Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
1
Nr 54
Utlåtande i anledning av motioner om statsbidrag till riksdagspartiernas
kostnader för gruppkanslier.
I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 489 i första
kammaren av herr Näsström m. fl. och nr 600 i andra kammaren av herr
Ohlin m. fl., har bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta att statsbidrag
från och med budgetåret 1965/66 skall utgå till de i riksdagens utskott
representerade partiernas kostnader för gruppkanslier.
Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, till motionen II: 600.
I motionerna förekommer även en hemställan med avseende på riksdagsledamöternas
arbetsrumsfråga, varjämte frågorna om bostäder och om
skrivhjälp för riksdagens ledamöter berörs. I här nämnda delar har motionerna
behandlats i utskottets under vårsessionen avgivna utlåtande nr 36.
I ett av utskottet inhämtat remissyttrande över motionerna har fullmäktige
i riksgäldskontoret berört bl. a. den nu förevarande frågan. Utskottet
har vidare från kommunistiska riksdagsgruppen mottagit en skrivelse i ämnet.
En av riksdagens upplysningstjänst upprättad promemoria angående förekomsten
av statligt finansiellt stöd till politiska partier och parlamentariska
partigrupper i vissa länder har ingått i underlaget för utskottets överväganden.
För beredning av frågan tillsatte utskottet den 16 mars 1965 en delegation,
bestående av ordföranden herr Regnéll, vice ordföranden herr Ståhle
samt herrar Palm, Nils Theodor Larsson och Berglund. Delegationens förslag
till utskottet avgavs den 10 november.
I motionerna I: 218 av herrar Källqvist och Thorsten Larsson och II: 273
av herr Ullsten m. fl. har hemställts om eu utredning med uppgift att redovisa
skälen för och mot statsbidrag till politiska partier och att utarbeta
alternativa system för sådana bidrag. Sedermera har Ivungl. Maj :t
i proposition nr 174 framlagt förslag om statsbidrag till de politiska partierna,
närmast med sikte på deras opinionsbildande verksamhet bland
medlemmarna och bland allmänheten. Sedan denna proposition hänvisats
till konstitutionsutskottet, utom i vad avser anvisande av anslag, i vilket
1 Bihartg till riksdagens protokoll 1,965. 8 samt. Nr 54
2
Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
hänseende propositionen hänvisats till statsutskottet, har bankoutskottet
i sitt samtidigt med förevarande utlåtande avgivna memorial nr 56 hemställt,
att nyssnämnda motioner, vilka hänvisats till bankoutskottet, må
överlämnas till konstitutionsutskottet.
Utskottet har för sin del vid beredningen av motionerna I: 489 och II: 600
utgått från att den där väckta frågan om statsbidrag till riksdagspartiernas
kostnader för gruppkanslier kunnat behandlas oberoende av frågan
om ett allmänt partistöd. Följaktligen har utskottet inte ansett sig ha
anledning att i detta utlåtande ägna närmare uppmärksamhet åt den allmänna
diskussion som på senare tid förekommit rörande statligt stöd till
de politiska partierna. Beträffande det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget
till sådant stöd hänvisas till propositionen nr 174.
Nuvarande förhållanden
Från de olika riksdagspartierna har utskottet inhämtat upplysningar
om gruppkansliernas nuvarande organisation, personal, uppgifter och ekonomi.
Utskottet finner inte skäl att detaljerat redovisa de för partierna interna
förhållanden som det här är fråga om utan inskränker sig till att
därvidlag meddela följande.
Partigrupperna är alla utrustade med särskilda sekretariat. Dessas ställning
till partiorganisationen i övrigt varierar från en nära samordning till
en ganska fullständig åtskillnad; genomgående tycks dock riksdagsgruppens
personal åtminstone någon tid under valår få fullgöra uppgifter inom
vederbörande partis riksorganisation. Personalstyrkan varierar från en till
ett flertal befattningshavare men uppges i samtliga fall vara otillräcklig
för att gruppkansliet skall kunna i önskad utsträckning biträda gruppen
i dess arbete och därutöver bistå enskilda gruppmedlemmar i deras verksamhet.
Ekonomiskt baseras gruppkanslierna helt eller till avsevärd del
på obligatoriska avgifter från gruppmedlemmarna.
