Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196b
1
Nr 71
Utlåtande i anledning av väckt motion om hustrutillägg till folkpension
på grund av hustrus egen sjuklighet.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
165, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Martinsson m.fl.
hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
utredning och förslag beträffande lagen den 16 maj 1962 om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension att hustru med bortseende
från 60-årsregeln på grund av egen sjuklighet kan erhålla hustrutillägg».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Över motionen har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.
Motionen
I motionen anföres:
Genom riksdagens beslut den 16 maj 1962, då lagen om allmän försäkring
och därmed sammanhängande författningar beslutades, togs ett betydande
steg framåt mot större social trygghet för stora medborgargrupper.
Före 1962 års beslut kunde gift kvinna i åldern 50—59 år med åberopande
av egen sjuklighet beviljas hustrutillägg. Härigenom kunde hon och hennes
invalid- eller ålderspensionerade make — under den förutsättningen att
deras sammanlagda årsinkomst ej översteg det avdragsfria beloppet — komma
i åtnjutande av pensionsförmåner motsvarande vad som utgick till två
ålderspensionerade makar. Dåvarande praxis synes ha inneburit att man i
regel fordrade att arbetsförmågan var nedsatt med 50 procent. Förtidspension
kan nu beviljas vederbörande när arbetsförmågan är nedsatt med 50
procent, men förmånerna uppgår då endast till 1/3 av full förtidspension.
Om arbetsförmågan är nedsatt med 2/3, sker även reducering av förtidspensionen
Med
stöd av uttalanden från 1958 års socialförsäkringskommitté synes nu
riksförsäkringsverket i sin praxis ha intagit den ståndpunkten att hustrutillägg
på grund av hustruns egen sjuklighet ej kan beviljas. Sökanden hänvisas
i sådana fall till förtidspension. I slutet av år 1963 hade något sådant
fall ej varit föremål för avgörande i försäkringsdomstolen. Om man bortser
från de införda förbättringar av förmånerna i absoluta tal som gör en jämförelse
svår, kan man för en kvinna med till hälften nedsatt arbetsförmåga
llihang till riksdagens protokoll 196b. 9 saml. 2 and. AV 7/
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1964
med nuvarande pensionspristal konstatera en årlig förlust å 1 325 kronor
på grund av de nya bestämmelserna. Detta framstår som särskilt graverande
i de delar av vårt land där det är omöjligt för en kvinna utan yrkesutbildning
att över huvud taget erhålla något arbete. För en 55-årig hustru,
som utfört hela sin livsgärning inom hemmet, framstår det som ganska
orealistiskt att hon skulle kunna gå ut på arbetsmarknaden och med sin till
hälften nedsatta arbetsförmåga försöka bidraga till familjens försörjning,
när mannen blir 67 år gammal eller blir förtidspensionerad.
Gällande bestämmelser m. m.
Socialvårdskommitténs år 1945 framlagda förslag till ny folkpensioneringslag
upptog en del nya pensionsförmåner, bland dem hustrutillägget.
Denna förmån motiverades med att i olika sammanhang mot folkpensioneringen
anmärkts att, då en av två makar tillerkänts folkpension men den
andra maken icke erhållit pension, makarna ofta blev hänvisade att båda
försörja sig på en pension, som var avsedd blott för den ena maken. Detta
missförhållande hade framträtt särskilt starkt, då den icke pensionsberättigade
maken — i regel hustrun — på grund av relativt hög ålder inte
kunde ägna sig åt förvärvsarbete. Utan bestämmelser om hustrutillägg i dylika
fall skulle den av kommittén föreslagna pensionsreformen i ett betydande
antal fall ha förfelat sitt syfte att bereda en dräglig försörjning..
Föredragande departementschefen, som fann förslaget om hustrutillägg
vara välgrundat, framhöll i proposition nr 220 till 1946 års riksdag, att det
icke syntes rimligt att två åldriga makar skulle vara hänvisade att leva på
en pension, som var beräknad för mannen ensam. Även om hustrun inte var
så arbetsoförmögen, att hon var berättigad till invalidpension, torde hennes
arbetsförmåga dock ofta vara avsevärt nedsatt. Omvänt gällde att om
hustrun genom förvärvsarbete förmådde bidraga till makarnas försörjning,
hennes årsinkomst skulle komma att verka minskande på hustrutillägget.
