Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

1

Nr 71

Utlåtande i anledning av väckta motioner om frivillig tilläggssjukpenning
vid barnsbörd för hemarbetande kvinnor,
studerande, m. fl.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de liltalydande motionerna nr 519 i första kammaren av fru Olsson
och herr Wikberg samt nr 619 i andra kammaren och herrar Gustavsson
i Alvesta och Johansson i Växjö; ävensom

2) de likalydande motionerna nr 523 i första kammaren av herr Petersson,
Bertil, m. fl. och nr 616 i andra kammaren av herr Fagerlund m. fl.

Motionsyrkandena

1 motionerna 1: 519 och II: 619 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning av frågan om
frivillig tilläggssjukpening vid nedkomst för hemarbetande kvinnor och
kvinnor arbetande i familjens eget företag i enlighet med i vad motionen
anförts».

I motionerna I: 523 och II: 616 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam utredning syftande till att 3
kap. 13 § ''Lag om allmän försäkring’ ändras så att även studerande kan
komma i åtnjutande av tilläggssjukpenning vid barnsbörd».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 619 och II: 616.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket. Yttrande har vidare
på utskottets begäran avgivits av Försäkringskasseförbundet.

Gällande bestämmelser

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller
skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän
försäkring vid barnbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning
utgör 900 kr. Vid flerbörd titllkommer 450 kr. för varje barn utöver ett. Av
moderskapspcnningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten,

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 71

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om en kvinna soin
har rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt
till grundsjukpenning fr. o. m. förlossningsdagen t. o. in. den tjugonionde
dagen därefter.

Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från
förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt
till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. En förutsättning
är dock all hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten
därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass
nr 3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kronor i arbetsinkomst, eller skulle
ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning
som nu sagts utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen
så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock
högst för 180 dagar. Fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen
utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning
att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet
i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.

1 vissa fall kan enligt sjukförsäkringen försäkrade vara placerade i sjukpenningklass
och sålunda berättigade till sjukpenning utan att uppfylla det
generella minimivillkoret härför, nämligen en årsinkomst av förvärvsarbete
om minst 1 800 kronor. Detta gäller gifta kvinnor som stadigvarande sammanbor
med sina män samt vissa andra därmed jämställda kvinnliga försäkrade
(den s. k. hemmafruförsäkringen). Sådan försäkrad är placerad i
sjukpenningklass I, som berättigar till en sjukpenning av fem kronor om
dagen.

Vid sidan av den allmänna försäkringen finns för kvinnor, som tillhör
hemmafruförsäkringen eller skulle ha tillhört denna, om inte deras inkomster
utgjort hinder därför, samt för vissa studerande en frivillig sjukpenningförsäkring.
Bestämmelserna härom återfinns i lagen om allmän försäkring
och i kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän
försäkringskassa. Försäkrade, som tillhör hemmafruförsäkringen, kan försäkra
sig för sjukpenningtillägg om lägst eu krona och högst 7 kronor för
dag. Den sammanlagda sjukpenningen på grund av den allmänna och frivilliga
försäkringen får dock icke överstiga tolv kronor om dagen. Försäkrad,
som till följd av studier eller annan utbildning, som beräknas pågå
minst ett halvt år, inte eller allenast i ringa utsträckning ägnar sig åt förvärvsarbete,
kan försäkra sig för sjukpenning jämte barntillägg eller tillägg
till den sjukpenning han är berättigad till på grund av den obligatoriska
försäkringen. Den frivilliga sjukpenningen får utgöra lägst fem kronor och
högst tolv kronor om dagen, medan sjukpenningtillägget till den obligatorisska
försäkringen får vara högst sju kronor om dagen. Den sammanlagda
sjukpenningen får i intet fall överstiga tolv kronor om dagen. Den frivilliga

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965 3

sjukförsäkringen utfaller endast vid sjukdom och sålunda ej i samband
med barnsbörd.

