Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 196i

1

Nr 183

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss upprustning
av Djurgården, m. m.; given Stockholms slott
den 29 oktober 196 b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en av djurgårdsnämnden framlagd dispositionsplan
för Kungl. Djurgården, vilken förutsättes tjäna till vägledning vid
fortsatta ställningstaganden i fråga om den kronan tillhöriga djurgårdsmarken.
En utgångspunkt är härvidlag, att återstående ännu icke exploaterade
områden i så stor utsträckning som möjligt skall reserveras för parkoch
rekreationsändamål. I anslutning till planen föreslås en väsentlig upprustning
av ifrågavarande områden. Kostnaderna härför avses delvis bestridas
av Stockholms stad, som i särskilt avtal påtagit sig det ekonomiska
ansvaret för upprustning och underhåll av vägar och parkeringsplatser, för
upprustning och underhåll av beslysningsanordningar samt för renhållning.
Vad angår de upprustningsåtgärder, som förutsättes ankomma på markägaren
och då närmast dj urgårdsförvaltningen, avser dessa iståndsättning
av parkområdena, reglering av vissa avloppsfrågor samt upprustning av
byggnader. För att täcka kostnaderna för dessa åtgärder ävensom för ett
förbättrat fortlöpande underhåll föreslås i propositionen, att ett belopp om
5 milj. kr. tages i anspråk av vissa hos statskontoret redovisade exploateringsmedel,
vilka främst härrör från djurgårdsnämndens tidigare försäljning
av djurgårdsmark.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 183

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 196b

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet å Stockholms slott den 29 oktober 196b.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående
viss upprustning av Djurgården, in. m., och anför därvid följande.

Inledning

Djurgårdsnämnden, som upphörde vid utgången av juni månad 1964,
hade enligt sin av Kungl. Maj :t den 16 maj 1958 (nr 204) utfärdade instruktion
bl. a. att beträffande statens mark på Djurgården »verkställa en
allmän planläggning i fråga om markens användning för parkändamål,
statliga och andra offentliga byggnader samt enskild bebyggelse». I enlighet
härmed överlämnade nämnden den 12 januari 1964 till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet förslag till dispositionsplan
för Kungl. Djurgården i Stockholm.

Vid upprättandet av planen hade djurgårdsnämnden utgått från att de
närmare formerna tör Stockholms stads medverkan vid genomförandet i
vissa hänseenden av planen skulle regleras genom särskild överenskommelse.
Med skrivelse den 14 maj 1964 överlämnade nämnden också ett den
21 april 1964 dagtecknat avtal mellan å ena sidan djurgårdsnämnden och
Kungl. Djurgårdens förvaltning — i fortsättningen benämnd djurgårdsförvaltningen
— samt å andra sidan Stockholms stads gatunämnd angående
iståndsättning, underhåll och vård av rekreationsområdena på Kungl.
Djurgården. Avtalet skulle gälla under förutsättning av Kungl. Maj :ts och
Stockholms stadsfullmäktiges slutliga godkännande. —- Med samma skrivelse
överlämnade djurgårdsnämnden också en mellan djurgårdsförvaltningen
och Stockholms stads gatunämnd den 21 april 1964 ingången överenskommelse
angående vissa omedelbara åtgärder för upprustning av
rekreationsområdena på Södra Djurgården samt förbättring av trafik- och
parkeringsförhållandena därstädes, vilken överenskommelse biträtts av
nämnden.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1964

över förslaget till dispositionsplan har yttranden avgivits av riksmarskalksämbetet
efter hörande av djurgårdsförvaltningen samt av överbefälhavaren,
byggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, riksrevisionsverket, riksantikvarieämbetet,
överstyrelsen för de tekniska högskolorna, överståthållarämbetet,
utredningen rörande den framtida användningen av Skeppsholmen
in. in., frescatikommittén, tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté,
vetenskapsakademien, Stockholms stadskollegium, regionplanenämnden
för stockholmstrakten, Skytteförbundens överstyrelse och
Föreningen Hjortskyttarna.

Över den nämnda skrivelsen med bifogade avtal har yttranden avgivits
av byggnadsstyrelsen, statskontoret och riksrevisionsverket.

Dispositionsplanen för Kungl. Djurgården

Djurgårdsnämnden erinrar inledningsvis om den successiva exploatering,
som sedan slutet av 1800-talet ägt rum av den kronan tillhöriga djurgårdsmarken
och som i huvudsak inriktats på Norra Djurgården. Närmast har
utvecklingen betingats av det växande Stockholms markbehov. Genom särskilda
vid olika tidpunkter träffade, av riksdagen godkända avtal mellan
kronan och Stockholms stad har sålunda till staden med äganderätt överlåtits
de vidsträckta områdena vid Hjorthagen, Värtahamnen, K aknäs och
Kampementsbacken. Härtill kommer den mark, som kronan själv efter
sladsplaneläggning exploaterat genom främst tomtförsäljning för bostadsbyggande
och upplåtelser för olika statliga ändamål. Denna sistnämnda
exploateringsverksamhet, som totalt gett bruttointäkter om ca 135 milj. kr.,
har intill 1947 handhafts av djurgårdskonunissionen och därefter av djurgårdsnämnden.

