Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1964
1
Nr 59
Utlåtande i anledning av väckt motion om undantagande av
böcker och musikalier från förbudet mot bruttoprissättning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
529, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wachtmeister hemställt
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa om sådan
ändring i lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet, att böcker och musikalier undantagas
från lagens tillämpning, alternativt att i 4 § samma lag tillädes bestämmelse
av innebörd, att där berört tillstånd skulle meddelas för perioder
om 10 år i taget».
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Nuvarande ordning
Den livliga svenska efterkrigsdiskussionen om det s. k. bruttoprissystemets
(eller lika-prissystemets) för- och nackdelar utmynnade i
ett förbud mot tillämpning av systemet, vilket återfinnes såsom 2 § i 195.1
års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet.
Fr. o. m. den 1 juli 1954 har det således i princip varit förbjudet
för varje säljare på den svenska marknaden att föreskriva till vilka priser
som ett efterföljande återförsäljarled skall vidaresälja produkterna. Säljaren
har däremot fortfarande full rätt att föreslå s. k. riktpriser, varvid det
dock klart skall framgå, att återförsäljaren ej är bunden av dessa förslag.
Inga åtgärder får sålunda vidtagas i syfte att tvinga återförsäljaren att upprätthålla
de föreslagna priserna. Motiveringen för förbudet kan i korthet
sammanfattas på följande sätt.
Om säljaren fastställer priserna i efterföljande led, fastställer han samtidigt
återförsäljarnas marginaler och därmed den ram till vilken kostnaderna
får anpassas. Ett sådant system förhindrar priskonkurrens bland
återförsäljare och tenderar därmed att öka användningen av kostnadskrävande
konkurrensmetoder. Det stimulerar vidare säljarna till en rabattkonkurrens,
som ej kommer den slutlige köparen — konsumenten — till
godo. Systemet minskar konsumentens valfrihet genom att åstadkomma en
standardiserad kombination av pris och service och försvårar eller för
''
Biliang till riksdagens protokoll t96''i. 9 samt. 3 avd. Nr 59
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1964
hindrar därigenom uppkomsten av s. k. lågpriskanaler med lägre pris och
service. För att systemet skall kunna upprätthållas måste det ofta kombineras
med andra regleringar, främst i form av nyetableringskontroll i syfte
att neutralisera den stimulans till för stor nyetablering som de fasta marginalerna
medför.
Bruttoprisförbudet har givits följande form i 2 § nyssnämnda lag:
Utan tillstånd av näringsfrihetsrådet må företagare, där ej annat är särskilt
stadgat, varken av företagare inom senare försäljningsled betinga sig,
att vid försäljning av förnödenhet här i riket visst pris icke må underskridas,
eller till ledning för prissättningen inom senare försäljningsled i
riket eljest angiva visst pris, med mindre därvid kommer till uttryck att
priset får underskridas.
Såsom framgår av paragrafens lydelse har lagstiftaren emellertid även
varit öppen för möjligheten, att undantag från bruttoprisförbudet
kan tänkas vara motiverade. När denna dispensmöjlighet skapades,
hade lagstiftaren i främsta rummet bokdistributionen i åtanke. Det
hade sedan länge hävdats såväl i Sverige som i andra länder — främst Tyskland
— att fri prisbildning på böcker skulle kunna få kulturella skadeverkningar.
Det ansågs finnas anledning frukta, att utgivningen av kulturellt
värdefull litteratur skulle kunna minska och att sortimenten inom bokhandeln
skulle kunna utarmas i riktning mot något, som kan betecknas som
en »best-sellerbokhandel». Men även andra tänkbara anledningar till undantag
från förbudet övervägdes av lagstiftaren, vilket kom till uttryck i den
paragraf — 4 § — som anger förutsättningarna för att dispens skall kunna
meddelas:
Tillstånd .. . må meddelas endast om konkurrensbegränsningen kan antagas
främja kostnadsbesparingar, vilka till väsentlig del komma konsumenterna
till godo, eller i övrigt bidraga till en ur allmän synpunkt ändamålsenlig
ordning, eller om eljest särskilda skäl äro därtill.
Med stöd av denna paragraf beviljades även dispens för bokdistributionen,
som kommit att utgöra det enda väsentliga undantaget från bruttoprisförbudet.
