Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 196b

1

Nr 55

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätten till
änkepension inom ATP.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 222 i första kammaren av herr Larsson,
Åke, och herr Lindahl samt nr 264 i andra kammaren av herr Andersson
i Storfors.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte begära förslag till sådan ändring av 14 kap.
2 § lag om allmän försäkring att rätt till änkepension på grund av tilläggspensioneringen
tillkommer även sådan kvinna som avses i 8 kap. 2 §
samma lag».

över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver, inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser

En änka har rätt till folkpension i form av änkepension under förutsättning
att hon antingen uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift
med honom minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor
tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande
vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under
16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen
anses som om mannen avlidit, då barnet upphörde att påverka rätten
till pension, och äktenskapet varat t. o. m. nämnda tidpunkt.

Änkepensionen utgör för änka, som vid mannens död eller den därmed
jämställda tidpunkten fyllt 50 år, samma belopp som ålderspension från
67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen
med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller den tidpunkt
då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen
utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960,
är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under tiden
den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen, det s. k.
garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet
inträffat under tiden den l juli 1958—den 30 juni 1959, en tredjedel

i Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 2 avd. Nr 55

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 196i

och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni 1960,
två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning.

Änkepension indrages, om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar ånyo
utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

I förekommande fall kan änkepension förhöjas med kommunalt bostadstillägg.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension och
änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner. Fr. o. m. den
månad då änkan fyller 67 år utbytes änkepensionen mot ålderspension.

Med änka likställes i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild
kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild
man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har
eller har haft barn med honom. Däremot äger en kvinna inte rätt till änkepension
efter sin make, om hon levde åtskild från honom vid hans död och
efter det sammanlevnaden upphörde stadigvarande sammanbott med en
annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Barnpension utgår till barn under 16 år, som mist sin fader eller moder
eller båda föräldrarna, under förutsättning att barnet är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket. Rätt till barnpension föreligger dock
inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,
och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är
bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en
gång för alla.

En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension enligt försäkringen
för tilläggspension efter honom, under förutsättning att han vid sin
död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen
eller att han skulle ha varit berättigad till förtidspension, om
hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som kräves för
rätt till sådan pension. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension.

Änkepension utgår til! änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat
minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.
Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,
oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till
änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. I motsats
till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen
kräves för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen att legalt äktenskap
förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses
det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen
ånyo börja utgå.

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, d. v. s.
den förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller —- om
sådan pension ej utgick —- den förtidspension, som han skulle ha erhållit,

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1964

3

om rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Om den
avlidne åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepensionen ändå med
utgångspunkt från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknar man
med en ålderspension av den storlek, som gäller vid ett uttag från 67 års
ålder.

Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar
barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något
pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades nyssberörda
egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn,
är änkepensionen 35 % av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Adoptivbarn har
pensionsrätt efter adoptivföräldrarna men inte efter sina naturliga föräldrar.
Har underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap avlösts genom
ett engångsbelopp, föreligger inte rätt till barnpension.

Storleken av barnpensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad
änka finns samt av familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka
och ett pensionsberättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension.
Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 %
av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna
procenttalen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda
barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

Familjepension efter försäkrad, som ej var svensk medborgare, utgår till
efterlevande, som inte är svensk medborgare, endast såvida denne var bosatt
i riket vid den tidpunkt då den försäkrade avled.

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är
någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form av
familjepension -— t. ex. barnpension efter dels fader dels moder eller änkepension
och barnpension — utgives sålunda endast den största av dem. En
kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av att hon samtidigt
är berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen.
Änkepension från folkpensioneringen kan däremot, såsom förut
framhållits, aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtids- eller
ålderspension.

Motionerna

I motionerna I: 222 och It: 264 anföres:

Enligt bestämmelserna i lagen om allmän försäkring erhåller hustrur
under vissa förutsättningar vid mannens frånfälle änkepension i form av
folkpension och familjepension från ATP. Även kvinnor, som vid mannens
död har eller har haft barn tillsammans med honom och är stadigvarande
sammanboende, erhåller folkpension (änkepension) ehuru de ej varit gifta
med varandra (kap. 8 § 2).

