Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1965

9

Nr 48

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning av statsmedel
för skada som vållats av barn och ungdom i
familjevård.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 587 av fru Olsson och herr Johan Olsson samt II: 693 av herrar Eriksson
i Bäckmora och Gomér, hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om utredning av frågan om statlig ersättning för skador vållade
av barn och ungdom som av samhället placerats i familjevård.

I motionerna anföres, att de enskilda hemmen spelar en betydelsefull roll
vid återanpassning av barn och ungdom som av olika anledningar behöver
samhällets stöd. Det gäller emellertid att få fram ett stort urval av lämpliga
hem, och det måste därför göras så attraktivt som möjligt att vara mottagarhem.
Ett förhållande som kan motverka dessa strävanden är att frågan om
ersättningsskyldighet för skada vållad av den unge under vistelse i hemmet
icke fått en tillfredsställande lösning. Samma försäkringsskydd gäller
inte som för egna barn eller fosterbarn, och respektive barnavårdsnämnd är
icke juridiskt ansvarig, även om det händer att ersättning utbetalas av
nämnderna.

Här ifrågavarande kategorier av barn vållar emellertid oftare än barn i
allmänhet skador å egendom. Det bör därför utredas om icke statlig ersättning
bör utgå för skador vållade av barn och ungdom som av samhället
placerats i familjevård.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 587.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen och

Malmö stads barnavårdsnämnd.

Socialstgrelsen anför:

I linje med de tankegångar som ligger bakom nuvarande barnavårdslagstiftning
har socialstyrelsen sedan lång tid verkat för att de barn, vilka även
eller annan anledning måste skiljas från sina hem, i första hand placeras
i fosterhem eller andra enskilda hem. Styrelsen är följaktligen intresserad
av att i möjligaste mån undanröja svårigheter för anskaffande av goda
sådana hem.

Otvivelaktigt förhåller det sig så som motionärerna framhållit att, då en
familj skall besluta sig för att mottaga ett främmande barn i sitt hem, frågan
om ersättningsskyldighet för eventuell skada, som kan komma att vållas

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 48 år 1965

av barnet, kan påverka ställningstagandet. I synnerhet torde detta vara fallet
om familjen tidigare haft negativa erfarenheter av liknande slag.

Vid bedömningen av de frågor som aktualiseras genom motionen måste
man enligt socialstyrelsens erfarenhet noga skilja mellan skador som de i
enskilda hem placerade barnen vållar i det hem där de vistas och skador
som vållas i förhållande till detta hem utomstående person, »tredje man».

Från Försäkringsbolagens riksförbund har socialstyrelsen inhämtat, att
gällande regler för ansvarsförsäkring/hemförsäkring inkluderar försäkringstagarens
egna barn och fosterbarn vilka är mantalsskrivna hos honom. Begreppet
fosterbarn ges här ej samma tolkning som fosterbarn enligt barnavårdslagen,
där med fosterbarn förstås barn under 16 år. I försäkringshänseende
betraktas barn och ungdomar, oavsett ålder, som fosterbarn så länge
de vårdas i det enskilda hemmet. För skador, vilka av dessa barn och ungdomar
vållas »tredje man», finns alltså redan nu möjligheter till ett visst
försäkringsmässigt skydd. Här vill socialstyrelsen dock framhålla att ytterligare
minst en kategori barn kan bli aktuell i sammanhanget, nämligen de
så kallade vistelsebarnen, vilka för kort tid placeras i enskilda hem och som
ej är att betrakta som fosterbarn vare sig i barnavårdslagens eller försäkringsbestämmelsernas
mening.

Beträffande skador vilka åsamkas familjevårdsgivare är förhållandena
f. n. klart otillfredsställande. Efter vad socialstyrelsen under hand inhämtat
har vissa barnavårdsnämnder gjort en framställning till försäkringsbolagen
om att få teckna någon form av försäkring, vilken skulle skydda familjevårdsgivarna.
Försäkringsbolagen har på denna förfrågan lämnat ett negativt
svar, då det anses strida mot deras principer att ett fosterbarn, som i
annat sammanhang (se ovan) jämnställes med eget barn, skulle kunna särbehandlas
i detta avseende.

Det är socialstyrelsen bekant att vissa större städers barnavårdsnämnder
trätt emellan och ersatt skador vilka åsamkats fosterföräldrar-familjevårdsgivare.
Barnavårdsnämnderna har i dessa fall känt sig moraliskt, om ej
juridiskt, ansvariga för de barn de placerat och har dessutom tänkt på sin
good will vid kommande fosterbarnsplaceringar.

