Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1965

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av utländska artister m. fl.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
578, av herr Lassinantti och fru Jäderberg, har hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128)
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter som
i motionen föreslagits.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 38 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av den föreliggande motionen
till innevarande års höstsession.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.

Enligt 1908 års förordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter utgår bevillningsavgift för vissa offentliga föreställningar,
s. k. artistskatt.

I fråga om skyldigheten att erlägga artistskatt gäller olika föreskrifter för
artister, som ger föreställning, och artister, som medverkar And föreställning.
Befrielse från erläggande av artistskatt åtnjutes dels för utlänningar, som
driver sitt näringsfång under bar himmel och endast uppbär frivillig avgift,
dels för amatöridrottsmän vid deltagande i idrottstävlingar och dels då
Kungl. Maj :t till följd av särskilda omständigheter för visst fall medgivit
detta.

I förordningens 4 § gives olika föreskrifter för erläggande av artistskatt.
Sålunda gäller enligt nämnda paragrafs 1 mom. att utlänning, som här i
riket giver offentlig föreställning eller tillställning av vad slag det vara må,
vare sig mot inträdesavgift eller mot avgift, som eljest på ett eller annat sätt
fordras, uppbäres eller mottages, härför skall utgöra särskild bevillningsavgift
med tio procent av bruttoinkomsten. Denna bevillningsavgift skall utgå
a) vid konsert, opera- eller annan musikalisk, dramatisk eller litterär föreställning,
cirkus- eller varietcföreställning, så ock vid annan med någon av
de nu nämnda jämförlig föreställning ävensom vid hal, maskerad eller annan
dylik tillställning, då bruttoinkomsten kan antagas komma att överstiga
femhundra kronor, efter den verkliga bruttoinkomsten, dock alltid med

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 7 samt. Nr 40

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1965

minst tio kronor, samt då bruttoinkomsten kan antagas icke komma att
överstiga femhundra kronor, efter beräknad bruttoinkomst, med lägst tio
och högst tjugufem kronor; b) för anställande eller anordnande av karuselleller
annan konståkning, målskjutning, ringkastning eller kraftprov samt för
förevisande av människor, djur, naturalier eller andra föremål eller av panorama,
biografbilder, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken eller
vid annan med de nu nämnda jämförlig tillställning, som icke är att hänföra
under a), efter beräknad bruttoinkomst, med lägst fem och högst femtio
kronor för varje dag sådan föreställning eller förevisning äger rum.

Jämlikt 2 mom. samma paragraf skall utlänning, som medverkar vid av
svensk eller utlänning given offentlig föreställning, offentligt utförande av
musik, såsom kafékonsert och dylikt, eller vid annan offentlig tillställning,
oavsett huruvida inträdes- eller annan avgift därvid uppbäres eller tillställningen
är avgiftsfri, erlägga särskild bevillningsavgift med tjugu procent av
den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom, vare sig
denna inkomst utgöres av i penningar bestämd ersättning, naturaförmåner
eller andel av inkomsten å tillställning. Avgiften skall i varje fall utgå med
minst femtio öre för varje dag medverkan lämnas av utlänning eller ersättning
till honom beräknas. För avgiftens erläggande svarar tillställningens
anordnare.

Enligt 4 § 4 mom. skall ansökan om tillstånd till offentligt uppträdande
göras enligt föreskrifter, som av Kungl. Maj :t utfärdas. Dessutom innehåller
momentet uppgift om vad dylik ansökan skall innehålla.

Vidare lämnas i paragrafen föreskrifter angående avgiftens fastställande,
kontroll av bruttoinkomst vid offentlig föreställning och avgiftens inbetalning;
i 5 mom. föreskrives sålunda bland annat att därest i ersättning åt utlänning,
som avses i 2 inom., ingår naturaförmåner dessa vid bevillningsavgiftens
bestämmande skall uppskattas till skäligt belopp i penningar varvid,
om högre värde ej är angivet, kost och bostad skall upptagas till vardera fem
kronor för dag. Av artistskatten tillfaller hälften staten och hälften kommun,
inom vilken föreställning givits.

Vad i paragrafen stadgas om utlänning äger även tillämpning på i utlandet
bosatt svensk undersåte och även på här i riket bosatt utlänning, i den
mån han icke i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med härstädes bosatt
svensk undersåte till offentligt uppträdande.