Tidigare förslag och diskussion
Vid 1961 års riksdag upptogs frågan av statsanslag i vissa fall till politiska
partier i de likalydande motionerna 1:44 av herr Bengtson m. fl.
och 11:58 av herr Hedlund m. fl. Efter att inledningsvis ha uttalat, att
frågan i hela dess vidd borde ankomma på författningsutredningen, anförde
motionärerna:
I ett särskilt avseende synes det oss dock vara både nödvändigt och
möjligt att redan nu låta samhället medverka till ekonomiska resurser för
de politiska partierna. Härmed åsyftar vi visst anslag till oppositionspartierna
för sådana uppgifter, som regeringspartiet genom regeringsinnehavet
kan ombesörja med hjälp av Kungl. Maj:ts kansli. De riksdagspartier,
Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
3
som inte är företrädda i regeringen, bör erhålla visst anslag från samhället
till finansiering av sekretariat för riksdags- och utredningsarbete. I princip
är ett sådant sekretariat närmast att jämföra med det i viss mån partipolitiska
sekretariat, som står till förfogande för regeringspartiet i Kungl.
Maj :ts kansli, främst då statsministerns sekreterare. Ett sådant stöd till
oppositionspartierna i riksdagen skulle i någon mån utjämna resurserna
i förhållande till regeringspartiet.
Det borde enligt motionärerna ankomma på Kungl. Maj:t att skyndsamt
pröva möjligheterna av ett sådant anslag till oppositionspartierna som förordats
i motionerna och att därefter förelägga riksdagen förslag i ämnet.
Bankoutskottet ansåg i sitt utlåtande över motionerna (nr 19), att man
inte borde ta ställning till frågan om anslag till de politiska partierna förrän
författningsutredningen hade slutfört sitt arbete. Motionärernas förslag
föranledde ingen åtgärd.
Författningsutredningen hade vid denna tidpunkt redan uppmärksammat
ämnet. I maj 1957 anhöll utredningen genom skrivelse till partigrupperna
i riksdagen att få del av deras allmänna synpunkter på frågan om
folkrepresentationens administrativa och ekonomiska resurser, särskilt i
vad angick partigruppernas verksamhet. Svaren, vilka avgavs vid skilda
tidpunkter och vilka återges i del 4 av utredningens slutbetänkande »Sveriges
statsskick» såsom bilaga 9 (SOU 1963: 19, s. 186 ff.), gick i växlande
omfattning in på den här aktuella frågan.
Folkpartiets riksdagsgrupp diskuterade (maj 1957) olikheterna i fråga
om arbetsförutsättningar mellan ett regeringsparti och ett oppositionsparti.
Partiets förslag avsåg åtgärder som skulle skapa bättre villkor för riksdagsarbetet
i dess helhet (upplysningstjänst, utökad skr i vper sonal, förstärkta
utskottssekretariat).
Socialdemokratiska riksdagsgruppen framförde (juli 1958) liknande förslag
och uttalade därutöver:
Den socialdemokratiska riksdagsgruppens sekretariat har blott under
några få år haft tillgång till fast anställd arbetskraft. Sekretariatet biträder
vid förberedelse av interna frågor av olika slag samt står enskilda
gruppmedlemmar till tjänst med upplysningar och utredningsuppdrag. I
den mån tiden räcker till får enskilda medlemmar hjälp med utskrifter
av motioner, interpellationer m. m.
Då det måste vara ett allmänt samhälleligt intresse att en service av
detta slag lämnas riksdagsledamöterna förtjänar det att övervägas, om inte
statsbidrag borde utgå till partigrupperna för denna del av deras verksamhet.
Centerpartiets riksdagsgrupp anförde (maj 1960) om riksdagsgruppernas
arbete:
1) Kostnaderna för en eller två sekr. samt ett skrivbiträde åt varje riksdagsgrupp
borde bestridas av allmänna medel. Då denna personal måste
anställas av respektive partier, torde det vara lämpligt alt ett visst belopp
ställes till partiernas förfogande för detta ändamål.
1| llihang till riksdagens protokoll 1065. 8 samt. Nr SI
4 Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
2) Lokaler i riksdagshuset bör ställas till förfogande för ovannämnda
sekretariat.
3) Riksdagsgrupperna bör utan kostnad kunna få föredragande i speciella
ämnen då så önskas.
Dessutom väcktes olika förslag av praktisk natur rörande riksdagsmännens
arbete, bl. a. avseende upplysningstjänsten.
