Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 196b

1

Nr 57

Utlåtande i anledning av väckta motioner om giftorätt i pension
samt de hemarbetande kvinnornas ställning i socialförsäkringssystemet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna nr 599 i första kammaren av herr Bengtson
m.fl. samt nr 721 i andra kammaren av herr Hedlund m.fl., såvitt
motionerna angår bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen; 2.

de likalydande motionerna nr 646 i första kammaren av herr Virgin
m.fl. samt nr 768 i andra kammaren av herr Heckscher m.fl.

Motionerna under 1. har i övriga delar behandlats av utskottet i annat
sammanhang.

I motionerna I: 599 och II: 721 har, såvitt nu är i fråga, hemställts, »att
riksdagen vid sin behandling av frågan om höjning av folkpensionerna den
1 juli 1964 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

3. att följande frågor

b) bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen på grund
av deras insats för barnens vård och fostran,

måtte ägnas särskild uppmärksamhet och allsidig prövning vid utredningen
rörande standardförbättringar av folkpensionerna efter år 1968».

I motionerna I: 656 och II: 768 har, under hänvisning till motionerna
1:638 och 11:766, hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla, att nämnda motioner vad beträffar frågan om pensionsrätt
till följd av barnavård och frågan om giftorätt i pension måtte överlämnas
till pensionsförsäkringskommittén att beaktas vid fullgörandet av kommitténs
uppdrag».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna II: 721 och II: 768 (II: 766).

Gällande bestämmelser m.m.

Folkpensioneringen

Envar svensk medborgare, som är mantalsskriven i riket eller som varit
mantalsskriven här för det år under vilket han fyllt 62 år och för de fem
1—6687 64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 57

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 dr 196U

åren närmast dessförinnan, kan komma i åtnjutande av folkpension. Barn
som är svensk medborgare men som till följd av sin ålder ännu inte blivit
mantalsskrivet i riket kan dock det oaktat få barnpension. Vidare har genom
särskilda överenskommelser reglerna om folkpension gjorts tillämpliga
på här bosatta medborgare i flera europeiska länder, däribland de
nordiska länderna. Enligt överenskommelserna uppställes för rätt till pension
krav på vistelse i Sverige vissa år, olika för olika fall. Vissa möjligheter
att behålla rätten till folkpension finns för den som börjat uppbära pension
men mister sitt svenska medborgarskap eller flyttar utrikes utan att vara
tillförsäkrad pension enligt eljest gällande regler. Särskilt gynnsamma regler
gäller härulinnan för medborgare i de nordiska länderna, som flyttar
från Sverige till annat nordiskt land.

Folkpension utgår i form av ålderspension, förtidspension och familjepension
(änkepension och barnpension), vartill kommer olika tilläggsförmåner
m.m.

Försäkring för tilläggspension

Lagen om försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1
januari 1960. Reglerna om tilläggspensioneringen finnes numera i lagen
om allmän försäkring. Tilläggspensioner började utgivas år 1963.

Tillsammans med folkpensioneringen skall tilläggspensioneringen tillförsäkra
alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familjeskydd
avvägt i förhållande till den tidigare arbetsinkomsten.

Rätt till tilläggspension kan förvärvas av svensk medborgare och av här
mantalsskriven utlänning. Tilläggspension grundas på arbetsinkomt, som
förvärvas i åldern 16—65 år, i vad den årliga arbetsinkomsten ligger
mellan 4 000 och 30 000 kronor räknat i 1957 års penningvärde. Den pensionsgrundande
inkomsten beräknas på grundval av taxeringen till statlig
inkomstskatt.

I likhet med folkpensionen skall tilläggspensionen vara värdebeständig.
Även de nämda inkomstgränserna skall följa ändringar i prisnivån.

Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 % av den genomsnittliga
pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För
full ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande år, vilket
krav successivt höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensionen kommer
full ålderspension från tilläggspensioneringen att i stort sett motsvara två
tredjedelar av hela arbetsinkomsten. Tilläggspensioneringens ålderspension
kan uttagas från 63 års ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den
som väntar med att ta ut pensionen till efter 67 år får å andra sidan en
viss höjning av pensionen.

Förtidspension lämnas till den, vilkens arbetsförmåga på grund av invaliditet
är nedsatt med minst hälften. Vid förlust av arbetsförmågan utgår
hel förtidspension med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i
ålderspension från 67 års ålder.

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 1964

3

Familj epensionen utgöres av änkepension och barnpension. Änkepension
utgår förutsatt att äktenskapet ingåtts senast då mannen fyllde 60 år och
att det varat i minst fem år. Har makarna gemensamma barn, utgår dock
änkepension oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Barnpension
utgår då den avlidne efterlämnar barn under 19 år. Tilläggspensioneringens
familjepension motsvarar en viss del av den tilläggspension, som
den avlidne uppbar eller skulle ha erhållit om han blivit invalid, nämligen
för en efterlevande (änka eller barn) 40 %, för två efterlevande (änka och
ett barn eller två barn) 50 % o.s.v. För fem eller flera efterlevande utgår
80 % av den avlidnes tilläggspension.

