Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av väckt motion angående uppvärmningen
av bostadslägenheter.

i en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 64,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Jansson yrkat att riksdagen
måtte besluta om ändring av hälsovårdsstadgans § 16 i enlighet med
vad i motionen förordats, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag till ändrad lagtext.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.

Over motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen. Yttranden har vidare
på utskottets begäran avgivits av Hyresgästernas riksförbund och Sveriges
fastighetsägareförbund.

Gällande bestämmelser m. m.

Den nu gällande hälsovårdsstadgan trädde i kraft den 1 januari 1960.
ii kap. i stadgan innehåller bestämmelser om bostad och i 16 § föreskrives
beträffande boningsrums anordnande, inredning och underhåll bl. a. att
det skall kunna hållas tillfredsställande uppvärmt. Enligt 15 § i stadgan
gäller som allmän föreskrift att byggnad, som innehåller boningsrum, skall
vara så anordnad och inredd samt skall så underhållas och skötas att sa
nitär olägenhet ej uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden.

Det ankommer på kommun att inom sitt område handha hälsovården.
Det kommunala organet, hälsovårdsnämnden, kan meddela föreläggande
och förbud, som finnes erforderliga för efterlevanden av hälsovårdsstadgan,
lokal hälsovårdsordning eller särskild av nämnden meddelad föreskrift.
Beslut av hälsovårdsnämnd kan överklagas hos länsstyrelsen över vars
beslut man slutligen kan besvära sig hos Kungl. Maj:t. Högsta tillsynen över
hälsovården i nu förevarande hänseende utövas av medicinalstyrelsen, som
har att meddela råd och anvisningar rörande den allmänna hälsovården.
Inom medicinalstyrelsen är man f. n. sysselsatt med att utarbeta nya råd
och anvisningar rörande bostäder och bostadsinspektion. Anvisningarna
beräknas föreligga inom loppet av de närmaste månaderna.

] Ilihang till riksdagens protokoll 1065. 9 saml. 2 avd. Xr 56

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

Regeringsrätten hade i två utslag den 17 december 1957 att taga ställning
till frågan om minimitemperatur i bostadslägenheter (RÅ 1957 not.
I 233 och 234). I dessa båda utslag fastställdes att bostadslägenhet skulle
hålla en temperatur av lägst +18° C under dagen och två grader lägre under
natten.

Historik

1919 års hälsovärdsstadga, som föregick den nu gällande, innehöll icke
någon preciserad föreskrift om viss minimitemperatur för bostadslägenhet.
I 8 § stadgades att boningsrum skulle hållas »tillbörligt varmt».

Under förarbetena till den nu gällande lagstiftningen övervägde 1948 års
hålsovårdsstadgekommitté huruvida i hälsovårdsstadgan borde intagas eu
direkt bestämmelse om lämplig värmegrad i boningsrum. 1 sitt betänkande
»Förslag till hälsovärdsstadga m. m.» (SOU 1953:31) uttalade kommittén.

Såsom framgår av det anförda innehåller 1919 års hälsovärdsstadga ingen
bestämmelse om vilken värmegrad, som boningsrum lämpligen bör ha. 1
medicinalstyrelsens råd och anvisningar har emellertid uttalats, att som
lämplig värmegrad torde få anses en temperatur som om dagen håller sig
omkring -f- 18° C, varjämte tillagts, att för natten behöves icke så hög temperatur;
men alltför stora svängningar borde icke förekomma.

Med hänsyn till att viss tveksamhet på sina håll synes ha rått angående
vad som skall anses vara lämplig värmegrad i boningsrum och då denna
fråga är av väsentlig betydelse för ett mycket stort antal människor har
kommittén övervägt, att i förslaget till hälsovärdsstadga intaga en direkt
bestämmelse om att lämplig värmegrad i boningsrum är -f- 18° C. Emellertid
förhåller det sig så, att värmen i ett boningsrum icke uteslutande beror
på uppvärmningen utan även på andra faktorer, såsom luftens fuktighetsgrad
etc. Även andra omständigheter tala mot lämpligheten av att fixera
ett visst gradtal, bl. a. svårigheten att hålla jämn temperatur och det
olika behovet av uppvärmningen under dagen och under natten. Kommittén
har alltså med anledning härav icke funnit lämpligt, att i själva hälsovårdsstadgan
angiva något bestämt gradtal för uppvärmningen, utan hänvisar
i detta fall till medicinalstyrelsens uttalande.

Under remissbehandlingen av kommitténs förslag yrkades från ett par håll
att bestämmelser om minimitemperatur skulle införas i hälsovårdsstadgan.

i proposition nr B 40 år 1958 med förslag till den nu gällande lagstiftningen
anförde föredragande departementschefen i den nu förevarande
frågan.

