Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
1
Nr 35
Utlåtande i anledning au Kungl. Maj:ts proposition angående den
statliga trafikpolitiken.
Genom en den 29 oktober dagtecknad proposition, nr 172, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, velat inhämta riksdagens yttrande över vid
propositionen fogade förslag till förordning om ändring i förordningen den
25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för det reformarbete som bedrivs
på grundval av statsmakternas beslut år 1963 om nya riktlinjer för den statliga
trafikpolitiken. Vidare redovisas de synpunkter och förslag som nyligen
framlagts av den förra året tillsatta trafikpolitiska delegationen. Slutligen
framläggs förslag till de ändringar i förordningen angående yrkesmässig
automobiltrafik som föranleds av den andra reformetappens genomförande
den 1 juli 1966. 1
1 Mhang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. ,‘l avd. Nr 35
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
Författningsförslaget
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m.
Härigenom förordnas, dels att 22 § 2 mom. förordningen den 25 oktober
1940 angående yrkesmässig automobiltrafik in. m. skall upphöra att gälla,
dels att 2, 5, 11 och 12 §§, 23 § 1 mom. och 29 § 1 mom. förordningen1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2
Från tillämpning----- —--
6) transporter med traktortåg i
skogsbruket av runt, bilat, kluvet,
flisat och kolat virke, under förutsättning,
i fråga om transport som
framgår på väg, att traktorn är försedd
med gummihjul och att traktortåget
ej framföres längre vägsträcka
än 15 kilometer;
7) transporter avseende
Därest beträffande--
(Föreslagen lydelse)
§•
- avse renhållningen;
6) transporter med traktortåg i
skogsbruket av runt, bilat, kluvet,
flisat och kolat virke samt i lantbruket
av lantbruksprodukter och
förnödenheter för lantbruket, under
förutsättning, i fråga om transport
som framgår på väg, att traktorn är
försedd med gummihjul och att traktortåget
ej framföres längre vägsträcka
än 15 kilometer;
— ändamål (bärgningsbil).
rtill förordnat.
5§-
Yrkesmässig trafik-----tillstånd (trafiktillstånd).
Trafiktillstånd skall —----släpfordon befordras.
Släpfordon, som--------
Tillstånd att bedriva linjetrafik å
vägsträcka, som är belägen i mer
än ett län, eller mellan orter inom
skilda län eller att i beställningstrafik
för godsbefordran använda lastautomobil
med maximilast överstigande
6 500 kilogram eller att i sådan
beställningstrafik använda lastautomobil
jämte släpvagn, vilkas
sammanlagda maximilast överstiger 1
yrkesmässig trafik.
Tillstånd att bedriva linjetrafik å
vägsträcka, som är belägen i mer
än ett län, eller mellan orter inom
skilda län eller att i beställningstrafik
för godsbefordran använda lastautomobil
med maximilast överstigande
8 000 kilogram eller att i sådan
beställningstrafik använda lastautomobil
jämte släpvagn, vilkas
sammanlagda maximilast överstiger
1 Senaste lydelse av 2, 11 och 12 §§ samt 23 § 1 mom. se 1964: 103 samt av 5 § och
29 § 1 mom. se 1964: 733.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 000 kilogram, meddelas av biltra- 12 000 kilogram, meddelas av bilfiknämnden.
trafiknämnden.
Tillstånd att-------stationsorten skall förläggas.
I övriga-------beställningstrafik skall förläggas.
11 §.
Utan hinder--------ell
att utbyta lastautomobil eller släpfordon,
såvitt därigenom den största
sammanlagda last, som enligt gällande
trafiktillstånd må medföras å
fordonen, icke höjes till mer än två
och ett halvt ton eller eljest med mer
än femton procent,
att jämlikt-------and
personautomobil,
att utbyta lastautomobil eller släpfordon,
såvitt därigenom den största
sammanlagda last, som enligt gällande
trafiktillstånd må medföras å
fordonen, icke höjes med mer än
femton procent,
stycket.
12 §.
Trafiktillstånd må-----—
Prövning av trafikens behövlighet
skall ej ske, då ansökan om trafiktillstånd
avser
1) rätt för----------
Trafiktillstånd må------
Tillståndet skall-------
Tillstånd att medtaga-----
Tillstånd att för------- —
----övrigt lämplig.
