Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964
1
Nr 36
Utlåtande i anledning av väckta motioner om översgn av trafiklagstiftningen.
Tx-edje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 44 i första kammaren av herr Jacobsson,
Gösta, och herr Kaijser och nr 56 i andra kammaren av fröken Karlsson och
herr Magnusson i Borås.
I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam utredning angående översyn
av trafiklagstiftningen i dess helhet under hänsynstagande till de ändrade
förhållanden som uppstår vid övergång till högertrafik».
över motionerna, för vilkas innehåll nedan redogöres, har utskottet på
sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat utlåtande från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Därjämte har på begäran av utskottet yttrande
över motionerna avgivits av Motororganisationernas samarbetsdelegation
(MSD).
Gällande rätt m.m.
Inledning
I den svenska vägtrafiklagstiftningen ingår ett flertal olika författningar.
De grundläggande bestämmelserna om trafiken på väg återfinnes i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (VTF) och lagen samma dag om
straff för vissa trafikbrott (TL). Undantag från VTF:s föreskrifter om
motorcykel stadgas genom förordningen den 5 maj 1960 om mopeder
(MopF). Av övriga i anslutning till VTF utfärdade författningar må nämnas
vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 (VTK) och kungörelsen
samma dag angående vägmärken m.m. (VMK). I vägtrafiklagstiftningen
ingår vidare bland andra lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för
skada i följd av automobiltrafik, lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring
å motorfordon, förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m. (YTF) samt förordningen den 2 juni 1922
om automobilskatt m. fl. skatteförfattningar.
Vägtrafiklagstiftningen har i åtskilliga hänseenden omarbetats och utbyggts.
Huvudförfattningen, VTF, har sålunda alltsedan sin tillkomst ändrats,
huvudsakligen i detaljer, varje år. Mera genomgripande ändringar
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 36
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3(i år W6''i
har vidtagits åren 1955 och 1958 på grundval av förslag som framlagts av
1953 års trafiksäkerhetsutredning. 1955 års reform avsåg trafikreglerna,
medan bl. a. reglerna om behörighet att framföra motorfordon omgestaltades
år 1958. Även TL har ändrats. År 1957 skärptes sålunda trafiknykterhetsbestämmelserna
och år 1958 stadgandena om olovlig körning. Vägtrafiklagstiftningen
har även i övrigt utbyggts. Sålunda har stadganden angående
kryssmärken och säkerhetsanordningar vid plankorsningar mellan
järnväg och väg meddelats genom kungörelsen den 20 februari 1959. I fråga
om det militära försvarets respektive civilförsvarets vägtrafik har den 5 november
1954 utfärdats militär vägtrafikkungörelse ävensom vägtrafikkungörelse
för civilförsvaret.
1 motioner vid 1959 års riksdag hemställdes om översyn av vägtrafiklagstiftningen.
Till stöd för yrkandet anfördes följande.
Den nuvarande vägtrafiklagstiftningen bör, trots att den för relativt få
år sedan underkastades en genomgripande revision, överses i olika hänseenden.
Vissa ändringar däri vidtogs visserligen nyligen på grund av det
förslag som framlades av 1953 års trafiksäkerhetsutredning, men också i
andra hänseenden synes en modernisering vara påkallad. En sådan har
också ställts i utsikt, men något initiativ från Kungl. Maj :ts sida har ännu
icke tagits. Frågan bör lösas med skyndsamhet i samverkan med skilda
vägtrafikintressenter och i samarbete med våra nordiska grannländer. Därvid
bör övervägas bl. a. ändringar i fråga om vägmärkena och reglerna för
belysning av vägarna. Förenklingar av olika slag bör vidtagas. Även parkeringsbegreppets
innebörd bör utredas i syfte att förekomma de tillämpningssvårigheter
som de nuvarande reglerna föranlett framför allt i våra
tätorter. En fråga som med säkerhet kommer att på nytt aktualiseras är
övergången för vårt lands vidkommande till högertrafik.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionerna, nr 44/1959, avstyrkte
andra lagutskottet bifall till motionärernas hemställan och anförde
därvid bl. a. följande.
Givetvis kominer vägtrafiklagstiftningen även framdeles att bli föremål
för översyn. Främst måste uppmärksamheten vara riktad på sådana bestämmelser
som direkt eller indirekt syfta till att öka trafiksäkerheten.
Under överinseende av kommunikationsdepartementet pågår emellertid ett
fortlöpande utredningsarbete på området, bl. a. inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens trafiksäkerhetsråd. Det kan antagas, att flertalet
av de motionärerna väckta frågorna därvid kommer att uppmärksammas.
Enligt utskottets mening är det åtminstone tills vidare lämpligare att fortsätta
med partiella reformer på grundval av sådant utredningsarbete än
att, som motionärerna förordat, göra en samlad översyn av lagstiftningen.
I det följande lämnas en redogörelse för de viktigaste leden i det fortsatta
reformarbetet på vägtrafiklagstiftningens område.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b
3
Vägtrafikförordningen
VTF :s stadgan den har inordnats i följande åtta avdelningar.
