Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196b
1
Nr 39
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående självstyrelsen på länsplanet.
I de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 456
i första kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 543 i andra kammaren av
herr Gustafsson i Kårby m. fl. hemställes, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan rörande ersättande
av nu gällande landstingslag med lag om länsparlament och självstyrelseorganisation
på länsplanet i enlighet med vad i motionerna anförts».
I motionen nr 62 i andra kammaren av herr Lundberg hemställes, såvitt
motionen nu är i fråga, att riksdagen måtte besluta utreda frågan »att
i huvudsak sammanföra länsstyrelsernas uppgifter med landstingens och
därmed skapa en demokratisk länsorganisation».
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas
i det följande, hänvisa till motionerna, vilkas behandling i nu förevarande
delar uppskjutits till höstsessionen.
Historik. Länsförvaltningens nuvarande organisation har uppbyggts under
en stegvis fortgående utveckling. Särskilt under 1940-talet ägde en väsentlig
utbyggnad rum. Då tillskapades för olika förvaltningsändamål i
länsinstansen nya statliga organ, nämligen vägförvaltning, länsvägnämnd,
länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd. Tillkomsten av
dessa fristående organ väckte farhågor att länsstyrelsernas ledande ställning
i länen skulle försvagas genom att de för länens utveckling centrala
problemen komine att handhas av andra organ, varigenom bl. a. länsstyrelsernas
möjlighet att utöva en samordnad ledning av utvecklingen kunde
äventyras. Denna problematik var ett huvudskäl för tillkallandet av 1948
års länsstyrelseutredning. Utredningen avgav år 1950 betänkande angående
länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU
1950:28). I detta behandlades dels länsstyrelsens yttre organisation och
arbetsuppgifter och dels dess inre organisation.
Beträffande den yttre organisationen föreslog utredningen, att i länsstyrelsen
skulle inordnas länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, mödrahjälpsnämnd,
länsnykterhctsnämnd och länsvägnämnd. I samband härmed
skulle lek mannamedverkan i länsstyrelsens beslut införas.
Efter remissbehandling av betänkandet, varvid åsikterna om förslaget i
vissa delar gick ganska mycket isär, överarbetades förslaget, varefter proposition
år 1952 (nr 155) förelädes riksdagen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19G''t. 5 samt. 2 avd. yir 39
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
Propositionen, som godkändes av riksdagen (SU: 129, skr. 240) innebar
i huvudsak att utredningens iörslag rörande den inre organisationen genomfördes,
medan den yttre organisationen i stort sett lämnades orubbad.
I statsrevisorernas berättelse över 1958 års granskning (g 36) upptogs
ånyo länsförvaltningens organisation till diskussion. Revisorerna hemställde
att av dem framförda organisationsförslag beträffande länsförvaltningen
skulle upptas till övervägande. Dessa förslag gick i stort efter samma
linjer som länsstyrelseutredningens och betonade vikten av samordning
inom länsförvaltningen. Målet borde vara att åstadkomma en organisation
där samordningen kunde vinnas rutinmässigt och utan den nuvarande omständliga
samråds- och kontrollverksamheten. I första hand borde övervägas
att inordna länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd och mödrahjälpsnämnd
i länsstyrelsen. Även frågan om länsskolnämndernas ställning
borde övervägas.
\ id remissbehandlingen av revisorernas förslag vanns större anslutning
än vad som gällt länsstyrelseutredningens förutnämnda förslag. I sitt
utlåtande i ärendet anförde statsutskottet (SU 1959:87) bl. a., att revisorernas
framställning innehöll flera beaktansvärda synpunkter och förslag.
Utskottet ansåg emellertid tiden ännu icke vara inne för något ställningstagande
till de föreliggande problemen.
I två likalydande vid 1960 års riksdag väckta motioner (1:253 och II:
311) påtalades särskilt nybildningen av nämnder på länsplanet, vilken utveckling
enligt motionärerna hade påtagliga nackdelar. Den försvårade
överblicken över den statliga verksamheten i regional instans och ledde
till dubbelarbete. Motionerna utmynnade i hemställan, att riksdagen måtte
anhålla om utredning angående bl. a. möjligheterna till decentralisering
och till sammanslagning av statliga organ på såväl det centrala som det
regionala planet. Under hänvisning bl. a. till det ombildade statskontorets
uPP8ifter hemställde statsutskottet (SU:107) i utlåtande att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna hemställan bifölls av
första kammaren medan andra kammaren biföll motionerna, varför frågan
förföll.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 april 1961 tillkallade
chefen för inrikesdepartementet sakkunniga för utredning rörande grunderna
för den statliga länsförvaltningens ordnande för framtiden (länsförvaltningsutredningen).
