådant slag benämnes
i det följande »svensk skatt».
b) Beträffande Schweiz:
De federala, kantonala och kommunala
skatterna på
1) inkomst (sammanlagd inkomst,
arbetsinkomst, inkomst av kapital,
rörelseinkomst, realisationsvinst etc.)
samt
2) förmögenhet (sammanlagd
förmögenhet, lös och fast egendom,
rörelsetillgångar, kapital och reserver
elc.);
bung, fur Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen, die fur Rechnung
eines der beiden Vertragstaaten,
seiner politischen Unterabteilungen
oder seiner lokalen Körperschaften
erhoben werden.
§ 2. Als Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen gelten alle ordentlichen
und ausserordentlichen
Steuern, die vom Gesamteinkommen,
vom Gesamtvermögen oder von Teilen
des Einkommens oder des Vermögens
erhoben werden, einschliesslich
der Steuern vom Gewinn aus der
Veräusserung beweglichen oder unbeweglichen
Vermögens, der Lohnsummensteuern
sowie der Steuern
vom V er m öge n sz u wa ch s.
§ 3. Zu den zur Zeit bestehenden
Steuern, fur die das Abkommen gilt,
gehören insbesondere
a) in Schweden:
1) die staatliche Einkommensteuer,
einschliesslich der Seemannsteuer
und der Couponsteuer;
2) die Abgabe auf besondere Vorteile
und Gerechtigkeiten (bevillningsavgifterna
för särskilda förmåner
och rättigheter);
3) die Sondersteuern von Aktiengesellschaften
bei Nichtausschiittung
vorhandener Gewinne (ersättningsskatten)
und auf Ausschuttungen bei
Kapitalherabsetzung (utskifiningsskatten);
4)
die kommunale Einkommensteuer
(den kommunala inkomstskatten)
; und
5) die staatliche Vermögensteuer
(im folgenden als „schwedische
Steuer“ bezeichnet);
b) in der Schweiz:
die von Bund, Kantonen und Gemeinden
erhobenen Steuern
1) vom Einkommen (Gesamteinkommen,
Erwerbseinkommen, Vermögensertrag,
Geschäftsertrag, Kapitalgewinn
usw.) und
2) vom Vermögen (Gesamtvermögen,
bewegliches und unbewegliches
Vermögen, Geschäftsvermögen, Kapital
und Reserven usw.) (im folgen
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
skatt av sådant slag benämnes i
det följande »schweizisk skatt».
§ 4. Avtalet skall icke äga tillämpning
a)
beträffande Sverige på den särskilda
beskattningen av vinst på lotterier
och vadhållning;
b) beträffande Schweiz på den federala
källskatten å vinst på schweiziska
lotterier.
§ 5. Avtalet skall likaledes tillämpas
å skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, vilka framdeles
uttagas vid sidan av eller i stället
för de för närvarande utgående skatterna.
De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna skola vid
utgången av varje år meddela varandra
ändringar i skattelagstiftningen.
KAPITEL II
Definitioner
Artikel 3
Allmänna definitioner
§ 1. Där icke sammanhanget annat
föranleder, skola i detta avtal
följande uttryck hava nedan angiven
betydelse:
a) Uttrycken »en ''avtalsslutande
stat» och »den andra avtalsslutande
staten» åsyfta Sverige och Schweiz,
alltefter som sammanhanget kräver.
b) Uttrycket »person» inbegriper
en fysisk person, ett bolag och varje
annan sammanslutning av personer.
c) Uttrycket »bolag» åsyftar varje
slag av juridisk person eller varje
subjekt, som i beskattningshänseende
behandlas såsom juridisk person.
d) Uttrycken »företag i en avtalsslutande
stat» och »företag i den
andra avtalsslutande staten» åsyfta
ett företag, som bedrives av en person
med hemvist i en avtalsslutande
den als „schweizerische Steuer“ bezeichnet).
§ 4. Das Abkommen gilt nicht
a) in Schweden: fur die Sondersteuern
auf Gewinnen von Lotterien
und Wetten;
b) in der Schweiz: fur die an der
Quelle erhobene eidgenössische Verrechnungssteuer
von Lotteriegewinnen.
§ 5. Das Abkommen gilt auch fiir
alle Steuern gleicher oder ähnlicher
Art, die kunftig neben den zur Zeit
bestehenden Steuern oder an deren
Stelle erhoben werden. Die zuständigen
Behörden der Vertragstaaten teilen
einander am Ende eines jeden
Jahres die in ihren Steuergesetzen
eingetretenen Aenderungen mit.
ABSCHNITT II
Definitionen
Artikel 3
Allgemeine Definitionen
§ 1. Im Sinne dieses Abkommens,
wenn der Zusammenhang nichts anderes
erfordert:
a) bedeuten die Ausdriicke „ein
Vertragstaat“ und „der andere Vertragstaat",
je nach dem Zusammenhang,
Schweden oder die Schweiz;
b) umfasst der Ausdruck „Person“
natiirliche Personen, Gesellschaften
und alle anderen Personenvereinigungen;
c)
bedeutet der Ausdruck „Gesellschaft“
juristische Personen oder
Rechtsträger, die fur die Besteuerung
wie juristische Personen behandelt
werden;
d) bedeuten die Ausdriicke „Unternehmen
eines Vertragstaates“ und
„Unternehmen des anderen Vertragstaates“,
je nachdem, ein Unternehmen,
das von einer in einem Vertrag
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
stat respektive ett företag, som bedrives
av en person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten.
e) Uttrycket »behörig myndighet»
åsyftar:
1) I Sverige: Finansministern eller
hans befullmäktigade ombud.
2) I Schweiz: Chefen för Edsförbundets
skatteförvaltning eller hans
befullmäktigade ombud.
§ 2. Då en avtalsslutande stat tilllämpar
bestämmelserna i detta avtal,
skall, såvitt icke sammanhanget annorlunda
kräver, varje däri förekommande
uttryck, vars innebörd icke
särskilt angivits, anses hava den betydelse,
som uttrycket har enligt den
statens lagstiftning rörande sådana
skatter, som inbegripas under avtalet.
Artikel 4
Skatterättsligt hemvist
§ 1. Vid tillämpningen av detta avtal
åsyftar uttrycket »person med
hemvist i en avtalsslutande stat» varje
person, som enligt den statens
lagstiftning är underkastad beskattning
därstädes på grund av hemvist,
bosättning, plats för företagsledning
eller varje annan liknande omständighet.
§ 2. Då på grund av bestämmelserna
i § 1 ovan en fysisk person äger
hemvist i båda avtalsslutande staterna,
skall följande gälla:
a) Han skall anses äga hemvist i
den avtalsslutande stat, i vilken han
har ett hem som stadigvarande står
till hans förfogande. Om han har ett
sådant hem i båda avtalsslulande
staterna, anses han äga hemvist i den
avtalsslutande stat, med vilken han
har de starkaste personliga och ekonomiska
förbindelserna (centrum
för levnadsintressena).
b) Om det icke kan avgöras, i vilken
avtalsslutande stat centrum för
staat ansässigen Person betrieben
wird, oder ein Unternehmen, das von
einer in dem anderen Vertragstaat
ansässigen Person betrieben wird;
e) bedeutet der Ausdruck „zuständige
Behörde11
1) in Schweden: der Finanzminister
oder sein bevollmächtigter Vertreter;
2)
in der Schweiz: der Direktor
der Eidgenössischen Steuerverwaltung
oder sein bevollmächtigter Vertreter.
§ 2. Bei Anwendung des Abkommens
durch einen Vertragstaat hat,
wenn der Zusammenhang nichts anderes
erfordert, jeder nicht änders
definierte Ausdruck die Bedeutung,
die ihm nach dem Recht dieses Staates
uber die Steuern zukommt, welche
Gegenstand des Abkommens sind.
Artikel 4
Steuerlicher Wohnsitz
§ 1. Im Sinne dieses Abkommens
bedeutet der Ausdruck „eine in einem
Vertragstaat ansässige Person11
eine Person, die nach dem Recht dieses
Staates dort auf Grund ihres
Wohnsitzes, ihres ständigen Aufenthalts,
des Ortes ihrer Geschäftsleitung
oder eines anderen ähnlichen
Merkmals steuerpflichtig ist.
§ 2. Ist nach Absatz 1 eine natiirliche
Person in beiden Vertragstaaten
ansässig, so gilt folgendes:
a) Die Person gilt als in dem Vertragstaat
ansässig, in dem sie iiber
eine ständige Wohnstätte verfiigt.
Verfiigt sie in beiden Vertragstaaten
uber eine ständige Wohnstätte, so
gilt sie als in dem Vertragstaat ansässig,
zu dem sie die engeren persönlichen
und wirtschaftlichen Beziehungen
hat (Mittelpunkt der Lebensinteressen).
b) Kann nicht bestimmt werden,
in welchem Vertragstaat die Person
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
levnadsintressena befinner sig, eller
om han icke i någondera avtalsslutande
staten har ett hem, som stadigvarande
står till hans förfogande, anses
han äga hemvist i den avtalsslutande
stat, där han stadigvarande
vistas.
c) Om han stadigvarande vistas i
båda avtalsslutande staterna eller om
han icke vistas stadigvarande i någon
av dem, anses han äga hemvist i
den avtalsslutande stat, i vilken han
är medborgare.
d) Om han är medborgare i båda
avtalsslutande staterna eller om han
icke är medborgare i någon av dem,
skola de behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna avgöra
frågan genom överenskommelse.
§ 3. Då på grund av bestämmelserna
i § 1 ovan en person, som ej är
fysisk person, äger hemvist i båda
avtalsslutande staterna, anses dess
hemvist förefinnas i den stat, där
dess verkliga ledning är belägen.
Detsamma gäller sådana handelsbolag
och enkla bolag, vilka bildats eller
organiserats enligt lagstiftningen
i en avtalsslutande stat.
§ 4. Då en fysisk person slutgiltigt
flyttat sitt hemvist från den ena avtalsslutande
staten till den andra,
upphör skattskyldigheten, såvitt denna
sammanhänger med hemvistet,
i den förstnämnda staten med utgången
av den dag under vilken flyttningen
slutförts.
Artikel 5
Fast driftställe
§ 1. Med uttrycket »fast driftställe»
förstås i detta avtal en stadigvarande
affärsanordning, i vilken företagets
verksamhet helt eller delvis
utövas.
§ 2. Uttrycket »fast driftställe» innefattar
särskilt:
a) Plats för företagsledning,
b) filial,
c) kontor,
den Mittelpunkt der Lebensinteressen
hat, oder verfugt sie in keinem
der Vertragstaaten iiber eine ständige
Wohnstätte, so gilt sie als in
dem Vertragstaat ansässig, in dem sie
ihren gewöhnlichen Aufenthalt hat.
c) Hat die Person ihren gewöhnlichen
Aufenhalt in beiden Vertragstaaten
oder in keinem der Vertragstaaten,
so gilt sie als in dem Vertragstaat
ansässig, dessen Staatsangehörigkeit
sie besitzt.
d) Besitzt die Person die Staatsangehörigkeit
beider Vertragstaaten
oder keines Vertragstaates, so regeln
die zuständigen Behörden der Vertragstaaten
die Frage in gegenseitigem
Einvernehmen.
§ 3. Ist nach Absatz 1 eine andere
als eine natiirliche Person in beiden
Vertragstaaten ansässig, so gilt sie
als in dem Vertragstaat ansässig, in
dem sich der Ort ihrer tatsächlichen
Geschäftsleitung befindet. Dasselbe
gilt fur die nach dem Recht eines
Vertragstaates errichteten oder organisierten
Personengesellschaften.
§ 4. Bei naturlichen Personen, die
ihren Wohnsitz endgiiltig von einem
in den anderen Vertragstaat verlegt
haben, endet die Steuerpflicht, soweit
sie an den Wohnsitz ankniipft,
im erstgenannten Staat mit dem
Ablauf des Tages, an dem die Wohnsitzverlegung
vollzogen ist.
Artikel 5
Betriebstätte
§ 1. Im Sinne dieses Abkommens
bedeutet der Ausdruck „Betriebstätte“
eine feste Geschäftseinrichtung,
in der die Tätigkeit des Unternehmens
ganz oder teilweise ausgeubt
wird.
§ 2. Der Ausdruck „Betriebstätte“
umfasst insbesondere:
a) einen Ort der Leitung,
b) eine Zweigniederlassung,
c) eine Geschäftsstelle,
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
d) fabrik,
e) verkstad,
f) gruva, stenbrott eller annan
plats för utnyttjandet av naturtillgångar,
g) plats för byggnads-, anläggnings-
eller installationsarbete, som
varar mer än tolv månader.
§ 3. Uttrycket »fast driftställe»
skall icke anses innefatta:
a) Användningen av anordningar,
avsedda uteslutande för lagring, utställning
eller utlämnande av företaget
tillhöriga varor,
b) innehavet av ett företaget tillhörigt
varulager, avsett uteslutande
för lagring, utställning eller utlämnande,
c) innehavet av ett företaget tillhörigt
varulager, avsett uteslutande
för bearbetning eller förädling genom
ett annat företags försorg,
d) innehavet av en stadigvarande
affärsanordning, avsedd uteslutande
för inköp av varor eller införskaffande
av upplysningar för företagets
räkning.
§ 4. En person, som är verksam i
en avtalsslutande stat för ett företag
i den andra avtalsslutande staten
— härunder inbegripes icke sådan
oberoende representant som avses i
§ 5 •— behandlas såsom ett fast
driftställe i den förstnämnda staten
om han innehar och i den förstnämnda
staten regelbundet använder en
fullmakt att sluta avtal i företagets
namn samt verksamheten icke begränsas
till inköp av varor för företagets
räkning.
§ 5. Ett företag i en avtalsslutande
stat anses icke hava ett fast driftställe
i den andra avtalsslutande staten
allenast på den grund, att företaget
uppehåller affärsförbindelser i
d) eine Fabrikationsstätte,
e) eine Werkstätte,
f) ein Bergwerk, einen Steinbruch
oder eine andere Stätte der
Ausbeutung von Bodenschätzen,
g) eine Bauausfiihrung oder Montage,
deren Dauer zwölf Monate
iiberschreitet.
§ 3. Als Betriebstätten gelten
nicht:
a) Einrichtungen, die ausschliesslich
zur Lagerung, Ausstellung odei
Auslieferung von Gutern oder Waren
des Unternehmens benutzt werden;
b) Bestände von Giitern oder Waren
des Unternehmens, die ausschliesslich
zur Lagerung, Ausstellung
oder Auslieferung unterhalten
-vverden;
c) Bestände von Giitern oder Waren
des Unternehmens, die ausschliesslich
zu dem Zweck unterhalten
werden, durch ein anderes Unternehmen
bearbeitet oder verarbeitet
zu werden;
d) eine feste Geschäftseinrichtung,
die ausschliesslich zu dem Zweck
unterhalten wird, för das Unternehmen
Guter oder Waren einzukaufen
oder Informationen zu beschaffen.
§ 4. Ist eine Person — mit Ausnahrne
eines unabhängigen Vertreters
im Sinne des Absatzes 5 —• in
einem Vertragstaat för ein Unternehmen
des anderen Vertragstaates
tätig, so gilt eine in dem erstgenannten
Staat gelegene Betriebstätte als
gegeben, wenn die Person eine Vollmacht
besitzt, im Namen des Unternehmens
Verträge abzuschliessen,
und die Vollmacht in diesem Staat
gewöhnlich ausubt, es sei denn, dass
sich ihre Tätigkeit auf den Einkauf
von Götern oder Waren för das Unternehmen
beschränlct.
§ 5. Ein Unternehmen eines Vertragstaates
wird nicht schon deshalb
so behandelt, als habe es eine Betriebstätte
in dom anderen Vertragstaat,
weil es dort seine Tätigkeit
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1965
den andra staten genom förmedling
av en mäklare, kommissionär eller
annan oberoende representant, under
förutsättning att dessa personer
därvid fullgöra uppdrag, vilka tillhöra
deras vanliga affärsverksamhet.
