Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

1

Nr 67

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation;
given Stockholm den 9 april 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed lämna riksdagen
redogörelse för Nordiska rådets trettonde session i Reykjavik den
13—18 februari 1965.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 67

2

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet på Stockholms slott den 9 april
1965.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Johansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena.

Nordiska rådets trettonde session ägde rum i Reykjavik den 13—18 februari
1965. Vid denna session antog rådet 38 rekommendationer, riktade till
regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

Nordiska rådets svenska delegation har överlämnat en till Kungl. Maj :t
ställd skrivelse, jämte bilaga, dagtecknad den 24 mars 1965, med redogörelse
för rådets trettonde session. Denna redogörelse torde såsom bilaga
få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj :t måtte delgiva riksdagen den avgivna
redogörelsen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Bo Kjellén

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

3

Bilaga

Till KONUNGEN

Härmed får Nordiska rådets svenska delegation överlämna bifogade redogörelse
för rådets trettonde session i Reykjavik den 13—18 februari 1965
jämte en bilaga.

Stockholm den 24 mars 1965

Underdånigst

För Nordiska rådets svenska delegation

BERTIL OHLIN

Sven Holmstedt

•fe- *-''■<

• i

i j-1> * -

<V .■

2M:

i;

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

5

Redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation rörande rådets trettonde
session i Reykjavik den 13—18 februari 1965

I. Organisation m. m.

Den svenska delegationen bestod vid sessionen av följande regeringsrepresentanter: statsminister

Tage Erlander,

statsrådet och chefen för handelsdepartementet Gunnar Lange,
statsrådet och chefen för justitiedepartementet Herman Kling,
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet Gösta Skoglund,
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Ragnar Edenman,
statsrådet Rune Hermansson

och följande valda medlemmar:
riksgäldsfullmäktig Birger Andersson,
lantbrukare, jur. kand. Leif Cassel,
professor Gunnar Edström,
f. d. ombudsman Sigrid Ekendahl,
redaktör Anselm Gillström,
lantbrukare Einar Gustafsson i Kårby,
chefredaktör Allan Hernelius,
kriminalkommissarie Ragnar Lassinantti,
redaktör Birger Lundström,
expeditör Sven Mellqvist,
professor Bertil Ohlin,
skyddskonsulent Georg Pettersson,
rektor Dagmar Ranmark,
journalist Ingrid Segerstedt Wiberg,
lantbrukare Sven Sundin,
talman Fridolf Thapper.

Delegationen biträddes av sin sekreterare hovrättsrådet Gustaf Petrén,
sakkunniga och övrig personal.

Till rådets president vid sessionen valdes chefredaktör SigurÖur Bjamason,
Island, samt till vice presidenter förre partisekreterare Harald Nielsen,
Danmark, generaldirektör Karl-August Fagerholm, Finland, fylkesman John
Lyng, Norge, och professor Bertil Ohlin, Sverige.

Vid sessionen fördelades rådets medlemmar på fem utskott, juridiska utskottet
(13 medlemmar), kulturutskottet (13 medlemmar), socialpolitiska

6 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

utskottet (13 medlemmar), trafikutskottet (13 medlemmar) och ekonomiska
utskottet (17 medlemmar).

De svenska valda medlemmarna fördelades på utskotten på följande sätt:

Juridiska utskottet:

Kulturutskottet:

Socialpolitiska utskottet:

Trafikutskottet:

Ekonomiska utskottet:

herrar Edström (ersättare för fru Gärde Widemar),

Lassiuantti,

fröken Ranmark (ersättare för herr Ahlkvist),

herr Gillström,

fru Segerstedt Wiberg,

herr Thapper,

herr Birger Andersson,

fru Ekendahl,

herr Gustafsson i Kårby,

herrar Cassel (vice förman),

Lundström,

Georg Pettersson,

herrar Hernelius (ersättare för fröken Andersson),

Mellqvist (ersättare för herr Gustafsson i Stockholm,
förman),

Ohlin,

Sundin.

Regeringsrepresentanterna erhöll en generell inbjudan att deltaga i utskottssammanträdena
under sessionen. Av de svenska regeringsrepresentanterna
deltog i juridiska utskottet statsrådet Kling och statsrådet Hermansson,
i kulturutskottet statsrådet Edenman, i trafikutskottet statsrådet
Skoglund och i ekonomiska utskottet statsminister Erlander, statsrådet
Lange och statsrådet Hermansson.

II. Behandlade saker

I Nordiska rådet anhängiga saker (enligt terminologien i rådets arbetsordning
benämnes ärendena saker) uppdelas av sed i fyra olika grupper,
avseende en av medlemmar väckta förslag (s. k. A-saker), en regeringsförslag
(s. k. B-saker), en berättelser (s. k. C-saker) och en meddelanden
från regeringarna jämlikt 11 § stadgan för Nordiska rådet rörande åtgärder
i anledning av de av rådet tidigare beslutade rekommendationerna
(s. k. D-saker). Från föregående session kvarstod 21 i rådet anhängiga Asalcer
och 1 B-sak. Under tiden intill trettonde sessionen hade väckts 45 nya
medlemsförslag, därav 8 tilläggsförslag, och 1 nytt regeringsförslag. Sam -

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

7

manlagt 13 berättelser överlämnades av regeringarna i anledning av trettonde
sessionen till rådet, däribland sådana avgivna av Nordiska kulturkommissionen,
Nordiska socialpolitiska kommittén, Nordiska samfärdselkommittén,
Nordiska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete, Nordiska
arbetsmarknadsutskottet, Nordiska kontaktorganet för atomenergifrågor,
Nordiska hälsovårdshögskolan, Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål
och Nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål. Regeringarnas
meddelanden rörande åtgärder i anledning av tidigare rekommendationer
hade givit upphov till 103 D-saker. Vid tidpunkten för sessionen var sålunda
i rådet anhängiga 66 A-saker, 2 B-saker, 13 C-saker och 103 D-saker.

I samband med rådets vid tolfte sessionen fattade beslut om ändrade arbetsformer
beslöt rådet uppdraga åt presidiet att hänvisa väckta saker till
utskott. Denna befogenhet har av presidiet delegerats till sekretariaten som
fördelat inkomna saker på utskotten. Förberedelserna av sakerna har därefter
omhänderhafts av vederbörande utskott, vilka avgivit betänkanden
med förslag till rådet i de hos dem anhängiga sakerna efter hand som dessa
färdigbehandlats av utskotten. Härjämte hade utskotten för presidiet föreslagit
vilka saker som borde uppföras på saklistan för sessionen, varefter
presidiet — efter att ha inhämtat regeringarnas mening —- uppgjort ett slutgiltigt
förslag till saklista för sessionen. Jämlikt § 9 arbetsordningen för
rådet fastställde rådet vid sitt första möte under sessionen saklistan, varvid
rådet följde presidiets förslag oförändrat.

En stor del av de i rådet anhängiga sakerna uppfördes icke å saklistan
för sessionen. Denna kom att omfatta 44 A-saker (av vilka 12 kvarstod
från föregående session), 2 B-saker (av vilka 1 kvarstod från föregående
session), 3 C-saker och 48 D-saker. Rådet bemyndigade utskotten att lägga
till handlingarna de meddelanden och berättelser, som avgivits till sessionen
men icke upptagits å saklistan.

Beträffande 38 av A-sakerna, 1 av B-sakerna och 12 av D-sakerna förelåg
av respektive utskott före sessionen utarbetade och justerade betänkanden.
På förslag av arbetsutskotten återförvisades vid sessionen det nämnda regeringsförslaget
jämte 5 av ifrågavarande medlemsförslag till respektive utskott
för förnyad behandling. I dessa ävensom i de av utskotten före sessionen
ej färdigbehandlade men å saklistan uppförda sakerna avgav utskotten
betänkanden under sessionen.

Enligt 22 § arbetsordningen för rådet hade presidiet utarbetat en rapport
rörande sin verksamhet under tiden efter rådets närmast föregående session.
Rapporten utgjorde underlag för en allmän debatt i rådet vid sessionens
början, den s. k. generaldebatten; beträffande denna hänvisas till avdelning
III nedan. Efter debattens slut la des rapporten till handlingarna.
Tillika förelåg eu rapport från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt,
vilken hänvisades till kulturutskottet.

Vid sessionen antogs 38 rekommendationer till regeringarna; en förteck -

8

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

ning över dessa har fogats till denna redogörelse (se Bilaga). Då i det följande
annat icke angivits, har den rekommendation, varom är fråga, antagits
enhälligt. Likaså har, då annat icke angives, samtliga i omröstningen
deltagande svenska medlemmar röstat för rekommendationen.

Behandlingen av sammanlagt 26 av valda medlemmar väckta förslag fortsätter
i utskotten.

A. Saker förberedda av juridiska utskottet

1. Skadeståndsrätt

På skadeståndsrättens område föreligger i rådet två medlemsförslag. Det
ena medlemsförslaget, som väckts av bl. a. fru Gärde Widemar till rådets
tolfte session, avser lagstiftning rörande barns skadeståndsansvar. I förslaget
hemställes, att regeringarna måtte rekommenderas att gemensamt
införa likartade bestämmelser om barns skadeståndsansvar baserat på ett
system med obligatorisk ansvarsförsäkring. Det andra medlemsförslaget,
som väckts till rådets trettonde session av bl. a. fru Gärde Widemar, avser
samarbete rörande nordisk skadeståndsrätt. I detta senare förslag hemställes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att — innan samarbetet
på skadeståndsrättens område fortsättes — för rådet framlägga en
allmän plan för detta samarbete, angivande efter vilka huvudprinciper en
kodifiering av skadeståndsrätten borde läggas upp.

Utskottet har ännu ej tagit slutlig ställning till förslagen men hade ansett
det lämpligt, att de skadeståndsrättsliga spörsmålen diskuterades vid
sessionen med sikte på ett slutligt ställningstagande i utskottet efter densamma.
Detta önskemål anmäldes av utskottet för rådet, och den förutsatta
plenardebatten kom till stånd.

2. Preskriptionslagstiftning

Utskottet hade förberett ett av bl. a. herr Ahlkvist och fru Gärde Widemar
Väckt medlemsförslag om nordisk preskriptionslagstiftning. I medlemsförslaget
hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att införa en gemensam
nordisk preskriptionslagstiftning i överensstämmelse med i förslaget
förordade huvudprinciper. Förlagsställarna underströk, att preskriptionslagstiftningen
borde vara så enkel och klar som möjligt och förordade
införandet av två preskriptionsfrister på förslagsvis 10 respektive 3 år, den
sistnämnda avsedd för det dagliga livets behov.

Av remissyttrandena över förslaget att döma fanns det enligt utskottet
ett visst motstånd mot en ändring av de nationella bestämmelserna på området.
Därvid inverkade enligt utskottets mening fruktan att de nordiska
bestämmelserna skulle bli alltför detaljerade och komplicerade. Utskottet
underströk därför starkt vikten av klara och enkla regler. Utskottet delade

9

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

förslagställarnas uppfattning, att lagstiftningen borde baseras på två preskriptionsfrister
en längre allmän preskriptionsfrist förslagsvis på 10 år
och en kortare för det dagliga livets behov. Utskottet ansåg sig inte böra
taga ställning till frågan efter vilka principer preskriptionstiden borde beräknas
respektive avbrytas. Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att införa en gemensam nordisk lagstiftning om preskription
av fordringar baserade på en längre allmän preskriptionstid på 10 år
och en kortare frist för det dagliga livets krav. Rådet antog en sådan rekommendation
(nr 13).

3. Patentlagstiftning

Till sessionen hade av Sveriges regering väckts ett förslag angående nordiska
patent. I förslaget begärdes Nordiska rådets yttrande över frågan om
ett snabbt genomförande av det i Nordisk Udredningsserie 1963: 6 intagna
utkastet till gemensam nordisk patentlagstiftning.

Utskottet uttryckte sin tillfredsställelse över att ett utkast till gemensam
nordisk lagstiftning på patenträttens område utarbetats och föreslog för
sitt vidkommande, att förslaget skulle genomföras. Utskottet hade erfarit
att den norska regeringen ännu ej vore beredd att genomföra bestämmelserna
om ett nordiskt patent, men utskottet hoppades, att det vid de icke
avslutade regeringsöverläggningarna skulle visa sig möjligt att uppnå enighet
om att söka genomföra en nordisk patentlagstiftning, som även omfattade
bestämmelser om nordiska patentansökningar. Utskottet föreslog, att
rådet måtte rekommendera regeringarna att snarast söka genomföra det i
Nordisk Udredningsserie 1963:6 intagna utkastet till gemensam nordisk
patentlagstiftning. Mot detta beslut reserverade sig två norska utskottsledamöter,
som förklarade sig ej vara beredda att vid dåvarande tidpunkt
stödja rekommendationsförslaget.

Efter debatt antog rådet en rekommendation (nr 36) i enlighet med utskottets
förslag. 45 rådsmedlemmar röstade ja, medan 2 röstade mot rekommendationen.
9 medlemmar avstod från att rösta.

Vidare hade bl. a. herrar Ahlkvist och Lassinantti samt fru Gärde Wideinar
väckt ett medlemsförslag om gemensam klagoinstans i patentärenden.

I medlemsförslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att närmare utreda frågan om inrättande av en gemensam nordisk klagoinstans
i patentärenden. I förslaget framhölls, att frågan om förenhetligande
av patentlagstiftningen i Norden var under behandling men att detta
förhållande ej borde hindra att frågan om eu gemensam klagoinstans togs
upp till separat behandling. En dylik klagoinstans skulle möjliggöra enhetlig
praxis i hela Norden och därmed förhindra att det blev lättare att erhålla
patent av visst slag i ett land än i de övriga.

Utskottet framhöll, att skapandet av en samnordisk klagoinstans borde
vara en naturlig konsekvens av genomförandet av ett system med nordiska

10

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

patent. Utskottet ansåg därför, att de nordiska länderna gemensamt borde
undersöka hur ett sådant organ kunde organiseras. Utskottet föreslog sålunda,
att regeringarna måtte rekommenderas att närmare utieda fragan
om upprättande av en samnordisk klagoinstans i patentärenden. Efter omröstning
antog rådet en dylik rekommendation (nr 37). För rekommendationen
röstade 49 medlemmar, medan 7 avstod från att rösta.

På utskottets förslag beslöt rådet att för sin del betrakta rekommendation
nr 29/1954 angående nordiska patent såsom slutbehandlad.

4. Förenhetligande av straffarterna

Till sessionen hade bl. a. fru Gärde Widemar väckt ett medlemsförslag
om förenhetligande av straffarterna. I förslaget hemställdes, att rådet måtte
rekommendera regeringarna dels att i största möjliga utsträckning söka
främja arbetet i Nordiska straffrättskommittén och i detta syfte ställa erforderliga
ekonomiska medel till förfogande för upprättande av ett sekretariat
åt kommittén och förse detta med behövlig personal, dels att söka få
till stånd likartade bestämmelser beträffande straff- och påföljdsformer, i
första hand straffarterna. I medlemsförslaget framhölls bl. a., att det, mot
bakgrund av den under 1963 genomförda nordiska lagstiftningen rörande
straffverkställighet i annat nordiskt land, var angeläget att i största möjliga
utsträckning söka genomföra likartade bestämmelser beträffande straff
och andra påföljder.

Utskottet tog icke ställning till huruvida förstärkningen av straffrattskommittén
borde ske genom upprättandet av ett gemensamt sekretariat eller
genom nationella insatser, men framhöll, att det var angeläget att en förbättring
kom till stånd. Utskottet ansåg sig ej böra föreslå en rekommendation
om vilka ämnen inom straffrätten som borde tas upp på nordiskt
plan med sikte på likartade bestämmelser, ej heller i vilken ordning de
skilda ämnena borde behandlas. Enligt utskottets mening fick det ankomma
på straffrättskommittén att taga ställning härtill. Utskottet föreslog därför
allenast, att regeringarna skulle rekommenderas att i största möjliga utsträckning
söka främja arbetet inom Nordiska straffrättskommittén och
med sikte härpå ställa behövliga medel till förfogande för att möjliggöra
en förstärkning av sekretariatet. Rådet beslöt att antaga den föreslagna
rekommendationen (nr 23).

5. Alkoholmissbruk i trafiken

Till sessionen hade herr Lassinantti väckt ett medlemsförslag om förenhetligande
av lagstiftningen om alkoholmissbruk i trafiken. I medlemsförslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att med utgångspunkt
från det nyligen avgivna svenska betänkandet om »nykterhet i
trafik» söka genomföra en likartad nordisk lagstiftning om missbruk av
alkohol i trafiken.

