Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1965

1

Nr 170

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts skrivelse med överlämnande
av redogörelse från Nordiska rådets svenska
delegation, i vad skrivelsen hänvisats till statsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.

(1 :a—5:e avd.)

I skrivelse den 9 april 1965, nr 67, har Kungl. Maj :t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för samma dag, lämnat riksdagen redogörelse för Nordiska rådets trettonde
session i Reykjavik den 13—18 februari 1965.

Skrivelsen har, såvitt den avser frågorna under II. i en av Nordiska rådets
svenska delegation utarbetad redogörelse för rådets trettonde session, hänvisats
till statsutskottet beträffande punkterna A 7, B 1—B 8, C 6 (utom
i vad avsåge frågan om recepts giltighet), C 7, D 3—D 6, D 8, E 4, E 7 och
E 9.

Till statsutskottet har även hänvisats i det följande redovisade motioner.

1 :o) Motverkande av oljeföroreningar i havet. Under A 7 behandlas frågan
om motverkande av oljeföroreningar i havet. Utskottet hänvisar till
redogörelsen i Kungl. Maj :ts skrivelse, s. 12 och 13.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Tobé m. fl. väckt motion (II: 887), i vilken hemställts
att riksdagen måtte i sitt yttrande över Kungl. Maj :ts förevarande skrivelse
uttala bestämda önskemål om skärpt övervakning av att 1954 års
oljeskadekonvention strikt iakttages i svenska och nordiska farvatten.

Beträffande motiveringen för motionsyrkandet får utskottet hänvisa till
motionen.

Utskottet finner det i likhet med motionärerna vara angeläget att alla
krafter sättes in på att Nordiska rådets rekommendation om förbättrad
övervakning av oljeskadekonventionens iakttagande verkställes. Då emellertid
utskottet anser sig kunna utgå från att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet
följer utvecklingen på ifrågavarande område samt vidtager eventuellt
erforderliga åtgärder synes någon särskild framställning i ämnet från riksdagens
sida icke vara påkallad.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 6 samt. Nr no

2

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1965

Utskottet hemställer,

a) att motionen II: 887 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

b) att riksdagen må lägga Nordiska rådets redogörelse i
förevarande del till handlingarna.

2:o) Nordisk kulturfond. Under B 2 behandlas frågan om en nordisk kulturfond.
Utskottet hänvisar till redogörelsen i Kungl. Maj :ts skrivelse, s.
18 och 19.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av fru Segerstedt Wiberg väckt motion (I: 754), i vilken hemställts
att riksdagen ville i sitt yttrande över Kungl. Maj :ts skrivelse uttala
sin anslutning till tanken på upprättande av en nordisk kulturfond fr. o. m.
den 1 januari 1966.

Beträffande motiveringen för motionsyrkandet får utskottet hänvisa till
motionen.

Utskottet. I anledning av det i motionen I: 754 framställda yrkandet rörande
frågan om upprättande av en nordisk kulturfond fr. o. m. den 1
januari 1966 vill utskottet erinra om att Kungl. Maj :t genom beslut den 29
oktober 1965 dels förordnat svensk ledamot i ett nordiskt femmannautskott,
som skall utgöra styrelse för en nordisk kulturfond fr. o. m. den 1 januari
1966, dels såsom bidrag till fonden för budgetåret 1965/66 anvisat 83 000
kronor. Sistnämnda belopp utgör hälften av det svenska bidraget för kalenderåret
1966 till fonden, vilken enligt överenskommelse mellan de nordiska
undervisnings- och kulturministrarna för ifrågavarande kalenderår skall
omfatta 600 000 d. kr.

Med hänsyn till vad ovan anförts har utskottet, som i förevarande sammanhang
inte ansett sig böra taga ställning till storleken av en nordisk
kulturfond, funnit någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning
av förevarande motion icke vara påkallad.

Utskottet hemställer,

a) att motionen I: 754 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

b) att riksdagen må lägga Nordiska rådets redogörelse i
förevarande del till handlingarna.

