Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1965
1
Nr 44
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse till riksdagen med redogörelse för Nordiska
rådets trettonde session, såvitt skrivelsen hänvisats
till bevillningsutskottet, jämte i anslutning härtill
väckta motioner.
Genom en den 9 april 1965 dagtecknad skrivelse, nr 67, har Kungl. Maj :t
under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
utrikesdepartementsärenden för samma dag lämnat riksdagen redogörelse
för Nordiska rådets trettonde session i Reykjavik den 13—den 18 februari
1965.
Skrivelsen har, såvitt gäller punkterna C 5, E 5 och E 6 av de under avdelning
II behandlade sakerna, hänvisats till bevillningsutskottet.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 38 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande skrivelse i
ovan berörda delar jämte motioner till innevarande års höstsession.
Under punkten C 5 behandlas en vid sessionen anlagen rekommendation,
nr 7, av följande lydelse:
Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att vidtaga åtgärder — genom
bilaterala avtal, genom revision av dubbelbeskattningsavtalen och sjömansskattelagarna
eller på annat sätt — för att kommunandelarna av sjömansskatteintäkterna
måtte tillfalla den beskattade sjömannens hemkommun,
för såvitt gäller skatt erlagd av nordisk sjöman, som är hemmahörande
i kommun i nordiskt land.
Under punkten E 5 behandlas en vid sessionen antagen rekommendation,
nr 31, av följande lydelse:
Nordisk Råd henstiller til regjeringene å underspke forutsetningene for ä
få i stand et felles besluttende samarbeidsorgan i tolltekniske spprsmål.
Under punkten E 6 behandlas vissa regeringsmeddelanden i anledning av
tidigare rådsrekommendationer i skatlespörsmål. Därav framgår bl. a. att
Nordiska rådet på förslag av dess ekonomiska utskott beslutat betrakta rekommendationen
nr 30/1962 angående samarbete i fråga om skatteutredningar
såsom för rådets del slutbehandlad. —- I fråga om rekommendation
nr 27/1964 angående harmonisering av huvudformerna för indirekt be
1
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 44
2 Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1965
skattning har ekonomiska utskottet upplyst att informationer utöver dem
utskottet erhållit vid finansministermötet i Köpenhamn den 1 december
1964 inte funnits att lämna från den koordinerande regeringens sida. Därvid
har utskottet understrukit att de upplysningar som då erhölls endast avsåg
läget beträffande eventuell övergång till mervärdebeskattning i Danmark
och Sverige. Några upplysningar rörande den fråga, som rekommendationen
åsyftade, nämligen behovet av en undersökning av förutsättningarna för eu
internationell anpassning av de nordiska systemen för indirekt beskattning,
hade utskottet ej erhållit.
till utskottet har hänvisats följande i anledning av den ifrågavarande
skrivelsen väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 752 av herr Enarsson och II: 886 av herr
Lothigius, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
understryka angelägenheten av en sådan reform av de nordiska reglerna rörande
sjömansbeskattningen, att kommunandelarna av sjömansskatteintäkterna
tillfaller den beskattade sjömannens hemkommun, om denna är belägen
i Norden; samt
2) motionen 1: 753 av herr Lundström m. fl., vari hemställts, att riksdagen
vid behandling av Kungl. Maj :ts skrivelse nr 67 måtte anhålla, att Kungl.
Maj :t ville i samverkan med övriga nordiska länder utreda hur ett nära
samråd skall kunna åstadkommas på skatteområdet mellan departement,
olika myndigheter samt kommittéer och sakkunniga som sysslar med
skatteutredningar.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 753 och II: 886.
Utskottet
De två rekommendationer, vilka behandlas i den till bevillningsutskottet
hänvisade redogörelsen från Nordiska rådets trettonde session, syftar dels
till genomförande av åtgärder, varigenom kommunandelen av sjömansskatteintäkt
skall tillfalla sjömannens hemkommun, såvitt gäller skatt erlagd av
nordisk sjöman, som är hemmahörande i kommun i nordiskt land (nr 7),
dels ock till en undersökning av förutsättningarna för att få till stånd ett
gemensamt beslutande samarbetsorgan i tulltekniska spörsmål (nr 31).
