Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1965
Nr 52
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den psykoterapeutiska
vården.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1: 257 av herr Sörenson och II: 317 av herr Rimmerfors hemställes, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning gällande den psykoterapeutiska
vården i vårt samhälle och om förslag till sådana åtgärder, som
kan anses påfordrade.
I motionerna anföres, att den snabba sociala och ekonomiska utvecklingen
medfört en ökning av olika slags beteendeskador och nervösa rubbningar
av olika art. Individen känner sig ensam mitt i massan. Vi har
icke lyckats komma till rätta med de psykiska vådorna av samhällsutvecklingen.
Som exempel nämns att i Stockholm 2/s av socialvårdsklientelet är i
behov av psykisk vård och hjälp. Det behövs psykoterapi, och åtgärder
bör vidtagas för att effektivisera utbildningen av psykoterapeutiskt verksamma
personer.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 257.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen
och socialstyrelsen.
Medicinalstyrelsen anför, att den moderna samhällsutvecklingen otvivelaktigt
innebär stora påfrestningar för den enskilde individen vilka leder
till stress och psykiska insufficiensreaktioner med ökat behov av psykoterapeutisk
behandling och vård. Möjligheterna att få vård har successivt
förbättrats bl. a. genom inrättande av specialkliniker vid praktiskt taget
samtliga centrallasarett. Kvalificerad psykiatrisk behandling med psykoterapi
bedrives också vid de upprustade mentalsjukhusen.
De nuvarande behandlingsresursema är dock helt otillräckliga, främst
beroende på personalbrist, särskilt i fråga om psykiatriskt utbildade läkare.
Trängande nödvändigt är framför allt kraftiga åtgärder för att stimulera
rekryteringen till psykiaterbanan, ett problem som styrelsen ägnar speciell
uppmärksamhet. Det erfordras också en förbättrad psykiaterutbildning.
Frågan är under utredning. Under tiden har fortbildningskurser anordnats.
Även andra grupper, såsom teologer och psykologer, har skaffat sig kompletterande
utbildning.
Viktigt för en med avseende på psykologisk patientbehandling förbättrad
mentalsjukvård är utöver stimulerad rekrytering och bättre utbildning
av psykiater ökad tillgång på kvalificerad vårdpersonal och på välutbildade
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1965
hjälpkrafter av olika slag, framför allt socialarbetare, psykologer och arbetsterapeuter.
Det föreligger alltså i mindre grad ett organisatoriskt problem. De åtgärder
som främst bör vidtagas hänför sig till utbildningsfrågorna. Styrelsen
anser det därför icke påkallat med utredning av den art och omfattning som
föreslås i motionerna.
Socialstyrelsen säger sig dela motionärernas uppfattning att anpassningssvårigheterna
ökat och att läget ställer krav på ökade insikter
hos socialarbetare, läkare, lärare och fritidsledare. En viss insikt i psykologi
bör ingå i utbildningen av dessa yrkesgrupper. Vidare kräves en ändrad
och mera avancerad metodik i socialvårdsarbetet. Styrelsen söker med sina
begränsade resurser tillgodose behovet av orientering och vidareutbildning
dels genom egna kurser och dels genom medverkan i av andra organ anordnade
kurser. Det erfordras emellertid också en adekvat social forskning.
En utredning rörande den psykoterapeutiska vården synes emellertid
knappast motiverad. Det är för närvarande främst en fråga om utbildningskapacitet.
På berörda områden har under senare år företagits ett flertal
utredningar som ännu icke föranlett några åtgärder. En samordning av
dessa förslag bör ske.
Utskottet
Motionärerna hemställer om en utredning beträffande den psykoterapeutiska
vården.
Såvitt utskottet kunnat bedöma är de i motionerna berörda behoven av
psykoterapeutisk vård och av en effektivisering av utbildningen av personal,
kvalificerad för arbetsuppgifter inom psykoterapien, väl dokumenterade.