En preliminär dispens beviljades omedelbart i avvaktan på
vissa specialundersökningar inom bokdistributionen. Sedan dessa avslutats,
beviljades dispens t. o. m. år 1962. Vid motiveringen av dispensen lades
tyngdpunkten vid de kulturella skadeverkningar som en fri prisbildning
kunde förmodas få. Tidsbegränsningen motiverades med den pågående
dynamiska utvecklingen inom hela distributionsapparaten, som gjorde det
svårt att överblicka en längre tidsperiod. I det utlåtande, varpå dispensen
beviljades, hade det gjorts ett försök att beräkna den ekonomiska förlust
som systemet kunde medföra, d. v. s. den samhälleliga kostnaden för att
upprätthålla den kulturella insatsen. Dynamiken i utvecklingen kunde förmodas
öka denna kostnad och därmed ställa avvägningsproblemet i en ny
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1964 >>
dager. Dispensen förenades även med vissa krav på uppmjukning av de dittills
gällande regleringarna av bokdistributionen.
Samtidigt lämnades även dispens av motsvarande slag för musikalier,
gällande till den 1 januari 1963. Denna dispens var dock ej förenad med
särskilda villkor.
Ifrågavarande dispenser gäller, på grund av senare meddelade interimistiska
beslut, alltjämt.
Den bärande faktorn för bokdistributionen är kommissionssystemet.
Tillsättandet av kommissionärer, nyetableringskontrollen, regleras
av Svenska bokförläggareföreningen, som även har det avgörande inflytandet
på de bestämmelser, som reglerar bokhandelspriset för förlagsartiklarna.
Kommissionsbokhandeln är inom denna organisatoriska ram det
dominerande instrumentet för den kommersiella bokdistributionen.
Förhållandet mellan förlag och bokhandel regleras genom avtal i bokförläggareföreningens
»Affärsregler för bokhandeln», som tillkommit efter
överläggningar med Svenska bokhandlareföreningen.
Det finns tre olika slags kommissionärer, A-kommissionärer, B-kommissionärer
och lantbokhandlare. A-kommissionärerna har rätt till ett fullständigt
sortiment av förlagens böcker. Denna rätt är förknippad med skyldigheten
att som kommissionär ta emot alla böcker som förlagen sänder ut
i kommission. För närvarande finns i vårt land ca 300 A-bokhandlare, i
första hand belägna i städer och större samhällen. B-bokhandeln, som tillkom
år 1944, skall ha en mera begränsad sortering av böcker. Där skall
finnas tillgängliga mera »gångbara» böcker, men en B-bokhandlare skall
även på kundens begäran kunna anskaffa all slags litteratur, som tinns i
A-bokhandeln. B-bokhandel etableras på orter som inte har tillräckligt
kundunderlag för att kunna bära en fullsorterad bokhandel. Den anskaffar
sina böcker från en av bokförläggareföreningen tör ändamålet grundad institution,
»Bokcentralen», som även ger mycken övrig service, vilket motiverar
att B-bokhandeln åtnjuter lägre rabattsatser än A-bokhandeln. Lantbokhandlarna
tillsätts av bokförläggareföreningen på platser där A- och Bbokhandel
saknas. De skall hålla ett visst lager av böcker och göra sina inköp
från närliggande bokhandel eller Bokcentralen.
I detta sammanhang är det av vikt att betona skillnaden mellan »bunden»
och »fri> litteratur. Bunden litteratur, som alltså är förbehållen kommissionärerna,
är alla skolböcker samt under viss tid övriga böcker som asatts
ett bokhandelspris över 13 kronor för häftat exemplar. Fri litteratur, som
alltså även kan säljas genom andra än koinmissionärerna, är:
»böcker som åsatts ett bokhandelspris ej överstigande 13 kronor för häftat
exemplar, dock ej skolböcker,
andra böcker än skolböcker, om mer än tre år förflutit efter utgången av
utgivningsåret för den senaste upplagan,
a H i haag till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. 2 avd. Nr 5 9
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 196i
biblar, psalm- och sångböcker, andaktsböcker samt pastoral arbetslitteratur,
kartor, resehandböcker samt skrifter av lokalt turistintresse,
bilderböcker för barn, spelregler, teaterpjäser och operatexter,
kalendrar och andra årsböcker.»
Det förtjänar att påpekas att fri litteratur ej är detsamma som icke kommissionsberättigad
litteratur.
Med kominissionssystemet är flera typer av konkurrensbegränsningar
förknippade. De regleras genom avtal i »Affärsregler för bokhandeln».