Bestämmelserna om hustrutillägg godtogs av riksdagen. Med beaktande av
sedermera vidtagna lagändringar gäller nu i förevarande avseende följande.
Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon fyllt
60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder
därtill, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna
varit gifta kortare tid än fem år.
Hustrutillägget är i sin helhet inkomstprövat och motsvarar högst skillnaden
mellan pensionsbeloppet för två pensionsberättigade makar och pensionen
för en ensam pensionär.
Hustrutillägg utgår inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension. Då
hustru som uppbär hustrutillägg fyller 67 år, omräknas hustrutillägget
automatiskt till ålderspension.
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196i
3
Dispens från huvudregeln att hustrun skall ha fyllt 60 år medgavs före
införandet av lagen om allmän försäkring enligt praxis huvudsakligen i
följande fall:
1) då mannen stadigvarande vårdades i hemmet och hans tillstånd var
sådant att hustrun ej mera än tillfälligt kunde lämna honom utan hjälp
och tillsyn,
2) då hustrun på grund av egen sjuklighet — utan att arbetsförmågan
var så nedsatt att rätt till invalidpension eller sjukbidrag förelåg — var ur
stånd att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet (i regel fordrades omkring
50 procents nedsättning av arbetsförmågan) samt
3) då hustrun med hänsyn till förekomsten i hemmet av små barn var ur
stånd att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet.
I fråga om hustrur i relativt ung ålder borde enligt uttalande i förarbetena
dispensregeln tillämpas mera restriktivt än med avseende å äldre hustrur.
I fallen 1 och 3 tillmättes emellertid hustruns ålder inte alltför stor betydelse,
enär hon ju då oavsett åldern som regel var ur stånd att utföra nämnvärt
förvärvsarbete utom hemmet. I fallet 2 fästes däremot stor vikt vid
åldern, därvid man i praxis icke torde ha gått lägre än 50 år. I fallet 3 iakttogs
den gränsdragningen att endast barn under 12 år ansågs vara små. Vidare
beaktades mannens eller annan hemmavarande familjemedlems möjligheter
att öva tillsyn över barnen. Hustrutillägg i fallet 3 torde inte ha
beviljats med stöd av undantagsbestämmelsen, om endast ett barn under
12 år fanns som redan inom något år skulle uppnå denna ålder.
Invalidpension utgick före införandet av lagen om allmän försäkring till
den som på grund av kropps- eller sinnessjukdom, sinnesslöhet, vanförhet
eller annat lyte var ur stånd att försörja sig genom sådant arbete som
motsvarade hans krafter och färdigheter, under förutsättning att nedsättningen
av arbetsförmågan kunde anses varaktig. Den som var blind skulle
alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som
berättigade till invalidpension. Invalidpensionen bestod av grundpension
och tilläggspension, vilka förhöjdes, grundpensionen med indextillägg och
tilläggspensionen med standardtillägg. Tilläggspensionen var inkomstprövad.
Sjukbidrag utgavs under förutsättning att sådan höggradig nedsättning
av arbetsförmågan som krävdes för invalidpension varit oavbrutet bestående
minst sex månader samt att den, utan att anses varaktig, kunde anses
bli bestående under avsevärd tid. I övrigt gällde detsamma om sjukbidrag
som om invalidpension.
Enligt lagen om allmän försäkring utgår förtidspension till försäkrad,
som fyllt 16 år, för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på
grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är
nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan ned
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196&
sättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan antagas bli bestående
avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av
sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid, men i övrigt gäller vad
som är stadgat om förtidspension även sjukbidrag.
Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning så,
att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller
endast ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. Är arbetsförmågan
nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår
två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår en tredjedel av hel
förtidspension. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt
skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det lyte,
varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar
hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med
hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden
och därmed jämförliga omständigheter. Med inkomst av arbete
likställes i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.
Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som åtnjuter förtidspension,
skall pensionen indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.
Det är emellertid endast en väsentlig förbättring av arbetsförmågan, som
medför denna effekt.
Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension, vilken uttages
vid 67 års ålder.
