AV m—175

Statsutskottets utlåtande nr 17b år 196b

1

Nr 174

Utlåtande i anledning av väckta motioner om
försvaret.

besparingar inom
(l:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Svanström (1:468) och den andra inom andra kammaren av herrar
Persson i Heden och Vigelsbo (II: 560), har hemställts att riksdagen genom
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam utredning
beträffande besparingar inom försvaret genom omorganisation av dels förråds-,
reparations- och underhållstjänsten samt dels den allmänna varnpliktsutbildningen.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen II: 560.

Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av överbefälhavaren (Bilaga).

Utskottet vill erinra om att utskottet i våras i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 4 i anledning av motionsyrkanden framhöll, att rationalisering
och ekonomisering inom krigsmakten fortlöpande övervakas bl. a. av statskontoret.
Utskottet förutsatte därvid, att alla åtgärder, som i sådant syfte
vore påkallade, också vidtoges, något som enligt utskottet vore viktigt ej
minst för att skapa ekonomiskt utrymme för fortsatt modernisering och
förbättring av våra krigsförbands materiel samt för att förbättra utbildning
och beredskap.

Av överbefälhavarens yttrande över de föreliggande motionerna framgår
att verksamheten inom krigsmakten inriktas på en allt högre effektivitet
och att besparingssträvanden naturligen sammanhänga med en sådan inriktning.
I detta sammanhang vill utskottet särskilt understryka, att den
fasta kostnadsram, som nu tillämpas för försvaret, bidragit till att skapa
ökat kostnadsmedvetande.

Såsom överbefälhavaren framhållit äro de områden — förråds-, reparations-
och underhållstjänsten samt den allmänna värnpliktsutbildningen —
inom vilka enligt motionärerna särskilda besparingsundersökningar böra
göras, redan föremål för utredningar, bl. a. 1964 års försvarskostnadsutredning,
som syftar till att få fram en mer resultatinriktad verksamhet på olika
nivåer inom krigsmakten, och 1960 års värnpliktsutredning. Med hänsyn

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 6 saml. Nr 171—176

2

Statsutskottets utlåtande nr tik år 196i

härtill och under beaktande av vad ovan anförts beträffande rationalisering
och ekonomisering i allmänhet inom krigsmakten finner utskottet för närvarande
icke påkallat, att den ytterligare utredning tillsättes, varom yrkats
i föreliggande motioner.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 468 och II: 560 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 november 1964

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Boman, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Ivar Johansson, Bergman, Axel Johannes Andersson,
Virgin, Fritz Persson, fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson,
Mårtensson, Bengt Gustavsson och Hjorth; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Ståhl,
Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herrar
Nilsson i Göingegården, Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson,
herrar Johansson i Norrköping, Carbell, Blomkvist och Löfroth.

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 196i

3

Bilaga

Överbefälhavaren

Genom nådig remiss 2/6 1964 har överbefälhavaren anmodats inkomma
med yttrande till riksdagens statsutskott över inom riksdagen av herrar
Persson i Heden och Vigelsbo m. fl. väckta motioner i rubricerat ärende.

Motionärerna utgå i sin hemställan från antagandet att försvarsutgifterna
ökar i förhållande till våra resurser och därför kommer att kräva ett
så stort utrymme av de samlade statsutgifterna att andra vitala och viktiga
uppgifter med svårighet kan tillgodoses utan stora skattehöjningar. Motionärerna
anser att det förhållandet att de ledande stormakterna varslat om
stora nedskärningar av sina försvarskostnader understryker den för
samhällslivet allmänt ogynnsamma kostnadsutvecklingen för det svenska
försvaret. De framhåller även den intensiva rationalisering som pågår inom
vårt näringsliv och förutsätter att man även inom det militära försvaret
har möjlighet till rationaliseringar och ev. nedbantningar.

Dessa allmänna uttalanden vill överbefälhavaren kommentera sålunda.

Försvarskostnadernas utveckling

Kostnaderna för försvaret är i stort en funktion av de uppgifter som
krävs av detsamma. För att lösa en given uppgift — t. ex. krigsmaktens
målsättning — gäller det att inom försvaret liksom annorstädes tillämpa
rationella metoder. De fleråriga försvarsbeslut som genomförts fr. o. m.
1958 har därvid medgivit en allmer stabil och rationell långsiktsplanering.
Inom detta område pågår ständigt arbete för att finna nya vägar att ytterligare
samordna och rationalisera verksamheten. Om den uppsatta målsättningen
för krigsmakten skall kunna bibehållas genom åren måste försvaret
emellertid tillgodogöra sig den tekniska utvecklingen, som ständigt
fortskrider. Detta kan icke ske utan kostnadsökningar, ökningarna är
emellertid icke att hänföra till fördyringar i allmän bemärkelse utan mera
av den tekniska utvecklingen betingade ökningar för att bibehålla målsättningen.
Även den allmänna standardstegringen i vårt land, vilken naturligt
nog även måste komma försvaret till del, kräver ökade insatser.