I likhet med folkpensioneringen finansieras tilläggspensioneringen enligt
ett fördelningssystem, dock endast med avgifter och således utan tillskott
av skattemedel; inom tilläggspensioneringen uppbygges vidare en betydande
fond, allmänna pensionsfonden. På inkomst av anställning erlägges
kollektiv arbetsgivaravgift. På inkomst av annat förvärvsarbete erlägges
egenavgift, vilken benämnes tilläggspensionsavgift. Samma uttagsprocent
tillämpas för arbetsgivaravgift och tilläggspensionsavgift.

Rätt till tilläggspension har börjat intjänas och avgifter erlagts från och
med år 1960.

Såsom framgår av det sagda grundas rätt till pension på inkomst av förvärvsarbete.
Värdet av en husmoders arbete i hemmet grundar alltså icke
rätt till pension. Pensionsutredningen anförde i denna fråga i sitt år 1950
avgivna betänkande (SOU 1950: 33) bland annat:

Trots att vissa skäl kunna anföras till förmån för en hustrupension av
här angiven art, är utredningen icke beredd att för närvarande förorda införandet
av en dylik pension med hänsyn till den fördyring av försäkringen
detta skulle medföra. Utredningen vill emellertid betona att det i detta fall
icke är fråga om ett principiellt avståndstagande. Här rör det sig endast
om en avvägning på kostnadsplanet utan betydelse för det tekniska systemet
som sådant. Utredningen vill därför sluta behandlingen av frågan
om husmödrars pensionering med en rekommendation till dem, som av
olika anledningar komma att taga ställning till utredningens förslag, att
uppmärksamma detta spörsmål.

Giftorätt

Enligt 6 kap. giflermålsbalken gäller beträffande makars egendom att
vardera maken bibehåller rätten till den egendom, som han vid äktenskapets
ingående har eller som han sedermera förvärvar. Vardera maken är fortfarande
ensam ägare, panthavare, fordringsägare o.s.v., såsom om han icke
vore gift. Vid äktenskapets upplösning eller vid bodelning lar maken emellertid
avstå hälften av denna egendom till andra maken, om egendomen
ej är av enskild natur. Makes egendom, vari sålunda giftorätt äger rum,
k allas hans giftorättsgods. Enskild egendom är för det första egendom som
genom äktenskapsförord förklarats skola vara enskild, för det andra egendom
som make erhållit i gåva av annan än andra maken med villkor att

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1964

den skall vara enskild eller som make bekommit genom testamente med
sådant villkor eller som tillfallit make i arv och om vilken arvlåtaren genom
testamente meddelat sådan föreskrift samt för det tredje vad som trätt i
stället för förut angiven egendom, såvida ej annorlunda föreskrivits genom
den rättshandling, på grund av vilken egendomen är enskild. Annan ordning
kan stadgas genom äktenskapsförord.

I motioner till 1961 års riksdag yrkades att frågan om självständig pensionsrätt
för hemarbetande husmödrar skulle utredas. Motionerna
avslogs i enlighet med vad andra lagutskottet i utlåtande nr 56 hemställt.
Utskottet anförde:

Såsom motionärerna påpekat är frågan svårlöst och inrymmer ett flertal
problem. Först må framhållas svårigheten att såväl i allmänhet som i
det enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet
av husmödrars arbete i hemmet. Såsom grund för pensionsberäkningen
synes en sådan uppskattning nödvändig. Vidare bör understrykas, att en
eventuell pension till husmödrar liksom annan ATP-pension i princip
måste vara avsedd att ersätta inkomstbortfallet när den försäkrade drar sig
tillbaka från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma
generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar, även om variationer
inom vissa gränser skulle kunna tänkas, synes svårligen kunna
ske. Härtill kommer problemet med avgifterna för en sådan pensionering.
Dessa skulle komma att drabba familjens kontantinkomster, d.v.s. regelmässigt
makens arbetsförtjänst bland annat under den tid då i många fall
familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran är stora. Att
obligatoriskt ålägga sådan avgiftsbetalning synes varken lämpligt eller
genomförbart. För de flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste det
framstå som mera angeläget att kunna disponera större del av mannens
arbetsförtjänster under den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten
utöver de förmåner som familjen är tillförsäkrad genom folkpensioneringen
och mannens ATP-pension.

Även om skäl kan anföras för motionärernas yrkande finner sig utskottet
på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att möjlighet att genom frivillig försäkring
åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar
finnes såväl genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring som genom
enskild pensionsförsäkring.

Även 1962 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning
till frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Ett
av önskemålen i motionerna var att det måtte beredas möjlighet för husmödrar
att tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid, då de lämnat sitt
förvärvsarbete för att taga vård om sina minderåriga barn. Dessa gratispoäng
skulle medföra rätt till såväl förtidspension som ålderspension.

Andra lagutskottet, som beträffande gratispoäng till dem som bedriver
studier eller annan utbildning eller undergår värnpliktstjänstgöring uttalade
att detta innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen
grundläggande principen om förvärvsinkomst såsom förutsättning för pension,
anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 angående ovannämnda
önskemål:

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 196b

I stort sett samma betänkligheter som anförts mot förslaget om gratispoäng
för dem som på grund av studier man. gått förlustiga pensionspoäng
eller fått låg sådan kan anföras mot en liknande anordning för husmödrar.
Det bör vidare framhållas, att det för rätt till hel ålderspension
krävs endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkas i
allmänhet inte pensionens storlek för en husmoder, som något eller några
år avhåller sig från förvärvsarbete. Utskottet finner därför inte skäl biträda
förevarande önskemål.

