Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1965
1
Nr 75
Utlåtande i anledning av väckta motioner om sjukförsäkringsförmånerna
för utlandssvenskar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 9 i första kammaren av herr Ahlsten
m. fl. samt nr 12 i andra kammaren av herr Berglund m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring av lagen om allmän
försäkring att svensk medborgare som är anställd av svensk arbetsgivare och
har utlandstjänst tillförsäkras samma sjukförsäkringsförmåner som andra
svenska medborgare».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 12.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från riksförsäkringsverket.
Gällande bestämmelser m. m.
I riket bosatt svensk medborgare skall från och med den månad, varunder
han uppnår 16 års ålder, vara inskriven och — när förutsättningar därför
föreligger -— placerad i sjukpenningklass hos allmän försäkringskassa. Så
snart kassan erhållit kännedom om att försäkrad ej längre är bosatt i riket,
skall kassan avföra honom från sitt register över inskrivna försäkrade. Om
den försäkrade ej uttagit utvandringscertifikat eller på annat sätt tydligt
ådagalagt sin avsikt att stadigvarande bosätta sig utom riket, anses i praxis
bosättningen i riket upphöra först när den försäkrade vistats utomlands ett
år. Härvid görs ingen skillnad mellan personer anställda hos företag i Sverige
och andra försäkrade.
Försäkrad som anses bosatt i Sverige har i princip rätt till sjukpenning
och moderskapspcnning i full utsträckning även under vistelse utomlands.
Vidare erhåller sådan försäkrad viss ersättning för utomlands meddelad läkar-
och sjukhusvård som föranletts av sjukdom och varav behov uppkommit
under utlandsvistelsen, dock i regel ej för vård i land med vilket Kungl.
Maj:t träffat överenskommelse om utgivande av ersättning för sjukvård.
Sådan överenskommelse har träffats med Danmark, Island och Norge samt
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 75
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1965
med Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Ersättning för
vård i nämnda länder ersätts ej av sjukförsäkringen i Sverige utan av motsvarande
försäkring i det land, där vården meddelats.
Även enligt andra internationella överenskommelser, som biträtts av Sverige,
kommer svenska medborgare som bosätter sig i annat land att — i vissa
fall efter någon karenstid — bli delaktiga av det landets socialförsäkringsförmåner
vid sjukdom. I några av konventionerna finns bestämmelser av
innebörd att i Sverige bosatt svensk medborgare, som av svenskt företag utsändes
för arbete i det andra landet, under de första tolv månaderna skall
helt eller delvis vara underkastad svensk och ej det andra landets lagstiftning
rörande förmåner vid sjukdom, samt alt tiden kan förlängas efter medgivande
av vederbörande myndighet i det land där arbetet utföres. Huvudprincipen
i överenskommelserna är emellertid att en utlänning skall omfattas
av sjukförsäkringen i det land där han vistas eller bosätter sig.
När svensk försäkrad enligt de regler som gäller för sjukförsäkringsbestämmelsernas
tillämpning ej längre anses vara bosatt i Sverige, upphör
genast rätten till sjukpenning och moderskapspenning samt rätten till ersättning
för sjukvård utom riket. Kvar står endast rätt till ersättning för i
Sverige meddelad vård av olika slag, varav behov uppkommit under vistelse
här i riket, rätt till ersättning för vissa resor inom riket samt rätt till läkemedelsrabatt
och fria läkemedel under vistelse i Sverige. Här är särskilt att
märka, att landstingen och städerna utanför landsting åtagit sig att i regel
tillämpa den s. k. inomlänstaxan för utlandssvenskar, som söker sjukhusvård
i Sverige och insjuknat i land, där möjlighet inte finns att få tillfredsställande
vård, som ersätts av landets socialförsäkring. En utlandssvensk
kan i sådant fall få vård på allmän sal på svenskt sjukhus för 5 kr. om dagen.
En förutsättning för att inomlänstaxan skall tillämpas är dock att sjukhusvården
meddelas inom det sjukvårdsområde, där den sjuke före utflyttningen
till utlandet senast var kyrkobokförd. Dessutom har utlandssvenskar
möjlighet att erhålla vård på statens sjukhus, karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet mot samma avgift som enligt inomlänstaxan.
Sjukförsäkringsförmånerna finansieras genom arbetsgivaravgifter, egenavgifter
och statsbidrag. Skilda regler gäller härvidlag beträffande olika
slags förmåner. Särskilt må här anmärkas att egenavgift för sjukvårdsförmåner
står i visst förhållande till den försäkrades taxerade inkomst. Sådan
avgift kommer därför att påföras utlandssvenskarna endast i den mån de
taxeras till statlig inkomstskatt vid taxering året näst efter det avgiften avser.