‘i Hihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 55

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1964

Däremot erhåller de ej familjepension från ATP. Visserligen utgår för
barnen, därest de är under 19 år, i dylika fall högre barnpension från ATP,
men den är dock betydligt lägre än om även kvinnan skulle ha erhållit
pension för sig. Om barnen vid dödsfallet redan fyllt 19 år utgår i dessa
fall ingen familjepension, och i de fall de är yngre vid mannens frånfälle
upphör ju all familjepension då barnen uppnår denna ålder. Det förefaller
som om ett förbiseende skett vid utarbetandet av lagen om allmän försäkring.
då den här nämnda kategorien sammanboende kvinnor förklarats berättigade
till änkepension i form av folkpension men ej erhållit rätt till pension
från ATP. Dessa kvinnor kommer förvisso oftare i en ekonomiskt brydsam
situation än de kvinnor, som var gifta vid mannens död.

Samhällets ekonomiska stöd till de ensamstående mödrarna är ännu tämligen
blygsamt, och det är ur social rättvisesynpunkt ofrånkomligt att de
sammanboende mödrarna erhåller samma pensionsförmåner som de gifta
kvinnorna.

Tidigare behandling

Före ikraftträdandet av 1946 års lag om folkpensionering utgick folkpensionerna
med lika stora belopp för gifta och ogifta. I det då gällande pensionssystemet
förekom ej heller änkepension och hustrutillägg. Indelningen
av de pensionsberättigade i olika kategorier efter civilstånd saknade därför
i stort sett betydelse för pensionsrätten.

Emellertid återfanns i 7 § sista stycket i 1935 års lag om folkpensionering
en bestämmelse att pensionsstyrelsen vid bestämmandet av årsinkomsten
kunde betrakta gift pensionsberättigad såsom ogift. Folkpensionstörmånerna
var före år 1948 till huvudsaklig del inkomstprövade. Bestämmelsen
i fråga innebar att, medan man i vanliga fall ansåg hälften av
makarnas sammanlagda årsinkomst belöpa på vardera maken, pensionsstyrelsen
genom att betrakta makarna såsom ogifta kunde påföra vardera
maken hans egna inkomster, vilket kunde vara till fördel för make som
saknade eller ägde obetydlig inkomst men till nackdel för make som hade
betydligt större inkomst än andre maken. Bestämmelsen tillämpades i fall,
då makar stadigvarande levde åtskilda från varandra och avbrutit den
ekonomiska kontakten och gemenskapen.

Med det genom 1946 års folkpensioneringslag införda systemet med pensioner
differentierade efter civilstand far en ensamstående pensionär större
pension än envar av två pensionsberättigade makar. Två sammanboende
ogifta pensionärer erhåller därigenom avsevärt större sammanlagda pensionsförmåner
än två pensionsberättigade makar.

Till grund för nämnda lag låg socialvårdskommitténs år 1945 avlämnade
betänkande med förslag till lag om folkpensionering (SOU 1945:46), vari
kommittén bl. a. uttalade följande.

Fråga uppkommer då vilka pensionärer, som skola åtnjuta det högre beloppet,
och vilka, som skola åtnjuta det lägre. Icke allenast äkta makar

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 är 196i

5

sammanbo, utan samboende lörekommer även med avseende å föräldrar
och barn eller syskon eller oskylda personer. Å andra sidan sammanbo
makar icke alltid. Beträffande pensionärer, som äro intagna å anstalter,
spelar samboendeförhållandet icke någon större roll.

I fråga om icke sammanlevande makar innebar socialvårdskommitténs
förslag att den förut gällande regeln, som endast avsåg årsinkomstens beräkning,
skulle utsträckas att gälla tillämpningen av lagen över huvud,
vilket skulle medföra konsekvenser framför allt för själva pensionsbeloppets
beräkning. I motiveringen till stadgandet framhöll kommittén följande.

Kommittén har utgått ifrån att i de fall, där den ena av två makar är för
avsevärd tid intagen på anstalt, makarna skola, efter prövning av pensionsnämnd,
kunna betraktas såsom icke gifta. Den föreslagna utformningen av
folkpensionerna leder till att behov av tillämpning i detta avseende av förevarande
paragraf kommer att föreligga i långt större utsträckning än vad
förhållandet är med motsvarande bestämmelse i nu gällande lag.

Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 220 till 1<Ji6
års riksdag härom följande.

Då pensionsförmånernas storlek göres beroende av den pensionsberättigades
civilstånd, yppar sig ett behov av att i särskilda fall kunna göra undantag
från de vanliga reglerna. — Socialvårdskommittén har utgått från
att i de fall, där den ena av två makar är för avsevärd tid intagen på anstalt,
makarna skola, efter prövning, kunna betraktas såsom icke gifta. Det motsvarande
synes böra gälla också om två makar på grund av söndring leva
åtskilda och överhuvudtaget, där ett samboende förhållande mellan makarna
icke existerar.

I fråga om andra samboende än äkta makar innehöll socialvårdskommitténs
betänkande följande uttalande.

Utgår man ifrån att äkta makar skola relativt sett erhålla lägre folkpension
än två ensamboende pensionärer, ligger det nära till hands att göra
gällande, att den lägre pensionen bör utgå även i andra fall, där samboende-
eller inneboendeförhållande föreligger. Tydligt är emellertid att man
icke gärna kan sänka pensionen för pensionär, därför att han sammanbor
med, innebor hos eller har bos sig inneboende en oskyld person, som ej har
tilläggspension. I så fall skulle en tilläggspensionär knappast kunna ha hos
sig boende eu hushållerska eller vårdarinna, inackordera sig på ett pensionat
eller i något privat hem eller hyra ut ett överflödigt rum. Om samboendet
äger rum med en oskyld person, som också har tilläggspension, äro förhållandena
i viss mån likartade. Det är ju ej alls säkert att de båda pensionärerna
ha hushåll och ekonomi gemensamt och samboendet kan vara av
mera tillfällig natur. Sistnämnda omständighet är även tillämplig då fråga
är om samboende med anhöriga, åtminstone om de icke utgöras av föräldrar
eller barn. Det skulle t. ex. säkerligen icke vinna förståelse bland allmänheten
därest folkpensionen minskades för två systrar, som båda hade till1
äggspension, därför att de flyttat samman i en bostad. Kontrollsvårigheterna
skulle dessutom vara av sådan natur, att eu bestämmelse av sagda innebörd
säkerligen icke skulle tillämpas annat än i begränsad omfattning.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 196b

Där fråga är om samboende mellan barn och föräldrar ligger saken otvivelaktigt
något annorlunda till. Här föreligger nämligen försörjningsplikt och
samboendet kan i många fall antagas bli livsvarigt. Då kommittén likväl
icke heller i detta fall ansett sig kunna föreslå att folkpensionen reduceras
på grund av samboendet beror detta på att kommittén kommit till den uppfattningen
att särskilt föräldrars inneboende hos barn ofta dikteras av ekonomisk
nödvändighet och icke är tillfredsställande vare sig för föräldrarna
eller för barnen. Mången gång kan också tvånget för barnen att taga hand
om en åldrig fader eller moder försena eller omöjliggöra bildandet av egen
familj. De fall, då barn med tilläggspension innebor hos föräldrar, äro i
allmänhet av sådan art att det för föräldrarna är en stor belastning att hos
sig ha barnet, som kanske lider av fallandesjuka, sinnesslöhet eller höggradig
vanförhet. Anledning synes sålunda saknas även i dessa fall att sänka
folkpensionen. Gemensamma för de ovan uppräknade olika fallen äro slutligen
två omständigheter, som tala emot sänkandet av pensionen vid samboende,
nämligen dels att ekonomien åtminstone i juridiskt avseende ej är
gemensam för de sainboende och dels att en sänkning av pensionen på
grund av samboendet skulle avsevärt inskränka pensionärernas möjlighet
att inom ramen av sina tillgångar ordna sin försörjning på bästa sätt. Kommittén
har dock ansett, att det skulle verka synnerligen stötande för rättsmedvetandet
om personer, vilka sedan en följd av år sammanbott såsom
makar utan att vara vigda, på grund härav skulle få avsevärt högre pension
än om de varit gifta. Enligt förslaget skola dessa därför jämställas
med äkta makar.