Hur mycket av de samlade resurserna som kan avdelas till försvarsändamål
är eu avvägningsfråga, som sammanhänger med de samlade anspråken
och den uppsatta målsättningen. I vårt land har under senare år
både statsmakterna och företrädare för krigsmakten varit ense om, att till
försvarsändamål i fredstid icke bör avdelas så stora resurser, att expansionen
inom andra områden hindras. Å andra sidan har det samtidigt varit
en strävan från båda håll att definiera eu klar och ändamålsenlig målsättning
för krigsmakten som ej bör rubbas i takt med fluktuationer i det allmänna
ekonomiska läget. Ett starkt försvar är liksom en stark ekonomi
en nödvändig förutsättning för landets självständighet. I den typ av fleråriga
försvarsbeslut, som nu tillämpas, ligger en stark värdering av de ekonomiska
faktorerna dels i den meningen, att man gjort eu avstämning mot
samhällsekonomin, dels däri, att de ekonomiska riktlinjerna med ramar
som tillåts expandera på ett visst givet sätt, möjliggör för de centrala myndigheterna
att effektivt fördela och utnyttja tilldelade resurser.

4

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1964

Försvarskostnadernas storlek bör ses mot bakgrund av de samlade samhällsekonomiska
resurserna och den totala statsbudgeten. Under tiden från
1958 års försvarsbeslut har resurskvoten respektive budgetkvoten utvecklat
sig enligt bilaga. I bilagan har även gjorts jämförelse med de statliga
skatteinkomsterna. Den slutsats man kan draga av siffermaterialet för perioden
1958/59—19(54/65 är att försvarskostnadernas andel av våra totala
resurser, av statsbudgeten och av skatteinkomsterna minskat. Möjligheterna
att tillgodose andra behov har därigenom relativt sett förbättrats. Försvarskostnadernas
utveckling kan därför inte i och för sig innebära något
incitament till skattehöjningar.

Stormakternas nedskärningar av försvarsbudgeten

USA och Sovjet har för budgetåret 1964/65 respektive 1964 redovisat
något reducerade försvarsutgifter. Beträffande den reella innebörden av
dessa kostnadsreduceringar är följande att observera. På högsta ort har i
såväl USA som Sovjet särskilt betonats, att dessa reduceringar ej kommer
att påverka respektive länders militära slagkraft. Trots att reduceringen i
USA till stor del sammanhänger med minskade utgifter för de strategiska
styrkorna kommer exempelvis — tack vare specifika betalningsarrangemang
— antalet Polarisubåtar att under 1964/65 öka med 10. Detta innebär
en ökning av denna komponent i den strategiska slagstyrkan med nära
50 %. Inskränkningar, som gjorts på båda håll beträffande produktionen
av klyvbart material för kärnladdningar har kunnat göras, då man i detta
avseende redan förfogar över en betydande »over-kill capacity».

Vad gäller bedömningen av den sovjetiska, officiellt angivna kostnadsminskningen
föreligger speciella svårigheter. Då man ej känner utfallet för
1963 är det icke möjligt att ange vad den officiellt angivna kostnadsminskningen
egentligen innebär. Mot bakgrunden av offentliggjorda utfallssiffror
för 1961 och 1962 är det ovisst, om man i realiteten spenderat det ursprungligen
angivna försvarsanslaget i 1963 års budget. De sovjetiska rustningarna
för 1964 kan kostnadsmässigt sålunda innebära en minskning, eu
oförändrad nivå eller ökning jämfört med det hittills ej publicerade utfallet
för 1963.

Beträffande rustningsutvecklingen i USA och Sovjet — sett över ett antal
år — är förhållandet det, att försvarsutgifterna alltjämt ligger kvar på
en avsevärt högre nivå än 1960—61, då en forcerad kapprustning satte in,
betingad av dels respektive krigsmakters långsiktiga materielanskaffningsplaner,
dels de internationella kriserna i Berlin och Cuba. Den brant stigande
rustningskurvan har nu flackats ut något till följd av att man nått
en viss mättnadsgrad i »rustningscykeln».

Av det ovan sagda framgår, att det beträffande USA och Sovjet f. n. är
fråga om en dämpning i rustningstakten snarare än en reell reducering.
Samtidigt kan konstateras, att försvarsutgifterna fortsätter att öka hos
övriga stormakter och andra oss närliggande länder.

