Nr 171—17.1
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 196b
1
Nr 171
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utbildning och
fortbildning av företagare.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Torsten Andersson (I: 474) och den andra inom andra kammaren
av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (II: 601), har hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj: t måtte anhålla om skyndsam och förutsättningslös
utredning av frågan, under vilka former en särskild utbildning och
fortbildning av företagare skall kunna ordnas, samt att de förslag vartill
utredningen kan föranleda snarast möjligt måtte föreläggas riksdagen.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen I: 474.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen och statens institut
för hantverk och industri, varjämte Sveriges hantverks- och industriorganisation
och Företagarföreningarnas förbund begagnat sig av erhållet tillfälle
att yttra sig över motionerna.
Skolöverstyrelsen har anfört följande.
Vissa folkhögskolor som t. ex. Framnäs, Tollare och Tärna har mottagit
elever av i motionerna avsett slag vid sina vinterkurser eller vid speciella
kurser för arbetsledare inom industrin. Vidare tar exempelvis Leksands
folkhögskola vid uppläggningen av sina kurser hänsyn till företagsledarfrågorna
inom hantverk och industri.
Överstyrelsen anser det väckta spörsmålet viktigt och vill erinra om att
en kurs för folkhögsltollärare i arbetsmiljöns problem anordnades av överstyrelsen
på Hagabergs folkhögskola hösten 1963 under ledning av lektorn
vid Göteborgs universitet Nils-Axel Liljedahl. Som en följd härav
diskuteras anordnandet av flera universitetscirklar i ämnet för bland
andra folkhögskollärare.
Överstyrelsen får vidare erinra om att överstyrelsen i sitt den 14 februari
1964 avgivna utlåtande över fackskoleutredningens betänkande Fackskolan
understrukit, att folkhögskolan kan bli ett värdefullt komplement till den
ekonomiska och tekniska fackskolan genom att ge fördjupad insikt i arbetsmiljöns
samarbets- och ledarproblem och genom att underlätta den
fackskoleutbildades anpassning till och insats i arbetslivet, överstyrelsen
har i utlåtandet dessutom framhållit att folkhögskolan under vissa be
1
Dihang till riksdagens prolokoll 196b. G samt. Nr 171—17J
2 Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1964
tingelser kan bedömas ha givna fördelar framför den sociala fackskolan,
när det gäller förberedelser för framför allt arbetsledar- och socialvårdsuppgifter.
Vuxenutbildningen utreds för närvarande av gymnasieutredningen och
den ligger också inom ramen för det problemkomplex, som behandlas av
yrkesutbildningsberedningen. Enligt överstyrelsens mening torde de i motionerna
upptagna frågorna komma att närmare belysas och prövas av
dessa utredningar, varvid torde komma att beaktas bland annat de uppgifter
som folkhögskolorna kan fullgöra i sammanhanget.
Statens institut för hantverk och industri har anfört följande.
Motionerna syftar till att åtgärder skall vidtagas för att få till stånd en
utbildning av och fortbildning för företagare i främst näringslivets och
företagsamhetens problem: företagsledning, produktionsledning, försäljning,
administration in. in.
Vad först avser den grundläggande utbildningen i företagsekonomi —
bokföringens och kalkylationens grundelement m. m. — torde denna vara
och än mera komma att bli tillfyllest inom det normala utbildningsväsendet
efter grundskolans slutliga genomförande och fackskolornas tillkomst.
Betydelsefull i grundutbildningshänseende är även den handelstekniska
undervisning, som bedrives vid yrkesskolorna och av landets korrespondensinstitut,
vilka senare bl. a. har ett flertal speciellt avpassade grundläggande
företagsekonomiska kurser för yrkesutövare inom hantverk och
mindre industri.
Om åtgärder för en mera grundläggande allmän företagsekonomisk utbildning
för företagare icke är eller blir så starkt av behovet påkallade,
så är kravet på en ändamålsenligt anordnad fortbildning så mycket större.
Denna fortbildning bör göra företagaren skickad att såsom företagsledare
i olika avseenden kunna administrera sitt företag med beaktande
av den aktuella utvecklingen inom näringslivet och inom företagsekonomiens
och administrationsmetodikens olika områden, såsom redovisning,
organisation, arbetsledning, affärsjuridik, kontorsteknik, budgetering och
kalkylation m. m. Fortbildningen kommer mestadels att rikta sig till yrkesmannen
och företagsledaren, som redan är ute i produktionen. Med
hänsyn till att företagsledaren under icke alltför lång tid kan vara borta
från sitt företag, torde det bli nödvändigt med relativt korta kurser, 1—2
veckor, som var för sig behandlar olika ämnen inom företagsekonomien
och företagsledningens metodik. Kursavsnitten bör emellertid vara så
konstruerade, att de tillsammans bildar ett sammanhängande logiskt helt.
De bör sinsemellan vara åtskilda av så långt — dock icke för långt —
tidsmellanrum att störningar icke behöver uppkomma i företagarens rörelse
genom en alltför tät bortovaro. Tid bör emellertid givas för självstudier
och praktisk tillämpning. Institutet har inom vissa tekniska arbetsområden
haft goda erfarenheter av på så sätt upplagda kurser. Ett
problem kan vara den ojämna allmänna kunskapsnivån. En viss allmän
kunskapsgrund torde böra fastställas — exempelvis i nivå med vad som
kräves för erhållande av mästarbrev (jfr k. k. 11/10 1940). Dessa allmänna
kunskaper bör kunna inhämtas av företagaren själv t. ex. genom kurser
vid ortens yrkesskola, handelsskola o. d. eller genom korrespondensstudier.
I viss utsträckning har emellertid också genom institutet sedan
många år tillbaka anordnats kurser i bokföring och kalkylering syftande
att meddela de kunskaper, som krävas för erhållande av mästarbrev.
Statsutskottets utlåtande nr 171 år li)6i
3
Institutet anser det sålunda vara värdefullt och ändamålsenligt, att den
egentliga förelagsledarfortbildningen utifrån en mera allmän kunskapsgrund
koncentreras på de ämnen, som ovan nämnts, i avsikt att göra företagsledaren
skickad att kunna lösa de dagliga praktiska problem, som
möter honom i produktionen. Visar sig ett behov uppstå, kan givetvis
vissa kortare preparandkurser i allmänna grundläggande ämnen anordnas
av institutet.
Institutet har en långvarig erfarenhet av anordnande av kurser för företagsledare
i skilda ekonomiska och administrativa ämnen. Det må erinras
om, att institutet enligt sin instruktion har att »verka för höjande av
yrkesskicklighet och lönsamhet inom hantverk och industri» och därvid
''särskilt bl. a. »till behandling upptaga yrkesmännens olika praktiska
problem av teknisk eller teknisk ekonomisk natur». I begynnelsen av institutets
verksamhet anordnades i mycket stor utsträckning s. k. mästarkurser
inom skilda yrken. Dessa kurser omfattade såväl tekniska moment
rörande materiel, arbetsmetoder, arbetsredskap m. m. som ekonomiska
och administrativa frågor. 1 takt med den tekniska utvecklingen har institutets
verksamhet alltmera specialiserats. Numera anordnas mestadels
separata specialkurser av både teknisk, ekonomisk och administrativ karaktär,
även om företagsekonomiska moment i större eller mindre omfattning
mången gång ingår i de tekniska specialkurserna. För företagsledare
särskilt avsedda företagsekonomiska och administrativa kurser anordnas
såväl bransch- och yrkesvis som allmänt näringslivsinriktade. Allmänt
inriktade kurser förekommer särskilt inom institutets rationaliseringstjänst
och då ofta i förening med rent rationaliseringstekniska inslag, ett
förhållande som institutet vid en ev. utbyggd företagsledareutbildning av
naturliga skäl anser böra vara bestående. Under senare år har rationaliserings
tjänst ens kurser i stor utsträckning varit inriktade på arbetsledning,
ibland i kombination med undervisning i teknisk arbetsförenkling
enligt MTM-metoden, vilken undervisning även anordnats såsom separata
kurser. Kurser i lönsamhetskontroll och lönsamhetsberäkning, organisation
m. in. ha även förekommit. Dylika kurser ha även anordnats för särskilda
yrken och branscher, men inslag härav har även förekommit i tekniska
fackkurser. Separat har även förekommit bokförings- och kalkyleringskurser
samt skattetekniska och affärsjuridiska sådana.
Av det ovan anförda torde framgå, att institutet har icke obetydliga resurser
att erbjuda, därest frågan om en utbyggd företagsledareutbildning
skulle bli aktuell. Alla de ämnesmoment, som skulle erfordras för en dylik
mera praktiskt lagd fortbildning med sikte huvudsakligen på de administrativa
och företagsekonomiska problem, som företagaren möter i sin
dagliga verksamhet, kan återfinnas vid institutet. För institutet ligger det
därför nära till hands att åtaga sig en utökad verksamhet för företagsledare.
Olika specialkurser bör, om en organiserad företagsledareutbildning
blir aktuell, såsom ovan antytts, sammanfogas till ett enhetligt system med
de olika delkurserna organiskt infogade i varandra. Slutintyg (ev. betyg
efter prov) bör givas efter genomgång av hel kursserie. För erhållande av
en mera smidig och efter det individuella fortbildningsbehovet avpassad
fortbildningsform bör såsom tidigare nämnts även möjligheten stå öppen
att genomgå enstaka kurs, för vilken i sa fall endast intyg bör lämnas.
En särskild fråga utgör finansieringen av ifrågavarande kurser. Avgifterna
måste bli relativt höga jämfört med avgifterna inom det allmänna
undervisningsväsendet, ca 200 kr/kursvecka. De lärarkrafter, som står tdl
4
Statsutskottets utlåtande nr 171 år ItHih
förfogande för dylika specialkurser, är fåtaliga och betingar sig relativt
höga arvoden. Bl. a. från denna synpunkt hör så mycket som möjligt av
de allmänna företagsekonomiska kunskaperna inhämtas genom det allmänna
utbildningsväsendet. Härvid kan även lämpliga folkhögskolekurser komma
i fråga.
För de specialkurser, som enligt institutets mening är nödvändiga och
som bör komma till stånd, skulle ett särskilt statligt ekonomiskt stöd vara
erforderligt. Då ifrågavarande kurser i hög grad skulle kunna verka
för förebyggande av arbetslöshet genom att främja ev. verksamhet för
företagsamhetens lokalisering, ifrågasätter institutet därest icke särskilt
anslag kan beviljas, huruvida icke medel för dylika kurser skulle lämnas
från de anslag, som arbetsmarknadsstyrelsen har till förfogande.
Institutet har redan i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen i informativt
syfte i Norrbottens län anordnat ett s. k. företagsspel, belysande företagsamhetens
problem i denna landsdel. Program bifogas.1 Deltagande i
dylika spel liksom i konferenser och informationsdagar, anordnade av
institutet i samarbete med Sveriges Hantverks- och Industriorganisation,
olika företagarföreningar, bransch- och yrkesförbund m. fl., utgör även
ett mycket gott komplement till företagsledarens egen fortbildning. En utökning
av denna verksamhet och intensifierad upplysning om densamma
är också synnerligen påkallad. I sina riksdagspetita har institutet framhållit
önskvärdheten av att medel skulle stälias till institutets förfogande
för en vidgad upplysningsverksamhet i rationaliseringsfrågor. Tagen i
vidare bemärkelse bör nämnda verksamhet givetvis avse företagsledarens
samtliga funktioner. Härvid kan också bringas i erinran partimotioner
i samma ämne, omnämnda bl. a. i statsutskottets utlåtande nr 201/1956.
Beträffande motionens hemställan om en förutsättningslös och skyndsam
utredning i frågan får institutet uttala, att en dylik utredning i dagens
läge synes obehövlig. Enligt institutets uppfattning vore det värdefullt
och lämpligt, om statsutskottet ville föreslå riksdagen att i skrivelse till
Kungl. Maj :t ge uttryck för en önskan, att en företagsledarutbiiöning försöksvis
finge igångsättas av institutet och arbetsmarknadsstyrelsen i samråd
med utnyttjande av medel, som arbetsmarknadsstyrelsen kan ha till
förfogande för ändamålet. Resultatet av försöksverksamheten finge därefter
bli avgörande för ev. vidare åtgärder.
Sveriges hantverks- och industriorganisation har anfört hl. a. följande.
Organisationen har haft tillfälle att taga del av hantverksinstitutets samtidigt
avgivna remissutlåtande till statsutskottet och vill till alla delar ansluta
sig till de synpunkter och önskemål, som institutet framför i sitt
yttrande. Den av motionärerna önskade snabba och kraftiga förstärkningen
av företagarutbildningen torde lämpligast ske genom ett betydligt ökat
stöd till institutets allmänna utbildningsverksamhet, kursverksamhet och
metodutvecklande och rationaliseringstekniska arbete.
Organisationen vill instämma i den hemställan, som hantverksinstitutet
gjort i sitt remdssutlåtande om att statsutskottet måtte föreslå riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge uttryck för en önskan att en företagsledarutbildning
försöksvis finge igångsättas av institutet och arbetsmarknadsstyrelsen
i samråd med utnyttjande av medel, som arbetsmarknadsstyrelsen
kan ha till förfogande för ändamålet.
1 Här uteslutet.
Statsutskottets utlåtande nr 171 år li)6-i
o
Företagarföreningarnas förbund liar anfört bl. a. följande.
Otvivelaktigt har ett betydande antal i och för sig sunda företagsprojekt
misslyckats på grund av bristande kunskaper — inånga gånger i rent elementära
ting — hos företagsledaren, i vissa fall med betydande sociala
problem som följd.
Det må också framhållas, att det mindre företaget oftast icke har tillräckliga
ekonomiska resurser för att till sig knyta specialister inom teknik,
ekonomi m. m., varför företagsledaren själv oftast har att taga ställning
till frågor på såväl ekonomiska, tekniska och kommersiella områden.
Det finns god utbildning på nästan alla områden och denna utbildning
är i regel mycket grundlig och tar flera år i anspråk endast för ett enda
yrke, men för företagsledarens avancerade yrke finns det i dag ingen sammanhängande
utbildning. Man kan icke antaga som självklart att en god
tekniker eller ekonom skall kunna klara uppgiften som företagsledare.
I motionen framhålles att vissa utbildningskurser för företagare för närvarande
arrangeras bland annat genom enskilda organisationer inom näringslivet
samt statens institut för hantverk och industri. Dessa kurser,
som anordnas såväl centralt som regionalt, omfattar oftast ett fåtal dagar
och syftar huvudsakligen till vidareutbildning inom olika specialområden.
Förbundet vill i detta sammanhang framhålla att dessa typer av kurser
är av största betydelse för hantverkets och den mindre industrins utveckling
och en breddning och intensifiering av desamma bör stödjas, varvid
detta liksom oftast hitintills bör ske i intimt samarbete med företagareföreningarna
så att deras erfarenheter av respektive läns näringsliv blir
utnyttjat.
Dessa kurser kan dock för närvarande icke täcka utbildning och fortbildning
av företagare i den utsträckning som motionären föreslår. En
sådan utbildning förutsätter betydligt längre kurser, där kursavgifterna kan
komma att bli så stora, att enbart dessa avskräcker från deltagande, därest
desamma helt skall betalas av deltagarna själva. Härtill kommer att redan
etablerade företagare inom hantverk och mindre industri i de flesta fall
har svårt att vara borta från sina företag under en längre sammanhängande
period.
Förbundet anser därför, att bland de utbildningsvägar, som bör prövas,
är korrespondensstudier i kombination med kortare regionala och centrala
preparandkurser. De organisatoriska problemen för en kursverksamhet
synas också böra prövas i syfte att få till stånd en lämplig samordning.
Med hänvisning till vad anförts får Företagarföreningarnas Förbund tillstyrka
en förutsättningslös utredning av frågan under vilka former en
särskild utbildning och fortbildning av företagare skall kunna ordnas.
I anledning av vad statens institut för hantverk och industri anfört därom
att institutet i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen igångsatt viss försöksverksamhet
på förevarande område har utskottet under hand inhämtat
kompletterande upplysningar från arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa har
sammanfattats i eu den 29 oktober 1964 dagtecknad promemoria, vilken har
följande innehåll.
Arbetsmarknadsläget i Norrland har som bekant under åtskilliga år varit
ogynnsamt. På grund av de pågående strukturförändringarna i näringslivet,
främst inom skogs- och lantbruk, har arbetslöshet och undersysselsättning
C)
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 1967
uppkommit speciellt i glesbygderna samtidigt som den expansion av kusttrakternas
näringsliv som dock ägt ruin icke varit av tillräcklig omfattning
för att kunna bereda de arbetslösa ny sysselsättning. — Arbetsmarknadsstyrelsen
har speciellt under de senaste åren vidtagit en rad arbetsmarknadspolitiska
åtgärder i syfte att lösa de arbetsmarknadsproblein som är
särskilt utmärkande för denna del av landet. Så har t. ex. arbetsförmedlingsverksamheten
gjorts effektivare. Eu speciellt i Norrland väl utbyggd omskolningsorganisation
har byggts upp varigenom de arbetslösa kunnat erbjudas
rika möjligheter till kostnadsfri yrkesutbildning i former som är speciellt
avpassade för vuxna personer, som härigenom på nytt blivit attraktiva på
arbetsmarknaden. Stor vikt har även lagts vid att främja arbetskraftens
geografiska rörlighet genom särskilda ekonomiska bidrag i samband med
flyttning från eu ort till en annan.
Samtidigt med att dessa och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder har
utformats har arbetsmarknadsstyrelsen ägnat allt större uppmärksamhet
åt åtgärder av lokaliseringspolitisk art i syfte att tillföra det norrländska
näringslivet nya arbetstillfällen. Under de senaste åren har härigenom ett
relativt stort antal nya företagsetableringar ägt rum.
Vid genomförandet av detta lokaliseringspolitiska program har styrelsen
blivit allt mera övertygad om att det inte räcker att söka stimulera i gång
varande företag i syd- och mellansverige, där arbetskraftsbristen på sina
håll är synnerligen besvärande, att förlägga sin verksamhet till sysselsättningssvaga
områden. Av stor betydelse är också att företagsamheten i glesbygderna
speciellt i småföretagens form, i första hand kan behålla den arbetskraft
de har och även i de fall så är möjligt, stimuleras att utöka sin
verksamhet med nya arbetstillfällen som resultat. För att detta skall kunna
ske är det ofta icke tillräckligt att företagaren själv är en kunnig yrkesman
inom sin bransch utan även att han besitter speciella kunskaper om företagsledningens
praktiska problem i ett modernt näringsliv. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens
uppfattning torde många småföretagare sakna egentlig
utbildning i dessa avseenden och kan på grund därav icke utveckla sitt
töretag i den utsträckning som betingelserna i övrigt skulle kunna ge underlag
för. För att sålunda främja en ur arbetsmarknadssynpunkt angelägen
stabilisering och utbyggnad av småföretag i sysselsättningssvaga områden
— och även för att främja nyetableringar — borde särskilda åtgärder i form
av speciellt upplagd företagsledarutbildning sättas in i sysselsättningsbefrämjande
syfte.
Med denna bakgrund som här har skisserats vände sig arbetsmarknadsstyrelsen
den 18 september 1963 till Statens institut för hantverk och industri
(SHI), Sveriges Hantverks- och Industriorganisation och Svenska
Arbetsgivareföreningen. En arbetsgrupp behandlade frågan och presenterade
ett förslag till en försöksutbildning av företagare inom småindustrin
i form av ett töretagsspel, som ursprungligen hade utarbetats av representanter
för SHI och lokala organisationer i Norrbotten. Arbetsgruppen rekommenderade
att eu försökskurs skulle komma till stånd och att SHI borde
åtaga sig huvudmannaskapet.
SHI förklarade sig i alla avseenden beredd att åtaga sig ansvaret för utbildningen
men förklarade sig ej ha medel tillgängliga för denna verksamhet.
— Genom särskilda beslut åtog sig arbetsmarknadsstyrelsen att täcka
kostnaderna för denna kurs.
Kursen förlädes till folkhögskolan i Övertorneå och pågick under tiden
Statsutskottets utlåtande nr 171 år 196b
den 20_den 26 mars 1964. Totala kostnaden inklusive kostnaderna for del
tagarnas
kost och logi uppgick till ca 27 000 kr.
19 kursdeltagare uttogs av länsarbetsnämnden efter nära sarnrad med
företagarföreningen och SHI.
Av de 19 kursdeltagarna hade 13 eget företag i storleksordningen 1—13
anställda (1 sysselsatte dock ca 300 hemarbetande kvinnor med stickning
av vantar). De övriga 6 hade inga anställda. — Enligt uppgifter från kursdeltagarna
räknade dessa med att framgent kunna utöka sina olika verksamheter
så att arbetsuppgifterna skulle kunna sysselsätta ytterligare ett
50-tal heltidsanställda.
Såvitt arbetsmarknadsstyrelsen kunnat finna är erfarenheterna av denna
kurs goda. Arbetsgruppen har mera systematiskt bearbetat dessa erfarenheter
från den första kursen i Övertorneå och med ledning härav planeras nu
under hösten ytterligare 3 försökskurser med modifierad uppläggning, varav
en i Norrbotten, en i Västerbotten och en i Västernorrlands län. SHI har
på samma sätt som skedde i fråga om den första kursen åtagit sig att arrangera
dessa kurser och arbetsmarknadsstyrelsen har förklarat sig beredd att
svara för de därmed förenade kostnaderna. Vad avser kursernas pedagogiska
uppläggning och drift in. in. får styrelsen hänvisa till SHI for narma
re
uppgifter. ...
Arbetsmarknadsstyrelsen anser att erfarenheterna av en vidgad försöksverksamhet
i första hand bör avvaktas. Styrelsen finner således f. n. ej anledning
påyrka särskild utredning rörande behovet och utformningen av
den typ av företagsledarutbildning som här behandlats och som är av speciell
arbetsmarknadspolitisk betydelse.
Utskottet. Den i motionerna väckta frågan tilldrar sig ur flera synpunkter
uppmärksamhet från det allmännas sida. Inte minst från arbetsmarknadspolitiska
utgångspunkter ter det sig naturligt med samhälleliga insatser
som ett komplement till företagsledarnas egna ansträngningar i syfte att
fördjupa insikterna i den mångfald problem som möter dem i produktionen.
Behovet av åtgärder från det allmännas sida belyses också klart i remissyttrandena
över motionerna. Skolöverstyrelsens utlåtande ger belägg föi folkhögskolornas
betydelsefulla roll i samband med vuxenutbildningen på förevarande
område. Överstyrelsen erinrar vidare om det utrymme denna utbildning
erhållit på gymnasieutredningens och yrkesutbildningsberedningens
utredningsprogram. Särskilt intresse knyter sig till den försöksverksamhet
som statens institut för hantverk och industri etablerat i samråd
med arbetsmarknadsstyrelsen i form av s. k. företagsspel i Norrbottens lan.
Såsom framgår av arbetsmarknadsstyrelsens ovan återgivna promemoria
har denna verksamhet fördjupats och utbyggts genom planerandet av ytterligare
ett antal försökskurser i landets nordliga delar. Den i motionerna
väckta frågan kan därför sägas ha blivit vederbörligen uppmärksammad
genom redan vidtagna åtgärder. Under sådana förhållanden kan utskottet
instämma i hantverksinstitutets och arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning
alt den i motionerna begärda särskilda utredningen i dagens läge tår anses
obehövlig.
8
Statsutskottets utlåtande nr 171 år li)6b
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
alt motionerna 1:474 och 11:601 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 november 1964
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
f i ån för sta kammaren: herrar Gillslröm, Boman, fröken Andersson,
heiiar Einar Persson, Birger Andersson, Axel Johannes Andersson, Virgin,
Fritz Persson, Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson,
Mårtensson, Bengt Gustavsson och Nils-Eric Gustafsson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Ståhl, Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka,
Almgren, fröken Elmén, herr Eliasson i Sundborn, fru Lexvén-Eliasson,
herrar Svensson i Ljungskile, Carbell, Gustafsson i Uddevalla, Heidenberg
och Palm.