Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 196b
1
Nr 186
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige samt Storbritannien och
Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på
kvarlåtenskap; given Stockholms slott den 29 oktober
196b.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 9 september 1964 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 14 oktober 1964
undertecknat avtal mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland för
undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande
skatter på kvarlåtenskap vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
att godkänna nämnda avtal.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige samt
Storbritannien och Nordirland ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap.
Avtalet ersätter ett den 28 juli 1960 ingånget avtal mellan Sverige samt
Storbritannien och Nordirland till lindring i dubbelbeskattning beträffande
skatter på kvarlåtenskap. Det nya avtalet har möjliggjorts genom numera
vidtagna ändringar i brittisk lagstiftning och innebär, i motsats till det
gällande avtalet, att dubbelbeskattning i princip fullständigt undvikes.
Avtalet träder i kraft den dag utväxlingen av ratifikationshandlingarna
sker. Det blir tillämpligt i fråga om kvarlåtenskap efter personer, som avlider
efter ikraftträdandet.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 saml. .Yr 186
2
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
Avtal mellan Konungariket Sveriges regering
och Förenade Konungarikot Storbritannien
och Nordirlands regering för undvikande
av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt
beträffande skatter å
kvarlåtenskap
Konungariket Sveriges regering
och Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirlands regering
hava,
föranledda av önskan att ingå ett
avtal för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt
beträffande skatter å kvarlåtenskap,
överenskommit om följande bestämmelser:
Artikel
I
(1) De skatter, som avses i detta
avtal, äro:
(a) Beträffande Förenade Konungariket
Storbritannien och Nordirland
:
i Storbritannien utgående kvarlåtenskapsskatt.
(b) Beträffande Sverige:
i Sverige utgående arvsskatt.
(2) Detta avtal skall även tilllämpas
beträffande alla andra skatter,
vilka äro i huvudsak likartade
med de i paragraf (1) ovan angivna
skatterna och vilka påläggas i Sverige
eller Storbritannien efter undertecknandet
av detta avtal.
Artikel 11
(1) Där icke sammanhanget annat
föranleder, skola i detta avtal
följande uttryck hava nedan angiven
betydelse:
(a) uttrycket »Förenade Konungariket»
åsyftar Storbritannien och
Nordirland;
(b) uttrycket »Storbritannien»
betyder England, Wales och Skottland
men inbegriper icke Norman
-
Convention between the Government of
the Kingdom of Sweden and the Government
of the United Kingdom of Great Britain
and Northern Ireland for the avoidance
of double taxation and the prevention of
fiscal evasion with respect to duties on the
estates of deceased persons
The Government of the Kingdom
of Sweden and the Government of
the United Kingdom of Great Britain
and Northern Ireland;
Desiring to conclude a Convention
for the avoidance of double taxation
and the prevention of fiscal evasion
with respect to duties on the estates
of deceased persons;
Have agreed as follows:
Article 1
(1) The duties which are the
subject of the present Convention
are:
(a) in the United Kingdom of
Great Britain and Northern Ireland:
the estate duty imposed in Great
Britain;
(b) in Sweden:
the succession duty imposed in
Sweden.
(2) The present Convention shall
also apply to any other duties of
a substantially similar character
to the duties referred to in paragraph
(1) above which may be
imposed in Great Britain or Sweden
subsequently to the date of signature
of the present Convention.
Artide II
(1) In the present Convention,
unless the context otherwise requires:
(a)
the term “United Kingdom”
means Great Britain and Northern
Ireland;
(b) the term “Great Britain”
means England, Wales and Scotland,
and does not include The
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 196t
diska öarna (Channel Islands) och
ön Man;
(c) uttrycket »stat», då det användes
beträffande den ena eller
den andra avtalsslutande staten
åsyftar Sverige eller Storbritannien,
alltefter som sammanhanget kräver
;
(d) uttrycket »skatt» åsyftar den
i Sverige utgående arvsskatten eller
den i Storbritannien utgående kvarlåtenskapsskatten,
alltefter som
sammanhanget kräver.
(2) (a) Vid tillämpningen av detta
avtal skall frågan, huruvida en
avliden vid sin död var bosatt inom
eu av de avtalsslutande staterna, avgöras
i överensstämmelse med gällande
lag i den staten.
(b) Då på grund av bestämmelserna
i punkt (a) ovan en avliden
anses vara bosatt i båda de avtalsslutande
staterna, skall följande
gälla:
(i) Han skall anses vara bosatt i
den avtalsslutande stat, i vilken han
hade ett hem som stadigvarande
stod till hans förfogande vid hans
död. Om han hade ett sådant hem i
båda de avtalsslutande staterna, anses
han vara bosatt i den avtalsslutande
stat med vilken han hade de
starkaste personliga och ekonomiska
förbindelserna (centrum för levnadsintressena).
(ii) Om det icke kan avgöras, i
vilken avtalsslutande stat centrum
för levnadsintressena befann sig,
eller om han icke i någondera avtalsslutande
staten hade ett hem
som stadigvarande stod till hans
förfogande, anses han vara bosatt
i den avtalsslutande stat, där han
stadigvarande vistades.
(i i i)
It
Channel Islands and the Isle of
Man;
(c) the term “territory”, when
used in relation to one or the other
Contracting Party, means Great
Britain or Sweden, as the context
requires;
(d) the term “duty” means the
estate duty imposed in Great Britain
or the succession duty imposed in
Sweden, as the context requires.
(2) (a) For the purposes of the
present Convention, the question
whether a deceased person was
domiciled åt the time of his death
in any part of the territory of one
of the Contracting Parties shall be
determined in accordance with the
law in force in that territory.