I och för sig skulle beaktansvärda skäl enligt min mening kunna anföras
för att i hälsovårdsstadgan ange till vilken värmegrad ett boningsrum
under olika tider på dygnet bör hållas uppvärmt. Den hittills gällande ordningen
— som inneburit att uttalanden om lämplig värmegrad intagits i
medicinalstyrelsens råd och anvisningar men ej i hälsovårdsstadgan — har
emellertid såvitt jag har mig bekant inte medfört några mer påtagliga svå -

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

3

righeter för de tillämpande myndigheterna, varför jag ansluter mig till hälsovårdsstadgekommitténs
förslag att ej heller i den nya hälsovårdsstadgan
upptaga någon bestämmelse om uppvärmning till viss värmegrad.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr B 19 år 1958 hade andra lagutskottet
intet att erinra mot vad departementschefen sålunda anfört.

Motionen

I motionen anföres bl. a.

En precisering av vad som avses med »tillfredsställande uppvärmt» borde
enligt min mening vara utsagt i hälsovårdsstadgan. Erfarenheterna från den
standard beträffande rumstemperatur som framför allt de allmännyttiga
och kooperativa bostadsföretagen erbjuder de boende borde inskrivas i
stadgan. Exempelvis ca 21—22° C dagstemperatur. Det kan invändas att
parterna på bostadsmarknaden borde kunna avtalsvägen komma till rätta
med besvärligheterna på detta område. Rådande fakta utgör bekräftelse på
att detta uppenbarligen inte varit möjligt att i praktiken uppnå. Den omständigheten
att hälsovårdsstadgan över huvud taget tar ställning till bl. a.
frågan om »tillfredsställande rumsuppvärmning» talar för att detta sker
på ett sådant sätt, att de boende skyddas mot obehag av det slag jag påtalat
i denna motion.

Remissyttrandena

Samtliga remissorgan avstyrker motionärens förslag.

Medicinalstyrelsen förklarar att skäl saknas att frångå principen att
lämplig värmegrad för boningsrum upptages i medicinalstyrelsens anvisningar
istället för i hälsovårdsstadgan. Styrelsen är medveten om angelägenheten
av att råd och anvisningar på området hålls aktuella och utlovar
att de inom kort utkommande anvisningarna kommer att innehålla detaljerade
uppgifter i nu berörda avseende.

Hyresgästernas riksförbund anger att i praxis för närvarande fordras eu
minimitemperatur av + 18° C på dagen och + 1*>° C på natten samt yttrar
vidare härom.

Denna praxis hänför sig till några utslag i regeringsrätten från liden
under och strax efter andra världskriget. Vid denna tidpunkt förelåg heli
andra förutsättningar för landets bränsleförsörjning än för närvarande.
Dessutom har sedan dess bostads- och klädvanor förändrats högst väsentligt.
Den nu angivna minimitemperaturen av +18° C under dagen uppfattas inte
enbart av äldre och personer med nedsatt rörelseförmåga som otillfredsställande
utan även av andra boende. De lättskötta men samtidigt tunnare syntetiska
textilmaterial, som numera användes, gör att en sådan temperatur
blir alltför låg för exempelvis mindre barn, som vid lek sitter eller ligger
på golvet.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

Erfarenhetsmässigt vet vi att i nyare fastigheter — framför allt i del
kooperativt och allmännyttigt förvaltade bostadsbeståndet — hålles avsevärt
högre värmestandard och vi finner det angeläget att alla boende ska!!
erhålla eu värmestandard anpassad efter nuvarande förhållanden.

För den skull finner vi det icke nödvändigt att i hälsovårdsstadgans § 16
införes angivelse av minimitemperatur.

Enligt vår uppfattning bör däremot sådan temperaturangivelse införas i
Kungl. Medicinalstyrelsens »Råd och anvisningar beträffande bostäder och
bostadsinspektion» så att i det under utarbetande varande nya förslaget
anges minimitemperatur av + 20° C under dagen och +18° C under natten.

Sveriges fastighetsägareförbund anför bl. a.

Såvitt förbundet har sig bekant, har det i landet ej varit något problem
med uppvärmning av bostadslägenheter, och där hyresgästerna någon gång
framför anmärkningar om denna, avser delta fastigheter, där även i övrigt
förekommit motsättningar mellan parterna om exempelvis den bränsleklausul,
som skall tillämpas eller om andra frågor i fastigheten. 1 allmänhet
brukar därvid hyresgästerna vända sig till hyresgästföreningen på platsen
och förhandlingar inledes då mellan organisationerna på fastighetsmarknaden
och regelmässigt leder detta till en lösning av problemet.