11

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

Utskottet framhöll, att de hänsynstaganden, som gjorde en likartad lagstiftning
önskvärd, också motiverade en likartad tillämpning av lagstiftningen
i praktiken. Utskottet underströk, att överträdelser av bestämmelserna
om alkoholmissbruk i trafiken bestraffades mycket olika i de nordiska
länderna. Enligt utskottets mening var det önskvärt att praxis på
detta område gjordes mera likartad. Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att söka genomföra eu likartad nordisk lagstiftning
om missbruk av alkohol i trafiken. Efter omröstning antog rådet en
sådan rekommendation (nr 24). 55 rådsledamöter röstade för rekommendationsförslaget,
medan 1 medlem röstade mot rekommendationen.

I samband med ovannämnda medlemsförslag behandlade utskottet även
regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 16/1956 angående förenhetligande
av lagstiftningen om trafiknykterhet. På utskottets förslag
beslöt rådet att betrakta denna rekommendation såsom för dess del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1962 angående
likartade bestämmelser om alkoholmissbruk i luftfartslagstiftningen framgick,
att en svensk utredning om lagstiftning på detta område kunde väntas
vara avslutad under början av 1965 samt att samnordiska överläggningar
mellan trafikministrarna skulle inledas när betänkandet förelåg.

6. Förhandsgranskning av film

Till sessionen hade bl. a. fru Gärde Widemar väckt ett medlemsförslag
om förenhetligande av förhandsgranskningen av film. I förslaget hemställdes,
att regeringarna måtte rekommenderas dels att gemensamt låta verkställa
en undersökning av filmens inverkan på åskådarna, särskilt barn och
ungdom, dels att vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma största möjliga
enhetlighet i Norden vid förhandsgranskningen av film. Bakgrunden till
medlemsförslaget var den offentliga debatt som förts i anledning av att filmcensuren
i de nordiska länderna vid flera tillfällen intagit avvikande ståndpunkter
till samma film. I förslaget påtalades vidare de problem, som sammanhänger
med att TV-filmer i viss utsträckning utsändes till flera länder.
Eftersom en likartad bedömning av film i de skilda länderna förutsätter
kännedom om hur filmen inverkar på åskådarna, speciellt barn och ungdom,
och då det i Norden inte gjorts några grundläggande undersökningar
på området, föreslogs en sådan genomförd på samnordisk hasis.

Utskottet ställde sig något tvekande inför möjligheterna att genomföra
eu vetenskapligt hållbar undersökning av filmens verkningar men ville ej
motsätta sig en dylik, då undersökningen möjligen kunde bidraga till eu
ökad förståelse av filmcensurens problem. Vad gällde spörsmålet om likartad
filmcensur, framhöll utskottet, att olikheterna länderna emellan sannolikt
var så stora, alt en helt enhetlig lagstiftning och praxis beträffande
filmcensur knappast läte sig genomföras. Samordningssträvandena borde

12

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 196.5

emellertid föras så långt som möjligt. Utskottet underströk särskilt betydelsen
av att man vid kommande lagrevisioner i största möjliga utsträckning
eftersträvade likartade regler. Utskottet erinrade om, att censurlagstiftningen
var under översyn i Danmark, Finland och Sverige samt delvis
i Norge. En av de norska utskottsledamöterna reserverade sig mot förslaget
och hemställde, att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en längre debatt. Efter omröstning
antog rådet två separata rekommendationer. 1 den ena rekommendationen
(nr 11) rekommenderades regeringarna att gemensamt låta verkställa
en undersökning av filmens inverkan på åskådarna, särskilt barn och
ungdom. För rekommendationen röstade 59 medlemmar, medan 1 röstade
emot och 1 (herr Georg Pettersson) avstod från att rösta. I den andra rekommendationen
(nr 12) rekommenderades regeringarna att vidtaga åtgärder
i syfte att åstadkomma största möjliga enhetlighet i Norden vid förhandsgranskningen
av film. För denna rekommendation röstade 32 medlemmar
(däribland herrar Birger Andersson och Edström, fru Ekendahl
samt herrar Gillström, Lassinantti, Lundström, Sundin och Thapper) medan
27 (däribland herrar Cassel, Einar Gustafsson, Hernelius, Mellqvist, Ohlin,
samt fröken Ranmark och fru Segerstedt Wiberg) röstade emot och 3
medlemmar (däribland herr Georg Pettersson) avstod från att rösta.

7. Motverkande av oljeföroreningar i havet

Till rådets tolfte session hade herr Lundström väckt ett tilläggsförslag
om motverkande av oljef öroreningar i havet, i vilket hemställdes, att rådet
måtte rekommendera regeringarna att söka åstadkomma en effektiv övervakning
av att oljeutsläpp i havet ej sker i strid mot 1954 års oljeskadekonvention.

Utskottet underströk angelägenheten av största möjliga anslutning till oljeskadekonventionen
samt konstaterade med tillfredsställelse, att från regeringarnas
sida bl. a. genom Internationella rådgivande sjöfartsorganisationen
(IMCO) uppmanats till större anslutning till konventionen. Enligt utskottets
mening måste största vikt läggas vid att åstadkomma en effektiv
kontroll av efterlevnaden av konventionen. Kontrollen i de enskilda länderna
borde intensifieras så mycket som möjligt under hänsynstagande till de
ekonomiska aspekterna. Utskottet ansåg vidare, att de nordiska länderna
borde etablera ett närmare samarbete beträffande kontrollverksamheten. På
förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 9) i enlighet med
tilläggsförslaget.

Härjämte behandlade utskottet regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 4/1959 angående förhindrande av oljeföroreningar i Östersjön.
Av meddelandena framgick, att såväl den svenska regeringen som

13

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

IMCO hänvänt sig till de regeringar som undertecknat men ännu inte ratificerat
1954 års oljeskadekonvention med uppmaning om en dylik ratifikation.
Det framgick vidare att 1962 års konvention, som bl. a. förbjuder
oljeuttömning i hela Östersjön, godkänts av 12 stater, däribland Danmark,
Norge och Sverige, medan Finland väntades ratificera konventionen inom
en nära framtid.

Mot denna bakgrund föreslog utskottet att rådet för sin del skulle betrakta
rekommendationen nr 4/1959 såsom slutbehandlad. Rådet fattade beslut
i enlighet härmed.

8. Övriga saker

\ id sin behandling av regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 12/1960 angående revision av medborgarskapslagstiftningen konstaterade
utskottet, att frågan om ökade möjligheter för nordiska medborgare att
förvärva medborgarskap i annat nordiskt land upptagits till behandling i
samband med rådets rekommendation 1/1964 angående medborgarskapslagstiftningen.
På utskottets förslag beslöt rådet därför att betrakta rekommendation
nr 12/1960 såsom för dess del slutbehandlad.

Utskottet hade behandlat regeringarnas meddelanden om rekommendation
nr 1/1962 angående nordisk rättsgemenskap inom ramen för Europeiska
ekonomiska gemenskapen. Av dessa framgick, att det samarbetsutskott,
som regeringarna tillsatt för att undersöka de rättsliga spörsmålen vid en
anslutning till Gemenskapen, fortsatte sitt arbete. Enligt utskottets mening
fanns det under sådana omständigheter inte skäl att frågan kvarstod på rådets
dagordning, varför utskottet föreslog att rådet skulle anse rekommendationen
såsom för sin del slutbehandlad. Rådet beslöt i enlighet härmed.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 26/1954 angående
nordiska medborgares rätt att driva näring framgick, att i praktiken kravet
på en längre tids uppehåll i landet slopats för nordisk medborgare. På utskottets
förslag beslöt därför rådet att för sin del betrakta rekommendationen
såsom slutbehandlad.

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 29/1958 angående
rätt att vid inkomstbeskattning göra avdrag för i annat land påförda
skatter konstaterade utskottet, att arbetet med rekommendationen nu
förts så långt i respektive länder, att saken borde kunna anses såsom för
rådets del slutbehandlad. Rådet fattade beslut i enlighet härmed.

Vid behandlingen av meddelandena om rekommendation nr 12/1964 angående
samarbete rörande samespörsmål uttryckte juridiska utskottet sin
tillfredsställelse över att det nordiska samarbetsorganet för same- och renskötselfrågor
etablerats. Utskottet förutsatte att samarbetsorganet skulle ta
sig an de många spörsmål av såväl ekonomisk som kulurell art, som berör
den samiska befolkningen, samt föreslog, att rådet för sin del skulle anse rekommendationen
såsom slutbehandlad. Detta blev också rådets beslut.

14

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 07 år 1965

Av meddelandena om rekommendation nr 1/1958 angående samordning
av fridlysnings- och jakttider för vissa djurarter framgick, att samnordiska
diskussioner i spörsmålet skulle inledas före utgången av april månad 1965.

Vid behandling av meddelandena om rekommendation nr 15/1963 angående
undersökning av boxningens skadeverkningar konstaterade utskottet,
att den tillkallade nordiska specialistkommittén skulle inkallas till sitt första
möte under första halvåret 1965.

B. Saker förberedda av kulturutskottet

7. Samarbete beträffande högre utbildning och forskning

Samarbetet på utbildningens och forskningens område har alltid utgjort
ett centralt arbetsfält för Nordiska rådet. Också vid trettonde sessionen förelåg
en rad medlemsförslag, som syftade till en utvidgning av detta samarbete.

Redan till föregående session hade väckts ett medlemsförslag om universitetskurser
i de nordiska ländernas historia. I detta förslag hemställdes, att
rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna för
att upprätta en nordisk kursverksamhet för universitetens historiestuderande
av liknande art som de kurser, som arrangeras för de modersmålsstuderande.
I medlemsförslaget hänvisades till de positiva erfarenheterna av dessa
under de senaste åren anordnade kurserna i nordiska språk och litteraturen.
Förslagsställarna underströk, att det ur nordisk kulturell synvinkel var
av stor betydelse, att de blivande historielärarna ägde en grundlig och personligt
präglad kännedom om grannländernas historia. Nordiska kurser för
de historiestuderande borde därför anordnas efter förebild av de nämnda
språkkurserna.

Utskottet konstaterade, att det förelåg ett starkt behov av förstärkning
av undervisningen i de nordiska grannländernas historia. Med hänsyn till
det stora antalet historiestuderande ansåg emellertid utskottet, att det inte
var praktiskt möjligt att tillgodose behovet genom anordnande av kurser för
samtliga historiestuderande eller ens flertalet av dem. Den egentliga kursverksamheten
borde begränsas till att gälla enbart högstadiestuderande,
d. v. s. studerande med ämnet historia som huvudfack. För övriga historiestuderande
borde behovet kunna tillgodoses genom gästföreläsare från de
olika nordiska länderna. Utskottet framhöll vidare, att det var angeläget att
söka frambringa stipendier för kursdeltagarna ävensom för fortsättningsstudier
i annat nordiskt land.

Enligt utskottets mening förelåg behov av nordiska kurser även inom
andra ämnen, exempelvis inom konsthistoria och statskunskap. Inom vissa
specialiserade områden — t. ex. kyrkohistoria och rättshistoria, socialhistoria,
socialpolitik och sociologi — borde däremot de studerandes behov av di -

15

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

rekt kontakt med motsvarande undervisning i grannländerna kunna tillgodoses
genom ett utbyggt stipendiesystem.

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att dels
upprätta en nordisk kursverksamhet för studerande med ämnet historia som
liuvudfack i likhet med de kurser, som anordnas för de modersmålsstuderande,
samt skapa en ordning, enligt vilken historiker från de andra nordiska
länderna vid universiteten kunde meddela undervisning i sina respektive
länders historia för övriga historiestuderande, dels undersöka huruvida
behov av förstärkning av det nordiska inslaget i universitetsundervisningen
genom exempelvis nordisk kursverksamhet eller beviljande av stipendier
för studier i annat nordiskt land fanns inom andra ämnen med nära anknytning
till den nordiska kulturtraditionen. Efter omröstning antog rådet
en dylik rekommendation (nr 2).

Till det nyss nämnda förslaget hade bl. a. herr Braconier väckt ett ändringsförslag
om universitetskurser i arkeologi och folklivsforskning. I förslaget
hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att vidtaga åtgärder
i och för anordnande av nordiska universitetskurser för studerande
i arkeologi och folklivsforskning. Även i detta förslag hänvisades till de positiva
erfarenheterna av universitetskurserna i nordiska språk och nordisk
litteratur. Det framhölls, att ämnena arkeologi och folklivsforskning tillsammans
med ämnena nordiska språk, nordisk litteratur samt historia bildade
en ämnesgrupp med mycket stark samnordisk orientering. Förslagsställarna
ansåg det därför vara synnerligen önskvärt, att samnordiska kurser
anordnades även i arkeologi och folklivsforskning.

De hörda remissinstanserna hade över lag varmt tillstyrkt inrättandet av
en dylik nordisk kursverksamhet. Utskottet framhöll, att kursverksamheten
ej borde göras till en integrerad d. v. s. obligatorisk del av de ordinarie
studierna utan erbjudas de studerande som en frivillig möjlighet att fördjupa
kunskaperna, utbyta forskningsresultat och knyta nordiska kontakter
inom berörda ämnen. Utskottet förutsatte, att kursverksamheten skulle
erhålla en sådan utformning, att studerande som deltagit i densamma på
samma sätt som i fråga om språk och litteraturkurserna fick tillgodoräkna
sig deltagandet vid sina fortsatta studier i hemlandet. På utskottets förslag
antog rådet en rekommendation (nr 3), vari regeringarna rekommenderades
att vidtaga åtgärder i och för anordnande av nordiska universitetskurser för
studerande i arkeologi och folklivsforskning.

På saklistan för trettonde sessionen stod också regeringarnas meddelanden
om rekommendation nr 10/1963 angående geologiska och geografiska
exkursioner till Island. Av meddelandena framgick, att i Island under augusti
1964 anordnats eu första exkursion med deltagande av ledande universitetsrepresentanter
från de nordiska länderna. I samband härmed hade de

16

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

kommande årens exkursionsverksamhet närmare planlagts och utkast till
statuter utarbetats. Mot bakgrund härav föreslog utskottet och beslöt rådet
att för sin del betrakta rekommendation nr 10/1963 såsom slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla ett medlemsförslag om högre nordisk
fiskeriutbildning, i vilket hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att gemensamt företaga en utredning av möjligheterna för att anordna
en högre fiskeriutbildning på nordisk basis eventuellt i form av en fiskerihögskola.
I medlemsförslaget framhölls, att det mot bakgrund av fiskerinäringens
stora betydelse i samtliga nordiska länder var angeläget att alla
möjligheter att öka effektiviteten och produktionen inom fisket tillvaratogs.
Med hänvisning till de redan tidigare i fackmannakretsar dryftade planerna
på en fiskerihögskola ansåg förslagsställarna det befogat, att de nordiska
länderna gemensamt lät inventera utbildningsmöjligheterna på området och
utreda förutsättningarna för att gemensamt anordna någon form av högre
fiskeriutbildning.

Beträffande den mer kvalificerade fackutbildningen av fiskare ansåg utskottet,
att nordiska kontaktorganet för fiskerispörsmål lämpligen borde
undersöka om de norska fiskarfackskolornas kapacitet kunde tillgodose åtminstone
en del av utbildningsbehovet på området. Någon rekommendation
härom ansågs ej erforderlig. Vad gällde den högre utbildningen på akademisk
nivå ansåg utskottet naturligt och ändamålsenligt att en akademisk
institution upprättades på nordisk basis. Utskottet konstaterade, att i Norge
tillsatts en kommitté för att utreda med ifrågavarande utbildning sammanhängande
problem, varför det enligt utskottets mening var naturligt, att de
övriga nordiska länderna på lämpligt sätt anknöts till denna utredning. Utskottet
föreslog därför, att regeringarna måtte rekommenderas att på lämpligt
sätt samverka för att klarlägga förutsättningarna för inrättandet av en
nordisk fiskeriutbildnings- och forskningsanstalt på universitetsnivå, förslagsvis
i anknytning till den aktuella norska utredningen angående en fiskerihögskola.
Rådet antog en dylik rekommendation (nr 29).

Vad beträffar regeringsmeddelandena om rekommendation nr 13/1963
angående samarbete mellan de tekniska högskolorna konstaterade utskottet,
att ett visst samarbete på området inletts samt framhöll, att det fäste stort
avseende vid att förutsättningar snarast skapades för genomförande av det
framlagda förslaget om samarbete mellan de tekniska högskolorna i Norden.

Till sessionen hade herr Cassel i ett medlemsförslag tagit upp ett särskilt
tekniskt område, nämligen utbildningen av pappersingenjörer. I förslaget
hemställdes, att Nordiska rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka
förutsättningarna för en till Karlstad eller annan plats i Värmland
eller i sydöstra Norge förlagd specialistutbildning av pappersingenjörer.
Förslaget tog sikte på ett förmodat stort behov av ingenjörer med speciali -

17

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

serad pappersteknisk utbildning i den västra delen av Mellansverige och de
angränsande fylkena i sydöstra Norge, vilka områden har betydande verkstadsindustrier
för tillverkning av maskiner för pappersindustrien samt en
betydelsefull skogsindustri. Enligt förslaget skulle utbildningen avse såväl
s. k. institutsingenjörer som högskoleingenjörer.

