Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1965

1

Nr 42

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
beträffande försäljningen av rusdrycker.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:207 av herr Erik Filip Petersson och
II: 258 av herr Hamrin i Jönköping m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att utskänkningsbestämmelserna ändras så, att rätten till utskänkning
medges först vid uppnådda 21 år, varvid likformighet skapas med
gällande bestämmelser i fråga om utminuteringsköp»;

2) de likalydande motionerna I: 213 av herr Wanhainen m. fl. och II: 261
av fru Holmqvist m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära en översyn av bestämmelserna i 3 kap. 14 § § Rff i syfte
att åvägabringa jämställdhet mellan städer, köpingar och landskommuner
med avseende på inrättandet av utininuteringsställen för rusdrycker»;

3) de likalydande motionerna I: 216 av herr Åkesson m. fl. och II: 255 av
herr Börjesson i Falköping m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag angående
''•egistrering av spritköpen med målsättningen att skärpa kontrollen över
missbrukare och yrkeslangare i enlighet med vad i motionerna anförts;

4) de likalydande motionerna I: 576 av herr Hedlund m. fl. och II: 691
av herr Enskog m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

a) att försöksverksamhet i nykterhetsvårdande och brottsförebyggande
syfte får anordnas i Västerås,

b) att Nya systemaktiebolaget lämnar sin distriktsförvaltning i Västmanlands
län möjlighet att i Västerås effektuera försöksverksamheten i enlighet
med i motionerna närmare angiva riktlinjer, samt

c) att, såvitt på Nya systemaktiebolaget ankommer, försöksverksamheten
vidmakthålles intill dess andra direktiv lämnas av kontrollstyrelsen i dess
egenskap av tillsynsmyndighet på rusdrycksförsäljningens område; samt

5) motionen II: 82 av herr Dickson, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om sådan åtgärd, att det renade
brännvinet försöksvis och tills vidare upphör att tillverkas och saluföras».

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 38 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till
innevarande höstsession.

1 —B i bo n g till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 42

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1965

Över de likalydande motionerna 1:576 och 11:691 har yttrande avgivits
av Västerås stad och Nya systemaktiebolaget.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna IT: 82, II: 255, II: 258, II: 261 och II: 691.

Frågornas tidigare behandling

Motioner om höjning av åldersgränsen vid utskänkning till 21 år liksom
om inköpsregistrering och om förbud mot tillverkning och försäljning avrenat
brännvin väcktes även vid 1963 och 196i års riksdagar.

Beträffande åldersgränsen vid utskänkningen erinrade 1963 års bevillningsutskott
om att 1944 års nykterhetskommitté föreslog en höjning av
denna gräns till 21 år men att detta förslag avvisades av vederbörande departementschef
med åberopande av att inga nämnvärda fördelar skulle vara
att vinna genom en sådan åtgärd, som dessutom skulle kunna föranleda
svårigheter i tillämpningen.

1964 års bevillningsutskott åberopade i sitt i denna del av riksdagen godkända
betänkande nr 29 även nämnda departementchefsuttalande och fann
inte anledning att mot bakgrunden av 1963 års siffror över fylleriförseelserna
förorda skärpning beträffande åldersgränsen vid utskänkning.

I fråga om yrkandet om allmän inköpsregistrering framhöll 1963 års
bevillningsutskott bl. a. att 1944 års nykterhetskommitté inte ansett sig
kunna förorda en dylik åtgärd och att denna uppfattning vunnit stöd av
så gott som samtliga remissinstanser. Utskottet ansåg att en sådan åtgärd
även skulle medföra vissa av de negativa verkningar, som ansågs förenade
med motbokssystemet och som bidrog till dess slopande. 1964 års bevillningsutskott
ville i denna fråga inte förorda att reformer på utminuteringens
område togs upp till prövning innan man kunde överblicka verkningarna
av den 1963 beslutade skärpningen av legitimationskontrollen, som trädde
i kraft den 1 april 1964.

