Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
1
Nr 62
Utlåtande i anledning av framställning från riksgäldsfullmäktige
angående riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga.
Pa bankoutskottets hemställan (uti. nr 36) beslöt riksdagen i maj innevarande
år att uppdraga åt riksgäldsfullmäktige att, med beaktande av vad
utskottet i ärendet anfört, till riksdagens höstsession framlägga förslag beträffande
riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga.
I skrivelse till bankoutskottet den 4 november 1965 har riksgäldsfullmäktige
redovisat resultatet av den begärda utredningen och därvid hemställt, att
utskottet ville föreslå riksdagen att
dels godkänna av fullmäktige i skrivelsen framlagda riktlinjer och förslag
i fråga om anskaffande av arbetsrum för riksdagsledamöter, in. m.,
dels uppdraga åt fullmäktige att efter samråd med berörda parter vidtaga
erforderliga åtgärder för förslagens genomförande,
dels uppdraga åt fullmäktige att med anlitande av på riksgäldsfonden tillgängliga
medel förvärva kontorslokaler för riksdagens räkning genom tecknande
av bostadsrätt i fastigheten Jungfrugatan 15 i Stockholm,
dels ock besluta om tillsättande av en kommitté för fortlöpande behandling
och planläggning på längre sikt av riksdagens lokalfrågor.
Fullmäktiges framställning har såsom bilaga fogats till detta utlåtande.
Över framställningen har utskottet inhämtat remissyttranden från styrelsen
för riksdagsbiblioteket, riksdagens revisorer, Nordiska rådets svenska
delegation och riksdagens organisationsutredning. Biblioteksstyrelsen har till
sitt yttrande fogat en skrivelse från föreståndaren för riksdagens upplysningstjänst.
Av de tre förstnämnda institutionerna, vilka föreslagits bli flyttade från
riksdagshuset, har endast riksdagens revisorer godtagit riksgäldsfullmäktiges
förslag. Revisorerna konstaterar att de åt dem erbjudna lokalerna är belägna
i kvarteret Rosenbad och alltså befinner sig inom nära räckhåll från
riksdagshuset. Revisorerna förutsätter att de smärre reparationsarbeten som
kan vara erforderliga kommer till utförande före inflyttningen i de nya lokalerna
och att revisorernas omkostnadsanslag får belastas med merkostnaderna
för den nyanskaffning av kontorsmöbler och andra inventarier in. m. som
kan visa sig påkallad. Härutöver anför revisorerna följande:
Vid sitt tillstyrkande av förslaget om eu överflyttning av verksamheten till
nya lokaler i kv. Rosenbad har revisorerna utgått från den för revisorerna nu
1 —Bibang till riksdagens protokoll 1965. 8 samt. Nr 62
2
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
gällande organisationen. Samtidigt bör dock erinras om att vid årets riksdag
väckts en motion (II: 178) angående hithörande spörsmål, vilken hänskjutits
till konstitutionsutskottets förberedande behandling. I ett över motionen
avgivet yttrande har revisorerna i nära överenstämmelse med motionärens
förslag tillstyrkt dels att möjlighet beredes suppleant att fortlöpande deltaga
i revisionsarbetet, dels att en särskild utredning utan dröjsmål tillsättes för
att i övrigt pröva frågan om organisation och verksamhetsformer för riksdagens
revisorer. Skulle riksdagen bifalla av motionären och revisorerna sålunda
framförda önskemål, kan det lokalutrymme som enligt det föreliggande
förslaget ställes till revisorernas disposition komma att visa sig otillräckligt.
Styrelsen för riksdagsbiblioteket uttalar som sin uppfattning, att biblioteket
och upplysningstjänsten bör behållas inom riksdagshuset. Styrelsen
säger sig vilja fästa uppmärksamheten på att den icke förrän i samband
med remissen fått taga ställning till förslaget. Den av fullmäktige nämnda
utredningen rörande riksdagsförvaltningens lokalbehov bar, uppger styrelsen,
tillkommit utan något som helst samarbete med bibliotekets ledning.
Det i framställningen åberopade samrådet med biblioteket har inskränkt
sig till att överbibliotekarien per telefon fått meddelande om att förslaget
ifrågasatts som ett av flera alternativ. Härtill kommer, säger styrelsen, en
visning av de avsedda lokalerna, varvid överbibliotekarien var närvarande,
och ett par diskussioner mellan överbibliotekarien och byggnadssakkunniga,
som företett två inbördes starkt divergerande ritningar. Ännu vid styrelsens
sammanträde den 10 november 1965 förelåg enligt styrelsens uppgift ingen
redovisning från fullmäktige, som styrelsen kunde taga ställning till. Styrelsen
finner det högst anmärkningsvärt, att fullmäktige icke ansett det av
behovet påkallat att på ett tidigt stadium av frågans behandling inhämta styrelsens
uppfattning om bankhallens och valvslokalernas lämplighet för det
avsedda ändamålet. Ytterligare anföres:
Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att de till överbibliotekarien
inlämnade ritningarna icke anger några som helst läsesalar utan endast
några få läsplatser. Vad som åsyftas med »erforderligt förrådsutrymme»
synes styrelsen oklart, men torde fullmäktige närmast syfta på vad som
i vanligt språkbruk betecknas som magasinslokaler. Bibliotekets nuvarande
bokmagasin, som inretts och utrustats, delvis under innevarande år, för
detta speciella ändamål, har en kapacitet, som överstiger de nämnda bankvalvslokalerna,
även om dessa förses med compactussystem.
Inför det framlagda förslaget behandlar styrelsen först bibliotekets nuvarande
läge, varom meddelas följande:
De större frågor, som styrelsen under senare år haft att taga ställning
till, har, förutom personalsituationen, framför allt utgjorts av magasinsproblemet,
det ökade behovet av arbetsplatser och krav på rikare utrustade
läsesalar. Vid prövningen av dessa frågor har det för styrelsen varit
självfallet dels att riksdagsbibliotekets ställning som ett serviceorgan för
riksdagen måste vara vägledande för allt planeringsarbete och dels att detta
organ "måste finnas omedelbart tillgängligt för riksdagens ledamöter. En
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
3
viktig synpunkt har vidare det planerade övertagandet av riksbanksbyggnaden
under en nära liggande framtid utgjort, varvid frågan om bibliotekets
placering i den härigenom utökade riksdagsbyggnaden avsetts att prövas.
Bibliotekets magasinsproblem upptogs till ingående behandling av en
1954 tillsatt kommitté, som 195G avgav ett utlåtande, vilket 1957 i princip
godkändes av riksdagen. Detta beslut följdes av uppförandet av statens
biblioteksdepå i Bålsta, varigenom riksdagsbiblioteket erhöll den nödvändiga
avlastningen. Efter utforslandet av litteratur, som bedömts som lågfrekvent,
har en omgruppering av samlingarna ägt rum, varjämte modern belysning
installerats i bokmagasinen. I samband med slutförandet av dessa
omflyttningar avses införande av fast uppställning. Planeringen syftar närmast
att tillgodose behovet för den tioårsperiod, efter vilken dels en ny
etapp av tillbyggnaden i Bålsta kan bedömas som sannolik och dels riksbanksfastighetens
disposition aktualiseras. Styrelsen betraktar härmed
bibliotekets magasinsproblem soin i princip tillgodosedda.
Bristen på tillfredsställande arbetsplatser har under de senaste åren tidvis
varit besvärande. Härtill har bidragit upplysningstjänstens snabba expansion,
och att biblioteket avstått arbetsrum till riksdagens stenografer
utan att motsvarande kompensation erhållits, samt att styrelsens förslag
om entresolering av handbiblioteket ej bifallits av riksgäldsfullmäktige. Situationen
har dock efter hand kunnat förbättras. Styrelsen har avstått sin
sammanträdeslokal till arbetsrum, i det s. k. galleriet har provisoriska arbetsplatser
iordningställts, vaktrummet har byggts om och slutligen har
för upplysningstjänsten av riksdagen upplåtits först det s. k. lilla sammanträdesrummet
och i år även det s. k. stora sammanträdesrummet. Ehuru
årets riksdag beslutat en utökning av upplysningstjänstens personal, som
vidtagits, har från och med den 1 oktober föreståndaren kunnat beredas
ett eget rum. Även om alla arbetsplatser icke är fullgoda, bedömer styrelsen
situationen som jämförelsevis tillfredsställande.
Styrelsen övergår härefter till att behandla frågan om följderna av den
föreslagna bortflyttningen av biblioteket från riksdagshuset.
Eiksdagsbibliotekets låneexpedition och dess upplysningstjänst utnyttjas
helt naturligt av riksdagens ledamöter i betydande utsträckning i samband
med riksdagsarbetet. En bortflyttning av denna verksamhet håller styrelsen
för alldeles oförenlig med riksdagsledamöternas intresse. Att placera denna
informationsverksamhet och dess erforderliga informationsmaterial utanför
riksdagshuset måste enligt styrelsens bestämda uppfattning leda till eu försämring
av arbetsförhållanden och arbetsmöjligheter, som avsevärt minskar
förutsättningarna för tillgodoseende av riksdagsledamöternas behov.
Det torde få anses som självfallet, att riksdagen har ett jämförelsevis
stort behov av ett i riksdagshuset befintligt referensbibliotek jämte läsesal.
Även om det nuvarande läget härvidlag av olika skäl är långt ifrån tillfredsställande,
måste det beaktas, att förekomsten av bibliotekets övriga
samlingar i samma hus bildar eu bas för omgående tillgodoseende av t. ex.
under plena aktualiserad litteratur. Avståndet till de föreslagna lokalerna
är så pass stort, att det i förening med framkomligbeten måste innebära en
högst avsevärd försämring av tjänstbarlieten. Vid eu förflyttning måste tillgängen
till referenslitteratur utökas, varvid den beräknade lokalvinsten inskränk
os.
Det synes styrelsen uppenbart, att expeditioner för utlåning och upp1*
Biluingtitl riksdagens protokoll 1965. 6 stmil. AV 62
4
Bankoutskottets utlåtande nr 62 dr 1965
lysningsverksamhet måste bibehållas i riksdagshuset. Till dessa måste knytas
vederbörlig personal med ersättare. Härtill kommer behovet av handbibliotek
för dessa expeditioner och dubblering av kataloger. Även detta
innebär en inskränkning i den planerade lokalvinsten.
Riksgäldsfullmäktige har avstått från varje skattning av kostnaderna för
en överflyttning bortsett från att man förutsätter, »att de som skall nyttja
fastigheten har normala och rimliga krav på utrustning och inredning». Det
gäller att inreda en banklokal för biblioteksändamål. Hyllor och inventarier
måste i allt väsentligt nyanskaffas. Härtill kommer också en betydande
merkostnad för personal bl. a. på grund av ett ökat behov för budskickning.
Under ombyggnaden och överflyttningen måste givetvis personal friställas
för att ägna sig åt dessa frågor.
Styrelsen säger sig slutligen vilja understryka behovet av ytterligare utredning,
varvid också alternativa möjligheter att för riksdagens räkning
använda de avsedda lokalerna skulle prövas.
I den till biblioteksstyrelsens yttrande fogade skrivelse, som ingivits till
styrelsen av föreståndaren för riksdagens upplysningstjänst på den där
verksamma personalens vägnar, erinras först om den redogörelse som tidigare
under året lämnats beträffande upplysningstjänstens arbetsformer
(BoU:s uti. nr 48, s. 12 ff.).
Härav framgår bl. a. att upplysningstjänsten verkar i största utsträckning
under personlig kontakt med riksdagens ledamöter, som ju utgör dess
huvudsakliga avnämare. Under riksdagssessionerna lämnas informationsuppdragen
övervägande vid besök av ledamöterna i upplysningstjänstens
mottagningsrum, varvid samtalsvis frågeställningen mer eller mindre ingående
dryftas och en värdefull precisering av arbetsuppgiften till enlighet
med frågeställarens informationsbehov uppnås. I detta sammanhang överlämnas
ofta privatbrev och andra konfidentiella handlingar till upplysningstjänsten
till ledning för dess bedömningar och den mottagande tjänstemannen
har å sin sida möjlighet att preliminärt tillhandahålla eller förevisa informationsmaterial.
Icke så sällan ger det fortsatta arbetet med en informationsuppgift
anledning till förnyade sammanträffanden.
På grundval av de erfarenheter som gjorts i upplysningstjänstens arbete
kan det, uttalar föreståndaren, konstateras att förmågan att leverera väsentlig
och korrekt information samt de personliga samtalen med uppdragsgivarna
varit av största betydelse för dess effektivitet. Man torde även, säges
det, våga påstå, att de täta personliga kontakterna mellan ledamöterna och
upplysningstjänstens personal i hög grad bidragit till att skapa insikt hos de
förra om upplysningstjänstens servicemöjligheter och därmed varit en av
de utslagsgivande faktorerna bakom den under senare år snabbt växande
uppdragsfrekvensen. Härefter anföres följande:
En materiell förutsättning för nämnda kontakter har varit att upplysningstjänstens
lokaler från början legat i riksdagshuset i bekväm närhet
till plenisalar, utskottslokaler och klubbrum. Det kan lätt inses, att, om
detta gynnsamma förhållande bringas att upphöra genom att upplysningstjänsten
flyttas i enlighet med riksgäldsfullmäktiges förslag, ledamöternas
Bankoutskottcts utlåtande nr 62 år W65
besök kommer att starkt försvåras, då de icke så som tidigare kan härför utnyttja
lediga stunder i riksdagsarbetet. Upplysningspersonalens möjligheter
att kompensera detta bortfall av personliga kontakter genom egna initiativ
är av naturliga skäl begränsade och är förenade med förlust av dyrbar
arbetstid. Kommunicering per telefon och brev som då i ökad utsträckning
måste tillgripas kan icke tillfredsställande ersätta ett personligt sammanträffande.
En annan fördel med belägenheten av upplysningstjänstens nuvarande
lokaler är att informationsmaterial, som omgående behövs för t. ex. en kammardebatt
eller ett utskottssammanträde, kan tillhandahållas vederbörande
beställare praktiskt taget omedelbart sedan det införskaffats eller färdigställts.
I upplysningstjänstens arbete gives nästan dagligen tillfälle att konstatera
den vitala betydelsen av snabb expedition. Även i detta avseende
skulle givetvis en bortflyttning från riksdagshuset innebära försämrade
arbetsförhållanden, som direkt och påtagligt främst drabbar riksdagens
ledamöter.
Av det ovan sagda torde framgå, att ett genomförande av riksgäldsfullmäktiges
förslag i fråga om upplysningstjänstens lokalisering skulle medföra
högst betydande försämring av dess servicemöjligheter. Detta omdöme
gäller i huvudsak även om bortflyttningen —- vilket i så fall blir ofrånkomligt
— kombineras med att låta upplysningstjänsten i fortsättningen representeras
i riksdagshuset av en mindre arbetsgrupp för uppdragsmottagning
och snabbinformation. Det bör nämligen starkt understrykas att upplysningstjänstens
personal fungerar som ett arbetslag, vars produktion i hög
grad är beroende av ständiga inbördes kontakter och intim samverkan mellan
de olika medlemmarna. En lokal uppsplittring måste oavsett alla teletekniska
hjälpmedel verka hämmande på smidigheten i rådande arbetsformer
och göra verksamheten svåröverskådlig, icke minst för dess ledare,
samtidigt som den kräver utökad arbetskraft. Därtill kommer, att för en
till riksdagshuset detacherad arbetsgrupp på 3—4 personer (inklusive skrivoch/eller
vaktmästarlijälp) kräves lokaler på 2—3 rum. Det kan under
sådana förhållanden starkt ifrågasättas om den obetydliga nettovinsten
av upplysningstjänstens utflyttning i form av några få arbetsplatser för
enskilda riksdagsledamöter verkligen uppväger den förlust som härigenom
drabbar ledamöterna i gemen.
Föreståndaren för upplysningstjänsten upptar därefter frågan om sambandet
mellan upplysningstjänsten och biblioteksverksamheten i övrigt.
Motivet till det icke förut officiellt framförda förslaget om bortflyttning
från riksdagshuset av riksdagsbiblioteket synes — vid sidan av härigenom
uppnådd utrymmesvinst — vara att få användning för den stora bankhallen
i kvarteret Vinstocken. »Denna mycket stora och svårutnyttjade rumsenhet»
anses erbjuda »ur bibliotekssynpunkt förstklassiga lokaler». Att riksdagens
upplijsningstjänst, som icke beröres av denna argumentering, även
medtagits bland utflyltningsobjekten synes främst bero på att biblioteket
och upplysningstjänsten förutsatts ha så nära samband med varandra all
det icke synts praktiskt att lokalmässigt skilja dem åt.
Det är rikligt att i dagens läge den bekväma tillgången till bibliotekets
samlingar är synnerligen värdefull för upplysningstjänsten, som därigenom
i stor utsträckning får sin dokumentation underlättad. Detta är ett starkt
motiv för all så nära lokal kontakt som möjligt bibehålies mellan bibliote
-
f)
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
ket och upplysningstjänsten, vilket, under förutsättning att den senare icke
bortflyttas, bör innebära att båda stannar i huvudsak i sina nuvarande lokaler
i riksdagshuset. Då dessa omfattar ca 15 potentiella, till arbetsplatser
användbara rumsenheter — riksgäldsfullmäktiges siffra, ett 20-tal, synes
överdriven — reduceras härigenom den enligt fullmäktiges framställning
i första omgången förutsedda ökningen av antalet arbetsrum för riksdagsledamöterna
från ca 90 till ca 75. Eventuell mindre utvidgning av lokalerna
under den närmaste tiden skulle ej nämnvärt ändra dessa proportioner.
Om man vid avvägningen mellan de olika anspråken på utrymme i riksdagshuset
ändock skulle stanna för att låta riksdagsbiblioteket lämna plats
för som mera angelägna ansedda lokalbehov, kan detta icke få avgörande
betydelse för lösningen av upplysningstjänstens lokalfråga. Skälen för att
bibehålla upplysningstjänstens lokala förbindelse med riksdagsledamöternas
vanligaste uppehållsplatser är så starka, att betänkligheterna mot att
lokalt skilja biblioteket och upplysningstjänsten åt i sådant fall måste vika.
För att separationen icke skall få alltför ogynnsamma återverkningar
på upplysningstjänstens effektivitet förutsättes dock därvid dels att en
biblioteksexpedition blir kvar i riksdagshuset med uppgift att bl. a. förmedla
upplysningstjänstens kontakter med bibliotekets huvuddel, dels att ett omfattande
och speciellt med hänsyn till riksdagens och upplysningstjänstens
behov sammansatt referensbibliotek inrättas i anslutning till upplysningstjänsten,
vilket lämpligen kan i sig upptaga ledamöternas nuvarande handbibliotek.
En dylik lösning, som icke har nödvändigt sammanhang med det
slutliga ställningstagandet till det vilande förslaget om partiell administrativ
separation av biblioteket och upplysningstjänsten, skulle, om upplysningstjänsten
erhåller visst ytterligare utrymme (motiverat med nu rådande
trångboddhet) och referensbibliotekets samt biblioteksexpeditionens
lokalbehov tages med i beräkningen, innebära en reducering med ca 8 ledainotsrum
i jämförelse med riksgäldsfullmäktiges förslag.