Av inkomna remissyttranden utläste kulturutskottet, att en förhållandevis
väl utbyggd utbildning på området redan förefinns vid de tekniska högskolorna
i de nordiska länderna och att denna står öppen för studerande
från alla nordiska länder. Enligt utskottets mening borde frågan om en
utbildning av pappersingenjörer på högskolenivå ses sotti ett delproblem
inom det pågående nordiska samarbetet mellan de tekniska högskolorna
och därför prövas inom ramen för detta. Utskottet föreslog, att rådet icke
skulle företaga sig något i anledning av medleinsförslaget. Detta blev också
rådets beslut.

Av meddelandena om rekommendation nr 15/1902 angående nordiskt institut
för konfliktforskning framgick, ätt den genom regeringarnas försorg
tillsatta expertkommittén slutfört sitt arbete och i december 1964 avgivit
sitt betänkande (NU 1965: 4). Kommitténs förslag gick ut på att ett vidare
samarbete angående forskning i internationell politik skulle utvecklas med
utgångspunkt från den redan existerande nordiska kommittén för studier
av internationell politik. Utskottet fann till sin glädje, att frågan nu syntes
gå mot sin lösning, och uttalade förhoppningen att erforderliga åtgärder
skulle företagas utan tidsspillan så att den egentliga forskningsverksamheten
snarast kunde inledas.

I anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation 16/1962
angående nordisk institution för sinologi hade fru Segerstedt Wiberg till
sessionen väckt ett tilläggsförslag om ett nordiskt Asien-institut. I tilläggsförslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att upprätta
ett nordiskt Asien-institut i enlighet med förslag som framlagts i betänkandet
Afroasiatiska studier i Norden (NU 1965: 5). Av meddelandena
framgick, att Nordiska kulturkommissionen på grundval av betänkandet
antagit en till regeringarna riktad resolution, i vilken hemställdes, att ämnena
afrikanska och asiatiska språk gavs ökade resurser i varje land och
att beslut fattades om att upprätta ett nordiskt asieninstitut i Köpenhamn.

Enligt utskottets mening borde genomförandet av de i expertkommitténs
betänkande framlagda förslagen inledas med upprättandet av det föreslagna
Asien-institutet, som snabbast torde kunna förverkligas. Detta förfaringssätt
skulle bäst stämma överens med de målsättningar, som för närvarande
gör sig gällande i fråga om utbyggnaden av forskningsresurserna i Norden.
På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 38), i vilken regeringarna
rekommenderades att upprätta ett nordiskt Asien-institut i enlig 2

Bihang till riksdagens protokoll 19G5. 1 samt. AV 67

18 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

het med det förslag som framlagts i betänkandet Afroasiatiska studier i
Norden.

Till sessionen hade bl. a. herr Gillström väckt ett medlemsförslag om stipendier
till deltagare i Nordisk journalistkursus, i vilket hemställdes, att
rådet måtte rekommendera regeringarna att gemensamt årligen anvisa
20 000 sv. kr. för fem stipendier till elever vid Nordisk journalistkursus i
Århus.

Utskottet framhöll, att kursen ej är avsedd för de yngsta volontärerna
utan vänder sig till kvalificerade journalister, som redan dokumenterat anlag
för journalistiken. Utskottet underströk, att för en kvalificerad journalist
med ansvarsställning vid sin redaktion och vanligen med familj att
försörja förutsätter deltagandet i kursen under rådande förhållanden stora
och ej sällan oöverstigliga ekonomiska uppoffringar. Utskottet ansåg därför
synnerligen starka skäl tala för att statsmakterna genom aktiva åtgärder
sökte underlätta journalisternas deltagande vid kurserna. Utskottet ansåg
sig däremot inte böra ta ställning till frågan om antalet stipendier eller dessas
storlek. På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 16),
i vilken regeringarna rekommenderades att gemensamt årligen ställa ett belopp
av tillhopa minst 20 000 sv. kr. till förfogande till stipendier till elever
vid Nordisk journalistkursus i Århus.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 14/1962 angående
nordiskt forskningscentrum för jordbrukskooperation kunde utläsas, att
rekommendationen behandlades inom Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål
och att frågan skulle diskuteras vid kontaktorganets nästkommande
möte i mars 1965. Utskottet framhöll, att det var angeläget att
arbetet med rekommendationens genomförande påskyndades.

I anledning av meddelandena om rekommendation nr 12/1963 angående
samarbete beträffande vetenskaplig dokumentation framhöll utskottet, att
detta var ett område som under de närmaste åren torde komma att undergå
en snabb utveckling. Utskottet fann det därför angeläget, att den nordiska
aspekten kunde göra sig gällande i sammanhanget.

2. Nordisk kulturfond

Från tolfte sessionen kvarstod ett av bl. a. herr Ohlin då väckt ändringsförslag
om nordisk kulturfond. I förslaget hemställdes, att regeringarna
måtte rekommenderas att verka för tillkomsten av en nordisk kulturfond
under gemensam förvaltning. Vidare förelåg regeringarnas meddelanden
om rekommendationen nr 19/1964 angående ökade dispositionsanslag för
kulturella ändamål, av vilka bl. a. framgick, att Nordiska kulturkommissionen
anmodats företaga en utredning av frågan om dispositionsmedel (in -

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965 19

klusive ett samnordiskt dispositionsbelopp) för finansiering av kulturella
samarbetsprojekt. Kulturkommissionen hade ännu ej tagit slutlig ståndpunkt
till frågan, men enligt de uppgifter utskottet erhållit hade kommissionen
starkt understrukit angelägenheten av åstadkommandet av lättillgängliga
medel för finansiering av brådskande kulturella samarbetsprojekt.
Det framgick vidare, att det sammanlagda belopp, som i de nordiska länderna
vid denna tidpunkt beviljades i anslag till nordiskt kulturellt samarbete,
uppgick till cirka 20 milj. d. kr. I ändringsförslaget framhölls, att det vore
av stort värde för det framlida nordiska samarbetet om de nordiska länderna
vore beredda att till en gemensam fond årligen avsätta belopp av tämligen
avsevärd storlek. Förslagsställarna förordade att fonden skulle fritt disponeras
av ett gemensamt organ med parlamentariskt inslag för realiserande
av angelägna nordiska samarbetsprojekt på det kulturella området.

Enligt utskottet skulle en dylik nordisk kulturfond utgöra det länge saknade
ledet i det nordiska kultursamarbetets finansieringsmaskineri, utan
vilket detta ej fick erforderlig smidighet och aktionsberedskap. Utskottet
utgick från att fondens verksamhetsområde borde avse det nordiska kultursamarbetet
i vidaste bemärkelse: vetenskap, skola, konst och folkupplysning.
Fondens medel borde kunna användas bl. a. till följande ändamål: 1)
stipendieverksamhet, 2) utredningar, 3) engångsanslag, 4) försöksvis genomförda
permanenta samarbetsföretag samt 5) informationsverksamhet
rörande Norden. Enligt det av danska undervisningsministeriet ursprungligen
uppgjorda men sedermera återtagna förslaget om en nordisk kulturfond
skulle de nordiska länderna årligen över statsbudgeterna till fondens
disposition ställa ett samlat belopp av 3 milj. d. kr. fördelat enligt ländernas
befolkningstal. Utskottet fann ett belopp av denna storleksordning rimligt
och lade därför dessa kalkyler till grund för sitt förslag. Vissa betänkligheter
av principiell art framfördes i utskottet angående formerna för fondens
förvaltning. Bl. a. förelåg olika nationella uppfattningar om formerna
för parlamentariska organs medverkan vid lösande av administrativa uppgifter.
Utskottet ansag därför, att frågan om den blivande fondens gemensamma
förvaltning borde bli föremål för fortsatt utredning. Då det emellertid
vore angeläget, att fondens upprättande inte uppsköts i avvaktan
på förvaltningsfrågans slutliga lösning, måste en provisorisk förvaltningsform
tillämpas för fonden. Utskottet ville för sin del förorda, att fonden
tills vidare förvaltades av undervisningsministrarna efter samråd med Nordiska
rådets kulturutskott.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 28), i vilken
regeringarna uppmanades att vidtaga åtgärder för ingående av en överenskommelse
mellan länderna om tillskapande av eu nordisk kulturfond, som
till sitt förfogande skulle årligen erhålla 3 milj. d. kr. och som skulle ställas
under gemensam nordisk förvaltning.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1965, 1 samt. Nr 67

20

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

3. Skolfrågor

Till sessionen hade bl. a. herrar Gillström och Kellgren väckt ett medlemsförslag
om enhetlig nordisk skolordning. I förslaget hemställes, att Nordiska
rådet måtte rekommendera regeringarna att vid den fortsatta utbyggnaden
av skolväsendet i de olika länderna verka för åstadkommandet av en enhetlig
nordisk skolordning. I medlemsförslaget framhålles, att frånsett det
faktum att en enhetlig ordning skulle utgöra en grundval för strävandena
att på lång sikt stärka den kulturella gemenskapen i Norden, en sådan ordning
även fick betraktas såsom en naturlig konsekvens av den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden med därav följande ökad rörlighet över de
internordiska gränserna. Det framhalls vidare, att en enhetligt uppbyggd
grundskola i Norden borde följas av en likartad utveckling beträffande skolans
högstadium, gymnasiet och andra utbildningsformer.

Det inkomna remissmaterialet utvisar, att det föreligger talrika delvis
starkt divergerande uppfattningar i fråga om både den principiella inställningen
till och det praktiska tillvägagångssättet vid ett förverkligande av
en enhetlig nordisk skolordning. Utskottet förklarade sig icke vara berett
att till trettonde sessionen förelägga rådet ett slutligt ståndpunktstagande
men ansåg, att det för den fortsatta behandlingen av saken vore värdefullt,
om en allmän debatt om undervisningens målsättning och innehåll i det moderna
utbildningssamhället kunde komma till stånd vid sessionen. En dylik
debatt ägde också rum.

Utskottet behandlade vidare ett till tolfte sessionen väckt medlemsförslag
om förbättrad planering av nordiska skolresor i enskild regi. I medlemsförslaget
hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att låta undersöka,
i vilken omfattning nordiska skolresor i enskild regi förekommer, samt
överväga åtgärder för en förbättrad planering av dessa. I förslaget framhölls,
att erfarenheterna av dylika resor ej varit enbart positiva, emedan de
ofta gestaltat sig till rena nöjesresor utan studiemässigt värde. Det ansågs
därför naturligt, att en undersökning företogs — lämpligen i samarbete
med de centrala skolmyndigheterna — beträffande omfattningen av reseverksamheten
samt vad som kunde göras för att leda in den i fåror, varigenom
dess värde i kontakt- och studiehänseende skulle ökas.

Samtliga i ärendet hörda remissinstanser tillstyrkte förslaget. Utskottet
ansåg för sin del, att detsamma lämpligen kunde realiseras genom samverkan
mellan de centrala skolmyndigheterna i de nordiska länderna samt Föreningarna
Norden, som besatt en mångårig erfarenhet av nordisk skolreseverksamhet.
Härvid borde även vederbörande lärare och elevorganisationer
kunna lämna aktivt bistånd. Enligt utskottets mening borde vidare i samtliga
nordiska länder verkställas en utredning liknande den som företagits i
Finland angående omfattningen av skolreseverksamheten i enskild regi
samt erfarenheterna av densamma.

21

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna att låta
undersöka, i vilken omfattning skolresor förekommer mellan de nordiska
länderna, samt överväga åtgärder för en förbättrad planering av dessa. Utskottets
tre svenska ledamöter — herrar Braconier, Gillström och Kellgren
— reserverade sig mot utskottets beslut. Beträffande enskilda skolresor på
icke skoltid ansåg de det icke finnas anledning för det allmänna att vidtaga
andra åtgärder än sådana av rådgivande och stödjande natur. Skolresor
företagna under skoltid borde kunna behandlas inom ramen för
rådets rekommendation nr 20/1964 angående anslag till studieutbytesresor
mellan nordiska skolor. I reservation hemställdes därför, att rådet ej skulle
företaga sig något annat i anledning av medlemsförslaget än att uppdraga
åt rådets presidium att med Föreningarna Norden överväga lämpliga åtgärder
för att utbygga och ytterligare förbättra dessas skolresetjänst.

Efter debatt beslöt rådet att antaga eu rekommendation (nr 6) i enlighet
med utskottsmajoritetens förslag. 39 medlemmar röstade för förslaget, 18
medlemmar röstade emot och 3 medlemmar avstod. Samtliga svenska medlemmar
röstade mot rekommendationsförslaget utom herr Hernelius, som
avstod från att rösta.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 20/1964 angående
anslag till studieutbytesresor mellan nordiska skolor framgick, att Nordiska
kulturkommissionen i anledning av rekommendationen i en resolution
till regeringarna föreslagit, att för dylika studieutbytesresor i ettvart av
de nordiska länderna skulle beviljas ett anslag motsvarande 80 000 sv. kr.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 24/1964 angående
vidgat lärarutbyte framgick bl. a., att i Finland och Norge åtgärder vidtagits
i syfte att ställa medel till förfogande för en utvidgad lärarutbytes- och reselektorverksamhet.
Utskottet fann det angeläget att åtgärder skyndsamt vidtoges
för genomförande av den i rekommendationen avsedda verksamheten.

Slutligen hade utskottet att behandla meddelandena om rekommendation
nr 28/1962 angående kurser för språklärare. Av dessa framgick, att i samtliga
länder förutsättningar skapats för genomförande av kursverksamheten
samt att de första kurserna hållits under sommaren 1964. På utskottets förslag
beslöt rådet att betrakta rekommendationen såsom för dess del slutbehandlad.

4. Nordisk litteraturhistoria

Till sessionen hade bl. a. herr Braconier väckt ett medlemsförslag om nordisk
litteraturhistoria, i vilket hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att låta utarbeta en nordisk litteraturhistoria. Enligt förslagets
motivering avsågs en beskrivande och jämförande skildring av den nordiska

22 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

litteraturhistorien, i vilken de olika litteraturperiodernas nationella växelspel
genom århundraden skulle komma till sin rätt och en helhetsbild a\
nordisk litteratur med djup och perspektiv växa fram.

Utskottet underströk den stora betydelse, som tillskapandet av en nordisk
litteraturhistoria skulle få, ej allenast för den egentliga forskningen
och universitetsundervisningen på litteraturens område utan även för undervisningen
inom skolan samt i folkbildningsverksamheten. Utskottet ansåg
emellertid att det borde noga övervägas, huruvida ett större jämförande
verk över huvud skulle motsvara de stora insatser detta skulle kräva i form
av dryga omkostnader och långvarigt forskararbete. Utskottet ansåg därför
att, i varje fall till en början, åtgärder borde vidtagas för utgivande av ett
mindre verk, belysande exempelvis betydelsefulla perioder och specialproblem
inom den nordiska litteraturens utveckling, särskilt faktiska fall avlitterär
växelverkan och parallellism mellan de nordiska länderna.

På utskottets förslag antog rådet en rekommendation (nr 33), enligt vilken
regeringarna rekommenderades att låta utarbeta en kortfattad jämförande
studie över centrala fall av växelverkan på litteraturens område mellan
de nordiska länderna samt utreda förutsättningarna för utgivandet av
en större nordisk litteraturhistoria.

5. Namnlista för växter och djur

I ett till trettonde sessionen av herr Osvald väckt medlemsförslag om nordisk
namnlista för växter och djur hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att låta upprätta en dylik namnlista. I förslaget framhölls, att
talrika medborgare i de nordiska länderna vid besök i grannländerna eller
vid kontakter med nordiska kolleger skulle ha stor nytta av en lista över åtminstone
de vanligaste växternas och djurens namn på de olika nordiska
språken.

Utskottet delade flertalet remissinstansers uppfattning, att en viss begränsning
av materialet i listan borde ske för att denna skulle kunna göras
praktiskt användbar. Endast sådana växt- och djurnamn, som var allmänt
gångbara i respektive länder eller upptagna i de mest auktoritativa faunaoch
floraverken, borde medtagas. Uppgiften att sammanställa listan kunde,
enligt utskottets mening, lämpligen överlåtas åt de nordiska ländernas
språknämnder. På utskottets förslag antog rådet enhälligt en rekommendation
(nr 10), vari regeringarna rekommenderades att vidtaga åtgärder för
utgivande av en nordisk namnlista för växter och djur.

6. Radio-, televisions- och filmfrågor

Enligt regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 8/1963 angående
utbildning av lärare och andra ungdomsledare i film- och televisionskunskap
hade kurser i filmkunskap under sommaren 1964 anordnats i alla

23

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 dr 1965

de nordiska länderna. Det framgick vidare, att frågan om en utvidgning
av kursverksamheten var under övervägande i såväl Danmark som Sverige.