Vad gäller yrkandet om förbud mot tillverkning och försäljning av renat
brännvin konstaterade 1964 års bevillningsutskott att konsumtionen av sådant
brännvin minskat under senare år. Oavsett detta fann utskottet det yrkade
förbudet mot renat brännvin vara ett ingrepp i konsumenternas fria val,
som knappast kunde motiveras av nykterhetsskäl. Det skulle troligen inte
vara förenat med några svårigheter att genom beskattningen styra konsumtionen
mot andra spritdrycker, men såvitt utskottet kunde bedöma fanns
ej anledning antaga att en sådan utveckling skulle förbättra nykterhetsläget.

Motionerna

I de likalydande motionerna 1: 207 och II: 258 framhålles, att ett av de
mörkaste dragen i den bild nykterhetsläget erbjuder anknyter till de

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1965

alltmer utbredda alkoholvanorna i de lägre åldersgrupperna. Uppmärksamheten
måste följaktligen inriktas på att med alla tjänliga medel undanröja
de faktorer som är ägnade att grundlägga och befrämja tidigare alkoholvanor.
Av en under hösten 1962 verkställd intervjuundersökning framgår,
att av de fyllerister i åldrarna 18—20 år, som omhändertagits av myndigheterna,
inte mindre än 32 procent hade förtärt rusdrycker på restaurang. Av
pojkarna under 18 år uppgav 13 procent att de varit på restaurang, vilket
måste innebära att utskänkningsbestämmelserna ingalunda strikt iakttas.
Motionärerna anser därför att det finns anledning att på nytt aktualisera frågan
om den åldersgräns som bör gälla vid utskänkning. Det synes dem från
flera synpunkter synnerligen otillfredsställande att rätten till utminuteringsköp
skall vara fixerad vid en åldersgräns och rätten till utskänkning vid en
annan. Den i senare fallet stipulerade 18-årsgränsen bör enligt motionärernas
mening höjas till 21 år och likformighet sålunda skapas mellan de för
utskänkning och utminutering gällande bestämmelserna.

Frågan om grunderna för inrättande av systembutiker tas upp i de
likalydande motionerna I: 213 och II: 261. I 3 kap. 14 § rusdrycksförsäljningsförordningen
(Rff) stadgas, att utminuteringsställe där spritdrycker
tillhandahålles ej må finnas annorstädes än i stad, köping eller municipalsamhälle
med minst fem tusen invånare. Konungen eller, efter Konungens
förordnande, kontrollstyrelsen äger dock medge undantag från nämnda
bestämmelse, när särskilda skäl därtill är. Sådan dispens ifrågakommer
främst beträffande städer, köpingar och municipalsamhällen som inte har
fem tusen invånare men som utgör naturligt handelscentrum för en folkrik
bygd och ligger på betydande avstånd från ort där utminuteringsställe enligt
huvudregeln må finnas. När det finnes påkallat kan detaljhandelsbolaget
inrätta särskilt utlämningsställe. Köpare, som är bosatt å ort, där utminuterings-
eller utlämningsställe ej finnes, kan — i den omfattning bolaget bestämmer
— få varan sänd till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller
ångbåtsstation utan att behöva betala försändningskostnaden. För att lokala
intressen skall bli behörigen tillgodosedda stadgas, att den rådgivande nämnd
som i varje län anknutits till systemaktiebolaget skall yttra sig i frågor
angående utminuteringsställenas antal och förläggning.

Under år 1964 nedlades sex butiker, nämligen — förutom två butiker i
Stockholm — butikerna i Röstånga, Löberöd, östraby och Lövestad, samtliga
i Malmöhus län. De nedlagda butikernas kundkrets får således en försämrad
service. Att butikshandel med spritdrycker i likhet med annan butikshandel
drabbas av indragningar till följd av befolkningsmässiga och näringsstrukturella
förändringar i samhället är i och för sig inte anmärkningsvärt.
Nedläggning av systembutiker bör i regel ifrågakomma endast om butiken
inte är eller kan göras ekonomiskt bärkraftig.