3:o) Radio-, televisions- och filmfrågor. Under B 6 behandlas vissa radio-,
televisions- och filmfrågor. Utskottet hänvisar till redogörelsen i Kungl.
Maj :ts skrivelse, s. 22 och 23.

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1965

3

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren, av herrar Lassinantti och Mundebo väckt motion (II: 885),
i vilken hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts skrivelse
nr 67 måtte uttala sig för ingående av en nordisk överenskommelse
om utbyte av radio- och TV-sändningar.

Beträffande motiveringen för motionärernas yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.

Utskottet. Såsom under förevarande punkt framhållits måste det vara en
uppgift för de nordiska regeringarna att i samverkan med teleförvaltningarna
och rundradioföretagen följa den tekniska utvecklingen och pröva de
möjligheter till förbättringar för direktmottagning av de nordiska ländernas
rundradiosändningar, som successivt kan erbjuda sig. Med den av motionärerna
aktualiserade frågan om ingående av en överenskommelse om utbyte
av radio- och TV-sändningar sammanhänger emellertid såväl tekniska som
juridiska problem av vittutseende karaktär. Icke minst de upphovsrättsliga
frågorna måste därvid ingående prövas.

Med hänsyn till bl. a. anförda förhållanden har utskottet icke funnit sig
berett att enbart på de av motionärerna anförda skälen tillstyrka motionerna.
Utskottet anser sig dock kunna förutsätta att utvecklingen på här
ifrågavarande område uppmärksamt följes av vederbörande myndigheter
och förvaltningar samt att de åtgärder som därvid befinns påkallade vidtas.

I enlighet med det anförda hemställer utskottet,

a) att motionen II: 885 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

b) att riksdagen må lägga Nordiska rådets x-edogörelse i
förevarande del till handlingarna.

4:o) öresundsfrågor. Under D 5 behandlas vissa öresundsfrågor. Utskottet
hänvisar till redogörelsen i Kungl. Maj :ts skrivelse, s. 35—39.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Scbötl
m. fl. (1:441) och den andra inom andra kammaren av herr Bengtson i
Solna m. fl. (II: 529). En i första kammaren av herr Lundström m. fl. väckt
motion (I: 606) är likalydande med de båda förenämnda motionerna. I motionerna
har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt tillsammans med Danmark börja utreda
förläggningen av en gemensam blivande storflygplats i öresundsregionen
och att därvid saltholmsalternativet i första hand bör undersökas.

Beträffande motiveringen för motionärernas yrkande får utskottet hänvisa
till motionen I: 441.

lj Ilihang till riksdagens protokoll 1965. 6 samt. Nr 170

4

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1965

Yttranden över motionerna har inhämtats från luftfartsstyrelsen, Scandinavian
Airlines System (SAS), länsstyrelsen i Malmöhus län, Sveriges
industriförbund, Landsorganisationen, Sveriges lantbruksförbund och
Tjänstemännens centralorganisation.

Luftfartsstyrelsen framhåller bl. a. att den anser det angeläget, att en utredning
verkställes i nära samverkan mellan de svenska och danska myndigheterna
beträffande de trafikala, organisatoriska och tekniska förutsättningarna
för en utbyggnad av markorganisationen för civilflyget i
Malmö-Köpenhamns-området. Utredningen bör i första hand klarlägga trafikutvecklingen
på längre sikt genom utarbetande av prognoser för civilflygets
omfattning och sammansättning i framtiden samt militärflygets
behov. På grundval härav bör en långtidsplan utarbetas för utbyggnaden
av flygplatser och trafikledningsorganisation. Härvid bör särskilt klarläggas
huru många flygplatser som på längre sikt erfordras, om dessa flygplatser
böra specialiseras för olika ändamål samt huru tillkomsten av en
bro Malmö—Köpenhamn påverkar markorganisationens utbyggnad.

Utredningarna böra i övrigt bedrivas på sådant sätt, att det blir möjligt
att överblicka storleksordningen av såväl investerings- som driftkostnader
för markorganisationen i området.