Av meddelandena om rekommendation nr 21/1964 angående förbättrade
tekniska förutsättningar för radio- och televisionsmottagning framgick
bl. a., att möjligheter saknades att i någon nämnvärd utsträckning genom
tekniska åtgärder förbättra förutsättningarna för direktmottagning av andra
nordiska länders rundradiosändningar. Med beklagande härav framhöll
utskottet, att det måste vara en uppgift för de nordiska regeringarna att i
samverkan med teleförvaltningarna och rundradioföretagen följa den tekniska
utvecklingen och pröva de möjligheter till förbättringar, som successivt
kunde erbjuda sig. Mot utskottets förslag invändes att åtskilligt mera
kunde göras för att öka se- och hörbarheten av grannländernas program.
Med 22 röster mot 19 beslöt rådet att för dess del betrakta rekommendation
nr 21/1964 såsom slutbehandlad.

7. Utlandsupplysning m. m.

Till kulturutskottet hade även hänvisats meddelanden om rekommendation
nr 5/1964 angående samarbete mellan institutioner för kulturell upplysning
i utlandet. Vad gällde spörsmålet om upprättandet av ett nordiskt
kultur- och informationscentrum i västra delen av USA, framgick av meddelandena,
att ett intimt samarbete redan ägde rum mellan de nordiska ambassaderna
i Washington samt mellan de nordiska ländernas konsulära representationer
och andra myndigheter i USA. Det ansågs därför ej finnas
anledning att realisera tanken på ett gemensamt nordiskt institut. Samarbetet
borde emellertid ytterligare kunna effektiviseras. Enär frågan om de
nordiska ländernas informationsverksamhet i utlandet vore av stor betydelse,
ville utskottet betona vikten av att åtgärder vidtogs för en verklig
effektivisering av verksamheten.

Meddelandena om rekommendationerna nr 20/1963 angående inrättande
av »Nordens hus» i Reykjavik gav vid handen, att de erforderliga anslagen
för planeringen och inledandet av byggnadsarbetena anvisats i samtliga
länder. Utskottet erfor vidare, att dessa arbeten nyligen också påbörjats.
Utskottet uttryckte sin glädje över att projektet tack vare snabba åtgärder
från regeringarnas sida inom en nära framtid skulle bli verklighet. På utskottets
förslag beslöt rådet att för sin del betrakta rekommendationen såsom
slutbehandlad.

6. Övriga saker

Spörsmålet om en gemensam nordisk bokmarknad behandlades av utskottet
i anledning av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr
30/1958. Utskottet konstaterade, att regeringarna i anledning av rekom -

24

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

mendationen under de gångna åren vidtagit en rad åtgärder, som verkat
till förmån för en livligare växelverkan på litteraturens område mellan de
nordiska länderna. Genom den tidigare bokmarknadsutredningen och genom
tillsättandet av de nordiska bokkommittéerna hade en fast grundval
lagts för en fortsatt utveckling av det litterära samarbetet i Norden. På utskottets
förslag beslöt rådet därför att för dess del betrakta rekommendation
nr 30/1958 såsom slutbehandlad.

Meddelandena om rekommendation nr 25/1964 angående nordiskt musikpris
visade, att för ändamålet nödiga anslag reserverats i samtliga länder
samt att Nordiska kulturkommissionens förslag till statuter för musikpriset
godkänts och förslag till instruktion för bedömningskommittén fastställts.
På utskottets förslag beslöt rådet betrakta rekommendationen såsom
för dess del slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla meddelanden om rekommendation
nr 9/1962 angående gemensam arbetsmarknad för lärare. Av meddelandena
framgick, att frågan var under behandling inom ett av Nordiska kulturkommissionen
tillsatt expertutskott, som utarbetade en broschyr med uppgifter
om i vilken utsträckning i ett land förvärvad lärarutbildning motsvarade
lärarutbildning, som förvärvats i annat nordiskt land, samt anvisningar
om förfarandet vid ansökan om tjänst i annat nordiskt land ävensom kompetenskraven
härför.

1 regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 9/1963 angående
minoritetsproblem inom Nordkalotten upplystes att i Norge dels utsetts
medlemmar i ett nordiskt samarbetsorgan för same- och renskötselfrågor,
dels tillsatts ett internt norskt sameråd. Kulturutskottet såg med tillfredsställelse
att viss verksamhet i överensstämmelse med rekommendationens syfte
kommit i gång. På utskottets förslag beslöt rådet att för sin del betrakta
rekommendationen såsom slutbehandlad.

Rapporten från redaktionskommittén för Nordisk Kontakt föranledde
inget uttalande från utskottets sida.

C. Saker förberedda av socialpolitiska utskottet

1. Sociallagstiftningen

Ett av de mera omfattande områdena för socialpolitiska utskottets arbete
har under det gångna året liksom tidigare gällt frågan om en harmonisering
av sociallagstiftningen i Norden. I ett till elfte sessionen väckt inedlemsförslag
hade bl. a. herr Kellgren hemställt, att rådet måtte rekommendera
regeringarna att vidtaga åtgärder i syfte att uppnå förenhetligande av de

25

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

nordiska ländernas sociallagstiftning. Rådet beslöt vid denna eltte session
uppskjuta medlemsförslagets behandling till en senare session för att bereda
rådets socialpolitiska niomannakommitté, som hade att förbereda rådets
socialpolitiska saker, tillfälle att närmare utreda frågan. I en promemoria,
daterad oktober 1962 från svenska socialdepartementet rörande
Nordiska socialpolitiska kommitténs dittillsvarande arbete med harmonisering
av sociallagstiftningen i Norden, nämndes vissa områden, beträffande
vilka en harmonisering ansågs möjlig, nämligen bidragsförskottsreglerna,
delar av bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkringen, arbetarskyddslagstiftningen,
socialhjälpslagarna och semesterlagstiftningen. Utredningsarbetet
inriktades i första hand på möjligheterna för en harmonisering av arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen
i de nordiska länderna; se härom rekommendation
nr 13/1964. Under tiden efter tolfte sessionen har utredningsarbetet
fortsatt inom rådets socialpolitiska utskott, främst vad gäller
ländernas lagstiftning om semester och om socialhjälp.

Utskottet ansåg att förutsättningar förefunnes för harmonisering av åtskilliga
frågor inom semesterlagstiftningen, t. ex. beträffande reglerna om
lagens tillämpningsområde, om semesterns förläggning och i viss mån om
semestergottgörelsen. Utskottet ansåg det värdefullt att söka tillgodose intresset
hos migrerande arbetare liksom hos andra personer, som utför arbete
i annat nordiskt land än hemlandet, att i uppehållslandet finna likartade
lagregler på för honom särskilt betydelsefulla arbetsrättsliga områden. Enligt
utskottets uppfattning skulle en harmonisering av semesterreglerna
underlätta realiserande av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden.
På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 20) om åtgärder
för att så långt som möjligt samordna de nordiska ländernas semesterlagstiftning.

Även beträffande socialhjälpslagstiftningen fann utskottet enhetlighet
kunna uppnås beträffande vissa frågor, t. ex. om socialhjälpens form, försörjningsplikt
och ersättningsskyldighet. Reglerna på dessa områden borde
såvitt möjligt harmoniseras. På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation
(nr 21) till regeringarna att vidtaga åtgärder för att så
långt som möjligt samordna de nordiska ländernas lagstiftning om socialhjälp.

Av ett meddelande om rekommendation nr 1/1960 angående tjänstepensionsförmåner
i Sverige för löntagare från annat nordiskt land framgick,
att frågan angående den svenska tilläggspensioneringens tillämpning på
andra än svenska medborgare var föremål för övervägande inom en av den
svenska regeringen tillsatt kommitté, pensionsförsäkringskommittén, vars
arbete beräknades bli slutfört under 1965. Av meddelandet framgick även,
att frågan hade beröring med en planerad allmän översyn av pensionsbestämmelserna
i den nordiska konventionen om social trygghet. Inom utskot -

26 Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

tet konstaterades angelägenheten av att en snar lösning av denna fråga kom
till stånd.

2. Arbetsmarknadsfrågor

Ett tlertal arbetsmarknadsfrågor har i likhet med tidigare år behandlats
av utskottet.

Arbetet med rekommendation nr 14/1958 angående gemensam arbetsmarknad
för farmaceuter har på nytt fördröjts. Ett förslag till överenskommelse
i ämnet hade utarbetats från danskt håll och översänts till respektive
länders medlemmar i det nordiska arbetsutskottet för farmaceutisk personal.
Från svensk sida meddelades, att hinder icke förelåg mot att utkastet
lades till grund för en överenskommelse i ämnet. Från norskt håll framhölls
som angeläget att den föreslagna överenskommelsen utvidgades till
att omfatta all farmaceutisk personal med expeditionsrätt och att förslaget
icke skulle avse endast personal med högre farmaceutisk examen. Med anledning
av detta norska uttalande hemställdes från utskottets sida om besked
från Danmarks regering, huruvida förslaget kunde utvidgas på
sätt antörts från norskt håll. Från dansk sida meddelades, att spörsmålet
var föremål för övervägande inom den danska sundhedsstyrelsen. På
grund härav fann utskottet någon dess åtgärd för närvarande icke påkallad.
Utskottet uttalade dock sin förhoppning om att rekommendationen, med
hänsyn till den tid som förflutit sedan den antogs, snarast skulle leda till
elt positivt resultat.

Rekommendationen nr 18/1958 avser gemensam arbetsmarknad för sjukgymnaster.
Arbetet med denna rekommendation har under ett flertal år
vilat i avbidan på införande i Danmark av en ordning med offentlig auktorisation
av sjukgymnaster. Enligt ett av Danmarks regering till trettonde
sessionen lämnat tilläggsmeddelande var man från dansk sida beredd att
redan vid denna tidpunkt deltaga i förberedande förhandlingar om en gemensam
arbetsmarknad för sjukgymnaster, även om frågan om införande
av en ordning med offentlig auktorisation av sjukgymnaster i Danmark
icke slutligen prövats. Utskottet, som med tillfredsställelse noterade att förhandlingar
i ämnet nu skulle kunna komma till stånd, uttalade sin förhoppning
om att Irågan skulle bringas till en snar positiv lösning.

Arbetsmarknadskaraktär har även rekommendation nr 26/1963 angående
tillgodoräknande av offentlig tjänst i nordiskt land i fråga om pensionsrätt.
Rekommendationen innebär, att regeringarna ombedjes låta utarbeta
samt antaga en överenskommelse mellan länderna, enligt vilken en
i ottentlig tjänst anställd och till statlig pensionsordning knuten arbetstagare
berättigas att i pensionshänseende tillgodoräkna anställningstid, som
enligt annat nordiskt lands statliga pensionssystem berättigar till pension.

27

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

Betraliande handläggningen av rekommendationen upplystes i tilläggsmeddelande,
att svenska civildepartementet i egenskap av samordnande instans
samlat material tor att sammanställa ett underlag för en konkret diskussion
av möjligheterna till pensionstillgodoräkning vid övergång från tjänst i
ett nordiskt land till tjänst i ett annat samt att detta underlag skulle vara
Iart tore sommaren 1965.. Det vidare arbetet måste bero av möjligheterna
a t i de olika landerna genomföra ändringar i pensionssystemen. Utskottet
-onstaterade tor sin del, att ifrågavarande spörsmål var av synnerligen
stort intresse för den gemensamma nordiska arbetsmarknadens förverkligande
samt uttalade sin förhoppning om att frågan snart skulle få en positiv
lösning.

Till rådets tolfte session väcktes ett medlemsförslag med hemställan
om en rekommendation till regeringarna att utreda förutsättningarna för
införande av likartade regler angående auktorisation av optiker. Enligt utskottet
gjorde sig efter hand ett allt starkare behov gällande av att söka
skapa enhetliga bestämmelser i de nordiska länderna beträffande praktiskt
taget alla grupper av medicinpersonal för att åstadkomma så enhetliga
kompetenskrav som möjligt för dessa. Undersökningar har tidigare
företagits beträffande läkare, tandläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster
m. fl. med anledning av förslag som väckts i rådet, varför det syntes utskottet
naturligt, att motsvarande undersökning kom till stånd beträffande
optikerna, en icke oviktig grupp medicinalpersonal. Utskottet framhöll
det angeläget att optikernas ansvarsfyllda yrkesutövning kringgärdades
med någon form av auktorisation samt att likartade regler för sådan
infördes i de nordiska länderna. Utskottet poängterade dock att auktorisation^
icke borde medföra någon monopoliserad ställning för optikerna.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 1) till regeringarna
att utreda förutsättningarna för införande av likartade regler
angående auktorisation av glasögonoptiker samt att i anslutning härtill
undersöka möjligheterna för en gemensam specialutbildning för denna
yrkesgrupp.

3. Lagstiftning om trygghet i anställning

Betydande intresse har ett medlemsförslag om arbetstagares rätt till
trygghet i anställning tilldragit sig. Förslaget, väckt till rådets tolfte session,
mynnade ut i en hemställan, att rådet ville rekommendera regeringarna
att gemensamt låta undersöka möjligheterna att genom eu likartad
lagstiftning åstadkomma en för alla parter tillfredsställande lösning av
spörsmålet om arbetstagares trygghet i anställning, varvid huvudvikten
borde läggas på frågan om arbetsgivares fria rätt till uppsägning av anställda.

Förslagets slutliga behandling hade uppskjutits i avvaktan på resullatet

28

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

av pågående avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadsparter i vissa av
rådets länder. Sedan dessa förhandlingar avslutats och utskottet återupptagit
saken, beslöt utskottet att föreslå rådet en rekommendation i enlighet
med medlemsförslaget. Utskottet framhöll, att det av de yttranden,
som avgivits av myndigheter och organisationer över medlemsförslaget,
framgick att vissa ansåg frågan om skydd mot obefogad uppsägning böra
lösas genom en likartad nordisk lagstiftning i ämnet, medan andra menade,
att sådant skydd bäst åstadkommes genom avtal mellan arbetsmarknadsparterna
i varje enskilt nordiskt land. Utskottet konstaterade, att det
icke torde vara möjligt, att avtalsvägen nå fram till en sådan lösning av
frågan om arbetstagares skydd mot obefogad uppsägning, att alla grupper
av anställda kunde beredas sådant skydd. Med anledning härav ansåg sig
utskottet böra förorda en enhetlig lagstiftning för samtliga nordiska länder,
innehållande regler om vissa minimikrav men självfallet möjlig att
komplettera avtalsvägen.

Bl. a. de svenska medlemmarna i utskottet reserverade sig mot förslaget
och hemställde, att rådet icke skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.
Reservanterna framhöll, att man icke förrän erfarenhet Minnits
av de praktiska resultaten av de i Sverige nyligen ingångna avtalen
borde taga ställning till frågan om att lagstiftningsvägen trygga de anstallda
mot obefogade uppsägningar.

Vid omröstning i rådet förkastades rekommendationsförslaget med 38
röster mot 26, som avgavs för förslaget. Av de svenska medlemmarna röstade
samtliga mot förslaget med undantag för herrar Lundström och
Ohlin samt fru Segerstedt Wiberg, vilka avstod från att rösta. Härefter
beslöt rådet att icke företaga sig något i saken.

4. Arkitektyrket

Utskottet har haft att behandla ett från tolfte sessionen uppskjutet medlemsförslag,
väckt av bl. a. fru Segerstedt Wiberg, vari hemställdes om en
rekommendation till regeringarna att undersöka förutsättningarna för en
specialisering av vidareutbildningen av arkitekter på nordisk bas samt att
undersöka möjligheterna att fastställa en beteckning för de kvalificerade
utövarna av arkitektyrket i Norden.

Beträffande frågan om arkitekternas vidareutbildning fann utskottet i
likhet med flertalet remissinstanser, att en internordisk vidareutbildning
borde bygga på en i möjligaste mån jämbördig grundutbildning i respektive
land. Behovet av vidareutbildade specialiserade arkitekter gjorde sig
enligt utskottets uppfattning särskilt gällande på sådana verksamhetsområden
som bostads-, sjukhus-, skol-, industri- och landskapsplanering. Behovet
av specialiserade arkitekter vore åtminstone till att börja med så
ringa, att det icke vore ekonomiskt fördelaktigt att i varje land för sig
ordna med ifrågavarande specialutbildning.

29

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

Förslaget om genomförande av enhetliga bestämmelser för utövande av
arkitektyrket i Norden syftade enligt utskottet till att skapa en officiellt
erkänd beteckning för kvalificerade utövare av arkitektyrket i överensstämmelse
med vad som förutsattes bli genomfört inom Europeiska ekonomiska
gemenskapen. Medan i ett flertal europeiska länder arkitekttiteln skyddats
genom lag, var i de nordiska länderna förutom Island användningen av
benamningen arkitekt helt fri. Det syntes utskottet motiverat att skapa
en gemensam nordisk benämning för arkitekter, som uppfyllt vissa bestämda
kompetenskrav.