Ett annat önskemål var att en självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen
skulle tilläggas hemarbetande husmödrar. I denna del instämde
andra lagutskottet i vad som uttalats i ovannämnda utlåtande nr
56 år 1961.

Även 1963 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till
frågan om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Härvid
anslöt man sig till vad som uttalats vid behandling av frågan åren 1961 och
1962.

Om änkepension till frånskilda kvinnor anförde föredragande
departementschefen i proposition nr 27 till 1962 års riksdag:

I samband med de senaste årens pensionsbeslut har frågan om änkepension
till frånskilda kvinnor vid den förutvarande makens död diskuterats
vid flera tillfällen utan att någon lösning kunnat nås. Spörsmålet
rymmer flera vanskliga problem när det gäller att nå en avvägning, som
ger ett rimligt pensionsskydd och som samtidigt kan inpassas i det töreiiggande
pensionssystemet. Då frågan ånyo tagits upp i departementspromemorian
har som utgångspunkt valts att pensionsrätten bör begränsas till de
fall, då det kan antagas vara vanligt att den frånskilda kvinnan kommer i
ett sämre försörjningsläge vid mannens död. På grund härav föreslås som
en förutsättning för rätt till pension, att kvinnan skulle ha varit berättigad
till underhållsbidrag av mannen, om denne levat. Den sammanlagda pensionen
från folk- och tilläggspensioneringarna föreslås maximerad till
storleken av underhållsbidraget, varvid dock indextillägg skall kunna tillkomma.
En ytterligare förutsättning för rätt till pension skall enligt promemorian
vara att kvinnan antingen har barn under 16 år i hemmet eller
har varit gift med den avlidne i minst 15 år. Pensionens storlek skall i princip
inte påverkas av att en försäkrad efterlämnar flera som är berättigade
till änkepension.

Förslaget att införa pensionsrätt för frånskilda kvinnor har inte rönt
någon gensaga under remissbehandlingen. Det stora flertalet remissorgan
har även godtagit en lösning efter de huvudlinjer som departementspromemorian
förordar. Från en del håll har dock rests invändningar. Dessa har
främst riktats mot att rätten till pension göres beroende av att rätt till underhållsbidrag
föreligger. Man har framhållit, alt genom en sådan anordning
många frånskilda kvinnor kommer att bli utan pension trots att de väl kan
vara i behov därav. När det gäller tilläggspensioneringen har utgångspunkten
för kritiken varit, att den frånskilda kvinnan under sin äktenskapstid
bör anses ha tjänat in en viss pensionsrätt, som sedan skall komma henne
till godo vid mannens död. En konsekvens av detta resonemang blir att, när
den försäkrade efterlämnar såväl änka som hustru i ett tidigare äktenskap,

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år t96k

en änkepension får beräknas och sedan uppdelas på de pensionsberättigade
efter vissa normer.

Innan jag går närmare in på förslaget om änkepensionsrätt för frånskilda
kvinnor vill jag erinra om de grunprinciper, på vilka den allmänna pensioneringen
vilar. När det gäller ålders- och förtidspension är tanken att de
utgående förmånerna skall ersätta ett inkomstbortfall till följd av inträdd
arbetsoförmåga, som har sin grund i åldrande eller invaliditet. På samma
sätt är syftet med änke- och barnpension att ge eu ersättning för vad familjen
i ekonomiskt hänseende går miste om genom försörj arens död. Pension
skall alltså allmänt sett ersätta bortfallen förvärvsinkomst enligt vissa grunder,
vilka inom ett pensionssystem som det förevar ande med nödvändighet
måste bygga på generella bedömningar av pensionsbehovet. På en sådan
generell bedömning vilar exempelvis regeln att änkepension upphör, om
kvinnan ingår äktenskap.

Tillämpar man dessa grundsatsar på spörsmålet om pensionsrätt för
frånskilda kvinnor blir resultatet, att pensionsrätt inte bör föreligga i andra
tall än då kvinnans försörjningsläge försämras vid den förutvarande mannens
död. Det naturliga är därvid att knyta pensionsrätten till förhandenvaron
av underhållsbidrag. Pensionen kommer då att ersätta det underhållsbidrag
som faller bort genom mannens död. Obestridligen kommer med denna
lösning en del frånskilda kvinnor alt sakna pensionsrätt, ehuru det av sociala
skäl kunde vara motiverat att de erhöll någon form av ekonomiskt
stöd. Emellertid kan jag inte finna det riktigt att söka lösa detta problem
inom ramen för änkepensioneringen. Frågan om de ensamstående kvinnornas
och särskilt de ensamma mödrarnas problem i allmänhet bör tas upp
från andra utgångspunkter. Jag vill i detta sammanhang inte underlåta att
påpeka, all det i många fall skulle te sig egendomligt att utge änkepension
till en frånskild kvinna, mot vilken mannen inte har någon underhållsskyldighet.
Det tinns enligt min mening inga skäl att exempelvis eu frånskild
kvinna i full förvärvsverksamhet helt plötsligt, kanske lång tid efter det
äktenskapet upplösts, skulle bli berättigad till änkepension efter en man,
vars död till ingen del påverkar hennes egna försörjningsmöjligheter.