Av den djurgårdsmark om ca 1 500 hektar som kronan förfogade över
i slutet av 1800-talet har enligt nämnden genom angivna försäljningar till
staden och exploateringsåtgärder i övrigt disponerats ca 550 hektar. Återstående
icke stadsplanclagda djurgårdsmark om ca 950 hektar har delvis
utarrenderats eller eljest upplåtits till olika allmänna institutioner och ändamål,
vissa kommersiella, idrotts- och rekreationsändamål ävensom till
viss enskild bebyggelse. Angivna mark är emellertid delvis icke exploaterad.
Den park- och vägmark etc., som det här är fråga om, anges på Södra
Djurgården uppgå till 180 hektar och på Norra Djurgården till 345 hektar.
Om till denna sistnämnda areal lägges de arealer inom Ladugårdsgärdesoch
Kaknäsområdena, som upplåtits resp. överlåtits till Stockholms stad
under förbehåll om deras användning för rekreationsändamål, uppgår den
sammanlagda icke exploaterade marken på Norra Djurgården till 570
hektar.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 196b

1 fråga om den löpande förvaltningen av den kronan alltjämt tillhöriga
icke stadsplanelagda djurgårdsmarken gäller i princip, att den — som en
följd av den historiskt betingade dispositionsrätt till marken som tillkommer
den regerande konungen — utövas av riksmarskalksämbetet genom
den till ämbetet knutna djurgårdsförvaltningen. Denna svarar i princip för
markupplåtelser till andra än statliga ändamål, uppbär arrenden etc. för
gjorda upplåtelser samt disponerar ifrågavarande medel ävensom vissa ränteintäkter
samt ersättningar från Stockholms stad till bl. a. park- och vägunderhållet
på Djurgården.

Djurgårdsnämnden framhåller, att det med hänsyn till den utsträckning
i vilken Djurgården exploaterats framstår som angeläget att genom planläggning
klarlägga, vilka delar av den kronan tillhöriga marken som för
framtiden bör bevaras obebyggda och såsom parkområden hållas fritt tillgängliga
för allmänheten. Det förslag till dispositionsplan som nu framlagts
utgör ett försök till riktlinjer härvidlag. Planens innebörd
kan enligt nämnden anges vara att utgöra en markägarens särskilda översiktsplan,
vilken avser att tjäna till ledning och efterrättelse för de myndigheter,
som förvaltar marken eller eljest har att träffa avgöranden angående
densamma. Den har även det vidare syftet att tjäna som underlag
för överenskommelser mellan kronan och staden i frågor, som rör markens
närmare planläggning och användning för bebyggelse eller som park.

Dispositionsplanen omfattar i huvudsak de nyssnämnda delar av kronans
markinnehav på Norra och Södra Djurgården, som icke intagits i stadsplan.
Närmast gäller det då stadsägorna nr 26 + 27 och nr 44 på Södra
Djurgården samt stadsägan nr 15, huvuddelen av stadsägan nr 22 + 24 och
viss mindre del av stadsägan nr 1 på Norra Djurgården.

Enligt nämnden bör exploateringen av ifrågavarande mark nu vara i huvudsak
avslutad. Endast i några fall har vissa utbyggnadsmöjligheter förutsetts
för redan befintliga institutioner. Strävandena bör i stället inriktas
på att till naturlig park avsätta större sammanhängande områden av den
djurgårdsmark, som f. n. icke stadigvarande disponeras för andra ändamål.
I planen framlagda förslag innebär, att i huvudsak tre sådana större
parkområden skall finnas, nämligen Södra Djurgården öster om Skansen,
Ladugårdsgärdet samt den del av Norra Djurgården, som är belägen norr
om tekniska högskolan och mellan universitetsområdet i väster och Husarviken
i öster. Den i planen förutsatta dispositionen av djurgårdsmarken
innebär i övrigt följande.

Beträffande Södra Djurgården, som av ålder ansetts vara Stockholms
främsta rekreationsområde, finner nämnden det självklart, att någon
ytterligare mark icke anvisas för bebyggelse. Det konstateras, att området
från planläggningssynpunkt innefattar två till karaktären väsentligt
olika huvuddelar. Medan den västra delen får sin prägel främst av de där

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 196b

befintliga kulturinstitutionerna, nöjesanläggningarna, restaurangerna m. m.,
utmärkes den östra av fri och vacker natur med endast smärre inslag av
spridd bebyggelse. Den senare delen — närmast då området öster om Skansen
— bör enligt nämnden på sikt bibehållas som ett större sammanhängande
rekreations- och parkområde. Från synpunkten av dettas tillgänglighet
för allmänheten ägnas i planen uppmärksamhet åt väg- och trafikproblemen.
För att komma ifrån nuvarande olägenheter till följd av bristande
trafikdifferentiering och besvärande motorfordonstrafik även på småvägarna
föreslås i planen lösningar, som innebär utbyggnad av vissa vägar och
avstängning av andra för biltrafik, omläggning av gång- och ridvägar etc.
Ett viktigt element i nämndens förslag såvitt angår Södra Djurgården är
utbyggnaden av gångvägarna längs de vackra strandpartierna. Med sikte
härpå bör i fråga om de för bostadsbebyggelse upplåtna strandtomterna sådan
ändring i arrendevillkoren vidtagas, att promenadutrymme friställs.
Sammanhängande gångvägar av i det närmaste en mils längd blir på så
sätt möjliga. I övrigt berörs olika problem, såsom anordnandet av entrén
till Södra Djurgården, dispositionen av den mark, som friställs i samband
med en förväntad bortflyttning av den militära verksamheten vid
Galärvarvet etc.

Den del av planområdet, som är belägen på Norra Djurgården öster om
Lidingövägen, domineras av det öppna Ladugårdsgärdet. Detta är genom ett
år 1946 mellan kronan och Stockholms stad träffat avtal upplåtet till
staden för tiden fram till 1997 och skall enligt bestämmelserna i avtalet
användas såsom ett för allmänheten utan avgift tillgängligt friområde.
Planen utgår från att området på sikt bibehåller denna funktion. I sammanhanget
konstateras den betydelse, som det angränsande, till staden försålda
Kaknäsområdet har som komplement till rekreationsområdet på Ladugårdsgärdet.
Med hänsyn härtill är det angeläget, att dess i samband med försäljningen
överenskomna användning som strövområde upprätthålles.
1 här ifrågavarande del av planområdet ingår även ett intill Ladugårdsgärdet
i väster beläget område, som disponeras för statliga byggnader (Tre
Vapen och Konstfackskolan), vidare ett österut vid Djurgårdsbrunnsviken
beläget område, vilket huvudsakligen utnyttjas för museiändamål. Härvidlag
förutsättes i planen inga ändringar.