Luftfartsstyrelsen säger sig vidare vid överläggningarna med den danska
luftfartsmyndigheten ha erhållit uppfattningen att denna har en med den
svenska överensstämmande syn på frågan om de i detta sammanhang erforderliga
utredningarna och deras bedrivande.

Den skisserade utredningen bör enligt styrelsen bedrivas av de danska
och svenska luftfartsmyndigheterna i samarbete. Styrelsen avser att i annat
sammanhang återkomma till frågan om medelsanvisning för sin del
av utredningsarbetet.

SAS erinrar om att antalet passagerare för Kastrups vidkommande för
närvarande är cirka 4,5 milj. per år, och antalet flygplanrörelser cirka
100 000. År 1980 beräknas passagerarantalet för Köpenhamns flygplats ha
ökat till över 8 milj. och antalet flygplanrörelser till omkring 150 000. Omkring
år 2000 uppgår sannolikt antalet passagerare till cirka 16 milj. och
antalet flygplanrörelser till väsentligt över 200 000.

Den väntade utvecklingen för Köpenhamns flygplats skulle innebära, att
Kastrup når sin mättnadspunkt omkring år 1980. Kastrups utbyggnadsmöjligheter
är begränsade. Två parallella banor som kan användas samtidigt
kan åstadkommas på Kastrup, men med den efter hand ökande trafiken
blir denna utbyggnad ej tillräcklig, och bullerstörningarna är en väsentlig
olägenhet. En ny flygplats måste därför byggas för Köpenhamns vidkommande
på ett område, som ger möjlighet till tre och senare fyra eller
fler parallella banor, som kan användas samtidigt och där bullerproblemen
är högst väsentligt reducerade.

Statsutskottets utlåtande nr 170 är 1065

5

SAS anför vidare följande.

Förutsatt att antalet parallella banor kan utökas och andra anordningar
tillföres i takt med den växande trafiken kan antalet operationer på en
flygplats ökas väsentligt. På en del flygplatser i Förenta staterna har antalet
operationer per år redan överskridit 300 000, och Chicagos flygplats
0’Hara hade redan 1963 över 400 000 operationer. Där planlägges för övrigt
ett tredje system av parallella banor.

I Danmark har man sedan några år tillbaka sökt lämpliga områden för
en ny flygplats för Köpenhamn. Ett flertal alternativ har undersökts och
diskuterats, men efter hand har det utkristalliserats två huvudalternativ,
nämligen Saltholm och ett område på södra Amager. Med hänsyn till nordiska,
trafikala och tekniskt/operativa aspekter synes dock Saltholm vara
det mest lämpliga alternativet.

Det måste anses som mest naturligt, att man söker lokalisera den önskade
nordiska huvudflygplatsen i centrum av det område, som har den största
befolkningskoncentrationen, och där man samtidigt kan undgå besvärande
bullerstörningar. Saltholm ligger cirka 15 km från såväl Köpenhamns
som Malmös centrala delar och på grund av flygplatsens belägenhet på eu
ö, och de banriktningar som kan åstadkommas, blir bullerstörningarna minimala.
Saltholm har tillräcklig areal för framtida expansion, och de geologiska
betingelserna torde vara sådana, att inga svårigheter föreligger att
uppnå den banbärighet, som kräves av kommande stora interkontinentala
flygplantyper, inklusive överljudplan.

Inflygningsförhållandena är idealiska och några svårigheter att placera
inflygningsbelysningen i sjön, liksom nu är fallet vid en mångfald andra
flygplatser runt om i världen, föreligger inte. Enligt de meteorologiska undersökningarna
(5 000 observationer) som utförts av den danska flygväderlekstjänsten,
är siktförhållandena generellt likartade de som förekommer
vid Kastrup och Bulltofta, men frekvensen dimma (synvidd mindre än 1
kin) är lägre på Saltholm än på såväl Kastrup som Bulltofta. Det skall
även framhållas, att med en lämplig placering av bansystemet på Saltholm,
kan Bulltofta fortfarande användas för en lokal flygverksamhet, och även,
om så skulle vara lämpligt, för inrikestrafik.