Prövning av trafikens hehövlighet
skall ej ske i fråga om tillstånd att
utföra transporter med lastautomobil,
om största last som må befordras
med fordonet fastställes till
4 000 kilogram, och ej heller i fråga
om tillstånd att utföra transporter
med sådan lastautomobil, försedd
med fast anordning för speciellt varuslag,
som bestämmes av Konungen
eller myndighet Konungen förordnar.
Behovs pr övning skall ej heller
äga rum, om ansökan om trafiktillstånd
avser
-- och returgods.
— ---befinnes lämplig.
---samtrafikens bedrivande.
-----29 §§.
--27 §.
23 §.
1 mom. Innehavare av tillstånd
till yrkesmässig trafik är, utom dä
tillståndet avser rätt som sägs i 12 §
andra stycket 1), skyldig att mot ersättning
enligt fastställd taxa samt
under de villkor och enligt de bestämmelser
i övrigt, som innehållas
i denna förordning eller med stöd av
densamma meddelats, ombesörja befordran
av personer eller gods under
förutsättning,
1 mom. Innehavare av tillstånd
till yrkesmässig trafik med personautomobil
eller omnibus är skyldig
att mot ersättning enligt fastställd
taxa samt under de villkor och enligt
de bestämmelser i övrigt, som
innehållas i denna förordning eller
med stöd av densamma meddelats,
ombesörja befordran av personer eller
gods under förutsättning,
(Nuvarande lydelse)
a) att befordringen
d) att i beställningstrafik för godsbefordran
avgift erlägges av en eller
flera beställare för hel automobillast,
såvitt ej den tillståndsgivande
myndigheten annat föreskrivit,
e) att eljest giltigt skäl för vägran
ej är för handen.
Myndighet, som
Har i beställningstrafik ersättning
för hel automobillast erlagts, må
icke utan samtycke av den eller dem,
som erlagt ersättningen, gods för annans
räkning samtidigt transporteras
å automobilen.
(Föreslagen lydelse)
förmått avvärja,
d) att eljest giltigt skäl för vägran
ej är för handen.
stadgad körskyldighet.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
delse)
29 §.
1 m o m. Utövare av--------meddelat trafiktillståndet.
Vad nu sagts skall icke gälla, då Vad nu sagts skall icke gälla, då
tillståndet avser rätt som sägs i 12 § tillståndet avser rätt som sägs i 12 §
andra stycket 1). andra stycket.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1966.
Ärende som vid förordningens ikraftträdande handlägges av biltrafiknämnden
men enligt 5 § i dess nya lydelse skall prövas av länsstyrelse skall
nämnden överlämna till länsstyrelsen.
Sådant trafiktillstånd som före förordningens ikraftträdande meddelats
av biltrafiknämnden men enligt 5 § i dess nya lydelse skall prövas av länsstyrelse
anses efter ikraftträdandet vara meddelat av länsstyrelsen.
Inledning
Genom statsmakternas beslut år 1963 (prop. 1963: 191, SLSU 1, rskr 424)
har nya riktlinjer uppdragits för den statliga trafikpolitiken. Det därvid
beslutade handlingsprogrammet innebär en uppdelning av reformåtgärderna
i tre etapper, av vilka den första började den 1 juli 1964 och den andra
planerats träda i tillämpning den 1 juli 1966. Riktpunkten för påbörjande
av den tredje etappen är den 1 juli 1968.
I beslutet förutsattes att reformprogrammets genomförande redan från
första etappen skulle noga följas med hänsyn till återverkningarna såväl
inom transportnäringen som inom näringslivet i allmänhet. Bl. a. borde de i
andra reformetappen ifrågakommande anvisningarna för den mindre restriktiva
tillståndsgivningen grundas på en allsidig bedömning av då föreliggande
erfarenheter. Jag tillkännagav i propositionen min avsikt att begära
Kungl. Maj :ts tillstånd att tillsätta en särskild delegation med repre
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
5
sentanter för såväl transportkonsumenter och trafikutövare som de trafiktillståndsgivande
myndigheterna med uppgift att som rådgivande organ
inom kommunikationsdepartementet biträda vid den fortsatta handläggningen
av dessa spörsmål. Riksdagen förutsatte i sitt beslut med anledning
av propositionen att delegationen vidare skulle överväga vissa förslag som
framförts genom skilda motioner i ämnet.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 april 1964 utsåg jag
statssekreteraren i kommunikationsdepartementet att vara ledamot och
ordförande i delegationen och uppdrog åt elva sakkunniga att ingå i denna.