Den del av Norra Djurgården, som ligger väster om Lidingövägen,
utgör mer än hälften av hela Djurgården. Området närmast
Lidingövägen domineras av idrottsanläggningar av olika slag och har
därigenom sin huvudsakliga användning bunden. I söder — i anslutning till
Valhallavägen och Drottning Kristinas väg — ligger tekniska högskolan
och olika statliga och enskilda forskningsinstitutioner, några enskilda sjukhus
etc. I de västra delarna mot Brunnsviken är bl. a. vissa högskolor —
Skogshögskolan och Veterinärhögskolan — belägna, och i nordväst där re -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1964

dan tidigare mark upplåtits för olika statliga institutioner av främst forskningsbetonad
och museal karaktär ligger vid Frescati det nya universitetsområdet.
Norrut utgör Lilla Värtan en naturlig gräns, från vilken i områdets
nordöstra del en långsmal vik skjuter in — den s. k. Husarviken.

I övrigt rymmer ifrågavarande del av Norra Djurgården rekreations- och
strövområden. Allmänt sett torde dessa icke ha besökts i lika stor utsträckning
som Södra Djurgården, vilket anses sammanhänga med bl. a. att de
varit mera avsides belägna och att parkvårdsresurserna icke räckt till för
att göra olika delar av dem tillräckligt attraktiva. Mera besökta platser är
Lill-Jansskogen, Uggleviken och Fiskartorpsterrängen.

Djurgårdsnämnden anser, att området har förutsättningar att bli ett av
Stockholms förnämsta rekreationsområden. Det erinras emellertid om att
den för allmänheten fritt tillgängliga marken icke oväsentligt minskats genom
de beslut, som under senare år fattats om utbyggnad av olika statliga
institutioner. Angeläget är därför, alt stor försiktighet iakttages vid den
fortsatta dispositionen av djurgårdsmarken. I fråga om Stockholms universitet
uteslutes icke möjligheten av att ytterligare mark kan komma att
erfordras för dess utveckling på sikt. Härvidlag hänvisas till de markreserver,
som finns väster och nordväst om universitetsområdet. Med hänsyn härtill
bör den gällande östra gränsen för universitetet kunna godtagas som
definitiv. I sammanhanget hänvisas också till den tänkbara markreserv för
framtida statlig bebyggelse, som finns i Söderbrunnsområdet öster om
Roslagsjärnvägen mellan universitetet i norr och tekniska högskolan i söder.
Beträffande den senare, som nyligen fått mark reserverad för en utbyggnad,
utgår planen från att ytterligare odisponerad mark ej kan ställas
till törtogande. Fn framtida expansion bör i stället inriktas på mark, som
nu utnyttjas för andra ändamål men som kan stå till förfogande i framtiden,
exempelvis söder om Drottning Kristinas väg. För veterinärhögskolans
del hänvisas till den reserv, som det likaledes vid Roslagsjärnvägen belägna
Hjortbergsområdet representerar. Utrymme anvisas också för en idrottsanläggning
i anslutning till universitets- och högskoleområdet.

De kvarvarande disponibla områdena bör enligt nämnden ordnas på sådant
sätt, att de i ökad utsträckning kan utnyttjas för friluftsliv och olika
former av motionsidrott. Bl. a. de i planen tänkta utvecklingsmöjligheterna
för Skid- och friluftsfrämjandets anläggningar vid Fiskartorpet bör ses
mot bakgrund härav. Vad angår de nordväst om Fiskartorpet belägna skjutbanorna
vid Stora Skuggan bör en bortflyttning av dessa förberedas så att
området efter ifrågavarande arrendetids utgång år 1971 kan disponeras som
ett för allmänheten tillgängligt rekreationsområde. Bland de åtgärder
som föreslås i övrigt ingår iordningställande av en längre sammanhängande
strandpromenad i väster utmed Brunnsviken.

Nämndens förslag innebär som tidigare nämnts, att ett större sammanhängande
rekreationsområde skapas norr om tekniska högskolan samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 196i 7

mellan universitetet i väster och Husarviken i öster. Beträttande den närmare
dispositionen av ifrågavarande område —• liksom av djurgårdsmarken
överhuvud — vill nämnden dock reservera sig för de ändringar, som
kan följa av den kommande sträckningen av vissa större trafikleder på
Djurgården.

Dispositionsplanens genomförande förutsätter åtgärder
av olika slag. I vissa fall blir det aktuellt att friställa mark, som nu är upplåten
för enskilda ändamål. Åtgärder krävs vidare för att törsätta mark
med därå befintlig vegetation, byggnader och andra anläggningar i ett skick,
som svarar mot de föreslagna användningssätten. Angeläget är att väg- och
trafikfrågorna får en bättre lösning. Avloppsförhållandena är otillfredsställande
och kräver en reglering. För åtskilliga av djurgårdsförvaltningens
byggnader och anläggningar föreligger behov av moderniseringar och förbättringar.

Genomförandet av de angivna upprustningsåtgärderna rymmes icke inom
ramen för de medel, som via den s. k. djurgårdskassan står till djurgårdsförvaltningens
förfogande för skötseln av djurgårdsmarken. En förstärkning
utifrån av förvaltningens resurser blir därför nödvändig. I sammanhanget
påtalas det intresse, som Stockholms stad har av att vissa av de föreslagna
åtgärderna vidtages, då områdena därigenom får ett ökat värde ur
rekreationssynpunkt för dess befolkning. Redan nu bestrider staden — i
anslutning till ett år 1926 träffat avtal — vissa kostnader för väghållning,
renhållning och belysning. En del av åtgärderna är emellertid av den
karaktär, att kostnaderna för desamma naturligen bör bestridas av markägaren,
d. v. s. av djurgårdsförvaltningen. Härav föranlett medelsbehov
ävensom resultatet av överläggningar med Stockholms stad i bidragstrågan
redovisas i särskild ordning.