En variant av nyss nämnda lösning vore att upplysningstjänsten — samtidigt
som riksdagsbiblioteket övertar lokaler i kvarteret Vinstocken ■
flyttar till Rosenbadsfastigheten och lokalmässigt anslutes till de där inrättade
ledamotsrummen. Med hänsyn till att möjligheterna till kontakt
med ledamöterna, särskilt under plenidagar, därvid blir färre och framför
allt dokumentationsresurserna kraftigt försämras utan att ledamöternas
samlade arbetsrumsbehov blir bättre tillgodosett kan dock denna utväg
icke förordas.
Avslutningsvis anföres, att upplysningstjänstens personal inlägger en
bestämd protest mot kvaliteten av de lokaler som uppgivits vara avsedda
för dess räkning. Belägna i byggnadens bottenvåning — för övrigt så långt
bort som möjligt från såväl riksdagshuset som Rosenbadskvarteret — ligger
de delvis, säger upplysningstjänstens föreståndare, under gatunivån,
kräver därför ständig artificiell belysning och är starkt utsatta för gatubuller
och avgasimmission. Som stöd för denna bedömning hänvisas till
vad yrkcsinspektörcn i första distriktet yttrar i ett på begäran lämnat meddelande
efter inspektion den 18 november 1965 av »lokalen i bottenvåningen
delvis under gatuplanet vid Jakobsgatan i Skandinaviska bankens hus».
Yrkesinspektören anför:
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
7
Lokalen som hittills nyttjats såsom expeditionslokal är nu avsedd att
med försänkt tak avgränsas i ett antal kontorsrum för permanenta arbetsplatser.
Yrkesinspektören anser att detta är synnerligen olämpligt med hänsyn
till den störande inverkan av gatubuller och eventuellt inträngande avgaser
från bilar. Yrkesinspektören motsätter sig därför förslagets utförande
och anser att lokalen ej går att dela upp på detta sätt och därför kan
användas endast såsom expeditionslokal (vaktmästeri eller dylikt med icke
permanenta arbetsplatser).
Riksdagens organisationsutredning meddelar, att den i samband med
sina överväganden rörande riksdagens förvaltningsorganisation även prövat
frågan om riksdagsbibliotekets och riksdagens upplysningstjänsts ställning
i organisatoriskt hänseende och därmed sammanhängande förhållanden.
Utredningen är inte f. n. beredd att redovisa något slutligt ståndpunktstagande
i denna fråga. Från utredningens sida är emellertid intet att erinra
mot att lokalfrågan för riksdagsbiblioteket löses på sätt riksgäldsfullmäktige
förordat. En dylik lösning skulle ej föregripa ett kommande ställningstagande
i organisationsfrågan från utredningens sida. Vad däremot angår
upplysningstjänsten anser utredningen att denna alltjämt bör beredas lokaler
inom riksdagshuset.
Nordiska rådets svenska delegation lämnar först följande redogörelse för
sina nuvarande lokalförhållanden:
Nordiska rådets svenska delegation disponerar för närvarande i riksdagshuset
6 rum samt ett korridorslut, vilket avgränsats till skrivrum, dvs.
tillhopa 7 rumsenheter — sålunda ej 8 enheter såsom angives i fullmäktiges
framställning — jämte vissa lagerutrymmen. Då fullmäktige förutsatt
att delegationen även efter en utflyttning skall disponera ett rum i riksdagshuset,
utgör den omedelbara vinsten av en bortflyttning av delegationen
högst 6 rumsenheter jämte de lagerutrymmen, som kan friställas.
Delegationen har för närvarande anställda 3 befattningshavare i lönegrad
A 23 eller högre lönegrad, 1 befattningshavare för arkiv och kassa, 3
befattningshavare inom skrivsektionen och 3 befattningshavare inom expeditionen.
Dessutom har av Nordiska rådets gemensamma personal till Stockholm
förlagts eu redaktör och en utskottssekreterare, för vilka delegationen
har att hålla arbetslokaler. Rumsbehovet för denna personal utgör tillhopa
9 rumsenheter. Att delegationen hittills kunnat nöja sig med 7 enheter,
beror på att en av de båda förste byråsekreterarna är halvtidsanställd
och kunnat utnyttja sitt arbetsrum på den andra arbetsplatsen även för
sitt arbete för delegationen samt att en befattningshavare utför sitt arbete
i hemmet.
Utöver de lokaliteter, som nu omförmälts, har delegationen i anslutning
till rådets årliga sessioner behov av ytterligare utrymme i anledning av
den intensifiering av verksamheten och den utökning av personalen med
tillfälligt anställda som då äger rum. Då sessionerna vanligen hålles i början
av februari, har det varit möjligt att i riksdagshuset från höstsessionens
slul i mitten av december till sessionen i början av februari tillfälligtvis
bruka olika under denna tid ej begagnade utrymmen i riksdagshuset
till täckande av dessa behov. Under denna tid utnyttjas nämligen riksdagshuset
fullt ut egentligen endast under några dagar omedelbart före
8
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
den allmänna motionstidens slut och under remissdebatten, vilka båda händelser
brukar sammanfalla. Självfallet har delegationen dessa få dagar
kunnat anpassa sin verksamhet till de speciella förhållanden, som då råder
i riksdagshuset.
Även i övrigt har delegationen på olika sätt under hela året kunnat draga
nytta av den stora reservkapacitet, som riksdagshuset inrymmer därigenom,
att dess utrymmen måst dimensioneras för en relativt kortvarig toppbelastning.
Under den sammanlagt långa tid, dels mellan riksdagarna, dels
i början och slutet av varje vecka under riksdagstid, då riksdagshuset är
lågt utnyttjat, har delegationen kunnat för olika tillfälliga behov bruka
tomma lokaler i huset. Det har inneburit en mycket stor förmån för delegationen
som ett av de få året runt heltidsarbetande organen i riksdagshuset
att få draga nytta av denna husets reservkapacitet.
Tillgång till sammanträdeslokaler, såväl för delegationens egen räkning
som för rådets del framför allt för de utskottsmöten, som hålles i Stockholm,
har delegationen också haft i riksdagshuset. För detta ändamål har
kunnat begagnas främst utrikesutskottets plenisal.
Delegationen redovisar vidare sina tidigare ställningstaganden till förslag
om lokalförändringar.
I anledning av uttalanden av bankoutskottet har riksgäldsfullmäktige eftersträvat
att finna nya lokaler för delegationen. Under det senaste året har
detta arbete fört därhän att fullmäktige erbjudit delegationen två olika alternativ
till lösning av delegationens lokalbehov vid en utflyttning ur riksdagshuset,
nämligen dels i Preissiska huset vid Drottninggatan 36 i lokaler, tidigare
disponerade av länsstyrelsen i Stockholms län, dels i de nu aktuella
kontorslägenheterna vid Jungfrugatan 15.
Vad gäller den förstnämnda lägenheten vid Drottninggatan innehåller den
med nuvarande rumsindelning It delvis små, delvis större rumsenheter,
vilka i och för sig skulle täcka behovet av rumsenheter. Lagerutrymmena i
lägenheten torde däremot vara otillräckliga för delegationens behov. Sammanträdeslokal
kan ordnas för mindre möten inom lägenheten, dock ej för
utskottsmöten o. dyl. Till detta förslag har delegationen icke ansett sig kunna
taga någon definitiv ställning. Ärendet har bordlagts av delegationens arbetsutskott,
då besked ej kunnat erhållas om huruvida huset skall rivas eller
ej. I den arkitekttävlan, som utlysts för områdets planering, ingår som alternativ
såväl att huset skall rivas som att det skall kvarstå. Lokalerna, som
senast till stor del använts som lager för byggnadsstyrelsens ritningar, befinner
sig i ett sådant skick, att relativt omfattande reparationer är nödvändiga
för att de skall kunna begagnas av delegationen. Några sådana reparationer
har delegationen förutsatt ej komma i fråga, med mindre det blir
bestämt att huset skall stå kvar. Lokalerna är också mindre ändamålsenliga
med hänsyn till avståndet till riksdagshuset. Någon tillfredsställande lösning
av lokalfrågan erbjuder sålunda förslaget icke heller i och för sig.
Delegationen har sedermera innevarande höst erbjudits lokaler i huset
Jungfrugatan 15. Dessa lokaler har delegationen i ovannämnda skrivelse till
riksgäldsdirektionen, som i avskrift bilagts fullmäktiges framställning till
bankoutskottet, förklarat vara ej tjänliga för delegationens bruk.
Av de skäl som föranlett delegationen att avstyrka en flyttning till lokalerna
vid Jungfrugatan behandlas först dessas belägenhet.
Bankoutskottets utlåtande nr 62 ur 1665
9
Lokalernas avstånd från riksdagshuset är beräknat i gångtid till cirka 20
minuter. Vid vissa tider på dygnet tar förflyttningen, även om motorfordon
brukas, på grund av trafiktätheten avsevärd tid i anspråk.
Nordiska rådet är uppbyggt som ett i främsta rummet parlamentariskt organ.
Dess av parlamenten ur de egna leden valda medlemmar bildar stommen
i rådet och i rådets arbete. Sekretariaten utgör främst nationella serviceorgan
till rådsmedlemmarna men verkar samtidigt som planläggningsorgan
för rådets totala arbete. De har emellertid inga egentliga egna beslutsfunktioner
utan är i hela sitt arbete beroende av nära kontakter med de
parlamentsvalda rådsmedlemmarna. Helt följdriktigt har också i alla de
fem nordiska länderna sekretariaten inhysts i respektive länders parlamentsbyggnad.
Vid en utflyttning av delegationen till Jungfrugatan kan de för arbetet
nödvändiga kontakterna mellan medlemmar och sekretariat ej upprätthållas.
Den kontakt, som nu består i att medlemmarna i olika ärenden uppsöker
sekretariatet, kommer i stort sett att helt upphöra. Det blir i stället
tjänstemännens sak att söka upp medlemmarna i riksdagshuset. Denna form
för kontakt blir under de förutsatta förhållandena synnerligen tidsödande
och kan icke bliva helt effektiv. Avstånden kommer att leda till ett spill av
arbetstid, som allvarligt nedsätter delegationens möjligheter att fullgöra
sina uppgifter på avsett vis.
Ytterligare personal måste enligt delegationens uppfattning anställas, om
nuvarande arbetsintensitet skall kunna vidmakthållas efter en flyttning till
Östermalm. Härom anföres:
Flertalet tjänstemän utom skrivsektionen måste avsätta betydande del av
sin arbetstid för att i riksdagshuset och annorstädes söka kontakt med medlemmarna.
Den utökning av personalen, som härigenom bleve behövlig, kan
dock ej genomföras, då ev. nyanställda ej kan beredas arbetsplats. De båda
lägenheterna vid Jungfrugatan rymmer ej ens alla nu anställda.
Delegationen anser vidare, att de erbjudna lokalerna är otillräckliga.
I den tidigare omförinälda skrivelsen till riksgäldsdirektören har delegationen
angivit att de 7 rumsenheter, avsedda för mänsklig arbetskraft, som
lägenheterna vid Jungfrugatan tillsammans innehåller, i och för sig motsvarar
de 7 rumsenheter, vilka delegationen för närvarande disponerar i riksdagshuset
och sålunda borde täcka samma behov.---Kansliets place
ring
i Jungfrugatan kommer emellertid att, som redan nämnts, nödvändiggöra
personalökningar. Därtill kommer att den nu halvtidstjänstgörande på
annat håll arbetande förste byråsekreteraren måste ges heltidstjänst hos
delegationen, hos vilken han då behöver ett arbetsrum. Även om hans deltidstjänst
skulle fortsätta, måste han ha ett arbetsrum hos kansliet på grund
av det långa avståndet till den andra arbetsplatsen.
Ytterligare en tjänsteman blir erforderlig inom expeditionen för budskickning.
Expeditionslokalen skall redan nu inrymma tre tjänstemän. Att där
placera ytterligare en person blir vanskligt.
Delegationen förlorar vid eu utflyttning till Jungfrugatan de för arbetets
bedrivande nu oundgängligen erforderliga möjligheterna, att vid toppbelastning
tillfälligt utnyttja sådana riksdagens lokaler i riksdagshuset, som
då kan tagas i anspråk. Delegationen kommer ej att kunna lösa arbetsuppgifterna
under toppbelastning utan tillgång till dylika reservlokaler.
10
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
Allvarligt är att fortsatt utveckling av verksamheten omöjliggöres. Det
nordiska samarbetet befinner sig för närvarande i en expansiv fas. Det kan
därför förutses, att delegationens lokalbehov kommer att ökas, bl. a. för rådets
gemensamma organ, vilka för närvarande är underdimensionerade.
Genom att nu flytta in i lägenheterna vid Jungfrugatan, avskär sig delegationen
redan från början från varje möjlighet att tillgodose de utvidgningsbehov,
som klart kan förutses.
Därefter diskuterar delegationen de övriga alternativ till lösning av lokalfrågan,
som enligt dess mening borde prövas. I detta avseende uttalar delegationen
följande.
Enligt delegationens enhälliga uppfattning vore det ur rådets synpunkt
klart fördelaktigaste alternativet att delegationen kunde kvarstanna i riksdagshuset.
Kontakterna mellan medlemmar och kansli skulle då förlöpa utan
svårigheter även i fortsättningen. De betydande fördelar, som det för kansliet
innebär att ha tillgång till all den service och de extra utrymmen, som
tillhandahålles i riksdagshuset, har förut framhållits. Emellertid torde tidigare
ställningstaganden vara att tolka så, att riksdagen vid en avvägning
mellan delegationens intresse att kvarbliva i riksdagshuset och riksdagsmännens
behov av arbetsrum uttalat sig för att delegationens intressen bör stå
tillbaka. Med hänsyn härtill vill delegationen ej motsätta sig en utflyttning
ur riksdagshuset. En förutsättning är emellertid därvidlag, att utflyttningen
genomföres på sådant sätt, att delegationen blir i stånd att fortsätta och utveckla
sin verksamhet i enlighet med de åtaganden Sverige gjort, då riksdag
och regering antagit stadgan för Nordiska rådet och ratificerat den nordiska
samarbetsöverenskommelsen av 1962.
På grund av de skäl, som ovan utvecklats, är det av största vikt att delegationen,
om den ej kan kvarbliva i riksdagshuset, erhåller lokaler i riksdagshusets
omedelbara grannskap. Vid en förläggning på annat håll kommer
delegationens verksamhet att i hög grad försvåras.
Två alternativ erbjuder sig därvidlag i främsta rummet, nämligen Rosenbad
och kv. Vinstocken. Båda synes ur delegationens synpunkt acceptabla,
förutsatt att delegationen får disponera ett rum i riksdagshuset för kontakt
med medlemmarna under pleni- och utskottsdagar.
Vad gäller Rosenbad synes rimligt, att delegationen gives företräde framför
vissa andra myndighetsorgan. Inom de departement, som nu disponerar
lokaler i Rosenbad, finns sannolikt utredningsenheter e. 1., som utan större
men för verksamheten skulle kunna placeras i lägenheterna vid Jungfrugatan.
En omprövning av prioriteringen rörande utrymmena i Rosenbad synes
därför böra ske.
Efter att ha berört vissa ytterligare alternativ till placering av delegationen,
hl. a. viss del av de för riksdagsbiblioteket föreslagna lokalerna i kvarteret
Vinstocken, uttalar delegationen:
Om intet av de nu angivna alternativen visar sig genomförligt och om icke
heller andra godtagbara lokaler kan anskaffas, måste delegationen hemställa
att få tillsvidare kvarbliva i riksdagshuset i avbidan på lokalfrågans
lösning.
I riksgäldsfullmäktiges framställning framskymtar, att lokalproblemen
på längre sikt ter sig mindre svårbemästrade, om icke förr så när riksbanksliuset
frigöres. I den nya situation som då inträder bör utrymme beräknas
för delegationen i ett utvidgat riksdagshus.
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965 11
Med anledning av att riksgäldsfullmäktige föreslagit en omedelbar avflyttning
av delegationen framhåller denna, att den inte kan — utan att rådets
förestående fjortonde session, som tager sin början den 28 januari 1966,
äventyras — avllytta mitt under pågående slutförberedelser för denna. Erfarenhetsmässigt
är, säger delegationen, tiden just före en rådssession den
mest ansträngda. Personalen kan icke utan eftersättande av de egentliga arbetsuppgifterna
under denna tid tillika ägna sig åt flyttningsbestyr. Först
efter sessionens slut i februari 1966 kan en förflyttning av delegationens
kansli av arbetsmässiga skäl komma i fråga.
Utskottet har berett kanslichefen hos Nordiska rådets svenska delegation
tillfälle att i en muntlig föredragning inför utskottet redovisa vissa kompletterande
synpunkter utöver dem som anförts i delegationens skrivelser i
ämnet.
Riksdagens organisationsutredning upplyser om att inom utredningen
pagår överväganden i syfte att överflytta handläggningen av ärenden rörande
riksdagens lokaler från riksgäldsfullmäktige till annat riksdagens organ.
Denna upplysning torde i och för sig icke, säger utredningen, påverka ställningstagandet
till frågan om de åtgärder som anses nu böra igångsättas med
omedelbar verkan. Sett på längre sikt anses emellertid ett par särskilda frågor
böra beaktas. Den ena avser behovet av lokaler för riksdagens egna organ,
vilket behov kan komma att påverkas av ett realiserande av utredningens
förslag. Den andra frågan berör riksgäldsfullmäktiges förslag om att riksdagen
skulle besluta tillsätta en kommitté för fortlöpande beredning och
planläggning på längre sikt av riksdagens lokalfrågor. Organisationsutredningen
anser att sistnämnda fråga bör anstå i avvaktan på ställningstagandet
till utredningens kommande förslag.
Utredningen har från sina utgångspunkter ej funnit anledning till erinran
mot att riksdagens revisorer och deras kansli samt Nordiska rådets svenska
delegations kansli bereds lokaler utom riksdagshuset.
I övrigt har framställningen inte föranlett annat uttalande från organisationsutredningens
sida än att utredningen understryker riksgäldsfullmäktiges
uppfattning att någon utflyttning av utskotten till lokal utanför riksdagshuset
ej bör ske.
Utskottet. Riksdagen beslöt i maj 1965 på hemställan av bankoutskottet
(uti. nr 36) att ge riksgäldsfullmäktige i uppdrag att pröva olika möjligheter
att tillfredsställande lösa riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga. Beslutet
föranleddes av motioner om vissa åtgärder i syfte att förbättra arbetsförhållandena
inom riksdagen. I samband med detta ärendes behandling
aktualiserades frågan om dispositionen av kvarteret Vinstocken vid Gustaf
Adolfs torg i Stockholm, vilken fastighet skulle övergå i kronans ägo och
avsågs delvis bli utnyttjad för riksdagens räkning. I riksgäldsfullmäktiges
uppdrag ingick att särskilt bevaka riksdagens intressen med avseende på
2* — Bilrang till riksdagens protokoll 1965. X sand. Nr 62
12
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
kvarteret Vinstocken. Fullmäktiges uppgift förväntades till väsentliga delar
kunna lösas snabbt, så att förslag kunde framläggas till höstsessionen av
årets riksdag.
När fullmäktiges förslag nu föreligger, vill utskottet uttala sin tillfredsställelse
över det konstruktiva sätt på vilket frågan angripits. Den väsentliga
höjning av antalet för riksdagsledamöterna tillgängliga arbetsrum som
nu blir möjlig innebär ett stort steg i riktning mot de mera gynnsamma arbetsvillkor
som en stark opinion inom och utom riksdagen funnit erforderliga
för riksdagsledamöternas del.
