Statsutskottets utlåtande nr 173 år 19G''i
11
Nr 173
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbildning av
idrottsledare m. m. och om instruktörsverksamheten
inom idrottsrörelsen.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Jonasson in. fl. (I: 6) och den andra inom andra kammaren av herr Gustavsson
i Alvesta m. fl. (II: 8), har hemställts att riksdagen i skrivelse till Ivungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande formerna
för utbildning, anställning och huvudmannaskap m. m. för ledare och instruktörer
på främst idrotts- och friluftslivets områden i enlighet med i motionerna
anförda allmänna riktlinjer och syften.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Hilding och Dahlén (I: 541) samt den andra inom andra
kammaren av herrar Tobé och Jönsson i Ingemarsgården (11:666), hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
rörande formerna för förbättrade samhällsinsatser till stöd för väsentligt
utvidgad instruktörsverksamhet inom idrottsrörelsen både på det centrala
och det lokala planet och innefattande ledning av såväl tävlings- som motionsidrott.
Beträffande motiveringarna för de ifrågavarande förslagen får utskottet
hänvisa till motionerna II: 8 och II: 666.
Över motionerna 1: 6 och II: 8 har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen och 1962 års ungdomsutredning.
Vidare har Sveriges riksidrottsförbund, Svenska stadsförbundet och Svenska
kommunförbundet begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig över
samtliga de nu ifrågavarande motionerna.
Skolöverstyrelsen — som helt ansluter sig till vad i motionerna I: 6 och
11:8 anförts rörande angelägenheten av att samhället ställer lämpliga och
väl utbildade instruktörer och ledare till förfogande för den i vårt land hedrivna
ungdoms- och fritidsverksamheten — har i övrigt anfört följande.
Den ungdoms- och fritidsverksamhet, som motionärerna särskilt fäster
uppmärksamhet på, intar ingen särställning när det gäller behovet av lämpliga
ledare. Samma svårigheter som påtalas beträffande idrottsrörelsen, kan
påvisas även i fråga om all annan ungdomsverksamhet, som bedrivs både av
12
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 196i
enskilda organisationer och kommuner. Överstyrelsen har i sina anslagsa
sk an den beträffanden ungdomsverksamheten understrukit detta ledarbeh°v.
På sista tiden har överstyrelsen funnit anledning att aktualisera frågan
om ledare vid de s. k. fritidshemmen och vid den parkleksverksainhet, som
bedrivs på olika håll i landet och framförallt i Stockholm, och den utbildning
som sådana ledare är i behov av. Här åsyftad verksamhet omspänner åldrarna
7—15 år och gäller således barn och ungdom i skolpliktsåldern. Överstyrelsen
avser att i sina anslagsäskanden för 1965/66 föreslå vissa åtgärder för
utbildning av ledare för denna verksamhet.
Överstyrelsen utgår ifrån, att 1962 ars ungdomsutredning i överensstämmelse
med sina direktiv till behandling upptar frågan om utbildning av ungdomsledare
i hela dess vidd och framlägger förslag om vad en sådan utbildning
skall innehålla och hur den lämpligen skall ordnas. Att som motionäi
erna föreslår tillsätta eu särskild utredning för att ordna utbildningsmöjligheten
för en från idrottsfolket rekryterad grupp av instruktörer och ledare
finner överstyrelsen icke lämpligt, även om man genom eu sådan åtgärd
skulle kunna åstadkomma en förstärkning av en sektor inom fritidsverksamheten.
Med hänsyn till att man måste se denna speciella utbildningsfråga i ett
vidare sammanhang, finner överstyrelsen det mera lämpligt att ungdomsutredningen
får i uppgift att i sitt utredningsarbete beakta även de förslag, som
motionärerna framfört.
I motionerna framhålles att de aktiva eller f. d. aktiva idrottsmän som på
sätt motionärerna förordar skulle erhålla viss utbildning, i främsta rummet
skulle avse att tillgodose behovet inom idrotts- och ungdomsorganisationerna,
men att de även — mot bakgrunden av den rådande bristen på gymnastik-
och idrottslärare — skulle kunna medverka inom undervisningens
ram. Man framhåller vidare att dessa instruktörer och ungdomsledare med
fördel skulle kunna utnyttjas som gymnastiklärare vid mindre högstadieskolor,
där svårigheter kan föreligga att ordna heltidstjänster för i vanlig ordning
utbildade gymnastiklärare. Även om överstyrelsen i åtskilliga fall kan redovisa
goda erfarenheter av idrottsmän som genom kortare utbildningskurscr
skaffat sig viss kunskap i ämnet som gymnastikledare och sedan utnyttjats
som gymnastiklärare i vissa skolor, är överstyrelsen icke beredd att förorda
att dessa lärare skall bli behöriga för sådana tjänster, vilket ju heller
icke ifrågasättes av motionärerna. Såvitt kan bedömas föreligger inga svårigheter
att erhålla kompetenta sökande till den ordinarie gymnastiklärarutbildningen
vid G. C. I. För att på lång sikt tillgodose skolväsendets behov av
utbildade gymnastiklärare, är den naturliga vägen att utöka kapaciteten vid
den läroanstalt som handhar denna utbildning. Det stora och starkt växande
behovet av idrotts- och gymnastikledare inom ungdomsorganisationerna synes
däremot verksamt kunna tillgodoses genom åtgärder av det slag motionärerna
antytt.