Yttrandena. Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt eller lämnat
utan erinran förslaget till dispositionsplan, dock i vissa fall med reservationer
för enskildheter i denna.

Bijggnndsstijrelsen konstaterar, att planen i tillämpliga delar synes överensstämma
med 1952 års generalplan för Stockholm och regionplanen för
Stockholmsområdet, och förutsätter, att den också samordnas med den
reviderade generalplan, som är under utarbetande. Utan hinder av den
omprövning av dispositionsplanen i vissa hänseenden, som därvid kan aktualiseras,
får planen redan nu anses utgöra ett nöjaktigt underlag för bedömande
och avgörande av de frågor, som den avser att reglera. Även
Stockholms stadskollegium finner planen vara i överensstämmelse med
den nuvarande översiktliga planeringen för Stockholmsområdet och ansluter
sig i princip till den föreslagna markdispositionen. Det förutsättes emellertid,
att planen endast avser alt ange de allmänna riktlinjerna för djurgårdsfrågornas
fortsatta behandling, överståthållarämbetet och kam -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1964

markollegiet framhåller, att någon nybebyggelse på Djurgården icke bör
ske vare sig tör statliga eller enskilda ändamål utöver vad som anges i
planen. Riksmarskalksämbetet åberopar utlåtande av djurgårdsförvaltningen,
som framhåller, att det med hänsyn till förvaltningens parkvårdande
uppgitter är av väsentlig betydelse, att huvuddragen av markens
framtida användning fastställes. Överbefälhavaren finner för sin del
svårigheter att taga ställning till planen, så länge olika problem sammanhängande
med militära myndigheters lokalbehov och lokalisering icke lösts.

Några remissinstanser har reserverat sig med hänsyn till enskildheter i
planen. Byggnadsstyrelsen förutsätter, att vissa gränsjusteringar måste hållas
öppna i avvaktan på fortsatt planering, exempelvis i fråga om universitetsområdet
på Norra Djurgården. Universitetets markbehov behandlas även
av frescatikommittén, som framhåller att framtida anspråk på ytterligare
mark kan förutsättas i samband med universitetets expansion. Med hänsyn
härtill bör dess nu gällande östra gräns icke fastställas såsom definitiv.
Expansionsutrymme kan även bli erforderligt söderut utöver det av nämnden
anvisade Söderbrunnsområdet. Beträffande det i planen förordade
nedläggandet av skjutbanorna på Norra Djurgården uttalar sig överbefälhavaren
och Skytteförbundens överstyrelse för banornas bibehållande. För
det fall ett nedläggande blir aktuellt bör enligt överbefälhavaren och överståthållarämbetet
garantier skapas för att likvärdiga banor tillkommer på
annan lämplig plats.

Vad som föreslagits i fråga om upprustning av park- och strövområden,
vägnät etc. har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Beträffande
fördelningen mellan kronan och Stockholms stad av kostnaderna för de
ifrågavarande åtgärderna hänvisas allmänt till förhandlingar i särskild
ordning mellan berörda parter.

Ansvarsfördelning och kostnader vid genomförandet av vissa upprustningsåtgärder
m. m. på Kungl. Djurgården

De i dispositionsplanen angivna överläggningarna med Stockholms stad
angående betingelserna för de på Djurgården belägna
rekreationsområdenas iståndsättning och vård har
såsom inledningsvis nämnts resulterat i ett avtal mellan å ena sidan djurgårdsnämnden
och djurgårdsförvaltningen och å andra sidan Stockholms
stads gatunämnd. Avtalet ersätter den år 1926 mellan kronan och staden
träffade överenskommelsen angående underhåll och vård av Djurgården.
Det gäller under förutsättning att det slutligt godkännes av Kungl. Maj.t och
Stockholms stadsfullmäktige före den 1 januari 1965 resp. den 1 december
1964 samt skall äga tillämpning från förstnämnda tidpunkt.

I avtalet — som icke avser den djurgårdsmark, vars användning regleras
av det särskilda s. k. Bromma-Ladugårdsgärdesavtalet av år 1946 —

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 196b

förklarar sig parterna överens om att en väsentlig upprustning av Kungl.
Djurgårdens rekreationsområden snarast skall ske i enlighet med riktlinjerna
i den av djurgårdsnämnden upprättade dispositionsplanen. Förslag
till åtgärder för sådan upprustning skall kunna väckas av såväl djurgårdsförvaltningen
som gatunämnden. Vad angår fördelningen av kostnaderna,
skall dessa bestridas av staden såvitt avser anläggning, förbättring och underhåll
av vägar och parkeringsplatser, renhållning därav ävensom av
Djurgårdens stränder samt upprustning, underhåll och drift av belysningen
inom rekreationsområdena. Förvaltningen skall å sin sida bestrida
kostnaderna för den egentliga parkvården inom dessa. Beträffande kostnaderna
för andra anläggningar, såsom anordningar för lek och idrott och
serviceanordningar i övrigt, skall förvaltningen och gatunämnden från fall
till fall träffa särskild överenskommelse. Av de åtgärder, för vilka det ekonomiska
ansvaret sålunda åvilar staden, skall på sätt närmare regleras i
avtalet vissa utföras genom gatunämndens och vissa genom djurgårdsförvaltningens
försorg. Inför större arbeten förutsättes detaljplaner upprättade,
vilka skall antagas av envar av nämnda myndigheter, innan de kommer
till utförande.

Förutom nyssnämnda avtal föreligger såsom inledningsvis också nämnts
en av djurgårdsnämnden biträdd, mellan djurgårdsförvaltningen och Stockholms
stads gatunämnd träffad överenskommelse avseende
vissa mera omedelbara åtgärder för upprustning av
rekreationsområdena på Södra Djurgården samt för förbättring
av väg- och trafikförhållandena därstädes. Överenskommelsen är
att betrakta som ett första led i tillämpningen av det förenämnda avtalet,
och de däri förutsatta åtgärderna grundar sig på förslagen i dispositionsplanen.