Förtidspension kan i förekommande fall på motsvarande sätt som ålderspension
förhöjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg
och invaliditetstillägg.
I sitt år 1961 avgivna betänkande Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring
m. m. (SOU 1961:29) anförde 1958 års socialförsäkringskommitté
beträffande hustrutilläggen:
De hittillsvarande erfarenheterna av hustrutillägget torde giva vid handen,
att tillägget är ett mycket värdefullt komplement till ålders- och invalidpensionen
genom det ekonomiska stöd det lämnar två makar, av vilka
blott mannen är pensionsberättigad. Därjämte kan framhållas, att tillvaron
av hustrutillägg många gånger underlättat prövningen av ansökningar om
invalidpension till gifta kvinnor främst i åldern 60—67 år. Om mannen i
sådana fail uppburit folkpension, har man nämligen icke sällan, då hustruns
invaliditet icke varit styrkt eller frågan därom varit tveksam, kunnat i stället
för den sökta invalidpensionen bevilja hustrutillägg med samma belopp
som invalidpensionen.
I det nya allmänna pensionssystemet, som nära motsvarar nuvarande
tjänstepensionssystem för stats- och kommunalanställda, blir läget annorlunda
än i den hittillsvarande folkpensioneringen. I de nämnda pensionssystemen
förekommer inte någon anordning motsvarande hustrutilläggen.
Detta är inte heller fallet inom SPP-försäkringen eller inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
Behovet av hustrutillägg torde uppenbarligen minska
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 är 1(161 5
i den mån 1''olkpcnsionsbeloppen stiger och tilläggspensioneringen blir effektiv.
Hustrutillägg torde också bli mindre behövliga än eljest vid bifall
till kommitténs förslag att sänka det inom folkpensioneringen för rätt till
invalidpension nu tillämpade kravet på minst två tredjedels nedsättning av
arbetsförmågan till minst halv nedsättning. Principiellt och på längre sikt
skulle därför kunna ifrågasättas, huruvida anledning föreligger att bibehålla
anordningen med hustrutillägg.
Bedömes frågan om behovet av hustrutillägg på något kortare sikt eller
under den allmänna tilläggspensioneringens utbyggnadsskede, är det enligt
kommitténs mening uppenbart, att ett relativt stort antal familjer har
behov av hustrutillägg eller motsvarande förhöjning av mannens pension.
Så torde vara fallet i fråga om de familjer, i vilka mannens enda eller huvudsakliga
inkomst är folkpensionen och i vilka hustrun saknar möjlighet
att i större mån bidraga till försörjningen. I första hand faller härvid tanken
på de familjer, till vilka hustrutillägg redan utgår vid tiden för ikraftträdandet
av en ny lagstiftning. För de familjer åter, där mannen kommer i
åtnjutande av såväl folkpension som allmän tilläggspension, gäller att
tilläggspensionerna under en övergångstid i ett stort antal fall kommer
att vara reducerade i anledning av att vederbörande inte har eller kan
uppnå tillräckligt antal år för full pension. Så blir företrädesvis förhållandet
i fråga om ålderspensionärer samt övriga försäkrade, som vid pensionsfallets
inträffande är komna till en högre ålder, alltså i många fall gifta mai;
med hustrur i åldern 60—67 år. Även i dessa fall torde presumtionen tala
för att det inte sällan föreligger behov av att komplettera mannens pension
med hustrutillägg.
Kommittén anser sålunda, att det under avsevärd tid framåt föreligger
behov av hustrutillägg, samt föreslår att sådana tillägg alltjämt skall finnas.
Angående den närmare utformningen av tilläggen må framhållas följande.
Kommittén finner inte anledning ifrågasätta ändring i de nu gällande
bestämmelserna, att hustrutillägg utgår till pensionsberättigads hustru, som
själv ej åtnjuter folkpension, därest hustrun fyllt 60 år och makarna varit
gifta minst fem år samt att, när särskilda skäl föreligger, hustrutillägg kan
utgå oaktat dessa förutsättningar ej är uppfyllda. Av den förut lämnade
redogörelsen för nuvarande praxis framgår bl. a., att hustrutillägg till hustru
under 60 år kan utgå, då hustrun på grund av egen sjuklighet är ur stånd
att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet. Den av kommittén tidigare
i detta betänkande förordade sänkningen av kravet på arbetsförmågans
nedsättning för rätt till förtidspension torde få till följd, att hustruns sjuklighet
icke såsom enda omständighet kommer att motivera undantag från
60-årsregcln.