1962 års ungdomsutredning anför i anledning av motionerna I: 6 och II: 8
i huvudsak följande.
Utredningen, som helt delar motionärernas uppfattning att behovet av
rekrytering och utbildning av ungdomsledare i fortsättningen måste ägnas
ökad uppmärksamhet, vill i princip ansluta sig till motionärernas förslag om
en utredning av formerna för utbildning och rekrytering av ledare och instruktörer
och har inga invändningar mot att utredningen därvid prövar
möjligheterna att engagera idrottsmän som är eller har varit aktiva på tävlingsidrottens
område. Eftersom 1962 års ungdomsutredning f. n. undersöker
Statsutskottets utlåtande nr 173 ur 19(>''i
13
och sannolikt under 1965 kominer att framlägga förslag om formerna för och
inriktningen på den allmänna ungdomsledaruthildningen talar emellertid
starka skäl för att den av motionärerna föreslagna utredningen påbörjas
först sedan ungdomsutredningen framlagt förslag i detta ärende.
Motionärerna framhåller också att skolans roll och behov bör uppmärksammas
i detta sammanhang. Regeln bör visserligen vara att ledningen för
den i undervisningen ingående idrotts- och friluftsverksamheten skall utövas
av skolans ordinarie befattningshavare, framhåller motionärerna, men då det
råder stor hrist på gymnastik- och idrottslärare kan det dock ifrågasättas
om icke här åsyftade instruktörer i viss utsträckning skulle kunna medverka
även inom undervisningens ram.
Självfallet bör också denna fråga prövas av en kommande utredning.
Den bör emellertid enligt ungdomsutredningens mening då inte lösas separat
utan ställas i relation till frågan huruvida samhällets nuvarande
resurser för utbildning av gymnastiklärare kan anses vara tillfredsställande.
Samtidigt som det råder en påtaglig brist på gymnastiklärare vid
våra skolor, saknar gymnastiska centralinstitutet möjligheter att ta emot
mer än en ringa del av alla de ungdomar som vill utbilda sig till gymnastiklärare.
Om de av motionärerna åsyftade instruktörerna skulle beredas möjlighet
att överta viss del av gymnastikundervisningen i skolan utan att
gymnastiklärarutbildningen samtidigt eller dessförinnan ges resurser som
svarar mot skolans behov och tillströmningen av elever, finns det allvarliga
risker för att gymnastikundervisningen kommer att drabbas av en inte
önskvärd och inte heller åsyftad kvalitetsförsämring.
Sammanfattningsvis vill ungdomsutredningen såsom sin mening anföra
att den av motionärerna föreslagna utredningen bör påbörjas först sedan
ungdomsutredningen framlagt förslag om riktlinjerna för den mera
allmängiltiga ungdomsledaruthildningen, samt att — när utredningen
kommer till stånd — frågan om instruktörernas medverkan i skolans gymnastikundervisning
prövas i samband med överväganden om huruvida resurserna
för gymnastiklärarutbildningen kan anses svara mot skolans behov.
Sveriges riksidrottsförbund anför i yttrande över samtliga de ii rågavarande
motionerna i huvudsak följande.
Motionärernas syn på idrotten och idrottsrörelsen som väsentliga faktorer
i det moderna samhället överensstämmer helt med förbundets målsättning
och verksamhet. Förbundet har under de senaste åren kunnat glädja
sig åt en stark medlemsökning i föreningarna, ett ständigt ökande föreningstal,
en väsentligt stegrad fritidsgruppsverksainhet o. s. v. Möjligen kan detta
tas som ett tecken på att förbundets målsättning och arbetsformer väl
svarar mot den moderna människans behov av fysisk aktivitet och meningsfull
fritidssysselsättning.
I motionerna framförda synpunkter på frågan om bristen på ledare och
instruktörer stämmer väl med förbundets erfarenheter. Inom förbundets
ram arbetas det intensivt på att rekrytera nya grupper av ledare och ge
dom en lämplig utbildning. Förbundet anser liksom motionärerna, att det
ur såväl samhällets som idrottsrörelsens synpunkt vore värdefullt om
idrott sstjärnor nas odiskutabelt stora kunskaper i respektive specialgrenar
kunde tas till vara på lämpligt sätt.
Förbundet vill beträffande frågan om instruktörernas anknytning till
grundskolan framföra, att denna intimt hänger samman med vilken form
14
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1964
av utbildning instruktörerna kan tänkas få. Förbundet hyser principiellt
den uppfattningen, att undervisningen i skolan skall handhas av lärarutbildad
personal.