§ 6. Den omständigheten, att ett
bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras
av ett bolag, som har sitt hemvist
i den andra avtalsslutande staten
eller som uppehåller affärsförbindelser
i denna andra stat (antingen
genom ett fast driftställe eller
annorledes), skall icke i och för sig
medföra att någotdera bolaget betraktas
såsom ett fast driftställe för
det andra bolaget.
KAPITEL III
Beskattning av inkomst
Artikel 6
Fastighet
§ 1. Inkomst av fastighet må beskattas
i den avtalsslutande stat i vilken
fastigheten är belägen.
§ 2. Uttrycket »fastighet» skall hava
den betydelse som uttrycket har
enligt gällande lagar i den avtalsslutande
stat, i vilken egendomen i
fråga är belägen. Under detta uttryck
inbegripas dock alltid egendom
som utgör tillbehör till fastighet, levande
och döda inventarier i lantbruk
och skogsbruk, rättigheter å
vilka föreskrifterna i allmän lag angående
fastigheter äga tillämpning,
nyttjanderätt till fastighet och rätt
till föränderliga eller fasta ersättningar
för nyttjandet av eller rätten
att nyttja gruvor, källor och andra
naturtillgångar. Fartyg och luftfartyg
skola däremot icke betraktas såsom
fastigheter.
durch einen Makler, Kommissionär
oder einen anderen unabhängigen
Vertreter ausiibt, sofern diese Personen
im Rahmen ihrer ordentlichen
Geschäftstätigkeit handeln.
§ 6. Allein dadurch, dass eine in
einem Vertragstaat ansässige Gesellschaft
eine Gesellschaft beherrscht
oder von einer Gesellschaft beherrscht
wird, die in dem anderen
Vertragstaat ansässig ist oder dort
(entweder durch eine Betriebstätte
oder in anderer Weise) ihre Tätigkeit
ausiibt, -wird eine der beiden Gesellschaften
nicht zur Betriebstätte
der anderen.
ABSCHNITT III
Besteuerung des Einkommens
Artikel 6
Einkunfte aus unbeweglichem
Ver mögen
§ 1. Einkunfte aus unbeweglichem
Vermögen können in dem Vertragstaat
besteuert werden, in dem dieses
Vermögen liegt.
§ 2. Der Ausdruck »unbewegliches
Vermögen11 bestimmt sich nach dem
Recht des Vertragstaates, in dem das
Vermögen liegt. Der Ausdruck umfasst
in jedem Fall die Zugehör
zum unbeweglichen Vermögen, das
lebende und tote Inventar landund
forstwirtschaftlicher Betriebe,
die Rechte, auf die die Vorschriften
des Privatrechts iiber Grundstiicke
Anwendung finden, die
Nutzungsrechte an unbeweglichem
Vermögen sowie die Rechte auf veränderliche
oder feste Vergiitungen
för die Ausbeutung oder das Recht
auf Ausbeutung von Mineralvorkommen,
Quellen und anderen Bodenschätzen;
Schiffe und Luftfahrzeuge
gelten nicht als unbewegliches Vermögen.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
§ 3. Bestämmelserna i § 1 ovan
skola äga tillämpning såväl å inkomst,
vilken förvärvas genom omedelbart
brukande av fastighet, som
å inkomst, vilken erhålles genom uthyrning
av fastighet eller genom annan
användning av fastigheten.
§ 4. Bestämmelserna i §§ 1 och 3
ovan skola även äga tillämpning å
sådan inkomst av fastighet som förvärvas
av ett företag ävensom inkomst
av fastighet som användes Aid
utövandet av fria yrken.
Artikel 7
Rörelse
§ 1. Inkomst av rörelse, åtnjuten
av ett företag i en avtalsslutande
stat, må beskattas allenast i denna
stat, såvida icke företaget bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande
staten från ett där beläget fast driftställe.
Om företaget bedriver rörelse
på nyss angivet sätt, äger den andra
avtalsslutande staten beskatta företagets
inkomst men endast så stor
del därav, som är hänförlig till det
fasta driftstället.
§ 2. Om ett företag i en avtalsslutande
stat bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från ett där
beläget fast driftställe, skall i vardera
staten till det fasta driftstället
hänföras den inkomst av rörelse,
som driftstället kan antagas skola
hava åtnjutit, därest driftstället varit
ett fristående företag med samma
eller liknande verksamhet, bedriven
under samma eller liknande
villkor, samt driftstället självständigt
avslutat affärer med det företag,
till vilket driftstället hör.
§ 3. Vid bestämmandet av det fasta
driftställets inkomst av rörelse
skall avdrag medgivas för alla kostnader
som uppkommit för det fasta
driftställets räkning, härunder inbegripna
kostnader för företagets ledning
och allmänna förvaltning, oav
-
§ 3. Absatz 1 gilt för Einkiinfte aus
der unmittelbaren Nutzung, der Vermietung
oder Verpachtung sowie
jeder anderen Art der Nutzung unbeweglichen
Vermögens.
§ 4. Die Absätze 1 und 3 gelten
auch fur Einkiinfte aus unbeweglichem
Vermögen eines Unternehmens
und fiir Einkiinfte aus unbeweglichem
Vermögen, das der Ausiibung
eines freien Berufes dient.
Artikel 7
Unternehmensgewinne
§ 1. Gewinne eines Unternehmens
eines Vertragstaates können nur in
diesem Staat besteuert werden, es
sei denn, dass das Unternehmen seine
Tätigkeit im anderen Vertragstaat
durch eine dort gelegene Betriebstätte
ausiibt. Uebt das Unternehmen
seine Tätigkeit in dieser
Weise aus, so können die Gewinne
des Unternehmens in dem anderen
Staat besteuert werden, jedoch nur
insoweit, als sie dieser Betriebstätte
zugerechnet werden können.
§ 2. Uebt ein Unternehmen eines
Vertragstaates seine Tätigkeit in dem
anderen Vertragstaat durch eine dort
gelegene Betriebstätte aus, so sind in
jedem Vertragstaat dieser Betriebstätte
die Gewinne zuzurechnen, die
sie hätte erzielen können, wenn sie
eine gleiche oder ähnliche Tätigkeit
unter gleichen oder ähnlichen Bedingungen
als selbständiges Unternehmen
ausgeiibt hätte und im Verkehr
mit dem Unternehmen, dessen
Betriebstätte sie ist, völlig unabhängig
gewesen wäre.
§ 3. Bei der Erniittlung der Gewinne
einer Betriebstätte werden die
fiir diese Betriebstätte entstandenen
Aufwendungen, einschliesslich der
Geschäftsfiihrungs- und allgemeinen
Verwaltungskosten, zum Abzug zugelassen,
gleichgiiltig, ob sie in dem
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1965
sett om kostnaderna uppkommit i
den stat där det fasta driftstället är
beläget eller annorstädes.
§ 4. Vad i § 2 av denna artikel
stadgas skall emellertid icke hindra
att inkomst hänförlig till ett fast
driftställe i en avtalsslutande stat
bestämmes på grundval av en fördelning
av företagets hela inkomst på de
olika delarna av företaget, därvid
högst 10 procent av företagets inkomst
först skall tilldelas huvudkontoret.
Förfarandet skall dock vara sådant
att resultatet står i överensstämmelse
med de i denna artikel
angivna principerna.
§ 5. Beträffande ett försäkringsföretag
i en avtalsslutande stat, vilket
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande
staten från ett där beläget
fast driftställe, skall inkomst
hänförlig till det fasta driftstället bestämmas
genom en fördelning av företagets
hela inkomst efter förhållandet
mellan det fasta driftställets
bruttopremieintäkter och summan
av företagets bruttopremieintäkter.
§ 6. Inkomst skall icke anses hänförlig
till ett fast driftställe allenast
av den anledningen att det fasta
driftstället inköper varor för företagets
räkning.
§ 7. Vid tillämpningen av föregående
paragrafer skall inkomst hänförlig
till det fasta driftstället bestämmas
genom samma förfarande
år från år såvida icke särskilda förhållanden
annat föranleda.
§ 8. Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag,
vilka behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, skola
bestämmelserna i dessa artiklar icke
beröras av reglerna i förevarande artikel.
Artikel 8
Sjö- och luftfartstrafik
§ 1. Inkomst, som förvärvas genom
utövande av sjöfart eller luftfart i in
-
Staat, in dem die Betriebstätte liegt,
oder anderswo entstanden sind.
§ 4. Absatz 2 schliesst nicht aus,
dass ein Vertragstaat die einer Betriebstätte
zuzurechnenden Gewinne
durch Aufteilung der Gesamtgewinne
des Unternehmens auf seine einzelnen
Teile unter Anrechnung eines
Voraus von höchstens 10 vom Hundert
zu Gunsten des Sitzes des Unternehmens
ermittelt; die Art der angewendeten
Gewinnaufteilung muss
jedoch so sein, dass das Ergebnis
mit den Grundsätzen dieses Artikels
ubereinstimmt.
§ 5. Uebt ein Versicherungsunternehmen
eines Vertragstaates seine
Tätigkeit in dem anderen Vertragstaat
durch eine dort gelegene Betriebstätte
aus, so sind die dieser Betriebstätte
zuzurechnenden Gewinne
dadurch zu ermitteln, dass die Gesamtgewinne
des Unternehmens im
Verhältnis der Rohprämieneinnahmen
dieser Betriebstätte zu den gesamten
Rohprämieneinnahmen des
Unternehmens aufgeteilt werden.
§ 6. Auf Grund des blossen Einkaufs
von Giitern oder Waren fur
das Unternehmen wird einer Betriebstätte
kein Gewinn zugerechnet.
§ 7. Bei Anwendung der vorstehenden
Absätze sind die der Betriebstätte
zuzurechnenden Gewinne jedes
Jahr auf dieselbe Art zu ermitteln,
es sei denn, dass ausreichende Griinde
dafiir bestehen, änders zu verfahren.
§ 8. Gehören zu den Gewinnen
Einkiinfte, die in anderen Artikeln
dieses Abkommens behandelt werden,
so werden die Bestimmungen
jener Artikel durch die Bestimmungen
dieses Artikels nicht beriihrt.
Artikel 8
Seeschiffahrt und Luftfahrt
§ 1. Gewinne aus dem Betrieb von
Seeschiffen oder Luftfahrzeugen im
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
ternationell trafik, skall beskattas
allenast i den avtalsslutande stat, i
vilken företaget har sin verkliga ledning.
§ 2. Bestämmelserna i § 1 skola
även tillämpas vid deltagande i en
pool, en gemensam trafikorganisation
eller ett internationellt trafikföretag.
Artikel 9
Intressegemenskap mellan företag
I fall då
a) ett företag i en avtalsslutande
stat direkt eller indirekt deltager i
ledningen eller övervakningen av ett
företag i den andra avtalsslutande
staten eller äger del i detta företags
kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt
deltaga i ledningen eller övervakningen
av såväl ett företag i en
avtalsslutande stat som ett företag i
den andra avtalsslutande staten eller
äga del i båda dessa företags kapital,
skall iakttagas följande. Om mellan
företagen i fråga om handel eller
andra ekonomiska förbindelser avtalas
eller föreskrivas villkor, som avvika
från dem som skulle hava avtalats
mellan två av varandra oberoende
företag, må alla vinster, som
skulle hava tillkommit det ena företaget
om sagda villkor icke funnits
men som på grund av villkoren i fråga
icke tillkommit detta företag, inräknas
i detta företags inkomster och
beskattas i överensstämmelse därmed.
Artikel 10
Utdelning
§ 1. Utdelning från ett bolag med
hemvist i en avtalsslutande stat till
en person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten må beskattas i
denna andra stat.
§ 2. Den avtalsslutande stat, i vil -
internationalen Verkehr können nur
in dem Vertragstaat besteuert werden,
in dein sich der Ort der tatsächlichen
Geschäftsleitung des Unternehmens
befindet.
§ 2. Absatz 1 gilt auch fur Gewinne
aus der Beteiligung an einem Pool,
an einer gemeinsamen Betriebsorganisation
oder an einer internationalen
Betriebskörperschaft.
Artikel 9
Verbundene Unternehmen
Wenn
a) ein Unternehmen eines Vertragstaates
unmittelbar oder mittelbar
an der Geschäftsleitung, der Kontroll
oder am Kapital eines Unternehmens
des anderen Vertragstaates
beteiligt ist, oder
b) dieselben Personen unmittelbar
oder mittelbar an der Geschäftsleitung,
der Kontrolle oder am Kapital
eines Unternehmens eines Vertragstaates
und eines Unternehmens
des anderen Vertragstaates beteiligt
sind,
und in diesen Fällen zwischen den
beiden Unternehmen hinsichtlich
ihrer kaufmännischen oder finanziellen
Beziehungen Bedingungen vereinbart
oder auferlegt werden, die
von denen abweichen, die unabhängige
Unternehmen miteinander vereinbaren
wiirden, so durfen die Gewinne,
die eines der Unternehmen ohne
diese Bedingungen erzielt hätte, wegen
dieser Bedingungen aber nicht
erzielt hat, den Gewinnen dieses Unternehmens
zugerechnet und entsprechend
besteuert werden.
Artikel 10
Dividenden
§ 1. Dividenden, die eine in einem
Vertragstaat ansässige Gesellschaft
an eine in dem anderen Vertragstaat
ansässige Person zahlt, können in
dem anderen Staat besteuert werden.
§ 2. Diese Dividenden können je -
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
ken det utbetalande bolaget äger
hemvist, må dock enligt sin egen lagstiftning
beskatta utdelningen, men
därvid får skattesatsen icke överstiga
5 procent av utdelningens bruttobelopp.
De behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna skola träffa
överenskommelse om tillämpningen
av nämnda begränsning.
Denna paragraf skall icke beröra
bolagets beskattning för vinst av vilken
utdelningen utbetalas.
§ 3. Med uttrycket »utdelning»
förstås i denna artikel inkomst av
aktier, andelsbevis eller andra liknande
bevis med rätt till andel i
vinst, andelar i gruva, stiftarandelar
eller andra rättigheter, fordringar ej
inbegripna, med rätt till deltagande
i vinst ävensom inkomst av andra andelar
i bolag, vilken enligt skattelagstiftningen
i den stat, varest det
utdelande bolaget äger hemvist, jämställes
med inkomst av aktier.
§ 4. Bestämmelserna i § § 1 och 2
äro icke tillämpliga, om mottagaren
av utdelningen äger hemvist i en avtalsslutande
stat och innehar ett fast
driftställe i den andra avtalsslutande
staten, varest det utbetalande bolaget
äger hemvist, samt den andel, av
vilken utdelningen i fråga härflyter,
äger verkligt samband med det fasta
driftstället. I dylikt fall skola bestämmelserna
i artikel 7 äga tillämpning.
§ 5. Om ett bolag med hemvist i
en avtalsslutande stat uppbär inkomst
från den andra avtalsslutande
staten, får icke i denna andra stat
påföras någon skatt å utdelning, som
av bolaget utbetalas till personer, vilka
ej äga hemvist i denna andra stat,
och ej heller någon skatt å bolagets
icke utdelade vinst; det sagda gäller
även om utdelningen eller den icke
utdelade vinsten helt eller delvis ut
-
doch in dem Vertragstaat, in dem die
die Dividenden zahlende Gesellschaft
ansässig ist, nach dem Recht dieses
Staates besteuert werden; die Steuer
darf aber 5 vom Hundert des Bruttobetrags
der Dividenden nicht tibersteigen.
Die zuständigen Behörden der Vertragstaaten
regeln in gegenseitigem
Einvernehmen, \vie diese Begrenzungsbestimmung
durchzufiihren ist.
Diesel- Absatz beruhrt nicht die Besteuerung
der Gesellschaft in bezug
auf die Gewinne, aus denen die Dividenden
gezahlt werden.
§ 3. Der in diesem Artikel verwendete
Ausdruck „Dividenden“ bedeutet
Einkunfte aus Aktien, Genussaktien
oder Genusscheinen,
Kuxen, Griinderanteilen oder anderen
Rechten — ausgenommen Forderungen
— mit Gewinnbeteiligung
sowie aus sonstigen Gesellschaftsanteilen
stammende Einkunfte, die
nach dem Steuerrecht des Staates, in
dem die ausschiittende Gesellschaft
ansässig ist, den Einkiinften aus
Aktien gleichgestellt sind.