Kommittén förklarade vidare att tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen
att ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlevde
med annan, skulle anses som om han vore gift med denne uppenbarligen
komme att utgöra en grannlaga uppgift för pensionsmyndigheterna.
Kommittén förutsatte att bestämmelsen allenast skulle komma till
användning, där vederbörande mera varaktigt sammanbodde såsom äkta
makar, varvid det skulle verka stötande, om de erhölle pension efter andra
grunder än som gällde för makar. Hade vederbörande flyttat samman först
vid högre ålder, borde särskild försiktighet iakttagas vid bestämmelsens
tillämpning.

Föredragande departementschefen biträdde socialvårdskommitténs förslag
och förklarade i proposition nr 220 till 19b6 års riksdag att en bestämmelse
av förevarande art knappast torde kunna undvaras, om icke direkt
stötande konsekvenser av den föreslagna beräkningen av pensionsförmånernas
storlek skulle uppstå. Han framhöll särskilt att, om bestämmelsen
ej infördes, två pensionsberättigade makar skulle kunna genom en arrangerad
äktenskapsskillnad bereda sig avsevärt högre pension än tidigare. Såsom
förutsättning för bestämmelsens tillämpning borde emellertid föreskrivas
att särskilda skäl skulle föreligga.

Den sålunda fastslagna principen att en sammanlevnad mellan man och
kvinna under äktenskapsliknande förhållanden under avsevärd tid bör jäm -

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 196U

7

ställas med äktenskap har numera upptagits även inom yrkesskadeförsäkringen.
Enligt 20 § andra stycket yrkesskadeförsäkringslagen kan livränta
efter avliden ogift man utgå till ogift kvinna, som sedan avsevärd tid sammanlevde
med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Likaså
skall enligt tredje stycket av samma paragraf rätten till efterlevandelivränta
upphöra, därest den efterlevande avsevärd tid sammanlever med annan
under äktenskapsliknande förhållanden.

Föredragande departementschefen uttalade i proposition nr 60 till 195U
års riksdag med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring m. in. att man för
rätt till efterlevandelivränta enligt yrkesskadeförsäkringslagen borde i analogi
med vad som gällde inom folkpensioneringen såsom villkor uppställa
att kvinnan ej var gift med annan och att hon sammanlevat med den avlidne
under avsevärd tid. Att i lagtexten närmare angiva vad som borde
förstås med »äktenskapsliknande förhållanden» och »avsevärd tid» syntes
inte möjligt. Till ledning för tillämpningen uttalade departementschefen
att livränterätt borde föreligga endast i sådana fall där förbindelsen inte
skilde sig från ett äktenskap på annat sätt än att den ej legaliserats genom
vigsel.

I anledning av uttalandet i sistnämnda proposition att 12 § folkpensioneringslagen
för sin tillämplighet förutsatte, att kvinnan ej är gift med annan,
må framhållas att lagrummet i praxis icke givits en sådan tolkning. Även
gift pensionsberättigad, som lever åtskild från sin make och som därför
enligt 12 § första punkten ansetts såsom ogift i förhållande till denne, har
i praxis betraktats såsom gift med annan person, med vilken han sedan
avsevärd tid sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden.

I förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m. (SOU 1959:
32) anförde 1958 års socialtörsäkringskommittc i frågan om rätt till änkepension,
då lagligt äktenskap icke förelegat:

Då det gäller att bestämma kretsen av de änkepensionsberättigade kvinnorna,
uppkommer även frågan, huruvida andra förhållanden mellan man
och kvinna än ett legalt äktenskap skall kunna grundlägga rätt till änkepension
för kvinnan när mannen avlider.

I nu gällande lagstiftning om folkpension finnes icke något stadgande av
sådant innehåll. Däremot innehåller 12 § lagen om folkpensionering en bestämmelse,
som bl. a. säger att, där särskilda skäl föreligger, ogift pensionsberättigad,
vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande
förhållanden, vid tillämpningen av lagen må anses såsom
gift med denne. I rättspraxis har änkepensionsreglerna givits den tolkningen
att, om en sådan äktenskapsliknande samlevnad som avses i 12 § förelegat
mellan man och kvinna, kvinnan vid den samboende mannens död ansetts
jämställd med änka i fråga om rätt till änkepension.