I sitt förslag hemställde utskottet till rådet att antaga en rekommendation
till regeringarna att utreda förutsättningarna för en specialiserad vidareutbildning
av arkitekter på nordisk bas samt att undersöka möjligheterna
för tillskapande av en enhetlig benämning för kvalificerade utövare
av arkitektyrket i Norden. En rekommendation (nr 5) av denna
lydelse antogs av rådet.

5. Sjömansskattens kommunandel

I ett till tolfte sessionen väckt medlemsförslag hemställdes, att rådet
måtte rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att snarast företaga
en sådan revision av sjömansskattelagarna, att kommunandelarna
av sjömansskatteintäkterna utbetalas till sjömans hemkommun inom Norden
även beträffande sådana nordiska sjömän, som är bosatta i annat
nordiskt land än fartygets hemland. I förslaget framhölls, att de bestämmelser
i de nordiska ländernas sjömansskattelagar, som stadgade att sjömansskatt
från på nordiska fartyg tjänstgörande utländska sjömän i sin
helhet skall tillfalla den stat under vars flagga fartyget seglar, medfört
betydande olägenheter för sådana mindre kommuner, av vilkas manliga
befolkning en betydande del fick sin utkomst som sjömän ombord på andra
nordiska länders fartyg än hemlandets. Särskilt de åländska kommunerna
hade i detta hänseende fått vidkännas en avsevärd inkomstreducering.

Utskottet fann, att förslagets genomförande skulle strida mot en av huvudprinciperna
i dubbelbeskattningsavtalen mellan berörda nordiska länder,
enligt vilken arbetsinkomst i princip skulle beskattas i det land där den
förvärvas, samt kunde även innebära vissa administrativa olägenheter.
Trots detta talade betydande rättviseskäl för förslaget, då det icke kunde
anses tilltalande att den stat, som nyttiggjorde sig arbetskraften från
annat nordiskt land, för egen del behöll kommunandelen av skatten, under
det att den kommunen, som hade utgifter av olika slag för sjömannens
hemmavarande familj, blev helt lottlös.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 7) till
regeringarna att vidtaga åtgärder — genom bilaterala avtal, genom en revision
av dubbelbeskattningsavtalen och sjömansskattelagarna eller på an -

30

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

nät sätt — för att kommunandelarna av sjömansskatteintäkterna måtte
tillfalla den beskattade sjömannens hemkommun, för såvitt gäller skatt
erlagd av nordisk sjöman, som är hemmahörande i kommun i nordiskt
land. 56 medlemmar röstade för rekommendationen, medan 1 röstade emot
och 2 avstod från att rösta.

6. Hälso- och sjukvårdsfrågor

Av meddelande i anledning av rekommendation nr 18/1956 angående
samarbete om invalidvård och de partiellt arbetsföras problem framgick,
att ett i tidigare års meddelande omnämnt planerat samnordiskt seminarium
för arbetsprövning hållits under våren 1964 samt att en år 1962 utgiven
handbok »Arbetsvärd i Norden» varit föremål för revidering för att
fortsättningsvis kunna hållas dagsaktuell. Utskottet uttalade att, då hittills
endast begränsade resultat kunnat uppnås i anledning av rekommendationen,
vilket torde bero på att arbetet med rehabilitering av partiellt arbetsföra
i första hand måste bedrivas nationellt, man enligt utskottets uppfattning
åtgjort vad som för närvarande kunde anses möjligt på nordisk
nivå. På förslag av utskottet beslöt rådet anse spörsmålet för sin del slutbehandlat.

Ett spörsmål, som redan år 1953 behandlades i rådet, nämligen frågan
om gemensam medicinalstatistik, återupptogs i ett av bl. a. herr Edström
till denna session väckt förslag, i vilket hemställdes, att rådet ville rekommendera
regeringarna att vidtaga åtgärder för att få till stånd en gemensam
likartad medicinalstatistik i de nordiska länderna.

I utskottet konstaterades, att rådets tidigare rekommendation i ämnet
(rek. nr 11/1954) icke torde ha lett till några mera konkreta resultat. Utskottet
fann det emellertid önskvärt, att medicinalstatistiken i Norden,
som gav underlag för ett vidgat utbyte av erfarenheter på hälso- och sjukvårdens
område, utformades så, att full parallellitet uppnåddes. En koordinering
borde omfatta både administrativ statistik och statistik över sjukdomar,
dödsorsaker, olycksfall och därmed sammanhängande ting.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 32) till regeringarna
att skyndsamt utreda förutsättningarna för en likartad medicinalstatistik
i de nordiska länderna.

Bl. a. fru Ekendahl och herr Gustafsson i Kårby hade väckt ett medlemsförslag
om internordisk giltighet för recept. I förslaget hemställdes, att regeringarna
måtte rekommenderas att föranstalta om att ett recept a läkemedel,
utfärdat i ett nordiskt land, kan expedieras vid apotek även i övriga
nordiska länder. Utskottet ansåg medlemsförslagets krav på internordisk
receptgiltighet angeläget med hänsyn till den nordiska arbetsmarknaden
och det växande nordiska turistutbytet. Enligt utskottets mening var det

31

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

önskvärt att läkarrecept, utskrivet i något av de nordiska länderna utan
omgång kunde expedieras i vilket som helst av övriga nordiska länder. Den
vetenskapliga och yrkesmässiga standarden på de medicinska och farmaceutiska
områdena inom de nordiska länderna torde vara tämligen enhetlig
och den nordiska farmacopén vore nu färdigställd. Utskottet poängterade,
att narkotika och därmed jämförliga läkemedel i vart fall till en
början icke borde omfattas av en internordisk receptgiltighet. På förslag
av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 22) till regeringarna att
vidtaga åtgärder för att recept å läkemedel, utfärdat i ett nordiskt land,
må kunna expedieras vid apotek även i övriga nordiska länder.

Regeringarnas meddelande om rekommendation nr 25/1963 angående
inrättande av nordiskt institut för odontologisk materialprovning utvisade
bl. a., att de nordiska hälsovårdsministrarna vid möte i Göteborg i juni
1964 beslutat, att det tilltänkta institutet skulle förläggas till Sverige. Frågan
hade dock sedermera tagits upp i norska stortinget, varvid givits uttryck
för missnöje över att man från norsk sida anslutit sig till förslaget
om institutets placering i Sverige. Norges regering ansåg sig med anledning
härav böra taga upp frågan om institutets placering till ny prövning. Inom
utskottet betonades vikten av att frågan om inrättande av ett nordiskt
institut för odontologisk materialprovning så snart som möjligt kunde nå
sin lösning.

7. Näringsforskning

Ett medlemsförslag om samarbete på näringsforskningens område hade
väckts av bl. a. fru Ekendahl och herrar Birger Andersson och Gustafsson
i Kårby. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna
att upptaga ett samarbete på näringsforskningens område i lämpliga
former. Detta spörsmål har tidigare varit föremål för rekommendationer
från rådets sida (rek. nr 14/1956 och 5/1957). I enlighet med förstnämnda
rekommendation tillsattes en expertkommitté, kallad Gemensamma nordiska
kommittén för näringsforskning. Till genomförande av de av kommittén
framlagda förslagen antog rådet här ovan nämnda rekommendation
nr 5/1957. År 1961 ansåg sig rådet böra avskriva rekommendationen
såsom slutbehandlad för rådets del, då några konkreta resultat i anledning
av densamma icke uppnåtts. Anledning härtill torde enligt utskottet
i första hand ha varit att Sveriges regering vid dåvarande tidpunkt icke
ville företaga sig något i saken. Utskottet fann emellertid i likhet med
flertalet remissinstanser angeläget, att ett nordisk samarbete mellan existerande
nordiska nationella institutioner komine till stånd.

Det syntes utskottet betydelsefullt, att möjlighet bereddes till fortlöpande
erfarenhetsutbyte och till en arbetsfördelning beträffande vissa
forskningsuppgifter mellan de nordiska ländernas nationella institutioner.

32

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

Uppenbart vore stora fördelar att vinna genom ett nordiskt samarbete dem
emellan. Beträffande formen för ett nordiskt samarbete på näringsforskningens
område förordade utskottet i likhet med flertalet remissinstanser
inrättande av en kommitté för nordisk näringsforskning.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 18) till regeringarna
om att utveckla samarbetet på näringsforskningens område i
huvudsak enligt de linjer, som närmare redovisas i det ovannämnda i december
1956 framlagda betänkandet av Gemensamma nordiska kommittén
för näringsforskning.

8. Märkning av brand- och hälsofarliga ämnen

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om enhetliga regler för
märkning av brand- och hälsofarliga ämnen av bl. a. fru Ekendahl och
herrar Birger Andersson och Gustafsson i Kårby. I förslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland, Norge
och Sverige att utreda förutsättningarna för enhetliga regler angående
märkning av brand- och hälsofarliga ämnen och för handeln med sådana
ämnen i vad sammanhänger med märkningen.

Utskottet noterade, att många olikheter förelåge i de nordiska ländernas
bestämmelser om märkning av brand- och hälsofarliga ämnen, och framhöll
som angeläget, att med hänsyn till den ökade internordiska handeln,
till de allt talrikare kontakterna i gränstrakterna och till det internordiska
turistutbytets allt snabbare tillväxt åtgärder vidtoges för att undanröja
de olägenheter, som är förenade med att skiljaktiga märkningsregler beträffande
brand- och hälsofarliga ämnen gäller i Norden. Dock måste därvid
det arbete, som pågår på detta område i internationella sammanhang,
beaktas.

På förslag av utskottet antog rådet en rekommendation (nr 17) till regeringarna
att utreda förutsättningarna för enhetliga regler för märkning
av brand- och hälsofarliga ämnen och för handeln med sådana ämnen i vad
sammanhänger med märkningen.

D. Saker förberedda av trafikutskottet

1. Nordisk trafiklagstiftning m. m.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 30/1964 angående
en kommission för trafiksamarbete samt av vid sessionen lämnade upplysningar
framgick, att regeringarna enats om att samarbetet mellan de
nordiska trafikministerierna borde organiseras i form av årliga ministermöten,
vilka borde hållas i anslutning till Nordiska rådets trafikutskotts
huvudmöte för förberedelse av rådets årliga session. Enighet hade vidare
nåtts om att trafikministrarna borde utse ställföreträdare, som kunde del -

33

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

taga i ministermöten och hålla andra möten efter behov samt stå till disposition
som kontaktmän för Nordiska rådets trafikutskott, dess medlemmar
och sekretariat. Regeringarna fann det sålunda icke lämpligt, att samarbetet
mellan trafikministerierna skulle ske genom den numera avskaffade
Nordiska samfärdselkommitténs sekretariat. Detta kunde därför upplösas.

På utskottets förslag beslöt rådet att betrakta rekommendation nr 30/
1964 såsom för dess del slutbehandlad.

I ett till tolfte sessionen av herr Lassinantti väckt medlemsförslag om internordisk
giltighet för körkort, hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att genomföra en ordning, varigenom personer från de nordiska
länderna, som vistades i annat nordiskt land än sitt hemland, tilläts utan
tidsbegränsning utnyttja sina nationella körkort för motorfordon i enlighet
med de regler som gäller för körkortsinnehavare i det land, där de vistas.

Utskottet underströk med skärpa angelägenheten av att man i de nordiska
länderna nådde fram till en ordning, enligt vilken körkort utställt i ett av
länderna antingen omedelbart erhöll giltighet i de övriga länderna eller
utan onödiga formaliteter i de andra länderna kunde utbytas mot nationellt
körkort. En dylik ordning förutsatte emellertid i stort sett likartade regler
för utställande, förnyande och indragande av körkort. Enligt utskottets
mening borde därför regeringarna gemensamt taga upp dessa regler till revision.
På utskottets förslag beslöt rådet antaga en rekommendation (nr 8),
enligt vilken regeringarna rekommenderades att genomföra gemensamma
regler för förvärv, förnyande och indragande av körkort för motorfordon
med sikte på att giva i ett nordiskt land utfärdat körkort samma giltighet
i de övriga nordiska länderna.

2. Passfrågor

Passfrågorna aktualiserades vid sessionen genom två förslag. Dels förelåg
ett av herr Helén väckt medlemsförslag om förlängning av giltighetstiden
för resepass, dels ett ändringsförslag om lättnader vid passutfärdande. I
det förstnämnda förslaget hemställdes, att regeringarna i Finland, Norge
och Sverige måtte rekommenderas att i likhet med Danmark utsträcka
giltighetstiden för resepass till 10 år eller annan motsvarande tidrymd. I
förslaget framhölls, att enligt gällande bestämmelser resepass i Finland,
Norge och Sverige utfärdades för en tid av högst 5 år, medan i Danmark
giltighetstiden för sådana pass nyligen fastställts till 10 år. Det ifrågasattes,
om inte de tre förstnämnda länderna borde följa Danmarks exempel
och besluta om en förlängning av giltighetstiden till 10 år. Åtskilliga fördelar
syntes enligt förslaget vara förknippade med en sådan åtgärd. I ändringsförslaget
hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att göra
förvärvandet av pass så lätt som möjligt dels genom att utöka giltighetstiden
till 10 år, dels genom att inte utkräva större avgift för passutfärdan -

34

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

det än vad som åtgick för att täcka omkostnaderna för passutfärdandet, dels
ock genom att utnyttja eventuellt förefintliga möjligheter att nedsätta expeditionstiden
för passansökningar.

Utskottet framhöll, att för personer som nått en viss ålder borde pass
kunna utställas för en tioårsperiod och att det borde övervägas, om inte
denna ålder kunde fastställas till 18 år i överensstämmelse med de nya
danska bestämmelserna. Utskottet ansåg vidare, att för passutfärdandet
inte borde utkrävas större avgift än som motsvarade administrationskostnaderna
och fann därför, att man i Finland och Island borde söka andra
vägar att täcka det inkomstbortfall, som en nedsättning av passavgiften
skulle medföra.

På utskottets förslag antog rådet två rekommendationer, dels en (nr 14)
till regeringarna i Finland, Island, Norge och Sverige att förlänga giltighetstiden
för pass till 10 år, dels en (nr 15) till Finlands och Islands regeringar
om att vid passutfärdandet inte utkräva större avgifter än som åtgår för att
täcka omkostnaderna i samband med utfärdandet.

3. Gemensam luftfartsmyndighet

Till sessionen hade bl. a. herr Lundström väckt ett medlemsförslag om
samarbete mellan luftfartsmyndigheterna, i vilket hemställdes, att regeringarna
måtte rekommenderas att undersöka förutsättningarna för att få
till stånd ett gemensamt beslutande samarbetsorgan för luftfartsfrågor. I
förslaget framhölls, att luftfartssamarbetet för närvarande bedrevs inom ramen
för s. k. månatliga luftfartsmöten, varvid diskuterades inte endast
SAS-frågor utan även luftfartspolitiska frågor över huvud taget, t. ex.
avtal med icke-skandinaviska länder. I förslaget underströks, att luftfartsmötet
emellertid inte kunde fatta något beslut, som band de nationella
luftfartsmyndigheterna, utan endast rekommendera dem att vidtaga önskade
åtgärder. Rekommendationerna följdes dock nästan alltid. Förslagsställarna
ifrågasatte, om inte luftfartsmötet med fördel kunde ges beslutande
befogenheter, till att börja med på vissa klart avgränsade områden. Efter
en förslagsvis ettårig försöksperiod kunde man, om resultaten blev positiva,
överväga att överflytta befogenheter i större skala.

Enligt utskottets mening borde övervägas, huruvida det icke vore lämpligt
att låta tekniska frågor av gemensamt intresse behandlas av ett permanent
samarbetsorgan. Vidare borde undersökas, om icke fördelar kunde uppnås
genom att låta ett eventuellt samarbetsorgan ansvara för forskningen
och företaga undersökningar på det tekniska området. Om det bedömdes
rationellt att upprätta ett gemensamt organ, ansåg utskottet att man borde
överväga att giva organet rätt att fatta bindande beslut i tekniska spörsmål,
såvitt enighet uppnåddes inom organet. Utskottet föreslog, att rådet måtte
rekommendera regeringarna att företaga en undersökning av förutsättningarna
för att upprätta ett gemensamt organ i luftfartstekniska spörsmål och

35

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

att giva ett sådant organ rätt att fatta bindande beslut. Rådet antog en dylik
rekommendation (nr 30).

