Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

1

Nr 173

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om beskattning av ersättning vid övergången till
högertrafik, m. m.; given Stockholms slott den 2 oktober
1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om beskattning av ersättning vid
övergången till högertrafik, m. in.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att ersättningar av statsmedel för kostnader till
följd av övergången till högertrafik skall utgöra skattepliktig inkomst endast
i de fall ersättningen avser ränta eller sådan kostnad i förvärvskälla,
som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är kostnaden avdragsgill vid
taxeringen endast i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall enligt törslaget
dylika avdrag icke få åtnjutas för kostnaden till den del den täckts
av uppburen ersättning. Förslaget innebär i denna del att gällande praxis
lagfästes. Vidare föreslås, i syfte att undvika skattemässiga konsekvenser av
den uppskjutning av nyanskaffning av bussar som kan bli en iöljd av övergången
till högertrafik, att kontrakt om leverans av dylika fordon, som
tecknas under åren 1964—1967 för leverans senast under år 1969, skall vid
taxeringen få avskrivas enligt samma regler som gäller lör levererade tillgångar.
Bestämmelserna föreslås skola tillämpas törsta gången vid 1965 års
taxering.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 173

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

Förslag

till

Förordning

om beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Beskattning av ersättning vid övergången till högertrafik

1 §•

Ersättning enligt kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning
av statsmedel för kostnader till följd av övergången till högertrafik skall
vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt, med det undantag
som följer av andra stycket, utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren
endast i den mån ersättningen utgår för ränta eller för sådan kostnad i
förvärvskälla som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är den kostnad,
för vilken ersättningen utgår, enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen
avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det
då ersättningen skall upptagas som intäkt, må den skattskyldige i stället
åtnjuta avdrag för kostnaden vid taxeringen för det år då ersättningen
upptages som intäkt. Yrkande härom skall göras i deklarationen för det
tidigare beskattningsåret.

Utgår ersättningen för kostnad som avser anskaffning eller ombyggnad
av tillgång för stadigvarande bruk i förvärvskälla och är kostnaden avdragsgill
vid taxeringen i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall vid
beräkningen av sådant avdrag endast den del av kostnaden som icke täckes
av ersättningen anses som den skattskyldiges anskaffnings- eller omky§§nadskostnad
för tillgången. Har denna helt eller delvis avskrivits,
innan ersättningen beviljas, och är ersättningen på grund härav större
än det taxeringsmässiga restvärdet för tillgången, skall ett belopp motsvarande
skillnaden utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren.

2 §.

Återbetalas ersättning som upptagits till beskattning enligt 1 §, må den
skattskyldige åtnjuta avdrag för det återbetalade beloppet. Har ersättning
som återbetalas föranlett minskning av avskrivningsunderlag, skall detta
ökas med belopp motsvarande det återbetalade beloppet.

3 §•

Statens högertrafikkommission skall, så snart det kan ske, underrätta
vederbörande länsstyrelse om utbetalning av ersättning. I underrättelsen
skall anges mottagarens namn och adress, dagen för beslutet om ersättning,
tiden för utbetalningen, beloppet av ersättningen med fördelning på
olika slag av kostnader samt beloppet av ränta som ersättes särskilt. Länsstyrelsen
skall vidarebefordra underrättelsen till vederbörande taxeringsmyndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 196i

3

Avskrivning på köpekontrakt

4 §•

Har skattskyldig, som driver trafikföretag, under beskattningsår, för
vilket taxering i första instans sker något av åren 1965—1968, slutit skriftligt
avtal om leverans senast den 31 december 1969 av buss som är avsedd
för rörelsen, må han utan hinder av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
vid taxeringen åtnjuta avdrag för värdeminskning som
om bussen levererats samma dag avtalet slöts. Anskaffningskostnaden
skall anses uppgå till det avtalade priset.

5 §•

Har avdrag för värdeminskning medgetts enligt 4 § och häves avtalet,
skall vid taxeringen anses som om den skattskyldige sålt bussen för det
avtalade priset under det beskattningsår då avtalet hävdes. Levereras
icke bussen senast den 31 december 1969, skall den skattskyldige anses ha
denna dag sålt den för det avtalade priset.

6 §•

Är den slutliga anskaffningskostnaden för buss som avskrivits enligt
4 § lägre än det avtalade priset, skall vid taxeringen för det beskattningsår
då bussen levereras ett belopp motsvarande skillnaden anses som intäkt
vid försäljning av motsvarande tillgång som är helt avskriven.

Tillämpningsföreskrifter

7 §•

De bestämmelser som fordras för tillämpningen av denna förordning
meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas första gången vid 1965 års taxering.

1-j- Bihang till riksdagens protokoll 19Gi. 1 samt. Nr 173

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa be skattning sfrågor i
samband med omläggningen till högertrafik samt anför därvid följande.

Inledning

I samband med omläggningen till högertrafik aktualiseras vissa beskattningsfrågor.
Ersättning av statsmedel skall utgå för sådana kostnader, som
åsamkas någon till följd av omläggningen. Bestämmelser härom finns i kungörelsen
den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel för kostnader
till följd av övergången till högertrafik. Fråga uppkommer då i vad
mån dylik ersättning utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Vidare
har Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen i
en till Kungl. Maj :t ställd gemensam skrift hemställt om rätt för trafikföretagen
att under omställningsperioden till högertrafik göra skattefria avsättningar
till investeringsfond. Skriften har remissbehandlats.

Inom finansdepartementet har därefter i juni 1964 upprättats en promemoria
angående vissa beskattningsfrågor i samband med omläggningen till
högertrafik (stenc. Fi 1964: 4). över promemorian har efter remiss yttranden
avgivits av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, kommerskollegium
(med överlämnande av yttranden från Smålands och Blekinge
handelskammare, Skånes handelskammare, Handelskammaren i Göteborg,
Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, Handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län, Handelskammaren i Gefle samt Norrbottens
och Västerbottens läns handelskammare), överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, allmänna
ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, statens högertratikkommission,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Svensk industriförening, Svenska företagares riks -

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år l!)6i

förbund, Sveriges iantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Kooperativa förbundet, Föreningen
Auktoriserade revisorer, Föreningen för högertrafik i Sverige, Motorbranschens
riksförbund, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen,
Svenska lasttrafikbilägareförbundet samt Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund
bär åberopat ett yttrande, som avgivits av näringslivets skattedelegation.
Sveriges Iantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund har hänfört sig till ett av lantbrukets skattedelegation upprättat
yttrande.

De i promemorian framlagda förslagen till lösning av ifrågavarande beskattningsfrågor
har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna. Det vid
promemorian fogade författningsförslaget torde såsom Bihang få fogas vid
statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag anhåller nu att få anmäla dessa spörsmål.

Ersättning för kostnader till följd av omläggningen

I kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel för
kostnader till följd av övergången till högertrafik har föreskrift lämnats angående
beräkningen och utbetalningen av ifrågavarande ersättningar.
Kungl. Maj :t har vidare samma dag förordnat, att vid tillämpningen av
kungörelsen skall iakttagas vad som anföres i en särskild promemoria angående
kungörelsen. Av kungörelsen och promemorian framgår bl. a. följande.

Det ankommer på statens högertrafikkommission att pröva ärenden angående
ersättningar till följd av övergången. Kommissionen skall ha tillsyn
över att kostnaderna för åtgärder med anledning av trafikomläggningen begränsas
och över att staten icke belastas med ersättning till annat än nödvändig
kostnad. Kommissionen skall planera genomförandet av trafikomläggningen
samt därvid tillse att tillgängliga resurser utnyttjas på ändamålsenligaste
sätt så att kostnaderna hålles nere. Tillsyn skall utövas bl. a.
genom granskning av de planer med kostnadsberäkning, som skall ingivas
av i princip envar ersättningssökande.

Ersättning skall i princip utgå endast för att täcka direkta utgifter för
åtgärder av olika slag, som väghållare och trafikföretag eller annan åsamkas
på grund av omläggningen. Däremot utgår inte ersättning för ekonomisk
skada i form av inkomstminskning t. ex. vid nedgång av företags omsättning.

Ersättning för mindre kostnader av olika slag skall ej utgå. Framför allt
avses då kostnader för smärre ändringar i fordons utrustning, t. ex. i fråga

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196t

om asymmetriskt ljus. Sådana ändringar av utrustningsdetaljer kan bli aktuella
för nästan alla eller i varje fall ett mycket stort antal ägare av motorfordon.
Undantaget från ersättning vid ringa kostnad kommer i praktiken
att få till följd att möjligheten för enskilda bilägare att få ersättning blir
ytterst begränsad.