Riksdagshögerns förtroenderåd uttalade (januari 1962) följande:
Förtroenderådet grundar sin uppfattning i förevarande fråga på att de
politiska partierna och deras riksdagsgrupper måste förbli självständiga
och oberoende av de makthavande eller en riksdagsmajoritet. Av denna
anledning anser förtroenderådet det uteslutet att av riksdagen anställda
personer skall tjänstgöra inom ett enskilt partis kansli. Med de intrikata
spörsmål som behandlas inom partikanslierna måste ett absolut förtroendeförhållande
råda mellan partiledningen och dem som internt arbetar för
partiets räkning. Detta förutsätter direkt anställning hos partiet. Icke heller
bör det komma ifråga att riksdagen lämnar bidrag till avlönande av eu
eller flera tjänstemän. Beroendeställningen blir då visserligen av annan art
men kan dock föranleda komplikationer och är överhuvudtaget enligt förtroenderådets
mening principiellt otillfredsställande.
Det sagda ansågs inte böra hindra att riksdagen kunde tillhandahålla
viss service, i lika grad öppen för samtliga riksdagsgrupper. Härvidlag berördes
bl. a. upplysningstjänsten.
Kommunistiska riksdagsgruppen tog i likhet med övriga partier upp olika
praktiska frågor (maj 1962).
Författningsutredningen behandlade därefter i del 3 av sitt slutbetänkande
vissa frågor rörande arbetsförhållandena inom riksdagen. Om sekreterare
hos riksdagens partigrupper uttalade utredningen följande (SOU
1963: 18, s. 211 f.):
Såsom framgår av partigruppernas yttranden bar olika meningar framförts
angående frågan om statsbidrag till gruppsekretariatens verksamhet.
Medan centerpartiets riksdagsgrupp förordar att kostnaderna för en eller
två sekreterare hos varje riksdagsgrupp bestrides av allmänna medel och
den socialdemokratiska riksdagsgruppens förtroenderåd anser att frågan
om statsbidrag till gruppsekretariaten förtjänar övervägas, intar riksdågshögerns
förtroenderåd en avvisande hållning till förslag i denna riktning
under hänvisning till vikten av partigruppernas självständighet och till allmänna
principiella skäl.
Den större frågan om finansieringen av partiernas politiska propaganda
har författningsutredningen icke ansett sig böra taga upp till behandling
(jfr del 2 sid. 50 f.). Enligt utredningens mening är det främst i samband
med denna fråga som de principiella synpunkterna aktualiseras. Gruppsekretariaten
sysslar med beredning av riksdagsärenden, både sådana som
berör hela gruppen och sådana som tages upp av enskilda medlemmar. Då
det är ett allmänt intresse att folkrepresentanterna vid sitt arbete i riksidagen
erhåller så kvalificerat biträde som möjligt, synes det naturligt att
denna verksamhet främjas genom statligt stöd. Uppenbarligen bör stödet ej
utgå på ett sådant sätt att partigruppernas självständighet på något sätt beskäres.
Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
5
Den enklaste formen för statligt bidrag till partigruppsekretariatens verksamhet
kan synas vara, att till varje grupp av en viss storlek ställes ett anslag
till fri disposition. Mot en sådan anordning kan dock invändas, att det
förekommer att samma personer är verksamma både inom gruppsekretariat
och partiernas riksorganisationer och att man på angivet sätt över huvud
ej kan erhålla egentliga garantier för att medlen användes för att
skaffa avsedd kvalificerad sekreterarhjälp. Utredningen hav därför, efter
övervägande av olika uppslag, stannat vid att förorda följande lösning:
Varje partigrupp av den storlek att den är representerad i riksdagsutskott
äger rätt att under riksmöte erhålla biträde av en sekreterare som avlönas
av statsmedel; sekreteraren anställes av riksdagens kontor på förslag av
vederbörande riksdagsgrupp och enligt de anställningsvillkor kontoret fastställer.
En dylik anordning är enligt utredningens mening ägnad att undanröja
de betänkligheter av skilda slag som användande av statsmedel i detta
sammanhang på vissa håll uppväckt. Att en kvalificerad sekreterare för
varje större partigrupp i riksdagen ansetts vara tillfyllest bör ses mot bakgrunden
av förslaget om förstärkning av upplysningstjänsten.