Vidare förordnades särskilda experter och sekreterare åt delegationen. Delegationen,
som antagit benämningen Trafikpolitiska delegationen1, har den
6 september 1965 avgett en redogörelse för det trafikpolitiska reformarbetet.
I redogörelsen redovisar delegationen sin hittillsvarande verksamhet och
framlägger sina synpunkter och förslag.
Det trafikpolitiska reformarbetet
Beträffande huvuddragen i de beslutade riktlinjerna, pågående utredningar
in. m., samt reformprogrammen för järnvägstrafiken och landsvägstrafiken
hänvisar utskottet till propositionen s. 6—12.
Trafikpolitiska delegationens yttrande
Utskottet hänvisar i denna del till propositionen s. 12—17.
Departementschefen
Genom statsmakternas beslut år 1963 drogs nya riktlinjer upp för den
statliga trafikpoliliken i syfte att genom ett mera konkurrensfrämjande
system på transportmarknaden trygga en tillfredsställande transportförsörjning
för landets olika delar till lägsta möjliga kostnader. För att få
en mjuk övergång till det nya trafiksystemet beslöts att de åtgärder, som
borde vidtas, för att avveckla de konkurrenshämmande regleringarna,
skulle samordnas i ett reformprogram i tre etapper. Den första etappen
inleddes den 1 juli 1964 och den andra skulle påbörjas den 1 juli 1966.
1 Vid avgivande av redogörelsen ingick i delegationen, förutom statssekreteraren Lars
Peterson, riksdagsmannen seminarieläraren Johannes Blidfors, disponenten i Kooperativa
förbundet Axel Ericsson, riksdagsmannen agronomen Erik Brebäck, direktören i Näringslivets
trafikdelegation Gunnar Himmelstrand, ordföranden i Svenska järnvägsmannaförbundet
Gustav Kolare, kanslichefen vid statens biltrafiknämnd Åke Odén, ordföranden
i Svenska transportarbetareförbundet Helge Pettersson, ekonomidirektören vid
statens järnvägar Arne Sjöberg, disponenten i Iggesunds Bruk AB Lars Sundblad, direktören
i Svenska lasttrnfikbilägareförbundct Arne Thorell och kanslirAdet i kommunikationsdepartementet
Bruno Ohrn.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
Riktpunkten för påbörjandet av den tredje etappen är den 1 juli 1968. I
överensstämmelse med riktlinjerna tillsatte jag våren 1964 en särskild delegation
med uppgift att som rådgivande organ inom kommunikationsdepartementet
följa upp genomförandet av det beslutade trafikpolitiska reformprogrammet.
I delegationen ingår företrädare för såväl transportkonsumenterna
och trafikutövarna som de tillståndsgivande myndigheterna.
Delegationen, som antagit benämningen Trafikpolitiska delegationen, har
avlämnat en redogörelse för verkningarna av vidtagna åtgärder för tiden
till den 1 juli 1965. 1 redogörelsen sammanfattas i ett första avsnitt huvuddragen
av de nya riktlinjerna. Därefter lämnar delegationen en översikt
över pågående utredningar m. m. av trafikpolitisk betydelse, särskilt
vad gäller investeringar, samt för innehållet i reformprogrammet. Vidare
beskrivs delegationens uppgift och hittillsvarande resultat. Slutligen framläggs
vissa synpunkter och förslag.