Enligt 2 § i kungörelsen må ersättning utgå för kostnad, som föranledes
av åtgärder av följande slag.

1. Ombyggnad eller ändring av trafikplats, vägskäl, hållplats, parkeringsplats
eller annan sådan trafikanläggning.

2. Flyttning eller ändring av vägmärke, trafiksignal, linjemarkering eller
liknande anordning ävensom utmönstring av trafikanordning och dess ersättande
med ny.

3. Ombyggnad eller ändring av redskap eller tillbehör därtill för vägoch
gatuhållning ävensom utrangering av sådant redskap eller tillbehör och
dess ersättande med nytt.

4. Ombyggnad av spårvagn, buss eller annat fordon.

5. Trafikföretags anskaffning av fordon genom köp eller förhyrning tidigare
eller senare än som skulle skett, därest vänstertrafik skolat bibehållas,
eller utöver vad som erfordrats i sådant fall.

6. Trafikföretags bibehållande av fordon i trafik efter den tidpunkt, då
fordonet skolat utrangeras, eller utrangerande av fordon i förtid.

7. Ombyggnad, ändring eller flyttning av bensinstation.

8. Åtgärd, vilken motsvarar eller är jämförlig med åtgärd, som nu sagts.

Ersättning utgår i princip endast för nödvändig kostnad. Den ersättningsberättigade
skall hållas skadeslös men inte beredas någon vinst. Principen
härom skall dock inte hindra, att ersättning skall kunna utgå med beräknad
kostnad (8 § första stycket). Ersättning efter beräknad kostnad förutsätter
förhandlingar mellan högertrafikkommissionen och vederbörande sökande
om vad som skall anses som nödvändig kostnad.

Högertrafikkommissionen äger vidare fastställa visst belopp såsom normalkostnad
för åtgärd av visst slag (4 §). Härom anföres i förenämnda promemoria
angående tillämpningen av kungörelsen följande.

Fastställande av normalkostnad skall bli ett medel att åstadkomma enkla
ersättningsgrunder och rationella granskningsrutiner i ersättningsärendena.
Syftet med normalkostnaden skall nämligen vara att ersättning för vissa
vanligt förekommande åtgärder skall kunna bestämmas till normalkostnaden
utan prövning av den faktiska kostnaden i det särskilda fallet.

Givetvis måste stor noggrannhet iakttagas vid fastställandet av normalkostnad,
så att denna blir skälig och godtagbar både för det allmänna och
för de ersättningsberättigade. Vid behandling av ansökan om utbetalning av
ersättning måste noggrant kontrolleras att vidtagen åtgärd, för vilken ersättning
enligt normalkostnad ifrågakommer, överensstämmer med den åtgärd,
för vilken normalkostnaden fastställts.

Normalkostnad för administration av åtgärd bör bestämmas till viss del
av kostnaden för åtgärden eller efter annan skälig, taxemässig grund. Viss
ledning för bestämning av grunderna för sådan normalkostnad kan erhållas
av tillgängliga erfarenheter och praxis från andra sammanhang, då ersättning
av allmänna medel kan utgå för administrationskostnad, t. ex. vid vägbyggen.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Även ränta skall kunna gottgöras ersättningsberättigad. Ränteyrkande kan
avse antingen faktiskt erlagd ränta på kapital, som den ersättningsberättigade
lånat för att finansiera verkställd åtgärd, eller krav att utbekomma ranta
på belopp, som den ersättningsberättigade för sådant ändamål utbetalat av
andra tillgängliga medel. I förstnämnda fall torde, framhålles i promemorian
angående tillämpningen, belopp som erlagts i ränta samt räntebelopp,
för vilket ersättningsberättigad häftar i skuld, i princip böra betraktas som
kostnad.

Har ersättningsgill kostnad betalats av tillgängliga medel, som icke upplånats
för ändamålet, utgår ränta efter fem procent för år. Ränta utgår i
princip från det utlägget gjorts till dess ersättning av statsmedel utgives.
Ränta skall särskilt yrkas och beräkningsgrunderna därför angivas. Skall
ersättning utgå efter beräknad kostnad (d. v. s. enligt 8 § första stycket i
kungörelsen) bör, framhålles i promemorian, i allmänhet ett belopp i ett for
allt beräknas, vari således även räntan innefattas.

Den som önskar erhålla ersättning för kostnad för åtgärd som han ämnar
vidtaga med anledning av övergången till högertrafik har, om hogertrafikkommissionen
ej förordnar annat, att upprätta plan med kostnadsberäkning
rörande åtgärden. Planen är grundhandlingen för prövning av anspråk på ersättning.
Högertrafikkommissionen skall med ledning av planen och den däri
ingående kostnadsberäkningen kunna bilda sig en uppfattning, huruvida tillämnad
åtgärd planerats så att den låter sig förena med kommissionens planering
i stort av trafikomläggningen, huruvida kostnaderna för åtgärderna är
skäliga och överhuvudtaget i vad mån förutsättningar för ersättning av statsmedel
föreligger. Planen skall innehålla erforderliga uppgifter för den avsedda
bedömningen. Kommissionen har att utfärda formulär och anvisningar
beträffande plans uppställning och innehåll. Godkänd plan kan omprovas
på begäran av sökanden.

Finner högertrafikkommissionen beträffande åtgärd av visst slag upprättande
av plan med kostnadsberäkning överflödigt, äger kommissionen förordna
att ersättning skall utgå oaktat att plan ej upprättats. Det förutsättes
i promemorian angående tillämpningen att kommissionen kommer att utnyttja
denna befogenhet endast i speciella undantagsfall.

Har åtgärd, trots att förordnande som nu sagts ej meddelats, vidtagits av
någon utan att denne dessförinnan upprättat plan och begärt godkännande
därav eller utöver vad som upptagits i godkänd plan, kan kommissionen forordna
att sökanden trots underlåtenheten skall få ersättning. Medger kommissionen
sådant undantag ankommer det på sökanden att vid ansökan om
utbetalning av ersättning foga utredning som eljest skulle ha upptagits i
plan med kostnadsberäkning.

Ersättning utbetalas i efterskott, om ej högertrafikkommissionen på särskilda
skäl förordnar, att ersättning skall utbetalas i forskott. Kommissio Bihang

till riksdagens protokoll 1DGU. 1 saml. Nr 173

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 196b

nen äger förordna, att ersättning skall utbetalas i särskilda poster vid bestämda
tillfällen (9 § första stycket). Detta innebär att ersättningen i princip
skall utgå sedan åtgärd vidtagits och — i fråga om ersättning som utgår
efter styrkt kostnad — betalts.

Såsom särskild anledning till förskottsbetalning bör kommissionen, enligt
promemorian angående tillämpningen, ta i betraktande svårigheter för sökande
att finansiera åtgärder för trafikomläggningen, i den mån svårigheterna
orsakas av extra belastning till följd av omläggningen. Förskottsbetalning
får icke bli regel utan skall begränsas till de fall, då det framstår såsom
särskilt påkallat att det allmänna ingriper för att underlätta finansieringen
av åtgärd eller då eljest särskild anledning till förskottsbetalning
föreligger. Förskott torde i regel böra begränsas till visst högsta belopp, understigande
det belopp vartill ifrågavarande åtgärd kostnadsberäknats i
plan. Det torde ofta finnas anledning utbetala förskottsbeloppet efter hand
i delposter.

Delbetalningar torde företrädesvis komma till användning då sökande enligt
godkänd plan skall vidtaga en fortlöpande följd av åtgärder.

Av vad nu sagts följer, att betalningsterminer och -poster med ledning av
den godkända planen i regel skall avpassas så att delbetalningarna kommer
att ske i efterskott men att möjlighet finnes till förskottsbetalningar om särskilda
skäl föranleder därtill. Bestämmelserna om delbetalning skall möjliggöra
att sökanden så snart som möjligt efter det han haft utlägg skall kunna
få ut honom tillkommande ersättning. Betalningsterminer och -poster
bör alltså, framhålles i promemorian angående tillämpningen, avpassas så, att
de så nära som möjligt ansluter till sökandens utbetalningar till leverantörer
och andra. Det bör i och för sig ej vara hinder att förordna om olika
långa betalningsterminer och olika stora delbelopp vid skilda betalningstillfällen.