En huvudfråga vid de överväganden som fullmäktige haft att töretaga har
varit huruvida behovet av ett ökat antal arbetsrum skall tillgodoses i första
hand inom riksdagshuset, vilket förutsätter radikala åtgärder i fråga om utflyttning
av institutioner som nu är förlagda dit, eller utanför riksdagshuset,
med de nackdelar detta medför för dem som skall utnyttja arbetsrummen.
Fullmäktige har stannat vid att föreslå en mera begränsad utflyttning, avseende
organ som bedömts ha en mindre central betydelse för riksdagens
verksamhet. Av de nytillkommande arbetsrummen blir alltså blott en mindre
del förlagda till riksdagshuset. Utskottet kan i det väsentliga ansluta sig
till de värderingar som blivit utslagsgivande för fullmäktige; vissa undantag
härvidlag redovisar utskottet i det följande.
En stor förtjänst hos fullmäktiges förslag är att det erbjuder riksdagsledamöterna
ett antal arbetsrum, som ehuru belägna utanför riksdagshuset
kan nås från detta på kortare tid och mera bekvämt än rum i kvarteret Vinstocken.
Fullmäktige har nämligen lyckats träffa överenskommelse om att
riksdagen skall få överta de lokaler som utrikesdepartementet och handelsdepartementet
för närvarande disponerar i kvarteret Rosenbad vid Strömgatan,
mot att departementen i stället får överta utrymmen i kvarteret Vinstocken.
De rum som kommer att stå till riksdagsledamöternas förfogande
i Rosenbad synes till stor del vara av god klass. Utskottet finner det gjorda
arrangemanget välmotiverat och anser att riksdagen på detta sätt indirekt
drar god nytta utav förvärvet av kvarteret Vinstocken. Tyvärr kommer den
första delen av de nya rummen i kvarteret Rosenbad, ett sextiotal, icke att
kunna tagas i anspråk förrän tidigast hösten 1966 och återstoden, omkring
150, icke förrän flera år senare; någon lösning som snabbare ger ett väsentligt
lokaltillskott torde dock knappast kunna åstadkommas.
Den begränsade utflyttning från riksdagshuset, som skulle komma till
stånd, avser enligt förslaget riksdagens revisorer, riksdagsbiblioteket, inklusive
riksdagens upplysningstjänst, och Nordiska rådets svenska delegation.
Av dessa har revisorerna accepterat de nya lokaler som erbjudits, belägna i
samma fastighet i kvarteret Rosenbad där riksgäldskontoret är inrymt. Utskottet
tillstyrker att denna flyttning genomföres. Till frågan om en av
flyttningen föranledd ändring i revisorernas instruktion återkommer utskottet
i sitt memorial nr 63.
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
13
Riksdagsbiblioteket jämte upplysningstjänsten föreslås av fullmäktige
skola förläggas till kvarteret Vinstocken och där inrymmas i stora bankhallen
jämte angränsande lokaler, bl. a. valvsutrymmen. Bibliotekets styrelse
motsätter sig emellertid den föreslagna flyttningen. Ett av huvudargumenten
är därvid, att biblioteket på detta sätt skulle få avsevärt minskade förutsättningar
att, bl. a. genom upplysningstjänsten, tillgodose riksdagsledamöternas
informationsbehov.
Upplysningstjänstens betydelse för riksdagsarbetet har utskottet upprepade
gånger haft anledning att understryka. En avsevärd utbyggnad av dess
resurser har också under de senaste åren på utskottets hemställan beslutats
av riksdagen. Upplysningstjänstens arbetsvillkor torde därför i detta sammanhang
förtjäna att noga beaktas. Även om man för att kunna bereda
riksdagsledamöterna ytterligare arbetsrum i riksdagshuset tvingas kraftigt
inskränka antalet organ som alltjämt kan få vara förlagda dit, talar enligt
utskottets mening övervägande skäl för att man låter upplysningstjänsten
kvarstanna i riksdagshuset. Riksdagens organisationsutredning, som har
att pröva bl. a. upplysningstjänstens organisation, har i sitt remissyttrande
uttalat önskemål i denna riktning.
Den nära samhörigheten mellan upplysningstjänsten och biblioteket i
övrigt — vilken betonats rid de tillfällen då riksdagen haft att taga ställning
till frågor om upplysningstjänstens organisation och resurser — anföres
av biblioteksstyrelsen som ett viktigt motiv för att låta institutionen i
dess helhet kvarstanna i riksdagshuset. Utskottet finner dock anledning att
— utan att taga ställning till om en gemensam placering är nödvändig —
särskilt beröra hur saken ter sig med hänsyn till den egentliga biblioteksverksamheten.
Det synes då uppenbart, att en utflyttning får vittgående
verkningar även för denna. Åtskilliga praktiska problem kan väntas uppstå,
och kostnaderna för ombyggnad och inredning av de nya lokalerna torde
bli betydande. Den utredning som fullmäktige kunnat verkställa på den
korta tid som stått till förfogande utgör enligt utskottets mening ett väl
knapphändigt underlag för ett omedelbart beslut i frågan om bibliotekets
placering. Utskottet vill härvidlag också hänvisa till de synpunkter på utredningen
som biblioteksstyrelsen anfört. Även om det givetvis är angeläget
att snabbt vinna klarhet om såväl lokaltillgången i riksdagshuset som användningen
av bankhallen och valvsutrymmena i kvarteret Vinstocken, finner
utskottet det av här redovisade skäl vara nödvändigt med en viss kompletterande
utredning, som klarare belyser de praktiska och kostnadsmässiga
konsekvenserna av bibliotekets föreslagna flyttning till kvarteret Vinstocken.
Med hänsyn till att vissa för biblioteket avsedda valvsutrymmen
under ytterligare inemot elt år disponeras av Skandinaviska banken, bör
det enligt utskottets mening vara möjligt att låta beslutet föregås av en
sådan utredning. Det torde böra uppdragas åt riksgäldsfullmäktige att svara
för denna utredning, vilken bör verkställas så skyndsamt att riksdagen kan
14
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
fatta erforderliga beslut på ett mycket tidigt stadium av nästa års vårsession.
Utskottet förutsätter, att riksdagsbibliotekets ledning lämnar det bistånd
vid denna utredning som påkallas av fullmäktige. Givetvis bör också utomstående
biblioteksteknisk expertis kunna anlitas. I detta sammanhang vill
utskottet till sist konstatera, att det vid den slutliga bedömningen av frågan
om en flyttning av riksdagsbiblioteket torde böra beaktas, att det kan
komma att visa sig lämpligt att förlägga biblioteket till det nuvarande riksbankshuset,
när detta — enligt vad som nu synes sannolikt från år 1973 —
ställes till riksdagens förfogande.
Nordiska rådets svenska delegation har inte ställt sig helt avvisande till
att lämna riksdagshuset men däremot motsatt sig en flyttning till de lokaler
i huset Jungfrugatan 15 på Östermalm som anvisats av riksgäldsfullmäktige.
Utskottet delar delegationens uppfattning att en förläggning närmare
riksdagshuset skulle vara önskvärd för delegationens del. Utskottet
föreslår därför, att fullmäktige får i uppdrag att göra ytterligare försök att
åstadkomma en sådan lösning. Den nämnda kontorsvåningen Jungfrugatan
15, till vilken fullmäktige under alla omständigheter bör bemyndigas att
skaffa sig tillgång genom tecknande av bostadsrätt för riksdagens räkning,
torde därvid kunna användas som bytesobjekt. För den händelse fullmäktige
icke inom rimlig tid skulle lyckas lösa delegationens lokalfråga efter här
angivna riktlinjer, synes delegationen emellertid få acceptera den föreslagna
förläggningen till Jungfrugatan.
Ett spörsmål av stor betydelse är vilka principer som skall användas för
fördelningen bland riksdagsledamöterna av de rum och arbetsplatser som
kommer att stå till förfogande i riksdagshuset och i kvarteret Rosenbad.
Efter hörande av de fyra största riksdagspartierna föreslår fullmäktige, att
fördelningen skall ske genom partigruppernas egen försorg. Utskottet ansluter
sig till denna tanke och förutsätter att på fullmäktiges initiativ en
överenskommelse mellan de berörda kan komma till stånd. Givetvis bör
möjligheten att undantaga vissa rum för allmänt begagnande också stå öppen.
I här förevarande sammanhang bör också ägnas uppmärksamhet åt de
lokalproblem som kan uppstå för partigruppernas kanslier, när de nu, sedan
riksdagen på grundval av bankoutskottets utlåtande nr 54 beslutat om
statsbidrag för ändamålet, kan väsentligt utökas. Uppenbarligen saknar
riksdagen möjlighet att utanför det rumsbestånd vars fördelning fullmäktige
behandlar tillhandahålla lokaler åt gruppkanslierna. Utskottet finner
det därför rimligt och lämpligt, att partigrupperna äger efter eget gottfinnande
disponera dem tilldelade utrymmen i riksdagshuset och kvarteret
Rosenbad även för gruppkansliernas behov". Det synes inte uteslutet, att en
förläggning av gruppkanslierna helt eller delvis till kvarteret Rosenbad
skulle kunna innebära en i många hänseenden rationell lösning och medföra
ett bättre utnyttjande av de delvis mycket rymliga rumsenheterna där
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965 15
än om ifrågavarande lokaler uteslutande disponeras som ledamotsrum.
Slutligen vill utskottet beröra det av fullmäktige väckta förslaget om en
kommitté för fortlöpande beredning och planläggning på längre sikt av
riksdagens lokalfrågor. I likhet med riksdagens organisationsutredning anser
utskottet att frågan om en sådan kommitté bör vila i avvaktan på ställningstagandet
till utredningens inom en ganska nära framtid väntade förslag.
Samtidigt som utskottet föreslår ett uppskov med beslut om hur det
organ skall vara sammansatt som skall ägna sig åt riksdagens lokalfrågor
vill utskottet understryka, att den nämnda arbetsuppgiften ter sig synnerligen
angelägen. Bland de projekt rörande ny-, till- och ombyggnad av riksdagshuset
som i olika sammanhang framförts vill utskottet här blott erinra
om det förslag till åstadkommande av arbetsrum i omedelbar anslutning till
riksdagshuset, som berördes i andra kammarens debatt den 26 maj i år i
anledning av utskottets utlåtande nr 36. Åtskilliga andra, såväl mera som
mindre vittsyftande idéer torde även förtjäna beaktande.
Åberopande vad som här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av riksgäldsfullmäktiges förevarande
framställning måtte
1. godkänna av fullmäktige i framställningen framlagda
riktlinjer och förslag i fråga om anskaffande av arbetsrum
för riksdagsledamöter, m. m, med de undantag som framgår
av vad utskottet ovan anfört,
2. uppdraga åt fullmäktige att
dels efter samråd med berörda parter vidtaga erforderliga
åtgärder för förslagens genomförande,
dels i enlighet med vad utskottet ovan anfört verkställa
kompletterande utredning rörande flyttning av riksdagsbiblioteket
till kvarteret Vinstocken,
dels i enlighet med vad utskottet ovan anfört söka för
Nordiska rådets svenska delegation i första hand anskaffa
lokaler i riksdagshusets närhet,
dels ock med anlitande av på riksgäldsfonden tillgängliga
medel förvärva kontorslokaler för riksdagens räkning genom
tecknande av bostadsrätt i fastigheten Jungfrugatan 15 i
Stockholm.
Stockholm den 7 december 1965
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
16
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hilding, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Augustsson, Lundin och Lundberg;
från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Berglund, Franzén i Motala, Larsson i Umeå, Rask, Börjesson i Glömminge
och Fridolfsson i Rödeby.
Reservation
av herrar Augustsson och Lundberg.
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
17
BILAGA
FULLMÄKTIGE I RIKSGÄLDSKONTORET
angående riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga
Till
Riksdagens Bankoutskott
Riksdagen har på hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 36 år 1965
uppdragit åt riksgäldsfullmäktige att, med beaktande av vad utskottet i
ärendet anfört, för höstsessionen av innevarande års riksdag lägga fram
förslag beträffande riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga. Utskottet, som
underströk vikten av att frågan snarast fick en tillfredsställande lösning,
anförde i sammandrag följande:
Det står för utskottet klart att en slutgiltig lösning av arbetsrumsfrågan
förutsätter att riksbankens nuvarande fastighet kan disponeras för riksdagens
räkning. Därvid bör rimligen en omdisposition övervägas beträffande
alla de lokalutrymmen som sålunda skulle stå till riksdagens förfogande,
så att varje lokal användes för det ändamål som den med hänsyn till läge
etc. är bäst lämpad för. Avsikten att bereda riksdagen tillgång till riksbanksfastigheten
har varit bestämmande när beslut fattats att för riksbankens
räkning reservera en tomt i kvarteret Fyrmörsaren norr om Brunkebergstorg.
Enligt hittills föreliggande planer kan emellertid flyttningen av
riksbanken ske först i början av 1970-talet.
Sedan avtal träffats om kronans förvärv av Skandinaviska bankens fastighet
i kvarteret Vinstocken vid Gustaf Adolfs torg har för förvärv av och
ändringsarbeten i denna fastighet anslag begärts i propositionen nr 105 där
chefen för kommunikationsdepartementet uttalar att överväganden pågår
om fastighetens användning och att lokaler bl. a. för riksdagens räkning
i första hand synes komma i fråga.
När det gäller hur riksdagens lokalbehov kan tillgodoses genom dessa
fastighetsförvärv, har skilda meningar framförts. Den ena är att riksbanken
skall flyttas till den av staten inköpta bankfastigheten, varigenom det nuvarande
riksbankshuset inom en nära framtid skulle bli disponibelt för
riksdagen. Den andra meningen är att till fastigheten skall förläggas arbetsrum
för riksdagsledamöter eller andra lokaler för riksdagens ändamål,
intill dess lokaler kan beredas i det nuvarande riksbankshuset.
Beträffande riksbankens förflyttning till den inköpta bankfastigheten
hade riksbankschefen inför utskottet uttalat, att ett slutligt ställningstagande
till frågan om en dylik förflyttning måste föregås av en närmare teknisk
utredning. Utskottet hade därefter ytterligare prövat frågan huruvida en
utredning, avseende möjligheterna att förflytta riksbanken till kvarteret
Vinstocken, borde verkställas, och vidare anfört bl. a. följande.
Utskottet har kommit till uppfattningen att en utredning av denna innebörd
icke bör komma till stånd. Endast en nybyggnad kan enligt utskottets
mening ge riksbanken tillräckligt ändamålsenliga lokaler. Utskottet av
-
18
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
visar därför tanken att en förläggning av riksbanken till kvarteret Vinstocken
skulle kunna bli definitiv. Mot tanken på en temporär förflyttning
talar de olägenheter och kostnader som en sådan skulle medföra för riksbanken.
För att bereda riksdagen tillgång till riksbankens nuvarande byggnad bör
enligt utskottets mening arbetet med den nya riksbanksbyggnaden i kvarteret
Fyrmörsaren intensifieras. Om detta arbete inte blir försenat räknar
utskottet med att det nuvarande riksbankshuset efter erforderlig ombyggnad
skall kunna stå till riksdagens förfogande år 1973.
I avvaktan på denna tidpunkt bör temporära lösningar av arbetsrumsfrågan
eftersträvas. Därvid bör särskilt uppmärksammas möjligheten att för
riksdagens behov ta i anspråk lokaler i kvarteret Vinstocken.---
Vid planeringen av hur utrymmena i kvarteret Vinstocken skall kunna
utnyttjas bör en förutsättningslös prövning ske av möjligheten att flytta
olika organ från riksdagshuset. Ett uppslag som därvid bör beaktas är
en förläggning av utskottens lokaler till kvarteret Vinstocken. Om samtliga
utskott omplaceras, skulle i riksdagshuset praktiskt taget ett helt våningsplan
och dessutom betydande delar av två andra våningsplan frigöras. Ett
stort antal arbetsrum skulle kunna åstadkommas genom en uppdelning av de
nuvarande utskottssalarna på mindre enheter. I detta sammanhang må
nämnas att redan under hösten 1965 en begränsad förbättring av lokaltillgången
i riksdagshuset torde kunna erhållas, sedan riksgäldskontoret och
byggnadsstyrelsen ställt i utsikt att lokaler för riksdagens revisorer och
för Nordiska rådets svenska delegation kan beredas på annat håll än i riksdagshuset.
Bankoutskottets nu återgivna uttalanden godkändes av riksdagen.
Till fullgörande av riksdagens uppdrag har riksgäldsfullmäktige låtit göra
en inventering av för ifrågavarande ändamål tänkbara lokalutrymmen
utanför riksdagshuset samt föranstaltat om vissa byggnadstekniska utredningar
i anslutning härtill och därvid i enlighet med riksdagens direktiv
särskilt beaktat möjligheten att utnyttja fastigheten i kv. Vinstocken. Såsom
ett alternativ har även undersökts möjligheterna att genom en omdisposition
av vissa av de av statsverket för närvarande disponerade lokalutrymmena
i Rosenbadsfastigheten bereda riksdagen lämpliga och välbelägna lokaler
i denna fastighet. Samråd har i ärendet ägt rum med representanter för
bl. a. statsdepartementen, som i enlighet med vad som närmare framgår
av det följande också haft att bevaka mycket stora lokalanspråk, samt
byggnadsstyrelsen ävensom i vissa frågor med utredningen om riksdagens
förvaltningsorganisation, kamrarnas sekreterare, partigrupperna, riksdagsbiblioteket
samt andra berörda riksdagsorgan. Byggnadsrådet Ch. Olrog
har biträtt fullmäktige såsom expert.
Fullmäktige har vidare gjort en bedömning av arten och omfattningen
av riksdagens lokalbehov samt, bl. a. mot bakgrunden av utskottets uttalanden,
av för- och nackdelar med olika lösningar av riksdagens och dess
ledamöters lokalbehov. Därvid har särskilt stått i förgrunden frågan om
19
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
återverkan på riksdagens funktioner och arbetsförhållanden vid exempelvis
en utflyttning av utskotten.
Den kommitté som riksgäldsfullmäktige år 1961 tillsatte för att på riksdagens
uppdrag utreda riksdagsledamöternas bostadsfråga redovisade i sitt
år 1963 lämnade betänkande (se bankoutskottets utlåtande nr 29 av samma
år) resultatet av en enkät bland ledamöterna, verkställd hösten 1961, för
att få en bild av deras önskemål beträffande såväl bostäder som arbetsplatser
för riksdagsarbetets rätta bedrivande. Enkäten visade, att 122 ledamöter
ansåg sig behöva eget arbetsrum, medan 73 ledamöter önskade
delat rum och 89 ledamöter ansåg arbetsplats för sporadiskt bruk vara
tillräcklig. Av enkätsvaren att döma syntes föreligga ett behov av ca 200
arbetsrum inkl. rum för talmän, parti- och gruppledare samt utskottsordförande.
I samband härmed gjorde kommittén följande uttalande:
Siffran 200 torde få anses som ett minimum; troligen kommer anspråken
på eget arbetsrum i framtiden att stiga väsentligt. Målsättningen bör vara att
tillhandahålla varje riksdagsledamot ett eget arbetsrum vilket skulle innebära
ett maximalt behov av 383 rum vid nuvarande tvåkammarsystem. En
viss reducering av denna maximisiffra bör man — såsom framgår av enkäten
dock räkna med, eftersom det alltid torde finnas ett visst antal ledamöter
som av olika anledningar ej har behov av eget arbetsrum i riksdagshuset.
