Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1964

1

Nr 72

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr
579) om ngkterhetsvård.

Genom en den 13 november 1964 dagtecknad proposition, nr 202, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 5, 8 och 64 §§ lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Kommunal nykterhetsnämnd —-----kommunens socialnämnd.

Konungen äger------av länsnykterhetsnämnden.

Ledamöter i---—7--- — av nämnden.

Vid val------till tjänstgöring.

I fråga------skälen därför.

I fråga om nykterhetsnämnd i
Stockholm gälla de bestämmelser,
som Konungen på förslag av stadsfullmäktige
meddelar.

8 §•

1 mom. I kommun,---—--nykterhetsnämnds prövning.

2 mom. Kommunal nykterhetsnämnd — —----kan ske.

Konungen äger för viss kommun

förordna, att befattningen med ären Dihang

till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 72

2

Andra lagutskottets u

(Nuvarande lydelse)
den i övrigt, vilka kommunal nykterhetsnämnd
har att handlägga, må
i den utsträckning Konungen bestämmer
tillkomma ett eller flera arbetsutskott,
som utsetts inom nämnden.
Närmare föreskrifter om arbetsutskotts
sammansättning och verksamhet
meddelas av Konungen.

64

Då undersökning-------

Vad hos nykterhetsnämnd förekommit
rörande personer, som äro
föremål för nämndens behandling,
må ej yppas för obehöriga.

Alla handlingar i förekommande
ärenden skola så förvaras, att de
icke åtkommas av obehöriga.

tlåtande nr 72 år 196b

(Föreslagen lydelse)

3 mom. I fråga om organisationen
av nykterhetsvården i Stockholm
skola gälla de särskilda bestämmelser
som efter förslag av stadsfullmäktige
fastställas av Konungen.

Kan i annan kommun organisationen
icke lämpligen anordnas efter
vad i lagen sägs, äger Konungen på
framställning av kommunens fullmäktige
medgiva undantag.

§•

lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam
inom samhällets nykterhetsvård må
ej obehörigen yppa vad han därvid
erfarit rörande enskilds personliga
förhållanden. Bryter någon häremot,
dömes till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Brott som nu
sagts må åtalas av allmän åklagare
endast efter angivelse av målsägande.

Alla handlingar i förekommande
ärenden skola så förvaras, att de
icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att i nykterhetsvårdslagen införes en regel av
innebörd att, om organisationen av nykterhetsvården i viss kommun inte
lämpligen kan anordnas enligt lagens bestämmelser, Kungl. Maj :t skall

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år W6b

kunna medge erforderliga undantag på framställning av kommunens fullmäktige.
En motsvarande dispensmöjlighet finns redan enligt socialhjälpsoch
barnavårdslagarna.

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen,
statsrådet Aspling, anfört vid lagrådsremissen och vid avlåtande av
propositionen samt vad lagrådet anfört i anledning av departementsförslaget.
Beträffande övriga delar, såsom redogörelse för gällande bestämmelser,
för en inom socialdepartementet upprättad promemoria i ämnet samt för
remissyttrandena däröver, hänvisas till propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har vid lagrådsremissen antört följande: »Utvecklingen

har under de senaste årtiondena gått mot bildandet av
större och mer bärkraftiga kommunala enheter. Således nedgick genom den
år 1946 beslutade kommunindelningsreformen antalet borgerliga primärkommuner
från 2 498 till 1 037. Genom beslut vid 1962 års riksdag rörande
kommunernas samgående i kommunblock lades vidare en grund för fortsatt
kommunsammanslagning på frivillighetens väg. Ett av skälen till eu
sådan anpassning av den kommunala indelningen till samhällsutvecklingens
krav har varit önskemålet att erhålla effektiva lokala förvaltningsorgan
och därmed bevara och stärka den kommunala självstyrelsen.

Vissa nackdelar har emellertid ansetts kunna vara förenade med denna
utveckling. Sålunda har i skilda sammanhang framhållits att den leder till
minskad lokal representation inom det kommunala nämndväsendet, vilket i
sin tur medför bristande orts- och personkännedom hos nämndledamöterna,
och till sämre kontakt med lokala problem och synpunkter. Önskemål har
därför — särskilt i kommuner, som avser att ansöka om sammanläggning —
framkommit om åtgärder som tillgodoser de lokala intressena bl. a. på socialvårdens
område.