(b) Where by reason of the provisions
of sub-paragraph (a) above
a deceased person is deemed to be
domiciled in the territory of each
of the Contracting Parties, then this
case shall be solved in accordance
with the following rules:
(i) he shall be deemed to be
domiciled in the territory of the
Contracting Party in which he had
a permanent home available to him
åt the time of his death; if he had
a permanent home available to him
in the territory of each of the Contracting
Parties, he shall be deemed
to be domiciled in the territory of
the Contracting Party with which
his personal and economic relations
were closest (centre of vital interests)
;
(ii) if the Contracting Party in
whose territory he had his centre
of vital interests can not be determined,
or if he had not a permanent
home available to him in the territory
of eitlier Contracting Party,
he shall be deemed to be domiciled
in the territory of the Contracting
Party in which he had an habitual
abode;
(i i i) if he had an habitual abode
Om han stadigvarande visBihang
till riksdagens protokoll lOGft. 1 samt. Nr ISO
4
Kungl. Majt:s proposition nr 186 år 196h
tades i båda de avtalsslutande staterna
eller om han icke vistades stadigvarande
i någon av dem, anses
han äga hemvist i den stat, i vilken
han var medborgare.
(iv) Om han var medborgare i
båda staterna eller om han icke var
medborgare i någon av dem, skola
beskattningsmyndigheterna i de båda
avtalsslutande staterna avgöra
frågan genom ömsesidig överenskommelse.
(3) Då en av de avtalsslutande
staterna tillämpar bestämmelserna i
avtalet, skall, såvida icke sammanhanget
annorlunda kräver, varje
däri förekommande uttryck, vars
innebörd icke särskilt angivits, anses
hava den betydelse, som uttrycket
har enligt gällande lagar i
den ifrågavarande staten rörande
sådana skatter, som avses i avtalet.
Artikel III
(1) Om en avliden vid sin död
var bosatt inom den ena avtalsslutande
statens område, skall, såvitt
gäller skattens bestämmande ävensom
tillämpningen av artikel V och
avräkningsförfarandet enligt artikel
VI, frågan, var varje slag av egendom
skall anses vara belägen, avgöras
uteslutande i överensstämmelse
med bestämmelserna i artikel
IV.
(2) Paragraf (1) av denna artikel
är tillämplig allenast under förutsättning
att, med bortseende från
artikel IV:
(a) skatt skulle utgå för egendomen
enligt lagstiftningen i båda
de avtalsslutande staterna; eller
(b) skatt skulle utgå för egendomen
enligt lagstiftningen i den ena
avtalsslutande staten och skulle utgå
även enligt lagstiftningen i den
andra avtalsslutande staten, därest
ej uttryckligt undantag från skatteplikt
stadgats i sistnämnda lagstiftning.
(3) Paragraf (1) av denna arti -
in the territory of each of the Contracting
Parties, or in the territory
of neither, he shall be deemed to
be domiciled in that of which he
was a national;
(iv) if he was a national of
both territories or of neither of
them, the taxation authorities of the
Contracting Parties shall determine
the question by mutual agreement.
(3) In the application of the provisions
of the present Convention
by either Contracting Party any term
not otherwise defined shall, unless
the context otherwise requires, have
the meaning which it has under
the law in force in the territory of
that Party relating to the duties
which are the subject of the Convention.
Article III
(1) Where a person was åt the
time of his death domiciled in any
part of the territory of one of the
Contracting Parties, the situs of any
property shall for the purpose of
the imposition of duty and for the
purposes of Article V and of the
credit to be allowed under Article
VI be determined exclusively in
accordance with the rules in Article
IV.
(2) Paragraph (1) of this Article
shall apply if, and only if, apart
from the said Article IV:
(a) duty would be imposed on
the property under the law of the
territory of each of the Contracting
Parties; or
(b) duty would be imposed on
the property under the law of the
territory of one of the Contracting
Parties and would, but för some
specific exemption, also be imposed
thcreon under the law of the territory
of the other Contracting
Party.
(3) Paragraph (1) of this Article
a
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 196t
kel är icke tillämplig i den mån
densamma skulle leda till att skatt
skulle utgå i den ena avtalsslutande
staten för egendom, för vilken, med
bortseende från sagda paragraf, skatt
icke skall utgå i den staten.
Artikel IV
De bestämmelser, som åsyftas i
paragraf (1) av artikel III, äro:
(a) rättigheter, vilka avse fast
egendom (dock icke sådana rättigheter
för vilka fast egendom utgör
säkerhet), skola anses vara belägna
å den ort, där den fasta egendomen
finnes;
(b) rättigheter, vilka avse sådana
materiella ting av lös egendoms
natur (dock icke sådana rättigheter
för vilka dylika ting utgöra säkerhet),
beträffande vilka särskild
bestämmelse icke meddelats i det
följande, eller sedlar eller annan å
utställningsorten såsom lagligt betalningsmedel
erkänd valuta eller
växlar eller löpande skuldebrev, skola
anses vara belägna å den ort, där
de materiella tingen, sedlarna, valutan,
växlarna eller skuldebreven
finnas vid dödsfallet, eller, därest
egendomen är under befordran från
eu ort till annan, å destinationsorten;
(c)
fordringar, vare sig säkerhet
för desamma ställts eller icke —
härunder inbegripas av stat, kommun
eller offentlig myndighet utfärdade
värdepapper samt av bolag
utfärdade debentures men inbegripas
icke sådana fordringar för vilka
särskild bestämmelse meddelats
i denna artikel — skola anses vara
belägna å den ort, där den avlidne
var bosatt vid sin död;
(d) aktier eller andelar i bolag
eller ekonomisk förening — härunder
inbegripas aktier eller andelar
som innehavas av annan person
(nominec), vare sig rätten att uppbära
avkastningen (bencficial own
-
shall not apply if by reason of its
application duty would be imposed
in the territory of one of the Contraeting
Parties on property on
which, apart from the said paragraph,
duty would not be imposed
in that territory.