Resultatet av utredningens arbete torde inte vara
att förvänta förrän tidigast under år 1965.
Frågan om en allmän översyn av länsindelningen har aktualiserats vid
ett flertal tillfällen under senare år. 1959 års länsindelningsutredning hade
sålunda i uppdrag att göra en förberedande undersökning rörande omfattningen
av de egentliga Stockholms- och göteborgsregionerna samt de närmast
utanför dessa regioner belägna städernas influensområden och dessa
områdens gruppering i regioner, allt i den utsträckning som erfordrades
Konstitutionsutskottets utlåtande nr SO år 196b
3
för att fastställa eu lämplig länsindelning. Sedan utredningen 1961 avlämnat
betänkande (SOU 1961:40) ansågs emellertid frågan om ny länsindelning
i stockholmsområdet böra ytterligare utredas, innan en allmän
översyn av länsindelningen kunde komma till stånd. Med hänsyn härtill
uppdrogs år 1961 åt eu särskild sakkunnig med experter — 1961 års storstadsutredning
— att bl. a. pröva frågan om att sammanföra den regionala
förvaltningen i Stockholms stad och län till eu administrativ enhet.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för inrikesdepartementet
den 25 januari 1963 en sakkunnig, biträdd av en rådgivande
nämnd för eu allmän översyn av länsindelningen.
I direktiven för utredningen framhålles bl. a.:
Tidpunkten synes nu vara inne, då en allmän översyn av länsindelningen
bör komma till stånd. I enlighet med 1962 års riksdags beslut håller sålunda
nu planer på att färdigställas för indelning av landet i kommunblock,
som utgör näringsgeografiskt sammanhängande regioner. Syftet med
denna indelning är att åstadkomma ett utvidgat och lämpligt inriktat kommunalt
samarbete samt att underlätta lämpliga kommunsammanläggningar.
Kommunblocken torde i åtskilliga fall komma att omfatta kommuner på
ömse sidor om nuvarande länsgränser. En indelning i sådana kommunblock
torde naturligen böra läggas till grund för övriga administrativa och
judiciella indelningar. Vidare pågår f. n. inom åtskilliga utredningar överväganden
rörande den statliga länsadministrationens organisation. Eu
central ställning i detta sammanhang intar länsförvaltningsutredningen,
som 1961 tillkallades för att förutsättningslöst granska den statliga länsförvaltningen
och framlägga förslag rörande dess ordnande för framtiden.
Ett rationellt ordnande av länsförvaltningen torde förutsätta, att länen
uppfyller vissa krav i fråga om storlek och arrondering samt lämplighet
i övrigt som förvaltningsområden. Samtidigt måste emellertid dessa krav
påverkas av hur man bedömer frågan om länsförvaltningens lämpliga omfattning
och organisation. Övervägandena om länsförvaltningens organisation
och en ny länsindelning bör därför ske parallellt.
För den allsidiga utredning rörande rikets indelning i län, som alltså nu
bör komma till stånd, bör följande synpunkter vara vägledande.
Utredningen skall ytterst syfta till ett fullständigt förslag rörande ändringar
i nuvarande länsindelning, som av olika skäl kan anses påkallade,
dock att frågan om att sammanföra Stockholms stad och län skall prövas
av 1961 års storstadsutredning.
Som underlag för detta förslag har utredningen att — med utnyttjandet
av det av 1959 års länsindelningsutredning framlagda materialet — ingående
undersöka hur länen som områden främst för statlig förvaltning
och landstingskommunal verksamhet bör vara uppbyggda tör att såväl
allmänhetens berättigade krav på eu välordnad service som det allmännas
intresse av eu effektiv förvaltningsapparat bäst skall tillgodoses. I detta
sammanhang bör jämväl beaktas att eu med hänsyn till totaltörsvarets ledningsorganisation
lämplig länsindelning erbålles.