I proposition nr 60 till 1962 urs riksdag anförde departementschefen i
frågan om hustrutilläggen:
Hustrutilläggen och de kommunala bostadstilläggen avser att mera allmänt
svara för sådana försörjningsbehov som inte täckes av den allmänna
pensionen och den försäkrades övriga inkomster. I likhet med socialförsäkringskommittén
är jag övertygad om att det under avsevärd tid framåt
föreligger behov av en tilläggsförmån i fall av den art att h u s t r u t i 11-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196i
lägg nu kan utgå. En annan sak är att det längre fram kan visa sig lämpligt
att sammansmälta hustrutillägget och det kommunala bostadstillägget
till en förmån. Jag har inte något att erinra mot den föreslagna ändrade
konstruktionen av hustrutillägget, som innebär att tillägget i fortsättningen
kommer att motsvara skillnaden mellan pensionsbeloppet för två pensionsberättigade
makar och pensionen för en ensam pensionär. Ändringen påverkar
inte storleken av det högsta sammanlagda belopp som tillkommer
makarna. Även i övrigt tillstyrker jag vad kommittén föreslagit beträffande
detta tillägg. Bl. a. bör liksom hittills gälla, att hustrutillägget skall vara
inkomstprövat.
Remissyttrande
Riksförsäkringsverket uttalar att erfarenheterna av den nya lagstiftningen
och dess tillämpning ännu är begränsade. Verket finner det därför vara
alltför tidigt att nu aktualisera lagstiftningsåtgärder av det i motionen avsedda
slaget. Vidare anföres:
Vid tillämpningen av bestämmelserna i folkpensioneringslagen ansågs enligt
praxis särskilda skäl föreligga för medgivande av undantag från huvudregeln
i fråga om ålderskravet i sådana fall där hustruns sjuklighet utgjorde
ett hinder för henne att i nämnvärd omfattning ägna sig åt förvärvsarbete
utom hemmet. Det förutsattes härvid att hennes sjuklighet utgjorde
ett hinder för henne att i nämnvärd omfattning ägna sig åt förvärvsarbete
utom hemmet. Det förutsattes härvid att hennes sjuklighet medförde nedsättning
av arbetsförmågan till omkring hälften. Arbetsförmågan fick dock
icke vara nedsatt i sådan grad att en självständig rätt till invalidpension
eller sjukbidrag förelåg. Undantagsbestämmelsen tillämpades i allmänhet
restriktivt särskilt i sådana fall där hustrun var i åldern mellan 50 och 55
år. Undantag medgavs regelmässigt icke vid ålder under 50 år.
I sitt betänkande angående förtidspensionering och sjukpenningförsäkring
m. m. (SOU 1961:29 sid. 125) anförde socialförsäkringskommittén
beträffande denna fråga följande.
»Kommittén finner inte anledning ifrågasätta ändring i de nu gällande
bestämmelserna, att hustrutillägg utgår till pensionsberättigads hustru, som
själv ej åtnjuter folkpension, därest hustrun fyllt 60 år och makarna varit
gifta minst fem år samt att, när särskilda skäl föreligger, hustrutillägg kan
utgå oaktat dessa förutsättningar ej är uppfyllda. Av den förut lämnade
redogörelsen för nuvarande praxis framgår bl. a., att hustrutillägg till hustru
under 60 år kan utgå, då hustrun på grund av egen sjuklighet är ur stånd
att utföra förvärvsarbete av någon betydenhet. Den av kommittén tidigare
i detta betänkande förordade sänkningen av kravet på arbetsförmågans nedsättning
för rätt till förtidspension torde få till följd att hustruns sjuklighet
icke såsom enda omständighet kommer att motivera undantag från 60-årsregeln.»
Vid departementsbehandlingen av förslaget tillstyrkte departementschefen
vad kommittén föreslagit (prop, 1962:90 sid. 301). Riksdagen hade inte
något att erinra mot förslaget i denna del.