Nuvarande praxis får anses intaga en liberal ståndpunkt beträffande rätt
till änkepension för kvinna, som icke var gift med den avlidne mannen.
Motsvarande gäller i viss mån också inom yrkesskadeförsäkringen, där man
efter mönster från folkpensioneringen infört en bestämmelse som tillerkän -

8

Andra lagutskottet!; utlåtande nr no år tf)6i

ner ogift kvinna, vilken sedan avsevärd tid sammanlevat med en ogift man
under äktenskapsliknande förhållanden, rätt till efterlevandelivränta, om
mannen avlidit till följd av yrkesskada. Så till vida är dock bestämmelsen i
yrkesskadeförsäkringslagen strängare än den praxis som tillämpas inom
folkpensioneringen att inom yrkesskadeförsäkringen fordras att håde mannen
och kvinnan är ogifta, d. v. s. icke förenade med annan i bestående
äktenskap. Inom folkpensioneringen kräver man i praxis endast att vederbörande
varit att anse såsom ogift. En gift person kan enligt 12 § folkpensioneringslagen,
när särskilda skäl föranleder, anses såsom ogift vid til 1-lämpningen av lagen. Detta stadgande anses tillämpligt i de flesta fall där
makar stadigvarande lever åtskilda från varandra. Har en gift person, som
avbrutit samlevnaden med sin make och på grund härav ansetts såsom ogift
enligt 12 §, inlett äktenskapsliknande samlevnad med annan än maken, kan
vederbörande trots det bestående äktenskapet komma att anses såsom gift
med den samboendc, varvid förhållandet i händelse av den samboende mannens
död kan grunda rätt till änkepension för kvinnan.

Inom den allmänna tilläggspensioneringen kan till skillnad från folkpensioneringen
och yrkesskadeförsäkringen änkepension efter en avliden
man endast ifrågakomma för kvinna, som varit gift med den avlidne. Samma
är förhållandet med familjepension inom den statliga och kommunala
tjänstepensioneringen.

Ett önskemål att uppnå största möjliga överensstämmelse mellan ti 11-läggspensionering och folkpensionering skulle kunna leda till att man även
inom folkpensioneringen begränsade änkepensionsrätten till de legala
änkorna. Emellertid torde man få lägga delvis andra synpunkter på änkepensionerna
inom folkpensioneringen än inom tilläggspensioneringen. Inom
folkpensioneringen gäller det att skapa ett minimiskydd för medborgarnas
försörjning inom de ålders- och civilståndsgrupper där enligt vad erfarenheten
utvisar behov av bidrag härtill regelmässigt brukar föreligga. Pbl
kvinna, som utan äktenskap sammanlevat med eu man under en följd av
år och har barn med honom, torde sålunda vid hans frånfälle i regel vara
i lika stort behov av nämnda minimiskydd som en kvinna som varit gift
med mannen (legal änka).

I den kommande lagstiftningen om änkepensionering synes emellertid
större återhållsamhet böra iakttagas än som enligt nuvarande praxis sker
vid beviljande av änkepension åt kvinna, som ej varit gift med den avlidne
mannen. Slopandet av inkomstprövningen och höjningen av pensionsbeloppen
bör härvid beaktas. Dessa omständigheter och den stora utvidgningen
av kretsen pensionsberättigade ger anledning till försiktighet vid de
nya bestämmelsernas utformning. I utomäktenskapliga förbindelser kan
det antagas, att den kvinnliga kontrahenten är förvärvsarbetande i större
utsträckning än när det gäller äktenskap, i varje fall när förbindelserna
är barnlösa. I dylika fall förhindrar den nuvarande inkomstprövningen
i allmänhet att änkepension utgår, varför en mera restriktiv inställning i
praktiken inte innebär att något mera nämnvärt antal kvinnor kommer i
sämre läge än enligt nuvarande praxis. Till vad nu sagts kommer att kommittén,
som framgår av det följande, föreslår en delvis ny lydelse av 12 §
folkpensioneringslagen. Reglerna om änkepensionsrätt för kvinnor, som
ej är legala änkor, bör i huvudsak korrespondera med den nya lydelsen
av 12 §.

