8
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 196b
Nr 169
Utlåtande i anledning av väckta motioner om femdagarsvecka
inom försvaret.
(l:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (1:460) och den andra inom andra kammaren av
herr Magnusson i Nennesholm (II: 557), har hemställts att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning och
förslag om att femdagarsvecka, i den mån så är möjligt, skall införas inom
försvarsmakten.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 460.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av överbefälhavaren (Bilaga).
Utskottet. Motionärernas förslag om övergång till allmänt friläggande av
lördagen från utbildningsverksamhet medför en råd av problem, som direkt
sammanhänga med värnpliktsutbildningens rationella anordnande och organisering.
Enligt vad utskottet inhämtat äro dessa frågor för närvarande
föremål för ingående undersökningar inom 1960 års värnpliktsutredning,
varvid särskilt spörsmålet om införandet av femdagarsvecka inom försvaret
kommer att behandlas i utredningens betänkande, som beräknas bli avlämnat
nästa år. Vid sådant förhållande och då frågan om övergång till
femdagarsvecka under hela året för statsanställda torde böra prövas i annan
ordning, torde motionerna icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 460 och II: 557 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 november 1964
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. ST AXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 167.
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 1964
9
Bilaga
Överbefälhavaren
Riksdagens statsutskott
I anledning av nådig remiss får överbefälhavaren efter hörande av försvarsgrenscheferna
avge följande yttrande över inom riksdagens första
kammare (I: 460) och riksdagens andra kammare (II: 557) väckta motionerna
om femdagarsvecka inom försvaret.
Överbefälhavaren delar i princip uppfattningen att försvarets personal
så långt som möjligt även i arbetshänseende bör följa utvecklingen inom
den allmänna arbetsmarknaden. Icke minst från rekryteringssynpunkt torde
en sådan anpassning vara ofrånkomlig på längre sikt. I nuläget tillämpas
för den aktiva personal, som ej är direkt engagerad i utbildningsverksamheten,
inom ramen för nu gällande arbetstidsbestämmelser i allmänhet
femdagarsvecka i samma utsträckning, som för jämförbar personal inom
den civila statsförvaltningen. Personal, som är engagerad i utbildningsverksamhet,
är emellertid bl. a. beroende av de tjänstgöringsbestämmelser,
som är fastställda för de värnpliktiga, och kan därför endast åtnjuta fria
lördagar under juni—augusti. För denna personal kan femdagarsvecka i
större utsträckning än vad som enligt ovan tillämpas, för närvarande åstadkommas
endast genom att tjänstgöringen för de värnpliktiga inställes på
lördagar eller annan veckodag under större delen av året än nu eller under
hela året. En sådan åtgärd kommer emellertid att medföra en rad
konsekvenser, som i korthet kan sammanfattas i följande punkter.
1. Från utbildningssynpunkt förutsätter genomförandet av femdagarsvecka
en omfördelning av den till lördagarna bundna utbildningstiden till
övriga veckodagar, så att nettoutbildningstiden blir oförändrad.
Detta skulle innebära antingen att arbetstiden utökas med närmare en
timme per dag eller att antalet kvällstjänster utökas till två. Då gällande
utbildningsbestämmelser för värnpliktiga baseras på ett genomsnittuttag
av 48 timmar per vecka, är det endast undantagsvis möjligt att utan men
för utbildningseffekten kunna genomföra en sådan omfördelning. Erfarenheten
visar att redan en arbetsdag om åtta timmar är i överkant. Följaktligen
är det icke möjligt att under hela eller större delen av utbildningstiden
öka arbetstiden genom omfördelning, utan att utbildningseffekten kommer
att sjunka. En förlängning av den totala utbildningstiden framstår därför
som en ofrånkomlig konsekvens av införandet av femdagarsvecka inom försvaret
— även om den fortsatta rationaliseringen inom utbildningsorganisationen
kan komma att medföra vissa vinster.
Motsvarande gäller för den utbildnings- och kursverksamhet, som äger
rum vid försvarets utbildningsanstaltcr. En förlängning av kurstiderna vid
dessa kommer därjämte att medföra ytterligare problem att kunna anpassa
och samordna verksamheten vid utbildningsanstalterna såväl till utbildningsverksamheten
i övrigt inom försvaret som till den civila utbildningsverksamheten.
2. Från kostnadssynpunkt kommer en omfördelning av arbetstiden en -
10
Statsutskottets utlåtande nr 169 år 196''r
ligt ovan oundvikligen att medföra väsentligt ökade utgifter för utbildningsverksamheten,
främst genom övertidsersättningar och traktamenten
för i utbildningsverksamheten engagerat befäl resp. instruktörer och lärare.
Även ett ökat behov av befäl och en utbyggnad av utbildningsanstalterna
torde komma att erfordras, om femdagarsveckan konsekvent genomföres
inom försvaret.
3. Från beredskapssynpunkt medför införandet av femdagarsvecka ytterligare
kostnader. Den ständiga incidentberedskapen måste i ännu högre
omfattning än nu personellt tillgodoses genom antingen omfördelning av
arbetstid i ökad omfattning eller ökat uttag av övertid.
Då omfördelning av arbetstid måste ske på bekostnad av utbildningsarbetet
torde utbildningsorganisationen i sådant fall behöva tillföras ytterligare
arbetskraft.
Även ett ökat uttag av övertid medför konsekvenser bl. a. av kostnadsmässig
karaktär. Därjämte bör i detta sammanhang hänsyn tagas till personalens
inställning till en sådan kontinuerlig tjänstgöring på övertid.
4. Från de värnpliktigas personliga synpunkter bör vidare framhållas,
att lediga lördagar under hela utbildningsåret torde komma att medföra
ytterligare krav ifråga om förbättrade ekonomiska förmåner — främst
ifråga om fria eller rabatterade resor till hemorten, men även ifråga om
penningbidrag och övriga ekonomiska förmåner. Erfarenheten av nu tillämpad
lördagsledighet under sommarmånaderna visar tydligt, att värnpliktiga,
som fullgör tjänstgöring långt från hemorten, endast i begränsad
utsträckning kunnat utnyttja veckoslutsledigheterna för hemresan. Redan
nu har det därför visat sig nödvändigt för de militära myndigheterna
att vidtaga olika åtgärder — ofta i samarbete med de kommunala myndigheterna
på garnisonsorten — för att tillgodose de värnpliktigas behov av
fritidssysselsättning under den utökade veckoslutsledigheten. En utökning
av antalet fria lördagar torde sålunda komma att medföra ytterligare insatser
av olika personalvårds- och fritidssysselsättningsåtgärder, med därav
följande krav på ökade personella och ekonomiska resurser.
Såsom ovan påvisats är frågan om ett konsekvent genomförande av femdagarsveckan
inom försvaret intimt förknippat med effekten och längden av
de värnpliktigas utbildning samt beredskapsskäl. Därjämte tillkommer i
sammanhanget icke oväsentliga kostnader, vare sig femdagarsveckan genomföres
genom omfördelning av arbetstid eller genom förlängning av utbildningstiden.
Då de anförda frågeställningarna torde äga nära anknytning
till det utredningsuppdrag som meddelats 1960 års värnpliktsutredning,
synes övervägande skäl tala för att dessa närmare prövas och utredes
i anslutning till detta uppdrag.
Då därjämte frågan om lediga lördagar för den fast anställda personalen
torde vara av sådan karaktär, att den bör lösas förhandlingsvägen, synes
någon av motionärerna yrkad särskild utredning icke erforderlig.
På uppdrag av överbefälhavaren
CARL ERIC ALMGREN
Chef för försvarsstaben
Urban Rosenblad
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640019