Innan delbelopp utbetalas måste kommissionen ha förvissat sig om att sökanden
följt den godkända planen, så att däri upptagna åtgärder utförts på
tid och sätt som där förutsatts. Har detta fastslagits, kan utbetalning verkställas.

Ansökan om utbetalning av ersättning skall ingivas, sedan åtgärd som
upptagits i godkänd plan med kostnadsberäkning vidtagits i enlighet med vad
som sagts i planen. Med ansökningen och utredning, som fogats därvid, skall
visas att åtgärden vidtagits. Skall ersättning icke utgå efter beräknad kostnad
eller normalkostnad skall därjämte, med verifikationer och annan utredning,
styrkas till vilket belopp kostnaden för åtgärden uppgår. Uppgifter
skall även lämnas till ledning för prövning i vad mån kostnad är nödvändig.
Vad beträffar ansökan om utbetalning i förskott skall motsvarande utredning
lämnas senast då ersättningsbeloppet slutligt regleras.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 196b

Förskottsbetalning kan medföra, att sökanden får till sig utbetalat belopp,
som överstiger ersättning som slutligen tillerkännes honom. I så fall
uppstår ett tillgodohavande för det allmänna. Sökanden är skyldig återbetala
det överskjutande beloppet jämte fem procent årlig ränta därå.

Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen skall ersättning kunna
utgå retroaktivt i den mån den avser kostnad för åtgärd som vidtagits före
dagen för kungörelsens ikraftträdande men efter den 10 maj 1963. I sådant
fall skall sökande ej behöva för godkännande ingiva plan med kostnadsberäkning
rörande åtgärden. Prövningen i vad mån förutsättningar för ersättning
föreligger kan således i sin helhet verkställas vid behandlingen av ansökan
om utbetalning av ersättning. Ansökan skall ingivas till kommissionen
senast den 31 mars 1965.

I det föregående har återgivits den katalog i 2 § i kungörelsen, som anger
de åtgärder, för vilka ersättning kan utgå. I punkterna 4—6 i denna katalog
upptages kostnader för trafikföretagen för ombyggnad, anskaffning, bibehållande
i trafik och utrangering av fordon. Till nämnda punkter lämnas
i promemorian angående tillämpningen av kungörelsen bl. a. följande kommentar.

Överhuvudtaget skall, i förevarande ersättningsfall (punkt 4) liksom i
andra, gälla, att kostnader som kan direkt härledas till trafikomläggningen
i princip blir ersättningsgilla medan minskning i möjlighet till inkomst eller
faktisk inkomstminskning till följd av nedgång i företags omsättning eller
annan sådan, medelbar och indirekt följd av trafikomläggningen i princip
icke skall föranleda ersättning.

Såsom villkor för ersättning skall vidare gälla att åtgärd skall vidtagas
med vederbörlig hänsyn till vad omläggningen kräver. Buss skall inte byggas
om för den händelse det — med beaktande av alla på frågan inverkande
faktorer såsom ränta, avskrivningar, drifts- och reparationskostnader —
ställer sig billigare att utrangera bussen och skaffa en annan i stället. Ombyggnad
får inte göras större och kostsammare än vad omständigheterna
kräver. Ägare av buss bör överväga möjligheten att undvika ombyggnad genom
att använda bussen i s. k. dispensbusstrafik. Ombyggnad bör, om det
är möjligt med hänsyn till arbetsbelastningen, ske på verkstad där priset för
ombyggnad av ifrågavarande busstyp är lägst.---

Trafikföretagen kommer att bli nödsakade att vidtaga åtgärder som avses
i punkterna 5) och 6) — anskaffning eller utrangering av fordon på annan
tid än normalt — för att upprätthålla sin trafik under tiden före och efter trafikomläggningen.
Åtgärderna i fråga torde ofta komma att framstå såsom ett
alternativ till ombyggnad. Såsom framgår av kommentaren till punkt 4)
skall valet mellan ombyggnad och här avsedd åtgärd träffas efter en jämförelse
där alla på frågan inverkande faktorer tillbörligen beaktats. Det alternativ
som vid jämförelsen befunnits billigast skall läggas till grund för ersättningens
bestämmande. Givetvis förutsättes därvid att båda de jämförda
alternativen är från företagarens synpunkt godtagbara och likvärdiga eller,
om de icke är likvärdiga, att detta beaktats vid jämförelsen och beräkningen
av ersättning.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Jämförelser av samma slag som de nyss beskrivna kan givetvis också ifrågakomma
mellan olika åtgärder enligt''punkterna 5) och 6).

Till frågan om beskattningen av de ersättningar, som skall utgå enligt
kungörelsen om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av övergången
till högertrafik, har ställning hittills icke tagits.

Framställningen från Svenska omnibusägareförbundet och
Svenska lokaltrafikföreningen

I en den 19 december 1963 dagtecknad till Kungl. Maj :t ställd gemensam
skrift har Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen
hemställt om rätt för trafikföretagen att under omställningsperioden
till högertrafik göra skattefria avsättningar till investeringsfond. I
skrivelsen erinras om att Svenska omnibusägareförbundet i remissyttrande
över 1960 års utredning angående kostnader för övergång till högertrafik
framhållit, att den ökade vagnanskaffningen med en koncentration till omläggningsåret
eller åren närmast däromkring kan medföra rubbningar i företagens
normala avskrivningar. Bussföretagen borde därför enligt förbundets
mening få under tiden t. o. m. året närmast efter omläggningen göra skattefria
avsättningar till en särskild investeringsfond baserade på inom respektive
företag upprättad investeringsplan. I den nu ifrågavarande skrivelsen
framhåller organisationerna, att genom de ändringar i busstillverkarnas tillverkningsprogram,
som nödvändiggjorts av krav att endast förberedda busstyper
skall tillverkas, har många leveranser blivit förskjutna från år 1963
till åren 1964—1965 helt utanför trafikföretagens kontroll. Detta har bidragit
till ytterligare störningar i de normala anskaffnings- och avskrivningsprogrammen.
Genom den ovisshet som råder beträffande planläggningen
kan ännu större förseningar uppstå för trafikföretag med mera svårlösta
omställningsproblem.

Alla dessa rubbningar i de normala anskaffningsprogrammen, som dels
redan ägt rum dels kan förutses, har, framhålles i skrivelsen, till följd
att trafikföretagens avskrivningsunderlag under åren närmast efter principbeslutet
minskar och i vissa tall kan helt bortfalla. Härvid förbättras resultatet
bokföringsmässigt och överskott, vilka endast är skenbara, måste
upptagas till beskattning. För omställningsåret och året närmast före och
efter detsamma kan emellertid förutses en nyanskaffning väsentligt större
än normalt. Enligt nu gällande avskrivningsregler skulle då avskrivningsunderlaget
endast delvis kunna utnyttjas.

Organisationerna anser därför att det är nödvändigt av företagsekonomiska
skäl att möjligheter skapas att utjämna avskrivningarna under perioden
fr. o. m. året för principbeslutet t. o. m. året efter omställningsåret.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 196b

Härigenom skulle de ogynnsamma skattemässiga och finansiella följderna
av den snedvridning avföretagens nyanskaffningsprogram, som uteslutande
orsakats av omläggningen till högertrafik, i viss utsträckning mildras.

Med hänvisning till det sålunda anförda hemställer organisationerna, att
Kungl. Maj :t måtte föranstalta om sådana tillägg till gällande beskattningsregler,
att trafikföretag, som med anledning av den beslutade övergången till
högertrafik får sitt normala investeringsprogram rubbat, medges rätt att
fr. o. m. taxeringsåret 1964 t. o. in. året närmast efter omställningsåret till
särskild investeringsfond för fordonsanskaffning i samband med trafikomläggningen
verkställa avdragsgilla avsättningar.

Det torde, framhålles i skrivelsen, icke föreligga några svårigheter att utforma
bestämmelsen på sådant sätt att endast ovannämnda syften tillgodoses.
Förslagsvis skulle t. ex. erforderliga spärregler kunna innebära en viss
procentuell begränsning av sammanlagda avskrivningar och avsättningar
till investeringsfond i förhållande till återanskaffningsvärdena på respektive
företags totala vagnpark.

Skrivelsen har varit föremål för sedvanligt remissförfarande varvid yttranden
avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands
samt Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden, Föreningen för högertrafik i Sverige, Motorbranschens
riksförbund och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.