Detta gäller vård såväl inom som utom mentalsjukvårdens ram. Psykiaterutbildningen
är emellertid under utredning och frågan om rekryteringen
av psykiater har uppmärksammats. Vad psykologutbildningen beträffar
har nyligen framlagts ett förslag härom. En väsentlig nyhet i förslaget är att
tillämpningsmoment skulle införas i undervisningen så att praktisk utbildning
integreras i universitetsutbildningen och ämnet tillämpad psykologi
blir ett nytt examensämne. Den nya utbildningen avses ge kompetens för
psykoterapeutiska vårduppgifter på skilda områden, inom skolor, rådgivningsbyråer
och olika vårdinstitutioner in. m. Antalet psykologistuderande
och licentiander i psykologi har under senaste tiden visat en tendens
till ökning. Av en viss betydelse i förevarande sammanhang torde vidare
vara att utbildningen av arbetsterapeuter och sjukgymnaster har utretts
och beslut fattats om att landstingen skall vara huvudmän för denna utbildning
samt att årets riksdag förelagts ett förslag om en ny utbildningsgång
för sjuksköterskor, för vilken utbildning landstingen ävenså skulle
ta ansvaret.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1965 7
Då bristande resurser för utbildning av psykologer och bristande tillgång
till kvalificerad personal för psykoterapeutisk vård varit de avgörande
hindren för strävandena att åstadkomma godtagbara vårdmöjligheter, torde
det som under senare tid skett på utbildningssidan innebära att förutsättningarna
väsentligt förbättrats.
Med hänsyn till det ovan anförda finner utskottet icke skäl att nu förorda
en utredning i enlighet med vad som föreslås i motionerna utan hemställer,
att de likalydande motionerna I: 257 och II: 317 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 november 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Oscar
Carlsson, Hedlund, Axel Kristiansson, fru Hultell, herrar Helge Karlsson,
Wååg, Torsten Hansson*, Blomquist och Kilsmo*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa, fru
Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Wikner, Börjesson
i Glöirtminge, Nilsson i Bästekille, Wéstberg, fru Ekroth, herrar Björk
i Göteborg och Thylén*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Eric Gustaf Peterson, Axel Kristiansson, fru Hultell, herrar Blomquist,
Kilsmo, Hamrin i Kalmar, Nilsson i Bästekille, Westberg och Thylén,
som ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Den fråga som behandlas i förevarande motioner är av utomordentligt
stor betydelse för vårt folks framtida psykiska hälsa. Motionärerna har anfört
vägande skäl för en effektivisering av den psykoterapeutiska vården.
Det är av stor betydelse för den psykiska vården om det sätt att se på psykiska
insufficienstillstånd och djupare liggande psykiska störningar, som
ligger till grund för modern psykoterapi, ägnas ökad uppmärksamhet.
Utskottet är visserligen medvetet om att psykiaterutbildningen är under
utredning, att ett förslag nyligen har framlagts gällande psykologntbildningen,
att utbildningen av arbetsterapeuter och sjukgymnaster utretts samt
att förslag om ny utbildningsgång för sjuksköterskor förelagts årets riksdag.
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 52 år 1965
Det är givetvis av största betydelse att dessa personalkategorier vinner ökad
insikt om den psykodynamiska problematiken. De angivna åtgärderna kan
emellertid icke i mer väsentlig grad anses förbättra den psykoterapeutiska
vården. Den psykiatriska utbildningen bör därför utvidgas och terapeutisk
utbildning bli en del av utbildningen i psykiatri. Det bör emellertid i sammanhanget
observeras att modern svensk psykiatri är mer organiskt än
psykodynamiskt orienterad. Det är den psykodynamiska problematiken som
enligt utskottets mening i större grad bör ägnas uppmärksamhet. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att det är nödvändigt att ett vidgat samhällsåtagande
i berörda avseenden kommer till stånd. Det torde vara väl
motiverat att utbildningen i psykoterapi sträcker sig även till andra grupper
än de som nu erhåller sådan. Härvidlag ger motionerna konkreta anvisningar.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vådorna på det psykiska
planet av den moderna samhällsutvecklingen. Det är därför angeläget att
vidta dels preventiva åtgärder, dels att bringa hjälp vid de psykiska insufficiens-
och neurostillstånden. Det måste vara en samhällsuppgift att klarlägga
den här antydda problematiken och att i möjlig mån ställa resurser
till förfogande i hälso- och sjukvårdande syfte.
Utskottet finner därför att motionärernas hemställan om en utredning
av den psykoterapeutiska vården och om förslag till lämpliga åtgärder
för att effektivisera den psykiska vården är välgrundad.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 257 och II: 317 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning angående den psykoterapeutiska vården i vårt
samhälle och om förslag till sådana åtgärder som kan anses
påfordrade.