Samtidigt härmed har under senare år gjort sig gällande en strävan att
tillämpa den s. k. familjevårds- eller familjeprincipen inom socialvården.
Denna princip innebär att ärenden rörande en och samma familj handlägges
av ett och samma organ. På tjänstemannaplanet är en sådan samordning
möjlig redan med gällande lagstiftning och den tillämpas också på flera
håll i landet. Vad gäller de beslutande organen är en samordning såtillvida
möjlig, som de tre viktigaste sociala nämnderna, nämligen socialnämnden,
barnavårdsnämnden och nykterhetsnämnden, kan ges en identisk sammansättning.
En sådan nämndorganisation innebär emellertid eu kraftig minskning
av antalet förtroendemän, varigenom möjligheterna att åstadkomma
eu tillräcklig lokal representation ytterligare försvagas. Härtill kommer att
arbetsbördan för en sådan nämnd många gånger måste bli orimligt stor.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1964

Ett sätt att komma till rätta med nu antydda problem ligger däri, att man
vidgar möjligheterna till delegation av beslutanderätten inom kommunalförvaltningen.
Kommunalrättskommittén har i uppdrag att utreda frågan om
sådan vidgad delegationsrätt. I direktiv till kommittén uttalas bl. a., att eu
fristående lokal förvaltning för olika kommundelar visserligen är mindre
ändamålsenlig, men att det synes möjligt att vidga rätten till degelation
t. ex. så att avgörandet av ärenden, som endast berör viss kommundel eller
där bosatta medborgare, får överlämnas till ledamot eller suppleant i nämnden
jämte en eller flera utanför nämnden stående personer från orten. Härigenom
skulle, heter det vidare i direktiven, fördelarna av en central kommunalförvaltning
kunna bevaras samtidigt som olika kommundelar skulle
kunna beredas kontinuerlig representation vid avgörandet av förvaltningsangelägenheter
som har särskild anknytning till orten och dess befolkning.
Med hänsyn till dylika organs sammansättning synes enligt direktiven rätten
till delegation inte behöva inskränkas enbart till rutinärenden. Ärenden av
stor vikt eller principiell betydelse bör dock, heter det, förbehållas den
centrala nämnden, som även bör kunna meddela generella direktiv för
handhavandet av uppgifter som sålunda delegeras.

önskemål har framkommit om att kommuner, som så finner lämpligt,
redan nu borde få möjlighet att söka sig fram till en organisation i enlighet
med de riktlinjer som angivits i direktiven till kommunalrättskommittén.
I departementspromemorian framlägges förslag till en lagändring som,
utan att föregripa det pågående utredningsarbetet, skulle göra det möjligt
för Kungl. Maj :t att medge en ordning med lokal fördelning av beslutanderätten
i vissa kommuner.

Enligt socialhjälpslagen äger socialnämnden, om kommunens fullmäktige
så beslutar, uppdraga åt särskild inom nämnden bildad avdelning eller åt
ledamot av nämnden eller åt i kommunens tjänst anställd befattningshavare
att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet
skall angivas i fullmäktiges beslut. Samma regel finns i barnavårdslagen.
Framställningar och yttranden till fullmäktige är i båda lagarna
undantagna från delegation.

I barnavårdslagen finns därutöver åtskilliga andra inskränkningar i delegationsmöjligheten.
Förbehållna beslut av den samfällda barnavårdsnämnden
är sålunda bl. a. omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § •—• motsvarande
vad som tidigare benämndes skyddsuppfostran — eller för utredning,
framställning om intagning i ungdomsvårdsskola, flertalet förebyggande
åtgärder i enskilda fall, såsom övervakning och föreskrifter rörande
underårigs levnadsförhållanden, ävensom tillstånd att mottaga fosterbarn
samt förbud enligt 50 § att skilja fosterbarn från fosterhemmet. Dessutom
får nämnden endast samfällt avge yttranden till domstol i vårdnadsoch
adoptionsärenden.

I nykterhetsvårdslagen, som tillkom före socialhjälps- och barnavårds -

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 196b

lagarna, är delegationsrätten utformad på annat sätt. Nykterhetsnämnden
äger, utan att tillfråga fullmäktige, själv uppdraga åt ordföranden, en eller
flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden att avge yttrande
till polismyndighet i körkortsärenden. Vidare äger Kungl. Maj :t för viss
kommun förordna, att befattningen med ärenden i övrigt, vilka kommunal
nykterhetsnämnd har att handlägga, må i den utsträckning Kungl. Maj :t
bestämmer tillkomma ett eller flera arbetsutskott som utsetts inom nämnden.

Gemensamt för de nu återgivna bestämmelserna är, att de på förtroendemannaplanet
endast medger delegation inom nämnden. Bestämmelserna,
som i och för sig är ägnade att medföra lättnader i nämndernas arbetsbörda,
ger således ingen möjlighet till utläggande av beslutanderätten på organ med
lokal förankring.