I. Inledande bestämmelser: definitioner på vissa i förordningen använda
uttryck;
II. Bestämmelser om fordon: stadganden om fordons beskaffenhet och
utrustning samt om registrering, besiktning och annan fordonskontroll;
III. Bestämmelser om förare av fordon: villkoren för rätt att framföra
fordon och stadganden rörande yrkesmässig utbildning av bil- och motorcykelförare
;
IV. Trafikregler: allmänna föreskrifter, som i fråga om uppträdandet i
vägtrafiken skall gälla för olika slag av vägtrafikanter;
V. Utfärdande av lokala trafikföreskrifter m. m.: bestämmelser om meddelande
av särskilda föreskrifter för trafiken på viss väg eller på vägarna
inom visst område;
VI. Vägmärken m. m.: stadganden om vägmärken, trafiksignaler och
vissa andra trafikanordningar;
VII. Ansvarsbestämmelser; samt
VIII. Särskilda föreskrifter, bl. a. om undantag från VTF:s regler.
I de olika avdelningarna har vidtagits eller övervägs ändringar i bl. a.
följande hänseenden.
Avdelning II. Föreskrifterna i 1 kap. om släpvagnars bromsutrustning
(G § 1 mom.) har skärpts år 1961 (prop. 130, 2 Lu 48, rskr 321). Stadgandena
i 3 kap. om kontroll över motordrivna fordon och släpfordon har underkastats
betydelsefulla ändringar och är även eljest föremål för överväganden.
En särskild sakkunnigutredning skall sålunda överväga möjligheterna
att åstadkomma ett mer rationellt registreringsförfarande. I en
departementspromemoria anges bl. a. följande riktlinjer för utredningens
arbete.
Fordonsregistret bör utformas med hänsyn till dess betydelse i fråga om
fordonskontrollen, bl. a. med aktgivande på den beslutade reformen om
typbesiktning och årlig besiktning av vissa fordon och vad därmed har
samband. Vidare bör beaktas vissa önskemål om en effektivare redovisning
i fordonsregistret av äganderätten till fordon. Reglerna om reservregistrering
av fordon synes vara i behov av viss översyn som lämpligen bör
ske i detta sammanhang. Systemet för registreringsbeteckning av fordon
måste av särskilda skäl nu omarbetas. Vidare finns anledning överväga utformningen
av registreringsskyltarna också i andra hänseenden. Ett effektiviserat
och samtidigt praktiskt smidigt förfarande för bilskatteuppbörd
och även kontrollen över utgörandet av vissa drivmedelsskatter är en
viktig fråga i sammanhanget, liksom problemet att upprätthålla god
kontroll över att försäkringsskyldigheten fullgöres. Frågan om eu förbättring
av statistiken rörande fordon och vad därmed sammanhänger
bör inte lämnas obeaktad av utredningen. Frågan kan vidare bli aktuell
om integration för statistiskt, samhällsplanerande och kommersiellt ändamål
med andra register såsom befolkningsregister och körkortsregister. Det
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964
framstår som angeläget att i samband med en översyn av registreringsorganisationen
söka åstadkomma en sådan uppbyggnad av fordonsregistreringen
att möjligheterna till lämpliga lösningar av här antydda frågor och även
andra spörsmål som kan aktualiseras under utredningsarbetet väl utnyttjas.
En bärande tanke bör vara att övervakningen över gällande bestämmelser
i olika hänseenden bör vara så enkel som möjligt. Det är uppenbart men
bör ändå särskilt betonas, att kostnaderna för fordonsregistreringen måste
hållas på en rimlig nivå. Kostnadsbesparingar bör betraktas som ett tungt
vägande argument i valet mellan skilda alternativ. Särskilt måste eventuella
frågor om nya uppgifter för bilregistret bedömas under noggrant hänsynstagande
till kostnaderna härför. I vilken utsträckning kostnaderna för
fordonsregistreringen skall bäras av de enskilda fordonsägarna bör utredningen
förutsättningslöst pröva. Utredningen bör givetvis i tillbörlig
omfattning hålla kontakt med andra utredningar på närliggande områden
och följa behandlingen av redan framlagda förslag med anknytning till ämnet.
Slutligen bör utomlands genomförda lösningar i olika frågor och vunna
erfarenheter härav med lämplig avvägning tillvaratagas i utredningsarbetet
liksom givetvis vår anslutning i vissa frågor till internationella överenskommelser
och vårt deltagande i internordiska och andra internationella
överläggningar måste beaktas.
Det sålunda lämnade uppdraget torde beröra i huvudsak samtliga bestämmelser
om kontroll genom registrering (10—21 §§). I fråga om typbesiktning
(15 §) har statsmakterna dock redan (prop. 71/1964, SU 99/
1964, rskr 219/1964) beslutat åtgärder i syfte att åstadkomma en effektivare
typbesiktning av nya fordon. På senaste tid har vidare beslut fattats
om reformering av den löpande kontrollen över registrerade fordon (22—
24 a §§). Denna kommer efter genomförandet av beslutet om årlig besiktning
av vissa registrerade motorfordon (prop. 91/1963, 3 Lu 22/1963, rskr
184/1963; prop. 132/1964, 3 Lu 32/1964, rskr 182/1964) att utövas genom
dels årlig kontrollbesiktning av vissa specialfordon, dels årlig kontrollbesiktning
av andra registrerade motorfordon och släpvagnar, som är äldre
än tre år, dels kontrollbesiktning i anledning av föreläggande härom eller
körförbud, meddelade vid årlig kontrollbesiktning, flygande inspektion och
inspektion hos försäljare (jfr prop. 200/1964, 3 Lu 43/1964, rskr 422/1964).
