Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1965

1

Nr 65

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förarskgdd
på traktor.

Andra lagtuskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 518 i första kammaren av
herr Nilsson, Yngve, m. fl. samt nr 634 i andra kammaren av herr Nilsson
i Bästekille och Stiernstedt.

I motionerna, vilka är likalydande, bär hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om ändring av bestämmelsen ang.
traktors förseende med skyddsbåge, så att denna endast skall avse traktorer
tillverkade efter den 1 juli 1958».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 518.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från arbetarskyddsstyrelsen. Yttrande bär därjämte
på utskottets begäran avgivits av Riksförbundet Landsbygdens folk.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 7 § arbetarskyddslagen är arbetsgivare skyldig att under särskilt
beaktande av vad som med stöd av lagen föreskrives iakttaga allt som skäligen
kan erfordras för att förebygga att arbetstagare drabbas av olycksfall
i arbetet. I 11 § stadgas särskilt att till skydd mot olycksfall i arbetet skall
bl. a. motorer, arbetsmaskiner och transportanordningar vara försedda med
skyddsanordningar och vara utförda och anordnade så att de erbjuder betryggande
säkerhet. I 36 § arbetarskyddskungörelsen föreskrives att transportanordningar
— till vilka bl. a. traktorer är att hänföra — skall med
hänsyn till material, konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet
samt vara lämpligt anordnade och försedda med nödiga skydd. Enligt
45 § arbetarskyddslagen skall tillverkare och försäljare av maskiner,
redskap eller annan teknisk anordning tillse att anordningen förses med
nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet
mot olycksfall.

Arbetarskyddsstyrelsen, som är högsta tillsynsmyndighet för arbetarskyddet,
äger meddela föreskrifter, råd och anvisningar till ledning för lill 1

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr B6

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1965

lämpning av lagen. Under arbetarskyddsstyrelsen verkar yrkesinspektörer
och kommunala tillsynsman. Användes maskin eller anordning som avses
i 11 § utan att vara försedd med nödig skyddsanordning kan yrkesinspektör
eller arbetarskyddsstyrelsen förelägga arbetsgivaren att rätta missförhållandet
eller förbjuda användningen av ifrågavarande maskin, såvida inte
viss åtgärd iakttages. Den som underlåter att ställa sig till efterrättelse sådant
förbud eller föreskrift kan av domstol dömas till böter eller fängelse.
Tillverkare, försäljare eller annan, som ej iakttar vad som föreskrives i
45 § arbetarskyddslagen kan av arbetarskyddsstyrelsen förbjudas saluföra
eller utställa anordningen.

Beslut av skyddsinspektör kan överklagas hos arbetarskyddsstyrelsen.
Över styrelsens beslut i här behandlade avseenden kan talan föras hos
Kung!. Maj:t.

Arbetarskyddslagen är i princip tillämplig på varje rörelse eller byggnadsföretag,
vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning.
Från lagens tillämpning är emellertid undantaget arbete som utföres
av medlem i arbetsgivarens familj, om arbetet är förlagt till arbetsgivarens
hem eller är att hänföra till jordbruk eller någon av dess binäringar, vilken
icke bedrives som själständigt företag.

Sedan många år tillbaka är allmänt känt, att en traktor under ogynnsamma
omständigheter lätt välter i sidled eller stegrar sig och störtar över
bakåt. Om förarskydd saknas, lägger sig traktorn i regel upp och ned och
föraren har relativt små chanser att klara sig. Ofta kommer han under
traktorn och skadas till döds eller invalidiseras.

Redan under senare delen av 1940-talet gjordes i Sverige försök av olika
slag att på teknisk väg åstadkomma skydd mot sådana olycksfall. Det framstod
efter hand, att enda möjligheten att åstadkomma skydd för föraren
var att förse traktorn med skyddsrum eller skyddshytt, s. k. förarskydd.
Efter flera års utvecklingsarbete beslöt arbetarskyddsstyrelsen den 1 april
1958 med stöd av 45 § arbetarskyddslagen att ny traktor vid leverans skulle
vara försedd med förarskydd av nämnda slag. Detta beslut överklagades
men fastställdes av Kungl .Maj :t, varvid föreskrevs att bestämmelsen skulle
avse traktor, som levererades efter den 30 juni 1959.