Frivillig försäkring för hemmafruar kan tecknas med 3, 8, 33 eller 93
dagars karenstid. För studerande är alltid karenstiden 18 dagar. Viss möjlighet
finns till kollektiv anslutning av medlemmar i en sammanslutning eller
vid en undervisningsanstalt. Avgifterna för den frivilliga försäkringen erlägges
direkt till vederbörande försäkringskassa. Till försäkringen utgår
statsbidrag med 20 procent av kassans utgifter för sjukpenning och sjukpenningtillägg
samt med 75 procent av dess utgifter för barntillägg.

Enligt studiemedelsförordningen kan studerande vid universitet och vissa
därmed jämställda läroanstalter erhålla studiemedel, som i princip varje termin
utgår med 70 procent av basbeloppet. Har den studerande barn, som
icke fyllt sexton år, utgår barntillägg för varje barn med 12,5 procent av
basbeloppet. Av studiemedlen är 875 kronor studiebidrag, som erhålles
utan återbetalningsskyldighet. Resterande belopp skall i princip återbetalas.

Historik

Principerna för den nuvarande moderskapsförsäkringen drogs upp av
socialförsäkringsutredningen i dess betänkande »Moderskapsförsäkring
m. m.» (SOU 1954: 4). Utredningen föreslog bl. a. att en nybliven moder
skulle ha rätt till moderskapspenning i form av grundpenning om 270 kronor
och, om hennes inkomst av förvärvsarbete uppgick till minst 1 000 kronor
årligen, moderskapspenning i form av tilläggspenning under 90 dagar.
Tillläggspenningen anknöts beloppsmässigt till tilläggssjukpenningen. Utredningen
undersökte ingående olika möjligheter att inom moderskapsförsäkringen
skapa en motsvarighet till den frivilliga tilläggssjukpenningen.
Härom anfördes bl. a.

Det synes till en början klart, att det skulle vara meningslöst att anordna
en helt fristående frivillig moderskapsförsäkring, enär anslutning till eu
sådan försäkring sannolikt endast skulle kunna påräknas från kvinnor
som hade anledning anta att de kunde bli havande inom en inte alltför
avlägsen framtid.

Vid en sammankoppling med den frivilliga försäkringen för tilläggssjukpenning
ställer sig saken visserligen något annorlunda, men även i sådant
fall kommer de sannolika avgiftshöjningarna på grund av försäkringsbeståndets
sammansättning att bli avsevärda. Detta skulle starkt hämma
anslutningen till försäkringen från männens sida och från de kvinnor, som
inte har anledning att räkna med havandeskap. Härigenom skulle vidare
en önskvärd utbredning av den frivilliga sjukförsäkringen motverkas. De
nämnda verkningarna kan tydligen mildras genom en begränsning till storleken
av den frivilliga tilläggspenningen vid barnsbörd och genom höga
statsbidrag till denna.

lf liihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 71

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

Utredningen gjorde vissa beräkningar med utgångspunkt från att den
frivilliga tilläggspenningen vid moderskap fick uppgå till högst 3 kr. om
dagen samt från att statsbidrag om 20 respektive 50 % utgick. Härvid räknades
med olika alternativ dels i fråga om den procentuella anslutningen
till den frivilliga försäkringen av män och kvinnor och dels i fråga om den
andel av de anslutna kvinnorna, som kunde antas föda barn varje år. Beräkningarna
redovisas i betänkandet på s. 101—103. Som exempel på de avgiftshöjningar,
som skulle erfordrats för den beslutade frivilliga sjukförsäkringen
om man med denna kombinerat en dylik frivillig moderskapsförsäkring,
må nämnas, att avgiften för en sjukpenning av 3 kr. om dagen
skulle — vid moderskapspenning med samma belopp under 90 dagar —
ökat med 67 % (från ca 39 till ca 65 kr.) under vissa, inte osannolika förutsättningar
rörande försäkringsbeståndets sammansättning m. in. Därvid
räknades med 20 % statsbidrag till moderskapsförsäkringen och 3 dagars
karenstid i sjukförsäkringen. Om statsbidraget höjdes till 50 %, skulle
avgiftsökningen i det nämnda fallet blivit 42 % (från ca 39 till ca 55 kr.).
Vid längre karenstid i sjukförsäkringen skulle avgiftsökningarna blivit väsentligt
större.