Sammanfattningsvis framhåller delegationen, att den kunnat studera
verkningarna av den första reformetappens genomförande endast under
den förhållandevis korta tiden av ett år. Det har därför inte varit möjligt
för delegationen att dra några mera preciserade slutsatser. Med hänsyn
till att vissa föreskrifter rörande landsvägstrafiken i den andra etappen
förutsatts komma att underställas riksdagen redan innevarande år och
dessa föreskrifter avsetts bli utarbetade på grundval av bl. a. erfarenheter
under den första reformetappen har delegationen redan nu velat lämna
en redogörelse. Enligt delegationen har verkningarna av den första reformetappen
hittills visat sig positiva. Delegationen har inte erfarit att de genomförda
åtgärderna skulle ha fått några tidigare icke förutsedda verkningar
eller följder av påtagligt negativ art. Inte heller har några vägande
invändningar gjorts mot de i andra etappen planerade åtgärderna. Denna
etapp bör därför enligt delegationen genomföras planenligt.
Beträffande erfarenheterna på järn vägssidan anför delegationen
bl. a. följande. Den redan tidigare ganska hårda konkurrensen mellan olika
transportmedel synes ha ökat inom vissa delar av transportmarknaden.
SJ har under det senaste året inriktat sig på att utveckla de lönsamma
verksamhetsgrenarna inom affärsbanenätet. Strävandena mot en starkare
koncentration av trafikarbetet till huvudlinjerna och de större stationerna
ger företaget ökade förutsättningar att höja produktiviteten genom olika
former av rationalisering. Tack vare att SJ numera får ersättning för att
täcka underskottet på det icke lönsamma linjenätet, har företagets möjligheter
ökat att konkurrera effektivt genom bl. a. en smidigare anpassning
av taxorna till marknadsläget.
En den 1 juli 1964 genomförd sänkning av fraktsatserna synes ha gett
vagnslasterna om 20 ton och däröver en ökad relativ betydelse, vilket bl. a.
medfört ett mer intensivt utnyttjande av transportresurserna. Ändringarna
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
7
i fraktsatserna för vagnslastgods har även medfört att vissa kortväga transporter
överförts från järnväg till landsväg. Samtidigt har emellertid SJ
förvärvat vissa massgodstransporter på korta avstånd. I fråga om styckegods
har genom den sommaren 1964 införda knutpunktstrafiken en stor del
av anslntningstransporterna till och från de sammanlagt 32 knutpunkterna
förts över till landsväg. Den nya transportorganisationen syftar till att
möjliggöra snabba transporter mellan i första hand avlägset belägna orter.
I vissa fall har ökade transporttider på korta avstånd blivit oundvikliga.
En del av dessa transporter har därför sökt sig till landsväg. De initialsvårigheter
som uppstod i samband med införandet av den nya transportorganisationen
torde numera vara i stort sett övervunna.
För att mildra övergången till nya taxemetoder i anledning av järnvägsnedläggningar
vidtar SJ olika åtgärder. Sålunda har lägre särtaxor för
den kombinerade trafiken införts. I vissa fall har dessutom träffats särskilda
fraktavtal med godskunder på sådana billinjer. Såvitt delegationen
kunnat konstatera har det av SJ tillämpade systemet för fraktberäkning
av sändningar i samtrafik mellan järnväg och bil, som ersätter sändningar
med järnväg som lagts ned, i stort sett fungerat tillfredsställande. I likhet
med delegationen anser jag att åtgärderna i den andra reformetappen
bör genomföras som tidigare planerats. Detta innebär att transportplikten i
godstrafiken på statens järnvägars affärsbanenät avskaffas den 1 juli 1966.
Vidare slopas skyldigheten till likabehandling av trafikanterna vid vagntilldelning
på affärsbanenätet samt i taxehänseende. Slutligen befrias SJ
från skyldigheten att offentlighålla separata avtal om taxenedsättningar
men skall naturligtvis vara underkastad bestämmelserna i 1953 års konkurrensbegränsningslag.
Den ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar som påkallas
torde i annat sammanhang komma att anmälas av chefen för justitiedepartementet.
De ändringar som fordras i järnvägstrafikstadgan äger Ivungl.
Maj :t besluta utan riksdagens medverkan. Stadgan är f. n. föremål för omarbetning
inom kommunikationsdepartementet. Härvid kommer de av den
andra reformetappen föranledda ändringarna att beaktas.