Vad sålunda anförts har föranlett kommittén att i nära anslutning till den

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 196i

9

nya utformningen av 12 § folkpensioneringslagen föreslå, att rätten till
änkepension begränsas, så att den tillkommer, förutom legala änkor, endast
sådan ogift kvinna som stadigvarande sammanbodde med en ogift man vid
hans frånfälle och som har eller har haft barn med honom eller som vid
dödsfallet var havande med barn till honom. Det torde i huvudsak vara i
de fall där gemensamma barn finnes som kvinnan för sin försörjning är
beroende av den samboende mannen och där det därför kan vara motiverat
att vid mannens död likställa henne med änka i fråga om rätten till änkepension.
Genom att begränsa pensionsrätten till de fall där kontrahenterna
var för sig varit ogifta erhålles i denna detalj överensstämmelse med yrkesskadeförsäkringen.

Som framgår av det följande föreslår kommittén en sådan lydelse av 12 §
andra stycket folkpensioneringslagen att den som stadigvarande sammanbor
med annan, med vilken han tidigare varit gift, i pensionshänseende skall
likställas med gift person. Att i analogi härmed utsträcka rätten till änkepension
jämväl till frånskild kvinna, som vid den frånskilde mannens död
återupptagit samlevnaden med honom, synes däremot icke påkallat. Om
kontrahenterna i ett sådant fall har gemensamma barn, föreligger rätt till
änkepension redan enligt ovan föreslagna regler. I övriga fall torde kvinnan
vid mannens död i regel bli berättigad till pension i sin egenskap av frånskild
kvinna enligt det förslag härom som kommittén samtidigt framlägger.

Då änka ingår nytt äktenskap, skall änkepensionen indragas. Detsamma
bör ske, om änkan utan vigsel sammanbor med en man under sådana omständigheter
att hon jämlikt 12 § folkpensioneringslagen skall likställas
med gift pensionsberättigad. Så sker i nuvarande rättspraxis. De omständigheter
som enligt den föreslagna nya lydelsen av 12 § andra stycket skall
föranleda att en ogift person likställes med en gift i folkpensionshänseende
är att samboendet är att betrakta som stadigvarande samt att de samboende
antingen har eller har haft barn tillsammans eller också tidigare varit gifta
med varandra. Den nyss angivna begränsningen i fråga om uppkomsten av
pensionsrätt att det skall vara fråga om samboende mellan ogifta personer
gäller inte enligt den föreslagna nya lydelsen av 12 §. För en änka, som sammanflyttar
med eu man, vars äktenskap med annan kvinna fortfarande består,
och får barn med honom, indrages änkepensionen efter maken, trots
att hon inte kan förvärva pensionsrätt efter den samboende mannen.

Om änkepensionerna inom folkpensioneringen anförde föredragande departementschefen
i proposition nr 75 till 1960 års riksdag:

Enligt nuvarande praxis kan änkepension utgå då lagligt äktenskap ej
föreligger men kvinnan sedan avsevärd tid sammanlevt med den avlidne
under äktenskapsliknande förhållanden. Denna rättstillämpning grundar
sig på ett stadgande i 12 § FPL, enligt vilket en ogift person, vilken sedan
avsevärd tid sammanlever med annan under förhållanden som nyss sagts,
kan anses såsom gift med denne vid tillämpningen av lagen, om särskilda
skäl föreligger. Allmän tilläggspension kan i motsats till folkpension inte
utgå i form av änkepension till annan kvinna än den som var lagligt gift
med den avlidne. Socialförsäkringskommittén anför, att eu kvinna som
under en längre tid sammanbott med en man utan alt vara gift med honom
i vissa fall kan ha lika stort behov som en änka av det minimiskydd, vilket
folkpensionen avser att ge. Enligt kommitténs mening bör därför alltjämt
inom folkpensioneringen änkepension kunna utgivas utan att lagligt äkten -

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 196i

skap förelegat. Kommittén föreslår däremot, att rätten till änkepension för
ogift kvinna bör begränsas till den, som stadigvarande sammanbodde med
en ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom
eller vid dödsfallet var havande med barn till honom. I beteckningen ogift
inbegripes härvid änka, änkling och frånskild.