Mot denna bakgrund yttrade utredningen vidare:

De i tabellerna redovisade siffrorna visar, att man även vid de gynnsammaste
antagandena rörande sammansättningen av försäkringsstocken
och födelsefrekvensen erhåller avgiftsförhöjningar, som inte kan accepteras
för sjukförsäkringens del. Ett högt statsbidrag till dessa kvinnor kan även
möta invändningar av statsfinansiell och principiell natur. Härtill kommer
att det inte kan anses rimligt att de män, som är självständiga företagare
och i denna egenskap sjukförsäkrar sig frivilligt, skall bidra till kostnaderna
för frivillig moderskapsförsäkring även för hustrur till dem som på
grund av sin anställning är obligatoriskt sjukpenningförsäkrade.

Utredningen har alltså inte funnit det möjligt att låta den frivilliga försäkringen
för tilläggssjukpenning även omfatta försäkring för moderskapspenning.

Konsekvenserna av det nu nämnda ståndpunktstagandet torde inte böra
överdrivas. Det bör nämligen bemärkas, att den försäkringsmässiga moderskapshjälp
som skall tillkomma alla kvinnor blir mer än fördubblad i jämförelse
med moderskapshjälpen i de erkända sjukkassorna, varvid förmånerna
av fri vård och helt eller delvis fria resor vid förlossning inte bör
förbises. Vidare finns alltjämt möjlighet att i fall av behov få den försäkringsmässiga
hjälpen kompletterad med mödrahjälp.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag framhölls från flera
håll önskvärdheten av att det obligatoriska försäkringsskyddet kompletterades
med en frivillig försäkring för moderskapspenning. Exempelvis ansåg
medicinalstgrelsen en kompletterande frivillig försäkring principiellt
lika befogad inom moderskapsförsäkringen som inom sjukförsäkringen.
Styrelsen anförde härom.

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

Att utredningen dock avstått från att inom moderskapsförsäkringen
föreslå en frivillig försäkring för tilläggspenning har huvudsakligen motiverats
av tekniska och statsfinansiella hänsyn. Styrelsen anser för sin
del så starka skäl tala för beredandet av möjlighet till en dylik tilläggsförsäkring
också inom moderskapsförsäkringen att frågan härom bör
upptagas till omprövning, varvid en sammankoppling av den frivilliga sjukpenningförsäkringen
med en frivillig moderskapsförsäkring — ehuru med
olika karenstid — synes böra bli föremål för ytterligare överväganden.

I proposition nr 144 till 1954- års riksdag lades tram förslag till moderskapshjälp.
I propositionen, som i allt väsentligt byggde på socialförsäkringsutredningens
betänkande, anförde föredragande departementscheten bl. a.

Utredningen har inte funnit det möjligt att skapa ett komplement till
det obligatoriska försäkringsskyddet i form av en frivillig f ö r s ä kr
i n g för moderskapspenning. Under remissbehandlingen har från några
håll uttalats sympatier för en sådan. Jag delar emellertid utredningens uppfattning
att det torde vara uteslutet att anordna en helt fristående frivillig
moderskapsförsäkring. Den enda tänkbara möjligheten synes vara att
komplettera den frivilliga sjukpenningförsäkringen enligt lagen om allmän
sjukförsäkring med ett motsvarande skydd vid harnsbörd. Detta skulle
dock — även om staten lämnade kraftigt stöd — medföra betydande höjningar
av avgifterna inom den frivilliga sjukförsäkringen.