Anläggningen av en storflygplats på Saltholm förutsätter en bro- eller
tunnelförbindelse till både de danska och svenska sidorna av sundet. Härvidlag
måste dock självfallet vissa hänsyn tagas till de flygsäkerhetsmässiga
aspekterna. SAS önskar här hänvisa till sitt uttalande till kungl. kommunikationsdepartementet
av den 4 februari 1964, och citerar:

». . . det (är) väsentligt att en eventuell fast förbindelse mellan Malmö
och Köpenhamn utformas på sådant sätt, att hinder eller svårigheter icke
uppkommer för att . . . förlägga eu storflygplats till Saltholm. Detta innebär
bland annat att vid eu sådan vägförbindelses anläggande hänsyn måste
lagas til! att en eventuell flygplats på Saltholm skall flygoperationellt kunna
utnyttjas på mest rationella sätt, dvs. att en vägförhindelse, i den män
den lägges ovanför vattenytan, icke anlägges så att den kommer att innebära
några hinder ur flygsäkerhetssynpunkt.»

Med välplanerad placering av bansystemet samt lämplig utformning av
den fasta förbindelsen är det således ur flygsäkerhetssynpunkt ej några
som helst hinder för ett förord för Saltholm.

Saltholms-projektet skulle innebära många organisatoriska och driftekonomiska
fördelar för SAS, men framför allt skulle det innebära högst

6 Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1965

väsentliga förbättringar i den tjänst, som kan ges till den resande allmänheten,
speciellt i södra Sverige. Södra Sverige skulle komma väsentligt närmare
en stor internationell flygplats, en flygplats som för malmöbornas
del skulle ligga på ett avstånd på endast något mer än 1/3 av avståndet mellan
Stockholms centrala delar och Arlanda. Detta skulle innebära en närhet
till en storflygplats, som är sällsynt i andra delar av världen. Ett annat
läge än Saltholm skulle självfallet innebära en försämring i detta avseende.

Den s. k. pendeln mellan Malmö och Köpenhamn, en av de mest orationella
transportuppgifter för ett flygplan, skulle bli överflödig. Täta turer
med jetplan kommer att betjäna trafiken från Stockholm, Oslo och Göteborg,
och även andra skandinaviska städer blir direkt förbundna med
öresundsbasen. Den gemensamma flygplatsen för Malmö och Köpenhamn
skulle i trafiken till och från Stockholm få såväl nuvarande köpenhamnsförbindelse
som Malmös lokaltrafik och därmed säkerställa en mycket stor
turtäthet. Norge och Sydsverige blir närmare knutna till varandra och även
för Finlands internationella luftfartsförbindelser torde en så centralt belägen
skandinavisk storflygplats och trafikpunkt bli av betydande värde.

De utredningar och överläggningar, som är nödvändiga innan ett principbeslut
kan fattas om en nordisk storflygplats, planläggningsarbetet, och
till slut själva genomförandet av projektet, kan komma att ta omkring tio
år. Med de^ trafikökningsprognoser som tidigare nämnts är det ej mycket
tid, som står till förfogande för en lösning av denna fråga.

SAS säger sig därför helt vilja instämma i motionernas syften och ansluta
sig till den i motionerna framförda uppfattningen, att Kungl. Maj:t
skyndsamt måtte vidtaga åtgärder för att utreda möjligheterna och förutsättningarna
för en förläggning av en storflygplats för Norden i öresundsregionen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller bl. a. att de av länsstyrelsen
tidigare framförda synpunkterna om angelägenheten av en lösning på flygplalsfrågan
i öresundsregionen har fått ytterligare ökad aktualitet genom
att en regionplanering för viktiga delar av öresundsområdet är förestående.
Länsstyrelsen vill framhålla de svårigheter som uppstår vid regionplaneringen
i framför allt Malmö-Lund-området, så länge lokaliseringsfrågan för
flygfältet är olöst. Lokaliseringen av såväl bostäder, fritidsområden som
kommunikationsleder är sålunda i hög grad beroende av ett avgörande.
Utredningar avsedda att belysa lämplig lokalisering för ny flygplats bör
enligt länsstyrelsens bedömning ofördröjligen komma till stånd.