För egen del ansluter jag mig till socialförsäkringskommitténs uppfattning
att folkpensioneringens regler bör inrymma eu möjlighet att i vissa
fall utge änkepension även då kvinnan inte var gift med den avlidne mannen.
De förutsättningar under vilka detta kan ske bör därvid vara anknutna
till vissa lätt konstaterbara fakta. Kommitténs förslag synes uppfylla detta
anspråk samtidigt som det på ett i huvudsak lämpligt sätt avgränsar den
personkrets, som kan anses vara i behov av änkepension av här avsett slag.
I fortsättningen skulle alltså barnlösa kvinnor, som utan äktenskap sammanlevt
med en man fram till dennes död, inte vara berättigade till änkepension.
Undantag från sistnämnda regel torde dock i motsats till vad kommittén
förordat böra gälla för det fall att kvinnan tidigare varit gift med
den avlidne. Kommittén förutsatte att kvinnan i sådant fall skulle erhålla
efterlevandepension i egenskap av frånskild, men enligt vad jag i det följande
förordar kommer denna förutsättning inte att föreligga.

Den nuvarande regeln i 12 § FPL om att två ogifta personer vid lagens
tillämpning kan betraktas som gifta bar i första hand avseende på det fallet
att båda är i livet. Den leder bl. a. till att vars och ens pension, om båda
är pensionsberättigade, utgår med det för en av två äkta makar gällande
beloppet i stället för det belopp som en ensam folkpensionär erhåller. I ett
senare avsnitt ämnar jag i enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag
förorda att de nyss för änkepensioneringen föreslagna reglerna skall få
sin motsvarighet när det gäller att avgöra i vad mån sammanlevnad utan
äktenskap skall påverka folkpensionsförhållandena för mannen och kvinnan
medan båda är i livet. På samma sätt som ingående av nytt äktenskap
medför indragning av änkepension bör i enlighet med vad kommittén föreslår
änkepensionen indragas om kvinnan utan vigsel sammanbor med eu
man under sådana omständigheter att hon enligt de nya reglerna i 12 § FPL
kan likställas med en gift pensionsberättigad.

Om anledning, såsom framgått av det tidigare sagda, i viss utsträckning
föreligger att tillerkänna en gift kvinna änkepension, finnes å andra sidan
stundom skäl att ifrågasätta huruvida änkepension skall utgå då ett äktenskap
alltjämt består men makarna vid mannens död levde åtskilda. Man
tänker då särskilt på sådana fall då makarna på grund av söndring sedan
avsevärd tid levat skilda från varandra. Som socialförsäkringskommittén
anför framstår det emellertid i regel som både vanskligt och olämpligt att
i pensionsärenden utforska vilka skäl, som föranlett att makar kommit att
leva skilda från varandra. Det synes därför endast i klart avgränsbara
undantagsfall böra komma i fråga att på sådan grund frånkänna eu kvinna
rätt till änkepension efter eu man, med vilken hon vid dennes död alltjämt
var förenad i äktenskap. Ett sådant fall är det av kommittén angivna att
makarna vid mannens död levde åtskilda efter hemskillnad, om denna på
talan av mannen beviljats under åberopande av grov försummelse eller
annan sådan omständighet å hustruns sida, som angives i It kap. 2 § första
stycket giftermålsbalken. Med hänsyn till att utgående änkepension enligt
vad jag förut föreslagit skall indragas om eu änka stadigvarande sammanbor
med en man, med vilken hon har eller har haft barn eller förut varit

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 196h

11

gift, synes en kvinna inte böra ha rätt till änkepension efter en man, med
vilken hon vid hans död alltjämt var gift, om hon sedan sammanlevnaden
mellan dem upphört stadigvarande sammanbott med en annan man, med
vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

1 sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 år 1960 anslöt sig andra lagutskottet
till vad departementschefen sålunda anfört.

Vid införandet av lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring gjordes
inga ändringar i nu aktuella avseenden.

Remissyttrande

Riksförsäkringsverket, som funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till motionerna,
har anfört:

För att tilläggspension i form av änkepension skall kunna utgå erfordras
att legalt äktenskap föreligger samt att — om barn inte finns — äktenskapet
skall ha ingåtts senast den dag mannen fyllde 60 år och varat minst
fem år. Uppfylles nämnda villkor utgår full änkepension oavsett änkans
ålder vid makens död.