Gällande ordning framstår som föråldrad för motionärerna. Den ändrade
samhällsstrukturen bar medfört att den traditionella uppdelningen av
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 sand. Nr 42

4 Bevillningsutskottets betänkande nr A2 år 1965

primärkommunerna i städer, köpingar och landskommuner alltmer förlorat
sitt reella underlag. Antalet municipalsamhällen, som vid tidpunkten för
här berörda bestämmelsers införande i Rff, år 1954, uppgick till 165, har
numera minskat till 18. Intet av de nu kvarvarande municipalsamhällena
uppfyller kriteriet fem tusen invånare. Däremot finns i många landskommuner
tätorter som — ehuru de inte är administrativa samhällen — i fråga
om folkmängd och funktion av handelscentra för ortens befolkning samt
omgivande landsbygd väl kan mäta sig med flertalet städer och köpingar. Genom
den pågående befolkningsomflyttningen sker ofta en snabb tillväxt
av sådana orter. Åtskillnaden i Rff mellan stad, köping och municipalsamhälle,
å ena sidan, och landskommun, å andra sidan, är således föga relevant
och bör därför inte längre upprätthållas.

Eftersom den i 3 kap. 14 § Rff intagna dispensregeln tillämpas restriktivt
finns anledning förmoda att här berörda bestämmelser utgör ett hinder
för landskommuner med större tätorter att på jämbördiga villkor med
städer och köpingar få del av den service som förekomsten av systembutik
innebär för invånarna.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 216 och II: 255 anser inte
att de från och med den första april 1964 gällande bestämmelserna om
skärpt legitimationskontroll vid spritinköp är helt tillfredsställande ur vissa
synpunkter. Avsikten med legitimation vid utminuteringsaffärerna är att
lättare komma åt de kunder som redan är avstängda från inköp av sprit.
Även ungdomar under 21 år utestänges enligt detta system från möjligheten
att själva inhandla rusdrycker. Legitimationen är emellertid uppenbarligen
inte till fyllest när det gäller att komma åt den stora kategorien yrkeslangare.
Man kommer heller inte åt de många »väntjänstöverlåtelser» som riktar
sig till ungdomar under 21 år. Självfallet är det svårt att över huvud taget
finna någon utväg för att helt eliminera dessa missförhållanden. Men enligt
motionärernas mening bör de nykterhetsfrämjande åtgärderna i högre grad
än vad som nu sker syfta till att »rädda det som räddas kan». Med den begränsade
registrering som nu tillämpas anser motionärerna inte att man
vidtagit de kraftåtgärder som läget påkallar. Inte heller genom obligatorisk
legitimation kan tillräcklig effekt nås. Endast genom allmän inköpsregistrering
kan man enligt motionärernas uppfattning nå den största möjliga effekten
för att så långt möjligt motverka yrkeslangningen samt de s. k. väntjänstöverlåtelserna.
I Finland har detta system visat sig vara det effektivaste
medlet för motverkande av yrkeslangning. Vidare har detta system
även sin effekt beträffande konsumenter, vilkas spritkonsumtion gränsar
till missbruk. Ett inköpskort, där datum och kvantitet för varje inköp
stämplas in, gör att en konsument inte har några möjligheter att samma
dag eller regelbundet var eller varannan dag frekventera systembutikerna.
Blir stämplarna nämligen för »täta» får respektive person snart ögonen på
sig och en dag kan helt enkelt kortet dras in.

Det finländska systemet har tidigare hårt kritiserats — inte minst från

Bevillningsutskottets betänkande nr år 1965 5

nykterhetshåll — men numera accepteras det som det bästa medlet att
»spärra» möjligheterna för yrkeslangare att bedriva sin illegala verksamhet.
Beträffande väntjänstöverlåtelserna har inköpskortet också sin avgjorda
effekt: ingen vill frivilligt utsätta sig för att för andras skull få för många
stämplar i sitt kort och därmed riskera att hamna på »svarta listan*. Det
bör observeras, att en sådan sak har sina konsekvenser även på många
andra områden, i fråga om körkort etc. Det finländska systemet har visat
att måttliga spritkonsumenter över huvud tagit inte ens reflekterar över
inregistreringen. För dem innebär uppvisandet av inköpskortet inte större
olägenheter än en vanlig legitimation vid t. ex. ett postkontor. Det finns följaktligen
starka skäl för att ett likartat system som det finländska skulle
prövas även i vårt land. En allmän registrering måste enligt motionärernas
mening komma till stånd enbart för att den nödvändiga kontrollen över
missbrukare och yrkeslangare skall kunna utövas på ett effektivt sätt. Detta
är det direkta motivet till att frågan om en allmän registrering av spritinköpen
bör upptagas till en förnyad prövning sedan nu viss erfarenhet av legitimationskontrollen
kunnat vinnas.