Också på landsvägssidan är verkningarna av de åtgärder som
genomförts under den första reformetappen enligt delegationens erfarenheter
positiva. Det ökade utbud av tonnage delegationen kunnat konstatera
som en följd av den mindre restriktiva behovsprövningen har inte medfört
några egentliga ogynnsamma verkningar inom yrkesbilismen i form av outnyttjad
kapacitet. Från transportkonsumenternas sida har ökningen hälsats
med tillfredsställelse. Delegationen har märkt eu allmän önskan hos företrädare
för näringslivet att i allt högre grad anlita yrkesbilismen för transporter
i stället för att utnyttja egna fordon. Några mätbara verkningar på
prisutvecklingen inom åkerinäringen har inte kunnat iakttas, möjligen till
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
viss del beroende på att långsiktiga fraktavtal kan ha en viss kvardröjande
effekt på prisutvecklingen. Enligt delegationens mening torde den förändring
av lastbilstonnaget som kan ha föranletts av att vissa slag av transporter
helt undantagits från YTF:s bestämmelser inte vara av någon mer betydande
omfattning. Delegationen har haft sin särskilda uppmärksamhet
riktad på frågan om reformen kan ha haft någon negativ inverkan på efterlevnaden
av bestämmelserna om arbetstid, maximilast m. m. men har inte
kunnat finna något sådant samband. Delegationen förordar, att den andra
reformetappen genomförs planenligt.
Delegationens redogörelse talar enligt min mening för att den beslutade
trafikpolitiska reformen grundat sig på en riktig bedömning. Jag föreslår
därför, att den andra etappen i fråga om godstrafiken på landsväg fullföljes
1 enlighet med de uppdragna riktlinjerna.
Vid 1963 års beslut förutsattes, att den successiva uppmjukningen av regleringssystemet
skulle följas av en ytterligare lättnad i restriktiviteten vid
tillståndsgivningen den 1 juli 1966. Liksom delegationen finner jag att det
procenttal som bör vara normerande när det gäller den årliga ökningen av
fordonens sammanlagda lastförmåga bör höjas från 15 till 20. Kungl. Maj :t
bör ge berörda myndigheter anvisningar om att tillämpa delta. Verkningarna
på transportmarknaden bör givetvis även i fortsättningen noga följas
av delegationen.
Som ett led i andra reformetappen har också planerats, att transporter
med traktortåg av lantbruksprodukter och förnödenheter för lantbruket
skall undantas från YTF:s tillämpning. Med hänsyn till trafiksäkerheten
har ansetts, att undantaget skall gälla bara när transporten framgår på
väg högst 15 km. Vidare skall undantaget begränsas till fall, när traktorn
är försedd med gummihjul. Bestämmelserna härom har sin givna plats i
2 § YTF och bör där samordnas med motsvarande undantag i fråga om
vissa traktortågstransporter i skogsbruket. För att bestämmelsen inte
skall få en vidare utformning än som påkallas av syftet, nämligen att
lantbrukarna skall i fria former kunna tillhandagå varandra med körningar
som har omedelbart samband med lantbruksdriften, bör tillfogas,
att undantaget avser transport »i lantbruket».
I den första reformetappen slopades kravet på behovsprövning i fråga
om s. k. kooperativ körning och vissa transporter av fyllnads- och returgods
i samband med mjölkkörslor. Enligt det antagna programmet skall
kravet nu efterges i ytterligare två hänseenden, nämligen i fråga om dels
transporter med lastbil eller traktortåg om högst fyra tons maximilast,
dels lastbilar försedda med fasta anordningar för speciella varuslag. Vid
övervägande av den härför erforderliga ändringen i 12 § YTF har jag
stannat för att föreslå gränsen för det första undantaget med hänsyn till
den största last som fastställs i tillståndet. En särbestämmelse i fråga om
släpvagn till traktor skulle annars bli nödvändig, eftersom någon maximi
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965 9
last inte bestäms för sådant fordon. Någon egentlig saklig ändring innebär
detta inte. Med förordningens terminologi anges ej traktortåg särskilt i författningstexten.
1 § sista stycket YTF föreskriver nämligen att förordningens
bestämmelser om automobil i tillämpliga delar skall gälla traktortåg. I
fråga om specialbilarna bör Kungl. Maj :t äga meddela anvisningar om vilka
slag av sådana bilar som inte kräver behoA''sprövning för trafiktillstånd. Befogenheten
att meddela sådana anvisningar bör även kunna delegeras till
myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.