Vad gäller stridskrafter, aktuella att vid en eventuell konflikt sättas in
mot vårt land, kan ingen som helst tendens till minskning spåras. Stormakterna
har dessutom resurser, att vid en eventuell skärpning av läget
i framför allt Europa relativt snabbt kunna ytterligare förstärka sin stridseffekt.

För ett litet land som Sverige med begränsade resurser, är det icke möjligt
att på motsvarande sätt låta fluktuationer i det militärpolitiska läget
slå igenom vad försvarsanslagen beträffar. Detta gäller såväl tendenser av

Statsutskottets utlåtande nr 17 b år 196b

5

spänning som avspänning. Med den komplicitet och utvecklingstid som
vidlåder huvuddelen av modern krigsmateriel kommer dessutom budgetära
åtgärder i ett skärpt läge ofta att verka med relativt stor fördröjning, en
tendens som gör sig alltmer gällande.

För att kompensera för den osäkerhet, som alltid föreligger beträffande
framtiden, och för de bristande möjligheterna till snabb anpassning till
det utrikespolitiska läget läggs i långsiktsplaneringen stor vikt vid s. k.
alternativplanering. Detta innebär att man eftersträvar en stridsekonomisk
lösning passande för så många tänkbara konfliktsituationer som möjligt.
Denna sentida form av planering måste betecknas som en väsentlig effektivisering
— en besparing, om man samtidigt beaktar effekten. Inom detta
område torde den svenska krigsmakten kunna betraktas som en av de ledande.

Beträffande sin syn på långsiktiga försvarsbeslut har chefen för försvarsdepartementet
i bilaga 6 till 1962 års statsverksproposition anfört följande:

»--För egen del vill jag betona det värde jag tillmäter de långsiktiga

riksdagsbesluten 1958 och 1961 med bestämmande av kostnadsramen för
längre period än ett budgetår. Principbeslut av denna art grundar sig på
bedömningen, att de avgörande motsättningarna stormakterna emellan kommer
att bestå under överskådlig tid. Mot denna bakgrund bör de grundläggande
principbesluten om försvarets utformning på längre sikt respekteras
oavsett om avspänning eller tilltagande motsättningar för stunden
sätta sin prägel på den utrikespolitiska situationen.»

Näringslivets och försvarets rationaliseringar

Rationaliseringsåtgärder — ett förnuftigt ordnande av verksamheten —
är lika väsentliga inom krigsmakten som inom näringslivet. Sådant arbete
bedrivs också i alu ökande omfattning inom krigsmakten under bl. a. medverkan
av statskontoret. För närmare studium av omfattningen m. in. torde
få hänvisas till redogörelser i proposition nr 110 under senare år. Man kan
i korthet närmast karakterisera situationen så, att önskemålen om rationaliseringar
f. n. överstiger rationaliseringsorganens kapacitet, vilket delvis har
sin orsak däri att de ekonomiska riktlinjerna i försvarsbesluten bygger på
förutsättningen att »rationaliseringsvinsten» får behållas inom krigsmakten.

Kostnaderna för förråds-, reparations- och underhållsverksamheten

Motionärerna ifrågasätter om nuvarande organisation av förråds-, reparations-
och underhållstjänsten är den mest ändamålsenliga med hänsyn till
förekomsten av slöseri och illa utnyttjad arbetskraft. Dock torde kraven
på organisationen inte kunna sättas lika högt t. ex. vid beredskapstillstånd
då moderna industriella metoder icke torde kunna utnyttjas.

Det kan icke förnekas att enstaka exempel på misshushållning kan förekomma
inom försvaret liksom inom flertalet organisationer av motsvarande
storleksordning. Samtidigt som alla tendenser till slöseri givetvis skall bekämpas
är det nödvändigt att betrakta fallen av misshushållning inom
försvaret i sitt helhetssammanhang. Det torde därvid kunna konstateras,
att hushållningen i stort är mycket god. Men det faktum att det över huvud
laget förekommer brister i fråga om hushållningen med tilldelade medel
är ett incitament till åtgärder att minska omfattningen härav. Ytterst
är det frågan om ett kostnadsinedvetande. Under senare år har vidtagits
och det kommer under de närmast följande åren att vidtagas ett antal åt -

6

Statsutskottets utlåtande nr 174 år 1964

gärder, som syftar till högre effektivitet inom de verksamhetsområden,
som motionärerna tagit upp till behandling. Såsom tidigare framhållits har
de nu gällande ekonomiska riktlinjerna inom försvaret rent allmänt bidragit
till att skapa kostnadsmedvetande. Den i december 1%3 tillsatta utredningen
rörande kostnadsredovisningen inom försvaret (1964 års försvarskostnadsutredning)
har till syfte att få en resultatinriktning av verksamheten
inom krigsmakten, vilket väsentligt skulle bidraga till ett än bättre
kostnadsmedvetande och ett effektivare utnyttjande av resurserna på regional
och lokal nivå.