Riksgäldsfullmäktige anslöt sig i sitt yttrande till ovannämnda målsättning.
Bankoutskottet anförde:
_ Med hänsyn till ovissheten om ställningstagandena till författningsutredningens
förslag och den därmed delris sammanhängande osäkerheten om
möjligheterna att tillgodose behoven av arbetsplatser för ledamöterna, bör
man enligt utskottets mening undvika att på nuvarande stadium engagera
sig i lösningar av bostads- och arbetsrumsfrågan som är kapitalkrävande
och som binder framtida ställningstaganden i dessa hänseenden. Å andra
sidan måste det bedömas som synnerligen otillfredsställande om inga ytterligare
åtgärder skulle vidtas för att lösa ledamöternas arbetsrums- och
bostadsfråga under den förhållandevis långa tid som återstår tills en mera
permanent lösning kunnat genomföras på grundval av ställningstaganden
till arbetsrumsfrågan. Fullmäktige bör därför uppmärksamt undersöka de
möjligheter som kan föreligga att lätta den besvärande situationen. I första
hand torde böra ifrågakomma att överväga att genom utflyttning av riksdagsrevisorernas
kansli och Nordiska rådets sekretariat utnyttja de lokaler
som f. n. disponeras av dessa organ.
Utskottet gjorde icke något särskilt uttalande beträffande omfattningen
av arbetsrumsbristen.
Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med vad bankoutskottet i
ärendet förordat (rskr 394/1963).
I anslutning till bankoutskottets ovan refererade uttalande har, såsom
fullmäktige tidigare redovisat till utskottet, underhandlingar med bygg
-
20
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
nadsstyrelsen förts om beredande av lokaler för Nordiska rådets svenska
delegation och riksdagens revisorer utanför riksdagshuset; sådana har
också ställts i utsikt. Ehuru de två institutionerna ännu ej definitivt anvisats
nya lokaler, har riksgäldsfullmäktige i föreliggande utredning likväl
förutsatt att riksdagen får förfoganderätt till deras nuvarande rum i riksdagshuset
— eventuellt med undantag för något rum, som kan komma att
erfordras för den omedelbara kontakten mellan Nordiska rådets kansli
och riksdagens ledamöter; särskild framställning härom har ingivits till
fullmäktige.
De ovan refererade uttalandena beträffande behovet av rum torde alltjämt
— vid sidan av bankoutskottets utlåtande i frågan till 1965 års vårriksdag
— kunna vara en utgångspunkt vid försöken att lösa ledamöternas
arbetsrumsfråga. Samtidigt måste härvid beaktas de behov av ökat utrymme
som uppkommit eller kan förutses uppkomma inom en närliggande tid
för olika organ inom riksdagshuset till följd av expanderande uppgifter.
Exempel härpå utgör riksdagens upplysningstjänst, ekonomibyrån, skrivcentralen,
kammar- och utskottskanslierna, press, radio och TV. Bristen
på sammanträdesrum är ävenledes påtaglig för närvarande.
En inventering av de rum som för närvarande står till förfogande i riksdagshuset
för ledamöterna utvisar följande:
disponibla arbetsrum i vindsvåning och bottenvåning ............ 19
rum för partiordförande ...................................... 5
utskottsor dförande ........................................ 12
kanslideputerades ordförande ................................ 1
talmän .................................................. 6
statsråd .................................................. 4
47
Härtill skulle komma:
Nordiska rådets lokaler (ev. efter viss ombyggnad) .......... 8
riksdagens revisorer (» » » » ) .......... 8
16
Summa 63
Härutöver må nämnas, att entresolvåningens ca 20 stenografrum kan disponeras
på tider då plena ej pågår.
Riksdagens aktuella behov av lokaltillskott hänför sig, som nämnts, icke
enbart till riksdagsledamöternas önskemål om väsentligt ökat antal arbetsrum;
även riksdagens egen expanderande förvaltningsorganisation och
vissa dess organ kräver avsevärt ökat lokalutrymme, enligt särskild utredning,
tills vidare ca 30-talet rum.
Ytterligare lokalbehov kan förväntas framkomma i samband med pågående
utredning om riksdagsförvaltningens organisation.
Riksgäldskontorets i samråd med representanter för byggnadsstyrelsen
verkställda undersökningar, varvid även andra ytterst angelägna statliga
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
21
lokalanspråk måst beaktas, gav redan på ett tidigt stadium vid handen att,
även om alla för ändamålet tillgängliga resurser tages i anspråk i samband
med ett lokaltillskott i kv. Vinstocken och/eller på annat håll utanför riksdagshuset,
ändock inga omedelbara förutsättningar förelåg för att realisera
mera vittsyftande önskemål om arbetsrum för riksdagens ledamöter. Då antalet
rumsenheter, som inom det närmaste året beräknats kunna ställas till
förfogande för ändamålet i och utanför riksdagshuset under alla förhållanden
måste bli otillräckligt, måste en fördelning ske på ett ändamålsenligt
sätt. Fullmäktige återkommer till denna fråga i det följande.
Med ledning av bankoutskottets ovan citerade uttalande vid vårsessionen
i fråga om planeringen av hur utrymmena i kv. Vinstocken skulle kunna
utnyttjas för riksdagens räkning har tvenne huvudalternativ ansetts böra
ingående undersökas, varvid även beaktats de konsekvenser för riksdagens
verksamhet i övrigt, som ett genomförande av det ena eller andra alternativet
kan medföra. Alternativ I i det följande innebär, att nya lokaler utanför
riksdagshuset i första hand utnyttjas för arbetsrum till ledamöter, medan
enligt alternativ II utrymme för ledamöters arbetsrum så långt möjligt
skulle beredas inom riksdagshuset genom utflyttning av viss riksdagens
verksamhet, därvid särskilt frågan om en utflyttning av utskottsverksamhet
diskuterats.
Enligt alternativ I skulle riksdagens olika organ — med de undantag som
förut nämnts — vara kvar i riksdagshuset med möjlighet att vid behov i viss
utsträckning expandera. För de arbetsrum, som skulle iordningställas för
ledamöterna utanför riksdagshuset, erfordras, förutom möblering och inredning,
vissa anordningar för service. Vakthållning måste ordnas i erforderlig
utsträckning. Skrivmaskinskunnig personal bör finnas på platsen, i
varje fall vid vissa tider. Läsrum med tidningar och tidskrifter bör likaledes
finnas.
Ehuru nackdelen med att inte ha arbetsrummen under samma tak som
övriga riksdagsfunktioner torde vara odiskutabel, torde alternativ I under
vissa förutsättningar ändå innebära en tillfredsställande lösning på arbetsrumsproblemet.
Rummen kan visserligen som regel ej nyttjas under debatter
i kamrarna, men under övriga tider kan ledamöterna söka sig till desamma
för arbete eller vila även om förflyttningen till och från riksdagen
kan vålla olägenheter. Detta alternativ torde emellertid, för att anses helt
acceptabelt, förutsätta att därjämte finnes ett antal arbetsrum i riksdagshuset
tillgängliga för ledamöterna, särskilt med tanke på plenidagar. Dessa
rum skulle kunna fördelas på de olika partierna, att disponeras i enlighet
med deras önskemål. För att få ett rimligt utnyttjande av »annex-rummen»
torde dessa i huvudsak böra ställas till förfogande på ett sådant sätt att arbetsmateriel
etc. kan förvaras på rummen, d. v. s. arbetsplatsen bör på ett
eller annat sätt vara personlig, eller i varje fall tilldelad visst riksdagsparti.
Övriga för riksdagsarbetets behöriga gång erforderliga organ kan enligt
22
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
detta alternativ fortsätta sin verksamhet utan de komplikationer en förflyttning
till plats utanför riksdagshuset måste innebära. En avgjord fördel med
alternativ I är att detta skulle medföra en relativt snabb successiv lättnad
i fråga om riksdagens lokalbehov utan att i alltför hög grad hindra andra
lokallösningar, som i fortsättningen kan bli aktuella.
Vid bedömning av alternativ II, innebärande utflyttning från riksdagshuset
av viss där förlagd verksamhet för att på så sätt bereda ledamöterna
arbetsrum, har fullmäktige utgått ifrån att följande lokaler tills vidare
måste bibehållas inom riksdagshuset, nämligen kamrarnas plenisalar jämte
sammanbindningsbanan, klubbrum, handbibliotek, kanslier med stenografrummen
och postexpedition, d. v. s. alla lokaler som nu är förlagda i huvudoch
entresolvåningen, samt Stora och Lilla partilokalerna. Restaurang med
kafélokaler kan heller inte nu flyttas.
Vad beträffar riksdagsbiblioteket har en utflyttning, med hänsyn inte
minst till därmed förenade svårigheter av biblioteksteknisk art, ansetts
böra komma till stånd endast under förutsättning att lämpliga och lämpligt
belägna lokaler kan ställas till förfogande på icke alltför kort sikt. Möjligheterna
att utnyttja den stora bankhallen i kv. Vinstocken för riksdagsbiblioteket
och på så sätt finna en förnuftig användning av denna mycket
stora och synnerligen svår utnyttjade rumsenhet, har ingående studerats,
varvid förutsatts att biblioteket och upplysningstjänsten har så nära samband
med varandra, att det inte torde vara praktiskt att lokalmässigt skilja
dem åt. Undersökningen har visat, att bankhallen efter vissa ombyggnadsoch
ändringsarbeten kan erbjuda ur bibliotekssynpunkt förstklassiga lokaler
med rymliga läsesalar etc. För erforderligt förrådsutrymme finns mycket
stora och välhållna valvslokaler att tillgå.
Vid övervägandena om en eventuell utflyttning av riksdagsbiblioteket och
upplysningstjänsten har givetvis samråd ägt rum med bibliotekets ledning.
Även om denna därvid framfört betänkligheter beträffande ändamålsenligheten
av en utflyttning från riksdagshuset främst ur servicesynpunkt, har
dock någon egentlig invändning mot de föreslagna nya lokalerna i och för
sig icke kunnat göras.
En utflyttning av biblioteket och upplysningstjänsten skulle tillgodose
deras ökade utrymmesbehov och samtidigt ge ett välbehövligt lokaltillskott
inom riksdagshuset av ett 20-tal rum jämte förrådsutrymmen, varvid i motsvarande
mån behovet av lokaler för riksdagens räkning utanför riksdagshuset
skulle reduceras. Fullmäktige anser därför mycket starka skäl tala
för utflyttning av riksdagsbiblioteket och upplysningstjänsten. Härvid torde
dock handbiblioteket böra kvarbliva i riksdagshuset och kompletteras med
bl. a. referenslitteratur samt särskilda anordningar vidtas för att underlätta
ledamöternas utnyttjande av bl. a. upplysningstjänstens service.
Rumsenheter, som det möjligen kunde ifrågasättas att ha på annan plats,
är partiernas förtroenderådsrum. Dessa nyttjas dock ofta under pågående
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
23
plenum; en förflyttning av dem torde därför vara olämplig. Ekonomibyrån
med dess olikartade funktioner för riksdagsarbetets bedrivande kan också
svårligen tänkas bli förflyttad utanför riksdagshuset. Kvar står då, bortsett
från biblioteket och upplysningstjänsten, det förslag som framkommit i
bankoutskottets utlåtande, nämligen att flytta utskotten till annan fastighet.
En ombyggnad av samtliga utskottsrum till rum för ledamöterna skulle,
enligt vad verkställd särskild utredning visar, ge 75 å 80 rum. Skulle nu
nyttjade sammanträdeslokaler också flyttas, kan man här vinna ytterligare
5 å 6 rum. Utskottsordförandena, som f. n. tillförsäkrats rum inom riksdagshuset,
måste säkerligen, även om utskotten flyttas, ha kvar dessa rum;
man behöver naturligtvis då också ha ett rum i utskottens omedelbara närhet.
En dubblering av ordföranderummen skulle sålunda i angivna läge bli
aktuell.
En utflyttning av utskotten till annan fastighet skulle med säkerhet medföra
icke obetydliga administrativa problem och andra olägenheter för riksdagens
organ. Från kammarsekretariatens synvinkel torde vara uppenbart,
att kommunikationerna mellan dem och utskottssekreterarna kommer att
försvåras. Likaså kompliceras de nödvändiga personliga kontakterna mellan
utskottssekreterarna och ledamöterna i riksdagshuset och ekonomibyråns
tryckeriavdelning. Även andra för riksdagsarbetet nödvändiga kontakter
skulle försvåras. Förflyttningen mellan riksdagshuset och kv. Vinstocken
innebär inte bara tidsmässigt olägenheter, särskilt under vintern.
Utskotten, vilka skulle överflyttas med tillhörande personal och utrustning,
torde kräva att en del av skrivcentralen förlägges till kv. Vinstocken. Även
i övrigt måste utskottens utflyttning nödvändiggöra vissa speciella arrangemang,
som delvis är svårförenliga med en rationell organisation. Skäl skulle
exempelvis kunna tala för att korrekturläsningen skedde, där utskottssekreterarna
befinner sig, och att alltså även denna arbetsdetalj behövde flyttas
samtidigt med utskotten. Föreståndaren för riksdagstrycket har dock andra
uppdrag, vilka stundom gör hans närvaro på ekonomibyrån nödvändig.
Mot en utflyttning av utskotten talar också att en sådan under alla omständigheter
skulle kräva betydande och kostnadskrävande ombyggnadsarbeten
såväl inom riksdagshuset som i de nya lokalerna, utan att därmed
med säkerhet kunde vinnas en på sikt ändamålsenlig lösning av riksdagens
lokalproblem. Det är ävenså svårt att inom en begränsad tidrymd anskaffa
lokaler, som medger utflyttning av samtliga utskott, vilket ur funktionell
synpunkt vore angeläget.
De invändningar, som kan göras mot en utflyttning för närvarande av
utskotten till lokal utanför riksdagshuset, finner fullmäktige vara av vägande
beskaffenhet. En lättnad i riksdagens aktuella lokalproblem synes
därför böra sökas i alternativet med iordningställande av arbetsrum för
ledamöterna utanför riksdagshuset jämte utflyttning av viss annan verksamhet
från riksdagshuset. Inte minst med tanke på att nu närmast efter
-
24
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
strävas en provisorisk och skyndsam lösning av frågan, med möjlighet att
successivt ta i anspråk ledigblivna utrymmen, synes detta alternativ avgjort
vara att föredraga.
Genom förvärvet av kvarteret Vinstocken har staten tillförts centralt belägna
lokaler, som bör utnyttjas för att direkt eller indirekt lösa en del av
riksdagens trängande lokalbehov. Då även från statsdepartementens sida
anmälts behov av lokaltillskott av betydande omfattning, ca 125 rum inom
det närmaste året, har tillbörlig hänsyn härtill ansetts böra tagas vid den
planerade lokaldispositionen. Departementens lokalbehov har uppgivits
främst sammanhänga med den förstärkning och effektivisering av arbetet
inom Kungl. Maj :ts kansli, som riksdagen redan beslutat men som hittills
icke kunnat realiseras på grund av lokalbrist.
I befintligt skick innehåller kv. Vinstocken ovan bottenvåningen ca 125
tjänsterum, varav en del mycket stora, samt ca 2 000 m2 större lokaler i
bottenvåningen och källaren, anpassade för Skandinaviska bankens kundtjänst.
Härtill kommer valvs- och arkivutrymmen. Tjänsterummen är av
skiftande kvalitet. I bäst skick är den s. k. direktionsvåningen, som innehåller
flera förnämligt inredda rum. I byggnaden finns även en lunchavdelning
med hög kapacitet. Banken har förbehållit sig att även i fortsättningen
få i fastigheten disponera lokaler för ett avdelningskontor.
Utan genomgripande ombyggnad kan i bottenvåningen erhållas endast
ett mindre antal tjänsterum, vilka torde erfordras för den verksamhet som
kan inrymmas där, medan i våningarna ovan bottenvåningen beräknas
kunna — bl. a. genom ändrad rumsindelning — erhållas sammanlagt 185
rumsenheter. Genom relativt genomgripande ändringsarbeten i kontorsvåningarna
skulle antalet rum kunna ökas till ca 220. Ett sådant alternativ
skulle dels avse att ge byggnaden ett redigare kommunikationssystem och en
uppdelning av vissa större rumsenheter och dels omfatta borttagning av ett
antal trappor samt inläggning av bjälklag ovan den nuvarande notariatavdelningen
mot Jakobsgatan.
Det sammanlagda behovet av lokaltillskott för riksdagen och kanslihuset
skulle emellertid ej ens genom en omfattande ombyggnad bli helt täckt.
Byggnadsstyrelsen har för sin del funnit alternativet med en mer begränsad
ombyggnad f. n. vara att föredraga.
Vid de överläggningar, som ägt rum med representanter för statsdepartementen
samt byggnadsstyrelsen för att finna en lämplig fördelningsgrund
beträffande tillgängliga lokalutrymmen, har, som redan inledningsvis omnämnts,
uppkommit tanken att för riksdagens räkning i stället för Vinstocken
utnyttja de av handelsdepartementet och utrikesdepartementet för
närvarande disponerade lokalerna i kv. Rosenbad. Stora fördelar, icke minst
ur kommunikationssynpunkt, skulle därmed vara att vinna för riksdagsledamöterna.
Detta alternativ har därför ägnats ett ingående studium. En
variant av detta alternativ skulle vara att flytta riksgäldskontoret och riks
-
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
25
bankens avdelningar i Rosenbad till Vinstocken. En del av bottenvåningen,
motsvarande de större lokaler som dessa organ nu disponerar i Rosenbad,
skulle därvid kunna utnyttjas. Biblioteket skulle kunna tänkas inflytta i
Rosenbads bottenvåning. Tanken på en sådan omflyttning har dock av flera
skäl ansetts icke realiserbar. Någon egentlig lokalvinst skulle därmed icke
uppnås.
Inom en tioårsperiod beräknas riksdagen erhålla ett lokaltillskott i det nuvarande
riksbankshuset. En omfördelning av lokaltillgångarna kommer därvid
att göras med hänsyn till då föreliggande lokalprogram. Redan dessförinnan
kan emellertid lokalsituationen i det centrala Stockholm förväntas
bli väsentligt förbättrad för den statliga sektorn i samband med lösningen
av vissa aktuella rivnings- och byggnadsfrågor. Större ombyggnadsarbeten i
kv. Vinstocken torde redan med hänsyn härtill nu böra undvikas. Därtill
kommer, att ett sådant ombyggnadsalternativ torde i rådande läge få anses
oacceptabelt för såväl riksdagen som statsdepartementen på grund av det
trängande behovet att så snart som möjligt erhålla ett lokaltillskott av icke
obetydlig omfattning.
Av alla studerade alternativ för ett ändamålsenligt utnyttjande för riksdagens
och statsdepartementens räkning av det lokaltillskott, som erbjudit
sig genom förvärvet av kv. Vinstocken, har, sedan en rimlig sammanjämkning
av föreliggande intressen ägt rum i samråd med byggnadsstyrelsen,
enighet kunnat nås mellan fullmäktige och representanter för departementen
om en lösning, innebärande i princip att riksdagens lokalanspråk tillgodoses
inom kv. Rosenbad, samt inom själva riksdagshuset genom utflyttning
av vissa institutioner (riksdagsbiblioteket, Nordiska rådets svenska
kansli samt statsrevisorerna), medan statsdepartementen skulle erhålla sitt
lokaltillskott i kv. Vinstocken. I sina huvudgrunder innefattar den — under
förutsättning av riksdagens godkännande — träffade överenskommelsen
följande:
1. Riksdagsbiblioteket med upplysningstjänsten inflyttar i kv. Vinstockens
bottenvåning och erforderliga delar av källarvåningen i denna fastighet.