Artide IV
The rules referred to in paragraph
(1) of Article III are;
(a) rights or interests (otherwise
than by way of security) in
or over immovable property shall
be deemed to be situated åt the
place where such property is located;
(b) rights or interests (otherwise
than by way of security) in or
over tangible movable property,
other than such property for which
specific provision is hereinafter
made, and in or over bank or currency
notes, other forms of currency
recognised as legal tender in the
place of issue, negotiable bilis
of exchange and negotiable promissory
notes, shall be deemed to be
situated åt the place where such
property, notes, currency or documents
are located åt the time of
death or, if in trnnsitu, åt the place
of destination;
(c) debts, secured or unsecured,
ineluding securities issued by any
Government, municipality or public
authority, and debentures and debenture
stock issued by any company
but exeluding the forms of
indebtedness for which specific provision
is made herein, shall be
dceined to be situated åt the place
where the deceased person was
domiciled åt the time of his death;
(d) shares or stock in a company
(ineluding shares or stock held by
a nominec, whether the bencficial
ownersbip is evidenced by scrip
certificates or otherwise) shall be
deemed to be situated åt the place
6
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 196k
ership) framgår av skriftlig handling
eller annorledes — skola anses
vara belägna å ort inom den stat,
inom vilken eller enligt vars lagstiftning
bolaget eller föreningen bildats;
(e)
rätt till penningbelopp, som
utfalla på grund av försäkringsavtal,
skall anses vara belägen å den
ort, där den avlidne var bosatt vid
sin död;
(f) fartyg och luftfartyg ävensom
andelar däri skola anses vara
belägna å den ort, där fartyget eller
luftfartyget registrerats;
(g) goodwill såsom tillgång i rörelse
eller fritt yrke skall anses vara
belägen å den ort, där rörelsen
eller yrket, vartill densamma hänför
sig, utövas;
(h) patent, varumärke, mönster,
upphovsrätt ävensom rätt att nyttja
patent, varumärke, mönster eller
egendom som är föremål för upphovsrätt
skola anses vara belägna å
den ort, där den avlidne var bosatt
vid sin död;
(i) på rättsstridig handling grundade
rätts- eller skadeståndsanspråk,
som kunna göras gällande för den
avlidnes dödsbos räkning, skola anses
vara belägna å den ort, där rättseller
skadeståndsanspråken uppkomrno;
(j)
domfästa fordringar skola anses
vara belägna å domstolens kansliort;
(k)
tillgångar, vilka ingå i oskift
dödsbo, skola anses vara belägna
där varje särskild tillgång är belägen
enligt föreskrifterna under
(a)—(j) samt (1) i denna artikel;
(l) varje annan rättighet skall
anses vara belägen å den ort, där
rättigheten anses vara belägen enligt
gällande lag i den avtalsslutande
stat, i vilken den avlidne var bosatt.
in or under the law of which the
company was incorporated;
(e) moneys payable under a policy
of assurance or insurance shall be
deemed to be situated åt the place
where the deceased person was
domiciled åt the time of this death;
(f) ships and aircraft and shares
thereof shall be deemed to be
situated åt the place of registration
of the ship or aircraft;
(g) goodwill as a trade, business
or professional asset shall be deemed
to be situated åt the place where
the trade, business or profession
to which it pertains is carried on;
(h) patents, trade marks, designs,
Copyright and rights or licences to
use any patent, trade mark, design
or copyrighted material shall be
deemed to be situated åt the place
where the deceased person was
domiciled åt the time of his death;
(i) rights or causes of action ex
delicto surviving for the benefit of
an estate of a deceased person shall
be deemed to be situated åt the
place where such rights or causes
of action arose;
(j) judgment debts shall be
deemed to be situated åt the place
where the judgment is recorded;
(k) assets forming part of an
undivided estate shall be deemed
to be situated where each individual
asset is located in accordance with
rules (a)—(j) and (1) of this
Article;
(l) any other right or interest
shall be deemed to be situated åt
the place determined by the law in
force in the territory of the Contracting
Party in whose territory
the deceased person was domiciled.
7
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 196''r
Artikel V
(1) Vid bestämmandet av det belopp
varå skatt skall beräknas skola
medgivas de avdrag, som äro tillåtna
enligt gällande lag i den stat i
vilken skatten utgår.
(2) Skall skatt utgå i den ena
avtalsslutande staten i anledning
av någons frånfälle, och var den
avlidne vid sin död icke bosatt inom
denna stat utan inom den andra
avtalsslulande staten, skall vid
bestämmandet av skattens belopp
eller av tillämplig skattesats hänsyn
icke tagas till egendom belägen
utanför den förstnämnda staten.
Vad nu sagts skall icke äga tillämpning
beträffande i Storbritannien
utgående skatt för egendom som
övergår till annan på grund av förordnande
underkastat lagstiftningen
i Storbritannien eller beträffande
i Sverige utgående skatt i fall då
en svensk medborgare vid sitt frånfälle
var bosatt i Storbritannien.
Artikel VI
(1) Då skatt utgår i den ena avtalsslutande
staten för egendom,
som icke är belägen i den staten
utan är belägen i den andra avtalsslutande
staten, skall den förstnämnda
staten från så stor del av
sin skatt (beräknad enligt eljest
gällande regler), som är hänförlig
till ifrågavarande egendom, medgiva
avräkning (ej överstigande beloppet
av den till egendomen hänförliga
skatten) för så stor del av
den i den andra avtalsslutande staten
påförda skatten, som är hänförlig
till berörda egendom.
(2) Om en avliden vid sin död
var bosatt inom den ena avtalsslutande
statens område och skatt
utgår i båda de avtalsslutande staterna
för egendom, som är belägen
utanför båda staterna, skall den
stat, inom vilken den avlidne icke
var bosatt vid sin död, från så stor
Article V
(1) In determining the amount
on which duty is to be computed,
permitted deductions shall be allowed
in accordance with the law
in force in the territory in which
the duty is imposed.