Framställningen tillstyrkes av Föreningen för högertrafik i Sverige, Motorbranschens
riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet samt länsstyrelserna
i Östergötlands och Norrbottens län. Även länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser det rimligt att trafikföretagen under tiden fram
till högertrafikens införande beredes möjlighet att göra skattefria reserveringar
för anskaffande av bussar. För rätt till avsättning bör dock enligt
länsstyrelsen krävas att företagen gör insättning på särskilt konto i riksbanken
med viss del av avsättningen eller ställer bankgaranti.

Kammarrätten säger sig hysa starka betänkligheter mot att komplicera
skattelagstiftningen genom införande av sådana tillfälliga bestämmelser, som
föreslås i framställningen, men vill dock inte motsätta sig att bussföretagen
får verkställa avdragsgilla avsättningar.

Framställningen avstyrkes av riksskattenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus
och Västernorrlands län samt allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden.

Riksskattenämnden ifrågasätter, om inte flertalet av de större trafikföretagen
har ett bussbestånd av sådan omfattning och ålderssammansättning
att tillräckliga avskrivningsmöjligheter kan antagas föreligga, även om vissa
störningar i de normala anskaffningsprogrammen skulle inträffa vid en

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1964

övergång till högertrafik. Vad de mindre bussföretagen beträffar torde dessa
på många håll i vårt land arbeta under relativt ogynnsamma ekonomiska
betingelser, främst därför att trafikunderlaget uttunnats genom privatbilismens
expansion. En minskning av dylika trafikföretags avskrivningsunderlag
skulle sålunda knappast leda till att några skenbara vinster framtages
till beskattning. Att tillskapa speciella beskattningsregler för deras vidkommande
synes därför, framhåller nämnden, icke heller tillräckligt motiverat.
Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Västernorrlands lön som
tillägger, att erfarenheterna från taxeringsarbetet ger vid handen, att trafikföretagens
räkenskaper icke alltid är av tillfredsställande beskaffenhet.
Därefter anföres.

Länsstyrelsen får erinra om, att sådan trafikrörelse, som drivs i annan
form än bolag eller ekonomisk förening och som icke sysselsätter mer än två
anställda, är undantagen från bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen.
Deklarationsmaterialet för trafikföretagen får sägas vara av skiftande kvalitet.
En speciallagstiftning av ifrågasatt slag skulle i icke ringa utsträckning
komplicera taxeringsarbetet. Omfattande åtgärder för registrering och
kontroll vore sannolikt erforderliga.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som inte anser en särlagstiftning av föreslagen
art vara av behovet påkallad och i följd därav avstyrker den gjorda
framställningen, gör följande tillägg.

I samband med den beramade övergången till högertrafik kan fråga möjligen
uppkomma hur de av omläggningen betingade ombyggnadskostnaderna
skattemässigt skall behandlas. Länsstyrelsen finner för sin del att ombyggnadskostnaden
bör jämställas med förbättringskostnad och sålunda bilda
avskrivningsunderlag vid planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning.
Det kan visserligen hävdas, att det här icke är fråga om en förbättring utan
om en extraordinär bristavhjälpning. Ur slitningssynpunkt är dock ombyggnaden
helt jämförbar med en nyanskaffning. I vissa fall synes det dock
tänkbart att ändringskostnaden direkt får avskrivas å omkostnadskontot.
Då det sålunda icke kan uteslutas att tvekan kan uppstå i fråga om ombyggnadskostnadernas
skattemässiga behandling enligt nu gällande avdragsrättssystem,
synes det önskvärt att denna fråga snarast möjligt klarlägges,
förslagsvis genom ett uttalande av riksskattenämnden.

Överståthållarämbetet säger sig i princip inte ha något att erinra mot att i
framställningen skisserat förslag till nya beskattningsregler blir föremål för
närmare utredning. Utformningen av en sådan lagstiftning rymmer dock,
framhåller ämbetet, många problem. Ämbetet tillägger.

Som ett möjligt alternativ till de i framställningen åsyftade lagbestäm^
melserna om särskild investeringsfond för fordonsanskaffning i samband
med trafikomläggningen vill överståthållarämbetet föreslå utvidgad rätt till
avskrivning å kontraherade fordon under åren närmast före omställningsåret.
Vid denna lösning av föreliggande problemkomplex skulle det icke
bli nödvändigt att arbeta med hypotetiska nyanskaffningar med de osäkerhetsmoment
detta innebär. Å andra sidan torde även vid detta alternativ
detalj föreskrifter erfordras beträffande bland annat vid taxeringarna god -

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1964

tagbara procenttal för sådan avskrivning för åstadkommande av önskvärd
jämnhet i taxeringsnämndernas bedömning.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden konstaterar,
att i skattelagstiftningen tillämpas den principen att en tillgångs
faktiska anskaffningskostnad genom värdeminskningsavdragen fördelas
under dess ekonomiska livslängd. Att frångå denna princip genom att därutöver
medgiva avdrag för avsättning till mötande av planerad återanskaffning
synes inte böra godtagas utan synnerligen vägande skäl, och tillräckligt
bärande motivering för en sådan åtgärd synes enligt allmänna ombudet
inte ha framlagts i skrivelsen.

Statens högertrafikkommission, som avstått från att avgiva yttrande i
ärendet, har lämnat följande uppgifter.

Totalt sett torde, enligt inom HTK verkställd inventering, den yrkesmässiga
busstrafiken i dagens läge ha följande struktur. (Reservation
göres för vissa smärre felaktigheter p. g. a. att uppgifter i undersökningsmaterialet
i enstaka fall icke inkommit eller på annat sätt givit anledning
till någon inexakthet.)

A. Bussföretag med linjetrafik:

Antal

företag

Antal

bussar

I aktiebolagsform.............

I annan företagsform .........

165

394

3 475

3 619

Summa

559

7 094

B. Bussföretag med enbart beställningstrafik:

Antal

företag

Antal

bussar

T aktiebolagsform ...........

9

24

I annan företagsform .........

172

255

Summa

181

279

Sammanställning av A och B, d. v.
mässig trafik

s. totalbilden av

bussföretag

Antal

företag

med grkes-

Antal

bussar

I aktiebolagsform.............

I annan företagsform .........

174

566

3 499

3 874

Summa

740

7 373

Av bussföretag med linjetrafik och vilka icke drives i aktiebolagsform
(jämför A ovan) har 22 företag med vartdera 9 eller flera bussar tillhopa
2 641 bussar och 372 företag med vartdera högst 8 bussar tillhopa 978
bussar. Härvid skall märkas att bland de nämnda 22 större företagen har
inräknats bl. a. SJ med 1 689 bussar och postverket med 289 bussar.

För bedömning av förskjutningar i anskaffningsplanerna infordrade!
1961 års utredning vissa uppgifter från bussföretagen, nämligen dels pla -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

nerad eller beräknad nyanskaffning under förutsättning av fortsatt vänstertrafik
dels sådan anskaffning vid en omläggning till högertrafik våren
eller försommaren 1965. Följande sammanställning visar resultatet av
denna undersökning.

A. Nyanskaffning vid fortsatt vänstertrafik

År

1961

1962

1963

1964

1965

Summa

Antal bussar ....

460

620

600

515

395

2 590

B. Nyanskaffning vid trafikomläggning

1965

Antal bussar ....

460

475

625

765

ll 300

3 625

Diff. B—A......

+ —0

—145

+ 25

+ 250

* + 905

Ovanstående antal bussar fördelade på företag

av olika

storleksordning:

1961

1962

1963

1964

1965

Summa

A

Antal bussar tillhöriga
34 företag som har mer
än 20 bussar........

308

464

446

401

295

1 914

Antal bussar tillhöriga
de ca 550 företag som
har mindre än 20 bus-

sar................

152

156

154

114

100

676

Summa

B

460

620

600

515

395

2 590

Antal bussar tillhöriga
34 företag som har mer

än 20 bussar........

308

353

499

649

+ 166

2 975

Antal bussar tillhöriga
de ca 550 företag som
har mindre än 20 bus-

sar................

152

122

126

116

134

650

Summa

460

475

625

765

n 300

3 625

1 Härav Stockholms Spårvägar en meranskaffning av 400 bussar.

De angivna siffrorna torde böra kompletteras med uppgiften att brukningstiden
för en buss genomsnittligt torde kunna anses vara 15 år och
anskaffningsvärdet till — genomsnittligt — 130 000—140 000 kronor.

