Nr U5—U7
Statsutskottets utlåtande nr 745 år 1965
1
Nr 145
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss reformering
av de svenska FN-förbandens utbildning.
(l:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sörenson (I: 75) och den andra inom andra kammaren av herr Rimmerfors
(II: 103), har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om snar utredning av frågan om en reformering av de svenska
FN-förbandens utbildning i syfte att klarare definiera förbandens fredsbevarande
uppgift.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 75.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av överbefälhavaren (Bilaga).
Utskottet. I anledning av förfrågan från FN ha statsmakterna förra året
beslutat, att svenska militära förband med vapenutrustning m. m. skola ställas
till organisationens förfogande. Den militära utbildningen har ansetts
nödvändig dels för att den svenska FN-styrkan skall kunna lösa sin uppgift,
dels för att tillgodose kraven på truppens skydd och säkerhet. Utskottet har
velat erinra härom i anledning av motionärernas uttalande rörande den militära
utbildningens betydelse.
Utöver den militära utbildning, som FN-styrkan sålunda har att genomgå,
ges densamma genom orienteringar, föreläsningar och övningar underlag
för att kunna lösa olikartade fredsbevarande uppgifter på ett psykologiskt
och humanitärt lämpligt sätt under hänsynstagande till förhållandena på
platsen. Utbildningsbestämmelserna härutinnan överarbetas kontinuerligt.
Beträffande innehållet i och den närmare utformningen av denna utbildning
hänvisar utskottet till arméchefens yttrande i ämnet, varav också framgår
att utbildningen i fråga fullföljes under hela tjänstgöringen utomlands. Utskottet,
som delar motionärernas uppfattning att den fredsbevarande uppgiften
är av högsta angelägenhetsgrad, kan icke finna annat än att inriktningen
av de nuvarande utbildningsbestämmelserna i möjlig mån tillgodoser
vad motionärerna åsyftat.
Beträffande utbildningstidens längd må erinras, att bestämmelser härom
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. G samt. Nr 145—147
2
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965
fastställdes av statsmakterna så sent som förra året. Enligt arméchefens
uppfattning, som delas av överbefälhavaren, har mot bakgrund av erfarenheter
sedan 1956 utbildningstiden ansetts tillräcklig.
Utskottet förutsätter, att ifrågavarande utbildning smidigt anpassas till
de förändringar i målsättning och metodik för FN-förbandens uppgifter,
som kunna fastställas av FN:s beslutande organ. Därest ytterligare erfarenheter
eller andra omständigheter skulle ge anledning till ändring av utbildningsbestämmelserna
utgår utskottet från att Kungl. Maj :t vidtager härav
föranledda åtgärder.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde motionerna icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 75 och II: 103 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 november 1965
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Birger Andersson, Ivar Johansson, Fritz Persson, Axel
Andersson, Virgin, Bikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Söderberg,
Herbert Larsson, Nils Theodor Larsson och Källqvist; samt
från andra kammaren: herrar Bohman, Karlsson i Olofström, Blidfors,
Almgren, Mellqvist, fröken Elmén, fru Lewén-Eliasson, herrar Larsson
i Hedenäset, Bergman, Nihlfors, fröken Olsson, herrar Björkman, Blomkvist
och Sjönell.
Statsutskottets utlåtande nr 145 år 1965
3
Bilaga
Överbefälhavaren
Riksdagens statsutskott
Härmed får jag vördsamt översända i tre exemplar ett av chefen för armén
avgivet yttrande över inom riksdagens första kammare av herr Sörenson
(I: 75) och riksdagens andra kammare av herr Rimmerfors (II: 103)
väckta motioner om viss reformering av de svenska FN-förbandens utbildning.
överbefälhavaren, som helt instämmer i av chefen för armén avgivet yttrande,
anser att en snar utredning av frågan om en reformering av de
svenska FN-förbandens utbildning i syfte att klarare definiera förbandens
fredsbevarande uppgift ej är erforderlig.
På uppdrag av överbefälhavaren
CARL ERIC ALMGREN
Chef för försvarsstaben
Bo Westin
Chefen för armén
Överbefälhavaren
I anledning av remiss från överbefälhavaren avseende inom riksdagen
väckta motioner (I: 75 och II: 103) om viss reformering av de svenska FNförbandens
utbildning får chefen för armén anföra följande.
I skrivelse 8/5 1964 (nr 177) har riksdagen, med överlämnande av statsutskottets
utlåtande nr 65, meddelat sina beslut i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 81 angående uppsättande av en svensk beredskapsstyrka för
FN-tjänst m. m. Riksdagens beslut innebär bl. a., att riksdagen godkänt de
riktlinjer, som i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för 6/3 1964 angivits
för uppsättande och användande av en svensk beredskapsstyrka för
FN-tjänst. I nämnd proposition 1964: 81 (s. 3—4) anförs: »All personal i
beredskapsstyrkan bör få särskild utbildning för FN-tjänsten i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i propositionen 1961:
145. För huvuddelen av personalen bör utbildningen vara två veckor; för
befälspersonal bör utbildningen kunna förlängas upp till fyra veckor, medan
det för viss personal i teknikerkontingenten kan vara tillfyllest med
kortare utbildningstid än två veckor.»