Som bakgrund för yrkandet om viss försöksverksamhet i nykterhetsvårdande
syfte lämnas i de likalydande motionerna I: 576 och II: 691 en
redogörelse för den nykterhetspolitiska utvecklingen efter motbokssystemets
avskaffande och för resultaten av de nu gällande kontrollbestämmelserna.
Motionärerna hänvisar i första hand till erfarenheter från Västerås.

Kontrollen via spärrlistorna har, trots riksdagens beslut om skärpning,
inte i någon högre grad kunnat effektivt genomföras. I Västerås har kontrollen
inte alls kunnat skärpas eller tidsmässigt utökas. Den har tvärtom
måst eftersättas i förhållande till tidigare omfattning. Personalbrist föreligger,
likaså är antalet kassaapparater för litet för toppbelastningen efter
kl. It på lördagarna. Efter denna tid liksom vid alla de stora helgerna kan
ingen som helst legitimationskontroll genomföras.

Om legitimationskontrollen i övrigt kan dessutom sägas att den förfelar
sitt syfte även av den anledningen att man redan utifrån, eller på sina håll
senast när man tittar in genom dörren, kan se om allmän legitimationskontroll
pågår. En särskild plastbricka i gult med svarta bokstäver är då synlig.
Mellan varje halvtimmeskontroll har bolaget föreskrivit att minst en
timma skall förflyta. Härigenom kan köbildning undvikas och expeditionstiden
minska. Detta måste med hänsyn till nykterhetspolitikens allmänna
syfte sägas vara en olämplig form av rationell försäljningsmässig personalanvändning.

För social- och nykterhetsvården skulle det enligt motionärernas mening
ha varit utomordentligt värdefullt om förslaget om obligatorisk fotolegitimation
hade bifallits av riksdagen. Samhället skulle då alltid haft möjlighet
att åtminstone i försäljningsögonblicket kunna fastställa, utöver att
man genom fotolegitimationen kontrollerar köparens identitet, till vem försäljningen
ägt rum.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1965

Genom obligatoriets komplettering med moderna tekniska rationella hjälpmedel
kunde man utöka nykterhetsvårdens möjligheter. Nykterhetsvården
skulle kunna få reda på var de spärrade klientelen dyker upp och vilka vägar
en ambulerande eller vagabonderande alkoholist väljer för sina inköpsförsök.
Polisen skulle enligt vad den själv förklarat vara angelägen om att
få ta del av hur de misstänkta langarna organiserar inköpssidan av sin
destruktiva verksamhet osv.

Den tekniska registreringen kan variera. Ett enkelt, föga kostsamt sätt
är att använda samma metod som på de stora biblioteken. Där mikroregistrerar
man lånekort, boktitel och återlämningsdato samtidigt för flera olika
ändamål. Lånekortet skulle i systembutiken motsvara fotolegitimationen.
Boktiteln skulle motsvara inköpskvitto eller nollslagskvitto. Av legitimationen
får nykterhetsvården reda på »vem», och av det samtidigt intill registrerade
inköpskvittot får den reda på »när» och »vad» och »var». Av nollslagskvittot
likaledes »när» och »var» och genom en tillfogad bokstav eller
siffra varför kunden avvisats. Registreringen fullföljes endast för dem där
det finns grundad anledning förutsätta att nykterhetsvården kan ha orsak
att närmare utreda behovet av hjälpåtgärder. Personalens kännedom om en
kunds intensiva inköpsfrekvens och sättet för hans inköp kan även ge anledning
till mikroregistrering för att komplettera troliga eller rent av kända
officiella nykterhetsanmärkningar. Ju tidigare förebyggande nykterhetsvårdande
åtgärder kan insättas desto bättre från alla synpunkter.