Högertrafikkommissionen har hittills endast i mycket begränsad omfattning
fått del av företagens planer avseende omställningsåtgärder inför
trafikomläggningen. Högertrafikkommissionens kanslipersonal har vid
sina kontakter med olika trafikföretag och busstillverkare under hand erfarit
att åtskilliga bussföretagare ansett sig icke rimligen kunna göra de nyanskaffningar
som annars planenligt skulle ha företagits, enär de ansett
sig behöva närmare informationer och besked av såväl teknisk som ekonomisk
art innan de fattar beslut i en för bussföretagen så ytterligt vital
angelägenhet, som nyanskaffning av fordon med dess stora ekonomiska
engagemang utgör. Under år 1963 torde sålunda återhållsamheten i den

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

planerade nyanskaffningen vara betingad till en början av ovisshet om
utgången av behandlingen i riksdagen av principfrågan rörande övergång
till högertrafik och senare av nödvändigheten att erhålla del av de tekniska
och ekonomiska bestämmelser och anvisningar, som skulle utfärdas av
det nyinrättade verkställighetsorganet, högertrafikkommissionen.

Förskjutningen av nyanskaffningen synes i de flesta fallen vara direkt
betingad av högertrafikomläggningen. Härtill kommer att det med hänsyn
till de av högertrafikomläggningen föranledda ökade nybeställningarna av
leveranstekniska skäl måhända icke alltid blir möjligt för busstillverkarna
ätt leverera nya bussar vid den tidpunkt som den enskilde bussägaren
under normala förhållanden bort kunna räkna med. Även detta förhållande
skulle sålunda kunna förorsaka förskjutningar i nyanskaffningsplanerna.
De nu angivna förhållandena innebär för företagen sålunda en temporärt
krympt nyanskaffning, vilket i sin tur stundom torde medföra sadana
förskjutningar i de normala avskrivningarna att vinst kommer att
redovisas på ett sätt som annars icke skulle ha varit fallet.

Promemorieförslagen

I promemorian konstateras till en början, att de ersättningar, som utgår
enligt kungörelsen den 10 april 1964 (nr 99) om ersättning av statsmedel
för kostnader till följd av övergången till högertrafik, enligt gällande
praxis betraktas som skattepliktig intäkt, om bidraget utgått till näringsidkare
för bestridande av avdragsgilla omkostnader i verksamheten. Avser
ersättningen kostnader, som är avdragsgilla endast i form av årliga
värdeminskningsavdrag, t. ex. kostnader för anskaffning eller ombyggnad
av motorfordon, torde ersättningen inte upptagas som skattepliktig intäkt.
I stället minskas avskrivningsunderlaget för tillgången i fråga med
ett belopp motsvarande ersättningen. Såsom den skattskyldiges anskaffningskostnad
för tillgången anses med andra ord endast så stor del av
kostnaden, som icke täckts av ersättningen.

Avser ersättningen kostnad, som inte i någon form är avdragsgill ''id
taxeringen, torde ersättningen enligt gällande praxis inte beskattas.

Av det sagda framgår att några särskilda bestämmelser för beskattningen
av de ersättningar, varom här är fråga, i och för sig inte skulle vara
erforderliga. Emellertid grundar sig, framhålles i promemorian, beskattningen
av dylika ersättningar liksom beskattningen av andra former av
statsbidrag inte på direkta lagföreskrifter utan på praxis. Enär det häi
är fråga om eu speciell form av statsbidrag och antalet fall, då ersättning
lämnas, kan antagas bliva relativt stort, kan det därför enligt promemorian
vara befogat att i en särskild författning reglera frågan om beskattning
av dessa ersättningar. Liknande beskattningsfråga har reglerats, då
det gällt bidrag från norrlandsfonden in. m. (SFS 1961:528).

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för bestämmelserna i kungörelsen
och promemorian angående denna skall ersättning i princip
utgå endast för att täcka direkta utgifter för åtgärder av olika slag, som
väghållare och trafikföretag åsamkas på grund av omläggningen till högertrafik.
Ersättning kan även erhållas för räntekostnader, som liar direkt
samband med genomförandet av åtgärderna. Däremot skall ersättning
inte utgå för ekonomisk skada i form av inkomstminskning t. ex. vid nedgång
av ett företags omsättning.

Då ersättning ej skall utgå för mindre kostnader av olika slag kommer
möjligheten för enskilda bilägare att få ersättning att bli mycket begränsad.
Ersättning kommer därför i huvudsak att utgå till näringsidkare
av olika slag för kostnader i näringsverksamheten. I regel är det
fråga om rörelse men det torde i undantagsfall även komma att gälla inkomstslagen
jordbruksfastighet och annan fastighet.

Skattereglerna synes enligt promemorian lämpligen böra ha den innebörden
att de ersättningar, som utgår i anledning av omläggningen till
högertrafik, skall utgöra skattepliktig inkomst endast i de fall fråga är
om ersättning för ränta (räntekostnad eller ränteförlust) eller om ersättning
för sådana kostnader hänförliga till förvärvskälla, vilka är avdragsgilla
på en gång vid taxeringen.

Avser ersättningen kostnad för anskaffning eller omändring av tillgång
for stadigvarande bruk i förvärvskälla, t. ex. motorfordon, byggnad
för bensinstation etc., gäller att kostnaden i regel inte är avdragsgill på
en gång utan i form av årliga värdeminskningsavdrag. I dylikt fall bör,
enligt promemorieförslaget, den skattskyldige vid beräkning av värdeminskningsavdragen
anses ha haft kostnad för åtgärden i fråga endast
i den män kostnaden överstigit ersättningsbeloppet. Detta innebär i princip
att ersättningen upptages som skattepliktig intäkt och att avdrag medgives
för kostnader för anskaffningen eller ombyggnaden med motsvarande
belopp.

Är de kostnader, för vilka ersättning erhålles, överhuvudtaget icke avdragsgilla
vid taxeringen vare sig på en gång eller i form av värdeminskningsavdrag,
skall ersättningen enligt förslaget inte utgöra skattepliktig
inkomst för mottagaren.

I något undantagsfall kan, framhålles i promemorian, den som mottagit
ersättning, bli skyldig återbetala densamma helt eller delvis. Om ersättningen
beskattats bör givetvis avdrag få åtnjutas för återbetalat belopp.
Har ersättningen medfört minskning av avskrivningsunderlag skall detta
ökas med belopp motsvarande återbetalat belopp. I regel bör utan svårighet
kunna konstateras om återbetalat belopp hänför sig till sådan ersättning
som beskattats eller som föranlett minskning av avskrivningsunderlag.
Har skattskyldig uppburit ersättning för olika slag av kostnader och

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

kan inte konstateras, till vilka kostnader återbetalad ersättning hänför
sig, bör enligt promemorian återbetalat belopp i första hand anses avse
ersättning som beskattats. Någon uttrycklig reglering av detta specialfall
synes dock, framhålles vidare i promemorian, knappast erforderlig. Därefter
anföres.

Då fråga är om ändring eller ombyggnad av tillgång för stadigvarande
bruk i förvärvskälla i anledning av övergången till högertrafik kan, som
länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterat i sitt yttrande över skrivelsen
från Svenska omnibusägareförbundet m. fl., tvekan understundom uppkomma,
om kostnaden skall vara avdragsgill på en gång som reparationskostnad
eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. I princip bör, som
länsstyrelsen framhåller, kostnaden jämställas med förbättringskostnad
och sålunda bilda avskrivningsunderlag vid planenlig eller räkenskapsenlig
avskrivning. Utformas emellertid skattereglerna i fråga om ersättning
på sätt här förordats har frågan, huruvida kostnaden är avdragsgill
på en gång eller ej, mindre betydelse. I regel utgår ersättning för hela kostnaden
och ersättningen får vid taxeringen kvittas mot kostnaden oa\sett
om denna är avdragsgill på en gång eller skall bilda avskrivningsunderlag.

För efterlevnaden av nu föreslagna skatteregler torde enligt promemorian
krävas, att taxeringsmyndigheterna erhåller uppgift om utbetalade
ersättningar. Det bör därför ankomma på statens högertrafikkommission
att lämna underrättelser angående beviljade ersättningar med
angivande av mottagarens namn och adress samt hur ersättningen fördelar
sig på olika slag av kostnader. Intäkt och kostnad bör i piincip hänföras
till samma beskattningsår.