Bevillningsavgiftsförordningen föreslås i ett av dubbelbeskattningssakkunniga
avgivet betänkande (SOU 1962: 59) skola upphävas och ersättas av
en förordning om löneskatt, vilken avses omfatta alla i Sverige tillfälligt
arbetande utlänningar. Förslaget är för närvarande föremål för Kungl.
Maj :ts prövning.

I motionen framhålles att bevillningsavgiften i en del sammanhang får
mindre lyckliga verkningar. Så är exempelvis fallet, när avgiften drabbar

3

Bevillningsutskottets betänkande nr U) år 1965

stipendiater, vilka fått bidrag från allmänna fonder för sitt uppträdande,
eller när fråga är om arrangörer av delvis med offentliga bidrag finansierade
kulturella tillställningar.

Motionärerna anser det därför angeläget att möjligheterna till befrielse
från avgiften ökas. I första hand bör övervägas en decentralisering av rätten
att medgiva befrielse från Kungl. Maj :t till länsstyrelserna. Vidare bör
praxis utvecklas därhän att befrielse meddelas i sådana fall, då tillställningen
anordnats med stöd av det allmänna.

Utskottet

Enligt förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter skall bevillningsavgift, s. k. artistskatt, erläggas av utlänning
(varmed i regel jämställes i utlandet bosatt svensk medborgare och här i
riket bosatt utlänning), som själv givit eller medverkat vid offentlig föreställning
eller tillställning. Avgiften är proportionell och skall i princip motsvara
10 procent av bruttoinkomsten, om utlänningen själv givit föreställningen,
och 20 procent av den inkomst han uppburit, om han medverkat i
en av annan given föreställning. Frihet från erläggande av bevillningsavgift
åtnjutes enligt 4 § 10 mom. i förordningen bl. a. då Kungl. Maj :t, till följd
av särskilda omständigheter, för visst fall medgivit befrielse från sådan avgift.

I den förevarande motionen har yrkats lagstiftning av innebörd bl. a. att
möjligheterna till befrielse från bevillningsavgift vidgas. Som motivering för
yrkandet framhåller motionärerna, att bevillningsavgiften stundom kan få
mindre gynnsamma verkningar och att detta exempelvis är fallet, när avgiften
drabbar stipendiater, vilka fått bidrag från allmänna fonder för sitt uppträdande,
eller när fråga är om arrangörer av delvis med offentliga bidrag
finansierade kulturella tillställningar.

Bevillningsavgiftsförordningen har sedan länge varit föremål för kritik
främst därför att avgiftsskyldigheten, bortsett från i utlandet bosatta svenska
medborgare, anknutits till medborgarskapet och inte till bosättningen,
vilket medfört att utländska artister, som sedan länge är bosatta i Sverige,
fortsätter att erlägga bevillningsavgift och därigenom i regel gör avsevärda
skattemässiga vinster.

Dubbelbeskattningssakkunniga har i sitt betänkande »Internationella
skattefrågor» (SOU 1962: 59) föreslagit att bevillningsavgiftsförordningen
skall upphävas och ersättas av en förordning om löneskatt, vilken föreslås
utformad som en definitiv källskatt med en progressiv skatteskala. Förslaget,
som innebär en avsevärd skärpning i förhållande till nu gällande bestämmelser
om beskattning av utländska artister, är för närvarande föremål
för Kungl. Maj :ts prövning.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1965

Utskottet vill inte bestrida att bevillningsavgiften som beskattningsform
understundom kan vara för den skattskyldige ofördelaktigare än den vanliga
inkomstskatten. Så torde emellertid endast i undantagsfall vara förhållandet.
I de fall då ett framträdande inte har vinstsyfte utan i huvudsak karaktär
av kulturutbyte föreligger emellertid, som tidigare nämnts, möjlighet
att erhålla befrielse från avgiften.

Med det anförda avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandet i motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 578 av herr Lassinantti och fru Jäderberg
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 november 1965

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Stefanson*, Yngve
Nilsson, Wärnberg, Elofsson*, Tage Johansson, Lundström, Enarsson, Hellebladli
och Arne Pettersson*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Kärrlander, Vigelsbo,
fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Andersson i Essvik, Enskog,
Forsberg och Björkman.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650028