Vid remissbehandlingen av författningsutredningens förslag har, att döma
av den sammanställning av yttrandena över förslaget till riksdagsordning
som publicerats (SOU 1965: 37), frågan om partikansliernas resurser
diskuterats endast av Sveriges konservativa studentförbund, som föreslagit
att ett permanent utredningskansli skall ställas till de politiska partiernas
förfogande.
Beträffande den diskussion i ämnet som förekommit i politiska debattskrifter
och i pressen vill utskottet endast erinra om att den bl. a. gällt
oppositionspartiernas möjligheter att utarbeta alternativ till regeringens
förslag. I detta sammanhang har — från olika politiska läger — framförts
tanken på att ett statligt ekonomiskt stöd till partigrupperna skulle differentieras
till oppositionspartiernas förmån.
Stöd till partigrupper i vissa främmande länder
Beträffande förekomsten av statligt finansiellt stöd till politiska partier
och parlamentariska partigrupper har riksdagens upplysningstjänst inhämtat
uppgifter från Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, Belgien,
Västtyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike och Storbritannien. Utskottet
begränsar sig till att härom meddela följande.
Bland de här nämnda länderna har endast Västtyskland ett allmänt partistöd.
Inom folkrepresenlationerna subventioneras partigrupperna i samtliga
undersökta länder genom lokaler, inventarier, telefon etc. och i de flesta
länderna därutöver med skriv- och vakthjälp. Bidrag till avlöning av politiska
sekreterare lämnas i Norge, Västtyskland, Österrike och — från och
med 1966 — Nederländerna. I Norge fördelas drygt hälften av det tillgängliga
beloppet lika på de sex partigrupperna och återstoden proportionellt.
Ett liknande system tillämpas i Västtyskland, där dock de fasta grundbc
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
loppen utgör blott en ringa del av totalanslaget. I Österrike ställs en sekreterare
till varje större partigrupps förfogande. En proportionell fördelning
tillämpas i Nederländerna.
Motionerna
I de föreliggande motionerna (1:489 och 11: 600) utgår motionärerna
från författningsutredningens förslag. En nackdel med detta säges dock
vara »att sekreterarna formellt blir statens tjänstemän och att deras verksamhet
därigenom sannolikt kommer att falla under tryckfrihetsförordningens
offentlighetsbestämmelser». En bättre lösning är enligt motionärerna
att varje grupp av viss storlek får ett statligt bidrag till sekretariatskostnader.
Motionärerna finner att i varje fall de större partigrupperna
kommer att behöva ha flera sekreterare anställda. Därför förordas, att
grupperna skall få anslag för ett visst antal sekreterare jämte sekretariatskostnader
i övrigt.
Motionärernas hemställan »att statsbidrag från och med budgetåret
1965/66 skall utgå till de i riksdagens utskott representerade partiernas
kostnader för gruppkanslier» synes lämna rum för tvekan, huruvida ett
parti som icke besatt ordinarie ledamotsplats i något utskott men väl
suppleantplats avsetts få bidrag eller icke.
Yttranden
I sitt remissyttrande över motionerna tar riksgäldsfullmäktige inte ställning
till i vilken utsträckning och enligt vilka grunder ett statlig stöd till
gruppkanslierna lämpligen bör utgå. Fullmäktige förordar emellertid liksom
motionärerna att ett eventuellt sådant stöd får formen av ett statligt
bidrag till varje grupp av viss storlek, avsett för sekretariatskostnader men
utan särskild redovisningsskyldighet beträffande användningen.
I skrivelse till utskottet den 12 oktober 1965 anför kommunistiska riksdagsgruppen
följande:
Det från flera håll såsom synnerligen välgrundat betraktade stödet för
underlättande av riksdagsledamöternas arbete har förutsatts som ett stöd
i kollektiv form till riksdagspartiernas gruppkanslier. Vi anser en sådan
ordning helt riktig. Från denna utgångspunkt bör det enligt vår mening
bygga på ett grundbelopp som minimum för att trygga ett gruppkanslis
praktiska funktionerande. Därutöver kan visst belopp utgå per ledamot för
att säkerställa en tillfredsställande service och medverkan för de enskilda
ledamöterna inom partigrupperna.
Gruppen framhåller att beträffande framlagda propositioner, avgivna
betänkanden etc. samma arbetsbörda åvilar ett gruppkansli oberoende av
antalet medlemmar i gruppen. Som ett rimligt grundbelopp till varje gruppkansli
anges 100 000 kronor.
Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
7
Utskottet
»Behovet av att bereda riksdagens ledamöter bättre arbetsförhållanden
har på sistone blivit föremål för ökad uppmärksamhet. Enligt utskottets
uppfattning står det nu klart att en bred opinion både inom och utom riksdagen
kräver att de praktiska problem som det här är fråga om snarast blir
lösta.»
Med dessa ord inledde utskottet sitt yttrande i det utlåtande (nr 36) där
utskottet behandlade de nu förevarande motionerna i vad avser riksdagsledamöternas
arbetsrumsfråga. Samma uttalande ter sig motiverat även i detta
sammanhang. En rad åtgärder, såsom fortsatt utbyggnad av riksdagens upplysningstjänst,
tillhandahållande av skrivhjälp åt riksdagens ledamöter och
tillsättande av riksdagens organisationsutredning, har enbart under innevarande
år vidtagits i syfte att skapa förutsättningar för en mera effektiv
verksamhet inom den svenska folkrepresentationen. Ett fortsatt reformarbete
bör eftersträvas.
Oavsett vilka resurser som ställs till förfogande för riksdagen i dess helhet
och för dess ledamöter individuellt kommer en förbättring också av partigruppernas
arbetsvillkor att te sig angelägen. Partigruppernas möjligheter
att grundligt gripa sig an med olika politiska problem är i hög grad beroende
av vilka möjligheter de har att skaffa fram material, verkställa utredningar
och kontinuerligt ta del av samt från sina utgångspunkter komplettera
riksdagens arbetsmaterial. För att partigrupperna bättre skall kunna
fylla dessa uppgifter, är det oundgängligt, att de har tillgång till välutrustade
kanslier som kan bistå gruppmedlemmarna.
Vilken vikt partigrupperna tillmäter sina kanslier belyses av att dessa för
närvarande till stor del finansieras genom obligatoriska avgifter från medlemmarna.
Att partigrupperna i så stor utsträckning som nu skall vara hänvisade
till denna finansieringsform är enligt utskottets uppfattning mindre
tillfredsställande.
Mot här angivna bakgrund har utskottet funnit det motiverat att statsbidrag
utgår till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier. Utskottet har
betraktat sådana bidrag som ett av de medel som bör tillgripas för att förbättra
riksdagsmännens arbetsvillkor.
Efter att ha insamlat uppgifter dels om gruppkansliernas nuvarande organisation,
personal, uppgifter och ekonomi, dels om förekomsten av statsbidrag
till partigrupperna i vissa främmande länder och efter att ha studerat
de förslag i ämnet som tidigare framförts i vårt land bar utskottet ingående
övervägt olika tänkbara grunder för fördelningen av ett sådant ekonomiskt
stöd som det här gäller.
Bland de huvudfrågor som utskottet därvid ansett sig böra beakta är 1)
huruvida regerings- och oppositionspartier skall erhålla bidrag enligt sam
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
ma grunder eller regeringsparti(er) få lägre (eller inget) bidrag, 2) huruvida
bidrag skall utgå till alla partier eller blott till partier av viss minimistorlek
och 3) huruvida alla ifrågakommande partier skall få lika stort
bidrag eller bidragets storlek skall variera med partiets storlek.
Vid ställningstagandet till dessa frågor har bl. a. följande principer ansetts
böra vara vägledande. Reglerna bör utformas så att de är tillämpliga
vid skiftande partikonstellationer och sålunda inte utgå från en viss given
fördelning av partierna på regeringssida och opposition eller på olika storleksklasser.
Reglerna bör också i möjligaste mån vara neutrala i förhållande
till partistrukturen.
När det gäller den totala ekonomiska ramen för här avsedda statsbidrag
har utskottet givetvis fått göra en i viss mån skönsmässig avvägning. Utskottet
har emellertid beaktat vilket det ekonomiska utfallet för de berörda
partigrupperna skulle bli i olika tänkbara lägen, varvid utskottet bl. a. utgått
från de variationer i gruppernas storlek som förekommit under senare
år.
De uppställda frågorna har utskottet funnit sig böra besvara på följande
sätt. Med hänsyn till skillnaden mellan oppositions- och regeringspartiers
arbetsvillkor synes det rimligt att oppositionspartiernas bidrag beräknas
enligt förmånligare grunder än som gäller för ett regeringsparti. I övrigt bör
bidragets storlek stå i proportion till gruppens medlemsantal. Någon viss
minimistorlek bör icke krävas för att en partigrupp skall vara berättigad
till bidrag. Hinder skall alltså inte möta att bidrag utgår till en riksdagsman
som ensam representerar sitt parti.
