Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1961
1
Nr 69
Utlåtande i anledning av §§ 15 och 23 i riksdagens år 1963 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning
av statsverket.
Sedan riksdagens år 1963 församlade revisorers berättelse såvitt angår
§§ 15, 23, 30, 33 och 34 hänvisats till lagutskott, har andra lagutskottet behandlat
de under §§ 15 och 23 redovisade anmärkningarna.
1 :o) Under socialdepartementet, § 15, har revisorerna behandlat vissa frågor
rörande fonden för reglering av läkemedelsprisen
m. m. (1 ä k e m e d e 1 s f o n d e n). Se del I, s. 127—135.
Utlåtanden har avgivits av medicinalstyrelsen, apotekens avgiftsnämnd,
apotekarsocieteten och riksrevisionsverket. Se del II, s. 159—174.
Utskottet. För apoteksväsendet gäller en särpräglad ekonomisk förvaltning,
vars grunder fastställts av statsmakterna. Således uttages från
varje apoteksrörelse en särskild s. k. allmän avgift, som beräknas på apotekets
rörelsevinst. Vid fastställande av rörelsevinsten får avdrag göras, förutom
för i affärsförhållanden sedvanliga ändamål, för avgifter till apotekarsocieteten.
Allmänna avgiften erlägges senast den 25 i varje månad med ett
provisoriskt belopp, beräknat i förhållande till rörelsen under föregående
månad. Sedan avgiften slutligt fastställts sker ett avräkningsförfarande mellan
den definitiva avgiften och de provisoriskt erlagda beloppen. Då bestämmelserna
infördes föreskrev Kungl. Maj :t att de skulle gälla för tiden
från och med den 1 april 1936 samt att i följd härav provisorisk avgift första
gången skulle erläggas senast den 25 maj 1936 för april månad. Genom
Kungl. Maj :ts beslut den 9 juli i år har emellertid denna ordning ändrats så,
att den allmänna avgiften från och med juli 1964 skall anses avse löpande
månad. Beloppen skall övergångsvis utgå med en förhöjning av sex procent
intill utgången av år 1965, varefter slutreglering sker i samband med att
rörelsevinsten fastställes för detta år. Den allmänna avgiften avsågs ursprungligen
skola tillfalla apotekspensioneringsfonden och en ålderstilläggskassa
men har senare fått ett vidare syfte, överskottet å avgiften, som fluktuerar
allt efter omsättningens storlek, föres till en särskild av medicinalstyrelsen
förvaltad fond, läkemedelsfonden, avsedd att bidraga till att reglera
läkemedelspriserna. Sedan vissa utgifter bestritts skall de till fonden
inflytande medlen avsättas, till dess de uppgår till visst av Kungl. Maj:t
bestämt belopp, f. n. 15 milj. kronor. Avsatta medel skall tills vidare använ
Bihang
till riksdagens protokoll 196S. 9 samt. 2 avd. Nr 69
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 196å
das till gäldande av sådana utgifter, för vilkas bestridande allmänna avgifter
är avsedda men ej förslår. Uppgår de avsatta medlen till nyssnämnda
belopp, skall de till fonden inflytande medlen, sedan de nyss angivna
utgifterna bestritts, tills vidare användas till reglering av läkemedelsprisen
på sätt Kungl. Maj :t bestämmer.
Fondens behållning utgjorde år 1962 13 255 000 kr., varav 8 501 000 kr.
redovisades som fordran på apotekens allmänna avgiftskassa.
I direktiven för den år 1963 tillkallade läkemedelsförsörjningsutredningen
beröres såväl de avgifter apotekarsocieteten uttar av sina medlemmar och
avgifternas användning som läkemedelsfonden och metoden för kostnadsfördelning
mellan apoteken. Föredragande statsrådet redogör därvid för den
kritik som från olika håll riktats mot det nuvarande systemet och framhåller
som utredningens uppgift att för läkemedelsförsörjningen skapa en
ordning som är mera tillfredsställande både för samhället och för den enskilde
läkemedelskonsumenten.
Revisorerna har papekat att den varje månad förfallna allmänna avgiften,
som skall erläggas senast den 25 med ett provisoriskt belopp, anses belöpa på
näst föregående månad. Vid varje bokslut redovisar därför läkemedelsfonden
en fordran på apotekens allmänna avgiftskassa, i princip motsvarande den
provisoriska avgiften för en månad. Revisorerna gör gällande att detta beror
på att apotekarsocieteten betraktar läkemedelsfonden som en reservfond
med uppgift att bereda apoteksinnehavarna en månads stående kredit. En
sådan uppfattning saknar emellertid, anför revisorerna, direkt stöd i gällande
bestämmelser och står enligt revisorernas mening ej heller i överensstämmelse
med de motiv som åberopades vid inrättandet av läkemedelsfonden.
