Nr 46’—45. Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr fä år 1965
1
Nr 46
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående användningen
av psykologiska testmetoder inom den statliga verksamheten.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 341 av herrar Torsten Hansson och Palm samt II: ill av herr Björk i
Göteborg in. fl. föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
begära att problem i anknytning till användningen av psykologiska testmetoder
vid anställning och befordran i statlig tjänst göres till föremål
för utredning i lämplig form.
I motionerna anföres bl. a. att psykologiska anlags- och personlighetsundersökningar
de senaste årtiondena kommit till ökad användning. De
problem som därvid kan uppkomma inom den statliga sektorn bör uppmärksammas.
Psykotekniska prov kan utan tvivel vara ett värdefullt hjälpmedel,
men staten bör ha en betryggande kontroll av vederhäftigheten
i använda metoder. Psykotekniken kan betraktas som ett stöd för den enskilda
människan, när denna skall orientera sig om sina möjligheter, men
dess roll blir betydligt mera ömtålig, när den utnyttjas för att gallra bort
människor. Problemet blir särskilt allvarligt, om man vill fastställa mer
svåråtkomliga personlighetsdrag och färdigheter, och man kan fråga sig
om inte väl så tillförlitliga resultat skulle kunna nås på andra vägar.
Några ämbetsverk använder anlagstester, och om de anses vara lämpliga
där kan man fråga sig varför de skulle vara mindre lämpliga inom andra
verk och inrättningar. Det är tänkbart, att denna nya rekryteringsmetodik
kommer att vinna ökad utbredning. De långsiktiga konsekvenserna av en
sådan utveckling har emellertid icke övervägts.
En utbredd användning av psykologiska testmetoder kan tänkas komma
i konflikt med grundlagens bild om att tjänster skall tillsättas efter »förtjänst
och skicklighet». Offentlighetsprincipen präglar vidare den statliga
verksamheten i vårt land. Användningen av psykologiska testmetoder är
emellertid förbunden med betydande sekretess. Om anställning och befordran
skulle påverkas av hemlighållna testresultat, hotas statstjänstemannens
trygghet och rättssäkerhet. Om tillsättande*av en tjänst överklagas,
kan hemliga testresultat rimligen icke tillmätas någon betydelse. Och
skulle testresultaten offentliggöras kan det medföra konsekvenser av icke
önskvärd natur. Under alla förhållanden bör försiktighet iakttagas så länge
effektivitetstesternas tillförlitlighet är omstridd.
1 — - Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 sand. Nr 46‘—45
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46‘ år 1965
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 411.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statskontoret, Personaladministrativa
rådet (PA-rådet), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Stats tjänstemännens
riksförbund (SB) och Statstjänarkartellen.
Statskontoret framhåller, att ett noggrant anställningsurval är lika
viktigt från arbetsgivarens som arbetstagarens synpunkt men framstår
som särskilt angeläget när det gäller tjänster med särpräglade arbetskrav
liksom inträde till de högre karriärerna. En ökad systematisering och standardisering
av urvalsmetoderna vidgar underlaget för beslut i anställningsoch
befordringsärenden. Databehandlingsteknikens växande användning
och de speciella krav denna teknik ställer på dess utövare har gjort att
anlags- och personlighetstest i allt större omfattning kommit till användning
beträffande personalen på detta område.
Statskontoret understryker behovet av att de problem som är förknippade
med användningen av testmetodiken blir närmare klarlagda. En utredning
av användningen av de psykologiska testmetoderna bör emellertid
omfatta även övriga urvalsmetoder och utsträckas till en översyn av gällande
författningar och praxis vid anställning och befordran i statstjänst.
Förslaget om utredning i lämplig form bör vinna beaktande.
PA-rådet framhåller, att syftet med en individualpsykologisk anlagsundersökning
är att söka klarlägga vilka yrkesområden eller utbildningslinjer
som passar vederbörande bäst. Genom urvalsundersökning i kombination
med andra systematiska åtgärder kan psykologen bedöma vilka förutsättningar
som finns för en person att anpassa sig. Det är emellertid
vederbörande chef och icke psykologen som fattar avgörandet om anställning.