Enligt samtliga tre lagar skall särskilda bestämmelser gälla för Stockholms
stad. Sådana bestämmelser har fastställts av Kungl. Maj:t.

Både socialhjälpslagen och barnavårdslagen innehåller därjämte en generell
dispensregel av innebörd att, därest organisationen av socialhjälpsverksamheten
respektive barnavårdsverksamheten i annan kommun än
Stockholm inte lämpligen kan ordnas efter vad lagen stadgar, Kungl. Maj :t
på framställning av kommunens fullmäktige äger medge de undantag som
är påkallade. Någon begäran om dispens har ännu icke gjorts enligt barnavårdslagen
och endast i ett fall har dispensmöjligheten enligt socialhjälpslagen
utnyttjats. Bestämmelserna innebär dock, att något hinder i lag inte
möter för en kommun att, under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande,
redan nu söka sig fram till en organisation av socialhjälps- och barnavårdsverksamheten
i enlighet med de riktlinjer som angivits i direktiven
till kommunalrättskommittén.

Däremot innehåller nykterhetsvårdslagen inte någon sådan generell
dispensregel som nu sagts, och de överväganden som gjorts i departementspromemorian
har resulterat i ett förslag att motsvarande regel införes även
i nykterhetsvårdslagen. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av så gott som samtliga remissorgan, och jag förordar att det genomföres.
Såsom framhållits i departementspromemorian är förslaget, vilket tillstyrkts
av kommunalrättskommittén, inte ägnat att föregripa nämnda kommittés
arbete.

Om den föreslagna dispensregeln i nykterhetsvårdslagen genomföres, får
alltså Kungl. Maj :t möjlighet att för kommuner, vilkas fullmäktige gör
framställning därom, fastställa en organisation av kommunens socialhjälpsverksamhet,
barnavård och nykterhetsvård, som förlägger beslutanderätt
till lokala organ för olika delar av kommunen utan att samtliga ledamöter
av de lokala organen är ledamöter av den centrala nämnden. Av förarbetena
till motsvarande regel i barnavårdslagen framgår att Kungl. Maj :t vid beviljande
av dispens inte får frångå lagens huvudprinciper. Att en delegation

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 196t

av beslutanderätten utöver de i barnavårdslagen stadgade gränserna för
delegation inom nämnden skall kunna ske med stöd av dispensregeln, har
dock förutsatts vid lagens tillkomst (prop. 1960: 10 s. 222).

I promemorian diskuteras i vad mån inskränkningar bör göras i ett lokalt
organs beslutanderätt. Är organet sammansatt av minst tre ledamöter,
därav lämpligen en från den centrala nämnden, och uppställes därjämte det
kravet att samtliga ledamöter eller suppleanter för dessa skall vara närvarande
vid beslutets fattande, d. v. s. lika många som erfordras för beslutförhet
i barnavårdsnämnd med fem ledamöter, bör enligt promemorian det
lokala organet kunna få besluta i samtliga ärenden, även i dem som nu är
undantagna från delegation inom nämnden. Beträffande omhändertagande
för samhällsvård enligt 29 §, omhändertagande för utredning, framställning
om intagning i ungdomsvårdsskola och förbud enligt 50 § att skilja fosterbarn
från fosterhemmet bör dock i rättssäkerhetens intresse det ytterligare
villkoret gälla att, i fall av skiljaktiga meningar inom det lokala organet,
beslutet skall underställas den centrala nämnden. Med det angivna resonemanget
som utgångspunkt anföres i promemorian, att dispens enligt den
föreslagna regeln i nykterhetsvårdslagen — under samma förutsättningar
beträffande det lokala organets sammansättning — bör kunna avse delegation
av samtliga beslut enligt nykterhetsvårdslagen. Vad som sagts om
underställning i fall av oenighet bör därvid gälla framställning om tvångsintagning
på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

De i promemorian anförda synpunkterna har godtagits av flertalet remissorgan.
Från vissa håll har emellertid höjts kritiska röster mot eu så
vidsträckt delegation och gjorts gällande att i vart fall frågor rörande administrativa
frihetsberövande!! bör förbehållas den centrala nämnden.