Från här angivna utgångspunkter föreslår utskottet, att statsbidrag skall
utgå till varje partigrupp i riksdagen med 3 000 kronor per medlem och år,
därest gruppen är företrädd i regeringen, och eljest med 4 500 kronor per
medlem och år.
Bidragsreglerna bör bli giltiga från och med den 1 januari 1966. För innevarande
budgetår får medel för ändamålet därför anvisas på tilläggsstat.
Beträffande utbetalning av bidrag föreslår utskottet följande regler. Partigrupp
som önskar erhålla bidrag inger i början av riksdagen till talmanskonferensen
framställning härom, avseende det då påbörjade kalenderåret.
Framställningen skall åtföljas av förteckning över gruppens medlemmar.
Talmanskonferensen prövar förutsättningarna för och fattar beslut om bidrag.
Under förutsättning att riksdagen beslutar ställa medel till förfogande
även för det nya budgetår som börjar den 1 juli blir talmanskonferensens
beslut giltigt för kalenderåret i dess helhet. Talmanskonferensen
avlåter protokollsutdrag om beslutet till riksdagens ekonomibyrå, som utanordnar
bidragsbeloppen. Utbetalningen av dessa till partigrupperna verkställes
av riksgäldskontoret med vederbörlig andel månadsvis samtidigt med
utbetalningen av riksdagsmännens arvoden, varigenom partigrupperna kommer
att disponera medlen i god tid före den tidpunkt då avlöningar till
Bankoutskottets utlåtande nr 5/i- år 1965
9
gruppkansliernas personal skall utbetalas. I den mån mandatfördelningen
ändras från en riksdag till en annan justeras bidragsbeloppen räknat från
årsskiftet. Vid riksdagsupplösning och nyvalsförordnande utgår bidrag enligt
senast gällande grunder intill dess den nya riksdagen samlas. I händelse
av andra förändringar av bidragsförutsättningarna, t. ex. i samband med
regeringsskifte, ankommer det på partigrupperna att omgående hos talmanskonferensen
påkalla nytt beslut om bidragsfördelningen.
Någon kontroll från bidragsgivarens sida över hur medlen utnyttjas bör
enligt utskottets mening inte förekomma. Det bör därför fastslås, att bidragsmottagarna
icke gentemot något riksdagens organ är redovisningsskyldiga
härför. Vad nu sagts innebär att de är undantagna från den skyldighet
att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar
m. m., som de eljest skulle vara underkastade enligt 2 § kungl. kungörelsen
härom den 3 juni 1949 (nr 357).
De sammanlagda kostnaderna för det föreslagna statsbidraget blir ca 1,5
milj. kronor. Variationer i kostnaderna betingas av regeringsunderlagets
storlek -— med lägre kostnader vid brett regeringsunderlag — men kan beräknas
bli tämligen obetydliga.
För år 1966 torde man enligt ovan angivna riktlinjer få räkna med ett
bidragsbelopp av 1 440 000 kronor, vilket kan väntas bli fördelat på följande
sätt: socialdemokraterna (192 mandat) 576 000 kronor; högerpartiet (59
mandat) 265 500 kronor, centerpartiet (53 mandat) 238 500 kronor, folkpartiet
(69 mandat) 310 500 kronor, kommunisterna (10 mandat) 45 000
kronor och Medborgerlig Samling (1 mandat) 4 500 kronor. Anslagsbehovet
för innevarande budgetår torde utgöra halva den nyssnämnda summan,
d. v. s. 720 000 kronor.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 489 och II: 600,
såvitt nu är i fråga, måtte
a) godkänna de av utskottet förordade grunderna för
statsbidrag till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier,
b) på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1965/66
under fjortonde huvudtiteln anvisa till Riksdagen: Bidrag
till riksdagspartiernas kostnader för gruppkanslier ett förslagsanslag
av 720 000 kronor.
Stockholm den 23 november 1965
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
10
Bankoutskottets utlåtande nr 54 år 1965
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson, Nils Theodor Larsson, Åkerlund, Lundin, Larfors och Per Jacobsson*
;
från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar
Berglund, Franzén i Motala, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Ekström
i Iggesund* och Börjesson i Glömminge.
* Ej närvarande vid justeringen.
av herr Åkerlund.
Reservation
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 0 29