Ett av de problem som måste allsidigt belysas är vad som för en rationellt
bedriven statlig och landstingskommunal verksamhet bör uppställas som
riktpunkt i fråga om länens storlek, främst i fråga om det befolkningsmässiga
underlaget. Vad beträffar den statliga verksamheten torde som tidigare
berörts bedömningen i nämnda avseende delvis sammanhänga med
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
vUka förvaltningsgrenar som bör ha länen som regionala distrikt samt
förutsättningarna för ett effektivt utnyttjande av personella, tekniska och
andra resurser i verksamheten, liksom med frågan, hur länsförvaltningen
i stort för framtiden bör vara organiserad. Med avseende på den landstingskommunal
verksamheten gäller att på motsvarande sätt söka klarlägga vad
olika nu aktuella eller för framtiden sannolika förändringar i verksamheten
kan antagas innebära i tråga om krav på befolkningsmässigt och ekonomiskt
underlag i landstingskommunerna. Som framgår av det sagda bör
utredningen vid dessa undersökningar utgå från att sambandet mellan län
och landstingsområde i princip skall bibehållas.
Frågan om landstingens organisation och arbetsformer har varit föremål
för utredning genom landstingsutredningen. Utredningens betänkande
(SOU 1963:64) är för närvarande föremål för remissbehandling. Beträffande
omfattningen av utredningens uppdrag framgår följande av direktiven
:
Redan den expansion av landstingens uppgifter som f. n. kan överblickas
utgör som nämnts tillräckligt skäl för en översyn av landstingens organisation
och arbetsformer. Det torde emellertid inte vara otänkbart att en
reform i dessa hänseenden kan sätta landstingen i stånd att åtaga sig än
tlera arbetsuppgifter. Gällande regler om landstingens kompetens hindrar
inte att landstingen på eget initiativ söker nya föremål för sin verksamhet.
I vilken omfattning nya uppgifter framdeles bör åläggas landstingen är
inte enbart en fråga huruvida landstingen med hänsyn till organisation
och arbetssätt kan handha uppgifterna, men de överväganden, som är påkallade
ur andra synvinklar, synes böra göras i samband med översyn av
bestämmelserna i fråga om varje ämnesområde för sig. Den utredning jag
nu förordat bär därför inte taga upp frågan, vilka konkreta nya uppgifter
som landstingen efter en organisatorisk reform bör kunna åläggas. Däremot
bör det ingå i utredningsuppdraget att söka utforma organisationen och
verksamhetsformerna så att landstingen blir i stånd att handha ytterligare
uppgifter.
Vid 1963 års riksdag väcktes likalydande motioner (1:416 och 11:499)
vari hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
att, i samband med pågående utredningar angående länsstyrelse- och landstingsfrågor,
frågan om eu parlamentariskt baserad länsförvaltning och
på grundval därav decentralisering av statliga förvaltningsuppgifter till
iänsplanet måtte upptagas till prövning, över motionerna inhämtade statsutskottet
yttrande från länsförvaltningsutredningen. 1 yttrande anförde
utredningen, att den enligt direktiven skulle syfta till att ge eu grundval
för ett principiellt ställningstagande rörande den statliga länsförvaltningens
organisation. Utredningens uppdrag omfattade sålunda ej direkt den i motionerna
avsedda frågan om en parlamentariskt organiserad länsförvaltning.
Utredningen skulle emellertid utreda frågan om lekmannamedverkan
i länsstyrelsen och ansåg sig oförhindrad att också ingå på frågan om
överflyttning av viss eller vissa uppgifter från staten till landstinget.
I utlåtande över motionerna uttalade statsutskottet (SU: 180) att den i
motionerna berörda frågan från principiell synpunkt var av betydande in
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
5
tresse men att det samtidigt var uppenbart att den innefattade problem av
genomgripande natur berörande själva grundvalarna för förvaltningsorganisationen
i länen. Under hänvisning till länsförvaltningsutredningens
yttrande fann utskottet det naturligt att den av motionerna omfattade frågan
ej upptogs till prövning förrän länsförvaltningsutredningen framlagt
förslag i ämnet. Utskottet avstyrkte sålunda motionerna, och riksdagen
följde utskottets förslag.