Länsstyrelsen understryker slutligen starkt betydelsen av att flygplatsfrågan
löses med hänsyn tagen till dess regionala sammanhang och att
frågan rörande fältets lokalisering snabbt föres fram till ett avgörande.

Industriförbundet anser att de i motionerna diskuterade spörsmålen är
av stor betydelse och att de bör närmare utredas i dansk-norsk-svensk samverkan.
Med hänsyn till att behovet av en ny storflygplats kan bli aktuellt
relativt snart och till den betydelse en sådan kan få för samhällsplaneringen
inom öresundsregionen, bör utredningen bedrivas skyndsamt. Enligt

7

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1965

förbundets uppfattning måste därvid även frågan om fast förbindelse över
Öresund beaktas.

Landsorganisationen säger sig helt allmänt vilja framhålla betydelsen av
goda kommunikationer för ett expanderande näringsliv. Utbyggnaden av
trafiklederna bör också i de fall så är möjligt ske i samarbete med andra
länder. Landsorganisationen anser sig dock sakna möjligheter att avgöra
angelägenhetsgraden av det projekt, som avses i dessa motioner i jämförelse
med andra investeringar och avstår därför från yttrande i frågan.

Lantbruks förbundet tillstyrker att de i motionerna angivna problemen
närmare utredes, så att underlag erhålles för en mer ingående bedömning
av frågekomplexet. För närvarande saknas tillräckligt material för ett ställningstagande,
bl. a. i vad avser de samhällsekonomiska aspekterna.

Enär flygplatsfrågan nära sammanhänger med frågan om fasta förbindelser
över Öresund, synes det förbundet naturligt att i detta sammanhang
även beaktas den samverkan, som redan inletts mellan svenska och danska
myndigheter för att lösa gemensamma kommunikationsproblem.

Tjänstemännens centralorganisation anför följande.

Den ökning i flygtrafiken som redan nu kan förutses medför att ersättningsflygplatser
för såväl Bulltofta som Kastrup måste skapas. Det synes
för närvarande icke vara klarlagt huruvida en gemensam flygplats kan få
sådan kapacitet, att den under en icke alltför kort tidsperiod kan tillgodose
både de sydsvenska och danska behoven. Först sedan denna fråga utretts,
kan det vara ändamålsenligt att gå in på problemet om förläggningen av
en eventuell storflygplats. Det förefaller TCO naturligt att man vid undersökningarna
angående förläggningsplats även utreder saltholmsalternativet.

I sitt yttrande 1963 över de svenska och danska öresundsdelegationernas
betänkande framhöll TCO önskvärdheten av att en fast förbindelse mellan
Sverige och Danmark kommer till stånd. En förutsättning för anläggande
av en gemensam storflygplats måste vara att en vägförbindelse mellan
Danmark och Sverige tillskapas. Ett eventuellt beslut om gemensam storflygplats
som ersättning för Bulltofta och Kastrup skulle således i praktiken
innefatta också ett ställningstagande till frågan om den fasta öresundsförbindelsens
placering.

Med hänvisning till vad som här anförts, får TCO uttala att organisationen
icke har några invändningar mot en utredning av det slag som förordas
i motionerna. En förutsättning för TCO:s ställningstagande är dock att
utredningsarbetet beträffande storflygplats kan bedrivas med sådan skyndsamhet,
att anläggandet av en fast öresundsförbindelse icke allvarligt försenas
genom utredning av storflygplatsfrågan.

Utskottet. Det ligger enligt utskottets uppfattning i sakens natur att de till
följd av trafik- och befolkningsutvecklingen in. m. inom öresundsområdet

8

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1965

alltmer angelägna och komplicerade trafikfrågorna måste handläggas i nära
kontakt mellan statsmakterna i de båda närmast berörda länderna, Danmark
och Sverige. Detta torde gälla beträffande såväl de planerade bro- respektive
tunnelförbindelserna mellan Själland och Skåne som den inom berörda område
aktualiserade frågan om en nordisk storflygplats. Dessa var för sig
både tekniskt och ekonomiskt svårbedömda spörsmål kompliceras ytterligare
därav att de i olika avseenden ingriper i och är beroende av varandra.