Uppenbarligen är det synnerligen angeläget, att den frivilliga sjukförsäkringen
redan från början vinner största möjliga anslutning. Blir avgifterna
jämförelsevis höga, sätter detta otvivelaktigt en stark hämsko på
försäkringens utbredning. Man måste nämligen räkna med att många egna
företagare under sådana förhållanden avskräckes från att teckna frivillig
försäkring; och de kommer då att vid sjukdom ofta stå utan ett tillfredsställande
ekonomiskt skydd. De finanspolitiska synpunkterna får ej heller
släppas ur sikte. På grund härav och då den föreslagna obligatoriska försäkringens
grundförmåner redan innebär högst avsevärda förbättringar av
den ekonomiska hjälpen vid havandeskap och barnsbörd, anser jag mig
i likhet med utredningen inte kunna förorda, att en frivillig försäkring
avseende moderskapspenning införes.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner (1:481 och
11:623, 1:482 och 11:622 samt 11:634) i vilka det hemställdes, att riksdagen
skulle begära en förnyad prövning av frågan om möjligheterna afl
komplettera moderskapshjälpen med en frivillig tilläggsförsäkring eller
annan lämplig stödform.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
32 år 1954.

Avgiftshöjningarna inom den frivilliga sjukförsäkringen måste befaras
verka starkt hämmande på anslutningen till denna. Särskilt skulle de ekonomiskt
mindre väl ställda få sina möjligheter att begagna den frivilliga
sjukförsäkringen beskurna, och icke minst skulle detta gälla för hemarbetande
kvinnor, som icke har anledning att räkna med havandeskap.
En frivillig moderskapsförsäkring synes därför utskottet icke kunna förordas.
Det är enligt utskottets mening att anbefalla, att verkningarna av

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

de förbättringar i moderskapshjälpen, som enligt förslaget skall komma
alla barnaföderskor till del, avvaktas innan frågan om anordnande av något
ytterligare ekonomiskt stöd omprövas. Utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj:l bär uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och upptager det till
omprövning, om ytterligare stödåtgärder kommer att visa sig erforderliga.
Utskottet avstyrker således motionärernas begäran om skrivelse i ärendet.

Socialpolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande »Stöd åt barnaföderskor»
(SOU 1961:38) väsentliga förbättringar inom moderskapsförsäkringen.
Sålunda föreslogs att grundpenningen skulle höjas från 270 kronor
till 800 kronor samt att tilläggspenningen — till beloppet detsamma som
tilläggssjukpenningen — skulle utgå under 180 istället för 90 dagar. Kommittén
upptog inte till behandling problemet om frivillig tilläggspenning vid
barnsbörd.

Socialpolitiska kommitténs förslag i nu förevarande hänseende genomfördes
år 1962 i samband med antagandet av lagen om allmän försäkring,
dock att grundpenningen bestämdes till 900 kronor. Genom lagen om allmän
försäkring anslöts f. ö. självständiga företagare och fria yrkesutövare
automatiskt till tilläggssjukpenningförsäkringen. Deras möjligheter till och
behov av att som tidigare tillhöra den frivilliga sjukpenningförsäkringen
bortföll därmed.

Proposition nr 90 med förslag till lag om allmän försäkring m. m. till
1962 års riksdag upptog inte heller spörsmålet om frivillig försäkring för
tilläggspenning vid barnsbörd. I motionerna I: 661 och II: 87b som väcktes
i anledning av propositionen hemställdes att riksdagen måtte besluta, att
sjukpenningtillägg på grund av frivillig försäkring skulle kunna utgå under
30 dagar i anledning av barnsbörd, under förutsättning att kvinnan varit försäkrad
för sjukpenningtillägg under en oavbruten tid av 11/2 år före nedkomstcn
eller från den tidpunkt då möjlighet förelegat för henne att vara
försäkrad för sjukpenningtillägg, övergångsvis dock från den tidpunkt då
ifrågavarande bestämmelser träder i kraft. I anslutning härtill hemställdes
därjämte i motionerna, att riksdagen måtte besluta »att allmän försäkringskassa
må erhålla statsbidrag med 50 procent av utgifterna för tilIläggspenning
vid nedkomst i de fall då tilläggspenningen utgivits på grund
av frivilligt tecknad försäkring».

Andra lagutskottet, som behandlade proposition nr 90 i sill utlåtande nr
27 år 1962, anförde om de båda nämnda motionerna.