Ett problem av särskilt slag beröres av dem som företräder den meningen,
att änkepensionsrälten har karaktären av en tillgång, som kvinnan
tjänar in under äktenskapet och som därför bör förbehållas henne även
efter äktenskapets upplösning. Ett konsekvent genomförande av den antydda
tankegången förutsätter, att kvinnan i någon form får del av mannens
egenpension. Detta är emellertid ett spörsmål av helt annan art, som jaginte
är beredd att gå in på i detta sammanhang. .lag vill framhålla, att en
kvinna som före eller under äktenskapet har haft eget förvärvsarbete givetvis
har förvärvat en självständig rätt till tilläggspension. På motsvarande
sätt har hon i regel möjlighet att efter äktenskapets uplösning tjäna in sådan
pension. Tilläggspensioneringens regel att endast 30 års pensionsgrundande
inkomst erfordras för rätt till full pension är ägnad att särskilt gynna
sådana kategorier, som under en del av sin aktiva tid måste hålla sig borta
från förvärvsarbete.

Resonemanget att änkepensionsrätt till frånskilda kvinnor skall bedömas
såsom en under äktenskapet intjänad förmån leder, som förut påpekats, till
att flera änkepensionsberättigade efter en försäkrad skulle få dela på en
enda tillgänglig änkepension. Dessa pensiontagare skulle alltså få lägre
pension än änkan efter den som inte efterlämnar mer än en änkepensions -

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år i96b

berättigad. Detta skulle innebära en försämring jämfört med vad nu gäller
för den kvinna, som är gift med den försäkrade vid dennes död. En sådan
utveckling vill jag inte medverka till, särskilt som denna kvinna även i ekonomiskt
hänseende torde drabbas hårdast vid mannens död. Jag har svårt
att finna något bärande skäl varför en änka i ett sådant fall skulle vara
sämre ställd än om mannen inte tidigare varit gift.

Det bör påpekas att den frånskilda kvinnans minderåriga barn, till vilka
den förutvarande maken är fader, blir berättigade till barnpension efter
honom. Barnpensionerna inom tilläggspensioneringen är så utformade att
de utgår med relativt sett högre belopp, när den försäkrade inte samtidigt
efterlämnar någon som är berättigad till änkepension. Härigenom uppnås
för frånskilda kvinnor med barn under 19 år en viss utjämning mellan å ena
sidan fall, då både änkepension och barnpension utgår, och å andra sidan
fall, då enbart barnpension utgår. Som jag strax kommer till kan dock reglerna
om barnpension inom tilläggspensioneringen leda till en del komplikationer,
om den försäkrade efterlämnar flera änkepensionsberättigade.

Folkpensioneringen och tilläggspensioneringen skall bilda ett så långt
möjligt enhetligt pensionssystem. Jag finner det därför angeläget, att man
inte vid införandet av pensionsrätt för frånskilda kvinnor fjärmar de båda
pensionsslagen från varandra genom olikheter i reglerna, som inte är betingade
av skillnader i bestämmelserna om änkepension i huvudfallen.

I betraktande av vad jag nu anfört finner jag mig böra förorda att frågan
om änkepensionsrätt för frånskilda kvinnor löses efter de huvudlinjer, som
föreslagits i departementspromemorian. En förutsättning för pension bör
alltså vara att mannen, om han levat, skulle ha varit skyldig att utge underhållsbidrag
till kvinnan. Då en försäkrad efterlämnar flera änkepensionsberättigade,
bör pension till envar av dessa i princip utgå utan hänsynstagande
till att mer än en änkepension skall utgå. Den regel jag förordar
torde bidra till att göra skilsmässoparter och andra mera uppmärksamma
på den frånskilda kvinnans försörjningsbehov på längre sikt.

I promemorian föreslås beträffande bestämmelsernas utformning
i övrigt, att för rätt till pension skall krävas att kvinnan antingen i
hemmet har barn under 16 år till den avlidne eller också att äktenskapet
varat i minst 15 år. Kravet på minst 15 års äktenskap i de fall då barnrekvisitet
ej uppfylles har under remissbehandlingen kritiserats såsom alltför
hårt även av remissorgan som godtagit förslagets huvudprinciper. Sänkning
av detta krav till att avse 10 eller 5 års äktenskap har förordats. För
egen del är jag benägen att instämma i denna kritik. Enligt min mening bör
det beträffande änkepensionen till de frånskilda kvinnorna inte uppställas
några särskilda villkor utöver kravet på underhållsbidrag. Den frånskilda
kvinnan bör alltså med nämnda begränsning i princip kunna erhålla pension
på samma villkor som gäller för änka, dock med den modifikationen
att förekomsten av barn inte heller inom folkpensioneringen bör grunda rätt
till pension i andra fall än då den avlidne är fader till barnet. Rätt till folkpension
skall alltså föreligga, om kvinnan i hemmet har barn under 16 år
till den försäkrade eller om äktenskapet varat i fem år och kvinnan tillika
fyllt 36 år vid mannens död. T dc.t senare fallet kommer pensionens storlek
i vissa fall att begränsas med tillämpning av gällande regel om reduktion av
änkepensionen för kvinnor som inte fyllt 50 år vid mannens död. I fråga om
rätt till tilläggspension skall krävas antingen att kvinnan har barn, lill vilket
den avlidne är fader, eller att äktenskapet varat minst fem år och ingåtts
senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1964