Av nämnda uttalanden synes framgå, att avsikten varit, att hustrutillägg
icke skall utgå i de fall där hustrun befinner sig i sådant tillstånd att hon
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 196/1
7
är berättigad till förtidspension. Anledningen härtill torde vara att förtidspension
förutsatts som regel kunna utgå i fall då enligt äldre praxis hustrutillägg
beviljades på grund av hustruns sjuklighet. Visserligen kan denna
pension vara partiell. Å andra sidan är den i motsats till hustrutillägget
inte inkomstprövad, vilket är av betydelse bl. a. när mannen uppbär tillläggspension
och sålunda får större vikt allt eftersom tilläggspensioneringen
får ökad effektivitet. Vidare kan vid invaliditetsprövningen i viss utsträckning
tas hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena.
Utskottet
Enligt 1962 års lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension utgår hustrutillägg till pensionsberättigads hustru, om hon fyllt
60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder
därtill, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller makarna
varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägget är i sin helhet inkomstprövat
och motsvarar högst skillnaden mellan pensionsbeloppet för
två pensionsberättigade makar och pensionen för en ensam pensionär. I
huvudsak samma regler gällde för hustrutillägg även före införandet av
nämnda lag. Dispens från huvudregeln att hustrun skall ha fyllt 60 år medgavs
före införandet av lagen om allmän försäkring enligt praxis bl. a. då
hustru i åldern 50—59 år på grund av egen sjuklighet var ur stånd att utföra
förvärvsarbete av någon betydenhet; i regel fordrades omkring 50 procents
nedsättning av arbetsförmågan.
Enligt lagen om allmän försäkring utgår i princip förtidspension till försäkrad
om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften och nedsättningen
kan anses varaktig. Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans
nedsättning så att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i
sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension.
Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt
mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga
fall utgår en tredjedel av hel förtidspension.
I förevarandc motion anföres, att riksförsäkringsverket efter införandet
av lagen om allmän försäkring i sin praxis intagit den ståndpunkten att
hustrutillägg till kvinna under 60 år inte kan beviljas enbart på grund av
hustrus egen sjuklighet. Verket hänvisar, enligt motionärerna, i sådana fall
till förtidspensioneringen. Denna praxis medför, framhålles det i motionen,
att en hustru i åldern 50—59 år med till hälften nedsatt arbetsförmåga ofta
kommer i ett ekonomiskt sämre läge än före införandet av lagen om allmän
försäkring.
Riksförsäkringsverket uppger i remissyttrande över motionen, att verket
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1961
tillämpar den av motionärerna påtalade praxisen. Med hänsyn till alt erfarenheterna
av den nya lagstiftningen och dess tillämpning är begränsade
anser verket det vara alltför tidigt att överväga lagstiftningsåtgärder.
Det nu aktuella stadgandet är allmänt avfattat och frågan huruvida särskilda
skäl föreligger för undantag från 60-årsregeln får uppenbarligen bedömas
från fall till fall. När riksdagen genom lagen om allmän försäkring
bl. a. införde förbättrade invalidpensioner inom folkpensioneringen torde
avsikten icke ha varit att dessa skulle ersätta andra förmånligare bidrag.
Om någon enligt den nya lagstiftningen är berättigad till såväl förtidspension
som hustrutillägg bör, enligt utskottets mening, den i andra sammanhang
inom folkpensioneringen gällande principen, att den försäkrade skall
erhålla den största av alternativa förmåner, gälla även i detta fall. En sådan
tillämpning finner utskottet möjlig med bestämmelsens nuvarande utformning.
Med hänsyn härtill och då något avgörande i högsta instans ännu
icke meddelats, anser utskottet att något riksdagens initiativ i frågan för
närvarande inte är påkallat.
Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 165, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 december 1964
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru HamrinThorell,
herrar Eric Carlsson, Edström, fru Nilsson och herr Hiibinette;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors*,
Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson
i Ängelholm, herrar Gustavsson i Alvesta och Ringaby*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
SVENSKA TRYCKERI BOLAGEN STB AB STOCKHOLM 1964
640507