Enligt utskottets uppfattning är förevarande motionsförslag behäftat med
väsentliga svagheter. Det kan varken från principiella eller statsfinansiella
synpunkter vara motiverat att för finansieringen av en frivillig försäkring
anlita statsmedel i sådan omfattning som motionärerna förordat. Slutligen
vill utskottet erinra om att ett förslag av liknande innebörd diskuterades
i samband med moderskapsförsäkringens införande år 1954 men då
förkastades. Utskottet avstyrker följaktligen förevarande motionsyrkande.

Riksdagen intog samma ståndpunkt som utskottet.

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

I proposition nr 138 år 1964 med förslag till bl. a. studiemedels förordning
yttrade föredragande departementschefen bl. a.

Flera remissorgan har föreslagit ett högre barntillägg än det av utredningen
förordade. I några remissyttranden har framförts tanken att barntillägget
borde vara högre än det föreslagna under barnets första levnadsår.
Jag kan för min del inte finna tillräckliga skäl att bestämma barntillägget
till högre belopp än det som motsvarar t. ex. maximibeloppet för bidragsförskott.
Att, såsom bl. a. Sveriges förenade studentkårer föreslagit, låta
barntillägget utgå såsom ett särskilt skattefinansierat barnbidrag vid sidan
av de allmänna barnbidragen skulle vara att speciellt gynna studentfamiljerna
framför andra barnfamiljer. En sådan åtgärd är mig helt främmande.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna I: 810 och II: 1002
anhölls om förnyad utredning rörande barntilläggens utformning i de fall
då modern bedriver studier. I motionerna påpekades att studerande ej har
möjlighet att utnyttja förvärvsavdrag vid beskattningen samt att studier ur
denna synpunkt principiellt borde jämställas med förvärvsarbete.

Särskilda utskottet uttalade i sitt utlåtande nr 1 år 1964.

I likhet med departementschefen anser utskottet att barntillägget bör
utgöra en del av de återbetalningspliktiga studiemedlen och inte ett extra
barnbidrag utöver det allmänna barnbidraget. Det finns enligt utskottets
uppfattning ej skäl att göra avsteg från denna princip för det fall att det är
modern som studerar och uppbär studiemedel. De studerande mödrarnas
behov av särskild hjälp för barnpassning m. m. bör tillgodoses i annan ordning.

Utskottet avstyrkte alltså motionerna. Riksdagen biföll utskottsutlåtandet
i denna del.

Remissyttrandena

Remissinstanserna avvisar de i de båda motionspai''en framställda förslagen.
Beträffande motionerna I: 519 och II: 619, som syftar till genomförandet
av en frivillig tilläggspenning för hemmafruar
vid barnsbörd, anför riksförsäkringsverket.

Den frivilliga sjukpenningsförsäkringen omfattar numera förutom studerande
i huvudsak endast s. k. hemmafruar. Deras antal uppgår till omkring
140 000. Medelåldern är 48 år och ej fullt 40 % befinner sig i de barnafödande
åldrarna (16—44 år). Åldersgruppen 20—29 år omfattar endast
4 å 5 % av hela antalet. Något mer än 1/3 av de frivilligt försäkrade kvinnorna
har ett sjukpenningtillägg av endast 3 kr. och ungefär 1/4 är tillförsäkrade
högsta möjliga tilläggssjukpenning 7 kr.

Riksförsäkringsverket anser att ersättning vid barnsbörd icke bör ingå i
frivillig försäkring. I ett samhälle med allt större möjligheter till planerad
familjebildning skulle inom en dylik försäkring de negativa konsekvenserna
för övriga försäkrade kvinnor, som inte kan utnyttja försäkringen i denna
del, bli alltför påtagliga och sannolikt oacceptabla för stora grupper. De

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

uttalade farhågorna för verkningarna av en frivillig moderskapsförsäkring
torde därför icke vara överdrivna.

Fines behov föreligga att förbättra försäkringsförmånerna vid barnsbörd,
synes enligt verkets mening erforderliga åtgärder böra vidtagas inom ramen
för den obligatoriska försäkringen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts avstyrker verket det i motionerna
gjorda utredningsförslaget.