Anledningen till att Nordiska rådet antagit förstnämnda rekommendation
är att enligt sjömansskattelagarna i de nordiska länderna sjömansskatt,
som erlägges av utländska sjömän på nordiska fartyg, i sin helhet skall
tillfalla den stat under vars flagga fartyget seglar och att dessa bestämmelser
medfört betydande olägenheter för sådana mindre kommuner, vilkas
3
Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1905
manliga befolkning till betydande del får sin inkomst ombord på andra
nordiska länders fartyg än hemlandets.
Med anledning av ifrågavarande rekommendation har i de likalydande
motionerna I: 752 och II: 886 hemställts att riksdagen i skrivelse till Knngl.
Maj :t måtte understryka angelägenheten av en sådan reform av de nordiska
reglerna rörande sjömansbeskattningen, att kommunandelarna av
sjömansskatteintäkterna tillfaller den beskattade sjömannens hemkommun
om denna är belägen i Norden.
Nordiska rådets förevarande rekommendation syftar enligt sin ordalydelse
till att genom »bilaterala avtal, genom revision av dubbelbeskattningsavtalen
och sjömansskattelagarna eller på annat sätt» tillgodose vederbörande
hemortskommuners berättigade krav på andelar i sjömansskatteintäkterna.
Syftet med motionerna är därför redan tillgodosett, varför anledning
att avge särskild skrivelse enligt utskottets mening inte kan anses
föreligga. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1:752 och II:
886.
I motionen I: 753 har framställts yrkande om utredning av frågan hur ett
nära samråd skall kunna åstadkommas mellan de myndigheter, kommittéer
och sakkunniga som sysslar med utredning av skatteregler.
Som utskottet framhöll i sitt betänkande nr 63 till förra årets riksdag är
kontakter mellan de nordiska regeringarna i skattefrågor värdefulla inte
minst därigenom att de kan skapa förutsättningar för ett bättre handelspolitiskt
samarbete inom och utom Norden. Utskottet underströk särskilt
vikten av samarbete i fråga om skatteutredningar och hänvisade därvid till
Nordiska rådets rekommendation nr 30/1962.
Enligt utskottets mening torde samarbete på skatteområdet mellan de
nordiska länderna ha etablerats i den utsträckning som rimligen kan begäras
med hänsyn till ländernas inbördes, olikartade skatteregler. Detta bestyrkes
för övrigt därav att Nordiska rådets ekonomiska utskott — under
hänvisning till att en viss ökning av det nordiska skattesainarbetet skett
och att en förbättrad ömsesidig information beträffande direktiv in. in. för
kommittéer och sakkunniga ställts i utsikt — föreslagit rådet att betrakta
rekommendationen nr 30, d. v. s. den som avser skattesamarbete, såsom för
rådets del slutbehandlad. Detta förslag har, som framgår av den förevarande
skrivelsen, godtagits av rådet.
De rekommendationer i fråga om harmonisering av bolagsbeskattningen
som en lämplig väg att främja de ekonomiska förhållandena i Norden, om
undersökning av förutsättningarna för en internationell anpassning av de
nordiska systemen för indirekt beskattning samt om harmonisering av de
nordiska ländernas regler om punktbeskattning, vilka antogs av Nordiska
rådet förra året, syftar alla till ett sådant samarbete mellan de nordiska länderna,
som i motionen åsyftas.