Bortsett från äktenskapets varaktighet, har ej motsvarande krav uppställts
för änkepension inom folkpensioneringen. Sålunda erfordras för att
folkpension i form av änkepension skall kunna tillerkännas — om barn
saknas — att änkan vid mannens död fyllt 36 år och varit gift med honom
i minst 5 år. Är änkan ej 50 år vid mannens död minskas pensionen med
1/15 varje år varmed antalet år, som änkan fyllt vid mannens död, understiger
50. Med legal änka likställes inom folkpensioneringen ogift eller frånskild
kvinna eller änka, som stadigvarande sammanbodde med ogift eller
frånskild man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har
eller har haft barn med honom.

I sitt förslag om förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen
m. m. (SOU 1959: 32) ifrågasatte soeialförsäkringskommittén att även änkepensionen
från folkpensioneringen borde begränsas till de legala änkorna.
Härigenom skulle största möjliga överensstämmelse mellan tilläggspensioneringen
och folkpensioneringen uppnås. Kommittén fann dock att man
delvis fick lägga andra synpunkter på änkepensionen inom folkpensioneringen
än inom tilläggspensioneringen. Inom folkpensioneringen gällde det
ju att skapa ett minimiskydd för medborgarnas försörjning inom de åldersoch
civilståndsgrupper, där enligt vad erfarenheten utvisade behov av bidrag
regelmässigt brukade föreligga.

Reglerna för rätten till änkepension från tilläggspensioneringen är —
bortsett från kravet på varaktighet av äktenskapet — direkt hämtade från
gällande personalpensionssystem. Tilläggspensioneringen är i viss mån uppbyggd
efter samma principer som den statliga tjänstepensioneringen. Inom
de bägge pensionssystemen utgör sålunda förvärvsinkomsten underlaget för
rätt till pension. Vidare spelar den s. k. tjänstetidsfaktorn — tid varunder
pensionsgrundande inkomst förvärvats — en avgörande roll för såväl til 1-läggspensionens som statspensionens storlek.

Såväl de statliga som de kommunala tjänstepensionsbestämmelserna innehåller
föreskrifter om samordning med den allmänna pensioneringen. Detta
gör det synnerligen önskvärt att reglerna inom nämnda pensionssystem i
största möjliga utsträckning har en likartad utformning.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 196i

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring har en änka rätt till folkpension i
form av änkepension bl.a. under förutsättning att hon uppnått 36 års ålder
vid mannens död och varit gift med honom minst fem år. Med änka likställes
i fråga om rätt till änkepension ogift kvinna, som stadigvarande
sammanbodde med ogift man vid dennes död och som varit gift med eller
har eller har haft barn med honom. Änkepension enligt försäkringen för
tilläggspension utgår til! änka efter den försäkrade, bl.a. om äktenskapet
varat minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde
60 år. I motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen
kräves för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen att
legalt äktenskap förelegat.

I förevarande motioner hemställes om förslag til! sådan ändring i lagen
om allmän försäkring, att rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen
kan tillkomma även sådan sammanboende kvinna som har rätt till änkepension
inom folkpensioneringen.

Enligt utskottets mening finns skäl som talar för att överensstämmelse
bör råda mellan tilläggspensioneringen och folkpensioneringen. Det av motionärerna
aktualiserade spörsmålet förtjänar därför beaktande. De samordningsproblem
och övriga frågor som härvidlag kan uppkomma torde
emellertid kräva ingående överväganden. Spörsmålet synes därför böra bli
föremål för utredning, t.ex. inom pensionsförsäkringskommittén. Utskottets
uttalanden synes böra bringas till Kungi. Maj :ts kännedom.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
1:222 och 11:264, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom
sin mening giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört;
samt

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 oktober 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars
Larsson, Hiibinette, Dahlberg, Erik Filip Petersson och Kilsmo;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg*,
Odhe*, fröken Wetterström*, fru Ekendahl, herr Wahlund, fröken Sandell*
och herr Carlsson i Huskvarna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri A3 Stockholm 1964
640822