Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

1

Nr 58

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av avtal mellan
Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet,
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 29 oktober 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 177, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och utrikesdepartementsärenden
för den 23 april 1965 och över finansärenden för den 29 oktober
1965 samt med överlämnande av ett den 7 maj 1965 undertecknat avtal
mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet, föreslagit riksdagen att

dels godkänna förenämnda avtal;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det erfordras i anledning
av avtalet, meddela föreskrifter om ändringar i verkställda taxeringar, antingen
dessa har avseende på statliga eller kommunala skatter, ävensom
i eljest företagna åtgärder varigenom sådana skatter påförts.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och
Schweiz ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet.

Avtalet ersätter ett den 16 oktober 1948 mellan Sverige och Schweiz ingånget
avtal i samma ämne.

Det nya avtalet blir, efter ratifikation, tillämpligt i fråga om svensk inkomstskatt
beträffande inkomst som förvärvas fr. o. in. den 1 januari 1966.
Avtalet avses vidare bli tillämpligt på svensk förmögenhetsskatt, som utgår
på grund av taxering fr. o. m. år 1967.

I fråga om lydelsen av det med propositionen överlämnade avtalet tillåter
utskottet sig hänvisa till propositionen (s. 2—29).

Till utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna 1:820 av herr Risberg och 11:975 av herr Nordgren
in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte till nästa års riksdag uppskjuta
behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 177».

1 Bihang till riksdagens protokoll I9G5. 7 samt. AV 5S

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen 11:975.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna framhåller att det i artikel 25 § 2 av avtalsförslaget intagna
förbehållet om utvidgning av den svenska beskattningsrätten avviker från
grunderna för utövande av sådan rätt.

Enligt den interna rätten har det hittills varit utan betydelse om en person
är svensk eller utländsk medborgare vid bedömande av frågan om han
skall anses vara bosatt här eller ej. Avtalsregeln är däremot begränsad till
svenska medborgare, vilket innebär att de interna svenska reglerna rörande
bosättningsbegreppet kommer att splittras.

Såsom de svenska bosättningsreglerna nu är utformade skulle den angivna
bestämmelsen i avtalet knappast få någon tillämpning i praktiken;
någon nämnvärd risk för att dubbel bosättning skulle uppkomma föreligger
knappast. Bestämmelsen har också enligt vad departementschefen
uttalat främst utformats med tanke på de föreskrifter rörande bosättning
i Sverige som föreslagits av dubbelbeskattningssakkunniga i betänkandet
»Internationella skattefrågor».

Den enda begränsning i förhållande till detta förslag, som görs i avtalet,
är att avtalsbestämmelsen får tillämpas längst under en tid av tre år efter
avresan.

Eftersom dubbelbeskattningssakkunnigas förslag under remissbehandlingen
väckt åtskillig, enligt motionärernas mening berättigad, kritik, torde
man kunna förutsätta att förslaget inte upphöjs till lag i oförändrat skick.
Innan en ändrad lagstiftning rörande bosättningsbegreppet antagits av
riksdagen kan man inte med säkerhet bedöma hur den åsyftade avtalsbestämmelsen
kommer att verka. Anledning saknas att på sätt som skett i
förevarande avtal komplicera tillämpningen genom att avvika från de bestämmelser
om skatterättsligt hemvist, vilka intagits i OECD:s mönsteravtal.
Någon önskan från riksdagens sida att utsträcka den svenska beskattningen
även till sådana fall, då hemvist föreligger i den andra avtalsslutande
staten, har inte uttryckts. Då i samband med avtalsförhandlingar
fråga uppkommer om väsentliga avvikelser från grunderna för den svenska
beskattningen, bör riksdagen beredas tillfälle yttra sig innan förhandlingarna
slutföres. Riksdagen bör enligt motionärernas uppfattning också ta
ställning till de ändrade regler om skatterättsligt hemvist, som kan komma
att föreläggas riksdagen i anledning av dubbelbeskattningssakkunnigas betänkande,
innan den godkänner den åsyftade avtalsbestämmelsen i art. 25
§ 2. Innan en ändring i den interna lagstiftningen vidtages bör ställning
också tas till den principiella frågan hur och i vad mån en eventuellt ändrad
regel skall tillåtas inverka på redan ingångna eller framtida dubbelbe -

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965 3

skattningsavtal. Som läget nu är kommer en vidgning av det svenska bosättningsbegreppet
främst att beröra de svenska medborgare, vilka är verksamma
i de länder, med vilka Sverige inte har dubbelbeskattningsavtal,
d. v. s. i första hand utvecklingsländerna. Detta kan förmodas få ogynnsamma
verkningar, då det gäller att erhålla kvalificerad svensk expertis till
sådana länder.