§ 4. Die Absätze 1 und 2 sind nicht
anzuwenden, wenn der in einem Vertragstaat
ansässige Empfänger der
Dividenden in dem anderen Vertragstaat,
in dem die die Dividenden
zahlende Gesellschaft ansässig ist,
eine Betriebstätte hat und die Beteiligung,
för die die Dividenden gezahlt
werden, tatsächlich zu dieser
Betriebstätte gehört. In diesem Fall
ist Artikel 7 anzuwenden.
§ 5. Bezieht eine in einem Vertragstaat
ansässige Gesellschaft Gewinne
oder Einkunfte aus dem anderen
Vertragstaat, so darf dieser andere
Staat weder die Dividenden besteuern,
die die Gesellschaft an nicht
in diesem anderen Staat ansässige
Personen zahlt, noch Gewinne der
Gesellschaft einer Steuer fur nichtausgeschiittete
Gewinne unterwerfen,
selbst wenn die gezahlten Divi
-
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
göres av inkomst, som härrör från
den andra staten.
Artikel 11
Ränta
§ 1. Ränta, som härrör från en avtalssllitande
stat och utbetalas till
en person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, må beskattas
i denna andra stat.
§ 2. Den avtalsslutande stat, från
vilken räntan härrör, må dock enligt
sin egen lagstiftning beskatta
räntan men därvid får skattesatsen
icke överstiga 5 procent av räntans
belopp. De behöriga myndigheterna
i de avtalsslutande staterna skola
träffa överenskommelse om tillämpningen
av nämnda begränsning.
§ 3. Med uttrycket »ränta» förstås
i denna artikel inkomst av värdepapper
som utfärdats av staten, av obligationer
eller debentures, antingen
desamma utfärdats mot säkerhet i
egendom eller icke och antingen de
representera en rätt till andel i vinst
eller icke, samt av varje annat slags
fordran ävensom all annan inkomst,
vilken enligt skattelagstiftningen i
den stat, från vilken räntan härrör,
jämställes med inkomst av försträckning.
§ 4. Bestämmelserna i §§ 1 och 2
äro icke tillämpliga, om mottagaren
av räntan äger hemvist i en avtalsslutande
stat och innehar ett fast
driftställe i den andra avtalsslutande
staten, varifrån räntan härrör,
samt den fordran, av vilken räntan
härflyter, äger verkligt samband med
det fasta driftstället. I dylikt fall skola
bestämmelserna i artikel 7 äga tilllämpning.
§ 5. Ränta skall anses härröra från
en avtalsslutande stat, om utbetalaren
är staten själv, en politisk underavdelning,
lokal myndighet eller
eu person med hemvist i denna stat.
denden oder die nichtausgeschutteten
Gewinne ganz oder teihveise aus
in dem anderen Staat erzielten Gewinnen
oder Einkiinften bestehen.
Artikel It
Zinscn
§ 1. Zinsen, die aus einem Vertragstaat
stammen und an eine in
dem anderen Vertragstaat ansässige
Person gezahlt werden, können in
dem anderen Staat besteuert vverden.
§ 2. Diese Zinsen können jedoch
in dem Vertragstaat, aus dem sie
stammen, nach dem Recht dieses
Staates besteuert werden; die Steuer
darf aber 5 vom Hundert des Betrags
der Zinsen nicht iibersteigen.
Die zuständigen Behörden der Vertragstaaten
regeln in gegenseitigem
Einvernehmen, wie diese Begrenzungsbestimmung
durchzufiihren ist.
§ 3. Der in diesem Artikel verwendete
Ausdruck „Zinsen“ bedeutet
Einkiinfte aus öffentlichen Anleihen,
aus Obligationen, auch wenn sie
durch Pfandrechte an Grundstucken
gesichert oder mit einer Gewinnbeteiligung
ausgestattet sind, und aus
Forderungen jeder Art sowie alle anderen
Einkiinfte, die nach dem Steuerrecht
des Staates, aus dem sie
stammen, den Einkiinften aus Darlelien
gleichgestellt sind.
§ 4. Die Absätze 1 und 2 sind nicht
anzuwenden, wenn der in einem Vertragstaat
ansässige Empfänger der
Zinsen in dem anderen Vertragstaat,
aus dem die Zinsen stammen, eine
Betriebstätte hat und die Forderung,
för die die Zinsen gezahlt werden,
tatsächlich zu dicser Betriebstätte
gehört. In diesem Fall ist Artikel 7
anzuwenden.
§ 5. Zinsen geltcn dann als aus
einem Vertragstaat stammend, wenn
der Schuldner dieser Staat selbst,
eine seiner politischen Unterabteilungen,
eine seiner lokalen Körper
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1965
Om den person som utbetalar räntan
— antingen han äger hemvist i
en avtalsslutande stat eller ej — i
en avtalsslutande stat innehar ett
fast driftställe, för vilket upptagits
det lån som räntan avser, och räntan
bestrides av det fasta driftstället,
skall räntan dock anses härröra
från den avtalsslutande stat, i vilken
det fasta driftstället är beläget.
§ 6. Beträffande sådana fall, då
särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och mottagaren eller mellan
dem båda och annan person föranleda
att det utbetalade räntebeloppet
med hänsyn till den skuld, för vilken
räntan erlägges, överstiger det
belopp som skulle hava avtalats mellan
utbetalaren och mottagaren om
dylika förbindelser icke förelegat,
skola bestämmelserna i denna artikel
gälla allenast för sistnämnda belopp.
I dylikt fall skall överskjutande räntebelopp
beskattas i enlighet med
lagstiftningen i vardera avtalsslutande
staten med iakttagande av övriga
bestämmelser i detta avtal.
Artikel 12
Royaltij
§ 1. Royalty, som härrör från en
avtalsslutande stat och utbetalas till
en person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, skall beskattas
allenast i denna andra stat.
§ 2. Med uttrycket »royalty» förstås
i denna artikel varje slag av utbetalning,
som uppbäres såsom ersättning
för nyttjandet av eller rätten
att nyttja upphovsrätt till litterära,
konstnärliga eller vetenskapliga
verk, däri inbegripet kinematografisk
film, patent, varumärke, mönster
eller modell, ritning, hemligt recept
eller fabrikationsmetod ävensom
för nyttjandet av eller rätten att
nyttja industriell, kommersiell eller
schaften oder eine in diesem Staat
ansässige Person ist. Hat aber der
Schuldner der Zinsen, ohne Riicksicht
darauf, ob er in einem Vertragstaat
ansässig ist oder nicht, in
einem Vertragstaat eine Betriebstätte
und ist die Schuld, för die die
Zinsen gezahlt werden, för Zwecke
der Betriebstätte eingegangen worden
und trägt die Betriebstätte die
Zinsen, so gelten die Zinsen als aus
dem Vertragstaat stammend, in dem
die Betriebstätte liegt.
§ 6. Bestehen zwischen Schuldner
und Gläubiger oder zwischen jedem
von ihnen und einem Dritten besondere
Beziehungen und iibersteigen
deshalb die gezahlten Zinsen, gemessen
an der zugrundeliegenden
Forderung, den Betrag, den Schuldner
und Gläubiger ohne diese Beziehungen
vereinbart hätten, so wird
dieser Artikel nur auf diesen letzten
Betrag angewendet. In diesem Fall
kann der iibersteigende Betrag nach
dem Recht jedes Vertragstaates und
unter Berucksichtigung der anderen
Bestimmungen dieses Abkommens
besteuert werden.
Artikel 12
Lizenzgebuhren
§ 1. Lizenzgebuhren, die aus einem
Vertragstaat stammen und an eine
in dem anderen Vertragstaat ansässige
Person gezahlt werden, können
nur in dem anderen Staat besteuert
werden.
§ 2. Der in diesem Artikel verwendete
Ausdruck „Lizenzgebuhren“
bedeutet Vergiitung jeder Art, die
fur die Benutzung oder för das Recht
auf Benutzung von Urheberrechten
an literarischen, kiinstlerischen oder
wissenschaftlichen Werken, einschliesslich
kinematographischer
Filme, von Patenten, Marken, Mustern
oder Modellen, Plänen, geheimen
Formeln oder Verfahren oder
fur die Benutzung oder das Recht auf
15
Kungl. Maj:ts proposition, nr 177 år 1965
vetenskaplig utrustning eller för
upplysningar om erfarenhetsrön av
industriell, kommersiell eller vetenskaplig
natur.
§ 3. Bestämmelserna i § 1 äro icke
tillämpliga, om mottagaren av royaltyn
äger hemvist i en avtalsslutande
stat och innehar ett fast driftställe
i den andra avtalsslutande staten,
varifrån royaltyn härrör, samt den
rättighet eller egendom, av vilken
royaltyn härflyter, äger verkligt samband
med det fasta driftstället. I dylikt
fall skola bestämmelserna i artikel
7 äga tillämpning.
§ 4. Beträffande sådana fall, då
särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och mottagaren eller mellan
dem båda och annan person föranleda
att det utbetalade royaltybeloppet
med hänsyn till det nyttjande,
den rätt eller de upplysningar,
för vilka royaltyn erlägges, överstiger
det belopp, som skulle hava avtalats
mellan utbetalaren och mottagaren
om dylika förbindelser icke
förelegat, skola bestämmelserna i
denna artikel gälla allenast för sistnämnda
belopp. I dylikt fall skall
överskjutande ersättningsbelopp beskattas
i enlighet med lagstiftningen
i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.
Artikel 13
Realisationsvinst
§ 1. Vinst på grund av avyttring avfastighet,
i den mening sistnämnda
uttryck äger enligt § 2 av artikel (>,
må beskattas i den avtalsslutande
stat, i vilken fastigheten är belägen.
§ 2. Vinst på grund av avyttring
av lös egendom, som är att hänföra
till anläggnings- eller driftkapital i
ett fast driftställe, vilket ett företag
i en avtalsslutande stat innehar i den
andra avtalsslutande staten, eller av
Benutzung gewerblicher, kaufmännischer
oder wissenschaftlicher Ausriistungen
oder för die Mitteilung
gevverblicher, kaufmännischer oder
wissenschaftlicher Erfahrungen gezahlt
werden.
§ 3. Absatz 1 ist nicht anzuwenden,
wenn der in einem Vertragstaat
ansässige Empfänger der Lizensgebiihren
in dem anderen Vertragstaat
aus dem die Lizenzgebuhren stammen,
eine Betriebstätte hat und die
Rechte oder Vermögenswerte, för die
die Lizenzgebuhren gezahlt werden,
tatsächlich zu dieser Betriebstätte
gehören. In diesem Fall ist Artikel 7
anzuwenden.
§ 4. Bestehen zwischen Schuldner
und Gläubiger oder zwischen jedem
von ihnen und einem Dritten besondere
Beziehungen und iihersteigen
deshalb die gezahlten Lizenzgebuhren,
gemessen an der zugrundeliegenden
Leistung, den Betrag, den
Schuldner und Gläubiger ohne diese
Beziehungen vereinbart hätten, so
wird dieser Artikel nur auf diesen
letzten Betrag angewendet. In diesem
Fall kann der iibersteigende Betrag
nach dem Recht jedes Vertragstaates
und unter Beriicksichtigung der
anderen Bestimmungen dieses Abkommens
besteuert werden.
Artikel 13
Gewinne aus der Veräusserung von
Vcrmögcn
§ 1. Gewinne aus der Veräusserung
unbeweglichen Vermögens im Sinne
des Artikels 6 Absatz 2 können in dem
Vertragstaat besteuert werden, in
dem dieses Vermögen liegt.
§ 2. Gewinne aus der Veräusserung
beweglichen Vermögens, das Betriebsvermögen
einer Betriebstätte
darstellt, die ein Unternehmen eines
Vertragstaates in dem anderen Vertragstaat
hat, oder das zu einer fes
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
lös egendom, som ingår i en stadigvarande
affärsanordning över vilken
en person med hemvist i eu avtalsslutande
stat förfogar i den andra
avtalsslutande staten för utövande
av fritt yrke, däri inbegripet vinst
genom avyttring av dylikt fast driftställe
(för sig eller i samband med
avyttring av hela företaget) eller av
dylik stadigvarande anordning, må
beskattas i denna andra stat. Vinst
på grund av avyttring av lös egendom,
som avses i § 3 av artikel 24,
skall dock beskattas endast i den avtalsslutande
stat, i vilken dylik egendom
enligt nämnda artikel är underkastad
skatt.
§ 3. Vinst på grund av avyttring av
annan än i §§ 1 och 2 ovan avsedd
egendom skall beskattas endast i den
stat, i vilken säljaren äger hemvist.
Artikel 14
Oskifta dödsbon samt handelsbolag
och enkla bolag
§ 1. Föreskrifterna i författningarna
i en avtalsslutande stat om beskattning
av oskifta dödsbon tillämpas
icke i den mån den som erhåller
inkomst, som härrör från dödsboet,
eller förmögenhet, som tillhör detsamma,
enligt bestämmelserna i
detta avtal må beskattas i den andra
staten för inkomsten eller förmögenheten.
§ 2. Då ett handelsbolag eller ett
enkelt bolag med hemvist i Schweiz
enligt bestämmelserna i detta avtal
är befriat från eller berättigat till
nedsättning av svensk skatt, skall
detta förhållande icke inskränka Sveriges
rätt att beskatta sådan delägare
i handelsbolaget eller det enkla bolaget
som enligt svenska beskattningsregler
är bosatt i Sverige. I dylikt fall
skola emellertid bestämmelserna i
§ 1 av artikel 25 äga tillämpning.
ten Einrichtung gehört, iiber die eine
in einem Vertragstaat ansässige Person
för die Ausubung eines freien
Berufes in dem anderen Vertragstaat
verfiigt, einschliesslich derartiger
Gewinne, die bei der Veräusserung
einer solchen Betriebstätte (allein
oder zusammen mit dem ubrigen
Unternehmen) oder einer solchen
festen Einrichtung erzielt werden,
können in dem anderen Staat besteuert
werden. Jedoch können Gewinne
aus der Veräusserung des in
Artikel 24 Ahsatz 3 genannten beweglichen
Vermögens nur in dem
Vertragstaat besteuert werden, in
dem dieses bewegliche Vermögen
nach dem angefiihrten Artikel besteuert
werden kann.
§ 3. Gewinne aus der Veräusserung
des in den Absätzen 1 und 2 nicht
genannten Vermögens können nur in
dem Vertragstaat besteuert werden,
in dem der Veräusserer ansässig ist.
Artikel 14
Ruhende Erbschaften: Personengesellschaften
§
1. Die Vorschriften der Gesetze
eines Vertragstaates iiber die Besteuerung
ruhender Erbschaften finden
insoweit keine Anwendung, als
för das Einkommen, das aus der
Erbschaft herriihrt, oder das Vermögen,
das zu ihr gehört, der Erwerber
nach den Bestimmungen dieses
Abkommens im anderen Vertragstaat
besteuert werden kann.
§ 2. Hat nach den Bestimmungen
des Abkommens eine Personengesellschaft
als eine in der Schweiz ansässige
Person Anspruch auf Befreiung
von der schwedischen Steuer oder
auf Ermässigung dieser Steuer, so
wird dadurch die Befugnis Schwedens
nicht eingeschränkt, einen Teilhaber
der Personengesellschaft, welcher
nach schwedischem Steuerrecht
als in Schweden ansässig
gilt, zu besteuern; in diesein Fall ist
Artikel 25 Absatz 1 anzuwenden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
17
Artikel 15
Fritt ijrke
§ 1. Inkomst, som förvärvas av en
person med hemvist i en avtalsslutande
stat genom utövande av fritt
yrke eller annan därmed jämförbar
självständig verksamhet, skall beskattas
allenast i denna stat om han
icke har en stadigvarande anordning
i den andra avtalsslutande staten,
som regelmässigt står till hans förfogande
för utövandet av verksamheten.
Därest han har en sådan stadigvarande
anordning, må den del av
inkomsten som är hänförlig till denna
anordning beskattas i den andra
avtalsslutande staten.