För att säkerställa likheten i behandlingen i utminuteringsbutiken skall
mikroregistreringen alltid ske och kunna iakttagas av alla. Om registreringsmaterialet
tillvaratages eller inte, dvs. om det blir en blindregistrering eller
inte, bör kunna regleras av personalen och är något som endast försäljaren
vet. Genom sin blotta existens kan registreringsmöjligheten verka återhållande
och i positiv riktning påverka sådana, som t. ex. utgått ifrån att
ingen ändå kan lista ut att de kanske är varjedagsköpare och ibland åtskilligt
mer än så.

Motionärerna anser att man bör skaffa sig ett begrepp om de sannolikt
mycket stora fördelarna av ett obligatorium för fotolegitimation i förening
med en mikroregistrering av missbrukarklientelet. Det synes därför lämpligt
att man prövar systemet genom en försöksverksamhet i begränsad omfattning.
Det kan också vara av stort intresse att få veta hur möjliga eventuella
olägenheter skulle uppfattas av allmänheten. Motionärerna har funnit
att alldeles särskilda förutsättningar för en försöksverksamhet finnes
i Västerås stad. Förberedande undersökningar har gjorts. Samtliga berörda
parter har livligt tillstyrkt. De begränsade kostnader som detta kan medföra
lör den affärsmässiga verksamheten hos försäljningsorganet kan rimligen
inte innebära något vägande skäl däremot.

Försöksverksamheten bör då bedrivas i effektivaste möjliga samarbete
med därvarande socialförvaltning, polismyndighet och med rådgivande

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1965

nämnden. Försöksverksamheten bör genomföras så, att densammas möjliga
utvidgning till hela länet inte försvåras.

I motionen II: 82 framhålles att en spritpåverkad medborgare är en dålig
medborgare. Det är ett samhällsintresse av första ordningen att medborgarna
låter bli att berusa sig och detta samhällsintresse är dåligt tillgodosett.
Visserligen görs en hel del i syfte att råda bot på eländet, men det är uppenbarligen
inte tillräckligt. Därtill kommer att vi framstår som ett dåligt
exempel inför världens övriga nationer. Det renade brännvinet är en vätska,
som förtäres så gott som uteslutande för att nå en högre eller lägre berusningseffekt.
Det fyller intet annat ändamål, och tiotusentals människor här
i landet skulle ha gott av om det inte funnes till.

Utskottet

De förevarande motionsyrkandena berör samtliga frågor inom alkohollagstiftningen
och i första hand olika bestämmelser i rusdrycksförsäljningslörordningen.
I motionerna I: 207 och II: 258 begäres således en höjning
av åldersgränsen vid utskänkning av rusdrycker, medan motionärerna
i motionerna I: 216 och II: 255 förordar en obligatorisk inköpsregistrering.
Yrkandet i motionerna I: 576 och II: 691 går ut på att försöksvis i Västerås
införa en särskild form för kontroll av utminuteringen. I motionen II: 82
törordas förbud tills vidare mot tillverkning och försäljning av renat brännvin.
En fråga av delvis annan karaktär tas upp i motionerna 1:213 och
II: 261, vari en översyn begäres av reglerna för inrättande av utminuteringsställen.

Frågorna om utskänkningsåldern, den obligatoriska inköpsregistreringen
och det renade brännvinet behandlades av 1963 och 1964 års riksdagar, som
därvid avvisade likartade motionsyrkanden.

Yrkandena i samtliga förevarande motioner med undantag för motionerna
I: 213 och II: 261 är dikterade av oro för den nykterhetspolitiska utvecklingen.
I flera av motionerna talas särskilt om det ökande ungdomsfylleriet
och den trots alla förebyggande åtgärder alltjämt florerande langningen.
Utskottet finner nämnda förhållanden utgöra ett mycket oroande inslag i
den nykterhetspolitiska bilden nxen anser det inte styrkt, att de av motionärerna
förordade åtgärderna skulle vara de lämpligaste lösningarna för
att råda bot på de påtalade missförhållandena.