Rådet understryker vidare, att en psykologisk anlagsundersökning
måste ses i sitt personaladministrativa sammanhang, d. v. s. som ett komplement
till övriga rekryterings- och urvalsåtgärder.
De motiv som kräver en god anpassning till arbetet sammanfaller i hög
grad med individens krav på anpassning och samhällets intresse av att
arbetskraftens resurser utnyttjas på bästa sätt. Det är icke fråga om att
tillgodose effektivitetskrav utan att söka skapa sådana betingelser att
anpassningen till arbetet blir så god som möjligt. Det gäller inte att »gallra
bort» utan att skapa möjligheter för alla att utnyttja sina förutsättningar.
Användande av en psykologisk undersökningsmetodik som hjälpmedel måste
därför vara värdefullt.
Hela personalpolitiken och personaladministrationen bör kartläggas och
överses och icke endast enstaka metoder inom urvalssektorn. Frågan är
betydelsefull mot bakgrunden av de tekniska, strukturella och lokaliseringsmässiga
förändringar som pågår och kan väntas öka inom en snar framtid.
TCO framhåller, att om urvalsprov betraktas endast som ett hjälpmedel
vid sidan av sedvanliga anställningsintervjuer och studium av anställ
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1965 3
ningshandlingar risken vid deras användande icke synes vara så stor, men
att frågan ställer sig annorlunda om dylika prov får vara utslagsgivande.
En viss osäkerhet om provens värde råder i vart fall, då en tillförlitlig
testmetodik ännu ej utarbetats. Ännu allvarligare blir problemet om man
vill fastställa mera svåråtkomliga personlighetsdrag och färdigheter.
Det är uppenbart att myndighet i vart fall i besvärsärenden skall kunna
redovisa den förordade sökandens försteg. Hur det skall kunna ske i fall
myndighet åberopar hemligt testresultat är svårt att förstå. Myndighet bör
dessutom vara skyldig att motivera sitt beslut.
Om psykologiska prov i någon form skall begagnas vid tillsättning av
statstjänst, bör det vara uteslutet att anlita testresultat, som står utanför
insyn av offentlig myndighet eller arbetsmarknadens organisationer.
Det lär ej kunna hävdas att någon skall vara skyldig underkasta sig
test vid befordran till högre tjänst. Vilka blir då konsekvenserna för den
vägrande?
TCO tillstyrker utredning.
SACO anför att ett okritiskt utnyttjande av psykologiska urvalsmetoder
kan ge upphov till problem av det slag som antyds i motionerna, men att
testmetodiken om den endast utnyttjas som ett av flera hjälpmedel kan
bidra till att ge en mera nyanserad bild av både befattningens krav och
de sökandes förutsättningar. Dagens och än mer morgondagens arbetskraftssituation
kräver ett rationellt tillvaratagande av tillgängliga personalresurser.
SACO understryker därför behovet av eu intensifierad forskning
i syfte att få fram förbättrade urvalsinstrument.
SACO tillstyrker utredning under förutsättning att den ges en något annan
inriktning än vad som skisseras i motionen. Förutom de psykologiska
undersökningsmetoderna bör även andra metoder för anställning och befordran
uppmärksammas och en avvägning göras beträffande deras föroch
nackdelar vid tillsättning av olika typer av befattningar. Den utbredda
okunnigheten om de psykologiska testmetodernas uppgift i personaladministrationen
och hela den bakomliggande teoribildningen motiverar att
man överväger möjligheterna att åstadkomma en bättre information till
allmänhet och berörda i dessa frågor. Utredningen bör vidare beakta den i
motionerna berörda offentlighetsproblematiken. Däremot förefaller det
svårt alt i detta sammanhang behandla riskerna för uppkomsten av en
meritokrati i vårt samhälle. Motionärernas synpunkter på sysselsättningen
av de »effektiva» och de »ineffektiva» torde dessutom svårligen kunna läggas
till grund för den statliga personalpolitiken, vars mål trots allt måste
vara att söka placera rätt man på rätt plats.