De i överenskommelsen redovisade åtgärderna är avsedda att genomföras
under den närmaste fyraårsperioden och syftar framför allt till
att förbättra väg- och trafikförhållandena på Södra Djurgården. Sålunda är
avsikten att tillskapa den i planen upptagna sammanhängande strandpromenaden
runt praktiskt taget hela Södra Djurgården från Djurgårdsbron
över Blockhusuddcn till Valdemarsudde. Strandpromenaden får en sammanlagd
längd av ca 9 km, därav ca 3 km representerar nyanläggningar.
Den allmänna körtrafiken på Södra Djurgården bör enligt överenskommelsen
begränsas till vissa angivna delvis utbyggda huvudvägar. Härigenom
kan vissa andra av de nuvarande bilvägarna reserveras för promenerande.
Parkeringstorhållandena avses ordnade genom några få i terrängen
väl infogade större parkeringsområden. En allmän upprustning och utbyggnad
av vägbelysningen förutsättes komma till stånd. Kostnaderna
för sålunda redovisade åtgärder beräknas till 1 750 000 kr. och skall i sin
helhet bestridas av Stockholms stad.

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 183 år 196A

Överenskommelsen innefattar vidare en sedan flera år planerad omdaning
av parkområdet vid Djurgårdsbron — den s. k. Lusthusporten — i avsikt
att skapa en inbjudande entré titll Södra Djurgården. Kostnaderna
uppskattas till 550 000 kr., av vilket belopp staden och djurgårdsförvaltningen
erlägger vardera hälften eller 275 000 kr.

Överenskommelsen utgår från att en intensifiering av parkvården och
markarbetena på Södra Djurgården kommer till stånd, därvid vissa delar
av upprustningen utföres under de närmaste åren genom engångsåtgärder.

Såsom framgår av det föregående förutsätter dispositionsplanen vissa
åtgärder, som det närmast ankommer på markägaren att
vidtaga. Det gäller då närmast iståndsättning och vård av själva parkområdena,
ombyggnad och modernisering av eu del av djurgårdsförvaltningens
byggnader samt reglering av vissa avloppsfrågor.

Vården av Djurgårdens parkområden har i flera hänseenden blivit eftersatt,
vilket främst berott på bristande resurser men även på osäkerhet beträffande
Djurgårdens användning på längre sikt. För att Djurgården skall
kunna fylla iunktionen som ett av Stockholms viktigaste rekreationsområden
måste en upprustning och en förbättrad parkvård komma till stånd.
Den i det föregående redovisade uppgörelsen med staden utgår också från
att så sker. I avvaktan på resultatet av en av djurgårdsförvaltningen inledd
mera långsiktig planering av parkvården har djurgårdsnämnden i
samråd med förvaltningen verkställt en översiktlig genomgång av de åtgärder,
som uppenbarligen bör vidtagas under den närmaste framtiden.
Till grund för kostnadsberäkningen har legat uppgifter om kostnaderna för
tidigare likartade upprustningsarbeten utförda såväl i förvaltningens som
stadens regi.

På Södra Djurgården har behov bedömts föreligga av genomhuggning och
röjning av bestånden samt därefter under en längre tid av markberedande
åtgärder inom områden om tillhopa 80 hektar. Kostnaden härför har uppskattats
till 6 000 kr. för hektar eller sammanlagt ca 500 000 kr. Södra Djurgårdens
stränder och Friesens park samt terrängen omkring Skansen, Rosendals
slott och förutvarande Bellmansro utgör sådana områden, inom vilka
de erforderliga mera speciella upprustningsåtgärderna bör göras till föremål
för särskilda överenskommelser mellan djurgårdsförvaltningen och
stadens gatunämnd. Redan nu kan emellertid förvaltningens kostnadsandel
i sammanhanget beräknas till ca 500 000 kr. Med hänsyn tagen även till den
förut angivna iståndsättningen av parkanläggningen vid Lusthusporten blir
sålunda förvaltningens kostnader för upprustning av Södra Djurgårdens
parkområden sammanlagt (500 000 + 500 000 -f 275 000) 1 275 000 kr. eller
i runt tal 1 300 000 kr.

På Norra Djurgården har upprustningsåtgärder av i stort sett samma
slag som på Södra Djurgården bedömts erforderliga för ca 40 hektar av
Lill-Jansskogen. För detta ändamål ävensom för vissa andra parkvårdande

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 7.964

åtgärder inom Lill-Jansskogen i dess helhet erfordras ett medelstillskott
av 200 000 kr. Inom övriga delar av Norra Djurgården förutsattes eu mera
extensiv parkvård. Åtgärder av engångsnatur såsom genomhuggning och
röjning har bedömts nödvändiga på ca 150 hektar till en uppskattad kostnad
av 3 000 kr. för hektar eller tillhopa 450 000 kr. Den nu aktuella
upprustningen av Djurgården i dess helhet representerar sålunda ett sammanlagt
medelsbehov av (1 300 000 200 000 -j- 450 000) 1 950 000 kr.

På upprustning av djurgårdsförvaltningens byggnadsbestånd har sedan
början av 1950-talet lagts ned ca 3 milj. kr. Ytterligare upprustnings- och
moderniseringsbehov föreligger, vilka representerar en kostnad av ca 1
milj. kr. Av detta belopp hänför sig ungefär hälften till byggnader, som är
att betrakta som kulturminnesmärken, exempelvis Ugglevikskällan och Rosendals
slott. Återstoden erfordras för att täcka kostnaderna för fortsatt
ombyggnad och modernisering av förvaltningens bostads- och ekonomibyggnader.