I Kungl. Maj :ts nyligen avlämnade proposition (nr 185) angående riktlinjer
för en aktiv lokaliseringspolitik m. m. har förslag framlagts berörande
bl. a. den samhälleliga lokaliseringsverksamhetens regionala organisation.
Utrednings- och planeringsverksamheten bör enligt förslaget ledas
och samordnas av länsstyrelsen. För handläggning av hithörande frågor föreslås
att till länsstyrelsen knytes ett rådgivande organ, benämnt planeringsråd,
med tre av Kungl. Maj :t och fyra av landstinget utsedda ledamöter.
Föredragande departementschefen uttalar i detta sammanhang
bl. a.:
Det hade givetvis varit önskvärt att frågan om den för lokaliseringsverksamheten
erforderliga organisationen på länsplanet nu kunnat bedömas
i det vidare samanhang, som det ingår i länsförvaltningsutredningens
uppdrag att utreda. Resultatet av denna utredning torde emellertid icke
vara att vänta förrän tidigast nästa år. I avvaktan härpå är det enligt min
mening nödvändigt med vissa ställningstaganden, vilka dock bör kunna
omprövas när nämnda utredning framlagt sina förslag.
Motionerna. I motionerna I: 456 och II: 543 framhålles att debatten om
den förestående författningsreformen i huvudsak gällt de centrala statsorganen
-— riksdag och regering — men att det kan ifrågasättas om frågorna
rörande de bästa formerna för folkviljans utövande enbart eller huvudsakligen
bör begränsas till dessa centrala statsorgan.
Motionärerna pekar på olika utvecklingstendenser i samhällslivet, som
motiverar att uppgifter, vilka nu åvilar centrala statliga organ och myndigheter
samt statliga myndigheter på länsplanet delegeras till en för ändamålet
på länsplanet inrättad självstyrelseorganisation. Sålunda framhålles
att statens inflytande och de statliga beslutens räckvidd nu får anses vara
större än någonsin tidigare. Samhällsuppgifternas expansion har medfört
dels att betydelsefulla uppgifter överlåtits åt förvaltningsorgan, dels att möjligheterna
till överblick och kontroll försvårats för folkrepresentation och
enskilda. Samordning och planering får allt större betydelse men medför, att
folkrepresentationen ofta ställs inför fullbordat faktum. I samma riktning
verkar olika slag av överenskommelser mellan samhällsorgan och intresseorganisationer.
Utvecklingen har enligt motionärerna i och för sig medfört
stora fördelar, men för den folkliga självstyrelsen har den medfört icke
önskvärda konsekvenser. Tendenserna till centralisering och administrativt
maktutövande är påtagliga. Detta anses bero på att formerna för folkviljans
lf Bihang till riksdagens protokoll 196b. 5 samt. 2 and. Nr 39
6 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
utövande inte anpassats och utvecklats i takt med samhällsuppgifternas
och förvaltningens tillväxt. De folkrepresentativa organen bör ges ökat inflytande.
Genom inrättande av en ny form av självstyrelse på länsplanet
skulle riksdagen och regeringen i långt större utsträckning kunna ägna sig
åt större och riksomfattande uppgifter. Först en närmare utredning kan
ange den lämpligaste utformningen av självstyrelsen i länen, men motionärerna
pekar på möjligheter för en tänkbar reform.
En vittgående delegering bör exempelvis kunna ske från den centrala
statsmakten till länens självstyrelse, och denna bör ges en med kommunerna
motsvarande kompetens. Det högsta organet inom organisationen föreslås
vara en folkrepresentation eller ett länsparlament. Närmast under parlamentet
skall finnas en styrelse eller länsregering, kallad länskollegium. Den
direkta förvaltningen bör omhänderhas av länsnämnder. Denna självstyrelseorganisation
bör handha dels från den centrala statsmakten delegerade
uppgifter, dels nuvarande landstingsuppgifter. Den bör därför ha beskattnings-
och förordningsmakt. Bland uppgifter som inte bör tillkomma den
tänkta självstyrelsen anger motionärerna som exempel försvarsangelägenheter,
domstolsväsen och statens affärsdrivande verk.