I de fall som förut undantagits från behovsprövning kan enligt 11 § i
dess lydelse fr. o. m. den 1 juli 1964 ett förenklat förfarande användas
i tillståndsärendena. Detsamma bör gälla de nya undantagen. Detta kräver
inte någon ändring i 11 §, om de nya undantagen såsom jag förordar upptas
i 12 § andra stycket, till vilket 11 § sista attsatsen hänvisar.
Enligt 6 § YTF gäller förordningens bestämmelser om trafiktillstånd i
tillämpliga delar hl. a. sådant utbyte av automobil eller släpfordon som
medför höjning av den största last som enligt meddelat tillstånd må befordras
med fordon i trafiken. Med hänsyn härtill kommer med mitt förslag
angående den förenklade handläggningen 11 § sista attsatsen att
vara tillämplig också på utbyte av fordon, så snart det gäller byte till lastbil
eller traktortåg med största last om högst fyra ton. Därmed blir den
bestämmelse i 11 §, sjätte attsatsen, som medger förenklad handläggning
vid utbyte av fordon upp till två och ett halvt ton överflödig. Föreskriften
om möjlighet till förenklad handläggning, när största lasten genom utbyte
inte höjs med mer än 15 %, bör däremot kvarstå. Den kommer sedan ändringarna
i övrigt genomförts att ha sin betydelse endast i fråga om utbyte
av lastbil eller traklortåg när största sammanlagda lasten höjs till mer än
fyra ton.
I 1963 års beslut förutsattes slutligen när det gäller andra reformetappen
att transportplikten skulle upphävas för all lastbils- och traktortågstrafik.
Härigenom uppnås en formell likställighet med järnvägstrafiken
som enligt vad jag förut anfört skall befrias från transportplikt i detta
sammanhang. Jag föreslår således en ändring i 23 § YTF, som nu föreskriver
befordringsplikt i all yrkesmässig trafik utom den s. k. kooperativa
körningen. Bestämmelserna i nämnda paragraf bör fr. o. in. den 1 juli
1966 avse endast yrkesmässig trafik med personbil och buss. Texten i
paragrafens 1 mom. första stycket d) och sista stycket bör därvid utgå.
Trafikpolitiska delegationen anser det böra övervägas om inte vissa
ytterligare åtgärder bör genomföras den 1 juli 1966. Förslaget gäller upphävande
av taxebestämmelscrna i fråga om transporter för vilka tillstånd
kan meddelas utan behovsprövning, ändring av kompetensgränsen mellan
länsstyrelserna och statens biltrafiknämnd samt borttagande av förbudet
att för godsbefordran inom viss stad eller inom samhälle som bestämts av
länsstyrelse använda bil med stationsort utom staden eller samhället.
10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
I prop. 1963: 191 (s. 204) hade jag anledning uttala mig angående ett
generellt slopande av taxeplikten för godstransporter på landsväg i anslutning
till transportpliktens upphävande. Jag anförde då att taxorna
borde stå under offentlig kontroll så länge någon form av behovsprövning
kvarstår vid tillståndsgivningen. Den av delegationen väckta tanken
på att bestämmelserna om taxa inte skall tillämpas i den mån behovsprövningen
borttagits är jag beredd att biträda. Jag kan för min del inte finna
någon särskild anledning att befara ogynnsamma verkningar på prissättningen
inom de områden där utbudet av transporttjänster inte längre begränsas
i lagstiftningen. Undantaget i fråga om taxeplikten i 29 § bör alltså
enligt min mening utvidgas till att avse samtliga de i 12 § andra stycket
uppräknade fall, där prövningen av trafikens behövlighet inte skall äga rum.
Delegationens förslag i fråga om gränsdragningen för tillståndsgivningen
mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd grundar sig på vissa förut redovisade
uppgifter från nämnden och innebär, att de i 5 § YTF angivna
värdena bör höjas för lastbil från 6 500 till 8 000 kg och i fråga om lastbil
jämte släpvagn från 8 000 till 12 000 kg. Den snabba utvecklingen i
fråga om användning av lastbilar med allt större lastförmåga har uppenbarligen
redan lett till att fordon med maximilaster understigande de föreslagna
nya gränserna så gott som uteslutande används för lokala transporter.