Under senare år har vidtagits en omorganisation av teleunderhållstjänsten
inom försvaret i central instans dels för att öka resurserna för sådan verksamhet,
dels för att få högre effektivitet. För närvarande utreds frågan om
teleunderhållet i regional och lokal instans. I detta sammanhang må även
erinras om den utredning som tillsattes i juni 1964 rörande organisationen
av krigsmaktens tygförvaltning i central instans. I uppdraget ingår jämväl
att undersöka hur tillkomsten av en enhetlig regional ledning inom krigsmakten
kan komma att inverka på möjligheterna att införa en enhetlig
ledning av underhåll och förrådstjänst. Slutligen må erinras om pågående
försök rörande tygtjänstens ledning i regional nivå, bl. a. syftande till en
rationellt ordnad verkstadstjänst.

Sammanfattningsvis kan konstateras att förråds-, reparations- och underhållstjänstens
område f. n. tillmäts stor betydelse och att stora ansträngningar
görs för att åstadkomma en utveckling i riktning mot större effektivitet
och bättre hushållning.

De värnpliktigas utbildningskostnader

I fråga om de av motionärerna framförda synpunkterna på värnpliktsutbildningen
må följande anföras.

Jämlikt nådigt beslut 14/10 1960 bemyndigades chefen för försvarsdepartementet
tillkalla en sakkunnig med uppgift att verkställa utredning rörande
värnpliktsutbildningen in. m. För arbetet meddelade Kungl. Maj :t
direktiv som bl. a. innebar att värnpliktsutbildningens längd i högre grad
än för närvarande skulle differentieras med hänsyn till de uppgifter för
vilka den värnpliktige avses utnyttjas. Utbildningssystemet skulle allsidigt
prövas inom samtliga försvarsgrenar och vid beräkning av utbildningstidens
längd för olika kategorier skulle därav följande produktionsbortfall inom
näringslivet vägas mot de militära kraven. Som underlag för sitt arbete
skulle utredningsmannen bl. a. utnyttja de undersökningar, som utförts av
1959 års besparingsutredning rörande försvaret.

Den av motionärerna påyrkade utredningen av den allmänna värnpliktsutbildningen
kan anses innefattad i 1960 års värnpliktsutrednings uppdrag.
Detta arbete väntas bli slutfört inom kort (jfr 1964 års riksdagsberättelse
s. 107—108).

Sammanfattning

Motionärernas hemställan sammanfattas i ett krav på en utredning om
besparingar inom försvaret på vissa angivna områden nämligen förråds-,
reparations- och underhållstjänsten och den allmänna värnpliktsutbildningen.

Såsom av det ovanstående torde framgå inriktas verksamheten inom
krigsmakten på en allt högre effektivitet. I detta begrepp ligger naturligen
en strävan alt åstadkomma besparingar. De av motionärerna nämnda om -

Statsutskottets utlåtande nr 111 år 1961

7

rådena är dessutom redan föremål för utredning och åtgärder, överbefälhavaren
kan därför icke finna att reella motiv föreligger för att tillsätta
ytterligare utredningar i dessa frågor.

På uppdrag av överbefälhavaren

CARL ERIC ALMGREN

Chef för försvarsstaben

Nils Sköld

Bilaga

Försvarskostnadernas relativa utveckling

1958/59—1964/65 (mkr) (löpande priser)

Budgetår

Samhällsekono-miska resurser
(= Bruttona-tionalproduk-ten!

Totala

statsbud-

geten1

Totala

försvars-

budge-

ten1

Statens

skattein-

komster

Försvarskostnadernas andel av

Brutto-

national-

produk-

ten

Totala

statsbud-

geten

Statens

skatte-

inkoms-

ter

1958/59 ....

59 778

12 521

2 813

11 553

4,7

22,47

24,35

1959/60 ....

63 445

13 591

2 994

11 509

4,7

22,03

26,01

1960/61 ____

69 303

15 250

3 124

14 161

4,5

20,49

22,06

1961/62 ____

75 526

15 914

3 233

15 579

4,3

20,32

20,75

1962/63 ____

81 648

18 203

3 507

17 558

4,3

19,27

19,97

1963/64 ____

87 040

19 734

3 925

18 209

4,5

19,89

21,56

1964/65 ....

91 769

22 916

4 146

20 739

4,5

18,09

19,99

1 Utgiftsåtaganden enligt riksstat.