Likaledes måste övervägas om man i dubbelbeskattningsavtalen bör göra
åtskillnad mellan svenska medborgare och andra, då det gäller reglerna
om skatterättsligt hemvist.

Motionärerna framhåller slutligen att det credit of tax-system, som i avtalsförslaget
föreslås för undvikande av eventuell dubbelbeskattning till
följd av det särskilda förbehållet i artikel 25, innebär en principiell avvikelse
från den teknik som riksdagen tidigare godkänt i dubbelbeskattningsavtal.

Beträffande vad chefen för finansdepartementet anfört till stöd för de
i propositionen framlagda förslagen får utskottet likaledes hänvisa till propositionen
(s. 30—39 och 44).

Utskottet

I propositionen föreslås godkännande av ett mellan Sverige och Schweiz
ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet.

Avtalet, som skall ersätta ett avtal i samma ämne av den 16 oktober 1948,
föreslås, efter ratifikation, bli tillämpligt i fråga om svensk inkomstskatt
på inkomst, som förvärvas fr. o. m. den 1 januari 1966 och i fråga om förmögenhetsskatt,
som utgår på grund av taxering fr. o. m. år 1967.

Enligt artikel 4 § 1 i avtalsförslaget skall frågan om en person skall anses
ha skatterättsligt hemvist i en avtalsslutande stat i första hand avgöras
med tillämpning av den statens interna skattelagstiftning. På grund av de
svenska och schweiziska skattelagarnas utformning skall i vissa fall en
person anses äga hemvist i båda staterna. Sådana fall av s. k. dubbelt hemvist
skall enligt avtalsförslaget kunna avgöras med ledning av särskilda bedömningsgrunder
(såsom t. ex. permanent hem, centrum för levnadsintressena
och stadigvarande vistelse).

I förslaget har emellertid torutsetts att reglerna i svensk skattelagstiftning
om begreppet bosättning under viss förutsättning skall kunna tilllämpas
oavsett bestämmelserna i artikel 4. Fysisk person med hemvist i
Schweiz skall nämligen enligt artikel 25 § 2 kunna beskattas i Sverige oavsett
övriga bestämmelser i avtalet, om han därjämte anses bosatt i Sverige
enligt bestämmelserna angående de svenska skatter som omfattas av avtalet.
Sistnämnda bestämmelser, vilka återfinns i punkt 1 av anvisningar -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

na till 53 § kommunalskattelagen, har varit föremål för översyn av dubbelbeskattningssakkunniga,
vilka i betänkandet »Internationella skattefrågor»
(SOU 1962: 59) framlagt förslag till ändrade bosättningsregler. Dubbelbeskattningssakkunnigas
förslag innebär bl. a. att en svensk medborgare,
som avreser från Sverige — i de fall det inte redan från början är uppenbart
att fråga är om en definitiv utflyttning — skall anses bosatt i Sverige
under de närmast följande tre åren, om lian inte förmår visa att från beskattningssynpunkt
väsentliga anknytningar till Sverige inte längre kvarstår.
Den dubbelbeskattning som kan uppkomma i anledning av förbehållet
skal! enligt avtalsförslaget elimineras genom ett credit of tax-förfarande.

Enligt ett vid den förevarande propositionen fogat förhandlings- och
paraferingsprotokoll skall det berörda förbehållet i avtalets artikel 25 i
normala fall tillämpas första gången på sådana svenska medborgare, vilka
flyttat sitt hemvist från Sverige till Schweiz efter den 31 december 1965,
dock ej före ikraftträdandet av den lagstiftning, som kan komma att antagas
på grundval av dubbelbeskattningssakkunnigas förslag.

I motionerna I: 820 och II: 975 har yrkats att riksdagen måtte uppskjuta
behandlingen av proposition nr 177 till nästföljande års riksdag.

Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag kommer enligt vad utskottet erfarit
att i propositionen föreläggas 1966 års vårriksdag. Det förbehåll rörande
tillämpning av den lagstiftning, som kan komma att antagas på
grundval av nämnda förslag, avses enligt uttryckligt stadgande bli tilllämpligt
uteslutande på sådana svenska medborgare, vilka flyttat sitt
hemvist från Sverige till Schweiz efter det att dubbelbeskattningsavtalets
bestämmelser trätt i kraft. Därest dubbelbeskattningssakkunnigas förslag
inte skulle komma att antagas blir givetvis det berörda förbehållet utan
verkan.

Med hänsyn härtill och då det synes angeläget att ikraftträdandet av det
nya avtalet inte onödigtvis uppskjuts, anser utskottet sig inte kunna biträda
uppskovsyrkandet i motionerna.

Utskottet har inte heller funnit anledning till erinran mot övriga delar
av propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 177,

dels godkänna det med propositionen överlämnade, den
7 maj 1965 dagtecknade avtalet mellan Sverige och
Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det erfordras
i anledning av avtalet, meddela föreskrifter om ändringar
i verkställda taxeringar, antingen dessa har av -

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

5

seende på statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest
företagna åtgärder varigenom sådana skatter påförts;

B) att de likalydande motionerna I: 820 av herr Risberg
och 11:975 av herr Nordgren m. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 decmber 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Wärnberg,
Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Billman, Hellebladh, Ottosson och
Skärman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Allard, Kärrlander,
Vigelsbo, Eriksson i Bäclunora, Andersson i Essvik, Enskog, Carlstein,
Hammarsten och Öhvall.

Reservation

av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson och Magnusson i Borås, vilka
dels ansett, att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 4 börjar med
orden »Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag» och slutar med orden »av
propositionen», bort ersättas med text av följande lydelse.

I det föreliggande dubbelbeskattningsavtalet har i art. 25 § 2 införts en
föreskrift, vilken med nu rådande bosättningsbegrepp enligt svensk och
schweizisk lagstiftning saknar aktualitet. Föreskriften har närmast införts
såsom en beredskapsåtgärd. Om nämligen — såsom dubbelbeskattningssakkunniga
föreslagit — möjligheterna att i Sverige beskatta utomlands
bosatta personer utvidgas genom framtida lagstiftning, bör denna lagstiftning
enligt departementschefens mening kunna få omedelbar tillämpning
på svenska medborgare med skatterättsligt hemvist i Schweiz.

Utskottet anser det inte riktigt att i avtal på skatteområdet, som ingås
med främmande makt, enskilda föreskrifter utformas med utgångspunkt
från förslag till ändringar i den interna svenska beskattningen, till vilka
riksdagen ännu inte erhållit möjlighet att ta ställning. Än mindre kan begäras
att riksdagen skall godkänna sådana avtalsbestämmelser innan verkningarna
därav kan överblickas. Fara föreligger att riksdagen genom ett
sådant godkännande kommer att sakna full handlingsfrihet, då lagstiftni
n g s fö r s 1 a ge t sedermera föreläggs riksdagen för behandling.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1965

Enligt utskottets mening bör en fråga av sådan räckvidd som den förevarande
inte tas upp isolerat utan göras till föremål för bedömning från vidare
aspekter. I det av utskottet tidigare i höst tillstyrkta dubbelbeskattningsavtalet
med Brasilien, vilket ingåtts senare än det nu föreliggande
svensk-schweiziska dubbelbeskattningsavtalet har någon motsvarande bestämmelse
inte intagits. Detta visar nödvändigheten av att frågan blir föremål
för en principdiskussion i riksdagen, vilket av naturliga skäl ej kan
ske i nu förevarande sammanhang.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte godkänna föreliggande dubbelbeskattningsavtal,
innan förslag framlagts om ändring i den interna
svenska lagstiftningens regler om skatterättsligt hemvist. Utskottet tillstyrker
således bifall till motionerna.

dels ock ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
I: 820 av herr Risberg och II: 975 av herr Nordgren in. fl.,
måtte besluta att till nästa års riksdag uppskjuta behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 177.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650028