Att en så genomgripande åtgärd som 1954 års nykterhetsreform fått
vissa följder, som inte kunde förutses vid tidpunkten för beslutet därom,
är enligt utskottets mening inte förvånansvärt. Sådana oförutsedda konsekvenser
kan inte anses utgöra något skäl för att underkänna reformen i
dess helhet men väl för att undersöka orsakerna till bristerna. Det rådande
läget kan därför motivera en samlad översyn av nykterhetspolitiken. Samma
uppfattning redovisades i allmänna beredningsutskottets utlåtande nr
34 till innevarande års vårriksdag, där beredningsutskottet hemställde, att

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1965

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle begära en utredning om nykterhetspolitiken.
Sedan vårriksdagen bifallit denna hemställan, har Kungl.
Maj :t tillsatt en utredning för översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken.
Av direktiven för utredningen framgår att den skall behandla alla de spörsmål,
som är av betydelse för alkohol- och nykterhetspolitiken, och att den
skall ägna särskild uppmärksamhet åt bl. a. försäljningsorganisationen.

Det finns således anledning förvänta att samtliga frågor, som tas upp i
de här behandlade motionerna, kommer att prövas av den nu tillsatta nykterhetspolitiska
utredningen. Utredningen torde i samband med en allmän
översyn av rusdrycksförsäljningsförordningens bestämmelser även få anledning
att granska de i motionerna I: 213 och II: 261 påtalade bestämmelserna
om inrättande av utminuteringsställen för rusdrycker. Även om dessa
bestämmelser delvis är föi*åldrade, synes de dock inte — som motionärerna
antar — minska landskommunernas möjligheter att erhålla utminuteringsställen
och påkallar därför enligt utskottets mening inga omedelbara åtgärder.

Till stöd för uppfattningen att vissa av de i motionerna föreslagna åtgärderna
skulle kunna genomföras utan att resultatet av den pågående utredningen
avvaktas, kan möjligen åberopas att allmänna beredningsutskottet
i sitt tidigare nämnda utlåtande framhöll, att den av utskottet begärda
utredningen inte borde utgöra hinder för försöksverksamhet och delreformer
under utredningsarbetets gång.

Bevillningsutskottet vill som sin mening uttala, att försöksverksamhet
och delreformer visserligen bör kunna förekomma under pågående utredning,
men detta bör i så fall i huvudsak ske i samförstånd med eller på förslag
av utredningen. Självfallet bör riksdagen inte under utredningens gång
besluta om separata lösningar av de nykterhetspolitiska problemen och därigenom
begränsa utredningens möjligheter till en förutsättningslös bedömning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 207 och
II: 258, I: 213 och II: 261, I: 216 och II: 255, I: 576 och II: 691 samt II: 82.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 207 av herr Erik Filip
Petersson och II: 258 av herr Hamrin i Jönköping in. fl. om
höjning av åldersgränsen vid utskänkning av rusdrycker,

2) de likalydande motionerna I: 213 av herr Wanhainen
in. fl. och II: 261 av fru Holmqvist m. fl. angående inrättandet
av utminuteringsställen för rusdrycker,

3) de likalydande motionerna I: 216 av herr Åkesson
m. fl. och II: 255 av herr Börjesson i Falköping m. fl. om
registrering av spritköp,

4) de likalydande motionerna I: 576 av herr Hedlund m. fl.

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1965

9

och II: 691 av herr Enskog m. fl. om viss försöksverksamhet
i nykterhetsvårdande och brottsförebyggande syfte, ävensom

5) motionen II: 82 av herr Dickson om åtgärder för att
försöksvis bringa tillverkning och saluförande av renat
brännvin att upphöra,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 november 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark*, herrar Yngve Nilsson, Wärnberg, Tage Johansson, Lundström,
Enarsson, Sundin* och Erik Filip Petersson*; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås*, Brandt, Allard,
Gustafson i Göteborg*, Vigelsbo, Engkvist*, Eriksson i Bäckmora, Andersson
i Essvik, Enskog och Forsberg.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Sundin, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora, vilka ansett,
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 8 börjar med orden
»Till stöd» och slutar med orden »samt II: 82.», bort utgå och ersättas med
text av följande lydelse:

»I motionerna 1:216 och 11:255 har yrkats riksdagsskrivelse i syfte
att införa en allmän registrering av spritinköpen. Enligt utskottets mening
torde en sådan registrering få en avsevärd positiv effekt ur nykterhetspolitisk
synpunkt. Det kan sålunda väntas att både yrkesmässig langning och
andra otillåtna överlåtelser skulle kunna motverkas på ett betydligt effektivare
sätt än som nu är möjligt. Även i fråga om fall av spritmissbruk och
fall som gränsar till spritmissbruk skulle registreringen medföra bättre
möjligheter till lämpliga åtgärder. Såsom motionärerna framhållit är erfarenheterna
av en allmän registrering utomlands övervägande goda och
synes också bekräfta att allmänheten har förståelse för registreringen och
dess nykterhetspolitiska syfte. Då registreringen inte skulle innefatta något
sådant moment av ransonering, som var karaktäristiskt för motbokssystemet,
torde den inte heller medföra de negativa verkningar som motbokssystemet
otvivelaktigt medförde.

10 Bevillningsutskottets betänkande nr år 1965

Som allmänna beredningsutskottet framhållit bör den av riksdagen begärda
utredningen för översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken inte utgöra
ett hinder för försöksverksamhet och delreformer under utredningsarbetets
gång. Bevillningsutskottet delar härvidlag allmänna beredningsutskottets
mening. Åtgärderna bör i huvudsak ske i samråd med eller på
förslag av utredningen. Motionerna 1:216 och 11:255 bör därför överlämnas
till utredningen för översyn av nykterhets- och alkoholpolitiken att
beaktas vid utformandet av en försöksverksamhet med registrering av spritinköp.
»

dels att utskottet i anledning av det ovan anförda under 3) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 216 av herr Åkesson m. fl. och II: 255 av herr Börjesson
i Falköping in. fl. måtte uttala sig för försöksverksamhet
med allmän registrering av spritinköp, samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
att ifrågavarande motioner överlämnas till utredningen för
översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken för beaktande i
enlighet med vad ovan anförts.

II) av herrar Lundström, Erik Filip Petersson, Gustafson i Göteborg och
Enskog, vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets betänkande, som på s. 8 börjar med orden
»Till stöd» och slutar med orden »samt II: 82.», bort utgå och ersättas
med text av följande lydelse:

»Till stöd för uppfattningen att vissa av de i motionerna föreslagna åtgärderna
skulle kunna genomföras utan att resultatet av den pågående utredningen
avvaktas, kan åberopas att allmänna beredningsutskottet i sitt
tidigare nämnda utlåtande framhöll, att den av utskottet begärda utredningen
inte borde utgöra hinder för försöksverksamhet och delreformer
under utredningsarbetets gång. Bevillningsutskottet finner det angeläget,
att försöksverksamhet i nykterhetsvårdande och brottsförebyggande syfte
verkställes parallellt och i samförstånd med pågående utredning. Härigenom
får utredningen ett säkrare underlag för sina bedömningar.»

dels att utskottet under 4) bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:576 av herr Hedlund m. fl. och 11:691 av herr Enskog
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att viss försöksverksamhet
i nykterhetsvårdande och brottsförebyggande
syfte igångsättes i enlighet med de riktlinjer som anges
i motionerna och att verksamheten sker parallellt och i samförstånd
med utredningen för översyn av alkohol- och nykterhetspolitiken.
»

11

Bevillningsutskottets betänkande nr i2 år 1965

III) av herr Vigelsbo, vilken ansett, att utskottet under 4) bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av innehållet i de likalydande
motionerna I: 576 av herr Hedlund m. fl. och II: 691 av herr
Enskog m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att
viss försöksverksamhet i nykterhetsvårdande och brottsförebyggande
syfte igångsättes i enlighet med de riktlinjer
som anges i motionerna och att verksamheten sker parallellt
och i samförstånd med utredningen för översyn av
alkohol- och nykterhetspolitiken.»

iELTE AB. ITHLI

514777