En konsekvens av det nu tillämpade förfarandet är, framhåller revisorerna,
att vissa till läkemedelsfonden hörande medel icke kan göras räntebärande.
Fonden och därmed läkemedelskonsumenterna åsamkas härigenom
vissa förluster, samtidigt som apotekskollektivet praktiskt taget alltid
får åtnjuta förmånen av ett räntefritt lån, uppgående till miljontals kronor.
Revisorerna är medvetna om att förevarande spörsmål är omstritt och att
olika meningar rörande läkemedelsfondens disposition tid efter annan framkommit
men menar, att den nu tillämpade ordningen icke står i överensstämmelse
med det syfte för vilket fonden ytterst inrättats, nämligen att
vara ett medel till förbilligande av läkemedelskostnaderna. Med hänsyn
såväl härtill som till storleken av de belopp det här gäller borde denna ordning,
anför revisorerna, för att i fortsättningen kunna godtagas i varje fall
ha ett direkt stöd i ett statsmakternas beslut och icke grundas enbart på en
något tvivelaktig praxis.
En annan fråga som revisorerna särskilt uppmärksammat vid sin granskning
av hithörande förhållanden avser de avgifter för utveckling och forsk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 196i
3
ning som apotekarsocieteten i vissa fall uttar av apoteksinnehavare. Enligt
gällande bestämmelser för den allmänna avgiften må vid fastställandet av
rörelsevinsten avdrag göras, förutom för i affärsförhållanden sedvanliga
ändamål, för avgift till apotekarsocieteten. Utöver denna årsavgift har sedan
ett antal år tillbaka avdragits de s. k. utvecklingskostnaderna och under
åren 1961 och 1962 även en speciell forskningsavgift. Samtliga här nämnda
kostnader är i förekommande fall inkalkylerade i läkemedelspriserna
och får därför ytterst bestridas av läkemedelskonsumenterna. Sedan år 1955
har årsavgifterna uppgått till 15,9 milj. kronor och avdragen för de båda
övriga ifrågavarande ändamålen till 6,3 milj. kronor. Det är alltså här fråga
om betydande belopp. Under samma tid har apotekarsocieteten kunnat bilda
egna fonder, göra avsättningar för olika ändamål och verkställa nedvärderingar,
bl. a. av aktierna i det numera av apotekarna ägda bolaget Vitrum,
med sammanlagt 5,5 milj. kronor. Ej heller nu skildrade förhållanden har
enligt revisorernas mening varit förutsatta, då det gällande avgiftssystemet
för apoteken utformades, lika litet som de sedermera synes ha varit underkastade
statsmakternas närmare prövning. Revisorerna finner detta anmärkningsvärt
med hänsyn till de konsekvenser som i olika avseenden följer
därav. Även om läkemedelsförsörjningsutredningen kan få anledning att jämväl
ingå på nu berörda spörsmål, torde det, menar revisorerna, dröja avsevärd
tid innan slutliga förslag i ämnet kan framläggas. Med hänsyn till den
stora betydelse som frågan om läkemedelsfondens konstruktion och ändamål
bär synes det därför revisorerna angeläget att den snarast upptages till
särskild behandling antingen av utredningen eller på annat lämpligt sätt.
Därvid bör eftersträvas att — i avvaktan på att definitivt beslut om formerna
för den framtida läkemedelsförsörjningen kan fattas — få till stånd
en åtminstone provisorisk lösning, ägnad att på ett bättre sätt än vad nu är
fallet tillgodose läkemedelskonsumenternas intressen.
Beträffande den tidigare tillämpade, av revisorerna kritiserade ordningen,
att allmän avgift som inbetalats viss månad ansetts avse nästföregående månad,
vill utskottet påpeka att en sådan praxis synes ha stått i överensstämmelse
med de föreskrifter Kungl. Maj:t ursprungligen utfärdat i ämnet.
Sedan systemet numera efter Kungl. Maj:ts beslut ändrats, torde
de olägenheter ur allmän synpunkt, som revisorerna i detta avseende påtalat,
i huvudsak vara undanröjda. Frågan i stort om läkemedelsfondens konstruktion
och ändamål — vari ingår spörsmålet om de avgifter för utveckling
och forskning som apoteksinnehavarna erlägger till apotekarsocieteten
— är enligt utskottets mening av den naturen att ett ställningstagande därtill
måste föregås av ingående undersökningar. Som revisorerna påpekat är
hela problemkomplexet under bedömande inom läkemedelsförsörjningutredningen.
Med hänsyn härtill finner utskottet, alt revisorernas uttalanden
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 dr 196i
inte för närvarande ger anledning till något riksdagens initiativ. Utskottet
inskränker sig därför till att vad i ärendet förevarit för riksdagen
omförmäla.
2:o) Under finansdepartementet, § 23, har revisorerna behandlat frågor
angående kontrollen av vissa arbetsgivaravgifter. Se
del I, s. 208—215.
Utlåtanden har avgivits av riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket,
överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands och
Västerbottens län. Se del II, s. 191—200.
Utskottet. Försäkringen för tilläggspension finansieras genom avgifter,
vilka inflyter till den allmänna pensionsfonden. Avgift för inkomst av
anställning erlägges av arbetsgivaren och beräknas kollektivt på summan av
vad arbetsgivaren under året utbetalat i lön, sedan därifrån dragits dels ett
belopp, motsvarande basbeloppet multiplicerat med det genomsnittliga antalet
arbetstagare under året, dels för varje arbetstagare sådan del av lönen,
som för år räknat överstiger 7 1/2 gånger basbeloppet. Vidare skall vid beräkningen
av arbetsgivaravgift bortses från bl. a. dels arbetstagare, vars lön
under året inte uppgått till 300 kr., dels arbetstagare, som vid årets ingång
fyllt 65 år.
Beräkningarna av pensionsgrundande inkomst och arbetsgivaravgift sker
med ledning av de arbetsgivaruppgifter och i vissa fall kontrolluppgifter
som arbetsgivaren har att före utgången av januari månad varje år avlämna
till vederbörande lokala skattemyndighet.
Revisorerna har funnit det vara av intresse att inhämta upplysningar om
de erfarenheter som vunnits vid granskningen av ifrågavarande arbetsgivaruppgifter
och har därför i rundskrivelse till ett antal lokala skattemyndigheter
anhållit om svar på vissa frågor rörande myndigheternas kontrollmöjligheter
i olika avseenden.
De upplysningar som sålunda inhämtats ger enligt revisorernas mening
vid handen, att förhållandena i förevarande avseenden icke är tillfredsställande.
De konstaterade bristerna i kontrollen finner revisorerna så mycket
mer beklagliga som arbetsgivaravgiften, vilken för år 1963 kunde beräknas
komma att uppgå till ett sammanlagt belopp av 2,4 miljarder kronor,
framdeles kan väntas stiga kraftigt till följd av den i fjol beslutade
höjningen av uttagsprocenten. Att inom ramen för gällande system för beräkning
av arbetsgivaravgift åstadkomma en helt tillförlitlig kontroll har
revisorerna inte funnit möjligt. Hithörande spörsmål är emellertid, framhåller
revisorerna, på ett avgörande sätt avhängiga av de förslag allmänna
skatteberedningen kan komma att framlägga rörande socialförsäkringens
framtida finansiering. I avvaktan på en mera definitiv lösning av frågan
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 196i
5
bör det, anför revisorerna, ankomma på riksförsäkringsverket att inom ramen
för gällande system vidtaga sådana förändringar, att en förbättrad
kontroll i nu berörda avseenden kommer till stånd, exempelvis i fråga om
arbetstidens beräkning.
Allmänna skatteberedningen har den 1 juni 1964 avgivit sitt betänkande
Nytt skattesystem (SOU 1964:25), innefattande bl. a. förslag till omläggning
av socialförsäkringens finansiering. Betänkandet är efter remissbehandling
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Som revisorerna påpekat är frågan om effektiv kontroll av arbetsgivaravgifterna
beroende av den ordning för socialförsäkringens finansiering som
kan komma att väljas för framtiden. Det förslag som allmänna skatteberedningen
framlagt i ämnet synes ha vissa fördelar ur kontrollsynpunkt.
Riksdagen torde emellertid få tillfälle att i annat sammanhang pröva hithörande
problem. Att inom det nuvarande systemet åstadkomma en fullt
tillfredsställande kontroll finner utskottet inte praktiskt genomförbart. Då
det kan förutsättas att riksförsäkringsverket vidtar de kontrollåtgärder som
är möjliga och lämpliga, anser utskottet att något initiativ från riksdagens
sida inte är påkallat. Utskottet vill därför begränsa sig till att vad i ärendet
förevarit för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den 17 november 1964
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
herrar Kaijser, Lars Larsson*, Eric Carlsson, Erik Filip Petersson* och
Kilsmo*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell, fru Svensson*, herrar Gustavsson i Alvesta, Carlsson i
Huskvarna*, Ringaby och Nilsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.