I promemorian framhålles därefter, att den skrivelse som ingivits a\
Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen visar,
att omläggningen till högertrafik i vissa fall kan medföra ökade skatter
för trafikföretagen. Dessa företag kan antagas komma att uppskjuta sina
nyanskaffningar av motorfordon i avvaktan pa omläggningen. Detta far
till följd att de årliga avskrivningarna kommer att minska i förhållande
till de avskrivningar, som kunnat göras, om någon omläggning inte varit
aktuell. De minskade avskrivningarna får i sin tur till följd att de skattepliktiga
vinsterna och därmed även skatterna ökar. Dessa ökade skatter
kompenseras emellertid av i motsvarande mån lägre skatter i fiamtiden,
när de nya motorfordonen anskaffats. Det är således, konstateras i promemorian,
närmast fråga om ett likviditetsproblem. Förskjutningen i skattebetalning
kan i vissa fall försvåra nyanskaffningen av motorfordon. Därefter
anföres i promemorian.

Motsvarande problem uppkommer då en tillgång, som är avskriven, försäljes
eller förloras och, i senare fallet, försäkringsersättning utgår. Saknar
företaget i dylikt fall avskrivningsunderlag blir den dolda reserven i den
försålda eller förlorade tillgången beskattad. För att förhindra att beskattningen
av de dolda reserverna i dylika fall skall försvåra återanskaffningen
av tillgångarna har möjlighet lämnats företagen att i vissa fall göra

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 196i

avsättning till investeringsfond; investeringsfond för förlorade inventarier
och investeringsfond för försålt fartyg. Det är därför ganska naturligt att
organisationerna föreslagit en rätt att avsätta till investeringsfond för att
avhjälpa det problem som beröres i skrivelsen.

Såsom flera remissinstanser framhållit torde för många trafikföretag en
tillfällig minskning av avskrivningsunderlaget inte medföra att de skattepliktiga
vinsterna ökar. Företagen kan trots minskningen göra erforderliga
avskrivningar. För vissa företag kan dock en minskning av avskrivningsunderlaget
få till följd en tillfällig ökning av skattebelastningen. Detta bestyrkes
i viss mån av det siffermaterial statens högertrafikkommission
lämnat.

Det är emellertid enligt promemorian tveksamt, om den lämpligaste vägen
att undvika de i skrivelsen påtalade verkningarna av omläggningen till
högertrafik är att öppna möjlighet att avsätta till investeringsfond. Såsom
flera remissinstanser framhållit innebär en investeringsfondslagstiftning en
åtgärd, som är ägnad att komplicera taxeringsförfarandet. Svårigheterna
i detta fall att finna en enkel och naturlig maximeringsregel för avsättningarna
talar även emot en lösning enligt organisationernas förslag. En
rätt att avsätta till investeringsfond i fall som här avses synes vidare, som
några remissinstanser framhållit, böra förbindas med skyldighet att insätta
medel i riksbanken eller att lämna bankgaranti.

Även andra skäl talar enligt promemorian mot en lösning enligt investeringsfondsalternativet.
En möjlighet att avsätta till investeringsfond kan
nämligen få till följd att företagen dröjer med nyanskaffningarna, varigenom
dessa koncentreras till tiden omkring år 1967. Detta kan leda till att
tillverkarna då får en toppbelastning som de inte kan bemästra medan deras
sysselsättning dessförinnan kan bli otillfredsställande.

Det ligger därför, framhålles vidare i promemorian, nära till hands att
söka lösa den föreliggande skattefrågan på det sätt, som antydes i överståthållarämbetets
yttrande, nämligen genom att införa en ökad rätt till
avskrivning på kontrakterade motorfordon. Genom sådana skatteregler stimuleras
företagen att redan nu göra nybeställningar. Några större praktiska
svårigheter torde dylika skatteregler inte heller behöva medföra för
taxeringsmyndigheterna.

Enligt promemorian synes en lämplig lösning vara att medgiva trafikföretagen
rätt att under tiden fram till omläggningen till högertrafik avskriva
kontrakt om leverans av motorfordon efter samma regler som för
levererade tillgångar. Såsom förutsättning bör enligt förslaget gälla, att
kontrakten tecknas under de beskattningsår, för vilka taxering i första instans
sker åren 1965—1968, och att leverans sker senast den 31 december
1969. Om trafikföretaget tillämpar räkenskapsenlig avskrivning måste den
kontrakterade tillgången upptagas på tillgångssidan med en motsvarande
skuld till leverantören som motpost. Den kontrakterade tillgången behandlas
i avskrivningshänseende som en del av inventariekontot.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

En särskild bestämmelse blir, framhålles vidare i promemorian, erforderlig
för det fall att kontraktet inte fullföljes eller leveransen inte sker
senast den 31 december 1969. Häves kontraktet bör enligt förslaget så anses
som om den kontrakterade tillgången försålts för ett belopp motsvarande
det kontrakterade priset. Samma föreslås gälla om tillgången inte
levereras senast den 31 december 1969. När tillgången i det senare fallet levereras
efter nämnda dag behandlas den i avskrivningshänseende som en nyanskaffad
tillgång. Är den slutliga anskaffningskostnaden för den kontrakterade
tillgången lägre än det avtalade priset — detta torde enligt promemorian
vara ett mycket ovanligt fall — bör vid taxeringen så anses som
om företaget sålt en helt avskriven inventarietillgång för ett belopp motsvarande
mellanskillnaden. Vanligare torde, framhålles det vidare, bli att den
slutliga anskaffningskostnaden överstiger det kontrakterade priset. Skillnaden
får då upptagas som avskrivningsunderlag i samband med leveransen.

De nya bestämmelserna föreslås skola tillämpas från och med 1965 års
taxering.

Remissyttrandena

De i promemorian framlagda förslagen har i huvudsak tillstyrkts av
samtliga hörda remissinstanser. Allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden avstyrker dock förslaget att införa särskilda bestämmelser
om utvidgad rätt för skattskyldiga, som driver trafikföretag, att
göra avskrivning på leveranskontrakt avseende motorfordon.

Beträffande beskattningen av ersättning för kostnader till
följd av övergången till högertrafik framhåller näringslivets skattedelegation,
att avsikten enligt promemorian är att ersättningen och kostnaden
skall hänföras till ett och samma beskattningsår. Enligt delegationens mening
måste detta ske för att undvika olägenheter av skattemässig art, om
ersättningsbeloppet ej hinner utbetalas under det beskattningsår, då kostnaden
uppkommit, eller om kostnaden utbetalas i förskott året innan kostnaden
uppstått. Delegationen ifrågasätter emellertid om inte en särskild
föreskrift är erforderlig för att ett sådant beskattningsresultat skall nås.

Liknande synpunkter framföres av riksskattenämnden och lantbrukets
skattedelegation. Kooperativa förbundet anför i denna fråga följande.

Till en början må framhållas att i det fall ersättningen uppburits ett
tidigare år än det då motsvarande utgift ägt rum, någon invändning icke
torde kunna riktas vare sig ur civilrättsliga eller skatterättsliga synpunkter
mot en reservering med belopp motsvarande ersättningen i bokslutet
för det år då ersättningen uppburits. Däremot kan i motsatt fall, d. v. s.

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1964

då utgiften föregått ersättningen, ifrågasättas om det står i överensstämmelse
med god bokföringssed att aktivera utgiftsbeloppet som tillgång
(= fordran) så länge något formligt beslut om ersättning för de nedlagda
kostnaderna icke fattats av vederbörande myndighet. Ehuru styrelsen ifrågasätter
om detta kan ge anledning till någon större praktisk olägenhet,
vore det dock önskvärt med bestämmelser, som undanröjer denna tveksamhet.
En lösning av detta problem skulle vara att införa bestämmelser
om rätt att i taxeringshänseende, oavsett hur bokföringen skett, erhålla
avdrag för omställningskostnader först under det år, då motsvarande intäkt
uppburits. Detta skulle sålunda innebära ett avsteg från gällande regler
att avdrag för reparations- och därmed jämförliga kostnader kan erhållas
endast under det beskattningsår, då arbetena ägt rum.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att tillämpningssvårigheter
kan väntas uppkomma för taxeringsmyndigheterna, speciellt i sådana fall
då havd kostnad är hänförlig till ett tidigare och ersättningen till ett senare
beskattningsår. Länsstyrelsen anser det angeläget att tillämpningsföreskrifter
i någon form utfärdas i syfte att trygga en effektiv kontroll
och underlätta taxeringsarbetet. Liknande synpunkter framföres av överståthållar
ämbetet.