SIl anser, alt såsom hjälpmedel, använt med försiktighet, de psykologiska
testmetoderna i vissa fall kan anses värdefulla. SR anser det dock
osäkert vilken betydelse psykologiska testmetoder bör tillmätas och finner
det moliverat att problemen göres till föremål för utredning.
Statstjänarkartellen anför, att erfarenheterna av ifrågavarande metoder
1* — Rihang till riksdagens protokoll 1965. 11 saml. Nr 46—48
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr iti år 1965
inte varit ägnade att skapa odelat förtroende för verksamheten. Även andra
omständigheter talar för yrkandet om utredning och kartellen tillstyrker
förslaget.
Utskottet
I motionerna hemställes att problem i anknytning till användningen av
psykologiska testmetoder vid anställning och befordran i statlig tjänst göres
till föremål för utredning i lämplig form.
Psykologiska testmetoder har under de senaste årtiondena kommit till
vidsträckt användning såväl i det enskilda näringslivet som inom den offentliga
sektorn, särskilt inom vissa affärsdrivande verk. Det kan erinras om
att dylika metoder tillämpats inom postverket ända sedan 1930-talet och
att inom SJ, bortsett från den nuvarande omorganisationsperioden, under
senare tid testats omkring 7 000 personer årligen. Även inom televerket
förekommer testning i stor utsträckning, och den utnyttjas även på många
andra håll inom statsförvaltningen. Användningen av metoderna tenderar
att öka i omfattning.
Motionärerna anför bl. a. att psykotekniska prov kan vara ett värdefullt
hjälpmedel för att vägleda människor i arbetslivet och underlätta deras
yrkesval men uttalar vissa farhågor beträffande de konsekvenser en utbredd
användning av de psykologiska testmetoderna kan få. De kritiska synpunkter
motionärerna framlägger hänför sig bl. a till att tillförlitligheten av nu
gängse testsystem såsom instrument för en objektiv och allsidig bedömning
av den testades lämplighet för vissa arbetsuppgifter m. m. i många fall är
omstridd, att ett negativt testningsresultat kan få menliga framtida följder
för den testade och att sekretessen kring testningsresultaten medför svårlösta
problem.
Utskottet får vad beträffar den uppmärksamhet som f. n. från statsmakternas
sida ägnas olika frågor på förevarande område erinra om det utredningsuppdrag
som anförtrotts 1962 års arbetspsykologutredning. I direktiven
för utredningen anförde chefen för ecklesiastikdepartementet bl. a.
följande.
Det bör ankomma på utredningen att närmare klargöra, hur man i dagens
läge och med hänsyn till den väntade utvecklingen på det arbetspsykologiska
området bäst skall kunna tillgodose behovet av ett organiserat samarbete
mellan forskningen, utbildningen och den tillämpade psykotekniska verksamheten.
Departementschefen framhöll vidare att utredningen därvid borde beakta
ett förslag beträffande psykologernas praktiska utbildning som var att förvänta
från en av universitetskanslern tillkallad utredningsman.
Arbetspsykologutredningen kommer att avgiva sitt betänkande i början
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr )6 år 1905 5
av år 1966. I detsamma torde utöver nyss antydda spörsmål bl. a. behoven
av tillförlitliga testmetoder, av en vidareutveckling av metodiken samt av
för här ifrågavarande arbetsuppgifter kvalificerade psykologer komma att
behandlas. Den i detta sammanhang ävenså betydelsefulla frågan om tillskapande
av en särskild legitimation för psykologer prövas av en delegation
inom medicinalstyrelsen som arbetar med ett förslag om samnordisk sådan
legitimation. Utskottet vill erinra om att officiell legitimation inte endast
innebär en viss garanti för vederbörandes kvalifikationer utan även medför
att han handlar under särskilt tjänstemannaansvar.