Bruttoprissättningen begränsar priskonkurrensen. Bokhandelspriset
får inte underskridas genom rabatter till kunden eller på annat sätt,
utom då det särskilt medgivits i »Affärsregler för bokhandeln». Till vissa
kundkategorier — bibliotek, skolor, studenter m. fl. — är kommissionärerna
skyldiga att lämna på visst sätt specificerade rabatter. Kommissionärerna
får till övriga kunder lämna vissa typer av rabatter som årsomsättningsrabatt,
kontantrabatt och ordervärdesrabatt. Fri prisbildning på böcker i
konsumentledet är tillåten först året efter första realisationsåret eller efter
den längre tid bokförläggaren bestämt för realisation. Produktkonkurrensen
är begränsad genom att en betydande del av sortimentet under lång tid är
förbehållen kommissionärerna. Kommissionärernas antal regleras genom
nyetableringskontroll.
För ytterligare uppgifter angående bokbranschens struktur och bokhandelns
lönsamhet må här hänvisas till »Pris- och kartellfrågor» nr 1/1963.
Hos näringsfrihetsrådet anhängiga ärenden rörande fortsatt dispens
I samband med att dispensen från bruttoprisförbudet
beträffande böcker utlöpte 1962 inkom bokförläggareföreningen
med ansökan om fortsatt dispens. Fn sådan dispens borde, anförde föreningen,
icke tidsbegränsas utan gälla tills vidare, för att ge den arbetsro
som är erforderlig för en effektiv planering och rationalisering av branschen.
Näringsfrihetsrådet beslöt den 6 december 1962 att interimistiskt,
längst t. o. in. den 30 juni 1963, förlänga dispensen på samma villkor som
dittills gällt. Denna förlängning har sedan fastställts att gälla till dess ärendet
slutbehandlats av rådet. I ärendet har pris- och kartellnämnden verkställt
olika undersökningar rörande bokbranschen. Vidare har professor
Ulf af Trolle vid handelshögskolan i Göteborg på näringsfrihetsrådets uppdrag
avgivit utlåtande om bruttoprissystemet på böcker. Ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor har — efter hörande av Svenska stadsförbundet.
Kommunförbundet, Stockholms stad, Svenska bokhandlareföreningen, Svenska
antikvariatföreningen, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges författareförening
och Bokgillet — avgivit yttrande till näringsfrihetsrådet. I ärendet
höll rådet offentligt sammanträde den 15 september innevarande år,
därvid bl. a. ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor, bokförläggareför
-
Andra lagutskottets utlätaiule nr 59 är 1964
ö
eningen och bokhandlareföreningen var närvarande. Näringsfrihetsrådet avser
att om möjligt avgöra ärendet före årets utgång.
Svenska musikförläggareföreningen har beträffande musikalier ansökt
om motsvarande dispens, vilket bifallits interimistiskt i avbidan på
avgörandet av ärendet rörande bokpriserna.
I af Trolles ovannämnda utlåtande anföres sammanfattningsvis bl. a. följande.
När man nu slutligen skall fatta ett ofrånkomligt beslut i frågan, måste
man lämna fakta och något som i bästa fall kan kallas för genomtänkta
bedömningar bakom sig för att göra en helt subjektiv värdering. Om man
accepterar bedömningen, att en fri prisbildning inom bokdistributionen
skulle tendera att skapa en bestsellerdistribution i vidaste bemärkelse och
minska såväl utgivning som försäljning av annan litteratur, blir frågan
endast huruvida de ekonomiska vinster man kan uppnå härigenom är värda
sitt pris. Den frågan får envar besvara för sig. Författaren kan endast ange
sin egen — helt subjektiva — ståndpunkt.
Författaren skulle icke vilja taga den risk det innebär att slopa bruttoprisförbudet,
d. v. s. att neka dispens. Det får därvid vara osagt, huruvida
detta kan hänföras till en genuin känsla för kulturella värden, huruvida
det sammanhänger med det egna behovet av en starkt specialiserad bokhandelsservice
eller om endast modet saknas för att genomföra en radikal
lösning, vars verkningar — i varje fall de ofördelaktiga — alltid kommer
att lastas de beslutande resp. förslagsställarna. Förslaget är, oavsett motiven,
att bevilja dispens.
Men bruttoprissysteinet har onekligen även negativa verkningar vid sidan
av sin effekt som kulturbärare. Skulle man icke kunna eliminera dessa
genom lämpliga åtgärder och därmed förena de bästa elementen ur olika
system för prisbildning?