De underrättelser angående utbetalade ersättningar, som statens högertrafikkommission
enligt förslaget skall lämna för taxeringskontrollen, har
berörts i några yttranden. Riksrevisionsverket förutsätter att i dessa underrättelser
kommer att ingå erforderliga uppgifter om storleken av den
ränta, som i förekommande fall innefattas i ersättning efter beräknad
kostnad. Liknande synpunkter anföres av Sveriges skogsägareförbund,
som även framhåller önskvärdheten av att — såsom fallet sedvanligen är
med inkomstuppgifter överhuvudtaget — en kopia av ersättningsuppgiften
även tillställes ersättningsmottagaren. Lantbrukets skattedelegation anser
det angeläget, att tvist om räntebeloppets storlek inte uppkommer, varför
enligt delegationens uppfattning tillämpningsföreskrifter bör utfärdas för
de fall, då ersättning utgår efter beräknad kostnad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att uppgifterna från högertrafikkommissionen
bör lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret
medan länsstyrelsen i Södermanlands län anser att uppgiften bör lämnas
inom två veckor från lagakraftvunnet beslut.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att underrättelsen även bör
innehålla uppgift om tidpunkt för utbetalning.

Svenska företagares riksförbund påpekar, att de föreslagna reglerna i
vissa — sannolikt mycket speciella — situationer kan få en icke avsedd
effekt. Förbundet anför.

Om exempelvis ett bussföretag med en nästan helt avskriven vagnpark
tecknar kontrakt om leverans av fordon för 300 000 kr., sedan under tre
år avskriver detta kontrakt med ca 200 000 kr., och därefter erhåller ersättning
med 250 000 kr., kan den situationen möjligen inträffa att före -

Kangl. Maj:ts proposition nr 173 år 196t

21

tagets avskrivningsunderlag inte förslår att minskas med belopp motsvarande
den uppburna ersättningen. Om ersättningen till sin natur skall
anses utgöra icke skattepliktig inkomst och ej behöva redovisas såsom
intäkt kan alltså genom de tidigare avskrivningarna på leveranskontrakt
avdrag komma att ha medgivits för kostnad som bestritts med ej beskattade
medel.

Beträffande förslaget om utvidgad rätt till avskrivning på vissa
leveranskontrakt framhåller statens högertrafikkommission, att
behovet av åtgärder ytterligare understrukits under det fortsatta förberedelsearbetet
för trafikomläggningen. Det framlagda förslaget utgör enligt
kommissionen en lämplig lösning av frågan.

Allmänna ombudet hos mellankommunala pr övning snämnden avstyrker,
som redan framhållits, förslaget i denna del och anför därvid bl. a.

Några leveranssvårigheter torde på grund av tillverkarnas kapacitet ej
föreligga under 1965 och 1966. Ur denna synpunkt torde det i stället vara
angeläget att beställning och leverans sker så tidigt som möjligt. Detta
skulle i viss mån motverkas av den föreslagna utvidgade rätten till kontraktsnedskrivning.
Endast för bussar kontrakterade men ej levererade
under 1964 skulle regler för kontraktsnedskrivning vara motiverade. Något
större behov av regler endast för dessa relativt få fall synes emellertid
ej förefinnas. Med hänsyn härtill och min i tidigare yttrande redovisade inställning
till denna fråga kan jag ej tillstyrka förslaget till lagstiftning om
avskrivning å leveranskontrakt.

Skulle förslaget i nu nämnda del läggas till grund för lagstiftning bör
enligt allmänna ombudet ordet motorfordon utbytas mot bussar.

Även riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands
samt Göteborgs och Bohus län anser att bestämmelserna endast
bör avse bussar. I yttrandena framhålles bl. a., att, med den utformning
författningsförslaget fått, avskrivning skulle komma att yrkas på kontrakt
på andra motorfordon i rörelsen än dem, vilka beröres av övergången
till högertrafik. Det synes knappast motiverat att i förslaget inbegripa t. ex.
den yrkesmässiga lastbilstrafiken, då införandet av högertrafik inte medför
samma problem beträffande vagnparken för dessa företag som för bussföretagen.
Länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län framhåller,
att bestämmelserna bör gälla endast motorfordon, som på grund av trafikomläggningen
måste givas en väsentligt annan konstruktion än vad som
nu är fallet. Droskbilar och lastbilar beröres inte nämnvärt av trafikomläggningen.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar, att uttrycken trafikföretag
och motorfordon bör preciseras på sådant sätt att därav klart framgår,
vilka trafikföretag respektive motorfordon som avses.

Svenska lastbilägareförbundct däremot anser, att rätten till avskrivning
på leveranskontrakt bör utvidgas till att omfatta viss utrustning till fordon,
nämligen

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196b

1) vissa kranar monterade på vänster sida eller med manöverreglage
endast på vänster sida;

2) vissa tippkonstruktioner där tippning åt sidan endast kan göras åt
vänster;

3) omkastare av den hydrauliska (pneumatiska) kraften mellan kran
och tipp;

4) tankfordons slangkopplingsapparater;

5) vissa väghållningsredskap till fordon enbart arbetande åt endera vägsidan
på grund av trafikriktningen;

6) självbärande karosserikonstruktioner där den tekniska konstruktionen
omöjliggör nyupptagande av lastöppning på fordonets andra sida.

Förbundet anför vidare.

Många lastbilar, släpvagnar och arbetsredskap är försedda med kranar
och tippar där själva manöverutrustningen till denna utrustning är placerad
på vänster sida och vilken av trafiksäkerhetsskäl vid övergången måste
flyttas till höger sida. Enligt de allmänna ersättningsgrunderna ersättes
sådan omplaceringskostnad. Många kranar, tippar etc. kan emellertid år
1967 vara i sådant skick att de lämpligare borde utrangeras. Genom en
utvidgning av avskrivningsrätten till att även omfatta viss fordonsutrustning
stimuleras företagen till att tidigarelägga beställningar av ifrågavarande
utrustningsdetaljer, och tillverkarna undgår en toppbelastning som
de kan ha svårt att bemästra år 1967 och får därigenom en jämnare sysselsättning
under omställningsperioden. För några trafikföretag, t. ex. åkerier
med specialisering på distributionstrafik eller skogskörslor jämte
snöplogning kunde annars en minskning av avskrivningsunderlaget få till
följd en tillfällig ökning av skattebelastningen. I prishänseende kan dessa
kostnader för varje enhet variera mellan ett till omkring trettio tusen kronor.

Liknande synpunkter framföres av Svenska företagares riksförbund.

Även Föreningen Auktoriserade revisorer ifrågasätter, om inte möjligheten
till kontraktsnedskrivningar bör ges en vidare utsträckning. Andra
företagskategorier än trafikföretag, t. ex. drivmedelsdistribuerande företag,
kan enligt föreningen tvingas till omfattande omläggningar i samband
med övergången till högertrafik.

Departementschefen

I den departementspromemoria angående vissa beskattningsfrågor i samband
med omläggningen till högertrafik, vilken behandlats i det föregående,
framlägges förslag dels angående beskattningen av de ersättningar, som skall
utgå av statsmedel för kostnader till följd av omläggningen till högertrafik,
dels angående utvidgad rätt för trafikföretagen till avskrivning på leveranskontrakt
avseende motorfordon. Beträffande ersättningarna föreslås att
dessa skall utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren endast i de fall er -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 196i

sättningarna avser ränta (räntekostnad eller ränteförlust) eller avser sådan
kostnad i förvärvskälla, som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är
fråga om ersättning för sådan kostnad för anskaffning eller ombyggnad av
tillgång för stadigvarande bruk i förvärvskälla, som får avdragas i form av
årliga värdeminskningsavdrag, skall enligt förslaget avskrivningsunderlaget
vid taxeringen minskas med ersättningens belopp. Vad sålunda föreslås utgör
endast ett lagfästande av gällande praxis. Med hänsyn till det relativt
stora antalet fall, då ersättningar kan komma att utgå, har det ansetts önskvärt
att uttryckligen reglera hur dessa ersättningar skall beskattas.