(2) Where duty is imposed in
the territory of one Contracting
Party on the death of a person who
åt the time of his death was not
domiciled in any part of that territory
but wras domiciled in some
part of the territory of the other
Contracting Party, no account shall
be taken, in determining the amount
or rate of such duty, of property
situated outside the former territory;
provided that this paragraph shall
not apply to duty imposed in Great
Britain on property passing under
a disposition governed by the law
of Great Britain or to duty imposed
in Sweden in the case of a Swedish
national dying domiciled in any part
of Great Britain.
Article VI
(1) Where one Contracting Party
imposes duty on any property which
is not situated in its territory but
is situated in the territory of the
other Contracting Party, the former
Party shall allow against so much
of its duty (as otherwise computed)
as is attributable to that property
a credit (not exceeding the amount
of the duty so attributable) equal
to so much of the duty imposed
in the territory of the other Contracting
Party as is attributable to
such property.
(2) Where a person was åt the
time of his death domiciled in any
part of the territory of one of the
Contracting Parties and each Contracting
Party imposes duty on any
property which is situated outside
the territories of botli Parties, the
Party of the territory where the
8
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 196i
del av sin skatt (beräknad enligt
eljest gällande regler), som är hänförlig
till ifrågavarande egendom,
medgiva avräkning (ej överstigande
beloppet av den till egendomen hänförliga
skatten) för så stor del av
den i den andra avtalsslutande staten
påförda skatten, som är hänförlig
till berörda egendom.
(3) Vid tillämpningen av denna
artikel skall beloppet av den i en
avtalsslutande stat påförda skatt,
som skall anses hänförlig till varje
slag av egendom, fastställas sedan
hänsyn tagits till varje annan avräkning
för skatt, skatteavdrag och
skattelindring eller varje annan eftergift
eller nedsättning av skatt
än sådan, som medgives i fråga om
skatt, vilken påföres i den andra
avtalsslutande staten.
Artikel VII
(1) Framställning om avräkning
för skatt eller återbetalning av skatt
grundad på bestämmelserna i detta
avtal skall göras inom sex år räknat
från den dag då den person,
beträffande vars kvarlåtenskap
framställningen göres, avlidit eller
då händelse, som föranleder skattskyldighetens
inträde, inträffar å
senare dag, inom sex år från sagda
dag.
(2) Ränta skall icke utgå å skattebelopp
som återbetalas på grund
av bestämmelserna i paragraf (1).
Artikel VIII
(1) Beskattningsmyndigheterna i
de båda avtalsslutande staterna skola
utbyta sådana upplysningar (av
beskaffenhet att stå till beskattningsmyndigheternas
förfogande enligt
de båda avtalsslutande staternas
respektive skattelagar) som äro
nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna
i föreliggande avtal eller
för att förebygga bedrägeri eller för
att tillämpa givna föreskrifter till
förebyggande av skatteflykt i fråga
om de skatter, som avses i avtalet.
deceased was not domiciled åt the
time of his death shall allow against
so much of its duty (as otherwise
computed) as is attributable to that
property a credit (not exceeding the
amount of the duty so attributable)
equal to so much of the duty imposed
in the territory of the other
Contracting Party as is attributable
to such property.
(3) For the purposes of this
Artide, the amount of the duty of
a Contracting Party attributable to
any property shall be ascertained
after taking into account any credit,
allowances and relief or any
remission or reduction of duty
otherwise than in respect of duty
payable in the territory of the
other Contracting party.
Article VII
(1) Any claim for a credit or a
refund of duty founded on the provisions
of the present Convention
shall be made within six years from
the date of the death of the deceased
person in respect of whose estate
the claim is made, or, wliere the
event causing duty to be payable
occurs åt some later date, within
six years from that date.
(2) Any such ref und shall be
made without payment of interest
on the amount so refunded.
Artide VIII
(1) The taxation authorities of
the Contracting Parties shall exehange
such information (being information
available under the
respective taxation laws of the Contracting
Parties) as is necessary for
carrying out the provisions of the
present Convention or for the prevention
of fraud or the administration
of statutory provisions
against legal avoidance in relation
to the duties which are the subject
of the present Convention. Any in
-
9
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 196b
De utbytta upplysningarna skola behandlas
såsom hemliga och få icke
yppas för andra personer än dem,
som handlägga tillämpning, taxering
och uppbörd av de skatter, som
avses i avtalet. Sådana upplysningar
få emellertid icke utbytas, som
skulle röja affärshemlighet eller något
i affärsverksamhet nyttjat förfaringssätt.
(2) Beskattningsmyndigheterna i
de båda avtalsslutande staterna må
träda i direkt förbindelse med varandra
för genomförandet av bestämmelserna
i detta avtal ävensom till
undanröjande av svårigheter eller
tveksamhet vid avtalets tillämpning
eller tolkning.
(3) Uttrycket »beskattningsmyndigheter»
åsyftar i detta avtal för
Sveriges vidkommande finansministern
eller hans befullmäktigade
ombud, för Storbritanniens vidkommande
»the Commissioners of Inland
Revenue» eller deras befullmäktigade
ombud och för Nordirlands
vidkommande finansministern
eller hans befullmäktigade ombud.
Därest avtalet jämlikt artikel
IX utsträckes att gälla något i nämnda
artikel angivet territorium skall
för detta territoriums vidkommande
med »beskattningsmyndigheter»
förstås den myndighet i sagda territorium,
som är behörig att handlägga
frågor rörande sådana skatter,
som avses i detta avtal.
Artikel IX
(1) Detta avtal må, antingen i
dess helhet eller med vissa jämkningar,
utvidgas till att även avse
varje territorium, för vars förbindelser
med främmande makter Förenade
Konungariket har att svara,
under förutsättning att därstädes
utgå skatter, som äro i huvudsak
likartade med dem, vilka avses i
detta avtal. Varje sådan utvidgning
av avtalet skall gälla från den dag
och med de jämkningar och villkor
(inbegripet även villkor angående
formation so exchanged shall be
treated as secret and shall not be
disclosed to any person other than
those concerned with the administration,
assessment and collection
of the duties which are the subject
of the present Convention. No information
sliall be exchanged which
might disclose any trade secret or
trade process.