Avdelning III. Bestämmelserna om förare av fordon m. m. övervägs, såvitt
angår stadgandena om körkortssystemet och förareutbildningen, av
bilförarntredningen. Trafiknykterhetskommittén har i delbetänkande (SOU
1963:72) föreslagit ändrade regler om förfarandet i ärenden angående återkallelse
av körkort. Reformerna torde beröra bestämmelserna i 29—36 §§.
Avdelning IV. Vad först gäller stadgandena om korsning i plan mellan
väg och järnväg m. m. (42 §) må under hänvisning till utskottets utlåtande
nr 39/1964 här endast nämnas att i en inom kommunikationsdepartementet
upprättad promemoria angående trafiksäkerhetsarbetet under våren 1964
i punkt 15 uttalas följande.
Statens järnvägar och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ägnar särskild
uppmärksamhet åt möjligheterna att begränsa olycksfallsriskerna vid plan
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964 5
korsningar melian väg och järnväg. Arbetet sträcker sig över ett brett register
— byggande av planskilda korsningar, avstängning av trafikfarliga
plankorsningar i kombination med trafikomläggningar till trafiksäkrare
korsningar, förbättring av befintliga säkerhetsanordningar och uppsättande
av ytterligare sådana, införande av obligatorisk stoppskyldighet vid
korsningar där så anses påkallat samt propaganda, upplysning och undervisning
m. m.
I kap. 3 lämnas särskilda bestämmelser om trafik med fordon. Härigenom
regleras bl. a. användandet av skilda vägbanor (44 §), fordons plats på
väg och i vägkorsning (45 §), hastighet (46 §), möte och omkörning (47 §),
korsande möte (48 §), stannande och uppställning (49 §), tecken och signaler
(50 §), belysning (51 §) och fordons last (52 §). Dessa stadganden
beröres i stor utsträckning av den beslutade övergången till högertrafik.
De författningsändringar som erfordras med anledning av denna reform
övervägs dels av svenska ledamöter i Nordisk vägtrafikkommitté dels av
statens högertrafikkommission. Kommittén, som har i uppdrag att utarbeta
förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning för Danmark, Finland,
Norge och Sverige, avser att under 1964 avlämna ett förslag till enhetliga
trafikregler för de nordiska länderna. Högertrafikkommissionen har enligt
sin instruktion (SFS 1964:27) i uppdrag bl. a. att hos Kungl. Maj :t föreslå
författningsbestämmelser som betingas av trafikomläggningen. Parkeringskommittén
har år 1962 avgivit ett stencilerat betänkande med förslag till vissa
ändringar i VTF rörande parkering och annan uppställning av fordon m. m.
I 4 kap. återfinnes särskilda bestämmelser om trafik med motordrivna
fordon in. in. Såsom framgår av utskottets utlåtande 16/1964 är reglerna
om tillåtet axel- och boggietryck (54 §) under omprövning. Hastighetsbestämmelserna
för tyngre fordon och sammansatta fordon (56 § 1 mom.)
har ändrats genom statsmakternas beslut år 1962 (prop. 155, 3 Lu 34, rskr
278) och är därjämte föremål för ytterligare överväganden. Sålunda har
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med skrivelse den 12 augusti 1963 hos
Kungl. Maj :t framlagt förslag till ändrade hastighetsbestämmelser för personbil
med tillkopplad släpvagn, bl. a. husvagn. I samband härmed föreslås
också vissa ändringar i utrustningsbestämmelserna. Efter beslut av årets
riksdag skall det tidigare försöksvis tillämpade institutet tillfällig hastighetsbegränsning
(56 § 4 mom.) framdeles regelbundet utnyttjas i trafiksäkerhetens
intresse (prop. 132, 3 Lu 32, rskr 182). Genom statsmakternas
förutnämnda beslut år 1962 infördes i 58 § VTF och 10 § MopF skärpta
bestämmelser om fordons behandling i syfte att förebygga störande buller
och färdsätt. Dessa bestämmelser omfattas av Nordisk vägtrafikkommittés
uppdrag (jfr 3 Lu 5/1964).
Särskilda bestämmelser för gående lämnas i 6 kap. (60 §). Även dessa
bestämmelser övervägs av Nordisk vägtrafikkommitté. År 1961 infördes
bland dessa stadganden en rekommendation om gåendes utrustning i mörker
(jfr 2 Lu 63/1960 och 3 Lu 15/1964).
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 196i
Avdelning V. Förslag till ändring i VTF:s bestämmelser om utfärdande
av lokala trafikföreskrifter har nyligen framlagts i prop. 176/1964.
Avdelning VI. Stadganden om vägmärken återfinnes i 64 § VTF och i
VMK. Nordisk vägtrafikkommittés aviserade förslag avses skola omfatta
även enhetliga vägmärken för de nordiska länderna.