Den 17 april 1963 gjorde Landsorganisationen en framställning till arbetarskyddsstyrelsen
om sådan ändring av gällande bestämmelser att även
äldre traktorer kom att förses med skyddsanordningar av ovan nämnt slag.

Ärendet behandlades vid en konferens hos arbetarskyddsstyrelsen den 20
november 1963, varvid representanter deltogo från Kungl. Domänstyrelsen,
Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, Svenska Stadsförbundet, Sveriges
Lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Svenska
Lantarbetsgivareföreningen, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund,
Skogsbrukets Arbetsgivare, Landsorganisation i Sverige, Svenska Lantarbe -

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1965

tareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundet, Svenska Transportarbetareförbundet,
Svenska Kommunalarbetareförbundet och Svenska Vägarbetareförbundet.

Den 7 april 1964 beslöt arbetarskyddsstyrelsen, med hänvisning till beslutet
den 1 april 1958 att även äldre i bruk varande traktor från den 1
oktober 1965 skall vara försedd med förarskydd, som avses i beslutet den 1
april 1958. Skyddet skall vara av typ, som godkänts av styrelsen. Beslutet
avser alla traktorer, som användes i arbete, vari arbetstagare användes för
arbetsgivares räkning. Arbetarskyddsstyrelsen beslöt vidare att dispens
från föreskriften kan medgivas om särskilda skäl motiverar detta.

Remissyttrandena

Riksförbundet Landsbygdens folk instämmer i motionärernas synpunkt
att montering av skyddsbåge eller skyddshytt kan bli ganska kostnadskrävande
och att åtgärden särskilt då det gäller äldre reservtraktorer är stor i
förhållande till fordonets bruks- eller saluvärde. Riksförbundet vill emellertid
inte påfordra en sådan ändring av bestämmelserna som motionärerna
avser utan pekar på möjligheterna till dispens. Denna möjlighet bör enligt
förbundet särskilt kunna utnyttjas då serietillverkad skyddsbåge ej kan
utnyttjas eller då traktor alldeles övervägande användes stationärt.

Arbetarskyddsstyrelsen avstyrker bifall till motionerna. Styrelsen hänvisar
inledningsvis till beslutet den 1 april 1958 samt anför.

Sedan denna bestämmelse trädde i kraft har intill 1 januari 1965 levererats
cirka 67 000 traktorer, alla försedda med förarskydd. Omfattande erfarenheter
har sålunda erhållits beträffande såväl skyddens effektivitet som
arbetspåverkan, och det kan sägas, att dessa erfarenheter varit goda.

I landet finns den 1 januari 1965 cirka 215 000 traktorer. Av dessa är
cirka 148 000 levererade före den 1 juli 1959, vilka sålunda vid leveransen
ej var försedda med förarskydd. En del av dessa traktorer har av ägarna försetts
med skydd, dock ej till något betydande antal.

Under de senaste fem åren (1960—1964) har arbetarskyddsstyrelsen erhållit
kännedom om följande antal olycksfall orsakade genom vältning eller
överstörtning bakåt:

År

Vältning i sidled

Överstörtning bakåt

Tillsammans

totalt

dödsfall

totalt

dödsfall

totalt

dödsfall

1060

25

14

6

4

31

18

1961

11

28

11

5

52

33

1962

47

14

9

6

56

20

1963

37

11

6

4

43

15

1964

29

11

4

2

33

13

Summa

179

78

36

21

215

99

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1065

Tabellen avser såväl anställda som andra förare och omfattar olycksfall
i såväl jordbruk som andra näringsgrenar. Uppgifterna kan dock ej anses
inbegripa alla olycksfall, enär anmälningsskyldighet enligt yrkesskadeförsäkringslagen
föreligger endast då arbetstagare drabbats av olycksfall. Uppgifterna
om övriga olycksfall har erhållits i huvudsak genom tidningsnotiser.

Samtliga olycksfall har inträffat vid traktorer, som ej varit försedda med
föi arskydd, fransett tva fall, båda med dödlig utgång, där föraren vid
traktorns yältning sökt hoppa av traktorn — i ena fallet möjligen fallit av.