(2) The taxation authorities of
the Contracting Parties may communicate
with each other directly
for the purpose of giving effect to
the provisions of this Convention
and for resolving any difficulty or
doubt as to the application or interpretation
of the Convention.
(3) In this Convention, the term
“taxation authorities” means, in the
case of Great Britain, the Commissioners
of Inland Revenue or their
authorised representative; in the
case of Sweden, the Minister of
Finance or his authorised representative;
in the case of Northern Ireland
the Minister of Finance or his
authorised representative; and, in
the case of any territory to which
the present Convention is extended
under Artide IX, the taxation
authority for the administration in
such territory of the duties to which
the present Convention applies.
Article IX
(1) The present Convention may
be extended, either in its entiretv
or with modifications, to any territory
for whose international relations
the United Kingdom is responsible
and which imposes duties
substantially similar in character to
those which are the subject of the
Convention, and any such extension
shall take effect from such date
and subject to such modifications
and conditions (including conditions
as to termination) as may be
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
giltighetstiden) som bestämmas genom
noteväxling mellan de båda avtalsslutande
staterna.
(2) Därest detta avtal jämlikt artikel
XII upphör att gälla beträffande
Sverige och Förenade Konungariket,
skall, om icke annat uttryckligen
överenskommits mellan de båda
avtalsslutande staterna, avtalet
upphöra att gälla även beträffande
varje territorium, vartill avtalet utsträckts
jämlikt denna artikel.
Artikel X
(1) Detta avtal skall äga tillämpning
beträffande Nordirland och
kvarlåtenskapsskatt, som utgår i
Nordirland, på samma sätt som det
äger tillämpning beträffande Storbritannien
och den kvarlåtenskapsskatt,
som utgår i Storbritannien.
Avtalet skall dock kunna uppsägas
enbart beträffande Nordirland i enlighet
med bestämmelserna i artikel
XII.
(2) Dock skall skatt icke utgå
i Sverige för i Nordirland belägen
fast egendom, så länge som skatt
icke utgår i Nordirland för i Sverige
belägen fast egendom, som
övergår till annan annorledes än
på grund av förordnande underkastat
lagstiftningen i Nordirland. Om
den avlidne vid sin död var bosatt
i Sverige, må emellertid vid bestämmandet
av den för återstoden
av kvarlåtenskapen tillämpliga skattesatsen
hänsyn tagas till sådan i
Nordirland belägen fast egendom.
Artikel XI
(1) Detta avtal skall ratificeras
i enlighet med vardera avtalsslutande
statens grundlagar och övriga
föreskrifter.
(2) Ratifikationshandlingarna
skola utväxlas i London snarast
möjligt.
(3) Avtalet skall träda i kraft den
dag utväxlingen av ratifikationshandlingarna
sker och skall tilläm
-
specified and agreed between the
Contracting Parties in Notes to be
exchanged for this purpose.
(2) The termination in respect
of the United Kingdom or Sweden
of the present Convention under Artide
XII shall, unless otherwise
expressly agreed by the Contracting
Parties, terminate the application of
the Convention to any territory to
which it has been extended under
this Artide.
Article X
(1) The present Convention shall
apply in relation to Northern Ireland
and to the estate duty imposed
in Northern Ireland as it applies in
relation to Great Britain and to the
estate duty imposed in Great Britain,
but shall be separately terminable
in respect of Northern Ireland in
accordance with the provisions of
Article XII.
(2) Duty shall not be imposed,
however, in Sweden on immovable
property situated in Northern Ireland
so long as duty is not imposed in
Northern Ireland on immovable property
situated in Sweden passing
otherwise than under a disposition
governed by the law of Northern Ireland;
provided that where a deceased
person was domiciled in Sweden åt
the tirne of his death, such property
situated in Northern Ireland may
be taken into account in determining
the rate of duty on the remainder
of his estate.
Article XI
(1) The present Convention shall
bo ratified in accordance with the
respective constitutional and legal
requirements of the territories of
the Contracting Parties.
(2) The instruments of ratification
shall be exchanged åt London
as soon as possible.
(3) The present Convention shall
enter into force on the date of the
exchange of instruments of ratifi
-
11
hungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
pas i fråga om kvarlåtenskap efter
personer som avlida å eller efter
nämnda dag.
(4) Avtalet mellan Sverige samt
Förenade Konungariket och Nordirland
till lindring i dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap,
vilket undertecknades i
London den 28 juli 1960, skall upphöra
att gälla såvitt angår sådana
skatter, beträffande vilka förevarande
avtal jämlikt paragraf (3)
ovan äger tillämpning.
Artikel XII
Detta avtal skall förbliva i kraft
utan tidsbegränsning, men envar av
de avtalsslutande staterna äger att
— senast den 30 juni under ett
kalenderår, dock icke tidigare än
tre år efter det att avtalet trätt i
kraft — på diplomatisk väg skriftligen
uppsäga avtalet hos den andra
avtalsslutande staten. Har uppsägningstiden
iakttagits, upphör avtalets
giltighet med utgången av det
kalenderår under vilket uppsägningen
äger rum; dock att avtalet alltjämt
skall äga tillämpning i fråga
om kvarlåtenskap efter personer
som avlida före årets utgång.
Till bekräftelse härå hava undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade
av respektive regering,
undertecknat detta avtal.
Som skedde i Stockholm i två
exemplar, på svenska och engelska
språken, vilka båda texter äga lika
vitsord, den 14 oktober 1964.
För Konungariket Sveriges
regering:
(Med förbehåll för ratifikation efter
riksdagens godkännande)
Torsten
För Förenade Konungariket Storbritannien
och Nordirlands
regering:
cation and shall be applicable to
estates of persons who die on or
after that date.