Trafikbrottslagen
I TL har upptagits regler om ansvar för vårdslöshet i trafik (1 §), hindrande
eller störande av trafik (2 §), olovlig körning (3 §), trafiknykterhet
(4 §) och smitning (5 §). Trafikmålskommittén föreslår i sitt betänkande
(SOU 1963:27) ändrad lydelse av 1 § TL. I delbetänkande (SOU 1963:72)
föreslår vidare 1957 års trafiknykterhetskommitté genomgripande ändringar
i trafiknykterhetsbestämmelserna.
Yrkestrafikförordningen
Landtransportmedlen har sedan 1920-talet varit föremål för trafikpolitiska
tillståndsregleringar av olika slag. Såvitt angår automobiltrafiken
återfinnes bestämmelserna på området i YTF. De av statsmakterna år 1963
beslutade riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken (prop. 191, SU 3 Lu 1,
rskr 424) har medfört och kommer under följande år att medföra ändringar
i YTF. Från och med den 1 juli 1964 har sålunda vissa transporter helt
undantagits från tillämpning av YTF :s bestämmelser eller från däri föreskriven
behovsprövning. I fråga om persontrafiken på landsväg har bl. a.
samåkning i vanliga personbilar till och från arbetsplatser och skolor helt
undantagits från tillståndstvång. De nu angivna reformåtgärderna ingår i
den första reformetappen. Ytterligare ändringar i YTF ingår som ett led i
genomförandet den 1 juli 1966 av den andra reformetappen. Det beslutade
handlingsprogrammet skall i sin helhet ha genomförts den 1 juli 1968, som
är riktpunkten för den tredje reformetappen.
YTF:s bestämmelser om förares arbets- och vilotid m. m. övervägs f. n.
av körtidsutredningen, som har i uppdrag att utreda regleringen av arbetsförhållandena
inom landsvägstrafiken. I direktiven för de sakkunniga framhålles
bl. a. att de ur trafiksäkerhetsintresset härledda motiv, som ligger
baltom nu gällande arbetstids- och körtidsreglering inom den yrkesmässiga
trafiken, talar för att en reglering sker av körtider m. m. även för förare
som är verksamma inom handels- och industriföretag och annan kommersiell
icke yrkesmässig trafik. De sakkunniga skall närmare pröva vilka kategorier
av fordonsförare som bör vara underkastade dylika bestämmelser
och skall vidare bl. a. företa en omprövning av de i 28 § YTF intagna körtidsbestämmelserna
från trafiksäkerhetssynpunkt samt från sociala och eko
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964 7
nomiska aspekter. De sakkunniga skall också utarbeta förslag till åtgärder
i syfte att åstadkomma en mer effektiv kontroll och övervakning av bestämmelsernas
efterlevnad. Utredningens betänkande beräknas kunna framläggas
under innevarande höst.
Skrivelse från högertrafikkommissionen
I en den 29 april 1964 dagtecknad skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet
har högertrafikkommissionen anfört följande.
Vid planläggningen av de åtgärder, som erfordras för att genomföra
övergången till högertrafik har högertrafikkommissionen att tillse att trafikomläggningen
kan ske med minsta möjliga friktioner samt så att trafiksäkerheten
på allt sätt tillgodoses.
Omläggningen till högertrafik torde för flertalet trafikanter medföra anpassningssvårigheter.
Vid de diskussioner som förts inom kommissionen
beträffande möjligheterna att göra övergången så enkel och trafiksäker
som möjligt har därför bl. a. framhållits önskvärdheten av att i anslutning
till övergången till högertrafik ändringarna i trafikförfattningarna begränsas
till endast sådana, som har direkt samband med själva trafikomläggningen.
I den mån ändringar i eller tillägg till trafikförfattningarna i övrigt
skall införas, torde dessa sålunda antingen bringas i tillämpning i god tid
före trafikomläggningen och senast från och med 1 januari 1966 eller anstå
till viss tid efter trafikomläggningen. Syftet härmed är att tidsperioden
närmast omkring tidpunkten för trafikomläggningen kan reserveras för införandet
och inlärandet av sådana regler, som har direkt samband med
trafikomläggningen. .....
Kommissionen, som är orienterad om att en rad ändringar i vägmärkeskungörelsen
och vägtrafikförordningen är aktuella, har ansett sig böra
giva denna sin mening tillkänna.
Enligt vad kommissionen erfarit beräknas Nordisk vägtrafikkommitté
komma att i höst framlägga ett betänkande och vidare har genom motioner
till årets riksdag förslag väckts om översyn av gällande trafiklagstiftning.
Vissa av de ifrågasatta ändringarna i trafikbestämmelserna är av den innebörden
att de skulle underlätta en övergång till högertrafik, exempelvis införande
av sådana trafikbestämmelser och trafiksignalsystem som tar större
hänsyn till gångtrafikanterna och ger ökat skydd för dessa vid korsande
av körbana, förbud för gående att gå mot rött ljus och förbud att verkställa
omkörningar på spärrlinjemarkerade vägsträckor.
Bestämmelser sådana som de här nämnda exemplen är enligt kommissionens
mening ägnade att förbättra trafiksäkerheten för gångtrafikanterna
och skulle, om de kunde införas och lända till efterrättelse i god tid före
trafikomläggningen, påtagligt minska olycksriskerna och underlätta övergången
till högertrafik.