Skulle en statlig ersättning för skador vållade av barn och ungdom i
familjevård beslutas, har motionärerna föreslagit att administrationen och
utbetalningen skulle ske via barnavårdsnämnderna.

Socialstyrelsen har lång erfarenhet av handläggningen av frågor rörande
skadereglering och anser det angeläget att en enhetlig praxis utbildas vid
bedömningen av dessa ärenden. Styrelsen anser det ej lämpligt att administration
och utbetalning av ersättning för skador decentraliseras till
barnavårdsnämnderna. Lämpligare och mera ändamålsenligt vore att infoga
denna administration i den verksamhet som redan bedrives av styrelsen,
därest ersättningarna skall utgå av statliga medel.

Socialstyrelsen finner sålunda att nuvarande förhållanden, då det gäller
ersättning för skador vållade av barn och ungdom i familjevård, måste anses
otillfredsställande och ägnade att i viss mån motverka en önskad utveckling
i fråga om barns och ungdoms placering i enskilda hem. Så torde
i synnerhet vara förhållandet beträffande sådana fall, där man slår inför eu
avvägning mellan placering av ett barn i öppen eller sluten vård.

Socialstyrelsen får med hänvisning till det anförda förorda att riksdagen
hos Kungl. Maj :t hemställer om en utredning av frågan om statlig ersättning

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1965 11

för skador vållade av barn och ungdom som av samhället placerats i familjevård.

Malmö stads barnavårdsnämnd framhåller, att nämnden vid framställda
krav på ersättning för vållad skada känt sig moraliskt skyldig att ersätta
skadan. Beträffande försäkringsskydd anför nämnden samma synpunkter
som socialstyrelsen men påpekar, att skadeståndet ofta jämkas med hänsyn
till den skadevållandes låga ålder.

Enligt nämndens mening verkar de nuvarande begränsade möjligheterna
för familjevårdhemmen att erhålla ersättning för uppkommen skada avhållande
vid överväganden att öppna det egna hemmet för sådan vård. Man
får vidare icke bortse från allmänhetens berättigade krav på skydd mot
brottslig verksamhet av dem, som av samhället omhändertagits för något
slag av vård.

För sådana som omhändertagits i ungdomsvårdsskola är frågan löst, men
behov finns av reglerade bestämmelser om skadeersättning även beträffande
övriga för samhällsvård omhändertagna, som av barnavårdsnämnd placerats
i familjevård eller i barnhem.

Även nämnden anser att administration och utbetalning bör ske centralt
eller eventuellt regionalt.

Nämnden tillstyrker motionerna.

Utskottet

Motionärerna föreslår en utredning av frågan om statlig ersättning för
skador som vållas av barn och ungdom som placerats i familjevård.

Det är en numera allmänt omfattad mening att barn och ungdom som
omhändertagits för samhällsvård så långt möjligt bör placeras för vård i
lämpliga enskilda hem. En omständighet som kan verka hämmande på därtill
lämpade familjers benägenhet att åtaga sig sådana vårduppgifter är det
av motionärerna påtalade förhållandet att möjligheterna för värdfamiljerna
att genom försäkring eller på annat sätt erhålla ersättning för skador som
vållas av de vårdade är mycket begränsade. Riktigheten av motionärernas
uppfattning bestyrkes av vad remissmyndigheterna anfört. En utredning av
hithörande spörsmål bör enligt utskottets mening företagas. I motionsyrkandet
förutsättes emellertid att staten skall svara för skadeersättningarna.
Utskottet vill framhålla att vad som här synes mest väsentligt är att
vederbörande familjer hålles skadeslösa. Frågorna om den närmare utformningen
av skyddet och om vem som ytterst skall svara för kostnaderna bör
prövas förutsättningslöst.

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
1:587 och 11:693 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr \8 år 1965

tillsättande av en utredning beträffande ersättning för skador
som vållas av barn och ungdom som placerats i familjevård.

Stockholm den 16 november 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sörlin, Oscar Carlsson, Hedlund*, Axel
Kristiansson, fru Hamrin-Thorell*, fru Hultell, fru Olsson*, herrar Helge
Karlsson, Wååg, Torsten Hansson*, Blomquist och Kilsmo;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa*, fru
Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Lundmark*, Wikner,
Börjesson i Glömminge*, Nilsson i Bästekille, Westberg*, fru Ekroth
och herr Thylén*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 65
514802