(4) The Convention between
Sweden and the United Kingdom of
Great Britain and Northern Ireland
for relief from double taxation with
respect to duties on the estates of
deceased persons, signed åt London
on the 28th of July, 1960, shall
terminate and cease to be effective
as respects duties to which the
present Convention in accordance
with paragraph (3) above applies.
Article XII
The present Convention shall remain
in force indefinitely but
either of the Contracting Parties
may, on or before the thirtieth day
of June in any year, but not earlier
than three years after the Convention
enters into force, give to
the other Contracting Party, through
the diplomatic channel, written
notice of termination. In such event
the Convention shall cease to be
effective åt the end of the calendar
year in which the notice is given
but shall continue to apply in
respect of the estate of any person
dving before the end of that year.
In witness whereof the undersigned,
being duly authorised thereto
by their respective Governments,
have signed the present Convention.
Done in duplicate åt Stockholm,
in the Swedish and English languages,
both texts being equally
authoritative this 14th day of October
1964.
For the Government of the Kingdom
of Sweden:
(Subject to ratification after the
approval of the Riksdag)
Nilsson
For the Government of the United
Kingdom of Great Britain and
Northern Ireland:
/•*. M. Crosthwaite
12
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 september
1964.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Palme,
Sven-Eric Nilsson.
Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet,
statsrådet Palme, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet
Sträng, fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige
samt Storbritannien och Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap samt
anför därvid följande.
Den 28 juli 1960 träffades mellan Sverige samt Storbritannien och Nordirland
ett avtal till lindring i dubbelbeskattning beträffande skatter på kvarlåtenskap.
Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1960: 181, BevU 83, Rskr
391) och trädde i kraft den 14 februari 1961 (SFS 1961:97).
På grund av dåvarande utformning av brittisk skattelagstiftning kunde
1960 års arvsskatteavtal icke utformas så att dubbelbeskattning kunde
fullständigt undanröjas i samtliga fall. Blott i fråga om fast egendom kan
dubbelsbeskattning undvikas helt. Beträffande annan egendom medför avtalet
i regel endast en lindring i bestående dubbelbeskattning. Dödsboet kan
i dessa fall vid arvsbeskattningen i den avlidnes hemviststat erhålla avdrag
såsom för skuld för den skatt, som i den andra staten påföres där belägen
egendom.
Genom år 1962 vidtagna ändringar i brittisk skattelagstiftning skapades
förutsättningar på brittisk sida att träffa avtal om undvikande av dubbelbeskattning
av kvarlåtenskap i sådana situationer, som tidigare icke kunnat
regleras. Med anledning härav framfördes från svensk sida förslag om inledande
av förhandlingar om revision av 1960 års avtal i syfte att så långt
möjligt få till stånd en allmängiltig lösning av dubbelbeskattningsfrågorna.
Sedan man på brittisk sida förklarat sig beredd att upptaga sådana förhandlingar,
ägde dessa rum i Stockholm mellan särskilt utsedda förhandlingsdelegationer
under tiden den 6—den 8 februari 1963. På svensk sida
fördes förhandlingarna under ordförandeskap av chefen för finansdepartementets
rättsavdelning hovrättsrådet Erik Åqvist. Förhandlingarna resulterade
i ett på engelska språket avfattat förslag till avtal för undvikande av
13
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
dubbelsbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på
kvarlåtenskap. Genom efterföljande skriftväxling vidtogs viss ändring i
förslaget, varjämte enighet nåddes om svensk text till avtalsförslaget.
Förslaget till arvsskatteavtal torde få fogas såsom Bilaga1 vid statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Avtalsförslaget har remitterats till Svea hovrätt, som i utlåtande den 11
mars 1963 förklarat att förslaget ej föranlett någon erinran från de synpunkter
hovrätten haft att anlägga vid sitt bedömande.
I detta sammanhang torde jag få i korthet beröra den brittiska arvsskattelagstiftningen.
I Storbritannien uttages arvsskatt i form av kvarlåtenskapsskatt (estate
duty). Skatten beräknas på nettovärdet av den avlidnes kvarlåtenskap,
vari ingår även vissa av den avlidne inom fem år före dödsfallet fullbordade
gåvor samt vissa försäkringsförmåner m. m. Skattskyldighetens omfattning
är beroende av den avlidnes bosättning (domicile) och egendomens
belägenhet. Sålunda utgår skatt på all den avlidnes kvarlåtenskap, om denne
vid sitt frånfälle var bosatt i Storbritannien. Var den avlidne vid sin
död ej bosatt i Storbritannien, utgår skatt endast på där belägen egendom.
Kvarlåtenskap icke överstigande 5 000 pund är fri från skatt. Likaså fritages
från beskattning vissa av staten utfärdade värdepapper vilka efterlämnas
av person, som saknade hemvist (domicile, ordinary residence) i
Storbritannien och Nordirland. Skatten är starkt progressiv; skattesatsen
varierar mellan 1 procent på kvarlåtenskaper mellan 5 000 och 6 000 pund
och 80 procent på kvarlåtenskaper över 1 miljon pund. Den uppnådda skattesatsen
utgår på hela den skattepliktiga kvarlåtenskapen. En med 45 procent
reducerad skatteskala tillämpas emellertid såvitt avser jordbruksegendom
och viss industriell egendom. I de fall då egendom utanför Storbritannien
är underkastad arvsbeskattning såväl i Storbritannien som i den stat,
där egendomen är belägen, medges avräkning från brittisk skatt för den i
den andra staten erlagda skatten.
I Nordirland uttages en kvarlåtenskapsskatt, som i administrativt hänseende
är skild från den som uttages i Storbritannien. Skattereglerna överensstämmer
i stort sett med dem som gäller för Storbritannien. Utomlands
belägen fast egendom inräknas dock ej i den kvarlåtenskap, som kan beskattas
i Nordirland.
