6
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1965
Nr 160
Utlåtande i anledning av väckta motioner om lokal väderlekstjänst
för byggnadsindustrien m. fl. näringsgrenar.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Nyman m. fl. (I: 47) och den andra inom andra kammaren av herr
Enskog m. fl. (11:56), har yrkats att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
hemställa att de tekniska, ekonomiska och administrativa förutsättningarna
för en utökning av viss för jordbruket, på försök prövad, lokal väderlekstjänst
utredes att gälla även andra yrkesområden, t. ex. byggnadsindustrien,
transportväsendet m. fl.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen 1: 47.
över motionerna har yttranden inhämtats från Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut samt Svenska byggnadsentreprenörföreningen.
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut erinrar om att institutet
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 mars 1965 avlämnat sitt svar på
det utredningsuppdrag institutet mottagit med anledning av riksdagsmotionerna
I: 270 och II: 339 av år 1962, rörande »de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för användande av väderradarsystem för en utökad, eventuellt
lokalt distribuerad väderlekstjänst».
Institutet anför vidare följande.
Skrivelsen utmynnar i begäran om en personalförstärkning som tillåter
institutet att centralt för skilda delar av landet via lokalradio och/eller telefonsvarare
utfärda och kontinuerligt övervaka prognoser för jordbruket och
andra näringsgrenar. Det sägs också att såväl personalförstärkningen som
telefonsvararna bör bekostas av allmänna medel. Institutet kan enligt skrivelsen
även i fortsättningen tänka sig en viss begränsad lokal prognosverksamhet
för dessa ändamål på flygflottiljerna och på de fem civila flygväderlekstjänster
som har rätt att självständigt utfärda prognoser. Institutet väntar
sig dock en avtagande efterfrågan på sådana prognoser, vilka nu i viss mån
innebär ett störande inslag i det militära och civila flygets säkerhetstjänst.
Enligt institutets uppfattning besvarar skrivelsen av den 16 mars 1965
de frågor som ställts i de vid årets riksdag väckta motionerna. Den lösning
institutet stannat för är nämligen avsedd att tillfredsställa inte blott jord
-
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1965 7
brukets utan hela samhällslivets behov av lokalt distribuerade väderleltsprognoser.
Med anledning av det anförda finner institutet att den nu avlämnade utredningen
onödiggör ytterligare utredning i frågan. Det i motionerna framförda
intresset för prognoser för byggnadsindustrien m. fl. näringsgrenar
anses emellertid utgöra ytterligare ett starkt motiv för ett genomförande
av det förslag till förstärkning av institutets väderleksavdelning som institutet
föreslagit i sin skrivelse.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen framhåller att byggnadsindustrien
för viss del av sin verksamhet är beroende av väderleksförhållandena.
Detta karakteriseras av en viss nedgång i byggandets omfattning under vintern.
Olika åtgärder har fortlöpande vidtagits inom byggnadsindustrien, vilka
gjort det möjligt att bygga även under besvärande vinterförhållanden.
Detta har lett till att säsongvariationerna numera är betydligt mindre än
tidigare, och utvecklingen går mot ytterligare utjämning.
Byggnadsentreprenörföreningen anför vidare följande.
Byggnadsindustrins beroende av vinterförhållandena är självfallet starkt
varierande mellan olika delar av landet. I Syd-Sverige med dess förhållandevis
milda vintrar kan byggandet pågå i stort sett kontinuerligt året om. I
Nord-Sverige, där man alltid har att räkna med relativt långa och kalla vintrar,
måste däremot produktionmetoderna anpassas till dessa förhållanden.
1 Mellan-Sverige, där starka växlingar i väderleken förekommer från ett år
till ett annat och även under en och samma vinterperiod, kan anpassningssvårigheterna
bli betydande, särskilt om väderleksförhållandena ändras
snabbt.
För byggandets planering blir lokala väderleksprognoser av värde särskilt
under vintrar med för orten i fråga relativt svår kyla. Under den kalla och
långa vintern 1962/63 anordnade Stockholms Byggmästareförening i samarbete
med Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut lokala väderleksprognoser
för sina medlemmar. Erfarenheterna från verksamheten var
goda. Kostnaderna blev emellertid förhållandevis höga. Detta och att de senaste
vintrarna ej varit lika besvärande har gjort, att man ej funnit anledning
att fortsätta verksamheten. Väderleksrapporterna i radio och TV har
en icke ringa betydelse i detta sammanhang.
Av vad ovan sagts framgår att byggnadsindustrin har ett visst behov av
väderleksprognoser för sin verksamhet. Detta behov är emellertid starkt varierande
med hänsyn till klimatologiska olikheter i skilda delar av landet
och växlingar från ett år till ett annat. Erfarenheterna från särskilda lokala
väderleksprognoser är ännu alltför begränsade för att man skall kunna ta
bestämd ställning till behovet och utformningen av en sådan service. Byggnadsindustrien
saknar erfarenhet speciellt beträffande väderradar. En utredning
som belyser de tekniska förutsättningarna för verksamheten och vilka
kostnader som är förenade med densamma, är därför av intresse och
lillstyrkes av föreningen.
Utskottet. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 mars innevarande år har
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut redovisat det utredningsuppdrag
institutet erhållit med anledning av de vid 1962 års riksdag väckta
8
Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1965
motionerna rörande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för användande
av väderradarsystem för en utökad, eventuellt lokalt distribuerad
väderlekstjänst. Enligt institutets uppfattning besvaras härigenom även de
frågor som ställts i nu förevarande motioner. Institutet säger sig nämligen
ha förordat en lösning, som är avsedd att tillfredsställa inte blott jordbrukets
utan hela samhällslivets behov av lokalt distribuerade väderleksprognoser.
Det avlämnade förslaget anses därför av institutet onödiggöra ytterligare
utredning i frågan.
I förevarande sammanhang må jämväl erinras om att institutet i framställning
till Kungl. Maj :t den 27 augusti 1965, rörande anslag för budgetåret
1966/67, begärt inrättandet av vissa tjänster m. m. för här avsett
ändamål, vilka förslag i vanlig ordning torde komma att prövas av Kungl.
Maj :t.
Med beaktande av vad sålunda anförts kan enligt utskottets uppfattning
någon särskild framställning i frågan från riksdagens sida icke vara påkallad.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna 1: 47 och II: 56 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 november 1965
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken
Andersson, herrar Einar Persson, Ivar Johansson, Axel Andersson, Rikard
Svensson, Söderberg, Bertil Petersson, Herbert Larsson, Nils Theodor Larsson,
Källqvist, Hjorth och Strandberg; samt
från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Ståhl,
Blidfors, Eliasson i Sundborn, Almgren, Mellqvist, fröken Elmén, herrar
Turesson, Bergman, fröken Olsson, herrar Lassinantti, Gustafsson i Kårby,
Gustafsson i Uddevalla och Nelander.
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650027