I proposition 1961: 145 (s. 9) anför departementschefen i fråga om särskild,
frivillig militär utbildning för FN-tjänst: »I denna utbildning bör
bland annat ingå orientering i rasfrågor. I samband med utbildningen bör
ske personbedömning, utprovning av utrustning och vaccination samt vidtagas
andra åtgärder, som kan bidraga till att senare förkorta organisationsliden.
»
I brev 4/6 1964 (dnr 1497, delvis) har Kungl. Maj:t, i anslutning till riks -
4
Statsutskottets utlåtande nr l''iö år 1965
dagens beslut 8/5 1964, föreskrivit riktlinjer för hittills provisoriskt organiserade
beredskapsbataljoner för FN-tjänst. Däri anges, att utbildningstiden
för befäl skall omfatta högst fyra veckor och för övrig personal högst 15
dagar.
Beslut om utbildningstidens längd har sålunda fattats av regering och
riksdag. Utbildningstiden är kort. Beslut har därjämte fattats av statsmakterna,
att i utbildningstiden skall inrymmas annan verksamhet än utbildning.
Den tid som återstår för att ge personalen erforderlig undervisning
och övning för förväntade uppgifter reduceras därigenom ytterligare. Mot
bakgrund av erfarenheter sedan 1956 har utbildningstiden emellertid bedömts
tillräcklig. Statsmakternas beslut om övningstidens längd överensstämmer
också med de militära myndigheternas förslag, vilka grundats icke
blott på bedömt behov av kompletterande utbildning utan även på övriga
omständigheter såsom tillgång på utbildningsbefäl, förläggningsmöjligheter,
rekryteringsskäl in. in.
FN har begärt, att svenska militära förband med vapenutrustning in. in,
skall ställas till organisationens förfogande. Statsmakterna har villfarit
framställningarna. De uppgifter, som de svenska FN-bataljonerna ålagts av
FN-myndigheter, har såväl i Främre Orienten och Kongo som på Cypern
varit sådana, att militär förbandsutbildning varit nödvändig för att lösa uppgifterna.
För att tillgodose kraven på truppens skydd och säkerhet erfordras
även militär förbandsutbildning.
Anställning i svensk militär FN-styrka sker efter frivilligt åtagande
(prop. 1964: 81, s. 4). Personalen utväljs bland sökande från landets alla
delar, vilka undergått militär utbildning. Denna kan ha ägt rum inom vilken
som helst av de tre försvarsgrenarna. För att skapa en funktionsduglig enhet
av dessa ej tidigare samövade personer krävs förbandsutbildning. Viss
del av utbildningstiden måste därför ägnas åt samövning i förband. De enskilda
militära kunskaperna måste, bl. a. ur skydds- och säkerhetssynpunkt,
kontrolleras och kompletteras t. ex. beträffande hygienfrågor. Enskild
militär utbildning måste vidare äga rum så att färdighet uppnås inom
de områden, där den rent militära FN-tjänsten bedrivs enligt andra normer
och bestämmelser än i Sverige tillämpade.
Utöver ovan nämnda kompletterande utbildning i militära övningsgrenar
och ämnen ges samtlig personal genom orienteringar, föreläsningar och övningar
sådant underlag, att de skall kunna lösa olikartade fredsbevarande
uppgifter på ett psykologiskt och humanitärt lämpligt sätt under hänsynstagande
till förhållandena på platsen. Exempel på undervisning i detta sVfte
framgår av följande rubriker för föredrag in. in. i gällande utbildningsbestämmelser
för FN-förband (ao Ast/FN 7/3 1963 nr 1433-103), som bifogas1:
»Förenta Nationerna: Organisation och verksamhet, stadgar», »Militära
styrkors organisation, uppgifter, gruppering in. m. (UNEP, ONUC,
UNTSOP in. fl.)», »Rasfrågor», »Genévekonventionerna», »Utrikespolitisk
orientering», »Allmänt uppträdande och kontakt med den lokala befolkningen»,
»Genomgång av Anv Tropik, förbandsinstruktion samt av lokala
FN-myndigheter utfärdade allmänna bestämmelser inom kommande verksamhetsområde»,
»Allmänna orienteringar om förhållanden i och utom tjänsten
''''10m blivande verksamhetsområde, filmförevisningar in. in.», »Rätt till
nödvärn», »Ingripande av polisiär natur vid kravaller, bråk (inotsv.)» samt
» Kravallexercis ».
