Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965
1
Nr 55
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående
ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt jämte i ämnet väckt
motion.
I en den 29 oktober 1965 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 163, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
om automobilskatt.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att höggradigt vanför person skali kunna få befrielse
från automobilskatt, när han inte uppfyller det eljest gällande kravet
på innehav av körkort.
De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1966.
Det ovannämnda författnings förslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande Igdelse) (Föreslagen Igdelse)
2 §.
Från skatteplikt —-----------timmen; samt
d) automobil eller släpvagn, då d) automobil eller släpvagn, då
fordonet är taget i anspråk med nytt- fordonet är laget i anspråk med nytt
1
Senaste lydelse av 2 § se 1959: 1B3.
1 Jiihang till riksdagens protokoll 1005. 7 samt. Nr ,5.5
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1065
(Nuvarande lydelse)
janderätt jämlikt bestämmelserna i
allmänna förfogandelagen den 22 juni
1939 (nr 293), rekvisitionslagen
den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen
den 30 juni
1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen
den 15 juli 1944 (nr 536).
Länsstyrelsen må,------
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet och som för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
De närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av vad i
andra stycket stadgas, meddelas av
myndighet som Konungen bestämmer.
(Föreslagen lydelse)
janderätt jämlikt bestämmelserna i
allmänna förfogandelagen den 26
maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen
den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen
den 30 juni
1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74).
—• — ----kilogram, samt
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet och som för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
Kan fordonets ägare
till följd av sin vanförhet icke erhålla
körkort för förande av fordonet,
må länsstyrelsen efter samråd
med arbetsmarknadsstyrelsen likväl
medgiva befrielse, om ägaren på
grund av sin vanförhet är beroende
av fordonet för transport till och
från arbetsplatsen eller utbildninqsstället.
De närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av vad i andra
stycket stadgas, meddelas av
Konungen eller den myndighet som
Konungen bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Ärenden rörande undantag
från bestämmelsen i 2 § om krav på innehav av körkort såsom förutsättning
för skattebefrielse skola dock till den 1 juli 1966 prövas av Kungl.
Maj:t.
Till utskottet har hänvisats den i anledning av propositionen väckta
motionen II: 942 av herr Martinsson, vari hemställts, »att riksdagen vid
behandling av propositionen nr 163 måtte uttala att skattebefrielsen även
skall gälla för på grund av blindhet eller andra synnerligen svåra handikapp
rörelsehindrade personer».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965 3
Rörande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 4.
Gällande bestämmelser, s. 4—8.
1965 års vårriksdag, s. 8—10.
Departementschefen, s. 10—11.
I motionen II: 942 erinras om att propositionen är föranledd av en under
vårriksdagen väckt motion, vars syfte var att bringa bestämmelserna om
skattefrihet för vissa ägare av motorfordon i överensstämmelse med arbetsmarknadsstyrelsens
villkor för bidrag till anskaffande av motorfordon. 1
första hand log motionen sikte på att även personer som på grund av sitt
handikapp inte kunde få körkort, men som av närstående eller annan kördes
till arbete eller utbildningsplats, skulle erhålla skattebefrielse. En mycket
viktig grupp av handikappade personer som enligt arbetsmarknadsstyrelsens
bestämmelser under vissa förhållanden kan erhålla bidrag till inköp
av motorfordon, är de blinda. Dessa handikappade kan av naturliga
skäl icke erhålla körkort. Av propositionen framgår att det enligt departementschefens
mening framstår som mindre tillfredsställande, att en samstämmighet,
som i regel råder mellan kvalifikationer för bidrag resp. skattebefrielse,
inle upprätthålls i här berörda avseende. Departementschefen
säger sig vidare dela bevillningsutskottets uppfattning att en uppmjukning
av bestämmelserna i detta hänseende bör komma till stånd, oavsett hur
hjälpen åt de handikappade regleras i sitt större sammanhang. Såväl utskottet
som departementschefen har genomgående använt beteckningen
»handikappade», vilket enligt gängse språkbruk är en samlingsbeteckning
för personer med fysiska eller psykiska skador. Visserligen innehåller lagtexten
i sin nuvarande lydelse uttrycket »höggradigi vanföra personer», men
i departementschefens motivering uttalas intet om att begränsning skall ske
till denna grupp.
Härovan har särskilt pekats på de blindas stora behov av att erhålla
skattebefrielse så att de i eget fordon med hjälp av anhöriga och andra kan
färdas till arbetsplats eller studieplats. Detta gäller i särskilt hög grad
hlinda, som av sitt handikapp är förhindrade att utnyttja kollektiva färdmedel.
Med den föreslagna lagtexten är det tveksamt om sådana personer
kan erhålla skattebefrielse, trots att de på grund av sitt handikapp är direkt
rörelsehindrade. Det borde dock finnas skäl att tillmötesgå gruppen
blinda liksom även vissa grupper med andra synnerligen svåra handikapp.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965
Utskottet
I propositionen föreslås att höggradigt vanför person skall kunna få befrielse
från automobilskatt även när han inte har körkort. För närvarande
är innehav av körkort ett villkor för skattebefrielse i sådana fall.
I motionen II: 942 hemställs, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
måtte uttala, att skattebefrielsen skall gälla även för den som är
rörelsehindrad på grund av blindhet eller andra synnerligen svåra handikapp.