Trafiksäkerhetsarbetet
I den tidigare nämnda departementspromemorian angående trafiksäkerhetsarbetet
under våren 1964 upptages under särskilda punkter inspektion
hos försäljare i sylte att förhindra handel med trafikfarliga fordon fl), in
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1061
tensifierad trafikövervakning (2), intensifierad upplysnings- och propagandaverksamhet
genom NTF (3), årlig besiktning av motorfordon (4),
tillfälliga fartbegränsningar (5), ökad samordning av trafiksäkerhetsarbetet
genom kommunikationsdepartementet (6), medverkan i trafiksäkerhetsarbetet
av olika ideella och fackliga organisationer (7), kampanj inför höstens
mörkerkörning genom NTF samt utredning av åtgärder för åstadkommande
av ändamålsenligare och mera utbyggd gatu- och vägbelysning (8),
förberedande undersökningar angående möjligheterna att i trafiksäkerhetsfrämjande
syfte använda elektroniska hjälpmedel (9), mera effektivt och
aktivt trafiksäkerhetsarbete från polisens sida (10), åtgärder i fråga om
vägbyggnadei, upprustningar m. m. vid särskilt olycksbelastade vägsträckor
(11), effektivare typbesiktning (12), anvisningar till tryggande av att tätorterna
byggs med vederbörligt beaktande av trafikens och trafiksäkerhetens
krav (13), intensifierad trafiksäkerhetsforskning (14), begränsning
av olycksfallsriskerna vid plankorsningar mellan väg och järnväg (15), utbyggnad
och effektivisering av de regionala och lokala trafiksäkerhetsorganen
(16), forcering av bilförarutredningens arbete (17), åtgärder på
grundval av körtidsutredningens aviserade betänkande (18), tillkallande av
särskilda sakkunniga för översyn av gällande vägplan för Sverige (19) samt
intensifiering av Nordisk vägtrafikkommittés arbete (20).
Motionerna
I motionerna erinras till eu början om trafikolycksfallens ständiga stegring.
Det måste enligt motionärerna betraktas som en samhällsuppgift av
allra största vikt att tillförsäkra medborgarna en rimlig säkerhet i trafiken.
Uppgiften anses kräva snabba och planmässiga insatser från de trafikvårdande
myndigheternas sida. Ett trafiksäkerhetsarbete i form av upplysning
och utbildning i trafikkunskap är enligt motionärerna i och för sig av utomordentligt
värde men utgör icke en tillräcklig insats i kampen mot trafikolyckorna.
Det gäller, anför motionärerna, att med hjälp av en moderniserad
trafiklagstiftning och en effektiv trafikövervakning skapa förutsättningar
för ett snabbt ingripande mot den som brister i respekt för trafikreglerna
och i förståelse för trafikens krav på hänsyn mot medtrafikanter.
Lagstiftning och rättskipning måste med större styrka än hittills sättas in
som ett medel bland andra i trafiksäkerhetens tjänst. Motionärerna erinrar
i fortsättningen om det reformarbete som ägt och alltjämt äger rum på
vägtrafiklagstiftningens område, bl. a. inför den förestående övergången
till högertrafik. Det framhålles att högertrafikreformen måste medföra ett
stort antal författningsändringar och att särskilda föreskrifter för trafiken
torde bli erforderliga under en övergångstid närmast efter reformens genomförande.
En samordning av de militära trafikföreskrifterna med VTF:s
bestämmelser anses vidare erforderlig från trafiksäkerhetssynpunkt. Trafik
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b
9
säkerhetsforskningens resultat bör utan dröjsmål nyttiggöras genom praktiska
åtgärder, särskilt i form av lagstiftning, inom trafikens område. Avslutade
och pågående utredningar synes motionärerna uteslutande ta sikte
på partiella reformer av vägtrafiklagstiftningen, som, för att helt kunna
fylla sin uppgift i trafiksäkerhetsarbetet, likväl måste fullständigt överses
i sin helhet. Tidpunkten för en sådan översyn anses nu särskilt lämplig,
när lagstiftningen måste anpassas efter beslutet om övergång till högertrafik
och de nordiska trafikreglerna skall samordnas. Vid översynen kunde
också med fördel utnyttjas de förarbeten och erfarenheter som ligger till
grund för de moderna trafiklagarna i andra europeiska länder, exempelvis
England, Schweiz och Österrike. I motionerna uppges att särskilt utvecklingen
i Österrike efter införandet år 1961 av en ny trafiklag haft en gynnsam
inverkan på trafiksäkerhetssituationen i landet. En genomgripande
modernisering av VTF med tillhörande författningar, motsvarande den
som sålunda skett utomlands, anses därför böra företagas.
Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen
1:44.
Remissyttrandena
Motionärnas hemställan tillstyrkes av MSD och avstyrkes av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. MSD åberopar till stöd för sitt ställningstagande
en av KAK, MHF, M och Svenska vägföreningen gjord framställning av den
11 februari 1960 till chefen för kommunikationsdepartementet angående en
allmän översyn av vägtrafiklagstiftningen.