Utskottet kan därför inte biträda utredningsyrkandet i motionen.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1965
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet
A) för riksdagen anmäla att de delar av Kungl. Maj :ts
förevarande skrivelse nr 67, vilka hänvisats till bevillningsutskottet,
icke föranleder någon erinran från utskottets
sida;
B) hemställa att följande motioner, nämligen
1) de lika lydande motionerna 1:752 av herr Enarsson
och II: 886 av herr Lothigius, samt
2) motionen I: 753 av herr Lundström in. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 4 november 1965
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Itanmark*, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson, Lundström,
Billman, Enarsson och Sundin*; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås*, Brandt, Gustafson
i Göteborg*, Vigelsbo, Engkvist*, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora,
Andersson i Essvik, Forsberg och Carlsson i Västerås*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Yngve Nilsson, Lundström, Billman, Enarsson, Sundin, Magnusson
i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt och herr
Eriksson i Bäckmora, vilka
dels ansett att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 3 börjar med
orden »Som utskottet» och slutar med orden »i motionen», bort ersättas
med text av följande lydelse:
»I artikel 18 i den 1962 mellan de nordiska länderna ingångna samarbetsöverenskommelsen,
det s. k. Helsingforsavtalet, stadgas bl. a. att de nordiska
länderna skall samråda i fråga om den ekonomiska politiken och därvid
ägna uppmärksamhet åt möjligheterna att samordna åtgärder, som vidtas
i konjunkturutjämnande syfte.
Skattepolitiken utgör otvivelaktigt ett av de viktigare momenten inom
konjunkturpolitikens ram. Ett nordiskt samarbete på det konjunkturpolitiska
området, till vilket Sverige genom avtalet förbundit sig, kan knappast
realiseras utan en relativt nära kontakt beträffande skattepolitiken.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1965
Fasta former för samarbete mellan de offentliga organ och myndigheter,
som i Norden sysslar med skattefrågor, förekommer knappast, även om vid
några tillfällen finansministermöten förekommit. Att skatteutredningar av
olika slag liksom andra tillfälliga utredningar i och för sitt arbete införskaffar
upplysningar om grannländernas rätt kan icke anses till fyllest i
detta sammanhang. Härigenom åstadkommes ej den permanenta samverkan
som erfordras. Någon motsvarighet till det nära samarbete mellan nordiska
regeringsorgan, som t. ex. finns i fråga om lagstiftningen mellan justitiedepartementen,
på kulturområdet mellan undervisningsministerierna
och på det handelspolitiska området mellan handelsdepartementen etc. saknas
i stort sett helt på skatteområdet.
Med hänsyn härtill är det förklarligt att de olika initiativ som tagits i
Nordiska rådet till nordiskt samarbete på skatteområdet, t. ex. i fråga om
företagsbeskattningen och den indirekta beskattningens huvudformer, hittills
icke avsatt några egentliga resultat.
Det nordiska samarbetet befinner sig för närvarande i rask utveckling
på skilda områden. Möjligheter skymtar också till en större uppgörelse mellan
länderna på hela det ekonomiska området. Det är i detta läge viktigt,
att också skattefrågorna — låt vara att beträffande dessa nationella hänsyn
gör sig gällande i större omfattning än på många andra fält —- kommer in i
bilden. En första förutsättning är att kontakterna mellan myndigheterna
är så utbyggda att ett effektivt samarbete rent organisatoriskt blir möjligt.
Utskottet finner sig på anförda skäl böra tillstyrka det i motionen I: 753
framförda yrkandet.
Vad skrivelsen i övrigt innehåller i de till utskottet hänvisade delarna föranleder
icke något utskottets yttrande.»
dels ock ansett, att utskottet bort hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 752 av herr Enarsson
och II: 886 av herr Lothigius icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd,
2) att riksdagen i anledning av motionen 1:753 av herr
Lundström m. fl. måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att Kung].
Maj :t ville i samverkan med övriga nordiska länder utreda
hur ett samarbete dem emellan skall kunna åstadkommas
på skatteområdet,
3) att riksdagen i anledning av de delar av Kungl. Maj :ts
förevarande skrivelse nr 67, vilka hänvisats till bevillningsutskottet,
samt de föreliggande motionerna måtte giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet ovan anfört och hemställt.
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650028