Avloppsförhållandena på Djurgården är i många fall otilllredsställande
ordnade. På ett stort antal platser finnes sålunda byggnader och anläggningar,
från vilka avloppsvattnet efter endast obetydlig rening ledes ut i
Saltsjön och andra recipienter. En reglering av angivna förhållanden måste
med hänsyn till gällande bestämmelser komma till stånd. I sammanhanget
erinras om att Österbygdens vattendomstol i deldom den 25 januari 1963
medgivit uppskov med den erforderliga regleringen intill utgången av år
1964. Ytterligare något uppskov anses kunna påräknas. Avloppsfrågorna
håller f. n. på att utredas. Arbetet har dock ännu icke drivits så långt, att
möjligheter finnes att närmare ange de kostnader, som kan komma att
åvila djurgårdsförvaltningen. Preliminärt torde de dock kunna beräknas till
ca 1,5 milj. kr.

De i det föregående redovisade åtgärderna avseende upprustning av parkanläggningar
och byggnadsbestånd samt reglering av avloppsförhållandena
är av engångskaraktär. Tillhopa representerar de ett medelsbehov'' av ca
(1,95 + 1,0 -f 1,5) 4,45 milj. kr. Till detta kommer en förutsedd icke obetydlig
ökning av kostnaderna för den löpande parkvården. En ökning med
50 procent under loppet av en tioårsperiod torde härvidlag utgöra en försiktig
uppskattning. Detta innebär, att de årliga underhållskostnaderna vid
periodens slut kommer att ha stigit med ungefär 250 000 kr.

Djurgårdsnämnden erinrar om att kostnaderna för Kungl. Djurgårdens
skötsel bestrids med medel från den s. k. djurgårdskassan, för vilken en
stat årligen fastställs av Kungl. Maj :t. Omslutningen i kassan var för budgetåret
1962/63 ca 1,6 milj. kr. Av detta belopp utgjordes på inkomstsidan
huvuddelen av tomtavgifter och hyresintäkter etc. samt återstoden av bl. a.
ersättning från Stockholms stad för väghållning samt ränta på djurgårdslonden.
Beträffande denna sistnämnda fond konstateras, att den bildats
genom avsättning i särskilda fall av medel, som influtit vid exploatering
av djurgårdsmark. Ränteavkastningen på fonden, som f. n. är bokförd till

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1964

ett värde av ca 2,2 milj. kr., är i princip avsedd som bidrag till täckning av
förvaltningens driftutgifter. För angivna budgetår har räntan från fonden
upptagits till 127 000 kr.

Enligt djurgårdsnäinnden torde möjligheter finnas att i någon mån öka
förvaltningens inkomster ävensom att i viss begränsad utsträckning successivt
omtördela användningen av driftmedlen till förmån för parkvården.
Uppenbart är emellertid, att en förstärkning av förvaltningens resurser under
alla förhållanden måste ske, om den föreslagna upprustningen skall
komma till stånd.

Vid sådant förhållande är det enligt djurgårdsnämnden naturligt att
överväga, om icke den erforderliga förstärkningen bör ske genom tillskott
av de medel, som influtit i anslutning till nämndens försäljning av mark
på Djurgården. Ifrågavarande exploateringsmedel redovisas hos statskontoret
under en särskild diversemedelstitel och uppgår f. n. till ca 50 milj. kr.
En mindre del härav erfordras till täckning av kostnader för åtgärder i
samband med exploateringen, och återstoden avses tillförda statens allmänna
fastighetsfond. Nämnden föreslår, att till djurgårdsfonden dessförinnan
avsättes lämpligt belopp, som tillsammans med avkastningen därav
kan efter Kungl. Maj :ts bestämmande användas för upprustningen av Djurgården.

Enligt djurgårdsnämndens mening kan investeringarna lämpligen planläggas
på följande sätt. Parkvårdsåtgärderna, kostnadsberäknade till i runt
tal 2 milj. kr., genomföres successivt under tioårsperioden 1965—1975. Regleringen
av avloppsfrågorna, preliminärt kostnadsberäknad till 1,5 milj. kr.,
sker under femårsperioden 1965—1970 och upprustningen av byggnadsbeståndet,
kostnadsberäknad till 1 milj. kr., under femårsperioden 1970—1975.
Därigenom erhålles en förhållandevis jämn fördelning av investeringsutgifterna
över tioårsperioden och dessa kan till viss del finansieras med avkastningen
av fonden. Avkastningen av resterande överförda fondmedel blir
däretter en förstärkning med hänsyn till de efter hand ökande underhållskostnaderna.
Djurgårdsnämnden har beräknat, att ett tillskott till djurgårdsfonden
av 5 milj. kr. blir erforderlig.

Yttranden. Byggnadsstyrelsen tillstyrker, att principavtalet angående
de på Djurgården belägna rekreationsområdenas iståndsättning, underhåll
och vård godkännes. Beträffande finansieringen av den föreslagna
upprustningen finner styrelsen liksom riksrevisionsverket det vara riktigt,
att det lör ändamålet erforderliga kapitaltillskottet sker genom överföring
av lämpligt belopp av djurgårdsnämndens markförsäljningsmedel till djurgärdstonden.
Statskontoret framhåller såvitt avser finansieringsfrågan,
att behovet av medel hänför sig till såväl räntabla som icke räntabla investeringar.
Till de förra är att räkna regleringen av avloppsförhållandena och
viss upprustning av byggnadsbeståndet representerande en kostnad om tillhopa
ca 2 milj. kr. Denna synes i princip böra täckas genom ianspråktagande

13

Knngl. Maj:ts proposition nr 183 år 196b

av djurgårdsfondens tillgångar. Vid ett genomförande av den föreslagna
upprustningen i övrigt — avseende parkområdena och viss del av byggnadsbeståndet
— blir emellertid en förstärkning av djurgårdsförvaltningens resurser
nödvändig. För det fall en sådan upprustning bedömes nu böra komma
till stånd, kan medel lämpligen ställas till förfogande för den närmaste
femårsperioden med förslagsvis ett belopp av 1,25 milj. kr.