Under remissbehandlingen har sambandet mellan änkepension och barnpensioner
tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Som jag redan påpekat kan
i vissa tall samspelet mellan änkepension och barnpension bli till fördel för
frånskilda kvinnor, som enligt de föreslagna reglerna kommer att sakna
rätt till änkepension. Å andra sidan har framhållits att tillkomsten av pension
till frånskilda kan leda till minskning av barnpensioner från tilläggspensioneringen.
Denna effekt beror på den grundläggande utformningen av
familjepensionsförmånerna inom tilläggspensioneringen, som innebär att
familjepensionens sammanlagda belopp står i förhållande till antalet efterlevande,
antingen änka ingår bland dessa eller ej. En efterlevande får t.ex.
en familjepension på 40 procent av den försäkrades egenpension, två efterlevande
får 50 procent, tre 60 procent osv. Är en av de efterlevande änka, får
hon 35 procent av egenpensionen medan återstoden går till barnpension.
Vad nu sagts gäller enligt nuvarande bestämmelser även om änka och
barn ej lever i familjegemenskap. Det är då följdriktigt att änkepension till
frånskild kvinna påverkar storleken av pensionen till barn i annat äktenskap.
Detta blir dock inte fallet om den försäkrade även efterlämnar änka,
som är berättigad till pension efter honom. Änkepension till frånskild är
maximerad till underhållsbidragets nivå och kan därför komma att utgå
med lägre belopp än som motsvarar 35 procent av mannens egenpension.
Jag förordar att, om änkepension efter en försäkrad ej utgör 3ö" procent av
egenpensionen, vad som tattas i nämnda procenttal skall kunna användas
till förhöjning av barnpension. Detta innebär i förhållande till förslaget en
förbättring för barnen som gynnar både den frånskilda kvinnans egna barn
med den avlidne och andra barn till honom. I övrigt vill jag hänvisa till att
jag vid behandling av föreslagna regler om maximering av familjepensioner
i det följande kommer att förorda uppmjukningar, som är ägnade att ge
ökat utrymme för barnpensioner.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 år 1962 anförde andra lagutskottet
i denna del:

Utskottet anser att invändningar kan riktas mot det i propositionen framlagda
förslaget. Gällande familjerättsliga regler leder till att underhållsbidrag
till frånskilda kvinnor utgår i förhållandevis få fall och då ofta med
relativt blygsamma belopp. Genom anknytningen till underhållsbidraget
fa1 däriör förslaget en tämligen ringa effekt. Begränsningen av pensionsrätter
till underhållsbidraget föranleder, såsom framgår av motionsyrkandena,
uppenbarligen erinringar, även om den från vissa synpunkter kan betraktas
såsom naturlig och riktig. Enligt utskottets mening kan därför propositionens
förslag inte i sitt nuvarande skick läggas till grund för lagstiftning.
Inte heller de i motionerna framförda förslagen kan utskottet ansluta
sig till. Frågan om änkepension till frånskild kvinna synes därför böra göras
till föremål för en förutsättningslös utredning.

I samband med den ovan förordade utredningen synes böra prövas även
det i motionerna I: 650 och II: 782 framställda önskemålet om uppdelning
mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen
efter mönster av den inom skattelagstiftningen tillämpade s.k. tudelningsprincipen.
De närmare konsekvenserna av én sådan ordning kan förtjäna
att övervägas, då den möjligen kan innebära lösningen av en del
problem, som i dag är svåra att komma till rätta med. Sålunda skulle inom

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1964

tilläggspensioneringen en tudelningsregel kunna göra pensioner för efterlevande
make obehövliga. Därmed skulle också problemet om rätt till änkepension
för frånskilda kvinnor delvis bortfalla.

I direktiven till pensionsförsäkringskommittén anföres:

En ny lösning av frågan om frånskildas pensionsrätt får sökas utifrån
de allmänna principer, på vilka pensionssystemets regler om familjepensioner
vilar. Det bör vara en riktpunkt för utredningsarbetet att reglerna om
frånskilda kvinnors rätt till änkepension skall låta sig infoga i den ram
som det allmänna pensionssystemet för närvarande ger. Man bör slå vakt
om pensionssystemets enhetlighet och således undvika att införa nya skillnader
mellan folk- och tilläggspensioneringen när det gäller förutsättningarna
för rätt till familjepension. Vidare bör gällande bestämmelser om familj
estöd i annan form än pension och den familjerättsliga lagstiftningen
beaktas. Utredningen bör belysa hur en pensionsreform skall passas in i ett
större familjepolitiskt sammanhang.

1963 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till frågan
om uppdelning mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen
efter mönster av den inom skattelagstiftningen tillämpade s.k. tudelningsprincipen.
Härvid anfördes i andra lagutskottets av riksdagen godkända
utlåtande nr 34 år 1963 att något riksdagens initiativ inte var påkallat
eftersom utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 år
1962 hemställt om utredning av detta spörsmål.

I sitt under året avgivna betänkande Äktenskapsrätt anförde familjerättskommittén
angående giftorätt i pension m. m.:

I fråga om vissa rättigheter gäller vidare av sociala eller närbesläktade
skäl, att de ej må överlåtas. Så är fallet beträffande bl.a. rätt till folkpension
eller allmän tilläggspension enligt lagen den 25 maj 1962 om allmän
försäkring (20 kap. 6 §), rätt till ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
den 14 maj 1954 (50 §) och rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen
den 2 juni 1950 (17 §).