Försäkringskasseförbundet konstaterar att socialförsäkringsutredningens
slutsatser angående en kombinerad frivillig sjuk- och moderskapsförsäkring
alltjämt är giltiga och att sålunda även vid de gynnsammaste antaganden
rörande sammansättning av de försäkrade och födelsefrekvensen
torde den avgiftshöjning som erfordras för en kombinerad försäkring inte
kunna accepteras för sjukförsäkringens del. För att hålla avgifterna på eu
rimlig nivå skulle statsbidraget därför behöva sättas mycket högt, något
som torde möta invändningar av såväl statsfinansiell som principiell natur.

Förbundet framhåller vidare de svårigheter som uppkommer ur kontrollsynpunkt
och yttrar.

Den tilläggssjukpenning vid barnsbörd, som utgår enligt nu gällande
bestämmelser, avser ju att ersätta arbetsinkomst som barnaföderskan förlorar
och utgår endast för lid under vilken den försäkrade avhåller sig från
förvärvsarbete. Kontroll av att den försäkrade avhåller sig från sitt vanliga
förvärvsarbete kan ju lätt göras hos arbetsgivaren.

Möjligheterna till kontroll av att den försäkrade avhåller sig från sitt
vanliga förvärvsarbete är däremot mycket ringa när det gäller de hemarbetande
kvinnorna. Eftersom deras arbetsplats i vanliga fall är i hemmet
är det omöjligt att bedöma storleken av bortfallet av husmoderns arbetsinsats
i det enskilda fallet. Någon total arbetsoförmåga föreligger ju inte
under den tid av sex månader som tilläggssjukpenning utgår vid barnbörd.

Beträffande motionerna 1:523 och 11:616, som syftar till afl studier
skall jämställas med förvärvsarbete så att det blir möjligt att utge t i 11-läggssju k penning i anledning av barnsbörd till sturande,
framhåller båda remissinstanserna att tilläggssjukpenningen är
avsedd att utgöra ersättning för mistad arbetsinkomst och att det därför
ur principen synpunkt är betänkligt att låta tilläggspenning utgå, trots att
något inkomstbortfall ej föreligger. Remissorganen påpekar att bifall till
motionärernas förslag aktualiserar bl. a. de hemarbetande kvinnornas ställning
i försäkringen. Riksförsäkringsverket framhåller att åtskilliga problem
uppkommer genom motionärernas förslag. Vad som skall anses utgöra studier
måste t. ex. klart fixeras. Likaså måste avgöras hur stor tilläggspenning
som skall utgå då vederbörande vid havandeskapets början icke varit försäkrad
för tilläggspenning. Försäkringskasseförbundet anser för sin del att
det knappast är möjligt att konstruera en regel, som är administrativt godtagbar
och som inte leder till missbruk av försäkringen i relativt stor omfattning.
Riksförsäkringsverket ifrågasätter i sitt yttrande slutligen, om

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

inte problemet såvitt angår vissa studier bör lösas inom studiemedelsförordningens
ram. Även försäkringskasseförbundet vill se problemet i ett
större sammanhang och uttalar att frågan inte bör lösas separat utan att
även övriga frågor, som berör de studerandes ställning och förmåner i den
allmänna försäkringen, samtidigt blir föremål för utredning.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring erhåller kvinnlig försäkrad i samband
med barnsbörd moderskapspenning med 900 kronor. Vid flerbörd tillkommer
450 kronor för varje barn utöver ett. Kvinna som i samband med barnsbörd
avhåller sig från förvärvsarbete har dessutom rätt till tilläggssjukpenning
under förutsättning att hon före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten
härför under minst 270 dagar i följd varit placerad i lägst sjukpenningklass
3, d. v. s. haft minst 2 600 kronor i årlig arbetsinkomst. Hemmafruar
och studerande kan trots att de normalt saknar arbetsinkomst försäkra
sig genom den frivilliga sjukförsäkringen. Denna försäkring utfaller
ej i samband med barnsbörd.