§ 2. Uttrycket »fritt yrke» inbegriper
särskilt självständig vetenskaplig,
litterär och konstnärlig verksamhet,
uppfostrings- och undervisningsverksamhet
samt sådan självständig
verksamhet som utövas av läkare,
advokater, ingenjörer, arkitekter,
tandläkare och revisorer.
Artikel 16
Enskild tjänst
§ 1. Där icke artiklarna 17, 19 och
20 annat föranleda skola löner och
liknande ersättningar, som en person
med hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär på grund av arbetsanställning,
beskattas allenast i denna stat,
såvida icke arbetet utföres i den andra
avtalsslutande staten. Om arbetet
utföres i den andra staten, må ersättningen
på grund av anställningen beskattas
i denna stat.
§ 2. Utan hinder av bestämmelserna
i § 1 skall ersättning, som en person
med hemvist i en avtalsslutande
stat uppbär på grund av arbete som
utföres i den andra avtalsslutande
staten, beskattas allenast i den förstnämnda
staten, under förutsättning
att
a) inkomsttagaren vistas i denna
2 Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1
Artikel 15
Selbständige Arbeit
§ 1. Einkiinfte, die eine in einem
Vertragstaat ansässige Person aus einem
freien Beruf oder aus sonstiger
selbständiger Tätigkeit ähnlicher
Art bezieht, können nur in diesem
Staat besteuert werden, es sei denn,
dass die Person fiir die Ausiibung
ihrer Tätigkeit in dem anderen Vertragstaat
regelmässig iiber eine feste
Einrichtung verfugt. Verfugt sie iiber
eine solche feste Einrichtung, so können
die Einkiinfte in dem anderen
Staat besteuert werden, jedoch nur
insoweit, als sie dieser festen Einrichtung
zugerechnet werden können.
§ 2. Der Ausdruck „freier Beruf“
umfasst insbesondere die selbständig
ausgeiibte wissenschaftliche, literarische,
kiinstlerische erzieherische
oder unterrichtende Tätigkeit sowåe
die selbständige Tätigkeit der Aerzte,
Rechtsanw^älte, Ingenieure, Architekten,
Zahnärzte und Biicherrevisoren.
Artikel 16
Uns eib ständige Arbeit
§ 1. Vorbehältlich der Artikel 17,
19 und 20 können Gehälter, Löhne
und ähnliche Vergiitungen, die eine
in einem Vertragstaat ansässige Person
aus unselbständiger Arbeit bezieht,
nur in diesem Staat besteuert
werden, es sei denn, dass die Arbeit
in dem anderen Vertragstaat ausgeiibt
wird. Wird die Arbeit dort ausgeiibt,
so können die dafiir bezogenen
Vergiitungen in dem anderen Staat
besteuert werden.
§ 2. Ungeachtet des Absatzes 1
können Vergiitungen, die eine in
einem Vertragstaat ansässige Person
fiir eine in dem anderen Vertragstaat
ausgeiibte unselbständige Arbeit bezieht,
nur in dem erstgenannten
Staat besteuert werden, wenn
a) der Empfänger sich in dem ansaml.
Nr 177
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1965
andra stat under en tidrymd eller tidrymder,
som sammanlagt icke överstiga
183 dagar under beskattningsåret
i fråga,
b) ersättningen betalas av eller på
uppdrag1 av en arbetsgivare, som ej
äger hemvist i denna andra stat, och
c) ersättningen ej såsom omkostnad
belastar ett fast driftställe eller
en stadigvarande anordning, som arbetsgivaren
har i denna andra stat.
§ 3. Utan hinder av vad som stadgas
ovan i denna artikel må ersättning
för personligt arbete, som fullgöres
ombord på fartyg och luftfartyg
i internationell trafik, beskattas
i den avtalsslutande stat, i vilken företaget
har sin verkliga ledning.
Artikel 17
Styrelsearvoden
Styrelsearvoden eller liknande ersättningar,
som uppbäras av en person
med hemvist i en avtalsslutande
stat i egenskap av styrelseledamot i
ett bolag med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, må beskattas
i denna andra stat.
Artikel 18
Artister och idrottsmän
Utan hinder av bestämmelserna i
artiklarna 15 och 16 må inkomst,
som skådespelare, filmskådespelare,
radio- eller televisionsartister, musiker
och dylika ävensom idrottsmän
förvärva under sin yrkesutövning,
beskattas i den avtalsslutande stat, i
vilken yrket utövas. Denna bestämmelse
skall, utan hinder av bestämmelserna
i artikel 7, tillämpas även
då inkomsten uppbäres av en person
deren Staat insgesamt nicht länger
als 183 Tage während des betreffonden
Steuerjahres aufhält,
b) die Vergutungen von einem Arbeitgeber
oder fur einen Arbeitgeber
gezahlt werden, der nicht in dem anderen
Staat ansässig ist, und
c) die Vergutungen nicht von einer
Betriebstätte oder einer festen Einrichtung
getragen werden, die der
Arbeitgeber in dem anderen Staat
hat.
§ 3. Ungeachtet der vorstehenden
Bestimmungen dieses Artikels können
Vergutungen fur unselbständige
Arbeit, die an Bord eines Seeschiffes
oder Luftfahrzeuges im internationalen
Verkehr ausgeubt vård, in dem
Vertragstaat besteuert werden, in
dem sich der Ort der tatsächlichen
Geschäftsleitung des Unternehmens
befindet.
Artikel 17
Aufsichtsrats- und V erm alt ung sr åt svergutungen
Aufsichtsrats-
oder Verwaltungsratsvergutungen
und ähnliche Zahlungen,
die eine in einem Vertragstaat
ansässige Person in ihrer Eigenschaft
als Mitglied des Aufsichtsoder
Verwaltungsrates einer Gesellschaft
bezieht, die in dem anderen
Vertragstaat ansässig ist können in
dem anderen Staat besteuert werden.
Artikel 18
Kiinstler und Sportler
Ungeachtet der Artikel 15 und 16
können Einkiinfte, die berufsmässige
Kiinstler, wie Biihnen-, Film-, Rundfunk-
oder Fernsehkiinstler und Musiker,
sowie Sportler aus ihrer in
dieser Eigenschaft persönlich ausgeiifaten
Tätigkeit beziehen, in dem
Vertragstaat besteuert werden, in
dem sie diese Tätigkeit ausiiben.
Dasselbe gilt, ungeachtet des Artikels
7, wenn die Einkiinfte einer Person
Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1965 19
hos vilken sådan yrkesutövare är anställd.
Artikel 19
Pensioner
§ 1. Där icke bestämmelserna i artikel
20 annat föranleda, skola pensioner
och liknande ersättningar,
som i anledning av tidigare anställning
utbetalas till en person med
hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas
endast i denna stat.
§ 2. Utan hinder av bestämmelserna
i § 1 må pensioner, som enligt
svensk socialförsäkringslagstiftning
utbetalas till en person med hemvist
i Schweiz, beskattas i Sverige. I dylikt
fall skola bestämmelserna i § 4
av artikel 25 äga tillämpning.
Artikel 20
Allmän tjänst
Ersättningar, pensioner däri inbegripna,
vilka utbetalas av — eller
från fonder inrättade av — en avtalsslutande
stat, dess politiska underavdelningar,
lokala myndigheter eller
av den statens offentligrättsliga juridiska
personer till en fysisk person,
som är medborgare i denna stat, såsom
ersättning för förhandenvarande
eller tidigare tjänsteprestationer,
skola beskattas allenast i den stat,
varifrån ersättningen utbetalas.
Artikel 21
Livräntor
§ 1. Livräntor, uppburna från en
avtalsslutande stat av en person med
hemvist i den andra avtalsslutande
staten, skola beskattas allenast i
sistnämnda stat.
g 2. Med livränta förstås ett fastställt
belopp, som skall utbetalas periodiskt
på fastställda tider under
vederbörandes livstid eller under an2|
Bihang till riksdagens protokoll t965.
zufliessen, die den Kiinstler oder
Sportler angestellt hat.
Artikel 19
Ruhcgehälter
§ 1. Vorbehältlich des Artikels 20
können Ruhegehälter und ähnliche
Vergiitungen, die einer in einem Vertragstaat
ansässigen Person fur friihere
unselbständige Arbeit gezahlt
werden, nur in diesem Staat besteuert
werden.
§ 2. Ungeachtet des Absatzes 1
können Pensionen, die auf Grund
der schwedischen Sozialversicherung
an eine in der Schweiz ansässige Person
gezahlt werden, in Schweden besteuert
werden; in diesem Fall ist
Artikel 25 Absatz 4 anzuwenden.
Artikel 20
Oeffentlich-rechtliche Vergutungen
Vergiitungen, einschliesslich der
Ruhegehälter, die von einem Vertragstaat,
einer seiner politischen Unterabteilungen
oder lokalen Körperschaften,
oder von einer juristischen
Person des öffentlichen Rechts dieses
Vertragstaates unmittelbar oder aus
einem Sondervermögen an eine natiirliche
Person, welche die Staatsangehörigkeit
dieses Vertragstaates
besitzt, för gegenwärtig oder friiher
erbrachte Dienste gezahlt werden,
können nur in dem Vertragstaat besteuert
werden, aus dem diese Vergutungen
stammen.
Artikel 21
Renten
§ 1. Renten, die aus einem Vertragstaat
stammen und an eine im
anderen Vertragstaat ansässige Person
gezahlt werden, können nur in
dem anderen Staat besteuert werden.
§ 2. Der Ausdruck „Renten“ bedeutet
bestimmte, periodisch an festen
Terminen, auf Lebenszeit oder
während einer bestimmten oder besamt.
Nr 177
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
nan angiven eller fastställbar tidsperiod
och som utgår på grund av en
förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar
såsom ersättning för ett
däremot fullt svarande vederlag i
penningar eller penningars värde.
Artikel 22
Studerande
§ 1. En studerande eller affärs- eller
hantverkspraktikant, som äger
eller tidigare ägt hemvist i en avtalsslutande
stat och som vistas i den
andra avtalsslutande staten allenast
för sin undervisning eller utbildning,
skall ej beskattas i denna andra stat
för belopp, som han uppbär till bestridande
av sitt uppehälle, sin undervisning
eller sin utbildning, därest
beloppen i fråga utbetalas till honom
från utlandet.
§ 2. En studerande vid universitet
eller annan undervisningsanstalt för
högre utbildning i en avtalsslutande
stat, som under en tidrymd eller tidrymder,
vilka sammanlagt icke överstiga
100 dagar under beskattningsåret,
innehar anställning i den andra
avtalsslutande staten i syfte att
erhålla praktisk utbildning i anslutning
till studierna, skall icke beskattas
i sistnämnda stat för inkomsten
av anställningen.
Artikel 23
Övriga inkomstslag
Inkomst, beträffande vilken ingen
uttrycklig bestämmelse meddelats i
föregående artiklar av avtalet och
som uppbäres av en person med
hemvist i en avtalsslutande stat,
skall beskattas allenast i denna stat.
stimmbaren Zeitperiode als Gegenleistung
fur eine angemessene und
volle Vergutung in Geld oder Geldeswert
zahlbare Summen.
Artikel 22
Studenten
§ 1. Zahlungen, die ein Student,
Lehrling oder Praktikant, der in
einem Vertragstaat ansässig ist oder
vorher dort ansässig war und der
sich in dem anderen Vertragstaat
ausschliesslich zum Studium oder
zur Ausbildung aufhält, fur seinen
Unterhalt, sein Studium oder seine
Ausbildung erhält, werden in dem
anderen Staat nicht besteuert, sofern
ihm diese Zahlungen aus Quellen
ausserhalb des anderen Staates zufliessen.
§ 2. Ein Student einer Universität
oder einer anderen höheren Lehranstalt
in einem Vertragstaat, der in
dem anderen Vertragstaat insgesamt
nicht länger als 100 Tage während
des betreffenden Steuerjahres beschäftigt
ist, um im Zusammenhang
mit seinem Studium eine praktische
Ausbildung zu erhalten, wird fur die
Vergutung aus dieser Tätigkeit in
dem anderen Staat nicht besteuert.
Artikel 23
Nicht ausdrucklich erwähnte Einkunfte
Die
in den vorstehenden Artikeln
dieses Abkommens nicht ausdrucklich
erwähnten Einkunfte einer in
einem Vertragstaat ansässigen Person
können nur in diesem Staat besteuert
werden.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
KAPITEL IV
Beskattning av förmögenhet
Artikel 24
§ 1. Förmögenhet bestående av sådan
fastighet som avses i § 2 av artikel
6 må beskattas i den avtalsslutande
stat, i vilken fastigheten är belägen.
§ 2. Förmögenhet bestående av lös
egendom, som är att hänföra till anläggnings-
eller driftkapital i ett företags
fasta driftställe, eller av lös
egendom, som ingår i en stadigvarande
anordning för utövandet av
fritt yrke, må beskattas i den avtalsslutande
stat, i vilken det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen
är belägen.
§ 3. Fartyg och luftfartyg, som
nyttjas i internationell trafik, ävensom
lös egendom, som är hänförlig
till nyttjandet av sådana fartyg och
luftfartyg, skola beskattas allenast i
den avtalsslutande stat, i vilken företaget
i fråga har sin verkliga ledning.
§ 4. Alla andra slag av förmögenhet,
som innehavas av en person med
hemvist i en avtalsslutande stat, skola
beskattas allenast i denna stat.
KAPITEL V
Metoder för undvikande av
dubbelbeskattning
Artikel 25
§ 1. Då en person med hemvist i
Sverige uppbär inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna
i detta avtal må beskattas i
Schweiz, skall Sverige
a) från skatten på inkomsten avräkna
ett belopp motsvarande den
inkomstskatt som erlagts i Schweiz;
ABSCHNITT IV
Besteuerung des Vermögens
Artikel 24
§ 1. Unbewegliches Vermögen im
Sinne des Artikels 6 Absatz 2 kann in
dem Vertragstaat besteuert werden,
in dem dieses Vermögen liegt.
§ 2. Bewegliches Vermögen, das
Betriebsvermögen einer Betriebstätte
eines Unternehmens darstellt oder
das zu einer der Ausubung eines
freien Berufes dienenden festen Einrichtung
gehört, kann in dem Vertragstaat
besteuert werden, in dem
sich die Betriebstätte oder die feste
Einrichtung befindet.
§ 3. Seeschiffe und Luftfahrzeuge
im internationalen Verkehr und bewegliches
Vermögen, das dem Betrieb
dieser Schiffe und Luftfahrzeuge
dient, können nur in dem Vertragstaat
besteuert werden, in dem
sich der Ort der tatsächlichen Geschäftsleitung
des Unternehmens befindet.
§ 4. Alle anderen Vermögensteile
einer in einem Vertragstaat ansässigen
Person können nur in diesem
Staat besteuert werden.
ABSCHNITT V
Methoden zur Vcrmeidung der
Doppelbesteuerung
Artikel 25
§ 1. Bezieht eine in Schweden ansässige
Person Einkiinfte oder hat sie
Vermögen und können diese Einkiinfte
oder dieses Vermögen nach
diesem Abkommen in der Schweiz
besteuert werden, so rechnet Schweden
a)
auf die vom Einkommen dieser
Person zu erhebende Steuer den Betrag
an, der der in der Schweiz ge
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
b) från skatten på förmögenheten
avräkna ett belopp motsvarande den
förmögenhetsskatt som erlagts i
Schweiz.
Då en person med hemvist i Sverige
uppbär inkomst, som enligt bestämmelserna
i artikel 20 skall beskattas
allenast i Schweiz, skall sådan
inkomst vara undantagen från
beskattning i Sverige; dock att Sverige
vid bestämmandet av skatten på
den ifrågavarande personens återstående
inkomst må tillämpa den skattesats,
som skulle hava varit tillämplig
om inkomsten i fråga icke undantagits
från beskattning.
§ 2. En fysisk person med hemvist
i Schweiz, vilken därjämte enligt bestämmelserna
angående de svenska
skatter som avses i artikel 2 av avtalet
anses bosatt i Sverige, må beskattas
i Sverige oavsett övriga bestämmelser
i detta avtal. Därvid skall Sverige
emellertid enligt bestämmelserna
i § 1 av denna artikel från svensk
skatt avräkna samtliga i Schweiz erlagda
skatter på inkomst eller förmögenhet.