Ursprungligen omfattade den allmänna sjukförsäkringen blott personer,
som var bosatta i Sverige. Detta medförde bl. a. att utomlands bosatta svenska
medborgare inte kunde komma i åtnjutande av sjukförsäkringsförmåner
från försäkringen vid vistelse här i landet. Genom kungl. förordning den 29
augusti 1958 infördes emellertid bestämmelser om sjukhjälp i vissa fall åt
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1965
svenska medborgare, som inte är bosatta i riket. Stadgandet i 2 kap. 8
lagen om allmän försäkring överensstämmer med bestämmelserna i nämnda
förordning.
Vid anmälan av propositionen nr 90 år 1962 med förslag till lag om allmän
försäkring, m. m., anförde föredragande departementschefen bl. a., att utlandssvenskarnas
intresse av att erhålla sjukvård i hemlandet till rimliga
kostnader syntes vara skäligen tillgodosett genom möjligheten att inom det
sjukvårdsområde, där vederbörande senast kyrkobokförts, erhålla vård till
inomlänsavgift. Departementschefen erinrade även om att utlandssvenskarnas
möjlighet att — oavsett insjuknings- och kyrkobokföringsort — erhålla
vård på statens sjukhus, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, mot
samma avgift som enligt inomlänstaxan. Med hänsyn därtill syntes det enligt
departementschefens uppfattning inte finnas anledning utvidga rätten
till sjukförsäkringsförmåner från sjukförsäkringen.
Med anledning av en vid höstriksdagen 1964 framställd enkel fråga ang.
sjukersättning till svenskar som tjänstgör i utlandet uttalade den 3 november
1964 chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, att förhållandena
inte påkallade någon omprövning beträffande utlandssvenskarnas ställning
inom sjukförsäkringen samt att möjlighet att försäkra sig hos allmän
försäkringskassa genom frivilliga avgifter inte borde införas för utomlands
bosatta personer.
Remissyttrandet
Riksförsäkringsverket erinrar till en början om att det inom olika internationella
organ under svensk medverkan pågår arbete på utbyggnad av den
internationella regleringen på socialförsäkringsområdet. Verket anför vidare
:
I förevarande sammanhang torde även böra beaktas att frågan om socialförsäkringsskyddet
i bl. a. sjukförsäkringsavseende för svenskar i internationell
tjänst aktualiserats genom Kungl. Maj :ts proposition nr 145 till 1964
års riksdag. Med anledning av vad vid riksdagsbehandlingen av denna proposition
förekom (statsutskottets utlåtande nr 118, riksdagens skrivelse nr
253) uppdrog Kungl. Maj :t åt riksförsäkringsverket att närmare utreda möjligheterna
att lämna en statlig garanti till sådana experter inom multilateral
biståndsverksamhet, vilka rekryterats genom svensk myndighet, ävensom
deras familjer för förmåner enligt den svenska socialförsäkringen. Utredningsuppdraget
har av verket redovisats genom skrivelse till Kungl. Maj :t
den 18 december 1964 med förslag om en sådan garanti avseende bl. a. sjukpenning
och ersättning för viss sjukvård i fall då vederbörande ej omfattas
av ersättningsreglerna i den svenska lagstiftningen om allmän sjukförsäkring.
I sammanhanget synes även böra uppmärksammas att utredningen om
utlandssvenskarnas folkbokföring, vars arbete enligt 1965 års riksdagsberättelse
väntas bli slutfört under innevarande år, enligt sina direktiv har
att pröva frågan om upptagande i folkbokföringen av utlandssvenskar, som
med hänsyn till arten av den verksamhet de utövar utomlands kan antagas
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1965
komma att återflytta till Sverige inom en ej alltför avlägsen framtid eller
vilkas samhörighet med Sverige eljest är mera tydligt uttalad.
Riksförsäkringsverket konstaterar slutligen, att problemet om sjukförsäkringsförmåner
för svenskar i utlandstjänst är komplicerat. Enligt verkets
mening är det inte möjligt att utan närmare belysning av problemet ur
olika aspekter bedöma huruvida eller på vilket sätt ändringar bör ske i
fråga om utlandssvenskars rätt till svenska socialförsäkringsförmåner, däribland
förmåner från sjukförsäkringen.
Sedan riksförsäkringsverkets förutnämnda utredning om multilaterala
biståndsexperters förmåner inom det svenska socialförsäkringssystemet
avlämnats, har riksdagen till behandling förehaft propositionen nr 63 år
1965 angående det statliga utvecklingsbiståndets administration. Vid anmälan
i statsrådet av denna proposition förklarade föredragande statsrådet
sig icke vara beredd lägga fram förslag i det ämne riksförsäkringsverkets
utredning omfattade; dock borde Kungl. Maj :t, därest riksdagen inte hade
någon erinran däremot, i särskilt ömmande fall kunna utge bidrag till sjukvårdskostnader
,m. m. för multilaterala experter in. fl. och deras familjer.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 125 över nämnda proposition
uttalade statsutskottet att — i avvaktan på förslag i syfte att garantera
biståndspersonal ett tillfredsställande socialt skydd — utskottet inte hade
något att erinra mot förslaget om bidrag till sjukvårdskostnader m. in. för
multilaterala experter m. fl. och deras familjer.
Utskottet
Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring samt bosatt i
Sverige har i princip rätt till sjukpenning och moderskapspenning i full utsträckning
även under tillfällig vistelse utomlands* Vidare erhåller sådan
försäkrad viss ersättning för utomlands meddelad läkar- och sjukhusvård
som föranletts av sjukdom och varav behov uppkommit under utlandsvistelsen,
dock i regel ej för vård i land, med vilket Kungl. Maj :t träffat överenskommelse
om utgivande av ersättning för sjukvård. Enligt ett flertal
internationella överenskommelser, som biträtts av Sverige, kommer svenska
medborgare som bosätter sig i annat land att bli delaktiga av det landets
socialförsäkringsförmåner vid sjukdom.
När svensk försäkrad ej längre anses bosatt i Sverige, upphör genast rätten
till sjukpenning och moderskapspenning samt rätten till ersättning för
sjukvård utom riket. Bosättning i riket anses upphöra, när den försäkrade
vistats utomlands ett år. Kvar står då endast rätt till ersättning för i Sverige
meddelad vård av olika slag, varav behov uppkommit under vistelse
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1965
här i riket, rätt till ersättning för vissa resor inom riket samt rätt till läkemedelsrabatt
och fria läkemedel under vistelse i Sverige. I vissa fall kan
utlandssvenskar erhålla sjukvårdsförmåner i Sverige, även om de insjuknat
i utlandet. Landstingen och städerna utanför landsting har nämligen åtagit
sig att i regel tillämpa den s. k. inomlänstaxan för utlandssvenskar, som
söker sjukhusvård i Sverige och insjuknat i land, där möjlighet inte finns
att få tillfredsställande vård. Dessutom kan utlandssvenskar få vård på statens
sjukhus, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet mot samma
avgift som enligt inomlänstaxan.
Sjukförsäkringsförmånerna finansieras genom bl. a. egenavgifter, vilka
står i visst förhållande till försäkrads taxerade inkomst. Sådan avgift kommer
därför att påföras utlandssvenskar endast i den mån de i Sverige taxeras
till statlig inkomstskatt vid taxering året näst efter det avgiften avser.
I förevarande motioner påkallas sådan ändring av lagen om allmän försäkring
att svensk medborgare som är anställd av svensk arbetsgivare i utlandstjänst
tillförsäkras samma sjukförsäkringsförmåner som andra svenska
medborgare.
Riksförsäkringsverket anför i yttrande över motionerna, att problemet
om sjukförsäkringsförmåner för svenskar i utlandstjänst är komplicerat
samt att det enligt verkets mening inte är möjligt att utan närmare belysning
av problemet ur olika aspekter bedöma huruvida och på vilket sätt
ändringar bör ske i fråga om utlandssvenskars rätt till svenska socialförsäkringsförmåner,
däribland förmåner från sjukförsäkringen.
I likhet med riksförsäkringsverket finner utskottet frågan om socialförsäkringsförmåner
åt de utlandssvenskar, som är anställda av svensk arbetsgivare,
vara av komplicerad natur. Särskilt gäller detta i fråga om utlandssvenskar
av nämnda kategori vid deras vistelse i länder där de icke alls
har att påräkna sådana förmåner. Skulle för dessa fall övervägas möjlighet
att uppbära förmåner från den svenska sjukförsäkringen, måste i sammanhanget
även lösas frågorna om hur inkomstkontroll, sjukkontroll och inkassering
av avgifter till försäkringen lämpligen skall anordnas. Det torde
kunna överlämnas åt Kungl. Maj :t att ta upp de nu berörda problemen till
(ivervägande.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
I: 1) och II: 12, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin
mening giva till känna vad utskottet anfört; samt
2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 november 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 75 år 1965
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Eric Carlsson, Edström*, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson och
Hiibinette;
från andra kammaren: fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje,
Fredriksson, Jönsson i Ingemarsgården, Ringaby, Jonsson, fru Skantz och
herr Elmstedt.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 65
514785