Under det föreliggande avtalsförslaget inbegripes kvarlåtenskapsskatten
i Storbritannien och i Nordirland samt den svenska arvsskatten [art. I (1)
och X (1)]. Avtalet avses skola i första hand äga tillämpning på kvarlåtenskap
efter personer, som vid dödsfallet var bosatta i någon av de avtalsslutande
staterna, men förslagets giltighetsområde har icke uttryckligen be
1
Bilagan har uteslutits här. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med förslaget
utom därutinnan alt ratifikationsortens namn införts i art. XI (2) samt att, sedan datering
och underskrift verkställts, uppgift härom införts.
14
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år W64
gränsats härtill. Således avses även att kvarlåtenskapen efter exempelvis
en i tredje stat bosatt svensk medborgare skall i förekommande fall behandlas
enligt avtalsförslagets föreskrifter. Begreppet bosättning är ej definierat
i förslaget. I fråga om vad som därmed förstås gäller i första hand
den interna lagstiftningen i de avtalsslutande staterna [art. II (2)]. För tilllämpning
av avtalet i fall av s. k. dubbel bosättning föreslås utförliga regler.
Dessa ansluter nära till den bestämning av bosättningsbegreppet, som antagits
såsom rekommendation av OECD i fråga om dubbelbeskattningsavtal
beträffande inkomst- och förmögenhetsskatter.
Sverige har tidigare ingått arvsskatteavtal med de nordiska grannländerna
och med flertalet stater på den europeiska kontinenten. De svenska
avtalen, liksom avtalen mellan dessa stater inbördes, bygger väsentligen på
enhetliga principer för undvikande av dubbelbeskattningen. Bestämmelserna
i dessa avtal innebär i korthet att beskattningsrätten till de skilda tillgångarna
i kvarlåtenskapen uppdelas på visst sätt mellan de avtalsslutande
staterna. Beskattningen av vissa slag av förmögenhet, främst fast egendom
samt egendom nedlagd i rörelse, förbehålles som allmän regel den
stat, där egendomen är belägen, med uteslutande av den andra staten. Annan
egendom får i allmänhet beskattas endast i den stat, där den avlidne
var bosatt vid dödsfallet. I
I förhållandet till Storbritannien och Nordirland har överenskommelse ej
kunnat träffas i enlighet med ovan angivna principer. Detta sammanhänger
med att Storbritannien, med hänsyn till skattesystemets utformning, av ålder
tillämpat andra grunder för den avtalsmässiga regleringen av dubbelbeskattning
på arvsbeskattningens område. Enligt föreliggande avtalsförslag
undvikes dubbelbeskattning i princip genom avräkning av den ena
statens arvsskatt från skatten i den andra staten, s. k. credit of tax. Bestämmelsen
härom återfinnes i art. VI. Förutom den angivna metoden föreslås
i avtalet en regel innebärande en begränsning av beskattningsrätten
i den stat där arvlåtaren ej var bosatt vid sitt frånfälle. Denna stat får enligt
art. V (2) vid påförande av arvsskatt i princip icke taga hänsyn till annan
egendom än sådan, som enligt avtalet anses vara belägen i denna stat. Motsvarande
begränsning gäller icke för den andra avtalsslutande staten, d. v. s.
i regel den avlidnes hemviststat, vilken i stället har att medge avräkning
för den skatt som erlagts i den förstnämnda staten. Beskattningsrätten begränsas
sålunda i den ena staten till där belägen egendom, men denna stat
skall enligt avtalet icke minska sin skatt genom avräkningsförfarande. Den
andra staten, i regel den avlidnes hemviststat, får uttaga arvsskatt enligt
gällande lagstiftning men skall i uppkommande fall av dubbelbeskattning
från sin skatt avräkna skatten i den förstnämnda staten.
Då den avlidne var svensk medborgare och hade hemvist i Storbritannien
15
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 196b
förutser avtalet emellertid en annan lösning. I angivna fall äger vardera
staten uttaga skatt i enlighet med sin egen lagstiftning. För att lösa uppkommande
dubbelbeskattning skall i vardera staten avräkning ske för den
skatt som uttagits i den andra staten. Enligt art. VI (1) skall Storbritannien
från brittisk skatt på kvarlåtenskapen avräkna den svenska skatt som belöper
på i Sverige belägen egendom. Den svenska arvsskatten skall enligt
art. VI (2) minskas med brittisk skatt som belöper på egendom belägen
utanför Sverige.
Den nu redovisade regleringen av dubbelbeskattningen på kvarlåtenskap
förutsätter uttömmande föreskrifter om i vilken av de båda staterna olika
slag av i kvarlåtenskapen ingående egendom skall anses belägen i avtalets
mening (art. III). Sådana föreskrifter har intagits i art. IV i förslaget.
Föreskrifterna har praktiskt taget oförändrade överförts från gällande
svensk-brittiska arvsskatteavtal. I förslaget har tillagts en specialregel beträffande
egendom som ingår i oskift dödsbo. Vissa av dessa lokaliseringsbestämmelser
har samma innebörd som de regler, vilka för Sveriges del tidigare
kommit till användning i andra arvsskatteavtal. Detta gäller bl. a.
bestämmelserna angående rättigheter avseende fast egendom [art. IV (a):
ort där den fasta egendomen finnes] samt fordringar, försäkringsförmåner
och immaterialrättigheter [art. IV (c), (e) och (h): arvlåtarens bosättningsort],
De för rättigheter avseende lös sak och för aktier givna bestämmelserna
[art. IV (b): den faktiska förvaringsplatsen respektive (d): den
stat enligt vars lagstiftning bolaget bildats] skiljer sig däremot från tidigare
i flertalet svenska avtal tillämpade regler. Detsamma är förhållandet i fråga
om de i art. IV intagna lokaliseringsföreskrifterna rörande fartyg, goodwill,
domfästa fordringar in. in.