För egen del vill jag understryka vad socialstyrelsen och även andra remissorgan
anfört om att avgörandet i frågor, som gäller frihetsberövande
eller eljest är av djupt ingripande natur för den enskilde, kräver erfarenhet
och överblick och att man genom en alltför vidsträckt delegation till lokala
organ riskerar att förlora det värde som ligger i en enhetlig praxis. Att delegera
beslutanderätten i dessa ärenden till lokala organ för alltför små enheter
torde av angivna skäl inte vara lämpligt. Annorlunda förhåller det sig
beträffande storstadsdistrikt och andra större kommundelar. Hänsyn måste
givetvis också tagas till de förutsättningar som bedöms föreligga i fråga om
möjligheterna att tillföra det ifrågasatta organet erforderlig sakkunskap.
Det är enligt min uppfattning lämpligast att, på motsvarande sätt som skedde
vid tillkomsten av den generella dispensregeln i barnavårdslagen, uttala
att Kungl. Maj :t vid meddelande av dispens inte får frångå nykterhetsvårdslagens
huvudprinciper. Slutligen vill jag understryka, att ledningen av nykterhetsvården
i stort inom kommunen — däri inbegripet framställningar
och yttranden till kommunens fullmäktige — givetvis bör vara förbehållen
den centrala nämnden.

Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1964 7

Under remissbehandlingen har i några fall framställts önskemål om
ytterligare ändringar i nykterlietsvårdslagen i syfte att bringa denna lag i
bättre överensstämmelse med de två andra lagarna på socialvårdsområdet.
Då emellertid de i promemorian föreslagna lagändringarna torde vara tillfyllest
för att ge kommunerna möjlighet att söka sig fram till en organisation
i enlighet med de riktlinjer som angivits i direktiven till kommunalrättskommittén,
finner jag mig för närvarande inte böra föreslå ytterligare
ändringar i nykterhetsvårdslagen.

I enlighet med förslag i departementspromemorian har andra stycket i
64 § nykterhetsvårdslagen ändrats. Stadgandet kommer alt överensstämma
med 64 § socialhjälpslagen samt 91 § och 92 § andra stycket barnavårdslagen.
Detta innebär bland annat att tystnadsplikten kommer att omfatta
även sådana ledamöter i lokala organ som inte är ledamöter av den centrala
nykterhetsnämnden. Även 64 § tredje stycket har ändrats till överensstämmelse
med socialhjälps- och barnavårdslagarna.»

Lagrådet

I fråga om den föreslagna dispensregeln har lagrådet förordat en omredigering,
vilket godtagits av Kungl. Maj :t.

Beträffande förslaget till ändring i 64 § har lagrådet anfört:

»Det starkt framträdande behovet av diskretion inomnykterhetsvårdenbör
enligt lagrådets mening föranleda att den personkrets, för vilken tystnadsplikt
skall gälla, bestämmes något vidare än enligt förslaget. Tystnadsplikt
bör åvila icke allenast den som är eller varit verksam vid behandlingen av
frågor enligt lagen utan jämväl sådan personal hos nykterhetsnämnden som
visserligen icke kan sägas ha medverkat vid behandlingen av dylika frågor
men likväl har möjlighet att få inblick i förekommande ärenden; här åsyftas
närmast skrivbiträden och annan expeditionspersonal. Lagrådet vill förorda
ett stadgande av innehåll att vad inom samhällets nykterhetsvård förekommit
rörande enskilds personliga förhållanden ej må av någon, som på grund
av tjänst eller uppdrag erhållit kunskap därom, yppas för obehöriga.

I andra stycket andra punkten föreslås en straffbestämmelse för den
som bryter mot tystnadsplikten. Ändringarna i nämnda stycke ha förklarats
innebära, bland annat, att tystnadsplikten kommer att omfatta även
sådana ledamöter i lokala organ som icke äro ledamöter av den centrala nykterhetsnämnden.
Med hänsyn till att stadgandet i 20 kap. 12 § första stycket
brottsbalken torde täcka dessa ledamöter får för deras del straffbestämmelsen
anses överflödig. Anmärkas må, att skrivbiträden och annan expeditionspersonal
ur nu angiven synpunkt falla under andra stycket andra
punkten i nämnda paragraf (jfr NJA II 1962 s. 301 ff). Straffbestämmelsen
torde därför kunna utgå. Åtalsregeln i sista punkten av det föreslagna andra
stycket bör då underkastas en redaktionell jämkning.»

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 196i

Med hänsyn till att likartade regler förmenats böra gälla i fråga om tystnadsplikt
inom socialhjälpsverksamhet, barnavård och nykterhetsvård har
Kungl. Maj :t ansett, att vad lagrådet anfört beträffande 64 § andra stycket
bör iakttagas endast såtillvida att uttrycket »vid behandlingen av frågor
enligt denna lag» ersättes med uttrycket »inom samhällets nykterhetsvård».

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

202.

Stockholm den 3 december 1964

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru HamrinThorell,
herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Edström, fru Nilsson och herr
Hiibinette;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken Sandell,
herrar Johansson i Södertälje, Wiklund, fru Gunne, fru Eriksson i
Ängelholm och herr Gustavsson i Alvesta.

ESSELTE AB, STHLM 64
414919