I den sålunda åberopade framställningen anfördes bl. a. att trafikutvecklingen
motiverade en skyndsam och genomgripande översyn av vägtrafiklagstiftningen,
i första hand VTF, VTK och VMK. Det främsta argumentet
för en sådan åtgärd ansågs vara att därigenom kunde skapas förutsättningar
för en ökad trafiksäkerhet. Behov förelåg vidare av en översyn av stadganden
i VTF med stor ekonomisk betydelse för trafikanterna. Det påpekades
också att med varje år följde att anordningarna för trafikens reglering
blev allt fler. Uppsättning av vägmärken in. in. drog allt större kostnader
och eventuella ändringar blev dyrare att genomföra, ju längre man
väntade.
I framställningen exemplifierades erforderliga författningsändringar.
Den främsta betydelsen från trafiksäkerhetssynpunkt tillmättes stadgandena
i VTF:s avdelning IV, kap. 2 och 3, vilka i följande hänseenden
angavs vara i behov av översyn:
bestämmelserna i 40 § om beaktande av anvisningar i trafiken, såvitt angick
trafikdirigering och ansvaret för denna vid t. ex. vägarbeten, i den mån
dirigeringen utfördes av annan än uniformerad polisman;
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964
bestämmelserna i 42 § om trafiken vid plankorsning mellan väg och järnväg
för att möjliggöra anpassning till storleken av väg- respektive järnvägstrafiken
;
bestämmelserna i 45 § om fordons plats på väg och i vägkorsning för att
motverka olägenheterna av att filkörning ej på samma sätt kan upprätthållas
efter som före gatukorsning;
bestämmelserna i 49 § om stannande och uppställning av fordon i syfte
att modifiera förbudet att stanna framför ingång eller inom visst avstånd
från gatukorsning.
Vidare erinrades om att trafikanterna och deras organisationer vid olika
tillfällen yrkat ändring i de transportekonomiskt betydelsefulla särskilda
bestämmelserna i 4 kap. om trafik med motordrivna fordon, såvitt gällde
axel- och boggietryck samt hastighetsgränser för tyngre fordon. Reformering
ifrågasattes jämväl av VTF:s registreringsbestämmelser och regler om huvudled
i stad.
Rörande behovet av en revidering av VMK anfördes i framställningen
följande.
Bl. a. hänsyn till främmande turisttrafik erfordrar att VMK överses även
i andra avseenden än dem som kan bero av det väntade förslaget om nya
lokaliseringsmärken in. m. Sålunda bör ånyo övervägas om en del av våra
vägmärkens särprägel i förhållande till andra länders alltjämt skall bibehållas.
Starka önskemål finns vidare om lämpliga skyltar för motorismens
serviceanläggningar och samtidigt ligger det nära till att göra en förnyad
översyn av camping- och turistskyltar, ävensom hänvisningsskyltar till industrier
m. in.
En översyn av VMK bör även behandla frågor om vägmärkenas rättsliga
skydd. Dels förekommer att enskilda väghållare uppsätter märken, som till
utseendet överensstämmer med eller är snarlika VMK:s märken. I vissa fall
kan märkena ha uppsatts för att ge sken av att vara beslutade av någon
myndighet. Reglerna för tillståndsgivningen torde behöva omprövas, ävensom
ansvarighetsbestämmelserna.
Kravet på väl synliga skyltar har inom städerna i vissa fall medfört en
övergång till genomskinliga skyltar, invändigt försedda med elektrisk belysning.
Såväl dessa skyltar som andra i ljusreflekterande material ställer
sig dyrbara i utförande och de väghållande myndigheterna har i vissa fall
haft tråkiga erfarenheter av, hur sådana skyltar förstörts av okynne. Skada
på belysta skyltar, gatuarmatur, ljussignaler in. m. är ett hot mot trafiksäkerheten
och ansvarsbestämmelserna för skadegörelse bör bli föremål
för prövning.
Till VMK hör också trafiksignalerna, och det kan ifrågasättas, om det
svenska signalväxlingssystemet alltjämt skall användas eller anpassas till
utomlands använda system.
Avslutningsvis kritiserades det negativa ställningstagande till kravet på
en allmän översyn av trafiklagstiftningen som innefattades i 1959 års riksdagsbeslut.
Det ansågs befogat att företa en allmän översyn, eftersom det
gällde ett reformarbete av stor betydelse för trafiksäkerhet och trafikekonomi.
I framställningen hemställdes att chefen för kommunikationsdepar
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 196''t
11
tementet snarast ville vidtaga åtgärder för den föreslagna översynen av
vägtrafiklagstiftningen.
Enligt MSI) är de i framställningen anförda argumenten alltjämt bärande.
Önskemålet om en utredning sägs visserligen ha tillgodosetts genom tillsättandet
av Nordisk vägtrafikkommitté. Denna utredning har dock ännu
inte lett till några praktiska resultat. MSD anser det vara synnerligen betänkligt
att, trots den alltmer ökande trafiken och därmed ökande behovet
av anpassning av reglerna till trafiksituationen, så lång tid tillåtits förflyta
utan att konkreta åtgärder vidtagits. Det anses icke motiverat att låta denna
anpassning avvakta det tidskrävande arbetet på enhetliga nordiska trafikregler,
även om sådana regler i och för sig är synnerligen önskvärda.
Avslutningsvis anför MSD.