Förevarande motioner behandlar hemmafruarnas och de studerandes förmåner
i samband med barnsbörd. I motionerna 1:519 och 11:619 begäres
skyndsam utredning av frågan om frivillig sjukpenning vid nedkomst för
hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande i familjens eget företag. Motionärerna
föreslår bl. a. att i dessa fall statsbidrag skall utgå med 50 procent
av kostnaderna.

1 samband med att riktlinjerna för den nuvarande modcrskapshjälpen drogs
upp undersökte socialförsäkringsutredningen ingående möjligheten att låta
den frivilliga sjukpenningförsäkringen utfalla även i samband med barnsbörd.
Tanken avvisades av utredningen och sedermera av riksdagen med
hänsyn till de stora avgiftshöjningar en sådan ordning skulle medföra och
med hänvisning till att anslutningen till den frivilliga försäkringen av dem
som endast var intresserade av sjukförmånerna skulle hämmas. År 1962 i
samband med införandet av lagen om allmän försäkring väcktes motioner
av ungefär samma innebörd som motionerna I: 519 och II: 619. Andra lagutskottet
avstyrkte motionerna med hänvisning bl. a. till att det från varken
principiella eller stalsfinansiella synpunkter var motiverat att för finansiering
av en frivillig försäkring anlita statsmedel i sådan omfattning som motionärerna
förordat.

I likhet med riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet, vilka
yttrat sig över de nu förevarande motionerna, anser utskottet att de skäl som
tidigare anförts mot att sammanföra en frivillig moderskapsförsäkring med
den frivilliga sjukförsäkringen alltjämt är bärande. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionerna I: 519 och II: 619.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

Motionerna 1:523 och 11:616 syftar till lagändring så att studerande i
samband med barnsbörd skall kunna komma i åtnjutande av tilläggssjukpenning
enligt den allmänna sjukförsäkringen. Beträffande dessa motioner
vill utskottet erinra om att syftet med till äggssjukpenningen till förvärvsarbetande
mödrar i samband med barnsbörd är att kompensera dessa kvinnor
för inkomstbortfall och därigenom bereda dem tillfälle att under barnets
första levnadstid vistas hemma. Icke förvärvsarbetande studerande
förlorar ingen arbetsinkomst i samband med barnsbörd, och det skulle då,
såsom riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet framhållit, ur
principiell synpunkt vara betänkligt att låta tilläggssjukpenning utgå. De
problem som uppstår för studerande nyblivna mödrar och som främst torde
gälla barnpassning o. d. får lösas i annan ordning. Utskottet anser det inte
heller lämpligt att såsom föreslås i motionerna uppmjuka 270-dagarsregeln
så att studier under denna tid skall anses jämställt med förvärvsarbete. En
sådan ändring av regeln skulle medföra risker för missbruk och därjämte
skapa besvärliga administrativa problem. Av det sagda framgår att utskottet
inte anser sig kunna biträda motionerna I: 523 och II: 616.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A) att motionerna 1:519 och 11:619 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt

B) att motionerna I: 523 och II: 616 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 november 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson,
Eric Carlsson, Edström*, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson och
Hiibinette;

från andra kammaren: fru Ekendahl, fröken Sandell, herrar Johansson
i Södertälje, Fredriksson, Jönsson i Ingemarsgården, Ringaby, Jonsson
och Elmstedt.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1965

11

Reservation

vid utskottets hemställan under A) av herrar Eric Carlsson och Elmstedt
vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 9 med orden »I
samband med» och slutar med orden »bifall till motionerna 1:519 och
II: 619» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet anser det otillfredsställande att frågan om ekonomisk ersättning
vid barnsbörd för hemarbetande kvinnor och särskilt för dem som
arbetar i familjens eget företag inte har kunnat lösas. Dessa kvinnor får
vidkännas ett inkomstbortfall som kan vara betydande, varför det är angeläget
att frågan snarast kommer under utredning. Utskottet tillstyrker därför
bifall till motionerna I: 519 och II: 619.»

b) att utskottet under A) bort hemställa,

»att riksdagen med bifall motionerna 1:519 och 11:619
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam
utredning av frågan om frivillig sjukpenning vid nedkomst
för hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande i familjens
eget företag.»

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 65003 1