4. Post- och telefrågor

I ett till sessionen väckt medlemsförslag om nordisk fribrevsrätt hemställdes,
att regeringarna måtte rekommenderas att vidtaga åtgärder i och
för införande av fribrevsrätt för postförsändelser från statliga myndigheter
och organ i ett nordiskt land till ett annat nordiskt land. I förslaget framhölls,
att avsevärda vinningar i form av tidsbesparing och rationalisering i
postbehandlingen av myndighetsförsändelser skulle uppnås härigenom.
Eftersom taxor och viktgränser för postförsändelser i stor utsträckning var
enhetliga i Norden, ansågs inte införandet av en nordisk fribrevsrätt behöva
medföra några större förändringar beträffande kostnadsfördelningen länderna
emellan.

Utskottet förklarade sig ej vara övertygat om att den väg, som förordades
i medlemsförslaget, var bäst ägnad att underlätta posttrafiken mellan ländernas
myndigheter. Utskottet ifrågasatte, om det inte skulle vara mer rationellt
att låta avsändarna frankera försändelserna genom frankeringsmaskiner
och på så sätt undvika efterhandsberäkningar av omkostnaderna
för de portofria försändelserna. På utskottets förslag beslöt rådet att ej företaga
sig något i anledning av medlemsförslaget.

I ett till rådets tolfte session väckt tilläggsförslag av herr Lassinantti
hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas att i samband med den
pågående automatiseringsprocessen inom telefonväsendet pröva möjligheterna
att nedsätta avgifterna för internordiska telefonsamtal särskilt i
gränsregionerna.

Utskottet konstaterade med tillfredsställelse, att de nordiska teleadministrationerna
redan 1961 beslutat genomföra väsentlig taxereduktion i takt
med automatiseringen. Enligt utskottets mening hade beslut redan fattats,
som skulle innebära att tilläggsförslaget realiserades. Utskottet ansåg emellertid,
att en särskild undersökning borde företagas av möjligheterna att
lösa de speciella problem som gjorde sig gällande för Tornedalens vidkommande.
En nedsättning av taxorna för telefonsamtal mellan hela Själland
och Sydsverige borde också övervägas med tanke på att utbyggnaden inom
öresundsregionen sannolikt skulle leda till en mycket intensiv telefontrafik
över sundet. På utskottets förslag beslöt rådet att ej företaga sig något i
anledning av tilläggsförslaget.

5. öresundsfrågor

Ett av de spörsmål, som tilldrog sig det största intresset vid sessionen,
gällde frågan om fast förbindelse över Öresund. Till trafikutskottet hade
hänvisats dels ett medlemsförslag om fast öresunds-förbindelse, dels ett

36

Kuitgl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

ändringsförslag angående uppskov med beslut om fast öresunds-förbindelse,
dels ock regeringarnas meddelanden i anledning av rådets rekommendation
nr 28/1963 angående en fast öresunds-förbindelse.

I medlemsförslaget om fast öresunds-förbindelse, som väckts av bl. a.
herr Cassel, hemställdes, att regeringarna i Danmark och Sverige måtte rekommenderas
att taga initiativ till att principbeslut om den första fasta
öresunds-förbindelsens placering och finansiering ofördröj ligen fattades
samt att nödiga projekteringsarbeten igångsattes. I förslaget framhölls, att
frågan om fast förbindelse över Öresund länge diskuterats i rådet, som avgivit
två rekommendationer i saken. Den första (nr 4/1953) gällde igångsättandet
av en gemensam dansk-svensk utredning och den andra (nr 28/
1963) innehöll en rekommendation till regeringarna att låta bygga en fast
förbindelse. För att frågan skulle föras vidare var det enligt förslagsställarna
önskvärt att rådet vid trettonde sessionen gjorde ett preciserat uttalande
om den första fasta förbindelsens placering och dess finansiering in. m.

Medlemsförslaget hade av utskottet behandlats vid dess möte den 30 september
1964. I sitt då avgivna betänkande underströk utskottet starkt angelägenheten
av att principbeslut om förbindelsens placering snarast träffades.
Det framhölls, att osäkerheten härom i hög grad försvårade planläggningen
på båda sidor om Öresund. Utskottet konstaterade, att övervägande delen av
de danska myndigheter och organisationer, som tagit ställning till spörsmålet,
var kritiskt inställda till Hälsingborg—Helsingör-alternativet och stödde
Köpenhamn—Malmö-alternativet. På svensk sida var meningarna mera delade,
men utskottet ansåg sig kunna konstatera, att flertalet av de instanser,
som tagit ställning till spörsmålet, syntes föredraga det sistnämnda alternativet.
Utskottet fäste speciellt avseende vid kritiken av öresundsdelegationernas
omkostnadsberäkningar vilka, enligt utskottet, väsentligen bidragit
till delegationernas ställningstagande till förmån för Hälsingborg—Helsingör-alternativet.
Utskottet ansåg det uppenbart, att omkostnadskalkylerna
på nytt måste genomgås, bl. a. mot bakgrund av resultatet av de igångsatta
bottenundersökningarna i Hälsingborg—Helsingör-linjen. Flera remissinstanser
ansåg, att öresundsdelegationerna vid sin bedömning inte i
tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till närtrafikens driftsekonomiska effekt.
Det ansågs uppenbart, att denna trafik skulle få en helt annan omfattning
om den fasta förbindelsen anlades i Köpenhamn—Malmö-linjen än
om den placerades vid Hälsingborg—Helsingör. Särskilt ur norsk och västsvensk
synpunkt skulle antagligen en bro eller tunnel mellan Hälsingborg
och Helsingör vara att föredraga. Då det emellertid ur nordisk synpunkt ansågs
önskvärt att en fast förbindelse snarast etablerades, hade de medlemmar,
som av olika skäl kunnat önska ge en nordlig förbindelse prioritet
avstått från att då resa spörsmålet och ge uttryck för avvikande uppfattning.
Förutsatt att resultatet av de pågående trafikekonomiska och tekniska
undersökningarna inte ändrade bilden, hade utskottet beslutat en -

37

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

hälligt anbefalla att de danska och svenska regeringarna träffade avtal om
att anlägga den första fasta förbindelsen mellan Köpenhamn och Malmö
via Saltholm. Utskottet förordade en vägförbindelse med fyra körbanor
som tunnel mellan Kastrup och Saltholm och som bro mellan Saltholm
och Limhamn. Utskottet föreslog sålunda, att rådet skulle rekommendera
regeringarna i Danmark och Sverige att så snart som möjligt taga initiativ
till att principbeslut träffades om att anlägga den första fasta förbindelsen
i Öresund mellan Köpenhamn och Malmö och om dess finansiering samt om
att de nödvändiga projekteringsarbetena igångsattes.

I sitt ändringsförslag hemställde herr Georg Pettersson, »att rådet med
anledning av den bild som numera tecknar sig icke antager någon rekommendation
i anledning av medlemsförslaget om en fast öresunds-förbindelse
vid sin trettonde session utan återförvisar saken till trafikutskottet, som har
att avvakta resultatet av pågående utredning, innan frågan om eventuell rekommendation
i saken upptages till behandling». I förslaget framhölls att,
sedan utskottet behandlat frågan, flera omständigheter inträffat som föranledde
en omprövning av utskottets ställningstagande. Sålunda hade en särskild
dansk-svensk arbetsgrupp tillsatts med uppgift att vidareföra och aktualisera
det material, som sammanbragts av öresundsdelegationerna, samt
företaga ytterligare bottenundersökningar och genomgå de synpunkter som
framförts från skilda håll i anledning av delegationernas betänkanden. Det
framhölls vidare, att den svenska riksdagen i december 1964 beslutat avvakta
resultatet av dessa undersökningar innan ställning togs i frågan.

Saken underkastades härefter ny utskottsbehandling vid sessionen. I sitt
nya betänkande förklarade sig utskottet dela den i ändringsförslaget framförda
synpunkten, att vid frågans slutliga avgörande hänsyn måste tas till
de förhållanden som nämnts i ändringsförslaget. Utskottet framhöll emellertid,
att denna omständighet ej nödvändiggjorde en förnyad behandling i utskottet,
då utskottet i sitt betänkande den 30 september 1964 förordat Köpenhamn—Malmö-alternativet
under förutsättning att resultatet av de pågående
trafikekonomiska och tekniska undersökningarna inte ändrade den
bild, som då tecknade sig för utskottet. Utskottet föreslog därför, att rådet
måtte antaga den i det ovannämnda utskottsbetänkandet föreslagna rekommendationen.
Mot detta beslut reserverade sig herr Georg Pettersson,
som föreslog att rådet måtte fatta beslut i enlighet med ändringsförslaget.

Vid frågans behandling i rådet utspann sig en längre debatt. Efter omröstning
förkastades förslaget om återremiss till utskottet, varefter rådet antog
en rekommendation (nr 35) i enlighet med utskottets förslag. För rekommendationen
röstade 40 medlemmar (däribland herrar Cassel, Edström, Hernelius,
Lundström och Ohlin samt fru Segerstedt Wiberg), medan 8 (herr
Birger Andersson, fru Ekendahl, herrar Gillström, Gustafsson i Kårby, Mellqvist
och Georg Pettersson, fröken Ranmark samt herr Thapper) röstade
mot och 6 medlemmar (däribland herr Sundin) avstod från att rösta.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 67

38

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

På utskottets förslag beslöt rådet vidare att för sin del betrakta rekommendationen
nr 28/1963 angående en fast öresunds-förbindelse såsom slutbehandlad.

Ett med öresunds-förbindelsen sammanhängande spörsmål, som tilldrog
sig betydande intresse vid sessionen, gällde flygplatsfrågorna i öresundsregionen.
Utskottet hade i denna del att taga ställning till ett av bl. a. herr Cassel
och fru Segerstedt Wiberg väckt medlemsförslag om dansk-svensk storflygplats.
I förslaget hemställdes, att regeringarna i Danmark och Sverige
måtte rekommenderas att undersöka möjligheterna för en samfälld lösning
av flygplatsfrågorna i öresundsregionen. I förslaget framhölls, att såväl
Kastrup som Bulltofta snart skulle nå sina kapacitetsgränser samtidigt som
en utbyggnad av flygplatserna ansågs olämplig bl. a. med tanke på flygbullerproblemet.
Nya flygplatser var sålunda erforderliga för såväl Malmös som
Köpenhamns del. I förslaget underströks, att det var ofrånkomligt att flygplatsfrågorna
i regionen löstes under intim samverkan mellan danska och
svenska myndigheter.

Mot bakgrund av svårigheterna att ytterligare utbygga redan existerande
flygplatser inom området ansåg utskottet det naturligt, att en undersökning
genomfördes beträffande förutsättningarna att anlägga en ny storflygplats i
stånd att täcka kommande behov av flygplatsutrymme ej blott för öresundsregionen
utan för hela Norden. Utskottet konstaterade, att flera alternativ
nämnts i diskussionerna — bl. a. en utvidgning av Kastrup söderut, anläggning
av en ny flygplats på Själland eller i Skåne samt anläggning av en gemensam
storflygplats på ön Saltholm i Öresund. Enligt utskottets mening
erbjöd Saltholms-projektet betydande fördelar, varför en samnordisk utredning
lämpligen i första hand borde inrikta sig på en undersökning av detta
alternativ. Enligt utskottets mening borde utredas, huruvida en blivande
Saltholms-flygplats kunde ges en på lång sikt tillräcklig kapacitet. Bullermätningar
måste klarlägga flygbullrets fortplantning över de omkringliggande
vattenytorna. Frågan om en ersättningsflygplats för regionen måste
också utredas, liksom i vilken omfattning andra flygplatser i närheten av
Köpenhamn och Malmö skulle bibehållas eller nyanläggas som lokalflygplatser
för kortdistansflyg och allmänflyget.

Utskottet föreslog, att rådet måtte rekommendera regeringarna i de nordiska
länderna att undersöka möjligheterna för en samfälld lösning av flygplatsfrågorna
i öresundsregionen, varvid den eventuella storflygplatsens
förläggning till ön Saltholm i Öresund i första hand borde undersökas. Herr
Georg Pettersson reserverade sig mot beslutet och föreslog, att rådet måtte
besluta återförvisa saken till trafikutskottet för fortsatta överväganden. I
reservationen framhölls, att frågan var förenad med så många ouppklarade
problem, att tiden ej var mogen för ett ställningstagande från rådets sida.

Efter en längre debatt antog rådet en rekommendation (nr 34) i enlighet

39

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

med utskottsmajoritetens förslag. För rekommendationen röstade 40 ledamöter
(däribland herrar Cassel, Edström, Hernelius, Lundström, Ohlin samt
fru Segerstedt Wiberg), medan 9 ledamöter (herr Birger Andersson, fru
Ekendahl, herrar Gillström, Gustafsson i Kårby, Mellqvist och Georg Pettersson,
fröken Ranmark, herrar Sundin och Thapper) röstare emot. 5 medlemmar
avstod från att rösta.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 5/1962 angående
utbyggnaden i öresundsregionen framgick, att det svensk-danska kommunala
samarbetsorganet öresundsrådet trätt i funktion samt att detta råd hade
till uppgift att förhandla om och undersöka frågor av gemensamt intresse
för kommunerna i öresundsregionen. Det framgick vidare, att ett förberedande
arbete rörande planeringen av regionens utbyggnad igångsatts.

6. Vägfrågor m. m.

Spörsmålet om byggande av mellanriksvägar mellan Norge och Sverige
aktualiserades genom ett av herr Lassinantti till sessionen väckt tilläggsförslag
om norsk-svenska mellanriksvägar. I förslaget hemställdes, att regeringarna
i Norge och Sverige måtte rekommenderas att tillse att i förslaget särskilt
omnämnda vägar byggdes så snart som möjligt. I förslaget framhölls,
att de båda berörda regeringarnas samarbetsutskott för mellanriksvägar i
januari 1965 avgivit ett betänkande benämnt »Enkelte mellomriksveger mellem
Norge og Sverige» (NU 1965: 3). Förslaget gick i huvudsak ut på följande:
1) fullföljande av den påbörjade utbyggnaden av Umbuktavägen till helårsväg
före utgången av år 1971, 2) norskt beslut före sommaren 1965 rörande
utbyggnaden av Graddisvägen med sikte på färdigställande före 1974,
3) uppskov med frågan om utbyggnad av vägförbindelsen Kiruna—Nord11
orge, 4) tillsättande av ett svenskt—norskt utskott för behandling av frågor
i samband med koordineringen av den fortsatta planeringen och utby8Snaden
av de aktuella mellanriksvägarna.

Utskottet anmälde för rådet, att tilläggsförslaget väckts så sent, att det inte
varit möjligt att före sessionen taga ställning till spörsmålen, varför utskottsbehandlingen
av förslaget skulle fortsätta.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 22/1962 angående
bilfärjeförbindelse mellan Finland och Sverige framgick, att arbetsgrupper
tillsatts för undersökning av spörsmålen. På utskottets förslag beslöt rådet
för sin del betrakta denna rekommendation såsom slutbehandlad.

7. Fria resor för Nordiska rådets medlemmar och suppleanter

Till sessionen hade bl. a. herr Kellgren väckt ett medlemsförslag, i vilket
hemställdes, att rådet måtte besluta uppdraga åt Nordiska rådets presidium
att förbereda en ordning, enligt vilken rätt till fria resor i de nordiska län -

40

Kungl. Maj ds skrivelse nr 67 år 1965

derna för rådets medlemmar och suppleanter infördes. I förslaget framhölls
bl. a., att den fria reserätten inom Norden för dem, som av sina parlament
särskilt anförtrotts att sörja för det nordiska samarbetet, tedde sig som eu
naturlig konsekvens av den rätt till fria resor inom landet, som tillkom varje
parlaments egna medlemmar.

Efter hänvändelse från utskottet hade rådets presidium uttalat, att man
borde undersöka, om inte den tänkta ordningen kunde utvidgas till att omfatta
samtliga medlemmar av de nordiska ländernas folkrepresentationer
och avse i första hand fria resor på järnväg.

Enligt utskottets mening var det önskvärt, att rådsmedlemmarna i större
utsträckning än hittills varit fallet fick möjlighet till föredrags- och studieresor
i grannländerna. Med hänsyn till att en dylik fri reserätt emellertid kunde
väntas komma att utnyttjas endast i relativt ringa grad, ansåg utskottet
inte motiverat, att medlemmar av de nordiska parlamenten utrustades med
frikort till järnvägarna även i grannländerna. Utskottet ansåg det rimligare,
att nuvarande ekonomiska hinder för parlamentarikernas resor i grannländerna
undanröjdes genom att i varje land särskilda medel avsattes för ändamålet.
Det framhölls, att en dylik ordning redan övervägdes i några länder.
Utskottet föreslog därför, att rådet ej skulle företaga sig något i anledning av
medlemsförslaget. Detta blev också rådets beslut.

8. Övriga saker

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1963 angående
lagstiftning om resebyråverksamhet framgick bl. a., att i Danmark resebyråernas
egna föreningar övervägde ett system med frivillig kontrollverksamhet
samt att i Finland en utredning rörande eventuell lagstiftning för resebyråverksamhet
nyligen avslutats och var föremål för remissbehandling.