Vid mina förslag till en ändrad kompetensfördelning i samband
med den första reformetappen utgick jag från att tyngdpunkten i tillståndsgivningen
för lokala transporter bör ligga hos länsstyrelserna. Från denna
utgångspunkt ansluter jag mig till delegationens förslag och förordar, att
5 § YTF ändras i enlighet därmed.
I likhet med delegationen anser jag slutligen förbudet i 22 § 2 mom.
mot användande av bil med stationsort utom stadsområde för godstransporter
inom staden kunna onödigtvis hindra ett effektivt utnyttjande av
tillgänglig transportkapacitet. Förbudet bör därför hävas. Länsstyrelses
möjlighet att förordna om motsvarande förbud för annat samhälle än stad
bör samtidigt upphöra. De förordnanden länsstyrelse kan ha meddelat med
stöd av nu gällande bestämmelse förlorar sin giltighet i samband med att
en sådan ändring träder i kraft.
Utskottet
Genom statsmakternas beslut år 1963 har nya riktlinjer dragits upp för
den statliga trafikpolitiken i syfte att genom ett mera konkurrensfrämjande
system på transportmarknaden trygga en tillfredsställande transportförsörjning
för landets olika delar till lägsta möjliga pris. För att få en mjuk övergång
till det nya trafiksystemet har åtgärderna för att avveckla de konkurrenshämmande
regleringarna samordnats i ett reformprogram i tre etapper.
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år li>65
Den första etappen inleddes den 1 juli 1964 och den andra avses skola påbörjas
den 1 juli 1966. Riktpunkten för påbörjandet av den tredje etappen
är den 1 juli 1968.
I den första reformetappen har uppmjukningen av regleringssystemet för
landsvägstrafikens del huvudsakligen skett genom att trafiktillståndsgivningen
gjorts mindre restriktiv. Enligt föreskrifter av Kungl. Maj:t skall en
årlig ökning med 15 % av den samlade lastförmågan hos fordon i beställningstrafik
för godsbefordran vara normerande för tillståndsgivningen. Vidare
har vissa godstransporter av speciell natur eller av mer begränsad betydelse
för den allmänna transporthushållningen helt undantagits från tilllämpning
av bestämmelserna i YTF. Från den i förordningen eljest föreskrivna
behovsprövningen har uteslutits bl. a. vissa former av s. k. kooperativ
körning. I fråga om persontrafiken har bl. a. kravet på tillstånd för samåkning
med personbil i viss omfattning slopats. Också i fråga om tillstånd
för uthyrningsrörelse har den första reformetappen inneburit vissa förändringar.
I propositionen föreslås till en början att den andra etappen i fråga om
godstrafiken på landsväg fullföljs i enhetlighet med de år 1963 uppdragna
riktlinjerna. Förslaget innebär i denna del i huvudsak följande. Det procenttal,
som bör vara normerande när det gäller den årliga ökningen av fordonens
sammanlagda lastförmåga, höjs från 15 till 20. Kungl. Maj :t avser att
ge berörda myndigheter anvisningar härom. Transporter med traktortåg av
lantbruksprodukter och förnödenheter för lantbruket undantas från YTF:s
tillämpning under förutsättning att traktorn är försedd med gummihjul och
att transporten ej framgår på väg längre sträcka än 15 km. Behovsprövningen
i fråga om transporter med lastbil eller traktortåg om högst fyra tons
maximilast och transporter med lastbil utrustad med fasta anordningar för
speciella varuslag slopas och transportplikten för all lastbils- och traktortågstrafik
upphävs. Därutöver föreslås även att bestämmelserna om taxa inte
skall tillämpas i den mån behovsprövningen borttagits och att förbudet
mot användande av bil med stationsort utom stadsområde för godstransporter
inom staden hävs. Bestämmelserna om gränsdragningen för tillståndsgivningen
mellan länsstyrelse och biltrafiknämnd revideras slutligen
på visst sätt.