1 Ej här medtagna.
Statsutskottets utlåtande nr 155 år 1965
o
Föredrag och genomgångar hålls av specialister från t. ex. utrikespolitiska
institutet, svenska FN-förbundet, nämnden för internationellt bistånd samt
av militär personal med erfarenhet från ifrågavarande FN-tjänst, t. ex. förutvarande
FN-bataljonschefer. Befäl från utevarande bataljoner hembeordras
för övrigt regelmässigt för att biträda vid utbildningen av de nya bataljonerna
och därvid sprida kunskap om det aktuella läget i fråga om folkstämningar
m. in. I syfte att fördjupa personalens kunskaper om det område,
där de skola verka, tilldelas varje FN-soldat för honom aktuell del av
bl. a. följande1 bifogade broschyrer: Republiken Kongo, Den politiska utvecklingen
i Mellersta Östern 1948—1962 och Cypernguide för FN-soldater.
Bifogade broschyr1 Utflykt i Bibelns land är även tillgänglig till ett antal
av ett exemplar per varannan man.
Exempel på utbildningsbestämmelser m. in. för de senast organiserade
FN-batal jonerna 27 G och 30 C framgår av bifogade1 regementsorder nr 14
vid utbildande myndighet (P 10).
Den förberedande utbildning, som ges blivande FN-personal under den
frivilliga militära FN-utbildningen, fullföljs under hela tjänstgöringsperioden
utomlands. Utöver denna obligatoriska fortsatta utbildning anordnas
fritidskurser med kulturell anstrykning, liksom studiebesök vid t. ex.
UNWRA:s humanitära anläggningar och flyktingläger. I sammanhanget
kan nämnas, att den svenska FN-bataljonen i Främre Orienten sedan flera
år tilibaka av inom bataljonerna insamlade medel betalar lärarkraft vid en
skola för sjuka flyktingbarn. I varje vecka utkommande förbandstidningar,
som tilldelas varje man, intas vidare artiklar, avsedda att ge vidgade kunskaper
om kulturmiljön in. in. inom verksamhetsområdet.
De synpunkter, som motionärerna framför beträffande utbildningens inriktning,
synes därför redan vara tillgodosedda. De f. n. gällande, centralt
utfärdade utbildningsbestämmelserna, som grundar sig på nära 9 års erfarenhetsunderlag
från FN-tjänst i Främre Orienten, Kongo och Cypern,
överarbetas kontinuerligt. Det torde alltjämt böra få ankomma på de militära
myndigheterna att — mot bakgrund av statsmakternas allmänna direktiv
och inhämtat erfarenhetsunderlag — fastställa utbildningsbestämmelser för
de militära FN-förbanden.
Motionärerna vänder sig även mot att personalen i de svenska FN-förbanden
anses som krigsmän. Krigsmannaskapet har närmast anknytning till
disciplin- och rättsfrågor. Följande gäller:
I FN:s generalsekreterares bestämmelser för t. ex. FN-styrkan i Främre
Orienten (UNEF) har fastställts, att nationell kontingentschcf skall ha disciplinär
bestraffningsrätt över medlemmarna i kontingenten. Sverige har godkänt
bestämmelserna (Sveriges överenskommelser med främmande makter
1957 nr 72). I t. ex. kbr 14/12 1962 angående bestämmelser för de svenska
militära FN-kontingenterna i Främre Orienten och Republiken Kongo (Léopoldville)
in. in. föreskrivs i överensstämmelse härmed, att kontingent skall
utgöra eu avdelning av krigsmakten, atl personalen, om icke annorlunda förordnas,
under anställningen är underkastad ansvar såsom krigsman enligt
26. kap. 21 § strafflagen, att chef för kontingent äger bestraffningsrätt i
disciplinmål över personalen i kontingenten samt att Stockholms rådhusrätt
skall vara domstol för kontingent enligt militära rättegångslagen. I proposition
1964:81 (s. 5) framhåller departementschefen, att han förutsätter all
motsvarande anordning tills vidare skall tillämpas för all personal i bercd
1
Ej här medtagna.
6
Statsutskottets utlåtande nr Hö år 1965
skapsstyrkan under eventuell FN-tjänstgöring utom riket. Riksdagen har
intet haft att erinra mot uttalandet (skrivelse 8/5 1964).
Behov av snar utredning av frågan om en reformering av de svenska FNförbandens
utbildning i syfte att klarare definiera förbandens fredsbevarande
uppgift föreligger icke, särskilt som målsättningen och metodiken för
FN-förbandens fredsbevarande verksamhet inom respektive områden fastställs
av FN:s beslutande organ, icke av svenska myndigheter.
Motionärernas förslag avstyrks.
Remisshandlingen återgår.
På uppdrag av chefen för armén
K. G. MAGNUSSON
Chef för sektion 3
Sten Ljungqvist