Utan att närmare ta ställning till behovet av de utredningar, som föreslagits
i motionerna, vill förbundet framhålla, att riksidrottsstyrelsen nyligen
tillsatt en utredning med uppgift att pröva frågor som idrottsrörelsens
rekrytering och utbildning av ledare och instruktörer, anställningsformer,
huvudmannaskap och ekonomisering vid anställning av instruktörer, befintliga
utbildningsanstalters (Bosön, Lillsved och Ölandergården) framtida
verksamhet, d. v. s. i stort sett de frågor motionärerna begärt att riksdagen
tillsätter utredningar för.
Svenska stadsförbundet har anfört följande.
F. n. föreligger mycket stort behov både av ledare inom idrotts- och
friluftsverksamheten och av instruktörer inom olika specialidrotter. Orsakerna
till denna bristsituation är att söka i sådana företeelser som den
längre fritiden och det ökade intresset för idrott och friluftsliv. Under senare
år har även en rad nya idrottsanläggningar tillkommit, vilka skapat
nya möjligheter för utövandet av idrott och friluftsliv. Kostnaderna för
delta idrottsbyggande har i första hand drabbat kommunerna, då de statsbidrag
av tipsmedel, som ställts till förfogande för ändamålet, varit mycket
obetydliga i förhållande till verksamhetens omfattning.
Utbildningen av idrottsledare och av instruktörer inom olika specialidrotter
har hittills främst bekostats av de tipsmedel, som varje år utgår
till olika idrotts- och friluftsorganisationer. Som exempel må nämnas, att
av de anslag, som varje år beviljas Sveriges riksidrottsförbund, användes
en icke oväsentlig del till instruktions- och utbildningsverksamhet inom
de olika specialförbunden. Den ökning av denna utbildningsverksamhet,
som motionärerna föreslagit oeh vilken onekligen är i hög grad angelägen,
synes därför böra förverkligas genom att ökade bidrag av tipsmedel ställs
till förfogande för ändamålet.
Svenska kommunförbundet — som framhåller att efterfrågan på utbildade
instruktörer för idrotts- och friluftsliv snart blir större än tillgången
samt understryker det kommunala intresset av att behovet av utbildade
instruktörer tillgodoses — ställer sig positivt till de begärda utredningarna.
Utskottet. I och för sig torde enighet råda om angelägenheten av att samhället
ställer lämpliga och väl utbildade instruktörer och ledare till förfogande
för den i vårt land bedrivna ungdoms- och fritidsverksamheten. Detta
understryks i bl. a. skolöverstyrelsens över motionerna I: 6 och II: 8 avgivna
utlåtande, i vilket också erinras om att 1962 års ungdomsutredning enligt
sina direktiv har att pröva frågan om utbildning av ungdomsledare i
hela dess vidd. Ungdomsutredningen, som är införstådd med att behovet av
rekrytering och utbildning av ungdomsledare i fortsättningen ägnas ökad
uppmärksamhet, ansluter sig i princip till tanken på en undersökning av
formerna för utbildning av ledare och instruktörer och säger sig inte ha
några invändningar mot att därvid prövas möjligheterna att engagera
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 196i
15
idrottsmän som är eller varit aktiva på tävlingsidrottens område. Eftersom
ungdomsutredningen f. n. undersöker formerna för och inriktningen på den
allmänna ungdomsledarutbildningen — en undersökning som väntas resultera
i konkreta förslag under år 1965 -— anses emellertid starka skäl tala
för att den i motionerna I: 6 och II: 8 påyrkade utredningen påbörjas först
sedan förslag framlagts i nämnda hänseende.
Utskottet sympatiserar för sin del med tanken på en utredning i de frågor
som framförts i motionerna men anser i likhet med ungdomsutredningen
lämpligast, att därmed får anstå tills resultatet av dennas allmänna undersökningar
framlagts. Huruvida en blivande undersökning i ämnet bör
anförtros åt ungdomsutredningen eller åt annat utredningsorgan lämnar
utskottet här öppet; i vidaste bemärkelse kan väl den väckta frågan sägas
falla inom ramen för ungdomsutredningens uppdrag. En blivande utredning
synes såsom motionärerna tänkt sig även böra ta sikte på skolans roll
i förevarande sammanhang. Likaså kan anledning finnas att närmare undersöka
formerna för ökade samhällsinsatser i fråga om instruktörsverksamheten
inom idrottsrörelsen på sätt föreslagits i motionerna I: 541 och
II: 666. Utskottet — som därjämte vill erinra om att riksidrottsstyrelsen nyligen
för egen del tillsatt en utredning angående den framtida utbildningen
av idrottsledare och idrottsinstruktörer — föreslår att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet sålunda anfört.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 6 och II: 8
samt I: 541 och II: 666, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 17 november 1964
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 171.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
640019