Fördelningen av de 99 dödsfallen på grupperna arbetstagare och övriga
visar förhållandet 42: 57. Uppgiften får dock ses mot den bakgrunden, att
traktorer använda utom jordbruket till övervägande delen köres av anställt
folk. Fördelningen inom jordbruket väger säkerligen mer mot arbetsgivare,
enskilda jordbrukare och deras familjemedlemmar.

Det kan med största sannolikhet antagas att olycksfall med de äldre traktorerna
i fortsättningen kommer att inträffa i relativt samma utsträckning
som hittills så länge skydd saknas.

Styrelsen anför vidare att beslutet den 7 april 1964 för jordbruksnäringens
del huvudsakligen kommer att beröra jordbruk med årsanställd arbetskraft.
Hur stor del av traktorbeståndet som finns hos jordbruk med
årsanställda har ej kunnat utrönas men styrelsen uppskattar det totala antalet
traktorer, som levererats före den 1 juli 1959 och vilka beröres av föreskriften
till under 10 000. Styrelsen pekar därefter på möjligheten till
dispens för t. ex. äldre traktorer, beträffande vilka skyddsram eller hytt
skulle bli alltför kostnadskrävande, och anför.

Till styrelsen har tills dato inkommit ansökningar om dispens, omfattande
sammanlagt 35 traktorer av årsmodeller 1946—1957. Det är sålunda
ett ringa antal traktorer, för vilka dispens hitintills begärts. Härtill kommer
dock en ansökan från Göteborgs stad avseende 30 traktorer, för vilka
årsmodellerna ej uppgivits.

I motionerna har anförts dels att den påkallade åtgärden i de flesta fall
skulle röra sig om traktorer med ringa försäljningsvärde, dels att på eu
traktor, som rimligtvis inte kan hållas i bruk mer än ett fåtal år, en så
kostnadskrävande ändring oftast inte är ekonomiskt berättigad och dels
att dessa äldre traktorer användes endast som reservtraktorer samt för
transporter. Härtill vill styrelsen framhålla följande.

Alla traktorer varom här är fråga är levererade före den 1 juli 1959 och
är således i det närmaste 6 år gamla eller mer. En traktors livslängd anses
ligga mellan 10 och 15 år. En del traktorer användes dock under längre tid
än 15 år. Användningstiden för traktorer räknat i år varierar således högst
väsentligt. Hur stor del av traktorerna som kan anses ha ringa försäljningsvärde
kan styrelsen ej bedöma. Dock torde uppgiften om att de flesta
traktorer skulle tillhöra denna kategori kunna ifrågasättas. Detsamma torde
kunna sägas om uppgiften att huvudparten av dessa äldre traktorer användes
endast i reserv samt för transporter. Inträffade olycksfall visar för
övrigt att transportkörning med traktor ej innebär mindre risk än annan
körning.

Vid bedömandet av huruvida en skyddsåtgärd bör genomföras vid en
maskin eller ej, måste i första hand beaktas den risk som föreligger samt

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1965 5

de humanitära och ekonomiska följderna av ett olycksfall. Även om viss
hänsyn bör tagas till maskinens värde, anser styrelsen att denna omständighet
ej får sträcka sig därhän, att säkerheten därigenom äventyras.

Den risk, som sammanhänger med en traktors vältning eller överstörtning
bakåt, är lika oavsett traktorns värde eller ålder. Styrelsen anser därför att
en traktors värde ej bör vara avgörande vid bedömandet av om föraren skall
vara skyddad eller ej vid en vältning eller överstörtning bakåt.

Ej heller kan beteckningen reservtraktor generellt givas någon avgörande
betydelse, då användningstiden för sådana traktorer är mycket varierande.
Samma är förhållandet beträffande det antal år, som en äldre traktor beräknas
komma att fortsättningsvis användas.

I sådant fall där arbetsgivaren deltager i arbetet kan han dock själv utan
hinder av bestämmelsen köra en traktor utan skydd.