Departementschefen

Kungl. Djurgården utgör sedan länge ett av de främsta rekreationsområdena
inom Stockholmsområdet. Med djurgårdsmarkens belägenhet nära
den centrala stadsbebyggelsen har dock en successiv exploatering särskilt
av Norra Djurgården icke kunnat undgås. Det växande Stockholms anspråk
på expansionsutrymme för bebyggelse och andra ändamål bar sålunda i
olika sammanhang måst tillgodoses. Förutom genom särskilda markavtal
med staden har kronan själv efter stadsplaneläggning exploaterat betydande
områden genom främst tomtförsäljning för bostadsbyggande och användning
för olika statliga ändamål. Allteftersom exploateringen fortskridit har
emellertid med växande styrka krav från olika håll framförts på att åtgärder
vidtages med sikte på att för framtiden bevara tillräckligt stora områden
av Djurgården såsom obebyggda och för allmänheten fritt tillgängliga
parkområden.

Djurgårdsnämnden, som handhaft den av kronan bedrivna exploateringsverksamheten
på Djurgården, har i januari 1964 — inför sin avveckling
med utgången av juni månad detta år — i enlighet med sin instruktion
framlagt en plan över djurgårdsmarkens fortsatta disposition. Planen,
som i det föregående närmare redovisats och som i huvudsak innefattar
de delar av kronans markinnehav vilka icke intagits i stadsplan,
har väsentligen två syften. Den avser sålunda dels att klarlägga vilka delar
av Djurgården som i fortsättningen skall skyddas från vidare exploatering,
dels att ange hur dessa områden bör disponeras och upprustas för
att på bästa sätt kunna tjäna rekreations- och friluftsändamål.

Allmänt kan innebörden av planen sägas vara att någon ytterligare exploatering
av djurgårdsmark icke skall ske. Endast med hänsyn till inom
området redan befintliga institutioner har vissa mera begränsade markreservationer
gjorts. Nämnden föreslår, att den återstående icke exploaterade
marken — i den utsträckning som är möjlig med hänsyn till tidigare
ställningstaganden av statsmakterna — bevaras i form av större sammanhängande
park- och rekreationsområden. Planen förutsätter tre sådana områden,
nämligen Södra Djurgården öster om Skansen omfattande ca 180
hektar, kvarvarande delar av Ladugårdsgärdet om ca 110 hektar samt den
del av Norra Djurgården, som är belägen norr om tekniska högskolan mellan
universitetsområdet i väster och Husarviken i öster och som omfattar
ca 360 hektar. Det är sålunda fråga om områden med en sammanlagd
areal av ca 650 hektar, vartill kommer de tidigare av kronan till Stock -

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 183 år 1964

holms stad försålda områdena vid Kaknäs om ca 140 hektar, vilka förutsatts
disponerade för friluftsändamål.

För egen del ansluter jag mig till den grundsyn, som dispositionsplanen
ger uttryck åt med avseende på den ifrågavarande djurgårdsmarkens värde
från park- och rekreationssynpunkt och även — såvitt gäller vissa delar
av den — från kulturhistorisk synpunkt. Att slå vakt om dessa naturvärden
och tillse, att de icke förstöres genom en alltför långt driven exploatering
framstår som ett angeläget intresse. En grundläggande förutsättning
för att detta skall kunna ske på ett rationellt och framsynt sätt är att till
grund för fortsatta ställningstaganden finnes en noga genomtänkt dispositionsplan
för området.

Om den nu framlagda dispositionsplanen kan allmänt sägas, att den i
tillämpliga delar synes överensstämma med regionplanen för Stockholmsområdet
och med 1952 års generalplan för Stockholm. Samråd har även ägt
rum med stadens myndigheter i syfte att planen skall kunna inordnas i
den reviderade generalplan för staden, som är under utarbetande. Vad beträffar
dispositionsplanens karaktär kan syftet med planen givetvis icke
vara att i detalj binda fortsatta överväganden. Redan med hänsyn till exempelvis
den osäkerhet, som föreligger i fråga om de eventuella trafikledernas
framtida dragning genom djurgårdsområdena, är något sådant icke möjligt.
Planen får i stället betraktas som en markägarens särskilda översiktsplan,
som avser att tillhandahålla underlag och ange de allmänna riktlinjerna
för den fortsatta behandlingen av markfrågorna. Med denna syn på planen
kan jag i likhet med de i ärendet hörda remissinstanserna i allt väsentligt
ansluta mig till de målsättningar, som innefattas däri.

Någon ytterligare exploatering av den kronan tillhöriga djurgårdsmarken
för nya ändamål bör sålunda i princip icke ske. För vissa inom området
redan befintliga institutioner kan det emellertid bedömas bli nödvändigt
att i framtiden medge viss ytterligare markexploatering. Jag tänker då
närmast på universitetsområdet vid Frescati och de institutioner som har
sin verksamhet i anslutning därtill. Den reservation, som härvidlag göres,
bör emellertid förenas med krav på att vid en sådan utbyggnad största möjliga
hushållning iakttages med tillgänglig mark, så att intrånget på de
för rekreationsändamål disponibla områdena begränsas till vad som är
absolut nödvändigt. Vad i övrigt angår planen vill jag allmänt ansluta mig
till vad i denna uttalas om angelägenheten av att park- och rekreationsområdena
ges en sammanhängande form. Från denna synpunkt ter det sig
bl. a. önskvärt, att de på Norra Djurgården belägna skjutbanorna vid Stora
Skuggan ilyttas bort. Deras läge medför en delning av omgivande friområden
på ett sätt som minskar dessas användbarhet. Den närmare tidpunkten
för bortflyttningen får bli beroende av när annan från olika synpunkter
acceptabel förläggning av verksamheten blir möjlig.