Om det av motionären framförda förslaget vinner beaktande och ett visst
gradtal anges i hälsovårdsstadgan för uppvärmningen av bostadslägenheter,
skulle detta enligt förbundets åsikt säkerligen leda till åtskilliga okynnesanmälningar
till hälsovårdsnämnderna och göra dessa sysselsatta med
problem, som de ej har kapacitet att lösa. Sannolikt skulle då många hyresgäster
göra anmälningar till nämnderna för att få kontroll på att det bestämda
gradtalet hålles i fastigheten. Det kan då förhålla sig på det sättet,
att vid hastigt uppkommande kyla det bestämda gradtalet ej helt uppnås
men att detta mer än väl är fallet då väderleken blir mildare efter kanske
någon dag. Det vanliga torde bli, att hälsovårdsnämnden först flera dagar,
efter det att anmälan inkommit, kan göra en undersökning av värmehållningen
i en lägenhet och därvid är problemet redan ur världen. Man måste
därför räkna med som tämligen givet att ett visst angivet gradtal i hälsovårdsstadgan
för tillhandahållande av värme i bostadslägenheter, kommer
att leda till konflikter och belasta hälsovårdsnämnderna med onödigt arbete.

Motionärerna har antytt, att de allmännyttiga och kooperativa bosladslöretagen
skulle hålla en särskilt hög temperatur i sina bostadslägenheter.
Detta torde ej vara fallet. Däremot har indirekt påståtts, att de privatägda
fastigheterna skulle hålla en temperatur, som ej är tillfredsställande. Enligt
förbundets uppfattning föreligger ej några skillnader i värmehållningen,
vilka kan föras tillbaka på vem som är ägare av en fastighet. I allmänhet
torde det numera förhålla sig så i de flesta fastigheter, att dagstemperaturen
i bostäder är högre, än vad medicinalstyrelsen rekommenderat, och håller
sig därvid ofta vid en medeltemperatur av -f 20° C och detta torde vara mer
än tillräckligt och torde tillfredsställa även sådana hyresgäster, som har
långtgående krav på värme i sina lägenheter.

Förbundet kan sålunda ej finna, att motionären har fog för sitt krav om
en ändring av hälsovårdsstadgan beträffande värmehållningen i bostädei
utan detta bör vid varje tillfälle överlämnas åt praxis att avgöra, liksom hi!-tills varit fallet. Några olägenheter kan ej anses ha uppkommit härigenom.
Vidare bör understrykas, att det ej heller ansetts nödvändigt att i den nu -

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

varande hälsovårdsstadgan, som trätt i kraft så sent som år 1960, införa
preciserade bestämmelser angående temperaturen i bostäder. Slutligen bör
framhållas den övervakande uppgift, som medicinalstyrelsen har i detta
hänseende och som måste innebära betryggande garantier för den enskilde
hyresgästen.

Utskottet

I hälsovårdsstadgan föreskrives att boningsrum skall vara anordnat så att
det kan hållas tillfredsställande uppvärmt. Vidare stadgas att byggnad, som
innehåller boningsrum, skall skötas så att sanitär olägenhet ej uppkommer
för dem som uppehåller sig i byggnaden. I rättspraxis har detta för fastigheter
med centralvärmeanläggning ansetts innebära, att bostadslägenhet
skall hålla en minimitemperatur av + 18°C under dagen och två grader
lägre under natten. Det åligger medicinalstyrelsen att meddela närmare råd
och anvisningar för hälsovårdsstadgans efterlevnad i nu nämnt avseende.

I förevarande motion yrkas, att i hälsovårdsstadgan skall intagas en bestämmelse,
som direkt anger minimitemperaturen för bostadslägenhet. Såsom
lämpligt gradtal föreslås 21—22°C under dagen.

Vid tillkomsten av hälsovårdsstadgan övervägdes huruvida i stadgan borde
anges till vilken värmegrad ett boningsrum under olika tider på dygnet
bör hållas uppvärmt. Då det emellertid inte ansågs att den gällande ordningen,
som innebar att uttalanden om lämplig värmegrad intogs i medicinalstyrelsens
råd och anvisningar, medfört några mer påtagliga svårigheter
för de tillämpande myndigheterna, avstod man från att intaga någon detaljföreskrift
i hälsovårdsstadgan.

Medicinalstyrelsen, Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund,
vilka yttrat sig över motionen, har samtliga avstyrkt densamma.
Medicinalstyrelsen kommer att inom kort meddela nya råd och anvisningar
för bostäder och bostadsinspektion.

Inte heller utskottet anser det påkallat att i hälsovårdsstadgan införa detaljerade
bestämmelser om värmegrad för bostadslägenhet. Eftersom flera
faktorer, bl. a. luftens fuktighet, inverkar vid bedömningen av lämpligt
gradtal, synes frågan inte ägnad att regleras lagstiftningsvägen. Dessutom
har det nuvarande systemet att i medicinalstyrelsens råd och anvisningar ge
mera preciserade föreskrifter, såvitt utskottet kan bedöma, fungerat tillfredsställande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:64, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 oktober 1965

På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Hainrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Edström*, Hubinette och Axel
Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Lundberg, Odhe, fru Ekendahl, herrar
Wiklund*, Fredriksson, Jönsson i Ingemarsgården, Johansson i Skärstad
och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHIM 1965 65003 1