Det är tydligt, att de rättigheter som här nämnts kan representera ett
mycket betydande värde och ibland utgöra den enda väsentliga grundvalen
för den berättigades försörjning. De regler som gäller angående överlåtbarhet
är för närvarande icke konsekventa. Uttryckliga förbud mot överlåtelse
gäller dock i betydande utsträckning, och i andra fall har det ansetts mer
eller mindre självfallet att sådant förbud gäller enligt sakens natur. Utvecklingen
kan förmodas gå i den riktningen att förbudet mot överlåtelse
utsträcks till att gälla rätten till periodiska förmåner överhuvud som tjänar
försörj ningsändamål.

I de fall då eu rättighet anses vara av sådan personlig art eller av sådan
social betydelse att förbud mot överlåtelse gäller — eller kommer att gälla
— är det de lege ferenda långt ifrån självklart, att giftorätt fördenskull bör

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 1964

vara utsluten. En ändring på denna punkt kan emellertid få vittgående
konsekvenser. Att överlag framtvinga kapitalisering av periodiska förmåner
skulle icke blott vara förenat med stora praktiska svårigheter, om man gör
anspråk på att värdet skall bli realistiskt — helst som utfallande belopp
oftast beskattas som inkomst — utan också kunna verka obilligt mot rättighetens
innehavare, t.ex. då denne åtnjuter livränta på grund av olycksfall.
Därest nuvarande regler för arvsbeskattning bibehålls, skulle vid dödsfall
också inträda den olyckliga konsekvensen att arvsskatt kan komma att
beräknas efter ett schablonmässigt kapitaliserat värde på efterlevande makes
rätt som här är i fråga

Försiktigheten bjuder, att man ej på ifrågavarande område vidtager någon
så djupgående reform som att låta de rättigheter som här berörts bli
föremål för giftorätt, vare sig vid bodelning medan båda makarna lever eller
vid bodelning i anledning av makes död. Rättighetens innehavare torde sålunda
alltjämt böra ha den förmånen att han får behålla rättigheten för
egen del utan att den ingår i den vanliga giftorättsdelningen. Det kunde visserligen
ifrågasättas att utskilja vissa slag av rättigheter, men kommittén
har ansett en uppdelning vara alltför svår att genomföra.

Familjerättskommittén har emellertid ansett det angeläget, att möjlighet
likväl gives att i viss utsträckning utjämna de obilliga verkningar som nu
kan följa av att sådana rättigheter som här avses skall undantagas från
bodelning. En bestämmelse härom har upptagits i förevarande paragraf.
Den går ut på att rättighetshavarens make skall ur sitt eget giftorättsgods
före giftorättsdelningen kunna erhålla kompensation för det värde som
rättigheten representerar. Bestämmelsen skall enligt förslaget gälla endast
vid bodelning medan båda makarna lever, d.v.s. i anledning av boskillnad,
återgång, hem- eller äktenskapsskillnad. Däremot har det ej funnits lämpligt
att låta bestämmelsen gälla även vid bodelning i anledning av rättighetshavarens
makes död. Rättighetshavaren skall alltså i sistnämnda fall
få behålla rättigheten utan att detta föranleder någon sådan modifikation
i giftorättsdelningen som här är i fråga. I detta sammanhang må även understrykas,
att kommittén ej för sin del upptagit till behandling frågan om
utvidgning av överlåtelseförbuden till nya i och för sig önskvärda fall utan
utgår från det rättsläge som nu råder. Den föreslagna bestämmelsen blir
utan vidare tillämplig i den mån nya överlåtelseförbud stadgas eller eljest
föreskrift meddelas om att en rättighet skall anses vara av personlig
natur.

Paragrafen går ut på att den make som ej är innehavare av rättigheten
skall kunna av sitt eget giftorättsgods undantaga egendom till högst motsvarande
värde. Han kan alltså ej på grund av stadgandet göra anspråk på
att få företrädesrätt till visst värde av andra makens giftorättsgods. Sedan
make använt sig av möjligheten att undantaga visst giftorättsgods, skall
återstoden av makarnas sammanlagda giftorättsgods delas enligt vanliga
regler.

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 dr 1964

Förslaget innehåller ej någon ovillkorlig rätt för make att erhålla kompensation
med anledning av att andra maken innehar rättigheten i fråga.
Kompensation skall utgå allenast såvitt det med hänsyn till makarnas villkor
och omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Att en skälighetsprövning
kan erbjuda vissa svårigheter är obestridligt. I anledning av hem- eller äktenskapsskillnad
måste emellertid ändå regelmässigt ske åtskilliga avväganden
av skönsmässig natur, såsom i fråga om underhåll, skadestånd o.d.,
varför det ej torde behöva vålla avsevärt ökade svårigheter att emellanåt
även en skälighetsprövning enligt förevarande paragraf får äga rum.