Såsom ovan framgår innebär det framlagda förslaget till ändringar i gällande
ordning till största delen ett fullföljande av det reformprogram för den
statliga trafikpolitiken, som beslöts år 1963. Verkningarna av de åtgärder
som genomförts under den första reformetappen synes, såvitt nu kan bedömas,
vara positiva och del finns anledning anta att åtgärderna inom den
andra etappens ram skall i sin mån bidra till att förverkliga de syften som
avses med 1963 års beslut. Utskottet delar sålunda uppfattningen att den
andra reformetappen bör fullföljas planenligt. Även vad departementschefen
i övrigt föreslagit bör genomföras. Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla
följande synpunkter.
12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965
Av Trafikpolitiska delegationens redogörelse framgår att den procentuella
ökningen i hela riket av den sammanlagda högsta medgivna lastförmågan
för all yrkesmässig lastbilstrafik under åren närmast före första reformetappens
påbörjande uppgick till cirka 10 %. Under tiden juli 1964—juni 1965
var motsvarande ökning drygt 14 %. ökningen varierade kraftigt mellan
olika län. Den nu föreslagna höjningen av det för tillståndsgivningen normerande
procenttalet från 15 till 20 kan mot bakgrunden av vad nu sagts
förefalla väl hög, särskilt som behovsprövningen för vissa transporter med
lastbil och traktortåg slopas. Vissa omständigheter synes emellertid tala för
att en ytterligare lättnad i restriktiviteten vid tillståndsgivningen bör kunna
genomföras utan ogynnsamma återverkningar. Trafikpolitiska delegationen
har sålunda konstaterat att en allmän önskan föreligger hos företrädare för
näringslivet att i ökad utsträckning anlita yrkesbilismen i stället för att begagna
egna fordon. Ökade krav på transportkapaciteten kommer vidare att
ställas bl. a. genom övergången till landsvägstransport av virke i samband
med nedläggningen av flottningen i flera av våra större älvar. Den ökning
av utbudet av tonnage som hittills ägt rum anses inte ha medfört några
egentliga ogynnsamma verkningar inom yrkesbilismen i form av outnyttjad
kapacitet. Liberaliseringssträvandena har inte heller medfört några sysselsättningssvårigheter
för de inom åkerinäringen anställda. Vid nu angivna
förhållanden och då procenttalet får ses som ett uttryck för en trafikpolitisk
målsättning, som går ut på att en mindre restriktiv behovsprövning
skall tillämpas innan denna slutligen såvitt avser lastbils- och traktortågtrafiken
helt slopas, bör höjningen kunna godtas. De frågor som sammanhänger
härmed bör emellertid följas med särskild uppmärksamhet.
Undantaget från tillämpning av YTF då det gäller transporter med traktortåg
av lantbruksprodukter m. m. har begränsats bl. a. på så sätt att traktortåget
får framföras på väg högst 15 km. Inom vissa områden med långa
avstånd kan den föreslagna våglängden synas väl kort. I likhet med departementschefen
anser utskottet emellertid att trafiksäkerhetsskäl talar mot en
vidare utformning av undantaget. Ett hinder för frigivande av traktortågstrafiken
i större utsträckning är även att vid nuvarande förhållanden på
vägtrafikbeskattningens område traktortågstrafik på väg endast i mindre
omfattning bidrar till väghållningsutgifternas täckande. Innan frågan om
traktorbeskattningen lösts bör därför frigivandet ske med försiktighet. Utskottet
anser på nu anförda skäl att anledning att göra undantaget mer vittgående
än departementschefen föreslagit i allt fall för närvarande ej kan
anses föreligga.
Mot utformningen av författningsförslaget saknas anledning till erinran.
Utskottet anser sig i förevarande sammanhang icke böra göra något uttalande
med anledning av vad i propositionen anförts angående järnvägstrafiken.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 35 år 1965 13
Utskottet får på grund av det ovan sagda hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungi. Maj :t anmäla,
att riksdagen icke funnit anledning till erinran mot vid förevarande
proposition, nr 172, fogade förslag till förordning
om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)
angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.
Stockholm den 9 december 1965
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante
Kristiansson*, Ebbe Ohlsson, Knut Johansson*, Erik Jansson, Åkesson och
Axel Kristiansson*;
från andra kammaren: herrar Levin, Nyberg, fru Torbrink, herrar
Grebäck, Persson i Tandö, Sundelin och Krönmark.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
tlARCUS BOKTR. STHLM 1965 6500J2