Meddelanden hade lämnats om rekommendation nr 15/1964 angående
samordning av järnvägstaxorna för godstrafik. Trafikutskottet konstaterade
med tillfredsställelse alt, genom ändringar i den nordiska godstariffen, från
den 1 april 1964 införts enhetstaxor för vissa slag av vagnslastat gods i trafiken
mellan Danmark och Sverige, mellan Norge och Sverige samt mellan
Finland och Sverige. Samarbetet mellan järnvägsstyrelserna syntes bedrivas
på ett tillfredsställande sätt. Utskottet förutsatte, att alla möjligheter till en
utbyggnad av den nordiska godstariffen prövades. På utskottets förslag beslöt
rådet för sin del betrakta rekommendationen såsom slutbehandlad.

E. Saker förberedda av ekonomiska utskottet

1. Nordiskt ekonomiskt samarbete

Den fråga, som på sitt sätt tilldrog sig det största intresset vid sessionen,
gällde möjligheterna till ett ökat nordiskt samarbete inom EFTA:s ram. Underlag
för utskottets behandling av ämnet var dels berättelsen från Nor -

41

Kungl. Ma j. ts skrivelse nr 67 år 1965

diska ministerkommittén för ekonomiskt samarbete om arbetet inom
ministerkommittén och nordiska ekonomiska samarbetsutskottet, till vilken
som bilaga fogats redogörelser för samarbetet i internationella organisationer
— EFTA, GATT, UNCTAD och OECD — ävensom för den nordiska
samhandelns utveckling efter 1962 samt en utredning rörande frågan om
upprättande av en nordisk investeringsbank, dels ock ett tilläggsförslag om
nordiskt EFTA-samarbete, väckt av herr Ohlin. I sistnämnda förslag hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att anmoda Nordiska
ministerkommittén för ekonomiskt samarbete att till skyndsam prövning
upptaga frågan om en förstärkning av EFTA samt en utvidgning av det
ekonomiska samarbetet inom EFTA och mellan de nordiska länderna inom
EFTA:s ram. I förslaget underströks angelägenheten av att trygga en fortsatt
tillväxt av de nordiska ländernas inbördes handel, vilken utvecklats så
gynnsamt efter och genom EFTA:s bildande. Det borde därför prövas, inom
vilka områden ett vidgat EFTA-samarbete närmast kunde ifrågakomma.
Som exempel på dylika områden nämndes i förslaget skatte- och investeringspolitiken
samt spörsmål rörande den s. k. indirekta protektionismen
genom administrations- och kontrollbestämmelser. Enligt förslaget borde
även på längre sikt uppmärksamhet ägnas åt förutsättningarna att utveckla
EFTA till ett förhandlingsorgan i internationella ekonomiska sammanhang.

Utskottet fastslog att EFTA- och FINEFTA-avtalen medfört en mycket
gynnsam utveckling av det nordiska handelsutbytet och även starkt främjat
handeln mellan samtliga EFTA-stater. Det var därför i allas intresse, att den
förtroendekris inom EFTA, som föranletts av att Storbritannien ensidigt infört
en 15-procentig importavgift, övervanns. Ekonomiska utskottet hänvisade
till kommunikén från del nordiska ministermötet den 6 och 7 februari
1965, enligt vilken ministrarna förväntade sig att den brittiska regeringen
till nästa EFTA-ministerinöte gav till känna, att den då var beredd att väsentligt
reducera importavgiften. Enligt utskottets mening skulle det vara
ett viktigt bidrag till återupprättandet av förtroendet inom EFTA, om avvecklingen
av dessa avgifter omedelbart påbörjades. Utskottet föreslog därför,
att rådet måtte rekommendera regeringarna dels att regeringarna i de
nordiska länder, som var anslutna till EFTA, att vid förstkommande möte i
EFTA:s ministerkommitté gemensamt verka för att säkra en snabb och fullständig
avveckling av den brittiska importavgiften, att samma regeringar
verkade för en utveckling av det ekonomiska samarbetet — också beträffande
jordbruks- och fiskeprodukter — inom EFTA under hänsynstagande till
varje enskilt lands särskilda förhållanden samt att regeringarna undersökte
alla möjligheter för alt sätta EFTA i stånd att aktivt stödja strävandena att
trygga en utvidgad europeisk samhandel, dels ock att fortsätta strävandena
att utvidga det nordiska ekonomiska samarbetet inom EFTA:s ram.

Efter debatt antog rådet med 58 röster en rekommendation (nr 25) i enlighet
med utskottets förslag. 4 medlemmar avstod från att rösta.

42 Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

Till sessionen hade fröken Andersson och herr Hernelius väckt ett medlemsförslag
om samarbete på den ekonomiska politikens område. I medlemsförslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att etablera
ett samarbete på den ekonomiska politikens område efter i medlemsförslaget
förordade riktlinjer. I förslaget framhölls, att en samordning av den
ekonomiska politiken i allmänhet ansågs kunna komma i fråga först vid en
långtgående ekonomisk integration av berörda länder, vilket ännu icke var
aktuellt i Norden. Enligt förslagsställarna kunde emellertid starka skäl anföras
för att de nordiska länderna i informationssyfte etablerade en effektiv
kontakt mellan i sammanhanget berörda departement, ministerier och ämbetsverk.
En möjlighet ansågs vara alt som förebild därvid taga samarbetet
inom Europeiska ekonomiska gemenskapens s. k. monetära kommitté. Ett
visst samarbete borde även med fördel kunna etableras på utredningsplanet.

Utskottet ansåg, i likhet med förslagsställarna, att det var angeläget, att
bästa möjliga kontakter etablerades. Enligt utskottets mening var det däremot
inte nödvändigt att tillskapa ett särskilt organ för samarbetet. Utskottet
ansåg det vara tillfyllest att utveckla kontakterna mellan de nationella institutioner,
som ansvarar för planläggningen av den ekonomiska politiken. Ett
område som särskilt väl lämpade sig för nordiskt samarbete ansåg utskottet
vara den internationella konjunkturbedömningen. Det syntes utskottet vidare
uppenbart, att en arbetsfördelning de nordiska länderna emellan skulle
skapa möjlighet till specialutredningar in. in. som under andra omständigheter
vore otänkbara. Utskottet hemställde därför, att Nordiska rådet måtte
rekommendera regeringarna att undersöka förutsättningarna för samarbete
och arbetsfördelning beträffande bevakningen av den internationella
konjunkturutvecklingen. Rådet antog en sådan rekommendation (nr 26).

2. Nordiskt investeringsinstitut in. m.

Ekonomiska utskottet hade till behandling dels regeringarnas meddelanden
om rekommendation nr 9/1964 om snabb utredning av behovet och förutsättningarna
för upprättande av en nordisk investeringsbank eller ett investeringsinstitut,
dels ett av bl. a. herrar Kellgren och Sundin i anledning av
meddelandena väckt tilläggsförslag om inrättande av nordiskt investeringsinstitut.
I tilläggsförslaget hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas
att föranstalta om att principbeslut fattades om inrättande av ett nordiskt
finansieringsinstitut samt om att erforderliga praktiska bestämmelser
för ett sådant utarbetades. Av meddelandena framgick, att den i rekommendationen
förordade utredningen utförts av Nordiska utskottet för finansiella
frågor på uppdrag av Nordiska ekonomiska samarbetsutskottet samt att utredningens
betänkande tillställts rådet (NU 1964: 7).

Utskottet framhöll, att enligt dess mening det primära syftet med tilläggsförslaget
var att åstadkomma en förbättring av de nordiska ländernas möjligheter
att skaffa kapital från utlandet. Utskottet ansåg, att detta syfte kunde

43

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

trämjas om de nordiska länderna stödde varandra vid upplåning på den internationella
kapitalmarknaden. En dylik samverkan kunde, enligt utskottet
ses som ett led i en väsentlig utveckling av det ekonomiska samarbetet i
Norden.

På utskottets förslag antog rådet enhälligt en rekommendation (nr 27),
vari regeringarna uppmanas att undersöka huruvida och i vilka former de
nordiska länderna såsom ett led i en utvidgning av det ekonomiska samarbetet
i Norden kunde stödja varandra vid upplåning på den internationella
kapitalmarknaden med speciellt sikte på att öka kapitaltillförseln till
de kapitalsvagare länderna. På utskottets förslag beslöt rådet vidare betrakta
rekommendation nr 9/1964 såsom för dess del slutbehandlad.

Utskottet hade vidare att behandla ett av bl. a. herr Sundin väckt medlemsförslag
om inrättande av investeringsfond för Nordkalotten. I förslaget
hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna i Finland, Norge
och Sverige att utreda frågan om en investeringsfond för Nordkalotten.

Utskottet ansåg, att samnordiska projekt inom Nordkalotten bäst kunde
realiseras genom samarbete mellan lokalmyndigheterna i Norge och Sverige
samt centralmyndigheterna i Finland. Det var utskottets förhoppning, att ett
dylikt samarbete med det snaraste inleddes. Utskottet, som fann en rekommendation
obehövlig, föreslog, att rådet inte måtte företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget. Rådet fattade beslut i enlighet med utskottets
förslag.

3. Fiske- och jordbruksfrågor

I ett till rådets åttonde session väckt medlemsförslag hade bl. a. herr
Ohlin hemställt, att rådet måtte rekommendera regeringarna i Danmark, Finland,
Norge och Sverige att undersöka möjligheterna för en gemensam lösning
av fiskerigränsfrågan för dessa länders del samt att, i den mån det lät
sig göra, överenskomma om likställighet för nordiska medborgare eller särskilda
grupper av sådana vad angick fisket inom speciella områden. Förslaget
hade av rådet vid envar av åttonde, nionde, tionde, elfte och tolfte sessionerna
uppskjutits till nästa ordinarie session.

Representanter för danska, norska och svenska fiskeriorganisationer hade
i en skrivelse rörande fiskerigränsspörsmålen i Skagerack- och Kattegattområdet
hänvänt sig till respektive regeringar med förslag om ett samtidigt
ikraftträdande i Danmark, Norge och Sverige av en utvidgning av respektive
länders fiskerigränser till 12 sjömil i närmare angivna områden i Skagerack
och Kattegatt, förutsatt att de tre regeringarna uppnådde enighet om att ettvart
av länderna gav de båda övriga rätt till fiske på en del av det utvidgade
territoriet. Då detta förslag nära överensstämde med första delen av medlemsförslaget,
bedömde utskottet det vara möjligt för Danmark, Finland,
Norge och Sverige att nå fram till en gemensam lösning av fiskerispörsmålen

44

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

i Skagerack och Kattegatt. Utskottet ansåg sig därför kunna tillstyrka denna
del av medlemsförslaget.

Frågan om likställighet för nordiska medborgare eller särskilda grupper
av sådana beträffande fisket inom speciella områden ansåg utskottet böra
behandlas i sammanhang med ett i rådet anhängigt medlemsförslag om
rättslig likställighet för nordiska medborgare i fråga om yrkesfiske. Utskottet
begränsade sig därför till att hemställa, att rådet måtte rekommendera
regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att undersöka
möjligheterna för en gemensam lösning av fiskerigränsfrågorna i Skagerack
och Kattegatt. Rådet antog enhälligt en sådan rekommendation (nr 19).

Av berättelsen från Nordiska kontaktorganet för jordbruksspörsmål framgick,
att kontaktorganet behandlat ett flertal frågor av betj^delse för jordbruket
i de nordiska länderna, vilket utskottet hälsade med tillfredsställelse.
Jordbruksspörsmålen behandlades i övrigt under sessionen som ingående i
den större frågan om det ekonomiska samarbetet.

i. Vattenkraftsamarbete

Till sessionen hade bl. a. herrar Gustafsson i Stockholm och Kellgren väckt
ett medlemsförslag om norsk-svenskt samarbete i fråga om utbyggnad av
vattenkrafttillgångarna. I förslaget hemställdes, att rådet måtte rekommendera
regeringarna i Norge och Sverige att närmare undersöka förutsättningarna
för ett ökat samarbete på vattenkraftutbyggnadens område efter i medlemsförslaget
förordade riktlinjer. I förslaget framhölls, att ett radikalt ökat
samarbete mellan länderna skulle erbjuda betydande fördelar för dem båda.
Detta föreslogs få formen av en kraftig ökning av de svenska insatserna inom
norsk vattenkraftutbyggnad, möjliggjord genom att en del av de svenska
medel som avsattes för vattenkraftinvesteringar placerades i projekt i södra
Norge såsom lån eller förskott mot kraftleveranser i stället för i en mer kostsam
utbyggnad av återstående älvar i övre Norrland. En ökning av kraftexporten
från Norge till Sverige skulle vidare, enligt förslaget, verksamt bidraga
till att förbättra Norges ogynnsamma balans i varuutbytet med Sverige.

Vid förslagets remissbehandling hade framkommit, att i varje fall huvuddelen
av den billiga norska vattenkraften på längre sikt måste reserveras för
norska behov. En stor permanent ökning av kraftexporten till Sverige bedömde
utskottet därför inte möjlig, varför en ökning av kraftsamarbetet efter
i medlemsförslaget förordade riktlinjer knappast var genomförbar. Utskottet
framhöll emellertid, att detta ej hindrade en mer begränsad ökning
av kraftsamarbetet, vilken kunde vara värdefull. Detta spörsmål var emellertid,
enligt utskottets mening, närmast en förhandlingsfråga, där initiativ
fick tagas av berörda kraftföretag, kommuner och myndigheter. Utskottet
ansåg därför, att rådet ej skulle företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.
Rådet fattade beslut i enlighet med utskottets förslag.

45

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

5. Tulladministrativt samarbete

I ett av fröken Andersson väckt medlemsförslag om samarbete mellan de
centrala tulladministrationerna hemställdes, alt rådet måtte rekommendera
regeringarna i de nordiska länderna att undersöka förutsättningarna för att
få till stånd ett gemensamt beslutande samarbetsorgan i tulltekniska frågor.
I förslaget anfördes, att samarbetet mellan tullstyrelserna sedan 1961 administreiades
av ett särskilt samarbetsorgan — Nordiska tulladministrativa rådet
— bestående av cheferna för tullstyrelserna i de nordiska länderna. Rådet
hade emellertid ingen befogenhet att fatta för de nationella tullmyndigheterna
bindande beslut, utan kunde endast utfärda rekommendationer, vilka
emellertid regelmässigt godtogs av de nationella instanserna. Enligt medlemsförslaget
torde därför allvarligare invändningar knappast kunna göras
mot att tulladministrativa rådet på lämpligt sätt gavs beslutbefogenheter.

Enligt utskottet skulle det vara en fördel för det nordiska samarbetet, om
ett beslutande organ i tulladministrativa frågor kunde upprättas. Utskottet
föreslog därför, att regeringarna måtte rekommenderas att undersöka förutsättningarna
för att få till stånd ett gemensamt beslutande samarbetsorgan i
tulltekniska spörsmål. Rådet beslöt att antaga en dvlik rekommendation (nr
31).

6. Skattesamarbete

Ekonomiska utskottet hade vid sessionen att behandla ett flertal regeringsmeddelanden
i anledning av tidigare rådsrekommendationer i skattespörsmål.

Beträffande regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 30/1962
angående samarbete i fråga om skatteutredningar konstaterade utskottet,
att en om också begränsad ökning av samarbetet skett. Det nordiska finansministermötet
syntes salunda ha blivit en institution. En förbättrad ömsesidig
infoi mation beträffande direktiv m. in. för kommittéer och sakkunniga
hade vidare ställts i utsikt. På utskottets förslag beslöt rådet betrakta rekommendationen
såsom för dess del slutbehandlad.

Av regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 26/1964 angående
harmonisering av bolagsbeskattningen framgick, att Finland såsom det
koordinerande landet under våren 1965 skulle föreslå tidpunkt för överläggningar
rörande rekommendationen.

I regeringarnas meddelanden vad gäller rekommendation nr 27/1964 angående
harmonisering av huvudformerna för indirekt beskattning upplystes,
att informationer utöver dem utskottet erhållit vid sitt gemensamma sammanträde
med finansministrarna den 1 december 1964 icke fanns att lämna
från den koordinerande regeringens sida. Utskottet underströk, att de upplysningar
som då erhölls endast avsåg läget beträffande eventuell övergång
till mervärdebeskattning i Danmark och Sverige. Några upplysningar rörande
den fråga, som rekommendationen åsyftade, nämligen behovet av en un -

46

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

dersökniug av förutsättningarna för en internationell anpassning av de nordiska
systemen för indirekt beskattning, hade utskottet ej erhållit.