Tanken är lockande, och ett försök härtill gjordes vid föregående dispens
genom vissa uppmjukningar i regleringarna. Man skulle nu kunna tänka
sig att gå vidare, t. ex. skapa ökat utrymme för priskonkurrens genom att
undantaga böcker över en viss prisnivå från dispensen — vilket skulle verka
pristryckande — minska skyddstiden, innan realisationer får ske, göra prissättningen
helt fri under realisationer, medgiva rättighet att lämna särskild
rabatt vid försäljning genom självval etc. etc. Tanken är lockande, men författaren
har ändå kommit till slutsatsen, att några väsentliga sådana uppmjukningar
icke bör eftersträvas, om man undantar sådana uppenbara förhållanden
som att studerande vid socialinstituten naturligtvis bör beviljas
samma rabatter som studerande vid universitet och högskolor.
Motivet för denna inställning är klart. Om man gör så stora uppmjukningar,
att de får någon praktisk betydelse, skapar man endast risk för just
de skadeverkningar man vill undvika. Om man däremot fingrar en smula
på alla bestämmelser, upprätthåller man skenet av att genomföra en gradvis
liberalisering och kan därefter dra sig ur det hela med gott samvete, men
man åstadkommer ingenting.
Det förefaller i stället vara bättre att vända på hela problemet: Att acceptera
bruttoprissysteinet i huvudsak som det är, men att förena dispensen
med krav, som är avsedda att skapa rationellast möjliga distribution inom
ramen för systemet.
ti Andra lagutskottets uttalande nr 59 är 196b
Först och främst bör dispensen förenas med kravet, att den endast gäller
så länge som genomsnittsrabatterna från bokförlagen förblir oförändrade.
Det sades, att dispensen endast bör gälla så länge man upprätthåller
samma marginalnivå. Med tanke på den fortsatta dynamiska utvecklingen
inom distributionen bör därutöver ytterligare en tidsbegränsning införas.
Fyra år har dock visat sig vara alltför kort tid. Det har förhindrat eller försvårat
långsiktig planering, och en upprepning av samma korta tidrymd —
för vilken författaren cn gång bar ansvaret som förslagsställare — skulle
alltför lätt kunna bli den obotfärdiges förhinder. Det föreslås, att tiden
utökas till åtta år.
Att man bibehåller bruttoprissystemet intakt innebär, att man undandrager
den enskilde bokhandlaren från många rationaliseringsimpulser. De
helt fria krafternas spel ersättes med en central reglering.---
Till sist skall här behandlas en detaljfråga i problemkomplexet. Studenterna
har begärt rättighet att organisera en egen bokdistribution, uppbyggd
på kurslitteratur. Man anser sig därigenom kunna uppnå lägre priser på
kurslitteraturen än vad man gör f. n. med sin »studentrabatt» på 10 procent
De finns som betvivlar att detta är möjligt, men författaren finner det vara
självklart, att det går — t. o. in. om man betalar hyra och marknadslöner.
Hur skall man ställa sig till denna anhållan?
Författaren hör till dem som av naturliga skäl har stor förståelse för
studenternas intressen. Det är därför beklagligt att behöva konstatera, att
denna anhållan icke bör beviljas, om man gör samma subjektiva värdering
som författaren gjort i huvudfrågan om bruttoprissystemets vara eller icke
vara. Om man accepterar att behålla bruttoprissystemet i syfte att uppnå
en viss kulturell effekt, får man i konsekvensens namn också acceptera, att
det alltid kommer att förekomma gungor och karuseller inom bokhandeln.
Varje försök att i någon utsträckning taga bort karusellerna medför risk
för att även gungorna försvinner. Utan den volym och de »överskott» som
långserielitteraturen skapar, går det icke att upprätthålla lagerhållning, utsändningsservice
och försäljning av den facklitteratur som säljes i enstaka
exemplar, t. ex. till enskilda, specialiserade forskare. — — — Vill man
skydda tillflödet av den litteraturen, måste man också acceptera, att sortimentet
i bokhandeln får behållas obrutet, även när det ytligt sett kan förefalla
vara en rationalisering, att långserielitteraturen brytes ut.