I dispositionsplanen behandlas vidare de åtgärder, som bör vidtagas med
sikte på en upprustning av de berörda park- och rekreationsområdena. Det

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 183 år 1964

gäller upprustning av parkbestånden, utbyggnad av vägnätet, en längre
driven differentiering av motor- och gångtrafiken, reglering av avloppsförhållandena
samt ombyggnad och modernisering av vissa delar av djurgårdsförvaltningens
byggnadsbestånd.

Vissa av de angivna åtgärderna är sådana, att Stockholms stad bör ha
ett direkt intresse av att de kommer till stånd. Med hänsyn härtill har
överläggningar ägt rum mellan å ena sidan djurgårdsnämnden och den
under riksmarskalksämbetet sorterande djurgårdsförvaltningen såsom företrädare
för kronan samt å andra sidan Stockholms stads gatunämnd såsom
företrädare för staden med sikte på att uppnå en principuppgörelse
angående ansvarsfördelningen i fråga om olika slag av upprustnings- och
underhållsarbeten. Överläggningarna har lett till ett i det föregående redovisat
preliminärt avtal, som allmänt kan sägas lägga ansvaret för upprustning
och underhåll av vägnätet samt för renhållning och belysning på
staden samt ansvaret för den egentliga parkvården på djurgårdsförvaltningen.
I principavtalet förutsättes att detta successivt kompletteras med
särskilda överenskommelser mellan djurgårdsförvaltningen och gatunämnden,
i vilka de erforderliga upprustningsåtgärderna för olika delar av Djurgården
och de därmed förenade kostnaderna närmare preciseras. En första
sådan överenskommelse avseende Södra Djurgården har redan träffats,
däri staden påtagit sig anläggningsarbeten till en kostnad av sammanlagt
ca 2 milj. kr.

I såväl principavtalet som den särskilda överenskommelsen om Södra
Djurgården har djurgårdsförvaltningen allmänt förutsatts vidtaga snara
åtgärder för en intensifiering av parkvården. Djurgårdsnämnden har i den
skrivelse, varmed principavtalet underställts Kungl. Maj :ts prövning, redovisat
vilka åtgärder som med hänsyn härtill bör vidtagas och vilka kostnader
som följer därmed. En kostnadsberäkning har även gjorts såvitt avser
den i dispositionsplanen förutsatta regleringen av avloppsförhållandena
och upprustningen av byggnadsbeståndet. De olika åtgärderna, som är av
engångskaraktär och beräknas kunna genomföras under en tioårsperiod,
har bedömts representera ett sammanlagt medelsbehov av ca 4,5 milj. kr.
Härutöver erfordras visst ökat utrymme för det löpande parkunderhållet.
Då de medel, som djurgårdsförvaltningen f. n. disponerar för löpande
driftsändamål — arrende- och hyresinkomster, räntemedel från den s. k.
djurgårdsfonden cfc. — icke förslår för alt täcka angivna kostnader, bör
enligt nämnden särskilda resurser ställas till förfogande för ändamålet.
Därvid anses ett lämpligt arrangemang vara att av vissa hos statskontoret
redovisade exploateringsmedel — vilka härrör från djurgårdsnämndens
markförsäljning och f. n. uppgår till ca 50 milj. kr. — taga i anspråk
5 milj. kr. Kapitalbeloppet föreslås tillfört den nyssnämnda djurgårdsfonden
och jämte den successiva avkastningen på beloppet bli disponerat
för de ifrågavarande upprustningsåtgärderna och för ett förbättrat fortlöpande
underhåll.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183 år 1964

För egen del finner jag det naturligt att, då en ordning nu eftersträvas
som innebär att berörda ännu icke exploaterade områden såvitt möjligt
bevaras för rekreations- och friluftsändamål, åtgärder vidtages för att försälta
dessa områden i ett sådant skick, som verkligen gör dem lämpliga för
en dylik användning. Jag finner det likaså naturligt — med hänsyn till det
särskilda värde som ifrågavarande områden har för huvudstadens befolkning
— att Stockholms stad på ett väsentligt sätt deltar i kostnaderna för
den föreslagna upprustningen. Vad angår den inventering, som skett av
erforderliga förbättringsåtgärder, finner jag icke någon anledning till erinran.
Den principuppgörelse som träffats med staden angående fördelningen
av det ekonomiska ansvaret för dessa finner jag också utgöra en
rimlig avvägning.

För det upprustningsarbete, som det ansetts ankomma på markägaren
och närmast då djurgårdsförvaltningen att ombesörja, synes en förstärkning
av förvaltningens resurser av den storleksordning som djurgårdsnämnden
föreslagit böra komma till stånd. Med hänsyn härtill och då det icke
synes föreligga anledning till erinran mot förslaget att i angiven utsträckning
taga i anspråk de ifrågavarande markexploateringsmedlen, tillstyrker
jag sålunda, att av desamma 5 milj. kr. tillföres djurgårdsfonden för
att på sätt Kungl. Maj :t senare beslutar disponeras för de aktuella upprustningsändamålen.

Beträffande angivna hos statskontoret redovisade exploateringsmedel
må nämnas, att en del därav erfordras till bl. a. täckning av vissa på kronan
ankommande ännu icke reglerade kostnader i anslutning till den verkställda
markexploateringen på Djurgården. Återstående medel — frånräknat
då det belopp som enligt det föregående torde tillföras djurgårdsfonden
— har avsetts att vid lämplig tidpunkt bli överförda till statens allmänna
fastighetsfond. Avsikten är, att då närmare klarhet vunnits om återstående
anspråk på ifrågavarande medel ställning skall tagas till frågan om dessas
slutliga disposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att av djurgårdsnämndens
markförsäljningsmedel överföra ett belopp om 5 milj. kr.
till djurgårdsfonden att användas på sätt föreslagits i det
föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bert Holmberg

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640671