7. Statistiskt samarbete

Vid sessionen upptogs ett tidigare väckt medlemsförslag om statistiskt
samarbete, i vilket hemställdes, att regeringarna måtte rekommenderas dels
att ställa sådana resurser till de statistiska oentralämbetsverkens i Norden
förfogande, att en intensifiering av arbetet inom ramen för chefstatistikermötena
möjliggjordes och att arbetet på en samordning av den offentliga statistiken
snabbt kunde giva resultat, dels att närmare undersöka möjligheterna
för en löpande publicering av jämförbara serier inom den offentliga statistiken,
som hade betydelse för det nordiska samarbetet.

Även utskottet ansåg att en intensifiering av det statistiska samarbetet var
angelägen. Som exempel på områden där möjligheterna till ökad samverkan
borde prövas nämnde utskottet handelsstatistiken, socialstatistiken, investeringsstatistiken
samt skol- och utbildningsstatistiken. Utskottet framhöll vidare,
att stora fördelar skulle vinnas om produktionsstatistiken överallt kunde
läggas om så, att Bryssel-nomenklaturen följdes. Frågan om utgivande av
en nordisk statistisk kvartalspublikation borde det enligt utskottet ankomma
på chefstatistikermötet och dess utskott att utreda. Därvid borde undersökas
vilka jämförbara statistiska serier som utan alltför stora kostnader kunde
sammanställas och publiceras kvartalsvis. Utskottet föreslog därför, att rådet
måtte rekommendera regeringarna att verka för en intensifiering av det
nordiska statistiska samarbetet särskilt på de områden, där det raskt ökande
nordiska samarbetet ställde växande krav på fullt jämförlig statistik.

En sådan rekommendation (nr 4) antogs av rådet.

8. Samarbete beträffande utrikestjänsten m. in.

Av regeringarnas berättelse om samarbete beträffande utrikestjänsten
framgick, att samarbetet bedrevs genom regelmässiga möten mellan de nordiska
administrativa cheferna samt att byggnadsexperter förhandlat om
samarbete vad gäller byggandet av nya ambassader. De aktuella planerna för
konsulärt samarbete hade vidare utvecklats, och regeringarna hade för avsikt
att informera rådet härom närmare sedan dessa konkretiserats.

Regeringarna upplyste i meddelanden om rekommendation nr 23/1963 angående
utbildning av deltagare i internationellt samarbete, att nämnda spörsmål
genom norska regeringen förelagts Nordiska kulturkommissionen, som
avstyrkte förslaget om såväl institut som särskilda kurser för utbildning av
deltagare i internationellt samarbete. Mot bakgrund av den relativt positiva
reaktionen från annat håll övervägde emellertid norska utenriksdepartementet
att förelägga kulturkommissionens uttalande för utrikesministrarna i de
övriga nordiska länderna.

47

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

Enligt utskottets mening vore det värdefullt, om spörsmålet prövades av
utrikesministrarna.

9. U-landshjälp

Till giund för ekonomiska utskottets behandling av frågan om u-Iandshjälpen
låg regeringarnas meddelanden om rekommendation nr 3/1961 angående
samordning av hjälpen till u-länderna.

Arbetet med det samnordiska projektet i Tanzania syntes utskottet
fortsätta på ett tillfredsställande sätt. Nordiska ministerkommittén för ulandshjälp
avsåg att, under förutsättning av regeringarnas medgivande, utvidga
den gemensamma utvecklingshjälpen till att omfatta ett nytt nordiskt
projekt, sannolikt i ett östafrikanskt engelsktalande land. Utskottet hade intrycket
att samordningen av hjälpen till u-länderna bedrevs på ett tillfredsställande
sätt och uttryckte sin tillfredsställelse med de resultat som hittills
uppnåtts.

10. Övriga saker

Till sessionen hade väckts ett medlemsförslag om åtgärder för utökande
av medlemsantalet i Interparlamentariska unionen. I medlemsförslaget hemställdes,
att rådet måtte rekommendera regeringarna att dessa på sätt som
de fann lämpligt måtte verka för att länder med egna parlament vann inträde
i Interparlamentariska unionen.

Enligt ekonomiska utskottets uppfattning berörde medlemsförslaget förhållanden,
som föll utanför Nordiska rådets naturliga kompetensområde.
Utskottet ansåg vidare det vara formellt oriktigt att rikta en rekommendation
till regeringarna i en fråga, som i första hand angick nationalförsamlingarna.
Utskottet föreslog att rådet icke skulle företaga sig något i anledning
av medlemsförslaget. Häremot reserverade sig en medlem av utskottet,
som önskade att rådet skulle antaga en rekommendation i enlighet med
medlemsförslaget. Rådet förkastade rekommendationsförslaget med 52 röster
mot 4 ja-röster. Samtliga svenska medlemmar röstade nej. Rådet beslöt
härefter att icke företaga sig något i anledning av medlemsförslaget.

Till sessionen hade herr Lassinantti väckt ett tilläggsförslag om ekonomiskt
samarbete inom Nordkalott-området, i vilket hemställdes, att regeringarna
i Finland, Norge och Sverige måtte rekommenderas att gemensamt inventera
konkreta ekonomiska samarbetsmöjligheter inom Nordkalott-området.

Utskottet framhöll, att förslaget väckts så sent, att någon remissbehandling
inte kunnat genomföras och att ej heller några mer ingående diskussioner
inom utskottet varit möjliga. Utskottet anmälde därför till rådet, att
fortsatt utskottsbehandling av medlemsförslaget skulle äga rum efter sessionen.

48

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 67 år 1965

III. Generaldebatten

I generaldebatten, som på sedvanligt sätt fördes på grundval av presidiets
rapport, deltog vid årets session 23 olika talare med sammanlagt 26 inlägg.
Av svenska regeringsrepresentanter yttrade sig under debatten, som pågick
under sessionens båda första dagar, statsminister Erlander samt statsråden
Kling och Lange. Av de valda medlemmarna gjordes inlägg från svensk sida
av herrar Birger Andersson, Lassinantti, Ohlin och Sundin.

Såsom under de senaste rådssessionerna kan sägas ha blivit tradition kom
en stor del av årets generaldebatt att ägnas åt marknadsfrågorna. Inläggen
gällde i första hand de engelska betalningsbalansproblemen och den därav
förorsakade krissituationen inom EFTA samt möjligheterna att genom nordiska
insatser stärka frihandelssammanslutningen. Bland annat berördes
dessa frågor av statsrådet Lange och herr Ohlin.

Flera talare kom in på frågan om rådets ändrade arbetsformer. Kritiska
synpunkter på den nya ordningen framfördes av statsrådet Kling, som bl. a.
gjorde gällande, att systemet med utskottssammanträden mellan sessionerna
lett till en väsentlig försvagning av förbindelserna mellan rådets utskott och
regeringsrepresentanterna. Liknande synpunkter framfördes av herr Birger
Andersson.

Bland övriga frågor som togs upp av de svenska talarna kan nämnas penningvärdeförsämringen
och skatteproblematiken (herr Sundin) och nordkalottproblemen
(herr Lassinantti).

IV. Val in. m.

Till medlemmar i redaktionskommittén för Nordisk Kontakt omvaldes
bl. a. herr Birger Andersson och fru Segerstedt Wiberg. Till revisorer för tidskriften
omvalde rådet likaså herrar Cassel och Gillström.

Rådet beslöt att förlägga nästa ordinarie session till Köpenhamn vid lämplig
tidpunkt i slutet av januari 1966.

Vid en ceremoni den 16 februari 1965 utdelades Nordiska rådets litteraturpris
för år 1965 med hälften till författaren William Heinesen från Färöarna
och med hälften till den svenske författaren chefredaktör Olof Lagercrantz
samt musikpriset för samma år till den svenske tonsättaren professor
Karl Birger Blomdahl.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

49

Bilaga

Förteckning över de vid Nordiska rådets trettonde session i
Reykjavik antagna rekommendationerna

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

Rek. nr

1. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för införande av likartade regler angående auktorisation
av glasögonoptiker samt att i anslutning härtill undersöka
möjligheterna för en gemensam specialutbildning för denna
yrkesgrupp.

2. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att

1. upprätta en nordisk kursverksamhet för studerande med
ämnet historia som huvudfack i likhet med de kurser, som anordnas
för de modersmålsstuderande, samt skapa en ordning,
enligt vilken historiker från de andra nordiska länderna vid
universiteten kunde meddela undervisning i sina respektive
länders historia för övriga historiestuderande; samt

2. undersöka, huruvida behov av förstärkning av det nordiska
inslaget i universitetsundervisningen genom exempelvis
nordisk kursverksamhet eller beviljande av stipendier för studier
i annat nordiskt land finnes inom andra ämnen med nära
anknytning till den nordiska kulturtraditionen.

3 Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
i och för anordnande av nordiska universitetskurser för
studerande i arkeologi och folklivsforskning.

4. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att verka för en
intensifiering av det nordiska statistiska samarbetet särskilt
på de områden, där det raskt ökande nordiska samarbetet ställer
växande krav på fullt jämförlig statistik.

5. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna

1. att utreda förutsättningarna för en specialiserad vidareutbildning
av arkitekter på nordisk bas,

2. att undersöka möjligheterna för tillskapande av en enhetlig
benämning för kvalificerade utövare av arkitektyrket i
Norden, samt

3. att vidtaga åtgärder för att tävlingar om lösande av statliga
och kommunala byggnads- och stadsplaneuppgifter av
större vikt måtte stå öppna för arkitekter från samtliga nordiska
länder.

6. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta undersöka,
i vilken omfattning skolresor förekommer mellan de nordiska
länderna och överväga åtgärder för förbättrad planering
av dessa.

7. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
— genom bilaterala avtal, genom revision av dubbelbeskattningsavtalen
och sjömans skattelagarna eller på annat sätt
—för att kommunandelarna av sjömansskatteintäkterna måtte

50

Rek. nr 8.

Rek. nr 9.

Rek. nr 10.

Rek. nr 11.

Rek. nr 12.

Rek. nr 13.

Rek. nr 14.
Rek. nr 15.

Rek. nr 16.

Rek. nr 17.

Rek. nr 18.

Rek. nr 19.

Rek. nr 20.

Rek. nr 21.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

tillfalla den beskattade sjömannens hemkommun, för såvitt
gäller skatt erlagd av nordisk sjöman, som är hemmahörande i
kommun i nordiskt land.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt gennemfpre faelles
regler for erhvervelse, förnyelse og inddragelse af fprerbeviser
til motorkj0ret0jer med henblik på åt give de i et nordisk land
udstedte fdrerbeviser samme gyldighed i de 0vrige nordiske
lande.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt s0ge åt tilvejebringe
en effektiv kontrol med åt olieudt0mning i havet ikke sker i
strid med olieskadekonventionen af 1954.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för utgivande av en nordisk namnlista över växter och
djur.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i faellesskab åt lade foretage
en unders0gelse af filmens indvirkning på tilskuerne,
saerlig b0rn og unge.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt traeffe foranstaltninger
med henblik på åt tilvejebringe stprst mulig ensartethed
i Norden ved censur af film.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt indfpre en faelles nordisk
lovgivning om foraeldelse af fordringer baseret på en
laengere almindelig foraeldelsesfrist på 10 år og en kortere frist
for foraeldelse af dagliglivets krav.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland, Island, Norge
och Sverige åt utvide gyldighedstiden for pas til ti år.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Finland og Island, åt
der ved pasudstedelse ikke opkraeves st0rre bel0b i gebyr, end
der medgår til daekning af omkostningerne i förbindelse med
udstedelsen.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att gemensamt
årligen ställa ett belopp av tillhopa minst 20 000 svenska kronor
till förfogande för stipendier till elever vid Nordisk journalistkursus
i Århus.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utreda förutsättningarna
för enhetliga regler för märkning av brand- och
hälsofarliga ämnen och för handeln med sådana ämnen i vad
sammanhänger med märkningen.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att utveckla samarbetet
på näringsforskningens område i huvudsak enligt de
linjer, som närmare redovisas i den i december 1956 framlagda
rapporten till regeringarna från Gemensamma nordiska
kommittén för näringsforskning.

Nordisk Råd henstiller til regjeringene i Danmark, Finland,
Norge og Sverige å unders0ke mulighetene for en felles lpsning
av fiskerigrensespprsmålene i Skagerack og Kattegatt.
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för att så långt som möjligt samordna de nordiska ländernas
lagstiftningar om semester.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för att så långt som möjligt samordna de nordiska ländernas
lagstiftningar om socialhjälp.

51

Kungl. Maj. ts skrivelse nr 67 år 1965

Rek. nr 22. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för att recept, å läkemedel, utfärdat i ett nordiskt land,
skall kunna expedieras vid apotek även i övriga nordiska länder.

Rek. nr 23. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt spge arbejdet i Nordisk
strafferetskomité fremmet mest muligt og med henblik
herpå stille de fornpdne 0konomiske midler til rådighed til tilvejebringelse
af sekretariatbistand.

Rek. nr 2b. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt s0ge gennemfprt en
ensartet nordisk lovgivning om misbrug af alkohol i trafikken.

Rek. nr 25. Nordisk Råd henstiller til regjeringene

1. a. åt regjeringene i de nordiske land, som er tilsluttet
EFTA, ved f0rstkommende m0te i EFTA’s ministerkomité i
fellesskap virker for a sikre en hurtig og fulstendig avvikling
av den britiske importavgift,

b. åt de samme regjeringer virker for en utvikling av det
0konomiske samarbeid — også vedrprende jordbruks- og fiskeriprodukter
— innenfor EFTA under hensyntagen til hvert
enkelt lands saerlige forhold, og

c. åt regjeringene underspker alle muligheter for å sette
EFTA i stand til aktivt å st0tte bestrebelsene for å sikre en utvidet
europeisk samhandel,

2. å fortsette bestrebelsene på å utvide det nordiske 0konomiske
samarbeid innen EFTA’s ramme.

Rek. nr 26. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka
förutsättningarna för samarbete och arbetsfördelning beträffande
bevakningen av den internationella konjunkturutvecklingen.

Rek. nr 27. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att undersöka,
huruvida och i vilka former de nordiska länderna såsom ett led
i en utvidgning av det ekonomiska samarbetet i Norden kan
stödja varandra vid upplåning på den internationella kapitalmarknaden
med speciellt sikte på att öka kapitaltillförseln till
de kapitalsvagare länderna.

Rek. nr 28. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder
för ingående av en överenskommelse mellan länderna om
tillskapande av en nordisk kulturfond, som till sitt förfogande
skulle årligen erhålla 3 000 000 danska kronor och som skulle
ställas under gemensam nordisk förvaltning.

Rek. nr 29. Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att på lämpligt
sätt samverka för att klarlägga förutsättningarna för inrättandet
av eu nordisk fiskeriutbildnings- och forskningsanstalt på
universitetsnivå, förslagsvis i anknytning till den aktuella norska
utredningen angående en fiskerihögskola.

Rek. nr 30. Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt foretage en underspgelse
af forudsaelningerne for åt opretle et fadlesorgan vedrprende
luftfartstekniske spörsmål og for åt give et sådant organ
ret til åt traeffe endelige beslutninger.

Rek. nr 31. Nordisk Råd henstiller til regjeringene å underspke forutsetningene
for å få i stand et felles besluttende samarbeidsorgan
i tolltekniske spprsmål.

52

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 67 år 1965

Rek. nr 32.

Rek. nr 33.

Rek. nr 34.

Rek. nr 35.

Rek. nr 36.

Rek. nr 37.

Rek. nr 38.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att skyndsamt
utreda förutsättningarna för en likartad medicinalstatistik i
de nordiska länderna.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att låta utarbeta
en kortfattad jämförande studie över centrala fall av växelverkan
på litteraturens område mellan de nordiska länderna samt
utreda förutsättningarna för utgivandet av en större nordisk
litteraturhistoria.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne åt underspge mulighederne
for en faelles lpsning af lufthavnsproblemerne i 0resunds-regionen,
og herved i fprste raekke underspge mulighederne
for åt lsegge en eventuel storlufthavn på pen Saltholm i
0resund.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne i Danmark og Sverige
så snart som muligt åt tage initiativ til åt der trreffes principbeslutning
om åt anlsegge den fprste faste förbindelse i 0resund
mellem Ivpbenhavn og Malmö og om dens finansiering,
samt til åt de npdvendige projekteringsarbejder saettes i gang.
Nordisk Råd henstiller til regeringerne snarest åt spge gennemfprt
det i Nordisk udredningsserie 1963: 6 indeholdte udkast
til fsellesnordisk patentlovgivning.

Nordisk Råd henstiller til regeringerne naermere åt udrede
spprgsmålet om oprettelse af en fselles nordisk klageinstans i
patentsager.

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att upprätta ett
nordiskt Asien-institut i enlighet med det förslag, som framlagts
i betänkandet »Afroasiatiska studier i Norden» (Nordisk
udredningsserie 1965: 5).

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 2 4 5