Sedan ett antal år är dessa frågor föremål för preliminära överväganden
inom olika för ändamålet tillsatta arbetsgrupper, i vissa fall med representanter
jämväl för svenska intressen. Redan under det förarbete som ledde
fram till dessa gruppers tillsättande förekom kontakter mellan de båda
ländernas regeringar, och dessa kontakter har fortsättningsvis uppehållits.
Frågan om ny och utökad regionflygplats för Skåne har därvid behandlats
som en särskild fråga medan utredningsarbetet rörande Köpenhamns lufthamns
framtid ankommer på de danska instanserna. Beträffande den förstnämnda
frågan föreligger som bekant numera ett preliminärt avtal mellan
svenska staten och berörda lokala intressenter. Utredningsarbetet beträffande
den planerade flygplatsen i köpenhamnsområdet pågår, enligt vad utskottet
erfarit, under kontinuerlig kontakt mellan vederbörande danska och
svenska instanser, varvid en rad faktorer av olika art grundligt måste prövas.
Mot denna bakgrund anser sig utskottet kunna utgå från att den svenska
regeringen även framdeles i nära kontakt med den danska kommer att följa
detta arbete och därvid vidtager de åtgärder som från dess sida kan befinnas
påkallade för en lämplig lösning av dessa viktiga spörsmål. Under
sådana förhållanden finner utskottet någon särskild åtgärd från riksdagens
sida i enlighet med motionärernas yrkande f. n. ej erforderlig.

Vad i rådets berättelse under förevarande punkt i övrigt anförts har icke
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

a) att motionerna I: 441, I: 606 och II: 529 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

b) att riksdagen må lägga Nordiska rådets redogörelse i
förevarande del till handlingarna.

5:o) Övriga till statsutskottet hänvisade frågor. Beträffande följande frågor
i redogörelsen för Nordiska rådets trettonde session, nämligen

B 1 Samarbete beträffande högre utbildning och forskning (s. 14—18),

B 3 Skolfrågor (s. 20—21),

B 4 Nordisk litteraturhistoria (s. 21—22),

B 5 Namnlista för växter och djur (s. 22),

B 7 Utlandsupplysning m. m. (s. 23),

B 8 Övriga av kulturutskottet behandlade frågor (s. 23—24),

Statsutskottets utlåtande nr 170 år 1965 9

C 6 Hälso- och sjukvårdsfrågor, ulom frågan om recepts giltighet (s.
30—31),

C 7 Näringsforskning (s. 31—32),

D 3 Gemensam luftfartsmyndighet (s 34—35),

D 4 Post- och telefrågor (s. 35),

D 6 Vägfrågor m. m. (s. 39),

D 8 Övriga av trafikutskottet behandlade frågor (s. 40),

E 4 Vattenkraftsamarbete (s. 44—45),

E 7 Statistiskt samarbete (s. 46) och
E 9 Utlandshjälp

har utskottet funnit vad redogörelsen innehåller icke föranleda något utskottets
uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må lägga Nordiska rådets redogörelse i förevarande
delar till handlingarna.

Stockholm den 30 november 1965

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Birger
Andersson, Fritz Persson, Axel Andersson, Virgin, fru Wallentheim,
herrar Söderberg, Mårtensson, Bertil Petersson, Thorsten Larsson, Åkerlund,
Nyman och Johan Olsson; samt

från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Ståhl,
Blidfors, Eliasson i Sundborn, Almgren, Mellqvist, Larsson i Hedenäset,
Turesson, Bergman, fröken Olsson, herrar Arvidson, Blomkvist, Källstad
och Tobé.

Reservation

vid punkten 1 (Motverkande av oljeföroreningar i havet) av herr Tobé.

NARCUS BOKTR. STHLM 1965 650027