Avtalet förutsätter, att bestämmelserna
i föregående stycke endast skola
äga tillämpning på svenska medborgare,
vilka avrest från Sverige för
icke mer än tre år sedan, och icke i
något fall på schweiziska medborgare.
§ 3. Avräkningsbeloppet skall
emellertid icke i något fall överstiga
beloppet av den del av svensk inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt,
beräknad utan dylik avräkning, som
belöper på den inkomst respektive
förmögenhet som må beskattas i
Schweiz.
§ 4. Då en person med hemvist i
Schweiz uppbär pension, som enligt
bestämmelserna i § 2 av artikel 19
zahlten Steuer vom Einkommen entspricht;
b)
auf die vom Vermögen dieser
Person zu erhebende Steuer den Betrag
an, der der in der Schweiz gezahlten
Steuer vom Vermögen entspricht.
Bezieht eine in Schweden ansässige
Person Einkiinfte, die nach Artikel
20 nur in der Schweiz besteuert werden
können, so nimmt Schweden diese
Einkiinfte von der Besteuerung
aus; Schweden kann aber bei der
Festsetzung der Steuer för das iibrige
Einkommen dieser Person den Steuersatz
anwenden, der anzuwenden
wäre, wenn die betreffenden Einkiinfte
nicht von der Besteuerung
ausgenommen wären.
§ 2. Eine in der Schweiz ansässige
natiirliche Person, die nach schwedischem
Recht in Bezug auf die unter
Artikel 2 des Abkommens fallenden
schwedischen Steuern als in
Schweden ansässig gilt, kann ungeachtet
anderer Bestimmungen dieses
Abkommens in Schweden besteuert
werden; Schweden rechnet jedoch
alle in der Schweiz vom Einkommen
oder vom Vermögen gezahlten Steuern
gemäss Absatz 1 auf seine Steuern
an.
Es versteht sich, dass dieser Absatz
nur fur schwedische Staatsangehörige,
die seit nicht mehr als drei
Jahren aus Schweden weggezogen
sind, und in keinem Fall för schweizerische
Staatsangehörige gilt.
§ 3. Der anzurechnende Betrag
darf jedoch in keinem Fall den Teil
der vor der Anrechnung ermittelten
schwedischen Steuer vom Einkommen
oder vom Vermögen iibersteigen,
der auf die Einkiinfte, die in
der Schweiz besteuert werden können,
oder auf das Vermögen, das
dort besteuert werden kann, entfällt.
§ 4. Bezieht eine in der Schweiz ansässige
Person Pensionen und können
diese Pensionen nach Artikel 19
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
23
må beskattas i Sverige, skall Sverige
från sin skatt på inkomsten avräkna
ett belopp motsvarande den i
Schweiz erlagda inkomstskatten på
pensionen. Avräkningsbeloppet skall
emellertid icke överstiga beloppet av
den svenska inkomstskatt som belöper
på pensionen.
§ 5. Oberoende av bestämmelserna
i § 1 av denna artikel skall utdelning
från ett bolag med hemvist i
Schweiz till ett bolag med hemvist i
Sverige vara undantagen från svensk
skatt, dock endast i den mån utdelningen
enligt svensk lag skulle ha varit
undantagen från svensk skatt om
båda bolagen hade varit att anse som
bosatta i Sverige. Denna bestämmelse
skall emellertid icke äga tillämpning
med mindre det utbetalande bolagets
inkomst huvudsakligen härrör,
direkt eller indirekt, från annan
verksamhet än förvaltning av värdepapper
eller annan därmed likartad
lös egendom samt verksamheten bedrives
i Schweiz av det utbetalande
bolaget eller av ett bolag i vilket det
äger minst 25 procent av de aktier
för vilka rösträtt må utövas.
§ G. Då en person med hemvist i
Schweiz uppbär inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna
i detta avtal, med undantag
av § 2 i denna artikel, må beskattas
i Sverige, skall sådan inkomst,
i den mån densamma icke utgöres
av inkomst som avses i artiklarna
10 och 11, respektive sådan
förmögenhet vara undantagen från
beskattning i Schweiz, dock att
Schweiz vid bestämmandet av skatten
på den ifrågavarande personens
återstående inkomst eller förmögenhet
må tillämpa den skattesats, som
Absatz 2 in Schweden besteuert werden,
so rechnet Schweden auf die
vom Einkommen dieser Person zu erhebende
Steuer den Betrag an, der
der in der Schweiz auf diesen Pensionen
gezahlten Steuer vom Einkommen
entspricht. Der anzurechnende
Betrag darf jedoch den Teil
der schwedischen Steuer vom Einkommen
nicht iibersteigen, der auf
die Pensionen entfällt.
§ 5. Ungeachtet des Absatzes 1 dieses
Artikels sind Dividenden, die eine
in der Schweiz ansässige Gesellschaft
an eine in Schweden ansässige Gesellschaft
zahlt, von der schwedischen
Steuer befreit, sofern die Dividenden
nach schwedischem Recht
von der schwedischen Steuer befreit
wären, wenn beide Gesellschaften in
Schweden ansässig sein wiirden.
Dies gilt jedoch nur dann, wenn der
wesentliche Teil der Gewinne der die
Dividenden zahlenden Gesellschaft,
unmittelbar oder mittelbar, aus einer
kaufmännischen oder gewerblichen
Tätigkeit herriihrt, die nicht in der
Verwaltung von Wertschriften und
anderen ähnlichem beweglichen Vermögen
besteht, und wenn diese Tätigkeit
in der Schweiz durch die die
Dividenden zahlende Gesellschaft
oder durch eine Gesellschaft, deren
stimmberechtigte Anteile ihr zu mindestens
25 vom Hundert gehören,
ausgeiibt wird.
§ 6. Bezieht eine in der Schweiz ansässige
Person Einkiinfte oder hat sie
Vermögen und können diese Einkiinfte
oder dieses Vermögen nach
dem Abkommen (ausgenommen Absatz
2 dieses Artikels) in Schweden
besteuert werden, so nimmt die
Schweiz diese Einkiinfte (ausgenommen
Einkiinfte der in den Artikeln
10 und 11 genannten Art) oder
dieses Vermögen von der Besteuerung
aus; die Schweiz kann aber bei
der Festsetzung der Steuer för das
iibrige Einkommen oder das iibrige
Vermögen dieser Person den Steuer
-
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
skulle hava varit tillämplig om inkomsten
eller förmögenheten i fråga
icke undantagits från beskattning.
§ 7. Då en person med hemvist i
Schweiz uppbär inkomst, som enligt
bestämmelserna i artiklarna 10 och
11 må beskattas i Sverige, skall
Schweiz på ansökan medge denne
skattelättnad. Sådan skattelättnad
medges genom att
a) avräkna den i Sverige enligt artiklarna
10 och 11 uttagna skatten
från den schweiziska skatten på den
ifrågavarande personens inkomst,
därvid emellertid avrältningsbeloppet
icke skall överstiga beloppet av
den del av den schweiziska skatten,
beräknad utan dylik avräkning, som
belöper på den inkomst som beskattas
i Sverige, eller
b) nedsätta den schweiziska skatten
med ett schablonmässigt bestämt
belopp eller
c) delvis undantaga ifrågavarande
inkomst från schweizisk skatt, därvid
dock minst avdrag för i Sverige
uttagen skatt skall medges från bruttobeloppet
av de från Sverige uppburna
inkomsterna.
Schweiz skall bestämma formen
för skattelättnaden och reglera förfarandet
i enlighet med föreskrifterna
rörande tillämpningen av Edsförbundets
mellanstatliga avtal för undvikande
av dubbelbeskattning.
KAPITEL VI
Särskilda bestämmelser
Artikel 26
Likställighet mellan skattskyldiga
§ 1. Medborgare i en avtalsslutande
stat skola icke i den andra avtalsslutande
staten bliva föremål för någon
beskattning eller något därmed
satz anwenden, der anzuwenden
wäre, wenn die betreffenden Einkiinfte
oder das betreffende Vermögen
nicht von der Besteuerung ausgenommen
wären.
§ 7. Bezieht eine in der Schweiz ansässige
Person Einkiinfte, die nach
den Artikeln 10 und 11 in Schweden
besteuert werden können, so gewähvt
die Schweiz dieser Person auf Antrag
eine Entlastung. Die Entlastung
besteht
a) in der Anrechnung der nach
den Artikeln 10 und 11 in Schweden
erhobenen Steuer auf die vom Einkommen
dieser Person geschuldete
schweizerische Steuer, wobei der anzurechnende
Betrag jedoch den Teil
der vor der Anrechnung ermittelten
schweizerischen Steuer nicht iibersteigen
darf, der auf die Einkiinfte,
die in Schweden besteuert wrerden,
entfällt, oder
b) in einer pauschalen Ermässigung
der schweizerischen Steuer, oder
c) in einer teilweisen Befreiung der
betreffenden Einkiinfte von der
schweizerischen Steuer, mindestens
aber im Abzug der in Schweden erhobenen
Steuer vom Bruttobetrag der
aus Schweden bezogenen Einkiinfte.
Die Schweiz wird gemäss den Vorschriften
iiber die Durchfiihrung
von zwischenstaatlichen Abkommen
des Bundes zur Vermeidung der
Doppelbesteuerung die Art der Entlastung
bestimmen und das Verfahren
ordnen.
ABSCHNITT VI
Besondere Bestimmungen
Artikel 26
Gleichbehandlung
§ 1. Die Staatsangehörigen eines
Vertragstaates durfen in dem anderen
Vertragstaat weder einer Besteuerung
noch einer damit zusam
-
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
sammanhängande skattekrav av annat
slag eller mer tyngande än medborgarna
i den senare staten under
samma förhållanden.
§ 2. Uttrycket »medborgare» betyder:
a)
Alla fysiska personer som äga
en avtalsslutande stats nationalitet.
b) Alla juridiska personer och
andra sammanslutningar, som bildats
jämlikt gällande lag i en avtalsslutande
stat.
§ 3. Beskattningen av ett fast
driftställe, som ett företag i en avtalsslutande
stat har i den andra avtalsslutande
staten, skall i denna
andra stat icke vara mindre fördelaktig
än beskattningen av ett företag
i den andra staten, som bedriver
samma verksamhet.
Vad nu sagts skall icke anses medföra
förpliktelse för någon avtalsslutande
stat att medgiva personer
med hemvist i den andra avtalsslutande
staten personliga avdrag vid
beskattningen, skattebefrielser och
skattenedsättningar på grund av civilstånd
eller försörjningsplikt mot
familj, som medgivas personer med
hemvist i den förstnämnda staten.
§ 4. Företag i en avtalsslutande
stat, vilkas kapital helt eller delvis
äges eller kontrolleras, direkt eller
indirekt, av en eller flera personer
med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, skola icke i den förstnämnda
staten bliva föremål för någon
beskattning eller något därmed
sammanhängande skattekrav, som är
av annat slag eller mer tyngande än
den beskattning och därmed sammanhängande
skattekrav, som andra
liknande företag i denna förstnämnda
stat äro eller kunna bliva underkastade.
menhängenden Verpflichtung unterworfen
werden, die änders oder belastender
sind als die Besteuerung
und die damit zusammenhängenden
Verpflichtungen, denen1 die Staatsangehörigen
des anderen Staates unter
gleichen Verhältnissen unterworfen
sind oder unterworfen werden
können.
§ 2. Der Ausdruck „Staatsangehörige“
bedeutet:
a) alle naturlichen Personen, die
die Staatsangehörigkeit eines Vertragstaates
besitzen;
b) alle juristischen Personen, Personengesellschaften
und anderen
Personenvereinigungen, die nach
dem in einem Vertragstaat geltenden
Recht errichtet worden sind.
§ 3. Die Besteuerung einer Betriebstätte,
die ein Unternehmen
eines Vertragstaates in dem anderen
Vertragstaat hat, darf in dem anderen
Staat nicht ungiinstiger sein als
die Besteuerung von Unternehmen
des anderen Staates, die die gleiche
Tätigkeit ausiiben.
Diese Bestimmung ist nicht so
auszulegen, als verpflichte sie einen
Vertragstaat, den in dem anderen
Vertragstaat ansässigen Personen
Steuerfreibeträge, -vergiinstigungen
und -ermässigungen auf Grund
des Personenstandes oder der Familienlasten
zu gewähren, die er den
in seinem Gebiet ansässigen Personen
gewährt.
§ 4. Die Unternehmen eines Vertragstaates,
deren Kapital ganz oder
teilweise, unmittelbar oder mittelbar,
einer in dem anderen Vertragstaat
ansässigen Person oder mehreren
solchen Personen gehört oder ihrer
Kontrolle unterliegt, durfen in dem
erstgenannten Vertragstaat weder
einer Besteuerung noch einer damit
zusammenhängenden Verpflichtung
unterworfen werden, die änders oder
belastender sind als die Besteuerung
und die damit zusammenhängenden
Verpflichtungen, denen andere ähnliclie
Unternehmen des erstgenann
-
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
§ 5. I denna artikel avser uttrycket
»beskattning» skatter av varje
slag och beskaffenhet.
Artikel 27
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
§
1. Då en person med hemvist i
en avtalsslutande stat gör gällande,
att i en avtalsslutande stat eller i
båda staterna vidtagits åtgärder, som
för honom medfört eller komma att
medföra en mot detta avtal stridande
beskattning, äger han — utan att
hans rätt att använda sig av i dessa
staters interna rättsordning givna
rättsmedel därav påverkas — göra
framställning i saken hos den behöriga
myndigheten i den stat, i vilken
han äger hemvist.
§ 2. Om denna behöriga myndighet
finner framställningen grundad men
ej själv kan åvägabringa en tillfredsställande
lösning, skall myndigheten
söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga
myndigheten i den andra avtalsslutande
staten i syfte att undvika en
mot detta avtal stridande beskattning.
§ 3. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna skola genom
ömsesidig överenskommelse söka
avgöra svårigheter eller tvivelsmål
som uppkomma rörande tolkningen
eller tillämpningen av detta
avtal. De kunna jämväl överenskomma
för att undvika dubbelbeskattning
i sådana fall som ej omfattas
av detta avtal.
§ 4. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna kunna träda
i förbindelse med varandra för
att träffa överenskommelse i de fall
som angivits i föregående paragrafer.
Om muntliga överläggningar anses
underlätta en överenskommelse,
kunna sådana överläggningar äga
ten Staates unterworfen sind oder
imterworfen werden können.
§ 5. In diesem Artikel bedeutet der
Ausdruck „Besteuerung“ Steuern
jeder Art und Bezeichnung.
Artikel 27
V erstcindigungsverfahren
§ 1. Ist eine in einem Vertragstaat
ansässige Person der Auffassung,
dass die Massnahmen eines Vertragstaates
oder beider Vertragstaaten
fur sie zu einer Besteuerung gefuhrt
haben oder fiihren werden,
die diesem Abkommen nicht entspricht,
so kann sie unbeschadet der
nach innerstaatlichem Recht dieser
Staaten vorgesehenen Rechtsmittel
ihren Fall der zuständigen Behörde
des Vertragstaates unterbreiten, in
dem sie ansässig ist.
§ 2. Hält diese zuständige Behörde
die Einwendung fur begriindet und
ist sie selbst nicht in der Lage, eine
befriedigende Lösung herbeizufiihren,
so wird sie sich bemiihen, den
Fall durch Verständigung mit der
zuständigen Behörde des anderen
Vertragstaates so zu regeln, dass
eine dem Abkommen nicht entsprechende
Besteuerung vermieden
wird.
§ 3. Die zuständigen Behörden
der Vertragstaaten werden sich bemiihen,
Schwierigkeiten oder Zweifel,
die bei der Auslegung oder Anwendung
des Abkommens entstehen,
in gegenseitigem Einvernehmen zu
beseitigen. Sie können auch iibereinkommen,
wie eine Doppelbesteuerung
in Fällen, die in dem Abkommen
nicht behandelt sind, vermieden wrerden
kann.