De nämnda lokaliseringsreglerna bör ej förstås som kollisionsnormer i
den meningen att genom dem den ena avtalsslutande staten förbehålles beskattningsrätten
till viss tillgång i kvarlåtenskapen med uteslutande av den
andra staten. Det må framhållas att lokaliseringsreglerna i art. IV för
svenskt vidkommande får särskild betydelse i följande fall. Då den avlidne
var bosatt i Storbritannien skall reglerna beaktas för bestämmande av beskattningsunderlaget
för arvsbeskattningen i enlighet med art. V (2), om
den avlidne icke var svensk medborgare. Om den avlidne var svensk medborgare,
har de betydelse vid tillämpning av det i art. VI (2) angivna avräkningsförfarandet.
Lokaliseringsreglerna skall vidare, då den avlidne vid
frånfället var bosatt i Sverige, beaktas för medgivande av avräkning av skatt
enligt art. VI (1).
Bestämmelserna om själva metoden för dubbelbeskattningens undanröjande
har intagits i art VI. Här föreslås, som jag tidigare antytt, att
dubbelbeskattningen i princip skall undvikas genom anlitande av den s. k.
crcdit of tax-metoden. Denna har i fråga om arvsskatt för svenskt vid
-
16 Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
kommande hittills kommit till användning endast i avtalet med Spanien
(SFS 1964: 97).
För Sveriges del innebär den i avtalsförslaget föreskrivna metoden följande.
Avräkning från svensk skatt skall enligt avtalet ske av brittisk skatt på
efterlämnad egendom belägen i Storbritannien, om den avlidne (vare sig
han var svensk medborgare eller ej) vid tidpunkten för sin död var bosatt i
Sverige. Vidare skall brittisk skatt på egendom i Storbritannien avräknas
från svensk skatt om den avlidne var svensk medborgare bosatt i Storbritannien
eller i tredje stat. Var den efterlämnade egendomen belägen i tredje
stat äger sådan avräkning rum, om den avlidne vid sin död var svensk medborgare
bosatt i Storbritannien. Det må anmärkas, att vid tillämpningen
av bestämmelserna i art. VI endast så stor del av den svenska skatten som
belöper på den dubbelbeskattade egendomen skall tagas i anspråk för avräkning
av brittisk skatt.
Utöver de i den tidigare redogörelsen berörda bestämmelserna innehåller
avtalsförslaget regler om vad som skall förstås med i avtalet använda uttryckssätt
(art. II), framställningar om avtalets tillämpning (art. VII), utbyte
av upplysningar mellan de behöriga myndigheterna (art. VIII) samt
utvidgning av avtalets tillämplighetsområde i territoriellt hänseende (art.
IX).
De i avtalet föreslagna bestämmelserna avses skola tillämpas även beträffande
Nordirland och där uttagen kvarlåtenskapsskatt [art. X (1)].
I fråga om beskattning av i dödsbo ingående fast egendom skall dock den
särskilda regeln i art. X (2) iakttagas. Enligt denna skall arvsskatt ej
utgå i Sverige för tast egendom i Nordirland så länge skatt ej uttages i
Nordirland enligt där gällande lagstiftning för i Sverige belägen fast egendom.
Var den avlidne bosatt i Sverige får dock vid bestämmandet av skattesatsen
för den svenska arvsskatten på återstoden av kvarlåtenskapen hänsyn
tagas till sådan i Nordirland belägen fast egendom.
Avtalet töreslås träda i kraft den dag utväxling av ratifikationshandlingarna
sker samt erhålla tillämpning i fråga om kvarlåtenskap efter personer
som avlider på eller efter den dagen [art. XI (3)].
Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Vid tillkomsten av gällande
svensk-brittiska arvsskatteavtal av år 1960 stod det klart att de i avtalet
ä ömse sidor gjorda åtagandena om skattelättnad endast kunde erbjuda
partiella lösningar av dubbelbeskaltningsfrågorna mellan de båda länderna.
Att man då inte kunde nå längre betingades av en restriktiv inställning på
brittisk sida, motiverad av då gällande intern brittisk lagstiftning. Icke minst
med hänsyn till de nära förbindelser som råder mellan Sverige och Storbritannien
har det emellertid framstått som ett starkt önskemål att få till stånd
en mera definitiv reglering av avtalsfrågan. Det hinder som brittiska lagstiftningen
tidigare inneburit har numera undanröjts. Det avtalsförslag,
17
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
varom förhandlingsdelegationerna enats, bygger på reciprocitetssynpunkter
och innebär att dubbelbeskattningen i princip undvikes fullt ut. Då förslaget
får anses innebära en tillfredsställande lösning av spörsmålen på detta
område, tillstyrker jag att detsamma godkännes från svensk sida.
Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna
det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige samt Storbritannien
och Nordirland för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Sven-Olof horberg
18
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 september 1964.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Palme,
Sven-Eric Nilsson.
Föredragande: Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Palme.
I enlighet med föredragandens av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj :t Konungen uti ärendena 1 :o)—4:o) fatta
det beslut, som vid varje ärende antecknats.
3:o)
Gemensamt utrikesdepartements- och finansärende
Kungl. Maj :t har förut denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet
godkänt förslag till avtal mellan Konungariket Sveriges regering
och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering
för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande
skatter å kvarlåtenskap. Enligt artikel XI (1) i förslaget skall
avtalet ratificeras.
Kungl. Maj :t bemyndigar ministern för utrikes ärendena att — med förbehåll
för ratifikation efter riksdagens godkännande — underteckna avtalet.
Ur protokollet:
S. Wahlquist
Kungl. Majt.s proposition nr 186 år 1964
19
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 29 oktober 1964.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Palme.
Sedan Kungl. Maj :t den 9 september 1964 bemyndigat ministern för utrikes
ärendena att — med förbehåll för ratifikation efter riksdagens godkännande—
underteckna avtal mellan Konungariket Sveriges regering och
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands regering för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande
skatter på kvarlåtenskap, har avtalet den 14 oktober 1964 blivit vederbörligen
undertecknat.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 9
september 1964 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå
riksdagen att godkänna nämnda avtal.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hans Ohlsson
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640670