»Ytligt sett» hör citeras, tv i själva verket skulle praktiskt taget varje
mer standardiserad del av ett sortiment — ej endast inom bokhandeln —
alltid kunna betraktas som en marginell andel, vilken skulle kunna säljas
billigare, bara den omfattar en viss minimivolym. Men detta innebär icke,
att hela distributionen blir billigare. Det blir den endast, om man accepterar,
att den övriga delen av sortimentet försvinner, d. v. s. just den effekt, som
man — med författarens värdering i detta fall - önskar undvika. Om man
däremot förutsätter, att hela sortimentet skall bibehållas, är det tvärtom en
rimligare hypotes, att den totala distributionskostnaden blir lägre, när hela
sortimentet säljes i ett sammanhang än när det delas.
Så även om man såsom författaren önskar göra allt för att förbättra studenternas
ekonomi, måste detta mål uppnås med andra medel — allt förutsatt
att man delar författarens uppfattning, att man bör eftersträva ett fortsatt
brett sortiment inom bokhandeln, även av den typ av facklitteratur,
inom vilken kurslitteraturen utgör en volymmässigt stor men en titelmässigt
försvinnande liten andel.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 196b
Beträffande de till ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor avgivna remissyttrandena
må här redovisas följande. Svenska stadsförbundet, Kommunförbundet
och Stockholms stad har i sina yttranden tillstyrkt fortsatt
dispens under förutsättning att gällande villkor beträffande skolboksdistrihutionen
bibehålies. Svenska bokhandlareföreningen och Sveriges författareförening
har tillstyrkt bifall till bokförläggareföreningens ansökan. Svenska
antikvariatföreningen har uttalat, att föreningen icke har något att invända
mot en förlängning av dispensen, under det att Bokgillet — en bokklubb
med cirka 2 400 medlemmar — framfört vissa kritiska synpunkter på kommissionssystemet
samt uttryckt en förmodan att övergång från bruttopris
till riktpris ej skulle medföra några större olägenheter. Sveriges förenade
studentkårer har i sitt yttrande framhållit, att det numera inom studentorganisationerna
finns goda förutsättningar att genom intressebyråer, kårexpeditioner
etc. distribuera kurslitteratur till mycket låga kostnader, och
därför ansett, att det vid en eventuell förlängning av dispensen borde stadgas
att de studerandes organisationer skulle äga rätt att från förlagen inköpa
och till medlemmarna förmedla kurslitteratur enligt de principer som är
gängse vid handel med andra varor.
Ombudsmannens för näringsfrihetsfrågor den 31 maj 1963 till näringsfrihetsrådet
avgivna yttrande avslutas med följande sammanfattning.
Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor vill icke motsätta sig att näringsfrihetsrådet
jämlikt 4 § konkurrensbegränsningslagen meddelar bokförläggareföreningen
fortsatt dispens från det i 2 § lagen stadgade bruttoprisförbudet.
Emellertid förordas att rådet såsom förutsättning för dispensen
måtte överväga att föreskriva
att fri prissättning införes för böcker under prisgränsen jämte viss övrig
s. k. fri litteratur,
att viss höjning av prisgränsen företages,
att skyddstiden innan bok får realiseras avkortas med ett år och realisationsböcker
redan första realisationsåret får prissättas utan förlagens medverkan,
alt studenternas organisationer medges rätt att direkt från förlagen inköpa
kurslitteratur för vidareförsäljning till kårmedlemmar utan iakttagande
av åsatta bruttopriser,
att etablcringskontrollen även i fortsättningen utövas liberalt och möjlighet
beredes till specialisering å viss typ av litteratur
samt att gällande ordning för försäljning av skolböcker bibehålies.
Utskottet
Er.o.in. den 1 juli 1954 har det i princip varit förbjudet för säljare och
fabrikanter på den svenska marknaden att föreskriva till vilka priser ett
efterföljande återförsäljarled skall vidaresälja produkterna. Detta förhud
mot det s.k. bruttoprissystemet finnes intaget i 2 § lagen om motverkande i
vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Motiveringen för
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 196U
förbudet är bl.a., att ett system med fasta marginaler för återförsäljarna
förhindrar priskonkurrens och försvårar eller förhindrar uppkomsten av
s.k. lågpriskanaler med lägre priser och service. Systemet förutsätter dessutom
ofta andra konkurrensbegränsande åtgärder, såsom nyetableringskontroll.
Från bruttoprisförbudet har alltsedan dess tillkomst gällt dispens i fråga
om böcker och musikalier. Den första dispensen utlöpte den 31 december
1962 och har i avvaktan på nytt beslut efter erforderliga utredningar förlängts
tills vidare. Näringsfrihetsrådet, som har att besluta därom, avser
att avgöra frågan om förnyad dispens före årets utgång. Bland skäl som
anföres för ifrågavarande dispens kan nämnas, att bruttoprissystemet anses
erforderligt för att trygga tillgången på högvärdig men mindre efterfrågad
litteratur i bokhandeln. Förlusterna inom denna mindre lönsamma
del av bokdistributionen måste kompenseras med inkomster från det lättsålda
sortimentet, nagot som inte vore möjligt vid konkurrens från en renodlad
”bestsellerbokhandel”. Näringsfrihetsrådet har sökt att i någon mån
minska olägenheterna av bruttoprissystemet genom att vid dispensgivningen
föreskriva olika uppmjukningar. Sålunda äger bokhandlarna lämna vissa
förmåner, såsom rabatter till bibliotek, skolor, studenter m.fl., årsomsättningsrabatt,
kontantrabatt och ordervärdesrabatt. Likaså föreskrives lättnader
beträffande böcker med visst lägre bokhandelspris, äldre litteratur
m.m. Slutligen må nämnas, att pris- och kartellnämnden genom olika undersökningar
söker följa effektiviteten och lönsamheten inom bokdistributionen.
I det nu hos näringsfrihetsrådet anhängiga ärendet har Svenska bokförläggareföreningen
och Svenska musikförläggareföreningen ansökt om fortsatt
dispens. Man har därvid yrkat att dispensen icke skall tidsbegränsas utan
gälla tills vidare för att ge den arbetsro som är erforderlig för effektiv planering
och rationalisering. Bokförläggareföreningens ansökan har föranlett
ingående utredningar. Näringsfrihetsombudsmannen har infordrat yttranden
i frågan från ett stort antal därav berörda organisationer, vilka i allmänhet
tillstyrkt fortsatt dispens. Även näringsfrihetsombudsmannen har i
sitt yttrande till näringsfrihetsrådet ansett att ansökningarna om fortsatt
dispens bör beviljas men föreslagit ytterligare uppmjukningar i bruttoprissystemet.
I förevarande motion yrkas i första hand, att böcker och musikalier skall
undantagas från konkurrensbegränsningslagens tillämpningsområde. I andra
hand önskar motionären en föreskrift att dispens skall beviljas för tio
år varje gång. Motionären anför i huvudsak samma skäl som åberopats för
dispens från bruttoprisförbudet och framhåller därjämte branschens behovav
arbetsro för långtidsplanering.
Såsom torde framgå av redogörelsen härovan är ett bruttoprissystein
förenat med avsevärda nackdelar. Om det skall kunna tillåtas beträffande
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år J96i
9
böcker och musikalier synes det nödvändigt att marknaden övervakas effektivt
och att de uppmjukningar föreskrives som är möjliga utan att syftet
med bruttoprissättningen förfelas. Härvidlag bör näringsfrihetsrådets dispensgivning
vara ett lämpligt instrument. Det torde kunna förväntas att rådet
beaktar de olägenheter som kan vara förenade med alltför korta dispensperioder
och avväger dessa på ett med hänsyn till samtliga omständigheter
lämpligt sätt.
Av det anförda framgår att utskottet icke anser sig kunna tillstyrka bifall
till motionärens förslag. Utskottet får således hemställa
att förevarande motion, 11:529, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 oktober 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars
Larsson, Hiibinette, Dahlberg, Erik Filip Petersson och Kilsmo;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg*, Odhe*,
fru Ekendahl, herr Wahlund, fröken Sandell*, herrar Carlsson i Huskvarna*
och Ringaby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Ringaby, som ansett
a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar å s. 9 med orden ”Härvidlag
bör näringsfrihetsrådets” och slutar med orden ”till motionärens
förslag” bort ersättas med text av följande lydelse:
”Utskottet anser dock i likhet med motionären att bokhandeln intar en
särställning beträffande bruttoprissystemet. Alldeles uppenbart är det att
alltför korta dispensperioder inte ger bokhandeln möjlighet till de rationaliseringar
som synes önskvärda. Utskottet vill därför tillstyrka motionärens
alternativa förslag om 10 års dispens.”
b) att utskottet bort hemställa
”A. att riksdagen i anledning av förevarande motion,
11:529, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1964
sådan ändring av 4 § lagen om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet att där berörda
tillstånd beträffande böcker och musikalier skall meddelas
för perioder om tio år, samt
B. att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet hemställt under A., icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.”
i i t> 1T«i tf: •. ‘ ♦ 1 (V , > _ / "V i o }
fl Hi flttllhm i
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640821