§ 4. Die zuständigen Behörden der
Vertragstaaten können zur Herbeifiihrung
einer Einigung im Sinne der
vorstehenden Absätze unmittelbar
miteinander verkehren. Erscheint
ein miindlicher Meinungsaustausch
för die Herbeifiihrung der Einigung
zweckmässig, so kann ein solcher
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
27
rum inom ramen för en kommitté
bestående av representanter för de
behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna.
Artikel 28
Diplomatiska och konsulära befattningshavare
§
1. Bestämmelserna i detta avtal
påverka icke sådana privilegier i beskattningshänseende,
vilka enligt
folkrättens allmänna regler eller
jämlikt stadganden i särskilda överenskommelser
tillkomma diplomatiska
eller konsulära befattningshavare.
§ 2. I den mån på grund av privilegier
i beskattningshänseende, vilka
enligt folkrättens allmänna regler
eller jämlikt stadganden i särskilda
överenskommelser tillkomma diplomatiska
eller konsulära befattningshavare,
inkomst eller förmögenhet
icke beskattas i den stat i vilken befattningshavaren
är ackrediterad,
förbehålles beskattningsrätten den
utsändande staten.
§ 3. Vid tillämpningen av detta avtal
skola personer, vilka tillhöra en
avtalsslutande stats beskickning eller
konsulat i den andra avtalsslutande
staten eller i en tredje stat
och vilka äro medborgare i den utsändande
staten, anses äga hemvist
i den utsändande staten, såframt de
där äro skyldiga att erlägga skatt å
inkomst och förmögenhet i samma
omfattning som personer med hemvist
i denna stat.
§ 4. Detta avtal skall icke äga tilllämpning
beträffande internationella
organisationer, deras organ eller
tjänstemän och ej heller i fråga om
personer, vilka tillhöra en tredje
stats beskickning eller konsulat och
vistas i en avtalsslutande stat utan
att i någondera avtalsslutande staten
i fråga om skatter på inkomst
och förmögenhet behandlas såsom
personer vilka där äga hemvist.
Meinungsaustausch in einer Kommission
durchgefuhrt werden, die
aus Vertretern der zuständigen Behörden
der Vertragstaaten besteht.
Artikel 28
Diplomatische und konsularische
Beamte
§ 1. Dieses Abkommen beriihrt
nicht die steuerlichen Vorrechte, die
den diplomatischen und konsularischen
Beamten nach den allgemeinen
Regeln des Völkerrechts oder auf
Grund besonderer Vereinbarungen
zustehen.
§ 2. Soweit Einkiinfte oder Vermögen
wegen der den diplomatischen
und konsularischen Beamten nach
den allgemeinen Regeln des Völkerrechts
oder auf Grund besonderer
zwischenstaatlicher Verträge zustehenden
steuerlichen Vorrechte im
Empfangsstaat nicht besteuert werden,
steht das Besteuerungsrecht
dem Entsendestaat zu.
§ 3. Bei Anwendung des Abkommens
gelten die Angehörigen einer
diplomatischen oder konsularischen
Vertretung, die ein Vertragstaat im
anderen Vertragstaat oder in einem
dritten Staat unterhält, als im Entsendestaat
ansässig, wenn sie die
Staatsangehörigkeit des Entsendestaates
besitzen und dort zu den
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen wie in diesem Staat ansässige
Personen herangezogen werden.
§ 4. Das Abkommen gilt nicht fur
zwischenstaatliche Organisationen,
ihre Organe oder Beamten sowie
nicht fiir Angehörige diplomatischer
oder lconsularischer Vertretungen
eines dritten Staates, die in einem
Vertragstaat anwesend sind, aber in
keinem der beiden Vertragstaaten
fiir Zwecke der Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen als dort
ansässig behandelt werden.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
KAPITEL VII
Slutbestämmelser
Artikel 29
Ikraftträdande
§ 1. Detta avtal skall ratificeras,
för Sveriges del av Hans Maj :t
Konungen av Sverige med riksdagens
samtycke, samt
för Schweiz’ del av Förbundsrådet
med godkännande av förbundsförsamlingen.
Ratifikationshandlingarna skola
snarast möjligt utväxlas i Bern.
§ 2. Avtalet träder i kraft med utväxling
av ratifikationshandlingarna
och skall äga tillämpning:
a) I Sverige: Såvitt avser inkomstskatter,
i fråga om inkomst som förvärvats
å eller efter den 1 januari
1966, samt, såvitt avser den statliga
förmögenhetsskatten, i fråga om
skatt som utgår på grund av taxering
år 1967 eller senare.
b) I Schweiz: Beträffande varje
beskattningsår som börjar å eller efter
den 1 januari 1967.
§ 3. Det i Stockholm den 16 oktober
1948 undertecknade avtalet mellan
Konungariket Sverige och
Sclrvveiziska Edsförbundet för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet
skall upphöra att gälla såvitt
avser sådana skatter, beträffande
vilka förevarande avtal jämlikt
§ 2 äger tillämpning, dock att berörda
avtal alltjämt skall gälla såvitt
erfordras för tillämpningen av
det i Stockholm den 16 oktober 1948
undertecknade avtalet mellan Konungariket
Sverige och Schweiziska
Edsförbundet för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter
å kvarlåtenskap.
ABSCHNITT VII
Schlussbesturunungen
Artikel 29
Inkrafttreten
§ 1. Dieses Abkommen soll ratifiziert
werden, und zwar schwedischerseits
durch Seine Majestät den
König von Schweden mit Zustimmung
des Reichstags und
schweizerischerseits durch den
Bundesrat nach Genehmigung durch
die Bundesversammlung.
Die Ratifikationsurkunden sollen
so bald wie möglich in Bern ausgetauscht
werden.
§ 2. Dieses Abkommen tritt mit
dem Austausch der Ratifikationsurkunden
in Kraft, und seine Bestimmungen
finden Anwendung
a) in Schweden: hinsichtlich der
Steuern vom Eink ommen auf Einkiinfte,
die am oder nach dem 1.
Januar 1966 erzielt werden, und hinsichtlich
der staatlichen Vermögensteuer
auf die Steuer, die Gegenstand
der Veranlagung des Jahres 1967
oder eines späteren Jahres biidet;
b) in der Schweiz: auf jedes
Steuerjahr, das am oder nach dem 1.
Januar 1967 beginnt.
§ 3. Das am 16. Oktober 1948 in
Stockholm unterzeichnete Abkommen
zwischen dem Königreich
Schweden und der Schweizerischen
Eidgenossenschaft zur Vermeidung
der Doppelbesteuerung auf dem Gebiete
der Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen wird aufgehoben
und tritt fur die Steuern ausser
Kraft, auf die dieses Abkommen gemäss
Absatz 2 Anwendung findet.
Das erwähnte Abkommen gilt jedoch
weiterhin fur die Anwendung des
am 16. Oktober 1948 in Stockholm
unterzeichneten Abkommens zwischen
dem Königreich Schweden und
der Schweizerischen Eidgenossenschaft
zur Vermeidung der Doppel
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965 29
besteuerung auf dem Gebiete der
Erbschaftssteuern.
Artikel 30
Upphörande
Detta avtal skall förbliva i kraft
intill dess detsamma uppsagts av endera
avtalsslutande staten. Envar av
de avtalsslutande staterna kan på
diplomatisk väg uppsäga avtalet genom
underrättelse senast sex månader
före utgången av varje kalenderår
senare än år 1968. I händelse av
sådan uppsägning skall avtalet upphöra
att gälla:
a) I Sverige: Såvitt avser inkomstskatter,
i fråga om inkomst som förvärvas
å eller efter den 1 januari kalenderåret
närmast efter det, varunder
uppsägningen ägde rum, samt,
såvitt avser förmögenhetsskatt, i fråga
om skatt som utgår på grund av
taxering under eller efter det andra
kalenderåret efter det, varunder uppsägningen
ägde rum.
b) I Schweiz: Beträffande det beskattningsår
som börjar å eller efter
den 1 januari det andra kalenderåret
efter det, varunder uppsägningen ägde
rum.
Till bekräftelse härå hava undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade,
undertecknat detta avtal
och försett detsamma med sina sigill.
Vilket skedde i Stockholm den 7
maj 1965, på svenska och tyska språken,
vilka båda texter äga lika vitsord.
Artikel 30
A usserkrafttreten
Dieses Abkommen bleibt in Kraft,
solange es nicht von einem der Vertragstaaten
gekiindigt worden ist.
Jeder Vertragstaat kann nach dem
Jahre 1968 das Abkommen auf diplomatischem
Wege unter Einhaltung
einer Frist von mindestens sechs Monaten
zum Ende eines Kalenderjahres
kiindigen. In diesem Fall findet
das Abkommen nicht mehr Anwendung
a)
in Schweden: hinsichtlich der
Steuern vom Einkommen auf Einldinfte,
die am oder nach dem 1. Januar
des auf die Kiindigung folgenden
Kalenderjahres erzielt werden,
und hinsichtlich der Vermögensteuer
auf die Steuer, die Gegenstand
der Veranlagung des zweiten
auf die Kiindigung folgenden Kalender
jahres oder eines späteren
Jahres biidet;
b) in der Schweiz: auf jedes Steuer
jahr, das am oder nach dem 1. Januar
des zweiten auf die Kiindigung
folgenden Kalender jahres beginnt.
Zu Urkund dessen haben die vorgenannten
Bevollmächtigten dieses
Abkommen unterzeichnet und mit
ihren Siegeln versehen.
Gefertigt zu Stockholm im Doppel,
am 7. Mai 1965 in schwedischer und
in deutscher Urschrift, die gleicherweise
authentisch sind.
Torsten Nilsson Torsten Nilsson
E. von Graffenried E. von Graffenried
(L. S.) (L. s.)
3 Dihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 111
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 23 april 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av
förslag till avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet samt anför.
Den 16 oktober 1948 slöts mellan Sverige och Schweiz ett avtal för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.
Avtalet med tillhörande slutprotokoll godkändes av riksdagen (prop.
1948: 306, BevU 61, rskr 470) och trädde i kraft den 1 januari 1949 (SFS
1949: 150). Till avtalet fogades en särskild överenskommelse mellan svenska
finansdepartementet och schweiziska finans- och tulldepartementet rörande
verkställande av restitution av källskatter på kapitalinkomster (SFS 1949:
151).
Frågan om en översyn av 1948 års dubbelbeskattningsavtal har under senare
år vid flera tillfällen förts på tal mellan svenska och schweiziska vederbörande.
Från svensk sida har det därvid bl. a. varit ett önskemål att
den dubbelbeskattning som enligt avtalets regler kommit att kvarstå i fråga
om ränteinkomster och aktieutdelningar skall undanröjas eller mildras. Avtalet
med Schweiz har även i andra hänseenden framstått som föråldrat,
främst med hänsyn till den utveckling på dubbelbeskattningsavtalens område
som kommit till uttryck i OECD:s rekommendation den 30 juli 1963
om enhetliga bestämmelser för sådana avtal. I anledning härav upptogs år
1963 förberedande överläggningar mellan särskilt utsedda delegationer om
en revision av avtalet. Förhandlingar ägde därefter rum i Bern i juni 1964
och slutfördes i Stockholm i oktober och november samma år. På svensk
sida fördes förhandlingarna under ordförandeskap av regeringsrådet Sten
Walberg. Förhandlingarna resulterade i ett på svenska och tyska språken
avfattat förslag till nytt avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Mel
-
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1965
lan delegationerna upprättades ett den 2 november 1964 dagtecknat förhandlings-
och paraferingsprotokoll. Förslaget till avtal avses ersätta förenämnda
svensk-schweiziska avtal av den 16 oktober 1948.
Avtalsförslaget har remitterats till kammarrätten, som förklarat sig inte
ha funnit anledning till erinran mot detsamma.
Såsom förutsatts i punkt 3 av förhandlings- och paraferingsprotokollet
har den schweiziska delegationen sedermera kompletterat artikel 25 av avtalsförslaget.
I anslutning härtill har genom skriftväxling enighet nåtts om
vissa ändringar av formell natur i den paraferade avtalstexten. Det sålunda
modifierade förslaget till avtal samt förenämnda förhandlings- och paraferingsprotokoll
torde såsom bilagor1 få fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende.
Från schweizisk sida har meddelats att man är beredd att underteckna avtalsförslaget.
Innan jag redogör för avtalsförslaget torde jag få något beröra det schweiziska
skattesystemet.
I Schweiz, som är en federal statsbildning, uppbärs skatter såväl för edsförbundets
räkning som av de enskilda kantonerna (delstaterna) och
schweiziska kommuner. Beskattningsreglerna uppvisar kantonerna och kommunerna
emellan betydande skillnader både i vad avser reglernas utformning
och sammanlagt skattetryck. Allmänt kan sägas att edsförbundet företrädesvis
litar till intäkter av indirekt beskattning medan direkta skatter huvudsakligen
tillförs kantoner och kommuner.
Till edsförbundet erläggs en allmän inkomstskatt av fysiska och juridiska
personer (Wehrsteuer). Fn fysisk person med hemvist i Schweiz liksom en
juridisk person, som har sitt säte i Schweiz, är i princip skattskyldig för
samtliga inkomster med undantag av inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet.
Realisationsvinst är underkastad beskattning under förutsättning
att den uppkommer i en bokföringspliktig rörelse. Personer med hemvist
utanför Schweiz och utländska juridiska personer beskattas för vissa inkomstslag
med källa i Schweiz. För en fysisk person utgår skatten enligt en
progressiv skiktskala och varierar från 0,36 % av en nettoinkomst om 6 000
Sfr. till 7,2 % av nettoinkomst överstigande 120 000 Sfr. Fysiska personer
erlägger ingen förmögenhetsskatt till edsförbundet För schweiziska aktiebolag
m. fl. och utländska företag med filial i Schweiz utgår skatt av nettovinsten
i form av en bottenskatt med 3 % jämte vissa tillägg beräknade efter
förhållandet mellan nettovinsten och bolagets kapital. Skatten är dock
maximerad till sammanlagt 7,2 % av nettovinsten. Förmögenhetsskatt utgår
med 0,67 promille av inbetalt aktiekapital och vissa reserver. Andra
1 Bilagan avseende förslaget till avtal har uteslutits här. Det vid propositionen fogade
avtalet överensstämmer med förslaget utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen,
att ratifikationsortens namn införts i art. 29 § 1 Samt att, sedan datering och underskrift
verkställts, uppgift härom införts.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
schweiziska juridiska personer än bolag beskattas enligt i huvudsak samma
regler som fysiska personer,. Detsamma gäller utländskt bolag som inte
innehar filial i landet. Nettoförmögenhet överstigande 20 000 Sfr. beskattas
med 0,67 promille.
Till edsförbundet utgår också källskatt (Couponabgabe) med 3 % på utdelningar
och räntor av schweiziska värdepapper samt 2 % av inkomst av
utländska obligationer. På samma inkomst uttas även en särskild källskatt
(Verrechnungssteuer) med en skattesats av 27 %. För personer som är bosatta
i Schweiz och som där underkastas kantonal och kommunal inkomstskatt
avräknas sistnämnda källskatt från den slutliga skatten. Däremot blir
denna källskatt definitiv för personer som ej bor i Schweiz.
De skatter som utgår till schweiziska kantoner och kommuner är, med
den förut nämnda reservationen för de stora variationerna dessa samfälligheter
emellan, anordnade efter huvudsakligen samma grunder som den
federala inkomstskatten. Dock kan t. ex. förekomma att fysiska personer
erlägger skatt endast för arbetsinkomst. Den kantonala och kommunala
inkomstbeskattningen är i regel progressiv. Skatten beräknas med ledning
av ett grundbelopp (mellan 2 och 9 % av beskattningsbar inkomst). Den
procentsats av grundbeloppet enligt vilken skatt skall erläggas till kanton
resp. kommun fastställs av varje samfällighet och varierar självfallet betydligt.
För juridiska personer är ett sammanlagt skatteuttag med 20—30 %
av beskattningsbar inkomst vanligt. Såväl fysiska som juridiska personer
erlägger i regel även kantonal och kommunal förmögenhetsskatt. Skatteskalan
är mestadels progressiv och varierar mellan 1 och 2,25 promille av
nettoförmögenheten.