Bedömningen är lättast att genomföra, när den särskilda rättighet som
ena maken innehar är av rent ekonomisk natur. I så fall bör kompensation
regelmässigt ske. Kompensation är exempelvis klart motiverad, när ena maken
har rätt till statlig pension eller annan tjänstepension — som ej är
föremål för giftorätt — medan andra maken har sörjt för ålderdomen genom
egen försäkring som ej på grund av sin natur är undandragen giftorättsdelning.
Det bör tillses att makarna blir väsentligen jämställda, oavsett
att deras försörjning tryggats på tekniskt olika sätt. Har ena maken
rätt till tjänstepension men den andra varken pension eller försäkring, kan
regeln tillämpas på det sättet att den senare får av sitt giftorättsgods undantaga
egendom till förvärv av en skälig pension. Rätt till familjepension
kan ibland i viss mån komplicera jämförelsen men torde ej erbjuda någon
större svårighet för den skälighetsbedömning som erfordras.

I övrigt bör en vägledande synpunkt vara, att innehavet av den särskilda
rättigheten ej bör leda till ett för andra maken överraskande avsteg från
principen att giftorättsgodset skall delas lika. Möjligheten till kompensation
bör sålunda användas för att motverka påtagligt obilliga verkningar.
Vad särskilt angår fideikommiss torde en fideikommissaries eller blivande
fideikommissaries hustru vid äktenskapets ingående vara väl medveten om
att giftorätt ej åtnjutes i fideikommissegendomen. Hon har sålunda anledning
att överväga, huruvida hon med hänsyn härtill bör genom äktenskapsförord
undantaga sin egendom från giftorättsdelningen. Fideikommiss bör
därför i allmänhet behandlas som enskild egendom och sålunda ej föranleda
kompensation.

Utskottet

I motionerna 1: 646 och II: 768 hemställes om prövning inom pensionsförsäkringskommittén
av möjligheterna, dels att låta kvinna med minderårigt
barn intjäna pensionsår utan att tillföras pensionspoäng, dels ock
att införa giftorätt i pension.

Vad gäller det förstnämnda spörsmålet prövade andra lagutskottet
under åren 1961—1963 frågan att tillskapa en självständig pensionsrätt
inom tilläggspensioneringen för hemarbetande husmödrar. I sina av riksdagen
godkända utlåtanden i ämnet framhöll utskottet, att frågan var

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 196b

svårlöst och inrymde ett flertal problem. Här var främst att märka svårigheten
att såväl i allmänhet som i det enskilda fallet göra en rättvisande
uppskattning i penningar av värdet av husmödrars arbete i hemmet, en
uppskattning som föreföll erforderlig som grund för pensionsberäkningen.
Vidare underströks att en eventuell pension till husmödrar, liksom annan
tilläggspension, i princip måste vara avsedd att ersätta det inkomstbortfall
som uppstår då den försäkrade drar sig tillbaka från arbetslivet. Att inom
ett obligatoriskt pensionssystem bestämma en generell pensionsålder för
hemarbetande husmödrar syntes, även om variationer inom vissa gränser
skulle kunna tänkas, svårligen kunna ske. Härtill kom problemet med
avgifterna för en sådan pensionering. Dessa skulle komma att få bestridas
av familjens kontantinkomster, d.v.s. regelmässigt av mannens arbetsförtjänst
bland annat under den tid då i många fall familjens kostnader
för barnens underhåll och uppfostran var stora. Att obligatoriskt ålägga
sådan avgiftsbetalning syntes varken lämpligt eller genomförbart. För de
flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste framstå som mera angeläget
att kunna disponera större delen av mannen arbetsförtjänster under
den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten utöver de förmåner
som är tillförsäkrade familjen genom folkpensioneringen och mannens tillläggspension.
Även om skäl kunde anföras för motionärernas yrkande, fann
sig utskottet på grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet.
I sammanhanget ville utskottet erinra om möjligheten att genom frivillig
försäkring såväl i den frivilliga statliga pensionsförsäkringen som hos annan
försäkringsinrättning åvägabringa självständig pensionsrätt för hemarbetande
husmödrar.

Vid 1962 års riksdag var det därjämte fråga om att bereda möjlighet
för husmödrar att tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid då de lämnat
sitt förvärvsarbete för att taga vård om sina minderåriga barn. Utskottet
anförde i denna del, att införande av gratispoäng innebar ett avsteg från
den inom tilläggspensioneringen grundläggande principen om förvärvsinkomst
som förutsättning för pension. Vidare framhölls att det för rätt
till hel ålderspension krävdes endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare
denna regel påverkades i allmänhet inte pensionens storlek för en husmoder
som något eller några år avhöll sig från förvärvsarbete. Med hänsyn
till det anförda fann utskottet icke skäl biträda önskemålet om gratispoäng.

Vad utskottet sålunda anfört angående en självständig pensionsrätt för
hemarbetande husmödrar gäller i stort sett jämväl beträffande det nu aktualiserade
förslaget om gratisår. På grund härav avstyrker utskottet detta
motionsyrkande.