Under de fyra år som förflutit, sedan den ovannämnda skrivelsen inlämnades,
har behovet av en modernisering av trafiklagstiftningen blivit alltmer
accentuerat. MSD stöder därför helt de i motionerna anförda synpunkterna
och vill för sin del föreslå dels att omedelbara åtgärder vidtages för
att påskynda pågående utredningar inom det aktuella området och dels att,
i avvaktan på enhetliga trafikregler för Norden, skyndsamma åtgärder vidtages
för att bringa den svenska trafiklagstiftningen i nivå med de krav som
trafiken ställer.
Väg- och vattenbyggnadsstgrelsen förklarar sig helt dela motionärernas
uppfattning att vad som kan göras också bör göras för att komma till rätta
med utvecklingen mot ett ökande antal trafikolyckor. Det understrykes att
styrelsen vid handhavandet av sina uppgifter inom väg- och vägtrafikområdet
ständigt har för ögonen nödvändigheten av att åtgärder vidtages som
medverkar till ökad trafiksäkerhet. Betydelsen i och för sig av lagstiftning
och straffsanktionering bör enligt styrelsens mening ej övervärderas. De
ändringar i VTF som vidtagits sedan förordningens tillkomst anses dock
verksamt ha bidragit till att trafiksäkerheten i Sverige internationellt sett
är förhållandevis god.
Rörande den moderna österrikiska trafiklagstiftningens inverkan på trafiksäkerheten
därstädes anför styrelsen följande.
Enligt styrelsens förmenande får den svenska vägtrafiklagstiftningen
anses ha en förhållandevis modern utformning. Styrelsen har velat framhålla
detta mot bakgrunden av motionärernas understrykande av den nya
österrikiska lagstiftningens betydelse i sammanhanget. Utan att för övrigt
i detalj gå in på motionärernas synpunkter härvidlag må i förbigående
nämnas, att delade meningar kan råda om betydelsen i och för sig av densamma
såsom orsak till den förbättrade trafiksäkerhetssituationen i Österrike.
Sålunda kan nämnas att ett organ som tillskapats av trafikförsäkringsanstalterna
och motororganisationerna m. fl. bl. a. för upplysning, undervisning
och propaganda samt för konkreta åtgärder i fråga om fordonskontroll
med fordonspatrullering m. m., icke bör frånkännas sin del av
utvecklingen.
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964
Styrelsen säger sig vidare vara övertygad om önskvärdheten av att de
olika ländernas vägtrafiklagstiftning såvitt möjligt är enhetlig. Styrelsen
är ense med motionärerna om att det är nödvändigt att förslag till ändrade
regler framlägges och behandlas i så god tid före övergången till högertrafik
att trafikanterna i vänstertrafik hinner anpassa sig till dessa. Någon ny
utredning för den föreslagna översynen anses emellertid ej påkallad. I yttrandet
anföres härom.
Det må nämligen erinras om att det arbete, som sedan år 1960 pågått
inom Nordisk vägtrafikkommitté, varvid kommittén haft att ta hänsyn till
det arbete i syfte att åstadkomma gemensamma europeiska trafikregler,
som samtidigt pågått och pågår inom en avgränsad grupp inom Europeiska
trafikministerkonferensen, nu får anses ha framskridit så långt, att man
inom överskådlig tid —• styrelsen har haft tillfälle att följa arbetet genom
att tjänsteman hos styrelsen varit förordnad som expert åt kommitténs
svenska sakkunniga — kan förvänta förslag från kommittén. Att då tillsätta
en ny utredning som, såvitt styrelsen kan förstå, först måste ta ställning
till de till myndigheterna överlämnade kommittéförslagen och därutöver
från början sätta sig in i de problemställningar, med vilka bland andra
Nordisk vägtrafikkommitté sysslat i närmare fyra år, synes styrelsen icke
realistiskt. En sådan lösning torde enligt styrelsens mening icke komma
att påskynda frågornas lösning utan snarare tvärtom.
Genom det kontinuerliga samråd, som pågår mellan styrelsen, kommunikationsdepartementet
och högertrafikkommissionen, har styrelsen vidare
kommit till den uppfattningen att frågan om hur den »spegelvändning»
av trafikregler i samband med övergången till högertrafik, som blir erforderlig,
skall ske av de väntade nya trafikreglerna (för vänstertrafik), kommer
att beaktas utan att det torde vara erforderligt att tillsätta någon ny
utredning av annan karaktär än en arbetsgrupp för ändamålet.
Utskottet
Motionärerna anser att lagstiftning och rättskipning måste med större
styrka än hittills sättas in som ett medel bland andra i trafiksäkerhetens
tjänst. Trafiklagstiftningen måste för att kunna fylla denna uppgift enligt
motionärernas mening fullständigt överses. Tidpunkten för en sådan översyn
anses nu vara inne, eftersom en betydande omarbetning av lagstiftningen
ändå måste komma till stånd i anledning av dels övergången till högertrafik
dels samordningen av de nordiska trafikreglerna. Vid översynen
bör, anser motionärerna, också utnyttjas förarbetena till och erfarenheterna
av modern trafiklagstiftning i andra europeiska länder. I motionerna hemställes
om en skyndsam utredning för översyn av trafiklagstiftningen i dess
helhet under hänsynstagande till de ändrade förhållanden som uppstår vid
övergång till högertrafik.