Motionärernas hemställan avser traktorer, tillverkade efter den 1 juli
1958. Härmed torde avses den tidpunkt, då traktorerna i färdigt skick
lämnat fabriken. En sådan tidsangivelse är emellertid ej möjlig att följa,
då för varje traktor finnes uppgift endast om den årsmodell, som traktorn
tillhör, samt traktorns tillverkningsnummer. En del traktorer av 1958 års
tillverkningar äro för övrigt levererade efter den 30 juni 1959 och således
redan försedda med skydd.

Möjligen har motionärerna tänkt sig en ändring av bestämmelsen att avse
traktorer levererade efter den 1 juli 1958. Varje traktorägare torde i sådant
fall kunna avgöra om hans traktor omfattas av bestämmelsen eller ej.
Någon övervakning i det avseendet från arbetarskyddsverkets sida skulle av
praktiska skäl dock ej kunna genomföras.

Genom att den bestämmelse som fastställts av styrelsen endast avser
traktorer, vilka köras av arbetstagare, är kravet på skydd för traktorer levererade
före den 1 juli 1959 begränsat att gälla en relativt liten del av landets
bestånd av äldre traktorer. En ytterligare begränsning skulle alltför
mycket motverka syftet med denna skyddsåtgärd, d. v. s. att åstadkomma
tillfredsställande säkerhet för traktorförarna. Bifall till motionärernas
hemställan anser styrelsen skulle innebära en sådan begränsning, att det
kan sättas i fråga om bestämmelsen får någon egentlig mening.

Som tidigare anförts kan styrelsen medgiva dispens i sådant fall, där
särskilt skäl motiverar avsteg från bestämmelsen. Med hänsyn härtill anser
styrelsen ej motiverat att vidtaga någon ändring av bestämmelsen.

I detta sammanhang kan nämnas, att hos tillverkare av förarskydd ett
avsevärt antal beställningar av skydd för äldre traktorer redan äro placerade.
Vidare ha för äldre traktortyper, för vilka tidigare godkända skydd
ej kunnat anpassas, nya konstruktioner framställts, provats och godkänts.
Avsevärt förarbete har således redan genomförts för att tillgodose behovet
av skydd för äldre traktorer.

Utskottet

För att i någon mån förebygga de allvarliga olycksfall som ofta inträffar
i samband med att traktorer välter beslöt arbetarskyddsstyrelsen den 1
april 1958 med stöd av 45 § arbetarskyddslagen att ny traktor vid leverans
skall vara försedd med anordning, företrädesvis hytt, lill skydd för föraren

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1965

vid vältning eller överstegring. Den 7 april 1964 beslöt arbetarskyddsstyrelsen
att utvidga föreskriften om förarskydd till att gälla även äldre traktorer.
Beslutet, som trädde i kraft den 1 oktober 1965, avser endast traktorer som
köres av arbetstagare. Undantagna från föreskriften är bl. a. jordbruk i vilka
endast medlemmarna i arbetsgivarens familj användes som arbetskraft.
Arbetarskyddsstyrelsen kan då skäl föreligger meddela dispens från beslutet.

Förevarande motioner syftar till att föreskriften om traktors förseende
med skyddshytt eller liknande anordning endast skall gälla traktorer tillverkade
efter den 1 juli 1958. Motionärerna anför att kostnaderna för iordningställande
av äldre traktorer är 1 000—2 000 kronor per traktor. En sådan
kostnad är enligt motionärerna ej ekonomiskt berättigad med hänsyn
till de äldre traktorernas ringa värde samt till att de ofta endast utgör reserv
eller användes till transporter.

Enligt utskottets mening föreligger ett uppenbart behov av skyddsanordningar
av nu behandlat slag på traktorer. Då det dessutom föreligger möjlighet
att meddela dispens från arbetarskyddsstyrelsens föreskrift anser sig utskottet
— i likhet med RLF och arbetarskyddsstyrelsen — ej kunna tillstyrka
motionerna. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:518 och 11:634, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 november 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
herrar Kaijser*, Edström, Dahlberg och Axel Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Lundberg, Odhe, Johansson i Södertälje*,
Wiklund*, Jönsson i Ingemarsgården, Johansson i Skärstad, Ringaby
och Göransson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650031