Handbiblioteket förutsättes härvid kvarligga i riksdagshuset. Detta arrangemang
synes innebära en god lösning av bibliotekets och upplysningstjänstens
lokalproblem under i vart fall en tioårsperiod, eller till dess riksbankshuset
friställts och möjliggör en omprövning av riksdagens hela lokalfråga.
Genom bibliotekets och upplysningens utflyttning vinnes inom själva
riksdagshuset ett tillskott, efter vissa ändringar i nuvarande rumsindelning,
av ca 20-lalet väl belägna rum. Av dessa rum skulle 10 bli på ca 20 in2
och kan lämpligen användas som delade arbetsrum. Härigenom erhålles 30
arbetsplatser. Bibliotekets och upplysningstjänstens behov av lokaltillskott
kominer att bli väl tillgodosett i kv. Vinstocken. Genom bibliotekets flyttning
frigöres i riksdagshuset även ca 1 000 in2 förrådsytor.
26
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
2. Utrikesdepartementet flyttar ut från kv. Rosenbad, där man f. n. disponerar
ett 60-tal arbetsrum. I stället får departementet i kv. Vinstocken
ta i anspråk huvuddelen av våningarna nr 4, 5 och 6. Beträffande dispositionen
av övriga delar av dessa våningar, vilka tillsammans efter omändringsarbeten
beräknas komma att omfatta ca 85 rum samt åtskilligt fler
arbetsplatser, förutsättes närmare överenskommelse få träffas mellan byggnadsstyrelsen
och berörda departement.
3. Riksdagen utnyttjar för sina akuta behov de av utrikesdepartementet
friställda lokalerna i kv. Rosenbad.
Riksdagen får härigenom ett lokaltillskott av ca 60 rum av mycket god
standard, vilka i stort sett kan utnyttjas i befintligt skick utan föregående
ändringsarbeten.
4. Våningarna 1—3 tr. i kv. Vinstocken, rymmande efter ombyggnad ca
100 rum, tas i anspråk av statsdepartementen, som här torde få utrymme
för ett helt departement, i avvaktan på en planerad mera långsiktig lösning
av departementens lokalproblem, som syftar till att samtliga departement
med undantag av utrikesdepartementet samlas i kanslihuset och närliggande
komplex.
5. Inledningsvis har förutsatts, att statsrevisorerna samt Nordiska rådets
svenska kansli skulle beredas lokaler utanför riksdagshuset i avsikt att på
så sätt kunna utöka de till riksdagens och riksdagsledamöternas direkta disposition
inom riksdagshuset stående lokalutrymmena.
De försök, som i samarbete med byggnadsstyrelsen gjorts för att anskaffa
nya lokaler för nu ifrågavarande institutioner, har visat att det finnes en
möjlighet att få utnyttja de lokaler i kv. Rosenbad, som för närvarande används
av vissa ecklesiastikdepartementets byråer. Dessa skulle då flytta
förslagsvis till kv. Vinstocken. De ledigblivna lokalerna i kv. Rosenbad skulle
lämpa sig väl för statsrevisorernas kansli.
Däremot har det för Nordiska rådets vidkommande visat sig svårt att finna
lämpliga lokaler i riksdagshusets omedelbara närhet. Byggnadsstyrelsen
har dock på ett tidigare stadium ställt i utsikt lokaler i det s. k. Preissiska
huset vid Drottninggatan, vilka lokaler Nordiska rådet emellertid ansett
mindre lämpliga. Ifrågavarande lokaler beräknas bli frigjorda i mars 1966.
Byggnadsstyrelsen har till följd av andra aktualiserade lokalbehov svårigheter
att fullfölja sitt åtagande. Möjlighet har emellertid yppat sig att praktiskt
taget omgående övertaga kontorslokalerna i den nyuppförda fastighet
vid Jungfrugatan 15, där redan tolv bostadslägenheter inköpts för riksdagens
räkning. Ifrågavarande lokaler är — såsom framgår av en skrivelse till
riksgäldsdirektören från Nordiska rådets svenska delegation den 11/10
1965 — utrymmesmässigt i stort sett tillfyllest för rådets behov. Dessutom
kan i källarvåningen erhållas lagerutrymmen för rådets tryck m. m. För
förvärv av lokalerna erfordras ett belopp av ca 275 000 kr., varav 226 000 kr.
för tecknande av bostadsrätt i kontorslokalen och ca 50 000 kr. för lager
-
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
11
Med anledning av att riksgäldsfullmäktige föreslagit en omedelbar avflyttning
av delegationen framhåller denna, att den inte kan -— utan att rådets
förestående fjortonde session, soin tager sin början den 28 januari 1966,
äventyras — avflytta mitt under pågående slutförberedelser för denna. Erfarenhetsmässigt
är, säger delegationen, tiden just före en rådssession den
mest ansträngda. Personalen kan icke utan eftersättande av de egentliga arbetsuppgifterna
under denna tid tillika ägna sig åt flyttningsbestyr. Först
efter sessionens slut i februari 1966 kan en förflyttning av delegationens
kansli av arbetsmässiga skäl komma i fråga.
Utskottet har berett kanslichefen hos Nordiska rådets svenska delegation
tillfälle att i en muntlig föredragning inför utskottet redovisa vissa kompletterande
synpunkter utöver dem som anförts i delegationens skrivelser i
ämnet.
Riksdagens organisationsutredning upplyser om att inom utredningen
pågår överväganden i syfte att överflytta handläggningen av ärenden rörande
riksdagens lokaler från riksgäldsfullmäktige till annat riksdagens organ.
Denna upplysning torde i och för sig icke, säger utredningen, påverka ställningstagandet
till frågan om de åtgärder som anses nu böra igångsättas med
omedelbar verkan. Sett på längre sikt anses emellertid ett par särskilda frågor
böra beaktas. Den ena avser behovet av lokaler för riksdagens egna organ,
vilket behov kan komma att påverkas av ett realiserande av utredningens
förslag. Den andra frågan berör riksgäldsfullmäktiges förslag om att riksdagen
skulle besluta tillsätta en kommitté för fortlöpande beredning och
planläggning på längre sikt av riksdagens lokalfrågor. Organisationsutredningen
anser att sistnämnda fråga bör anstå i avvaktan på ställningstagandet
till utredningens kommande förslag.
Utredningen har från sina utgångspunkter ej funnit anledning till erinran
mot att riksdagens revisorer och deras kansli samt Nordiska rådets svenska
delegations kansli bereds lokaler utom riksdagshuset.
I övrigt har framställningen inte föranlett annat uttalande från organisationsutredningens
sida än att utredningen understryker riksgäldsfullmäktiges
uppfattning att någon utflyttning av utskotten till lokal utanför riksdagshuset
ej bör ske.
Utskottet. Riksdagen beslöt i maj 1965 på hemställan av bankoutskottet
(uti. nr 36) att ge riksgäldsfullmäktige i uppdrag att pröva olika möjligheter
att tillfredsställande lösa riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga. Beslutet
föranleddes av motioner om vissa åtgärder i syfte att förbättra arbetsförhållandena
inom riksdagen. I samband med detta ärendes behandling
aktualiserades frågan om dispositionen av kvarteret Vinstocken vid Gustaf
Adolfs torg i Stockholm, vilken fastighet skulle övergå i kronans ägo och
avsågs delvis bli utnyttjad för riksdagens räkning. I riksgäldsfullmäktiges
uppdrag ingick att särskilt bevaka riksdagens intressen med avseende på
2* Ritning till riksdagens protokoll 1965. S sand. AV 62
12
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1065
kvarteret Vinstocken. Fullmäktiges uppgift förväntades till väsentliga delar
kunna lösas snabbt, så att förslag kunde framläggas till höstsessionen av
årets riksdag.
När fullmäktiges förslag nu föreligger, vill utskottet uttala sin tillfredsställelse
över det konstruktiva sätt på vilket frågan angripits. Den väsentliga
höjning av antalet för riksdagsledamöterna tillgängliga arbetsrum som
nu blir möjlig innebär ett stort steg i riktning mot de mera gynnsamma arbetsvillkor
som en stark opinion inom och utom riksdagen funnit erforderliga
för riksdagsledamöternas del.
En huvudfråga vid de överväganden som fullmäktige haft att företaga har
varit huruvida behovet av ett ökat antal arbetsrum skall tillgodoses i första
hand inom riksdagshuset, vilket förutsätter radikala åtgärder i fråga om utflyttning
av institutioner som nu är förlagda dit, eller utanför riksdagshuset,
med de nackdelar detta medför för dem som skall utnyttja arbetsrummen.
Fullmäktige har stannat vid att föreslå en mera begränsad utflyttning, avseende
organ som bedömts ha en mindre central betydelse för riksdagens
verksamhet. Av de nytillkommande arbetsrummen blir alltså blott en mindre
del förlagda till riksdagshuset. Utskottet kan i det väsentliga ansluta sig
till de värderingar som blivit utslagsgivande för fullmäktige; vissa undantag
härvidlag redovisar utskottet i det följande.
En stor förtjänst hos fullmäktiges förslag är att det erbjuder riksdagsledamöterna
ett antal arbetsrum, som ehuru belägna utanför riksdagshuset
kan nås från detta på kortare tid och mera bekvämt än ruin i kvarteret Vinstocken.
Fullmäktige har nämligen lyckats träffa överenskommelse om att
riksdagen skall få överta de lokaler som utrikesdepartementet och handelsdepartementet
för närvarande disponerar i kvarteret Rosenbad vid Strömgatan,
mot att departementen i stället får överta utrymmen i kvarteret Vinstocken.
De rum som kommer att stå till riksdagsledamöternas förfogande
i Rosenbad synes till stor del vara av god klass. Utskottet finner det gjorda
arrangemanget välmotiverat och anser att riksdagen på detta sätt indirekt
drar god nytta utav förvärvet av kvarteret Vinstocken. Tyvärr kommer den
första delen av de nya rummen i kvarteret Rosenbad, ett sextiotal, icke att
kunna tagas i anspråk förrän tidigast hösten 1966 och återstoden, omkring
150, icke förrän flera år senare; någon lösning som snabbare ger ett väsentligt
lokaltillskott torde dock knappast kunna åstadkommas.
Den begränsade utflyttning från riksdagshuset, som skulle komma till
stånd, avser enligt förslaget riksdagens revisorer, riksdagsbiblioteket, inklusive
riksdagens upplysningstjänst, och Nordiska rådets svenska delegation.
Av dessa har revisorerna accepterat de nya lokaler som erbjudits, belägna i
samma fastighet i kvarteret Rosenbad där riksgäldskontoret är inrymt. Utskottet
tillstyrker att denna flyttning genomföres. Till frågan om en av
flyttningen föranledd ändring i revisorernas instruktion återkommer utskottet
i sitt memorial nr 63.
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
13
Riksdagsbiblioteket jämte upplysningstjänsten föreslås av fullmäktige
skola förläggas till kvarteret Vinstocken och där inrymmas i stora bankhallen
jämte angränsande lokaler, bl. a. valvsutrymmen. Bibliotekets styrelse
motsätter sig emellertid den föreslagna flyttningen. Ett av huvudargumenten
är därvid, att biblioteket på detta sätt skulle få avsevärt minskade förutsättningar
att, bl. a. genom upplysningstjänsten, tillgodose riksdagsledamöternas
informationsbehov.
Upplysningstjänstens betydelse för riksdagsarbetet har utskottet upprepade
gånger haft anledning att understryka. En avsevärd utbyggnad av dess
resurser har också under de senaste åren på utskottets hemställan beslutats
av riksdagen. Upplysningstjänstens arbetsvillkor torde därför i detta sammanhang
förtjäna att noga beaktas. Även om man för att kunna bereda
riksdagsledamöterna ytterligare arbetsrum i riksdagshuset tvingas kraftigt
inskränka antalet organ som alltjämt kan få vara förlagda dit, talar enligt
utskottets mening övervägande skäl för att man låter upplysningstjänsten
kvarstanna i riksdagshuset. Riksdagens organisationsutredning, som har
att pröva bl. a. upplysningstjänstens organisation, har i sitt remissyttrande
uttalat önskemål i denna riktning.
Den nära samhörigheten mellan upplysningstjänsten och biblioteket i
övrigt — vilken betonats vid de tillfällen då riksdagen haft att taga ställning
till frågor om upplysningstjänstens organisation och resurser — anföres
av biblioteksstyrelsen som ett viktigt motiv för att låta institutionen i
dess helhet kvarstanna i riksdagshuset. Utskottet finner dock anledning att
— utan att taga ställning till om en gemensam placering är nödvändig —-särskilt beröra hur saken ter sig med hänsyn till den egentliga biblioteksverksamheten.
Det synes då uppenbart, att en utflyttning får vittgående
verkningar även för denna. Åtskilliga praktiska problem kan väntas uppstå,
och kostnaderna för ombyggnad och inredning av de nya lokalerna torde
bli betydande. Den utredning som fullmäktige kunnat verkställa på den
korta tid som stått till förfogande utgör enligt utskottets mening ett väl
knapphändigt underlag för ett omedelbart beslut i frågan om bibliotekets
placering. Utskottet vill härvidlag också hänvisa till de synpunkter på utredningen
som biblioteksstyrelsen anfört. Även om det givetvis är angeläget
att snabbt vinna klarhet om såväl lokaltillgången i riksdagshuset som användningen
av bankhallen och valvsutrymmena i kvarteret Vinstocken, finner
utskottet det av här redovisade skäl vara nödvändigt med en viss kompletterande
utredning, som klarare belyser de praktiska och kostnadsmässiga
konsekvenserna av bibliotekets föreslagna flyttning till kvarteret Vinstocken.
Med hänsyn till att vissa för biblioteket avsedda valvsutrymmen
under ytterligare inemot ett år disponeras av Skandinaviska banken, bör
det enligt utskottets mening vara möjligt att låta beslutet föregås av en
sådan utredning. Det torde böra uppdragas åt riksgäldsfullmäktige att svara
för denna utredning, vilken bör verkställas så skyndsamt att riksdagen kan
14 Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
fatta erforderliga beslut på ett mycket tidigt stadium av nästa års vårsession.
Utskottet förutsätter, att riksdagsbibliotekets ledning lämnar det bistånd
vid denna utredning som påkallas av fullmäktige. Givetvis bör också utomstående
biblioteksteknisk expertis kunna anlitas. I detta sammanhang vill
utskottet till sist konstatera, att det vid den slutliga bedömningen av frågan
om en flyttning av riksdagsbiblioteket torde böra beaktas, att det kan
komma alt visa sig lämpligt att förlägga biblioteket till det nuvarande riksbankshuset,
när detta — enligt vad som nu synes sannolikt från år 1973 —
ställes till riksdagens förfogande.
Nordiska rådets svenska delegation har inte ställt sig helt avvisande till
att lämna riksdagshuset men däremot motsatt sig en flyttning till de lokaler
i huset Jungfrugatan 15 på Östermalm som anvisats av riksgäldsfullmäktige.
Utskottet delar delegationens uppfattning att en förläggning närmare
riksdagshuset skulle vara önskvärd för delegationens del. Utskottet
föreslår därför, att fullmäktige får i uppdrag att göra ytterligare försök att
åstadkomma en sådan lösning. Den nämnda kontorsvåningen Jungfrugatan
15, till vilken fullmäktige under alla omständigheter bör bemyndigas att
skaffa sig tillgång genom tecknande av bostadsrätt för riksdagens räkning,
torde därvid kunna användas som bytesobjekt. För den händelse fullmäktige
icke inom rimlig tid skulle lyckas lösa delegationens lokalfråga efter här
angivna riktlinjer, synes delegationen emellertid få acceptera den föreslagna
förläggningen till Jungfrugatan.
Ett spörsmål av stor betydelse är vilka principer som skall användas för
fördelningen bland riksdagsledamöterna av de rum och arbetsplatser som
kommer att stå till förfogande i riksdagshuset och i kvarteret Rosenbad.
Efter hörande av de fyra största riksdagspartierna föreslår fullmäktige, att
fördelningen skall ske genom partigruppernas egen försorg. Utskottet ansluter
sig till denna tanke och förutsätter att på fullmäktiges initiativ en
överenskommelse mellan de berörda kan komma till stånd. Givetvis bör
möjligheten att undantaga vissa rum för allmänt begagnande också stå öppen.
I här förevarande sammanhang bör också ägnas uppmärksamhet åt de
lokalproblem som kan uppstå för partigruppernas kanslier, när de nu, sedan
riksdagen på grundval av bankoutskottets utlåtande nr 54 beslutat om
statsbidrag för ändamålet, kan väsentligt utökas. Uppenbarligen saknar
riksdagen möjlighet att utanför det rumsbestånd vars fördelning fullmäktige
behandlar tillhandahålla lokaler åt gruppkanslierna. Utskottet finner
det därför rimligt och lämpligt, att partigrupperna äger efter eget gottfinnande
disponera dem tilldelade utrymmen i riksdagshuset och kvarteret
Rosenbad även för gruppkansliernas behov. Det synes inte uteslutet, att en
förläggning av gruppkanslierna helt eller delvis till kvarteret Rosenbad
skulle kunna innebära en i många hänseenden rationell lösning och medföra
ett bättre utnyttjande av de delvis mycket rymliga rumsenheterna där
Bankoutskottets utlåtande nr 62 dr 1965
15
än om ifrågavarande lokaler uteslutande disponeras som ledamotsrum.
Slutligen vill utskottet beröra det av fullmäktige väckta förslaget om en
kommitté för fortlöpande beredning och planläggning på längre sikt av
riksdagens lokalfrågor. I likhet med riksdagens organisationsutredning anser
utskottet att frågan om en sådan kommitté bör vila i avvaktan på ställningstagandet
till utredningens inom en ganska nära framtid väntade förslag.
Samtidigt som utskottet föreslår ett uppskov med beslut om hur det
organ skall vara sammansatt som skall ägna sig åt riksdagens lokalfrågor
vill utskottet understryka, att den nämnda arbetsuppgiften ter sig synnerligen
angelägen. Bland de projekt rörande ny-, till- och ombyggnad av riksdagshuset
som i olika sammanhang framförts vill utskottet här blott erinra
om det förslag till åstadkommande av arbetsrum i omedelbar anslutning till
riksdagshuset, som berördes i andra kammarens debatt den 26 maj i år i
anledning av utskottets utlåtande nr 36. Åtskilliga andra, såväl mera som
mindre vittsyftande idéer torde även förtjäna beaktande.
Åberopande vad som här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av riksgäldsfullmäktiges förevarande
framställning måtte
1. godkänna av fullmäktige i framställningen framlagda
riktlinjer och förslag i fråga om anskaffande av arbetsrum
för riksdagsledamöter, m. m, med de undantag som framgår
av vad utskottet ovan anfört,
2. uppdraga åt fullmäktige att
dels efter samråd med berörda parter vidtaga erforderliga
åtgärder för förslagens genomförande,
dels i enlighet med vad utskottet ovan anfört verkställa
kompletterande utredning rörande flyttning av riksdagsbiblioteket
till kvarteret Vinstocken,
dels i enlighet med vad utskottet ovan anfört söka för
Nordiska rådets svenska delegation i första hand anskaffa
lokaler i riksdagshusets närhet,
dels ock med anlitande av på riksgäldsfonden tillgängliga
medel förvärva kontorslokaler för riksdagens räkning genom
tecknande av bostadsrätt i fastigheten Jungfrugatan 15 i
Stockholm.