Av den föregående redogörelsen framgår att riksdagen år 1959 vid prövning
av motionsyrkande om en samlad översyn av vägtrafiklagstiftningen
13
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964
uttalat sig för ett fortsatt partiellt reformarbete, som främst borde syfta
till att höja trafiksäkerheten. Den fortsatta reformeringen av lagstiftningen,
som bedrivits i enlighet med de sålunda angivna riktlinjerna, har såsom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat lett till att lagstiftningen fått en
relativt modern utformning. Detta kan anses ha verksamt bidragit till att
trafiksäkerheten i riket internationellt sett är förhållandevis god. I likhet
med motionärerna och remissinstanserna finner utskottet emellertid att utvecklingen
mot ett ökande antal trafikolyckor måste på allt sätt motverkas.
Motionernas syfte att höja trafiksäkerheten genom åtgärder på lagstiftningens
område är således värt allt beaktande.
Vid bedömande av den föreliggande frågan hur det fortsatta reformarbetet
på vägtrafiklagstiftningens område lämpligen bör bedrivas måste, såsom
motionärerna funnit, särskild hänsyn tagas till den förestående samordningen
av de nordiska trafikreglerna och till övergången till högertrafik.
Nämnda faktorers inverkan på reformarbetet har belysts dels i skrivelse
från statens högertrafikkommission till chefen för kommunikationsdepartementet
dels i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens remissyttrande. Kommissionen,
som enligt sin instruktion har att hos Kungl. Maj :t föreslå de
författningsbestämmelser som betingas av trafikomläggningen, anser att
det bl. a. av trafiksäkerhetsskäl är önskvärt att i anslutning till omläggningen
ändringarna i trafikförfattningarna begränsas till endast sådana som har
direkt samband med själva övergången till högertrafik. Härigenom kan perioden
närmast omkring denna reform reserveras för införandet och inlärandet
av dessa regler. Övriga författningsändringar bör enligt kommissionens
mening antingen bringas i tillämpning i god tid före trafikomläggningen
och senast den 1 januari 1966 eller anstå till viss tid efter densamma. Utskottet
vill för sin del — i varje fall såvitt gäller de egentliga trafikreglerna
— ansluta sig till den sålunda förordade principiella uppläggningen av
reformarbetet.
Högertrafikkommissionen har jämväl angivit vissa delreformer, vilkas
genomförande före övergången till högertrafik skulle underlätta denna och
påtagligt minska olycksriskerna. Det är självfallet angeläget att möjligheterna
härutinnan i största möjliga utsträckning tages tillvara. De av kommissionen
ifrågasatta författningsändringarna omfattas i stor utsträckning
av det inom Nordisk vägtrafikkommitté pågående arbetet på gemensamma
nordiska trafikregler. I likhet med MSD finner utskottet det därför vara av
vikt att bl. a. detta utredningsarbete påskyndas, så att erforderliga författningsändringar
kan genomföras inom den av högertrafikkommissionen angivna
tiden. Då eu intensifiering av kommitténs arbete förutskickats i komnnmikationsdepartemcntets
program för trafiksäkerhetsarbetet, synes emellertid
någon riksdagens åtgärd i angivet syfte ej erfordras.
Vidkommande frågan huruvida det sålunda närmast törestående retormarbetet
på sålt motionärerna föreslagit bör uppdragas åt eu ny utredning
14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 196A
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att en sådan utredning
vid sidan av ett ställningstagande till föreliggande kommittéförslag måste
från början sätta sig in i de problemställningar, med vilka bl. a. Nordisk
vägtrafikkommitté sysslat i närmare fyra år. Utskottet finner i likhet med
styrelsen att en sådan lösning icke är ägnad att påskynda reformarbetet.
Beträffande de av själva trafikomläggningen föranledda författningsändringarna
anför styrelsen att man genom det kontinuerliga samrådet mellan
kommunikationsdepartementet, högertrafikkommissionen och styrelsen
kommit till den uppfattningen att spörsmålet om erforderlig »spegelvändning»
av trafikreglerna kan lösas genom att för ändamålet tillsättes en särskild
arbetsgrupp. Icke heller i detta hänseende skulle således någon fördel
kunna vinnas genom tillsättandet av en särskild utredning i annan form.
Vad slutligen angår reformarbetet efter trafikomläggningen framstår det
för utskottet som uppenbart att åtskilliga detaljändringar i trafikförfattningarna
måste genomföras vid nämnda tidpunkt, antingen därför att de
ej medhunnits inom den av högertrafikkommissionen angivna tidsgränsen
eller emedan de föranletts av erfarenheter som vunnits vid omläggningen.
Det är möjligt att detta reformarbete bör ske i form av en allmän
översyn av trafiklagstiftningen. Huruvida en särskild utredning bör tillsättas
för ändamålet kan givetvis nu icke bedömas.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1: 44 och II: 56, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 november 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Ebbe
Ohlsson, Svante Kristiansson, Jonasson, Åkesson, Erik Jansson och Lennart
Gei jer*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,
fru Torbrink, herrar Grebäck, Persson i Tandö* och Tobé.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964
15
Reservation
av herr Nyberg, som ansett att utskottet bort hemställa »att riksdagen i
anledning av förevarande motioner, 1:44 och 11:56, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört».