Nr 148—155
Statsutskottets utlåtande nr 148 år 1965
1
Nr 148
Utlåtande i anledning av väckt motion om den framtida användningen
av Haga slott.
(1 :a avd.)
I en inom första kammaren av herr Erik Jansson väckt motion (I: 24) har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om åtgärder
i syfte att aktualisera frågan om det framtida användandet av Haga slott i
Solna samt att de synpunkter som framföres i motionen därvid beaktas.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.
Utskottet. Haga slotts allmänna värde och belägenhet gör det naturligt,
att detsamma kommer till praktisk användning. Då emellertid slottet står till
Konungens disposition ankommer det på Konungen att taga initiativ i ämnet.
Motionen torde därför icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att motionen 1:24 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 november 1965
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken
Andersson, herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Fritz
Persson, Virgin, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Per Jacobsson, Mårtensson,
Källqvist och Johan Olsson; samt
från andra kammaren: herrar Ståhl, Blidfors, Eliasson i Sundborn,
Almgren, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Larsson i Hedenäset, Turesson,
Nihlfors, Johansson i Norrköping, fru Holmberg, herrar Blomkvist,
Nordstrandh, Källstad och Nilsson i Kristianstad.
I Bihang till riksdagens protokoll 1965. 6 samt. Nr 148—155
2
Statsutskottets utlåtande nr Vr8 år 1965
Reservation
av herr Söderberg, som ansett att utskottet bort tillstyrka motionen och
att utskottets hemställan därför bort ha följande lydelse:
»att riksdagen må, med bifall till motionen I: 24, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder i syfte att aktualisera
frågan om det framtida användandet av Haga slott i
Solna samt att de synpunkter som framförts i motionen därvid
måtte beaktas.»