Förslaget om utvidgad rätt för trafikföretagen till avskrivning på leveranskontrakt
avseende motorfordon har föranletts av en framställning från
Svenska omnibusägareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen. I framställningen
konstateras, att omläggningen till högertrafik kan medlöra rubbningar
i de normala anskaffningsprogrammen för trafikföretagen bl. a. genom
de ändringar i busstillverkarnas tillverkningsprogram, som nödvändiggjorts
av krav att endast förberedda busstyper skall tillverkas. Härigenom
har många leveranser blivit förskjutna från år 1963 till åren 1964—1965
helt utanför trafikföretagens kontroll. Dessa rubbningar i trafikförelagens
anskaffningsprogram får till följd att trafikföretagens avskrivningsunderlag
vid taxeringen minskar under åren närmast efter principbeslutet. I vissa
fall kan det helt bortfalla. Härvid förbättras resultatet bokföringsmässigt
och överskott, vilka endast är skenbara, måste upptagas till beskattning.
Möjligheter borde därför enligt organisationerna skapas för att utjämna
avskrivningarna under perioden fr. o. m. året för principbeslutet t. o. m.
året efter omställningsåret.

Promemorieförslagen har i huvudsak godtagits av remissinstanserna och
jag kan tillstyrka att förslaget lägges till grund för lagstiftning. De erinringar
och påpekanden som gjorts från remissinstansernas sida bör dock
föranleda vissa ändringar i den föreslagna författningstexten.

Det framhålles i promemorian att de ersättningar, som kommer att utgå,
och de däremot svarande kostnaderna i princip bör häntöras till samma
beskattningsår. Såsom Kooperativa förbundet framhållit i sitt yttrande kan
det vara tveksamt om så blir förhållandet i de fall, då utgiften töregått ersättningen.
Jag delar förbundets uppfattning att det kan ilrågasätlas om
detta kan ge anledning till någon större praktisk olägenhet. För en enskild
rörelseidkare eller ett handelsbolag kan det dock med hänsyn till den progressiva
beskattningen vara ett intresse att kunna häniöra kostnad och intäkt
till samma beskattningsår. .lag vill därför inte motsätta mig att i författningen
intages eu bestämmelse av innebörd alt — om kostnaden hänför
sig till ett tidigare beskattningsår än ersättningen — den skattskyldige
kan få uppskjuta avdraget för kostnaderna till det år ersättningen upptages
som intäkt. Bestämmelsen blir i princip tillämplig även i den mån

24

Kiingl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

ersättning utgår för kostnader i inkomstslagen jordbruksfastighet och annan
fastighet. Det torde dock i dylika fall röra sig om så små belopp, att möjligheten
att förskjuta avdragsrätten inte har någon större praktisk betydelse.
För förskjutning av avdragsrätten bör krävas framställning i deklarationen
för det beskattningsår, då kostnaden enligt kommunalskattelagens bestämmelser
är avdragsgill.

Då ersättning utgår för kostnad, som är avdragsgill endast i form av årliga
värdeminskningsavdrag, kan, som Svenska företagares riksförbund påpekar,
ersättningar i något undantagsfall komma att överstiga återstående
taxeringsmässigt restvärde. I sådant fall bör givetvis överskjutande belopp
av ersättningen upptagas som skattepliktig intäkt. Detta synes böra uttryckligen
regleras i förlattningstexten. Det må dock understrykas att det är en
bestämmelse som kan beräknas bli tillämplig endast i sällsynta undantagstall.
Om den skattskyldige tillämpar räkenskapsenlig avskrivning, kan det
taxeringsmässiga restvärdet för en enskild tillgång i ett inventariebestånd inte
tastställas. Bestämmelsen blir då tillämplig endast i det fall, då ersättningen
överstiger det taxeringsmässiga restvärdet för hela inventariebeståndet.

Beträffande den underrättelse, som statens högertrafikkommission skall
lämna om beviljade ersättningar, synes knappast erforderligt att närmare
precisera den tidpunkt då underrättelsen skall lämnas. Framhållas må att,
om ersättningsbeloppet höjes genom beslut av Kungl. Maj :t, det ankommer
på statens högertrafikkommission att lämna underrättelse även om sådan
ytteiligare ersättning som då utbetalas. I underrättelsen skall alltid angivas
hur mycket av ersättningen som avser ränta. Detta gäller även för det fall,
då ersättning utgår efter heräknad kostnad. Även i sådant fall måste det
ankomma på kommissionen att ange hur ersättningen fördelar sig på olika
slag av kostnader. Det ligger i sakens natur att kommissionen bör tillställa
den ersättningsberättigade en kopia av underrättelsen. Någon uttrycklig
föreskrift härom synes dock knappast erforderlig.

Såsom redan framhållits har förslaget om utvidgad rätt till avskrivning
på leveranskontrakt föranletts av en hemställan från Svenska omnibusägaretörbundet
och Svenska lokaltrafikföreningen om möjlighet för bussföretagen
att utjämna sina avskrivningar. Det är för dessa företag, som övergången
till högertrafik möjligen kan medföra en mera betydande förskjutning i
avskrivningsunderlaget. För andra typer av trafikföretag torde motsvarande
problem knappast uppkomma. Såsom flera remissinstanser framhållit bör
därför den föreslagna rälten till avskrivning på leveranskontrakt begränsas
till att avse endast bussar. Bestämmelser av detta slag innebär en komplicering
av taxeringslörtarandet och det är därför även av den anledningen
angeläget att man i möjligaste mån begränsar räckvidden av desamma.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte
i proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp -

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 196b

rättat förslag till förordning om beskattning av ersättning vid övergången
till högertrafik, m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Lars Wetiergren

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

Bihang

P romemorieförslaget
till

förordning om beskattning av ersättning vid övergång till högertrafik
och om avskrivning å leveranskontrakt avseende
motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas som följer.

Om beskattning av ersättningar
1 §•

Äger skattskyldig uppbära ersättning enligt kungörelsen den 10 april 1964
(nr 99) om ersättning av statsmedel för kostnader till följd av övergången
till högertrafik, skall vid taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt
gälla vad nedan i 2—4 §§ sägs.

2 §.

Ersättning, som i 1 § avses, skall utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren
endast i de fall, då ersättningen avser ränta eller avser sådan kostnad
i förvärvskälla, som är avdragsgill på en gång vid taxeringen. Är fråga
om ersättning för kostnad för anskaffning eller ombyggnad av tillgång för
stadigvarande bruk i förvärvskälla och är kostnaden avdragsgill vid taxeringen
i form av årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av dylika
avdrag sasom den skattskyldiges anskaffnings- eller ombyggnadskostnad
för tillgången anses allenast så stor del av kostnaden, som icke täckes
av ersättningen.

3 §.

Har ersättning upptagits till beskattning enligt 2 § och återbetalas ersättningen
helt eller delvis, må den skattskyldige åtnjuta avdrag för återbetalat
belopp. Har ersättning, som återbetalas, föranlett minskning av avskrivningsunderlag
skall detta ökas med belopp motsvarande återbetald ersättning.

4 §.

Det åligger statens högertrafikkommission att så snart ske kan lämna
underrättelse om beviljade ersättningar till vederbörande länsstyrelse att

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1964

tillställas vederbörande taxeringsmyndighet. I underrättelsen skall angivas
mottagarens namn och adress, när ersättningen beviljats, ersättningens
belopp samt beloppen av de kostnader ersättningen avser att täcka.

Om avskrivning å leveranskontrakt

5 §•

Har skattskyldig, som driver trafikföretag, under beskattningsår, för vilket
taxering i första instans sker åren 1965—1968, tecknat bindande kontrakt
om leverans senast den 31 december 1969 av motorfordon för rörelsen,
skall i fråga om rätten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för avskrivning
å dylikt kontrakt gälla vad nedan i 6—8 §§ sägs.

6 §•

Om skattskyldig, som i 5 § avses, så yrkar, må vid taxeringen avdrag
för värdeminskning åtnjutas efter samma grunder som om den kontrakterade
tillgången levererats samma dag kontraktet tecknats. Såsom anskaffningskostnad
för tillgången skall därvid anses det kontrakterade priset.

7 §■

Har avdrag för värdeminskning å kontrakterad tillgång medgivits enligt
6 § och upphäves kontraktet, skall vid taxeringen så anses som om tillgången
försålts för det kontrakterade priset under det beskattningsår, då
kontraktet häves. Levereras icke tillgången senast den 31 december 1969,
skall tillgången anses försåld för det kontrakterade priset under det beskattningsår,
som utgår närmast efter den 30 december 1969.

8 §•

Är den slutliga anskaffningskostnaden för tillgång, som fått avskrivas
enligt 6 §, lägre än det kontrakterade priset, skall skillnaden vid taxeringen
anses som intäkt vid försäljning av en motsvarande tillgång, vilken är helt
avskriven.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen utkommit
från trycket i Svensk författningssamling och skall tillämpas första
gången vid 1965 års taxering.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640608