Stockholm den 7 december 1965
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
16
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
Närvarande:
1
från första kammaren: herrar Hilding, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Augustsson, Lundin och Lundberg;
från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Berglund, Franzén i Motala, Larsson i Umeå, Rask, Börjesson i Glömminge
och Fridolfsson i Rödeby.
Reservation
av herrar Augustsson och Lundberg.
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
17
BILAGA
FULLMÄKTIGE I RIKSGÄLDSKONTORET
angående riksdagsledamöternas arbetsrum sfråga
Till
Riksdagens Bankoutskott
Riksdagen har på hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 36 år 1965
uppdragit åt riksgäldsfullmäktige att, med beaktande av vad utskottet i
ärendet anfört, för höslsessionen av innevarande års riksdag lägga fram
förslag beträffande riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga. Utskottet, som
underströk vikten av att frågan snarast fick en tillfredsställande lösning,
anförde i sammandrag följande:
Det står för utskottet klart att en slutgiltig lösning av arbetsrumsfrågan
förutsätter att riksbankens nuvarande fastighet kan disponeras för riksdagens
räkning. Därvid bör rimligen en omdisposition övervägas beträffande
alla de lokalutrymmen som sålunda skulle stå till riksdagens förfogande,
så att varje lokal användes för det ändamål som den med hänsyn till läge
etc. är bäst lämpad för. Avsikten att bereda riksdagen tillgång till riksbanksfastigheten
har varit bestämmande när beslut fattats att för riksbankens
räkning reservera en tomt i kvarteret Fyrmörsaren norr om Brunkebergstorg.
Enligt hittills föreliggande planer kan emellertid flyttningen av
riksbanken ske först i början av 1970-talet.
Sedan avtal träffats om kronans förvärv av Skandinaviska bankens fastighet
i kvarteret Vinstocken vid Gustaf Adolfs torg har för förvärv av och
ändringsarbeten i denna fastighet anslag begärts i propositionen nr 105 där
chefen för kommunikationsdepartementet uttalar att överväganden pågår
om fastighetens användning och att lokaler bl. a. för riksdagens räkning
i första hand synes komma i fråga.
När det gäller hur riksdagens lokalbehov kan tillgodoses genom dessa
fastighetsförvärv, har skilda meningar framförts. Den ena är att riksbanken
skall flyttas till den av staten inköpta bankfastigheten, varigenom det nuvarande
riksbankshuset inom en nära framtid skulle bli disponibelt för
riksdagen. Den andra meningen är att till fastigheten skall förläggas arbetsrum
för riksdagsledamöter eller andra lokaler för riksdagens ändamål,
intill dess lokaler kan beredas i det nuvarande riksbankshuset.
Beträffande riksbankens förflyttning till den inköpta bankfastigheten
hade riksbankschefen inför utskottet uttalat, att ett slutligt ställningstagande
till frågan om eu dylik förflyttning måste föregås av en närmare teknisk
utredning. Utskottet hade därefter ytterligare prövat frågan huruvida en
utredning, avseende möjligheterna att förflytta riksbanken till kvarteret
Vinstocken, borde verkställas, och vidare anfört bl. a. följande.
Utskottet har kommit till uppfattningen att en utredning av denna innebörd
icke bör komma till stånd. Endast en nybyggnad kan enligt utskottets
mening ge riksbanken tillräckligt ändamålsenliga lokaler. Utskottet av
-
18
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
visar därför tanken att en förläggning av riksbanken till kvarteret Vinstocken
skulle kunna bli definitiv. Mot tanken på en temporär förflyttning
talar de olägenheter och kostnader som en sådan skulle medföra för riksbanken.
För att bereda riksdagen tillgång till riksbankens nuvarande byggnad bör
enligt utskottets mening arbetet med den nya riksbanksbyggnaden i kvarteret
Fyrmörsaren intensifieras. Om detta arbete inte blir försenat räknar
utskottet med att det nuvarande riksbankshuset efter erforderlig ombyggnad
skall kunna stå till riksdagens förfogande år 1973.
I avvaktan på denna tidpunkt bör temporära lösningar av arbetsrumsfrågan
eftersträvas. Därvid bör särskilt uppmärksammas möjligheten att för
riksdagens behov ta i anspråk lokaler i kvarteret Vinstocken.---
Vid planeringen av hur utrymmena i kvarteret Vinstocken skall kunna
utnyttjas bör en förutsättningslös prövning ske av möjligheten att flytta
olika organ från riksdagshuset. Ett uppslag som därvid bör beaktas är
en förläggning av utskottens lokaler till kvarteret Vinstocken. Om samtliga
utskott omplaceras, skulle i riksdagshuset praktiskt taget ett helt våningsplan
och dessutom betydande delar av två andra våningsplan frigöras. Ett
stort antal arbetsrum skulle kunna åstadkommas genom en uppdelning av de
nuvarande utskottssalarna på mindre enheter. I detta sammanhang må
nämnas att redan under hösten 1965 en begränsad förbättring av lokaltillgången
i riksdagshuset torde kunna erhållas, sedan riksgäldskontoret och
byggnadsstyrelsen ställt i utsikt att lokaler för riksdagens revisorer och
för Nordiska rådets svenska delegation kan beredas på annat håll än i riksdagshuset.
Bankoutskottets nu återgivna uttalanden godkändes av riksdagen.
Till fullgörande av riksdagens uppdrag har riksgäldsfullmäktige låtit göra
en inventering av för ifrågavarande ändamål tänkbara lokalutrymmen
utanför riksdagshuset samt föranstaltat om vissa byggnadstekniska utredningar
i anslutning härtill och därvid i enlighet med riksdagens direktiv
särskilt beaktat möjligheten att utnyttja fastigheten i kv. Vinstocken. Såsom
ett alternativ har även undersökts möjligheterna att genom en omdisposition
av vissa av de av statsverket för närvarande disponerade lokalutrymmena
i Rosenbadsfastigheten bereda riksdagen lämpliga och välbelägna lokaler
i denna fastighet. Samråd har i ärendet ägt rum med representanter för
bl. a. statsdepartementen, som i enlighet med vad som närmare framgår
av det följande också haft att bevaka mycket stora lokalanspråk, samt
byggnadsstyrelsen ävensom i vissa frågor med utredningen om riksdagens
förvaltningsorganisation, kamrarnas sekreterare, partigrupperna, riksdagsbiblioteket
samt andra berörda riksdagsorgan. Byggnadsrådet Ch. Olrog
har biträtt fullmäktige såsom expert.
Fullmäktige har vidare gjort en bedömning av arten och omfattningen
av riksdagens lokalbehov samt, bl. a. mot bakgrunden av utskottets uttalanden,
av för- och nackdelar med olika lösningar av riksdagens och dess
ledamöters lokalbehov. Därvid har särskilt stått i förgrunden frågan om
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
19
återverkan på riksdagens funktioner och arbetsförhållanden vid exempelvis
en utflyttning av utskotten.
Den kommitté som riksgäldsfullmäktige år 1961 tillsatte för att på riksdagens
uppdrag utreda riksdagsledamöternas bostadsfråga redovisade i sitt
år 1963 lämnade betänkande (se bankoutskottets utlåtande nr 29 av samma
år) resultatet av en enkät bland ledamöterna, verkställd hösten 1961, för
att få en bild av deras önskemål beträffande såväl bostäder som arbetsplatser
för riksdagsarbetets rätta bedrivande. Enkäten visade, att 122 ledamöter
ansåg sig behöva eget arbetsrum, medan 73 ledamöter önskade
delat rum och 89 ledamöter ansåg arbetsplats för sporadiskt bruk vara
tillräcklig. Av enkätsvaren att döma syntes föreligga ett behov av ca 200
arbetsrum inkl. rum för tahnän, parti- och gruppledare samt utskottsordförande.
I samband härmed gjorde kommittén följande uttalande:
Siffran 200 torde få anses som ett minimum; troligen kommer anspråken
på eget arbetsrum i framtiden att stiga väsentligt. Målsättningen bör vara att
tillhandahålla varje riksdagsledamot ett eget arbetsrum vilket skulle innebära
ett maximalt behov av 383 rum vid nuvarande tvåkammarsystem. En
viss reducering av denna maximisiffra bör man -— såsom framgår av enkäten
— dock räkna med, eftersom det alltid torde finnas ett visst antal ledamöter
som av olika anledningar ej har behov av eget arbetsrum i riksdagshuset.
Riksgäldsfullmäktige anslöt sig i sitt yttrande till ovannämnda målsättning.
Bankoutskottet anförde:
Med hänsyn till ovissheten om ställningstagandena till författningsutredningens
förslag och den därmed delvis sammanhängande osäkerheten om
möjligheterna att tillgodose behoven av arbetsplatser för ledamöterna, bör
man enligt utskottets mening undvika att på nuvarande stadium engagera
sig i lösningar av bostads- och arbetsrumsfrågan som är kapitalkrävande
och som binder framtida ställningstaganden i dessa hänseenden. Å andra
sidan måste det bedömas som synnerligen otillfredsställande om inga ytterligare
åtgärder skulle vidtas för att lösa ledamöternas arbetsrums- och
bostadsfråga under den förhållandevis långa tid som återstår tills en mera
permanent lösning kunnat genomföras på grundval av ställningstaganden
till arbetsrumsfrågan. Fullmäktige bör därför uppmärksamt undersöka de
möjligheter som kan föreligga att lätta den besvärande situationen. 1 första
hand torde böra ifrågakomma att överväga att genom utflyttning av riksdagsrevisorernas
kansli och Nordiska rådets sekretariat utnyttja de lokaler
som f. n. disponeras av dessa organ.
Utskottet gjorde icke något särskilt uttalande beträffande omfattningen
av arbetsrumsbristen.
Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med vad bankoutskottet i
ärendet förordat (rskr 394/1963).
I anslutning till bankoutskottets ovan refererade uttalande har, såsom
fullmäktige tidigare redovisat till utskottet, underhandlingar med bygg
-
20
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
nadsstyrelsen förts om beredande av lokaler för Nordiska rådets svenska
delegation och riksdagens revisorer utanför riksdagshuset; sådana har
också ställts i utsikt. Ehuru de två institutionerna ännu ej definitivt anvisats
nya lokaler, har riksgäldsfullmäktige i föreliggande utredning likväl
förutsatt att riksdagen får förfoganderätt till deras nuvarande rum i riksdagshuset
— eventuellt med undantag för något rum, som kan komma att
erfordras för den omedelbara kontakten mellan Nordiska rådets kansli
och riksdagens ledamöter; särskild framställning härom har ingivits till
fullmäktige.
De ovan refererade uttalandena beträffande behovet av rum torde alltjämt
— vid sidan av bankoutskottets utlåtande i frågan till 1965 års vårriksdag
— kunna vara en utgångspunkt vid försöken att lösa ledamöternas
arbetsrumsfråga. Samtidigt måste härvid beaktas de behov av ökat utrymme
som uppkommit eller kan förutses uppkomma inom en närliggande tid
för olika organ inom riksdagshuset till följd av expanderande uppgifter.
Exempel härpå utgör riksdagens upplysningstjänst, ekonomibyrån, skrivcentralen,
kammar- och utskottskanslierna, press, radio och TV. Bristen
på sammanträdesrum är ävenledes påtaglig för närvarande.
En inventering av de rum som för närvarande står till förfogande i riksdagshuset
för ledamöterna utvisar följande:
disponibla arbetsrum i vindsvåning och bottenvåning 19
rum för partiordförande ...................................... 5
utskottsordförande ........................................ 12
kanslideputerades ordförande ................................ 1
talmän .................................................. g
statsråd .................................................. 4
47
Härtill skulle komma:
Nordiska rådets lokaler (ev. efter viss ombyggnad) .......... 8
riksdagens revisorer (» » » » ) .......... 8
16
Summa 63
Härutöver må nämnas, att entresolvåningens ca 20 stenografrum kan disponeras
på tider då plena ej pågår.
Riksdagens aktuella behov av lokaltillskott hänför sig, som nämnts, icke
enbart till riksdagsledamöternas önskemål om väsentligt ökat antal arbetsrum;
även riksdagens egen expanderande förvaltningsorganisation och
vissa dess organ kräver avsevärt ökat lokalutrymme, enligt särskild utredning,
tills vidare ca 30-talet rum.
Ytterligare lokalbehov kan förväntas framkomma i samband med pågående
utredning om riksdagsförvaltningens organisation.
Riksgäldskontorets i samråd med representanter för byggnadsstyrelsen
verkställda undersökningar, varvid även andra ytterst angelägna statliga
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
21
lokalanspråk måst beaktas, gav redan på ett tidigt stadium vid handen att,
även om alla för ändamålet tillgängliga resurser tages i anspråk i samband
med ett lokaltillskott i kv. Vinstocken och/eller på annat håll utanför riksdagshuset,
ändock inga omedelbara förutsättningar förelag för att realisera
mera vittsyftande önskemål om arbetsrum för riksdagens ledamöter. Då antalet
rumsenheter, som inom det närmaste året beräknats kunna ställas till
förfogande för ändamålet i och utanför riksdagshuset under alla förhållanden
måste bli otillräckligt, måste en fördelning ske på ett ändamålsenligt
sätt. Fullmäktige återkommer till denna fråga i det följande.
Med ledning av bankoutskottets ovan citerade uttalande vid vårsessionen
i fråga om planeringen av hur utrymmena i kv. Vinstocken skulle kunna
utnyttjas för riksdagens räkning har tvenne huvudalternativ ansetts böra
ingående undersökas, varvid även beaktats de konsekvenser för riksdagens
verksamhet i övrigt, som ett genomförande av det ena eller andra alternativet
kan medföra. Alternativ I i det följande innebär, att nya lokaler utanför
riksdagshuset i första hand utnyttjas för arbetsrum till ledamöter, medan
enligt alternativ II utrymme för ledamöters arbetsrum så långt möjligt
skulle beredas inom riksdagshuset genom utflyttning av viss riksdagens
verksamhet, därvid särskilt frågan om en utflyttning av utskottsverksamhet
diskuterats.
Enligt alternativ I skulle riksdagens olika organ — med de undantag som
förut nämnts — vara kvar i riksdagshuset med möjlighet att vid behov i viss
utsträckning expandera. För de arbetsrum, som skulle iordningställas för
ledamöterna utanför riksdagshuset, erfordras, förutom möblering och inredning,
vissa anordningar för service. Vakthållning måste ordnas i erforderlig
utsträckning. Skrivmaskinskunnig personal bör finnas på platsen, i
varje fall vid vissa tider. Läsrum med tidningar och tidskrifter bör likaledes
finnas.
Ehuru nackdelen med att inte ha arbetsrummen under samma tak som
övriga riksdagsfunktioner torde vara odiskutabel, torde alternativ I under
vissa förutsättningar ändå innebära en tillfredsställande lösning på arbetsrumsproblemet.
Rummen kan visserligen som regel ej nyttjas under debatter
i kamrarna, men under övriga tider kan ledamöterna söka sig till desamma
för arbete eller vila även om förflyttningen till och från riksdagen
kan vålla olägenheter. Detta alternativ torde emellertid, för att anses helt
acceptabelt, förutsätta att därjämte finnes ett antal arbetsrum i riksdagshuset
tillgängliga för ledamöterna, särskilt med tanke på plenidagar. Dessa
rum skulle kunna fördelas på de olika partierna, att disponeras i enlighet
med deras önskemål. För att få ett rimligt utnyttjande av »annex-rummen»
torde dessa i huvudsak böra ställas till förfogande pa ett sådant sätt att arbetsmateriel
ctc. kan förvaras på rummen, d. v. s. arbetsplatsen bör på ett
eller annat sätt vara personlig, eller i varje fall tilldelad visst riksdagsparti.
Övriga för riksdagsarbetets behöriga gång erforderliga organ kan enligt
22
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
detta alternativ fortsätta sin verksamhet utan de komplikationer en förflyttning
till plats utanför riksdagshuset måste innebära. En avgjord fördel med
alternativ I är att detta skulle medföra en relativt snabb successiv lättnad
i fråga om riksdagens lokalbehov utan att i alltför hög grad hindra andra
lokallösningar, som i fortsättningen kan bli aktuella.
Vid bedömning av alternativ II, innebärande utflyttning från riksdagshuset
av viss där förlagd verksamhet för att på så sätt bereda ledamöterna
arbetsrum, har fullmäktige utgått ifrån att följande lokaler tills vidare
måste bibehållas inom riksdagshuset, nämligen kamrarnas plenisalar jämte
sammanbindningsbanan, klubbrum, handbibliotek, kanslier med stenografruminen
och postexpedition, d. v. s. alla lokaler som nu är förlagda i huvudoch
entresolvaningen, samt Stora och Lilla partilokalerna. Restaurang med
kafélokaler kan heller inte nu flyttas.
Vad beträffar riksdagsbiblioteket har en utflyttning, med hänsyn inte
minst till därmed förenade svårigheter av biblioteksteknisk art, ansetts
böra komma till stånd endast under förutsättning att lämpliga och lämpligt
belägna lokaler kan ställas till förfogande på icke alltför kort sikt. Möjligheterna
att utnyttja den stora bankhallen i kv. Vinstocken för riksdagsbiblioteket
och på sa sätt finna en förnuftig användning av denna mycket
stora och synnerligen svårutnyttjade rumsenhet, har ingående studerats,
varvid förutsatts att biblioteket och upplysningstjänsten har så nära samband
med varandra, att det inte torde vara praktiskt att lokalmässigt skilja
dem åt. L^ndersökningen har visat, att bankhallen efter vissa ombyggnadsoch
ändringsarbeten kan erbjuda ur bibliotekssynpunkt förstklassiga lokaler
med rymliga läsesalar etc. För erforderligt förrådsutrymme finns mycket
stora och välhållna valvslokaler att tillgå.
Vid övervägandena om en eventuell utflyttning av riksdagsbiblioteket och
upplysningstjänsten har givetvis samråd ägt rum med bibliotekets ledning.
Även om denna därvid framfört betänkligheter beträffande ändamålsenligheten
av en utflyttning från riksdagshuset främst ur servicesynpunkt, har
dock någon egentlig invändning mot de föreslagna nya lokalerna i och för
sig icke kunnat göras.
En utflyttning av biblioteket och upplysningstjänsten skulle tillgodose
deras ökade utrymmesbehov och samtidigt ge ett välbehövligt lokaltillskott
inom riksdagshuset av ett 20-tal rum jämte förrådsutrymmen, varvid i motsvarande
mån behovet av lokaler för riksdagens räkning utanför riksdagshuset
skulle reduceras. Fullmäktige anser därför mycket starka skäl tala
för utflyttning av riksdagsbiblioteket och upplysningstjänsten. Härvid torde
dock handbiblioteket böra kvarbliva i riksdagshuset och kompletteras med
bl. a. referenslitteratur samt särskilda anordningar vidtas för att underlätta
ledamöternas utnyttjande av bl. a. upplysningstjänstens service.