Det kan tilläggas att särskilda lättnader medges i beskattningen av holdingföretag
och s. k. Sitzgesellschaften, dvs. i Schweiz registrerade bolag
som inte driver verksamhet i Schweiz. Rena förvaltningsföretag är helt fria
från federal inkomstskatt på uppburen utdelning från dotterbolag under
förutsättning att företaget äger minst 20 % av dotterbolagets aktiekapital
eller värdet av aktieinnehavet uppgår till minst 2 milj. Sfr. Inkomstbeskattningen
i kantonen och kommunen bortfaller eller nedsätts väsentligt
för de nämnda företagen och förmögenhetsskatten reduceras. För att förhindra
att sådant företag erhåller icke avsedd förmån enligt dubbelbeskattningsavtal
gäller särskilda bestämmelser enligt schweizisk lag den 14 december
1962 om åtgärder mot orättmätigt utnyttjande av dubbelbeskattningsavtal.
Inledningsvis har antytts att förhandlingsarbetet inriktats på bl. a. en
revision av det gällande dubbelbeskattningsavtalet med Schweiz på grundval
av mönsterbestämmelser för bilaterala skatteavtal som rekommenderats
av OECD. Dessa mönsterbestämmelser har tillkommit genom internationellt
samarbete inom OECD:s ram och har helt eller delvis använts i bila
-
33
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
terala avtal för undvikande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet
som Sverige på senare tid ingått med bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland,
Österrike, Grekland, Storbritannien, Irland och Spanien. I allt väsentligt
ligger OECD-rekommendationer till grund även för bestämmelserna i
det nu föreliggande förslaget till nytt skatteavtal med Schweiz. Beträffande
avtalsförslagets innehåll torde det utöver eu hänvisning till avtalstexten
vara till fyllest att här framhålla följande.
I art. 1 och 2 anges de personer och de skatter för vilka avtalet skall tilllämpas.
Avtalet skall gälla varje skattskyldig som anses ha sitt skatterättsliga
hemvist i Sverige eller i Schweiz eller — som stundom kan vara fallet —
i båda länderna. Samtliga ordinära och extraordinära skatter som f. n,. eller
framdeles uttas i de båda länderna på inkomst eller förmögenhet föreslås
i princip inbegripna under avtalets bestämmelser. På svensk sida
får avtalet sålunda giltighet för de statliga och kommunala inkomstskatterna
samt den statliga förmögenhetsskatten. I motsats till gällande avtal omfattar
avtalsförslaget även bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar.
De federala, kantonala och kommunala skatter som f. n. utgår i
Schweiz av inkomst och förmögenhet faller likaså under avtalsförslaget. I
likhet med gällande avtal undantas från förslagets tillämpningsområde uttryckligen
vissa skatter på lotteri- och vadhållningsvinster.
Allmänna definitioner av vissa uttryck som begagnas i avtalsförslaget
meddelas i art. 3—5. Bestämmelserna i art. 4 om innebörden av uttrycket
skatterättsligt hemvist överensstämmer med OECD:s mönsteravtal frånsett
ett tilläggsstadgande i art. 4 § 4 som oförändrat överförts från gällande avtal
i förtydligande syfte. Enligt art. 4 § 1 skall frågan om en person har
skatterättsligt hemvist i en avtalsslutande stat i första hand avgöras med
tillämpning av den statens interna skattelagstiftning. På grund av de
svenska och schweiziska skattelagarnas utformning kan i vissa fall en person
anses äga hemvist i båda staterna. Sådana fall av s„ k. dubbelt hemvist
skall enligt avtalsförslaget avgöras med ledning av de särskilda bedömningsgrunder
(permanent hem, centrum för levnadsintressena, stadigvarande
vistelse etc.) som anges i art. 4 §§ 2 och 3. Emellertid förutses i förslaget
att reglerna i svensk skattelagstiftning om begreppet bosättning under
viss förutsättning skall kunna tillämpas oavsett de berörda bestämmelserna
i art. 4. Jag kommer senare att ta upp denna fråga i samband med
redovisningen av art. 25 i förslaget.
I art. 6—24 anges vilken av de båda staterna som enligt avtalet får beskatta
inkomst och förmögenhet av olika slag.
Inkomst av fastighet beskattas enligt art. G i den stat där fastigheten är
belägen.
När ett svenskt företag uppbär inkomst av rörelse från Schweiz tillämpas
bestämmelserna i art. 7 om beskattningen av sådan inkomst och fördelningen
av inkomsten mellan huvudkontor och filial. Rörelseinkomsten skall
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
beskattas i Schweiz endast om den är hänförlig till ett fast driftställe som
företaget har i Schweiz. Motsvarande gäller för ett schweiziskt företag med
rörelseinkomst från Sverige. Innebörden av uttrycket fast driftställe definieras
i art. 5 i avtalsförslaget. I fråga om inkomstberäkningen skall enligt
huvudregeln i art. 7 § 2 till ett fast driftställe i princip hänföras den inkomst
av verksamheten som skulle ha uppkommit om driftstället hade varit ett
fristående företag. Alternativt kan enligt 4 § inkomsten av verksamheten
vid det fasta driftstället bestämmas genom en proportionering av företagets
hela inkomst sedan viss andel därav först tilldelats företagets huvudkontor.
Den föreslagna metoden för uppdelning av rörelseinkomst skiljer sig från
motsvarande regel i 1948 års avtal väsentligen däri att den andel som först
skall hänföras till huvudkontoret begränsats till högst 10 % av företagets
totalinkomst. Från 1948 års avtal har överförts bestämmelserna i art. 7 § 5 i
avtalsförslaget. Beskattningsunderlaget i fråga om försäkringsföretags filialkontor
kommer enligt dessa bestämmelser alltid att bestämmas genom
proportionering av företagets totalinkomst med utgångspunkt från uppburna
premieintäkter.
I överensstämmelse med vedertagna avtalsprinciper beskattas inkomst av
sjö- och iuf tf artstrafik enligt art. 8 endast i den stat i vilken företaget har
sin verkliga ledning.
Stadgandet i art. 9 om intressegemenskap mellan företag innebär, att vardera
staten i enlighet med sin interna lagstiftning kan verkställa omräkning
av inkomst av rörelse bl. a. i förhållandet mellan ett moderföretag i den ena
staten och ett dotterföretag i den andra staten om särskilda villkor avtalats
mellan dem som inte skulle ha gällt mellan två oberoende företag. Bestämmelserna
får på svensk sida betydelse för tillämpningen av 43 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370). Om anledning därtill uppkommer
skall de högsta finansmyndigheterna genom överenskommelse enligt
art. 27 § 3 söka lösa svårigheter rörande inkomstens beräkning vid tillämpningen
av art. 9.
Enligt 1948 års avtal gäller beträffande beskattningen av inkomst av kapital
den huvudprincipen att sådan inkomst skall beskattas endast i den
stat där inkomsttagaren bär hemvist. Emellertid görs undantag för det fall
att skatt på kapitalavkastning uttas genom avdrag vid källan. Reglerna härom
innebär att källskatteavdrag som verkställs för aktieutdelning f. n. restitueras
med belopp, som överstiger en skattesats av 5 % av utdelningen, medan
källskatt för ränteinkomst, som utbetalas från Schweiz till en inkomsttagare
med hemvist i Sverige, inte kan återkrävas.
Även enligt det föreliggande avtalsförslaget skall inkomst i form av aktieutdelning
och ränta i princip beskattas i inkomsttagarens hemviststat. Den
stat där inkomsten har sin källa förbehålls enligt art. 10 § 2 och art. 11 § 2
i förslaget rätt att i överensstämmelse med intern lagstiftning beskatta sådan
inkomst med högst 5 % av inkomstens belopp. Denna begränsning av in
-
35
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
ternt gällande källbeskattning till 5 % bär vid förhandlingarna förutsatts
ske genom restitution på ansökan av inkomsttagaren och under medverkan
av beskattningsmyndigheterna i de båda länderna. Närmare bestämmelser
om förfarandet avses skola intas i en specialöverenskommelse mellan de
högsta finansmyndigheterna på sätt som skett i fråga om det restitutionsförfarande
som f. n. tillämpas för källskatt på aktieutdelning. Den schewiziska
källskatt på 5 % som slutgiltigt kommer att bäras av en inkomsttagare
med hemvist i Sverige skall enligt art. 25 § 1 avräknas från den
svenska skatten på inkomsten. Enligt förslaget kommer således i Sverige
dubbelbeskattningen av aktieutdelningar och ränta att helt undanröjas genom
credit of tax-metoden. Vid beskattningen i Schweiz skall enligt art. 25
§ 7 en inkomsttagare med hemvist i Schweiz erhålla en skattelättnad vars
närmare utformning regleras i schweizisk lag.
Beträffande aktieutdelning mellan bolag innehåller art. 25 en särskild regel
som ett undantag från det nyss berörda credit of tax-förfarandet. Till förekommande
av kedjebeskattning av bolagsvinst blir utdelning från ett
schweiziskt dotterföretag till ett svenskt moderföretag fritagen från svensk
bolagsskatt under förutsättningar som anges i 5 §. Enligt denna paragraf förutsätts
för skattefrihet att utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit
skattefri i Sverige om även det utdelande företaget hade varit att anse som
bosatt i Sverige. Som ytterligare villkor stadgas att det schweiziska företagets
inkomst huvudsakligen skall härröra från annan verksamhet än förvaltning
av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. Genom bestämmelsen
i 5 § utesluts vidare från skattefrihet i Sverige utdelning från ett företag
som visserligen har skatterättsligt hemvist i Schweiz men utövar sin verksamhet
i andra länder.
I förslaget har i art. 12 och 13 upptagits bestämmelser om beskattning av
royalty och realisationsvinst, vilka i sak inte torde medföra någon ändring,
då väsentligen samma principer för uppdelningen av beskattningsrätten
mellan de båda staterna återfinns i gällande avtal. Nytt är dock stadgandet
i art. 12 § 3 enligt vilket royalty skall beskattas som inkomst av rörelse om
den inflyter i en verksamhet, som mottagaren bedriver från fast driftställe
i källstaten, och den tillgång för vilken royaltyn utgår har verkligt samband
med det fasta driftstället. Bestämmelserna om royalty har i art. 12 § 4 i
överensstämmelse med OECIris rekommendation uttryckligen begränsats
till att avse fall då fråga är om royalty i egentlig mening, dvs. om betalningar
som till beloppet inte överstiger vad som skulle ha avtalats mellan parter
utan inbördes intressegemenskap.
De regler som föreslås i art. 15—20 i fråga om beskattning av inkomst av
fritt yrke samt enskild och allmän tjänst har i huvudsak sin motsvarighet i
nu gällande avtal. Inkomst av enskild tjänst beskattas i regel uteslutande i
inkomsttagarens hemviststat. Utförs arbetet i den andra staten får inkomsten
emellertid enligt art. 16 § 1 tas till beskattning där. Enligt 2 § skall be
-
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
skattningen likväl ske i den anställdes hemviststat om arbetet utförs under
en endast kortvarig vistelse, högst 183 dagar, i den andra staten och inkomsten
inte erhålls från den andra statens område. Stadgandet i 3 § om inkomst
av arbete ombord på fartyg och luftfartyg saknar motsvarighet i 1948
års avtal. Sådan inkomst beskattas enligt förslaget i den stat där företagets
verkliga ledning är belägen. — Som förut omnämnts omfattar avtalsförslaget
till skillnad från gällande avtal den svenska bevillningsavgiften för vissa
offentliga föreställningar. Enligt art. 18 skall artister och idrottsmän alltid
beskattas för inkomst av sin yrkesutövning i den stat där verksamheten utövas.
Denna regel, som ansluter till OEC.D:s rekommendation, föreslås i en
tilläggsbestämmelse gälla även när inkomsten uppbärs av ett företag i vilket
artisten eller idrottsmannen i fråga är anställd. — Beträffande pensioner,
som utgår på grund av förutvarande enskild anställning, bibehålls i art. 19
§ 1 den nu gällande regeln om beskattning i inkomsttagarens hemviststat.
Enligt en ny bestämmelse, som återfinns i art. 19 § 2 i förslaget, skall Sverige
dock ha rätt att utta skatt på pensioner som enligt svensk socialförsäkringslagstiftning
utbetalas till en person med hemvist i Schweiz. Dubbelbeskattning
undviks i sådana fall genom att inkomsttagaren enligt art. 25
§ 4 i förslaget från den svenska skatten på inkomsten får avräkna ett belopp
motsvarande den schweiziska skatt som han har erlagt för samma inkomst.
— Ersättning, som utgår på grund av allmän tjänst, beskattas enligt art. 20 i
allmänhet i den stat från vilken ersättningen utbetalas. Avtalsförslaget avviker
på denna punkt från den av OECD rekommenderade bestämmelsen
bl. a. däri att beskattningen i den stat varifrån inkomsten utbetalas föreslås
begränsad till ersättningar i allmän tjänst som utbetalas till medborgare i
den staten samt att sådan inkomst skall vara fritagen från beskattning i
den andra staten.
Enligt art. 21 skall inkomst i form av livränta beskattas i inkomsttagarens
hemviststat. Beträffande denna bestämmelse samt stadgandet i art. 22
§ 2 om viss skattefrihet för inkomst under praktikanttjänstgöring i anslutning
till högre studier under högst 100 dagar ett och samma beskattningsår
må nämnas att desamma inte direkt motsvaras av regler i 1948 års avtal eller
något OECD-förslag. Enahanda bestämmelser har emellertid kommit till användning
i flera tidigare av Sverige ingångna skatteavtal.
Inkomstslag för vilket ingen uttrycklig bestämmelse meddelats i avtalet föreslås
enligt art. 23 skola beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat.
Beträffande beskattningen av olika slags förmögenhetstillgångar gäller enligt
art. 24 i förslaget i huvudsak att fastigheter och tillgångar nedlagda i
fast driftställe skall tas till beskattning där de befinner sig medan övriga
tillgångar beskattas där innehavaren har sitt hemvist. Avtalsförslaget överensstämmer
på denna punkt med OECD:s rekommendationer.
Enligt 1948 års avtal begagnar båda staterna den s. k. exemptmetoden för
undvikande av dubbelbeskattning med vissa förut berörda undantag i fråga
37
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
om beskattningen av bl. a. aktieutdelning och ränta. Metoden innebär att inkomst
som enligt avtalet skall beskattas i den ena staten undantas från beskattning
i den andra staten. Samma metod avses enligt art. 25 § 6 komma
till användning i det nya avtalet för schweiziskt vidkommande.
Beträffande beskattningen i Sverige föreslås i art. 25 § 1 den viktiga nyheten
att s. k. credit of tax-metod i princip skall tillämpas i fall då den skattskyldige
enligt avtalets bestämmelser har skatterättsligt hemvist i Sverige.
Enligt nämnda metod skall sådan skattskyldig taxeras i vanlig ordning här i
riket för inkomst som enligt avtalet får beskattas i Schweiz. Från den svenska
skatten på den skattskyldiges sammanlagda inkomster skall avräknas
den inkomstskatt som han har erlagt i Schweiz. För förmögenhet gäller detsamma.
Det skattebelopp som skall avräknas får inte överstiga den svenska
skatt som belöper på den i Schweiz beskattade inkomsten resp. förmögenheten.
Vissa undantag från nämnda förfarande stadgas i art. 25. Sålunda
skall inkomst som på grund av schweizisk allmän tjänst uppbärs av en person
med hemvist i Sverige och som enligt bestämmelserna i art. 20 skall beskattas
endast i Schweiz vara fritagen från svensk beskattning (art. 25 § 1
andra stycket). Som framgått av redogörelsen för avtalsförslagets regler om
beskattning av aktieutdelning kan utdelning, som ett svenskt moderföretag
uppbär från källa i Schweiz, under vissa förutsättningar vara skattefri i
Sverige (art. 25 § 5).
Credit of tax-metoden föreslås i art. 25 §§ 2 och 4 få tillämpning på svensk
sida även i vissa fall då den skattskyldige enligt avtalets bestämmelser har
skatterättsligt hemvist i Schweiz. Som en nyhet stadgas nämligen i art. 25 § 2
att en fysisk person med hemvist i Schweiz skall få beskattas i Sverige oavsett
övriga bestämmelser i avtalet om han därjämte anses bosatt i Sverige
enligt bestämmelserna angående de svenska skatter som omfattas av avtalet.