Universitetskanslerns ovannämnda utredning angående psykologutbildningen
har slutförts och är under prövning.
Enligt vad utskottet erfarit har man vidare inom personalutbildningsberedningen
tagit upp spörsmål rörande psykologisk testning inom statsförvaltningen.
Offentlighetskommittén, som tillkallats för översyn av lagstiftningen om
allmänna handlingars offentlighet och därmed sammanhängande frågor,
prövar bl. a. de spörsmål som sammanhänger med sekretessen kring de
psykologiska testningarna.
Utskottet har för egen del kommit till uppfattningen att psykologisk
testning kan ha en uppgift att fylla bl. a. som hjälpmedel vid rekrytering
och urval av personal inom den offentliga verksamheten. Utskottet vill emellertid
starkt understryka att testningsresultaten endast får ses som en bland
de faktorer som bör läggas till grund för myndigheternas beslut i personalfrågor.
Testmetoder lär inom statsverksamheten tillämpas främst vid nyrekrytering
och när det gäller att bedöma tjänstemäns lämplighet för vidareutbildning
eller utbildning för speciella arbetsuppgifter medan de däremot
icke i nämnvärd grad torde brukas i rena befordringsärenden. Testresultaten
enbart lär vidare i allmänhet icke tillmätas avgörande betydelse utan
användes i kombination med andra, konventionella urvalsmetoder, grundade
på skolbetyg, arbetsbetyg, anställningsintervjuer o. d.
Såvitt utskottet kunnat bedöma befinner sig den psykologiska testningsverksamheten
och vad därmed sammanhänger nu i ett utvecklingsskede.
Härom vittnar bl. a. att, som ovan redovisats, olika spörsmål på området
behandlas av offentliga utredningar. Utskottet finner angeläget att stor
försiktighet iakttages vid användandet av den psykologiska testningen inom
statsförvaltningen med hänsyn till bl. a. att ytterligare prövning erfordras
beträffande tillförlitligheten hos använda testmetoder, att bristen på kvalificerade
psykologer för här ifrågavarande arbetsuppgifter är kännbar, att
organisatoriska frågor rörande forskning och utbildning måste lösas och
att de komplicerade problemen rörande offentlighet eller sekretess beträffande
testmaterialet tarvar eu ingående prövning. Utskottet vill även fästa
uppmärksamheten på att här är fråga om förhållanden av stor betydelse
när det gäller att uppehålla den grundlagsstadgade principen om förtjänst
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1965
och skicklighet som enda och avgörande befordringsgrunder. Det bör i sammanhanget
uppmärksammas att väsentliga skillnader föreligger mellan den
förhållandevis enkla anlagsprövning som testning för nyrekrytering innebär
och den mera inträngande personlighetsanalys som en testning vid tillsättade
av mera kvalificerade och ansvarsfulla tjänster förutsätter.
I motionernas motivering uttalas bl. a. att sedan det pågående utredningsarbetet
blivit slutfört en mera systematisk och fullständig utredning bör
komma till stånd. Av de ovan lämnade uppgifterna torde framgå att ett
omfattande utredningsmaterial föreligger och att ytterligare material är att
förvänta. Utskottet kan icke bedöma i vad mån en sådan omfattande utredning
som avses i motionärernas uttalande kan vara erforderlig men förutsätter
att befintligt och framkommande utredningsmaterial göres till föremål
för en samlad översyn och att Kungl. Maj :t på grundval härav tager de initiativ
till ytterligare undersökningar och till praktiska åtgärder som kan befinnas
påkallade.
Utskottet anser sig med hänsyn till de här behandlade frågornas vikt böra
hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 341 och II: 411 i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 16 november 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sörlin, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,
Oscar Carlsson, Svanström, Axel Kristiansson, fru Hultell, herrar Helge
Karlsson, Wååg, Blomquist och Kilsmo; samt
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Wikner, Nilsson i Bästekille, Larsson
i Borrby, Nilsson i Agnäs, Andersson i Örebro, fru Ekroth och herr Björk
i Göteborg.