Rumsenheter, som det möjligen kunde ifrågasättas att ha på annan plats,
är partiernas förtroenderådsrum. Dessa nyttjas dock ofta under pågående
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
23
plenum; en förflyttning av dem torde därför vara olämplig. Ekonomibyrån
med dess olikartade funktioner för riksdagsarbetets bedrivande kan också
svårligen tänkas bli förflyttad utanför riksdagshuset. Kvar står då, bortsett
från biblioteket och upplysningstjänsten, det förslag som framkommit i
bankoutskottets utlåtande, nämligen att flytta utskotten till annan fastighet.
En ombyggnad av samtliga utskottsrum till rum för ledamöterna skulle,
enligt vad verkställd särskild utredning visar, ge 75 å 80 rum. Skulle nu
nyttjade sammanträdeslokaler också flyttas, kan man här vinna ytterligare
5 å 6 rum. Utskottsordförandena, som f. n. tillförsäkrats rum inom riksdagshuset,
måste säkerligen, även om utskotten flyttas, ha kvar dessa rum;
man behöver naturligtvis då också ha ett rum i utskottens omedelbara närhet.
En dubblering av ordföranderummen skulle sålunda i angivna läge bli
aktuell.
En utflyttning av utskotten till annan fastighet skulle med säkerhet medföra
icke obetydliga administrativa problem och andra olägenheter för riksdagens
organ. Från kammarsekretariatens synvinkel torde vara uppenbart,
att kommunikationerna mellan dem och utskottssekreterarna kommer att
försvåras. Likaså kompliceras de nödvändiga personliga kontakterna mellan
utskottssekreterarna och ledamöterna i riksdagshuset och ekonomibyråns
tryckeriavdelning. Även andra för riksdagsarbetet nödvändiga kontakter
skulle försvåras. Förflyttningen mellan riksdagshuset och kv. Vinstocken
innebär inte bara tidsmässigt olägenheter, särskilt under vintern.
Utskotten, vilka skulle överflyttas med tillhörande personal och utrustning,
torde kräva att en del av skrivcentralen förlägges till kv. Vinstocken. Även
i övrigt måste utskottens utflyttning nödvändiggöra vissa speciella arrangemang,
som delvis är svårförenliga med en rationell organisation. Skäl skulle
exempelvis kunna tala för att korrekturläsningen skedde, där utskottssekreterarna
befinner sig, och att alltså även denna arbetsdetalj behövde flyttas
samtidigt med utskotten. Föreståndaren för riksdagstrycket har dock andra
uppdrag, vilka stundom gör hans närvaro på ekonomibyrån nödvändig.
Mot en utflyttning av utskotten talar också att en sådan under alla omständigheter
skulle kräva betydande och kostnadskrävande ombyggnadsarbeten
såväl inom riksdagshuset som i de nya lokalerna, utan att därmed
med säkerhet kunde vinnas en på sikt ändamålsenlig lösning av riksdagens
lokalproblem. Det är ävenså svårt att inom en begränsad tidrymd anskaffa
lokaler, som medger utflyttning av samtliga utskott, vilket ur funktionell
synpunkt vore angeläget.
De invändningar, som kan göras mot en utflyttning för närvarande av
utskotten till lokal utanför riksdagshuset, finner fullmäktige vara av vägande
beskaffenhet. En lättnad i riksdagens aktuella lokalproblem synes
därför böra sökas i alternativet med iordningställande av arbetsrum för
ledamöterna utanför riksdagshuset jämte utflyttning av viss annan verksamhet
från riksdagshuset. Inte minst med tanke på att nu närmast efter
-
24
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
strävas en provisorisk och skyndsam lösning av frågan, med möjlighet att
successivt ta i anspråk ledigblivna utrymmen, synes detta alternativ avgjort
vara att föredraga.
Genom förvärvet av kvarteret Vinstocken har staten tillförts centralt belägna
lokaler, som bör utnyttjas för att direkt eller indirekt lösa en del av
riksdagens trängande lokalbehov. Då även från statsdepartementens sida
anmälts behov av lokaltillskott av betydande omfattning, ca 125 rum inom
det närmaste året, har tillbörlig hänsyn härtill ansetts böra tagas vid den
planerade lokaldispositionen. Departementens lokalbehov har uppgivits
främst sammanhänga med den förstärkning och effektivisering av arbetet
inom Kungl. Maj :ts kansli, som riksdagen redan beslutat men som hittills
icke kunnat realiseras på grund av lokalbrist.
I befintligt skick innehåller kv. Vinstocken ovan bottenvåningen ca 125
tjänsterum, varav en del mycket stora, samt ca 2 000 m2 större lokaler i
bottenvåningen och källaren, anpassade för Skandinaviska bankens kundtjänst.
Härtill kommer valvs- och arkivutrymmen. Tjänsterummen är av
skiftande kvalitet. I bäst skick är den s. k. direktionsvåningen, som innehåller
flera förnämligt inredda rum. I byggnaden finns även en lunchavdelning
med hög kapacitet. Banken har förbehållit sig att även i fortsättningen
få i fastigheten disponera lokaler för ett avdelningskontor.
Utan genomgripande ombyggnad kan i bottenvåningen erhållas endast
ett mindre antal tjänsterum, vilka torde erfordras för den verksamhet som
kan inrymmas där, medan i våningarna ovan bottenvåningen beräknas
kunna — bl. a. genom ändrad rumsindelning — erhållas sammanlagt 185
rumsenheter. Genom relativt genomgripande ändringsarbeten i kontorsvåningarna
skulle antalet rum kunna ökas till ca 220. Ett sådant alternativ
skulle dels avse att ge byggnaden ett redigare kommunikationssystem och en
uppdelning av vissa större rumsenheter och dels omfatta borttagning av ett
antal trappor samt inläggning av bjälklag ovan den nuvarande notariatavdelningen
mot Jakobsgatan.
Det sammanlagda behovet av lokaltillskott för riksdagen och kanslihuset
skulle emellertid ej ens genom en omfattande ombyggnad bli helt täckt.
Byggnadsstyrelsen har för sin del funnit alternativet med en mer begränsad
ombyggnad f. n. vara att föredraga.
Vid de överläggningar, som ägt rum med representanter för statsdepartementen
samt byggnadsstyrelsen för att finna en lämplig fördelningsgrund
beträffande tillgängliga lokalutrymmen, har, som redan inledningsvis omnämnts,
uppkommit tanken att för riksdagens räkning i stället för Vinstocken
utnyttja de av handelsdepartementet och utrikesdepartementet för
närvarande disponerade lokalerna i kv. Rosenbad. Stora fördelar, icke minst
ur kommunikationssynpunkt, skulle därmed vara att vinna för riksdagsledamöterna.
Detta alternativ har därför ägnats ett ingående studium. En
variant av detta alternativ skulle vara att flytta riksgäldskontoret och riks
-
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år J965
25
bankens avdelningar i Rosenbad till Vinstocken. En del av bottenvåningen,
motsvarande de större lokaler som dessa organ nu disponerar i Rosenbad,
skulle därvid kunna utnyttjas. Biblioteket skulle kunna tänkas inflytta i
Rosenbads bottenvåning. Tanken på en sådan omflyttning har dock av flera
skäl ansetts icke realiserbar. Någon egentlig lokalvinst skulle därmed icke
uppnås.
Inom en tioårsperiod beräknas riksdagen erhålla ett lokaltillskott i det nuvarande
riksbankshuset. En omfördelning av lokaltillgångarna kommer därvid
att göras med hänsyn till då föreliggande lokalprogram. Redan dessförinnan
kan emellertid lokalsituationen i det centrala Stockholm förväntas
bli väsentligt förbättrad för den statliga sektorn i samband med lösningen
av vissa aktuella rivnings- och byggnadsfrågor. Större ombyggnadsarbeten i
kv. Vinstocken torde redan med hänsyn härtill nu böra undvikas. Därtill
kommer, att ett sådant ombyggnadsalternativ torde i rådande läge få anses
oacceptabelt för såväl riksdagen som statsdepartementen på grund av det
trängande behovet att så snart som möjligt erhålla ett lokaltillskott av icke
obetydlig omfattning.
Av alla studerade alternativ för ett ändamålsenligt utnyttjande för riksdagens
och statsdepartementens räkning av det lokaltillskott, som erbjudit
sig genom förvärvet av kv. Vinstocken, har, sedan en rimlig sammanjämkning
av föreliggande intressen ägt rum i samråd med byggnadsstyrelsen,
enighet kunnat nås mellan fullmäktige och representanter för departementen
om en lösning, innebärande i princip att riksdagens lokalanspråk tillgodoses
inom kv. Rosenbad, samt inom själva riksdagshuset genom utflyttning
av vissa institutioner (riksdagsbiblioteket, Nordiska rådets svenska
kansli samt statsrevisorerna), medan statsdepartementen skulle erhålla sitt
lokaltillskott i kv. Vinstocken. I sina huvudgrunder innefattar den — under
förutsättning av riksdagens godkännande — träffade överenskommelsen
följande:
1. Riksdagsbiblioteket med upplysningstjänsten inflyttar i kv. Vinstockens
bottenvåning och erforderliga delar av källarvåningen i denna fastighet.
Handbiblioteket förutsättes härvid kvarligga i riksdagshuset. Detta arrangemang
synes innebära en god lösning av bibliotekets och upplysningstjänstens
lokalproblem under i vart fall en tioårsperiod, eller till dess riksbankshuset
friställts och möjliggör en omprövning av riksdagens hela lokalfråga.
Genom bibliotekets och upplysningens utflyttning vinnes inom själva
riksdagshuset ett tillskott, efter vissa ändringar i nuvarande rumsindelning,
av ca 20-talet väl belägna rum. Av dessa rum skulle 10 bli på ca 20 m2
och kan lämpligen användas som delade arbetsrum. Härigenom erhålles 30
arbetsplatser. Bibliotekets och upplysningstjänstens behov av lokaltillskott
kommer att bli väl tillgodosett i kv. Vinstocken. Genom bibliotekets flyttning
frigöres i riksdagshuset även ca 1 000 in2 förrådsytor.
26
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
2. Utrikesdepartementet flyttar ut från kv. Rosenbad, där man f. n. disponerar
ett 60-tal arbetsrum. I stället får departementet i kv. Vinstocken
ta i anspråk huvuddelen av våningarna nr 4, 5 och 6. Beträffande dispositionen
av övriga delar av dessa våningar, vilka tillsammans efter omändringsarbeten
beräknas komma att omfatta ca 85 rum samt åtskilligt fler
arbetsplatser, förutsättes närmare överenskommelse få träffas mellan byggnadsstyrelsen
och berörda departement.
3. Riksdagen utnyttjar för sina akuta behov de av utrikesdepartementet
friställda lokalerna i kv. Rosenbad.
Riksdagen får härigenom ett lokaltillskott av ca 60 rum av mycket god
standard, vilka i stort sett kan utnyttjas i befintligt skick utan föregående
ändringsarbeten.
4. Våningarna 1—3 tr. i kv. Vinstocken, rymmande efter ombyggnad ca
100 rum, tas i anspråk av statsdepartementen, som här torde få utrymme
för ett helt departement, i avvaktan på en planerad mera långsiktig lösning
av departementens lokalproblem, som syftar till att samtliga departement
med undantag av utrikesdepartementet samlas i kanslihuset och närliggande
komplex.
5. Inledningsvis har förutsatts, att statsrevisorerna samt Nordiska rådets
svenska kansli skulle beredas lokaler utanför riksdagshuset i avsikt att på
så sätt kunna utöka de till riksdagens och riksdagsledamöternas direkta disposition
inom riksdagshuset stående lokalutrymmena.
De försök, som i samarbete med byggnadsstyrelsen gjorts för att anskaffa
nya lokaler för nu ifrågavarande institutioner, har visat att det finnes en
möjlighet att få utnyttja de lokaler i kv. Rosenbad, som för närvarande används
av vissa ecklesiastikdepartementets byråer. Dessa skulle då flytta
förslagsvis till kv. Vinstocken. De ledigblivna lokalerna i kv. Rosenbad skulle
lämpa sig väl för statsrevisorernas kansli.
Däremot har det för Nordiska rådets vidkommande visat sig svårt att finna
lämpliga lokaler i riksdagshusets omedelbara närhet. Byggnadsstyrelsen
har dock på ett tidigare stadium ställt i utsikt lokaler i det s. k. Preissiska
huset vid Drottninggatan, vilka lokaler Nordiska rådet emellertid ansett
mindre lämpliga. Ifrågavarande lokaler beräknas bli frigjorda i mars 1966.
Byggnadsstyrelsen har till följd av andra aktualiserade lokalbehov svårigheter
att fullfölja sitt åtagande. Möjlighet har emellertid yppat sig att praktiskt
taget omgående övertaga kontorslokalerna i den nyuppförda fastighet
vid Jungfrugatan 15, där redan tolv bostadslägenheter inköpts för riksdagens
räkning. Ifrågavarande lokaler är — såsom framgår av en skrivelse till
riksgäldsdirektören från Nordiska rådets svenska delegation den 11/10
1965 — utrymmesmässigt i stort sett tillfyllest för rådets behov. Dessutom
kan i källarvåningen erhållas lagerutrymmen för rådets tryck m. in. För
förvärv av lokalerna erfordras ett belopp av ca 275 000 kr., varav 226 000 kr.
för tecknande av bostadsrätt i kontorslokalen och ca 50 000 kr. för lager
-
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
27
utrymmena. Dessutom kan vissa behov av möbelkomplettering etc. uppkomma.
Fullmäktige är, efter tagen del av ovannämnda skrivelse, väl medvetna om
att vissa svårigheter kan uppstå för delegationens arbete vid en utflyttning
till angivna lokaler. Dessa svårigheter får emellertid vägas mot riksdagens
eget trängande lokalbehov. Här närmast diskuterade alternativ skulle redan
från början av 1966 års riksdag ge riksdagen ett lokaltillskott. Vid andra utflyttningsalternativ,
som kan yppa sig, skulle detta lokaltillskott kunna
ernås tidigast efter vårsessionens slut.
Den möjlighet att ta i anspråk de nämnda lokalerna i Jungfrugatan 15, som
nu yppat sig, bör enligt fullmäktiges mening under alla förhållanden begagnas.
Fullmäktige torde därför bemyndigas att förvärva ifrågavarande
kontorslokaler, som då i första hand bör användas för en utflyttning av
Nordiska rådets svenska delegation, samt föreslår tillika, vid bifall härtill,
att omkostnadsanslaget till Nordiska rådets svenska delegation och dess
kansli för budgetåret 1965/66 får belastas med belopp motsvarande hyreskostnader
och anskaffning av möbler etc.
Utflyttningen av Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli skulle
inom riksdagshuset ge ett lokaltillskott på 8 rum. Eventuellt skulle ett av
dessa rum behöva reserveras för tillgodoseende av kansliets behov av direkta
kontakter med riksdagsledamöterna.
6. I det föregående nämnda omflyttningar, som för riksdagens vidkommande
skulle innebära ett lokaltillskott på sammanlagt omkring ett hundratal
rum (vartill kommer utrymmen för bibliotekets och upplysningstjänstens
expansionsbehov, ca 10 rum), skulle enligt byggnadsstyrelsens beräkningar
(se nedan) under vissa förutsättningar kunna genomföras under
loppet av år 1966. Under ombyggnadstiden bör de lokaler i kv. Vinstocken,
som tillfälligt inte berörs av ombyggnads- och ändringsarbetena, kunna
upplåtas för provisoriskt utnyttjande, exempelvis för kommittéer och som
evakueringslokaler för att snabbare möjliggöra statsrevisorernas utflyttning
till Rosenbad. De lokaler, som efter renovering och ombyggnad blir färdigställda,
kan självfallet också successivt tagas i anspråk för sitt nya ändamål,
där så befinnes lämpligen böra ske.
7. På något längre sikt — ca 3 å 4 år — beräknas, enligt vad från byggnadsstyrelsen
uppgivits, lokalsituationen genom vissa byggnadsprojekt lätta
för den statliga sektorn. Enligt vad som nu kan förutses, kommer handelsdepartementet
att då utflytta från Rosenbadsfastigheten, varvid riksdagen
skulle övertaga jämväl härigenom ledigblivna lokaler såsom arbetsrum för
ledamöterna. Sammanlagt omkring 150 rum och åtskilligt flera arbetsplatser
skulle därefter stå till riksdagens förfogande i kv. Rosenbad.
Byggnadsstyrelsen har uppgjort ett tidsschema och verkställt beräkning av
kostnaderna för ombyggnaden av kv. Vinstocken. Under förutsättning att
28
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
arbetena får bedrivas kontinuerligt och med en erforderlig arbetsstyrka på
ca 30 man, kan lokalerna i våningarna 1—6 tr. vara inflyttningsklara i början
av september 1966. De av utrikesdepartementet friställda lokalerna i kv.
Rosenbad beräknas sålunda kunna bli disponibla för riksdagsledamöterna
senast före vårsessionens början 1967. Lokalerna för riksdagsbiblioteket i
bottenvåning och källare beräknas bli färdiga under november 1966.
Kostnaden för ombyggnaden har uppskattats till 4 å 4,5 milj. ler. I kostnaden
ingår ej arbetena i den tvåvåningshöga bankhallen mot Jakobsgatan.
Uppskattningen är grov, då det innan erforderliga detaljerade undersökningar
gjorts på platsen är svårt att bedöma arbetenas omfattning. Byggnadsstyrelsen
har därför reserverat sig för såväl tid som kostnad i den händelse
sådana arbeten visar sig mer komplicerade än vad som framgått vid
hittills gjorda bedömningar samt vidare förutsatt, att de som skall nyttja
fastigheten har normala och rimliga krav på utrustning och inredning.
Byggnadsstyrelsen kommer att i särskild skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om bemyndigande att tills vidare för ifrågavarande ändamål taga i
anspråk erforderligt belopp av de medel på 5 milj. kr., som vårriksdagen
anvisat för bl. a. ombyggnad och inredning av kv. Vinstocken.
Beträffande de kostnader för riksdagsbibliotekets utflyttning, som inte
sammanhänger med ombyggnadsarbetena i kv. Vinstocken, torde det böra
ankomma på styrelsen för biblioteket att sedermera, därest riksdagen godkänner
fullmäktiges ifrågavarande förslag, till riksdagen inkomma med en
närmare beräkning samt anslagsbegäran i anslutning därtill.
Inom Rosenbadsfastigheten torde ett bifall till fullmäktiges förslag föranleda
allenast smärre omändrings- och reparationsarbeten; kostnaderna
härför torde få bestridas av till byggnadsstyrelsens förfogande stående medel.
Kostnaderna dels för möblering och utrustning av de för riksdagens räkning
avsedda lokalerna i kv. Rosenbad och av de lokaler i riksdagshuset, som
skulle bli friställda genom utflyttning av riksdagsbiblioteket och upplysningst
jänsten, Nordiska rådets svenska delegation samt statsrevisorerna,
dels ock för erforderliga ändrings- och reparationsarbeten inom sistnämnda
lokaler i riksdagshuset, torde under förutsättning av riksdagens godkännande
av föreliggande förslag få belasta vederbörliga anslag under XIV huvudtiteln.
En fråga, som något berörts i det föregående, gäller principerna för fördelning
och utnyttjande av de rum, som avses för riksdagsledamöterna.