Här åsyftas de svenska bestämmelserna om bosättning i beskattningshänseende
som återfinns i punkt 1 av anvisningarna till 53 § och i 68 §
kommunalskattelagen. Föreskrifterna härutinnan har varit föremål för en
översyn av tillkallade sakkunniga som i betänkandet »Internationella skattefrågor»
(SOU 1962:59) framlagt förslag till ändrade bosättningsbestämmelser.
Förslaget innebär bl. a. att en svensk medborgare som avreser från
Sverige — i de fall det inte redan från början är uppenbart att fråga är om
en definitiv utflyttning — skall anses bosatt i Sverige under de närmast
följande tre åren, om han inte förmår visa att ur beskattningssynpunkt väsentliga
anknytningar till Sverige inte längre kvarstår. Med tanke på nämnda
lagstiftningsförslag har vid förhandlingarna från svensk sida gjorts
nämnda förbehåll i art. 25 § 2 för tillämpning av intern svensk rätt. Avtalsförbehållet
skall enligt förslaget tillämpas endast på svensk medborgare
som avrest från Sverige för inte mer än tre år sedan. Den dubbelbeskattning
som eljest skulle kunna uppkomma i anledning av denna klausul skall enligt
avtalsförslaget elimineras genom credit of tax-förfarande vid den
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1965
svenska beskattningen. Enligt vad som uttalats i punkt 4 i förhandlingsprotokollet
har vid förhandlingarna rått enighet om att tillämpningen av intern
svensk lagstiftning enligt art. 25 § 2 i normala fall skall ske första
gången på svenska medborgare som flyttat sitt hemvist till Schweiz efter
den 31 december 1965, dock ej före ikraftträdandet av föreslagen svensk
lagstiftning. Bestämmelsen förutsätter sålunda ny lagstiftning på detta område.
Till frågan om utformningen av de svenska bosättningsreglerna avser
jag att återkomma i ett senare sammanhang.
Det har förut påpekats att ett liknande credit of tax-förfarande enligt
art. 25 § 4 skall tillämpas även i fall då en person med hemvist i Schweiz
uppbär pension på grund av svensk socialförsäkring vilken beskattas i Sverige
med stöd av avtalsbestämmelsen i art. 19 § 2.
Utöver de nämnda bestämmelserna innehåller avtalsförslaget regler rörande
likställighet mellan skattskyldiga medborgare i de båda staterna (art. 26),
förfarandet vid ömsesidig överenskommelse om avtalets tillämpning (art.
27) samt diplomatiska och konsulära befattningshavare (art. 28).
Vid förhandlingarna har det varit ett svenskt önskemål att i det nya avtalet
ta in regler om utbyte av upplysningar för taxeringsändamål mellan de
båda staternas behöriga myndigheter i huvudsaklig överensstämmelse med
OECD:s rekommendationer. På schweizisk sida har man emellertid förklarat
sig förhindrad att tillmötesgå detta önskemål. Som framgår av förhandlingsprotokollet
har den schweiziska förhandlingsdelegationen förklarat
bl. a. att upplysningar, som är erforderliga för en riktig tillämpning och för
förhindrande av missbruk av ett avtal, kan utbytas redan på grund av förefintliga
bestämmelser rörande förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
in. m. samt att en särskild bestämmelse i fråga om utbyte av upplysningar
därför kan undvaras.
Det nya avtalet skall enligt art. 29 ratificeras och träda i kraft i och med
utväxlingen av ratifikationshandlingarna. Avtalsförslaget är avsett att för
Sveriges del tillämpas på skatt som utgår på inkomster förvärvade fr. o. in.
den 1 januari 1966, samt, såvitt gäller statlig förmögenhetsskatt, i fråga om
skatt som utgår på grund av taxering år 1967 eller senare. På schweizisk sida
blir avtalet tillämpligt för varje beskattningsår som börjar den 1 januari
1967 eller senare. Att avtalet föreslås träda i tillämpning vid skilda tidpunkter
i de båda länderna sammanhänger med att den i Schweiz tillämpade
taxeringsperioden i regel omfattar två år med början varje ojämnt årtal.
Motsvarande förskjutning av avtalets giltighetstid -vad avtalets upphörande
har kommit till uttryck i uppsägningsbestämmelserna i art. 30.
Sammanfattningsvis får jag anföra följande. 1948 års svensk-schweiziska
dubbelbeskattningsavtal är ett av de äldsta av nu gällande svenska avtal på
detta område. Med hänsyn till de industriella och kommersiella förbindel
-
39
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
serna mellan de båda länderna har den avtaismässiga regleringen av dubbelbeskattningsfrågorna
utan tvivel varit till gagn för båda de avtalsslutande
parterna. Redan då avtalet slöts stod det emellertid klart att uppkommande
dubbelbeskattning inte kunde förebyggas i samtliga fall. Dessa och andra
särskilda beskattningsfrågor i förhållandet till Schweiz ävensom den utveckling
som ägt rum på den internationella dubbelbeskattningens område
har motiverat en översyn av avtalets bestämmelser. Det föreliggande förslaget
till nytt avtal medför en bättre anpassning till avtalsbestämmelser som
töreslagits av OECD och innebär att hittills kvarstående dubbelbeskattning
kan undgås. Förslaget innebär även i övrigt förbättringar och förtydliganden
på olika punkter. Tillfredsställande är även att avtalets utformning ej lägger
hinder i vägen för tillämpning i förhållande till Schweiz av en senare
lagändring i fråga om det skatterättsliga bosättningsbegreppet. I och för sig
hade det från svensk synpunkt varit naturligt om avtalsförslaget kompletterats
med internationellt vedertagna bestämmelser om visst administrativt
samarbete i beskattningshänseende. Genom förhandlingarna har dock klarlagts
att även utan särskilda avtalsbestämmelser möjligheter finns för de
högsta finansmyndigheterna att bistå varandra i syfte att förhindra uppenbara
missbruk. Jag finner det för egen del önskvärt att det nu gällande avtalet
ersätts med ett nytt avtal upprättat i enlighet med det föreliggande
förslaget. Jag får därför tillstyrka att förslaget godkänns.
Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande avtalets undertecknande får jag hemställa
att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna det föreliggande förslaget till
avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Göran Sellvall
40
Kungl. Maj. ts proposition nr ill år 1965
Bilaga
(Översättning)
Verhandlungs- und Paraphierungsprotokoll
1.
Nach Verhandlungen zwischen
einer schweizerischen und einer
schwedischen Delegation im Juli
1963 und im Juni 1964 in Bern und
im Oktober 1964 in Stockholm wurde
am 2. November 1964 ein in
deutscher und in schwedischer
Sprache abgefasster Entwurf zu
einem Abkommen zwischen der
Schweizerischen Eidgenossenschaft
und dem Königreich Schweden zur
Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Steuern vom
Einkommen und vom Vermögen paraphiert.
2. Die beiden Delegationen werden
sich dafiir einsetzen, dass ihre Regierungen
bald die Ermächtigung
zur Unterzeichnung des Abkommens
erteilen werden.
3. Die schweizerische Delegation
stellt in Aussicht, vor der Unterzeichnung
des Abkommens dessen
Artikel 25 durch einen neuen Absatz
7 zu ergänzen; diese Bestimmung
soll der Schweiz die Möglichkeit
geben, fur die nach Artikel 10
und 11 des Abkommens in Schweden
besteuerten Einkiinfte eine Entlastung
zu gewähren. Die schwedische
Delegation nimmt von diesel- Absicht
Kenntnis und erklärt sich
einverstanden, den von der schweizerischen
Delegation vorzuschlagenden
Text im gegebenen Zeitpunkt
in den paraphierten Entwurf aufzunehmen.
4. Zwischen den beiden Delegationen
besteht Einverständnis dariiber,
dass die in Artikel 25 Absatz
2 des Abkommens vorbehaltene in
-
Förhandlings- och paraferings
protokoll
1.
Efter förhandlingar mellan en
schweizisk och en svensk delegation
i juli 1963 och i juni 1964 i
Bern samt i oktober 1964 i Stockholm
paraferades den 2 november
1964 ett på tyska och svenska språken
avfattat förslag till avtal mellan
Konungariket Sverige och
Schweiziska Edsförbundet för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.
2. De båda delegationerna skola
verka för att deras regeringar snarast
lämna bemyndigande att underteckna
avtalet.
3. Den schweiziska delegationen
ställer i utsikt att före undertecknandet
av avtalet komplettera dess
artikel 25 med en ny § 7; bestämmelserna
i denna paragraf avses
skola ge Schweiz möjlighet att medge
skattelättnad i fråga om sådana
inkomster som enligt artiklarna
10 och 11 beskattats i Sverige.
Den svenska delegationen är medveten
om denna avsikt och förklarar
sig beredd att inom angiven tid
i det paraferade avtalsutkastet intaga
en text, som senare kommer
att föreslås av den schweiziska delegationen.
4. De båda delegationerna äro ense
om att det förbehåll, som gjorts
i artikel 25 § 2 i avtalet rörande
tillämpning av intern svensk lag
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 177 år 1965
41
terne schwedische Gesetzgebung
normalerweise erst auf schwedische
Staatsangehörige angewendet wird,
die den Wohnsitz nach dem 31. Dezember
1965, jedoch nicht vor Inkrafttreten
der neuen schwedischen
Gesetzgebung, aus Schweden nach
der Schweiz verlegt liaben werden.
5. Zur Frage des von der schwedischen
Delegation zur Diskussion
gestellten Austausches von Informationen
vertrat die schweizerische
Delegation die Auffassung, dass der
Zweck eines Doppelbesteuerungsabkommens
in der Vermeidung der
i n ter nationalen Doppelbesteuerung
besteht und dass die för die richtige
Anwendung und die Vermeidung
des Missbrauchs eines Abkommens
benötigten Informationen schon auf
Grund der bestehenden Bestimmungen
iiber das Verständigungsvcrfahren,
iiber die Durchfiihrung
der Begrenzung der im Quellenstaat
auf Dividenden und Zinsen erhobenen
Steuern usw. ausgetauscht werden
könnten. Eine besondere Bestimmung
iiber den Austausch von Informationen
sei deshalb entbehr1
icli; denn selbst eine ausdriickliche
Bestimmung könnte wegen des
Zwecks des Abkommens nur den
Austausch von Informationen vorsehen,
die zur richtigen Anwendung
und zur Vermeidung der missbräuchlichen
Inanspruchnahme
eines Abkommens notwendig sind.
Die schwedische Delegation hat
diese Erklärung zur Kenntnis genommen
und auf eine besondere
Bestimmung iiber den Austausch
von Informationen verzichtet. Sie
wiirdigte den Umstand, dass die
Schweiz durch den Erlass des Bundesratsbeschlusses
vom 14. Dezember
1962 Massnahmen gegen die
ungcrecbtfertigte Inanspruchnahme
von Doppelbesteuerungsabkommen
getroffen hat, und dass auch die
im Rahmen von Artikel 10 Absatz 2
und 11 Absatz 2 des Abkommens
stiftning, i normala fall skall tilllämpas
första gången på sådana
svenska medborgare vilka flyttat
sitt hemvist från Sverige till Schweiz
efter den 31 december 1965, dock ej
före ikraftträdandet av föreslagen
svensk lagstiftning.
5. Beträffande den av den svenska
delegationen väckta diskussionen i
fråga om utbyte av upplysningar företrädde
den schweiziska delegationen
den uppfattningen, att ändamålet
med ett dubbelbeskattningsavtal
vore att undvika internationell dubbelbeskattning
samt att de upplysningar,
som äro erforderliga för en
riktig tillämpning och för förhindrande
av missbruk av ett avtal, kunde
utbytas redan på grund av förefintliga
bestämmelser rörande förfarandet
vid ömsesidig överenskommelse,
genomförandet av begränsningen
av i källstaten uttagna skatter
på utdelning och ränta osv. En
särskild bestämmelse i fråga om utbyte
av upplysningar kunde därför
undvaras, ty även en uttrycklig bestämmelse
kunde på grund av avtalets
ändamål avse blott sådana upplysningar,
som äro nödvändiga för
en riktig tillämpning och för förhindrande
av missbruk av avtalet.
Den svenska delegationen har tagit
del av denna förklaring och avstått
från en särskild avtalsbestämmelse
om obligatoriskt utbyte av upplysningar.
Delegationen uppskattade
den omständigheten, att Schweiz
genom utfärdande av förbundsrådsbeslutet
den 14 december 1962 vidtagit
åtgärder mot orättmätigt utnyttjande
av dubbelbeskattningsavtal
samt att även den inom ramen
för bestämmelserna i artikel 10 § 2
och artikel 11 § 2 av avtalet träffade
överenskommelsen mellan de
behöriga myndigheterna rörande
genomförandet av begränsningen av
de på ömse sidor uttagna källskatterna
förutsätter, att Edsförbundets
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1965
zwischen den zuständigen Behörden
abzuschliessende Vereinbarung iiber
die Durchfuhrung der Begrenzung
der beiderseitigen Quellensteuern
vorsieht, dass sich die Eidgenössische
Steuerverwaltung und das
schwedische Finanzministerium gegenseitig
in der Verhinderung missbräuchlicher
Steuerentlastungen unterstiitzen.
6. Zwischen den beiden Delegationen
besteht Einverständnis dariiber,
dass auf den Zeitpunkt des
Inkrafttretens des neuen Abkommens
die Vereinbarung vom 28. Dezember
1948/1. Februar 1949 iiber
die Durchfuhrung der Ruckerstattung
der Quellensteuern von Kapitalerträgen
durch eine neue Vereinbarung
im Sinne von Artikel 10 Absatz
2 und 11 Absatz 2 ersetzt werden
soll.
Ausgefertigt in Stockholm, am 2.
November 1964, in zwei Exemplaren
in deutscher Sprache.
Fur die Schweizerische
Delegation:
Locher
skatteförvaltning och svenska finansdepartementet
skola bistå varandra
i syfte att förhindra otillbörliga
skattelättnader.
6. De båda delegationerna äro eniga
om att vid tidpunkten för ikraftträdandet
av det nya avtalet överenskommelsen
den 28 december 1948
och 1 februari 1949 rörande verkställande
av restitution av källskatter
å kapitalinkomster skall ersättas
av en ny överenskommelse i enlighet
med artikel 10 § 2 och artikel
11 § 2.
Upprättat i Stockholm den 2 november
1964 i två exemplar på
tyska språket.
För den schweiziska
delegationen:
Locher
För die Schwedische
Delegation:
Sten Walberg
För den svenska
delegationen:
Sten Walberg
Kiingl. Maj.ts proposition nr ill år 1965
43
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 23 april
1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Föredragande: Ministern för utrikes ärendena.
I enlighet med föredragandens av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Regenten uti ärendena 1 :o)—
2:o) fatta det beslut, som vid varje ärende antecknats.
1 :o)
Kungl. Maj :t har förut denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
godkänt förslag till avtal mellan Sverige och Schweiz för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.
Enligt artikel 29 § 1 i förslaget skall avtalet ratificeras.
Kungl. Maj :t bemyndigar chefen för utrikesdepartementet att — med
förbehåll för ratifikation efter riksdagens godkännande — underteckna
ifrågavarande avtal.
Kungl. Maj :t föreskriver tillika, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta
ärende skall tillställas finansdepartementet och ambassaden i Bern.
Ur protokollet:
Magnus Nordbäck
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1965
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1965.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.
Sedan Kungl. Maj :t den 23 april 1965 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att — med förbehåll för ratifikation efter riksdagens godkännande
— för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Schweiz
för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och
förmögenhet, har avtalet den 7 maj 1965 blivit vederbörligen undertecknat.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 23
april 1965 anfört i ärendet, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att
dels godkänna förenämnda avtal;
dels bemyndiga Kungl, Maj :t att, i den mån det erfordras i anledning av
avtalet, meddela föreskrifter om ändringar i verkställda taxeringar, antingen
dessa har avseende på statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest
företagna åtgärder varigenom sådana skatter påförts.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hans Ohlsson
MARCUS BOKTR. STHIM 1965 650477