Beträffande frågan om giftorätt i pension gäller att rätt till folkpension
och allmän tilläggspension inte må överlåtas och därför inte heller kan
bli föremål för giftorätt. Familjerättskommittén har i sitt under året

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 1964

avgivna betänkande Äktenskapsrätt framhållit, att för de fall, då en
rättighet anses vara av sådan social betydelse att förbud mot överlåtelse
gäller, det icke i och för sig borde vara självklart, att giftorätt uteslutes.
Emellertid bjuder försiktigheten, menar kommittén, att man ej på ifrågavarande
område vidtager någon så djupgående reform som att låta de
rättigheter som här berörts bli föremål för giftorätt, vare sig vid bodelning
medan båda makarna lever eller vid bodelning i anledning av makes död.
Familjerättskommittén har dock ansett det angeläget, att möjlighet likväl
gives att i viss utsträckning utjämna de obilliga verkningar som nu kan
följa av att sådana rättigheter som här avses skall undantagas från bodelning.
Enligt en bestämmelse i det förslag till författningstext, som
kommittén framlagt, skall rättighetshavarens make ur sitt eget giftorättsgods
före bodelningen kunna erhålla kompensation för det värde som rättigheten
representerar. Bestämmelsen skall enligt förslaget gälla endast
vid bodelning medan båda makarna lever.

Med hänsyn till att det av motionärerna i denna del aktualiserade spörsmålet
övervägts inom familjerättskommittén och torde kunna bli föremål
för riksdagens bedömande vid behandlingen av den proposition som
framlägges i anledning av kommittébetänkandet avstyrker utskottet detta
motionsyrkande.

I motionerna I: 599 och II: 721 hemställes, såvitt nu är i fråga, om utredning
för att inom folkpensioneringen åstadkomma en bättre ställning
för husmödrarna på grund av deras insats för barnens vård och fostran.

Inom folkpensioneringen har skapats ett minimiskydd för medborgarnas
försörjning inom de ålders- och civilståndsgrupper där enligt vad erfarenheten
utvisar behov av bidrag härtill regelmässigt brukar föreligga. Att
dessutom införa särskilda bidrag för husmödrarna inom detta system
är inte aktuellt. Däremot bör samhället i annan form hjälpa denna kategori
under den tid då de är sysselsatta med barnens fostran och vård. Barnfamiljerna
är nämligen härunder ofta i ett ekonomiskt svårt läge då dels
familjens utgifter ökar och dels den ena förälderns inkomster eventuellt
bortfaller eller minskar. Utskottet anser därför att samhällets stödåtgärder
bör sättas in under denna tid i form av t.ex. förstärkta barnbidrag och
vårdbidrag. Med hänsyn till att husmödrarnas problem upptagits till behandling
i förevarande motioner, synes motionerna i denna del böra överlämnas
till familjeberedningen. Utskottets uttalanden synes böra bringas
till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna, I: 646 och II: 768, såvitt avser giftorätt
i pension, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:646 och 11:768, såvitt avser gratisår
inom tilläggspensioneringen, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 196b

C. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 599 och
II: 721, såvitt angår frågan om bättre ställning för husmödrarna
inom folkpensioneringen, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
i denna del anfört; samt

D. att motionerna I: 599 och II: 721, såvitt angår frågan om
bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen, i
den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
under C hemställt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 oktober 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars
Larsson, Hiibinette, Dahlberg, Erik Filip Petersson och Kilsmo;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg,* Odhe,
* fru Ekendahl, herr Wahlund, fröken Sandell,* herrar Carlsson i Huskvarna*
och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av heTrar Hubinette, Erik Filip Petersson, Kilsmo, Anderson i Sundsvall,
Wahlund, Carlsson i Huskvarna och Ringaby, vilka ansett,

I. dels att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar å s. 11 med orden
»I motionerna I: 646» och slutar med orden »härav avstyrker utskottet
detta motionsyrkande.» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionerna 1:646 och 11:768 hemställes bl. a. om prövning inom
pensionsförsäkringskommittén av möjligheterna att införa giftorätt i pension.
»

dels ock att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar å s. 13 med
orden »I motionerna 1:599» och slutar med orden »till Kungl. Maj:ts
kännedom.» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionerna I: 646 och II: 768 hemställes därjämte, att frågan om
pensionsrätt för kvinna till följd av barnavård måtte prövas av pensions -

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1964

försäkringskommittén. I motionerna I: 599 och II: 721 hemställes, såvitt
nu är i fråga, om utredning för att inom folkpensioneringen åstadkomma en
bättre ställning för husmödrarna på grund av deras insats för barnens
vård och fostran. Motionsyrkandena syftar alltså till att frågan om en
självständig och förbättrad pension för hemarbetande husmödrar måtte
utredas. Enligt utskottets mening är hemarbetande kvinnors ställning i pensionssystemet
icke tillfredsställande och ännu icke nöjaktigt utredd. En
lösning, som ger de hemarbetande kvinnorna möjlighet till en pensionsförstärkning,
skulle öka deras trygghet på ålderdomen och alltså innebära
en betydelsefull social vinning. Även andra lösningar än de som antydes
i motionerna är emellertid tänkbara. Frågan bör därför bli föremål
för en förutsättningslös utredning. Denna bör lämpligen verkställas av
pensionsförsäkringskommittén.»

II. att utskottet under B., C. och D. bort hemställa,

»B. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen 1)

motionerna I: 599 och II: 721, såvitt avser frågan om
bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen,
samt

2) motionerna I: 646 och II: 768, såvitt avser gratisår inom
tilläggspensioneringen,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört om hemarbetande
kvinnors ställning i pensionssystemet.

C. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 599 och II: 721, såvitt avser frågan om
bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen,
samt

2) motionerna I: 646 och II: 768, såvitt avser gratisår inom
tilläggspensioneringen,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
under B. hemställt icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
»