Utskottet vill till en början erinra om att propositionen tillkommit med
anledning av att vårriksdagen på utskottets förslag hemställt om ändring av
automobilskatteförordningen i syfte att införa befrielse från sådan skatt för
vissa handikappade. Utskottet uttalar sin tillfredsställelse med att förslag
i ämnet kunnat framläggas redan till höstriksdagen. Utgångspunkten för
utskottets förslag var motionsyrkanden om att bringa de här behandlade
reglerna för skattebefrielse för handikappade i överensstämmelse med villkoren
för bidrag till anskaffande av bil. Även om utskottet därvid inte ansåg
sig helt kunna biträda motionsyrkandena, förordade utskottet skattebefrielse
även för vissa handikappade som saknar körkort.
Av propositionen framgår att departementschefen funnit villkoren för
skattebefrielse vara väl snäva genom att handikappad, som behöver bil
för sin utkomst men på grund av sitt lyte inte själv kan föra bilen, f. n.
inte kan erhålla sådan befrielse och att en uppmjukning av dessa bestämmelser
därför bör komma till stånd. Departementschefen förordar att, om
den vanföre på grund av sitt handikapp inte kan få körkort, skattebefrielse
likväl skall kunna erhållas, när den vanföre uppfyller övriga krav på sådan
befrielse och på grund av sin vanförhet är beroende av fordonet för transport
till och från arbetet.
I regel torde såsom vanför uppfattas rörelseinvalidiserad person. I likhet
med vad som uttalas i motionen 11:942 anser utskottet att bestämmelserna
om skattebefrielse bör tillämpas även på den som är rörelsehindrad på
grund av blindhet eller andra synnerligen svåra handikapp. Begreppet vanför
är dock inte definierat i författning. Viss tvekan kan därför tänkas
uppkomma om den sistnämnda gruppen rörelsehindrade inryms i begreppet
vanför. För att undanröja varje oklarhet om att även dessa skall
ha möjlighet att erhålla skattebefrielse, när förutsättningar härför i övrigt
föreligger, synes det lämpligt att ordalagen i automobilskatteförordningen
något jämkas. Utskottet förordar att i 2 § denna förordning orden vanför
och vanförhet ersätts av invalidiserad och invaliditet.
Utskottet är medvetet om att man härigenom något utvidgar området för
tillämpningen av reglerna om skattebefrielse. Utöver de höggradigt rörelseinvalida
och en liten grupp blinda öppnas möjlighet till skattebefrielse t. ex.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965
för personer med invaliditet på grund av vissa hjärt- och kärlsjukdomar.
En sådan utvidgning torde emellertid inte behöva inge betänkligheter. Enligt
vad utskottet inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen rör det sig här
för övrigt om ett mycket begränsat antal personer. Utskottet vill i sammanhanget
uttala, att utskottet med höggradigt invalidiserade inte avser
andra än dem, som genom sitt handikapp har betydande svårigheter att
förflytta sig utan tillgång till bil. Skattebefrielse hör således inte komma i
fråga vid handikapp, som inte i högre grad nedsätter möjligheten att förflytta
sig. Om så anses erforderligt kan närmare föreskrifter om denna begränsning
av räckvidden av bestämmelserna meddelas i administrativ ordning.
Genom den av utskottet förordade ändringen av bestämmelserna om skattebefrielse
torde syftet med yrkandet i motionen II: 942 vara helt tillgodosett.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 163 icke kunnat av riksdagen
oförändrad antagas och i anledning av motionen II: 942 av
herr Martinsson måtte antaga vid propositionen fogat förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt med
den ändringen att paragrafen erhåller följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse.
(Kungl. Maj.ts förslag)
2
Från skatteplikt----------
d) autoinobil eller släpvagn, då
fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt
jämlikt bestämmelserna i
allmänna förfogandelagen den 26
maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen
den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen
den 30 juni
1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74).
Länsstyrelsen må,--—--
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet och
som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning
är varaktigt beroende av fordonet
såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets
ägare till följd av sin vanför
-
(Utskottets förslag)
§•
---timmen, samt
d) automobil eller släpvagn, då
fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt
jämligt bestämmelserna i
allmänna förfogandelagen den 26
maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen
den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen
den 30 juni
1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74).
---kilogram, samt
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
invalidiserad, som innehar körkort
för förande av fordonet och
som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning
är varaktigt beroende av fordonet
såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets
ägare till följd av sin inva
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 55 år 1965
(Klingl. Maj.ts förslag)
het icke erhålla körkort för förande
av fordonet, må länsstyrelsen efter
samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
likväl medgiva befrielse, om ägaren
på grund av sin vanförhet är beroende
av fordonet för transport till
och från arbetsplatsen eller utbildningsstället.
De närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av vad i andra
stycket stadgas, meddelas av
Konungen eller den myndighet som
Konungen bestämmer.
(Utskottets förslag)
liditet icke erhålla körkort för förande
av fordonet, må länsstyrelsen
efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
likväl medgiva befrielse,
om ägaren på grund av sin invaliditet
är beroende av fordonet för transport
till och från arbetsplatsen eller
utbildningsstället.
De närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av vad i
andra stycket stadgas, meddelas av
Konungen eller den myndighet som
Konungen bestämmer.
B) att motionen II: 942 av herr Martinsson måtte i den
mån den icke kan anses besvarad genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 30 november 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Paul Jansson, Erik
Filip Petersson*, Ottosson och Skårman*; samt
från andra kammaren: herrar Kärrlander*, Engkvist, fru Nettelbrandt,
lierrar Eriksson i Bäckmora, Carlstein*, Nyström, Sterne, Hammarsten,
Björkman och Börjesson i Falköping.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
MARCUS BOKTR. STHLM IH5 650028