Olika grunder är härvid tänkbara. Varje parti kan sålunda tilldelas ett visst
antal rum att fördelas efter partiets eget skön, exempelvis så att vissa ledamöter
erhåller eget rum, medan andra får dela på återstoden. Fördelningen
kan också ske direkt genom riksdagens kanslier efter rekommendationer
från partierna. En tredje tänkbar princip vid fördelningen är, att rummen,
såsom för närvarande sker i riksdagshuset, allmänt ställes till ledamöternas
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
29
förfogande alltefter behov. Nackdelen med sistnämnda princip för fördelning
av rummen är att härigenom ej några personliga tillhörigheter kan få
kvarlämnas i lokalen. Eventuellt bör olika fördelningsprinciper tillämpas
för rummen i riksdagshuset resp. de rum som blir tillgängliga utanför detsamma.
Frågan om principerna för rumsfördelningen har av fullmäktige underställts
riksdagspartierna för yttrande. Härvid har allmänt accepterats tanken
på en fördelning av arbetsrummen genom partiernas eller partigruppernas
egen försorg. Den slutliga tilldelningen av rum till partierna torde få
bli beroende av en mellan representanter för dessa träffad överenskommelse.
Möjligen kan det härvid framstå som ändamålsenligt, att ett mindre
antal rum reserveras för allmänt begagnande av riksdagsledamöter, oavsett
partitillhörighet, vilka endast undantagsvis är i behov av eget arbetsrum.
Ett önskemål, som i detta sammanhang framförts, är att partiernas presidieledamöter
får egna arbetsrum i riksdagshuset.
Avslutningsvis vill fullmäktige anföra följande.
Den lösning av riksdagsledamöternas arbetsrumsfråga, som förordats i
det föregående, måste givetvis betraktas såsom i stort sett endast provisorisk
och icke ägnad att på längre sikt tillfredsställa de anspråk på arbetslokaler,
som med fog kan ställas av en institution som riksdagen, dess ledamöter,
funktionärer och olika organ. Ett framtida ianspråktagande av riksbankshuset,
med eller utan samband med en eventuell övergång till ett enkammarsystem,
kan måhända medföra en mer bestående lösning av riksdagens lokalproblem.
Med tanke på den avsevärda tidrymd, som kan beräknas åtgå
för planläggning och genomförande av mer permanenta anordningar, synes
erforderligt, att riksdagens lokalfråga i sin helhet liksom planeringen för
olika långtidsperspektiv nu upptages till ett mer ingående studium, lämpligen
genom en för ändamålet tillsatt kommitté, i vars uppdrag jämväl bör
ingå att upptaga exempelvis frågor om riksdagshusplanens ordnande samt
vässa parkeringsfrågor och trafiksamordningsproblem, sammanhängande
med riksdagshusets utnyttjande. Även tanken på byggande av ett helt nytt
riksdagshus kan vara förtjänt att av kommittén uppmärksammas såsom
ett långsiktsalternativ, därest mer närliggande utvägar skulle visa sig
mindre framkomliga. Fullmäktige vill i detta sammanhang omnämna, att i
samband med de senare årens diskussioner om riksdagens trångboddhet och
irrationella arbetsförhållanden framkommit, icke minst från arkitekthåll,
flera värdefulla uppslag, vilka det kunde vara av intresse att få ytterligare
utvecklade och belysta samt underställda en offentlig debatt.
Under åberopande av det ovan anförda får fullmäktige hemställa, att
bankoutskottet ville föreslå riksdagen att
dels godkänna av fullmäktige i det föregående framlagda riktlinjer och
förslag i fråga om anskaffande av arbetsrum för riksdagsledamöter, in. in.,
30
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
dels uppdraga åt fullmäktige att efter samråd med berörda parter vidtaga
erforderliga åtgärder för förslagens genomförande,
dels uppdraga åt fullmäktige att med anlitande av på riksgäldsfonden
tillgängliga medel förvärva kontorslokaler för riksdagens räkning genom
tecknande av bostadsrätt i fastigheten Jungfrugatan 15 i Stockholm,
dels ock besluta om tillsättande av en kommitté för fortlöpande beredning
och planläggning på längre sikt av riksdagens lokalfrågor.
I detta ärendes behandling har deltagit fullmäktiges vice ordförande samt
herrar Svensson, Fredriksson, östman, Adamsson och Svanberg ävensom
riksgäldsdirektören.
Stockholm den 4 november 1965
På fullmäktiges vägnar:
Axel Strand
/ Torsten Bjerlöw
Bilagor:
Ritningar rörande kv. Vinstocken samt kv. Rosenbad.1
Skrivelser från Socialdemokratiska riksdagsgruppen, Folkpartiets riksdagsgrupp,
Högerpartiet samt Centerpartiets riksdagsgrupp, ang. rumsfördelning.
Skrivelser från Nordiska rådets svenska delegation till riksgäldsfullmäktige
resp. riksgäldsdirektören, ang. lokaler för delegationens kansli.
1 Här ej återgivna.
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
31
SOCIALDEMOKRATISKA
RIKSDAGSGRUPPEN
BILAGOR
till riksgäldsfullmäktigeå
framställning
Riksdagens ekonomibyrå
Som svar på Er skrivelse av den 20 september detta år med begäran om
synpunkter på fördelningen av det tillskott på arbetsrum för ledamöternas
räkning som kan tänkas komma riksdagen till del i samband med Kronans
inköp av Skandinaviska Bankens hus vid Gustav Adolfs Torg föreslår den
socialdemokratiska riksdagsgruppen att de tilltänkta arbetsrummen tilldelas
de olika riksdagspartierna i proportion till dessas numerära representation
i kamrarna.
Stockholm den 14 oktober 1965
För socialdemokratiska riksdagsgruppen
Arne Möller
FOLKPARTIETS RIKSDAGSGRUPP
Riksdagens Ekonomibyrå
Som svar på Er skrivelse den 20 september 1965 om riksdagsgruppens
önskemål beträffande fördelningen av nytillkomna arbetsrum får vi framhålla
följande.
Fördelningen av de aktuella rummen mellan partigrupperna bör bli föremål
för överenskommelse av representanter för dessa. De rum som efter
denna överenskommelse tillfaller varje partigrupp bör fritt få disponeras av
denna.
Vi förutsätter att riksgäldskontoret håller partigrupperna fortlöpande
underrättade om de förslag rörande dispositionen av Skandinaviska bankens
tidigare lokaler vid Gustaf Adolfs Torg, som framkommer.
Vi vill i detta sammanhang betona det angelägna i att ansträngningar görs
att även innan en slutgiltig reglering av de nuvarande riksdags- och riksbanksbyggnaderna
skett tillgodose kravet på att varje ledamot får tillgång
till eget arbetsrum. Vi vill därför kraftigt understryka bankoutskottets uttalande
i utlåtande 36 i år, att riksgäldsfullmäktige bör särskilt bevaka riksdagens
intressen vid dispositionen av de lokaler, som frigöres när Skandinaviska
banken flyttar.
Stockholm den 27 oktober 1965
Bertil Ohlin
32
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
YNGVE HOLMBERG
Riksdagens Ekonomibyrå
Med anledning av Eder förfrågan den 20 ds får högerpartiet anföra
följande.
I och för sig synes oss en placering av riksdagsmännens arbetsrum i den
nuvarande Skandinaviska Bankens lokaler vid Gustav Adolfs Torg föga ändamålsenlig.
Vi vill ifrågasätta huruvida icke en förflyttning till Skandinaviska
Banken kunde ske av de tjänstelokaler Utrikesdepartementet förfogar
över i Rosenbad. Måhända skulle en motsvarande förflyttning av Handelsdepartementets
tjänstelokaler kunna genomföras. För Utrikesdepartementets
del borde en sådan omplacering vara enbart till fördel. Någon nämnvärd
nackdel för Handelsdepartementet om en del av deras tjänstehavare förlädes
till Skandinaviska Banken torde ej heller föreligga. Att det å andra sidan
skulle vara en högst betydande vinning om riksdagsmännens arbetsrum
kunde förläggas i Rosenbad är uppenbart. Enligt vår mening bör en lösning
sådan vi här skisserat först prövas innan alternativet Skandinaviska Banken
tages under prövning.
Oavsett i vilka lokaliteter arbetsrum för riksdagsmännen tillskapas synes
det oss ändamålsenligt att varje riksdagsparti tilldelas sina bestämda rum
att förfoga över enligt partiets egna önskemål. Det förefaller lämpligt att de
riksdagsmän som över huvud taget har behov av arbetsrum får möjligheter
att i skrivbord, skåp e. dyl. förvara arbetsmaterial, vid behov under lås.
Att därvid i vissa fall flera riksdagsmän kan nödgas slå sig samman om ett
rum ändrar icke detta förhållande. Möjligen kan det vara ändamålsenligt
att ett fåtal rum står så att säga lediga, till förfogande för riksdagsmän som
endast undantagsvis är i behov av ett särskilt arbetsrum.
Självfallet är varje lösning av riksdagsmännens arbetsrumsfråga genom
direkt anknytning till Riksdagshuset att föredraga. Även om en sådan lösning
ligger avlägsen i tiden, är det ett önskemål som vi ser det att partiernas
presidieledamöter får egna arbetsrum i Riksdagshuset.
Stockholm den 27 september 1965
HÖGERPARTIET
Riksorganisationen
Yngve Holmberg
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
33
CENTERPARTIETS RIKSORGANISATION
Till Riksdagens Ekonomibyrå
Centerpartiets riksdagsgrupp som beretts tillfälle yttra sig över principerna
för fördelningen av det tillskott på arbetsrum som kan komma riksdagen
till del i samband med kronans inköp av Skandinaviska bankens hus vid
Gustav Adolfs Torg vill anföra följande.
Målsättningen om ett arbetsrum per riksdagsledamot bör, även om den
inte går att förverkliga för närvarande, stå kvar. Då målsättningen inte nu
kan förverkligas är det lämpligt att varje parti får en viss kvot att fritt fördela
mellan sina ledamöter. Det förutsättes att varje partis lokaler kommer
att befinna sig i samma del av byggnaden eller i samma våningsplan. Förhandlingar
bör komma till stånd mellan partierna för fördelningen av lokalerna.
I detta sammanhang bör också framhållas att riksdagsgruppernas kanslilokaler
måste få ett tillfredsställande utrymme i riksdagshuset. Inför den
expansion som kan väntas i samband med det kanslistöd som planeras behövs
flera lokaler för gruppkansliema, lämpligt placerade och utrustade.
Stockholm den 26 oktober 1965
Centerpartiets Riksdagsgrupps Förtroenderåd
Lars Eliasson
NORDISKA RÅDET
Till fullmäktige i riksgäldskontoret
I enlighet med bankoutskottets förslag har riksdagen åt fullmäktige i
riksgäldskontoret uppdragit att framlägga förslag beträffande riksdagsledamöternas
arbetsrumsfråga (bankoutskottets uti. nr 36/1965).
Nordiska rådets svenska delegation vill i detta sammanhang erinra om
att frågan om anskaffande av lokaler för dess kansli alltjämt står öppen.
Lokaler har erbjudits delegationen i huset Drottninggatan 36 från någon
tidpunkt under senare delen av 1965. Dessa lokaler är emellertid i behov
av renovering, innan de eventuellt kan tagas i bruk för kansliets räkning.
Säker uppgift har icke heller kunnat erhållas om under vilken tidrymd lokalerna
i fråga kommer att kunna disponeras för kansliets räkning. Delegationens
arbetsutskott har under sådana förhållanden ansett sig ännu icke
34
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
kunna taga ställning till frågan om ett överflyttande av kanslilokalerna till
ifrågavarande fastighet.
En utflyttning av huvuddelen av delegationens kansli från riksdagshuset
till fastigheten Drottninggatan 36, vilka byggnader ligger på ett icke helt
obetydligt avstånd från varandra, kommer att nödvändiggöra att under
riksdagstid vissa lokaler disponeras av delegationens kansli i riksdagshuset
för den omedelbara kontakten med riksdagsledamöter. Under utskotts- och
plenidagar uppsökes nämligen kansliet av dessa i olika angelägenheter avseende
resor, arbetet i rådet samt allmänna upplysningar i nordiska frågor.
Kansliet måste under alla omständigheter i riksdagshuset disponera något
rum för denna kontakt, liksom visst utrymme måste stå till förfogande för
arbetet med distribution av handlingar och tryck till rådsmedlemmarna
m. fl.
En uppdelning av kansliet under riksdagstid på två olika lokaler kommer
självfallet att verka tyngande på arbetet och måste sannolikt medföra
viss arbetskraftsförstärkning, i varje fall vad budskickning beträffar. Givetvis
måste kansliet underkasta sig dessa mera tyngande verksamhetsformer,
därest väsentliga fördelar står att vinna i andra avseenden. Det synes emellertid
knappast rationellt att nu ålägga kansliet att omedelbart avflytta från
riksdagshuset, samtidigt som frågan om arbetsrum för riksdagsledamöterna
börjar utredas i sin helhet. Spörsmålet om dispositionen av delegationens
nuvarande kansliutrymmen utgör blott en liten del av detta större frågekomplex.
I debatten om arbetsrum för riksdagens ledamöter har bankoutskottet
framfört tanken att lokaler för vissa utskott skulle kunna disponeras i den
av staten just förvärvade fastigheten i kvarteret Vinstocken vid Gustav
Adolfs Torg. Om en sådan utflyttning av riksdagsutskotten äger rum till detta
hus, synes en nära tillhands liggande lösning för delegationens del vara
att lokaler bereds även för dess kansli i samma fastighet.
Under åberopande av det anförda får Nordiska rådets svenska delegations
arbetsutskott hemställa, att fullmäktige i riksgäldskontoret vid sin undersökning
av möjligheterna att skaffa riksdagens ledamöter arbetsrum måtte
beakta också delegationens lokalbehov och angelägenheten av att dess kansli
placeras på sådant sätt, att löpande kontakt kan hållas med delegationens
medlemmar och andra riksdagsledamöter under riksdagstid.
Stockholm den 28 maj 1965
För Nordiska rådets svenska delegation
Bertil Ohlin
/Gustaf Petrén
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
35
NORDISKA RÅDET
T ill riksgäldsdir ektören
Nordiska rådets svenska arbetsutskott har nu behandlat frågan om förflyttning
av delegationens kansli från riksdagshuset till två kontorslokaler
i bottenvåningen i det av Riksgäldskontoret disponerade huset vid Jungfrugatan
på Östermalm.
Vid sin bedömning av kontorslägenheternas lämplighet för kansliets behov
har arbetsutskottet tagit i sikte främst följande två faktorer:
1. Lokalernas storlek. Nuvarande kanslipersonal torde i huvudsak kunna
rymmas inom lokalerna såsom framgår av bifogade skiss.1 Dock är att märka
att den av kansliets förste byråsekreterare, som tillika har halvtidstjänst
i utrikesdepartementet, ej kan beredas arbetsplats inom lokalerna. Fråga
uppkommer om detta arrangemang överhuvud kan upprätthållas vid en förflyttning.
Ej heller har lokalerna utrymme för någon utskottssekreterare
(för närvarande finns allenast en svensk utskottssekreterare, vilken dock
har arbetslokaler i hemmet och därför just nu ej belastar de till kansliets
förfogande ställda utrymmena). Någon sammanträdeslokal finns ej att tillgå
i dessa lokaler, då det tillämnade konferensrummet måste brukas som
arbetsplats för distributionspersonal in. fl. Alla möten måste därför hållas
på annan plats, sannolikt riksdagshuset.
Någon exakt beräkning har icke företagits, huruvida lagerutrymmena är
tillräckliga utom för rådets arkiv också för kansliets lager av rådshandlingar,
skrifter i Nordisk utredningsserie, löpande tryck in. m.; dessa trycksaker
förvaras nu i skyddsrum och på vindar samt i korridorskåp i riksdagshuset.
Med tillräckliga utrymmen i källarlokalerna i huset vid Jungfrugatan
skulle dock dessa förvaringsproblem åtminstone tillfälligtvis kunna lösas.
Någon närmare beräkning har heller icke gjorts av hur förlusten av de
olika faciliteter i lokalt hänseende, som förläggningen till riksdaghuset innebär
på skilda punkter, vid en förflyttning skulle påverka kansliets arbetsmöjligheter.
Möjligheten att vid tillfälliga toppbelastningar kunna disponera
utrymmen i riksdagshuset, t. ex. i samband med eu session för distribution
av sessionstrycket — detta brukar under eu eller två dagar fylla utrikesutskottet
— är exempelvis av stort värde; andra exempel kunde anföras.
Sammanfattningsvis kan sägas, att kansliet vad gäller utrymmet sannolikt
med nuvarande personal skulle kunna fungera i de ifrågavarande lokalerna,
om än med vissa svårigheter, men att de ifrågavarande kontorslägenheterna
icke erbjuder kansliet någon lösning av lokalfrågan sett på sikt.
Alla utvecklingsmöjligheter saknas.
2. Lokalernas belägenhet. Ivontorslägenheterna är belägna på ett gångavstånd
av cirka 15 å 20 minuter från riksdagshuset. I sitt dagliga arbete behöver
kansliet ha ständig kontakt dels — särskilt under riksdagstid — med
riksdagsmännen själva, dels med olika i riksdagshuset inrymda institutioner.
Delegationens medlemmar har anspråk på att kunna enkelt utnyttja den
1 Här ej återgiven.
36
Bankoutskottets utlåtande nr 62 år 1965
resebyråservice, som delegationens kansli består beträffande beställande av
biljetter och rum, utdelning av biljetter, uppgörande av reseräkningar m. m.
Än viktigare ur arbetssynpunkt är självfallet den dagliga kontakt, som är
nödvändig att under riksdagstid upprätthålla främst med delegationens egna
medlemmar och suppleanter i olika nordiska frågor men i viss utsträckning
också med andra ledamöter av riksdagen i olika frågor med nordisk
aspekt liksom även med utskottskanslierna.
Kontakterna med riksdagens tryckeribyrå, riksdagsbiblioteket och riksdagens
upplysningstjänst är också nästan dagliga. Rådets redaktör har i sitt
tryckeriarbete glädje av att arbetsplatsen ligger relativt nära Norstedts tryckeri.
En utflyttning av kansliet till Jungfrugatan skulle innebära att kansliet
fick avsevärt svårare att sköta sina arbetsuppgifter. Sannolikt skulle effektiviteten
inom kansliet nedgå med något tiotal procent med hänsyn till förlusten
av all den tid som måste komma att gå bort på förflyttningar till och från
riksdagshuset samt väntetider. Denna konsekvens komme att drabba i stort
sett alla kategorier av personal i kansliet.
Sammanfattningsvis har arbetsutskottet kommit till den uppfattningen,
att lokalerna vid Jungfrugatan icke medger någon ändamålsenlig lösning av
kansliets lokalfråga. Avgörande är bl. a. att kontakten mellan rådsmedlemmarna
och kansliet skulle gå förlorad. Arbetsutskottet fasthåller i stället
sin tidigare uttalade uppfattning att kansliets lokaler bör vara belägna i
nära nog omedelbar anslutning till riksdagshuset t. ex. i Rosenbad eller i
Skandinavbankens hus vid Gustav Adolfs Torg, vad gäller sistnämnda byggnad
under förutsättning att den kommer att till någon del disponeras för
riksdagsändamål.
Stockholm den 11 oktober 1965
För Nordiska rådets svenska delegation
Enligt uppdrag:
Gustaf Petrén
ESSELTE AB. STHLM 65
514819