I motion II: 62 framföres olika förslag till stärkande av det svenska folkstyret.
Såvitt motionen nu är i fråga framhålles att det är ett livsproblem
för vårt folkstyre, att den folkvalda representationen i riksdagen, landsting,
kommuner och förvaltning utökas och förstärkes. Från folkstyrets synpunkt
är det en aktuell fråga av vikt, att innan de grundläggande förändringarna
i vår författning genomförs, man både ur grundlag och författningar
rensar ut för ett demokratiskt samhälle helt främmande utväxter.
Det gäller enligt motionären främst våra länsstyrelser. Landshövdingen har
enligt motionären en enväldesfullmakt med utomordentliga maktbefogenheter,
som omspänner de viktigaste samhällsområdena. Under hänvisning till
länsförvaltningsutredningens direktiv att pröva frågan om lekmannamedverkan
i länsstyrelserna finner motionären det naturligt att frågan om en
sammanslagning av länsstyrelsernas uppgifter med landstingens allvarligt
prövas.
Remissyttrandena. Över nu förevarande motioner har utskottet inhämtat
yttranden från länsförualtningsutredningen samt länsstyrelserna i Kronobergs,
Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län. Tillfälle att inkomma
med yttrande har beretts Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet, Hallands läns landsting, Malmöhus
läns landsting, Malmö stad, Kopparbergs läns landsting samt Västernorrlands
läns landsting.
De inkomna yttrandena har som bilaga fogats till utlåtandet (Bilaga).
Flera av remissinstanserna kan ansluta sig till vissa grundtankar i motionerna
I: 456 och II: 543.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3!) ur 1964
7
Svenska landstingsförbundet anför:
Motionerna berör en central fråga inom vårt starkt expanderande samhällsliv.
Det är ett uppenbart samhällsintresse att folkviljan kommer till uttryck
i en med kraft utövad i demokratien djupt förankrad självstyrelse.
Detta gäller såväl på riksplanet som på det lokala planet. En överflyttning
av nuvarande statliga förvaltningsangelägenheter på länsplanet till eu länskommunal
självstyrelseorganisation borde ge större möjligheter till en breddning
och fördjupning av demokratien. Styrelsen kan sålunda i princip ansluta
sig till de grundtankar som återspeglas i motionerna.
Hallands läns landstings förvaltningsutskott framhåller:
Förvaltningsutskottet finner tankegångarna i motionerna intressanta,
emedan de ge uttryck för huru komplicerat samspelet mellan de i sista
hand beslutande organen riksdag och landsting å ena sidan och de administrerande
organen centrala ämbetsverk, länsstyrelser m. fl. å andra sidan
har blivit i och med att samhället — i dess olika verksamhetsformer: staten,
landstingskommunerna och kommunerna — allt mera engagerat sig inom
olika verksamhetsfält. Motionärerna betona, att tendenserna till centralisering
och administrativt maktutövande äro påtagliga och att de representativa,
beslutande organen icke ha ett tillräckligt stort inflytande. Enligt
utskottets mening kan det icke förnekas, att landstingens förhållande
till staten i vissa delar präglas av att landstingen såsom beslutande organ i
landstingskommunala angelägenheter ha fått sitt inflytande beskuret genom
administrativa myndigheters föreskrifter och anvisningar och att deras
beslut måste anpassas härefter.
Då grundtanken, att de representativa organens ställning och inflytande
bör bevaras och i möjligaste mån förstärkas, omfattas av förvaltningsutskottet,
förordar det att en utredning företages i huvudsak enligt de riktlinjer
som motionärerna angivit.
Drätselkammaren i Malmö anför bl. a.:
Då tankegången bakom motionerna utan tvekan ligger i tidens anda, finner
drätselkammaren det önskvärt att en närmare utredning kommer till
stånd om hur dessa mål skall kunna nås.
Några remissinstanser har i motionsförslagen funnit risker för en utveckling
mot delstater och därmed följande risker för enhetlighet och planmässighet
i samhällets åtgärder.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför sålunda:
Länsstyrelsen vill dock här framhålla, att den för närvarande föreliggande
möjligheten till inkomstomfördelning över statsbudgeten mellan olika
delar av riket skulle komma att minskas, om statsskatten kommer att utgöra
eu mindre del av den samlade skatteintäkten än fallet är för närvarande. Vissa
län skulle därigenom få större möjligheter att sörja för sina invånare än
andra.
Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller:
Tanken att överföra statliga uppgifter till ett organ för regionalt uppbyggd
självstyrelse är i och för sig intressant. En sådan åtgärd skulle emel
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
lertid bl. a. medföra att länets konstitution skulle få karaktären av delstat,
varav följer att många frågor som f. n. löses enhetligt för hela riket skulle
kunna komma att behandlas olika av de skilda delstaterna. Fördelarna med
ett sådant system synes förvaltningsutskottet vara mindre än nackdelarna.
Vidare kan ifrågasättas om berörda sammanförande av statliga och kommunala
funktioner kan överensstämma med önskemålet om skydd för den
kommunala självstyrelsen.
Ett flertal instanser anser att länsförvaltningsutredningens arbete bör
avvaktas och att motionerna därför ej nu bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Denna mening uttalas av länsförvaltningsutredningen, länsstyrelserna
i Kronobergs, Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län samt Svenska
stadsförbundet och Kopparbergs läns landstings förvalningsutskott.
Utskottet
Vårt lands demokratiska styrelseform bygger på parlamentariskt statsskick
och kommunal självstyrelse. De snabbt ökande uppgifterna för folkstyrelsens
olika organ har emellertid under senare år aktualiserat problem
berörande såväl det parlamentariska statsskickets och den kommunala självstyrelsens
former som fördelningen av uppgifter mellan olika organ. Problemen
har i första hand gällt att bevara och vidareutveckla folkstyrelsen under
en tid då nya och ständigt växande uppgifter tillkommer samhället. Det demokratiska
systemet måste för att vara arbetsdugligt anpassas till de nya
krav samhällsomdaningen ställer.
Författningsutredningen har avgivit förslag till statsskickets reformering.
Utredningen har funnit sin uppgift vara begränsad till statsskickets utformning
och har därför i förslaget till regeringsform endast fastslagit den kommunala
självstyrelsens princip.
I de likalydande motionerna 1: 456 och II: 543 framhålles att debatten om
den förestående författningsreformen i huvudsak har kommit att gälla de
centrala statsorganen — riksdag och regering. Det kan, enligt motionärerna,
ifrågasättas om frågorna rörande de bästa formerna för folkviljans utövande
enbart eller huvudsakligen bör begränsas till dessa centrala statsorgans
utformning. Utskottet delar motionärernas uppfattning härvidlag och
anser starka skäl tala för att även de regionala och lokala organens ställning
inom folkstyrelsen prövas. En sådan prövning motsvarar också syftet
med de förslag till åtgärder till stärkandet av det svenska folkstyret som
framförts i motionen II: 62, såvitt motionen nu är i fråga.
Den offentliga verksamhetens snabba expansion har möjliggjorts genom
att verkställigheten av statsmakternas lagstiftning decentraliserats till lokala
och regionala organ. Det har till betydande del åvilat kommunerna att
svara för verkställigheten av den politik, som kommit att karakterisera det
moderna svenska samhället. Denna utveckling mot ökad decentralisering av
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1961
9
verkställighetsfunktionerna kan väntas fortsätta. Det är två frågor, som
härvid aktualiserats av utvecklingen, nämligen för det första: behovet av
ökad effektivitet hos de kommunala och regionala organ, som omsätter politikens
mål i praktiskt handlande, och för det andra: fördelningen av uppgifter
och ansvar mellan å ena sidan riksstyrelsen och å andra sidan de regionala
och lokala organen för den kommunala självstyrelsen.
Medan den primärkommunala självstyrelsens organisation under senare
år varit föremål för statsmakternas beslut — resulterande i kommunreformerna
— har däremot den regionala förvaltningens organisation — avseende
såväl länsstyrelser som landsting — ännu inte varit föremål för statsmakternas
prövning.
Den regionala förvaltningen företer en bild av betydande splittring. Ett
stort antal länsorgan har vuxit upp vid sidan av länsstyrelser och landsting.
Sedan flera år har denna splittring varit uppenbar och föranlett tvenne
länsförvaltningsutredningar, av vilka den senare ännu inte avslutat sitt
arbete. Förutom frågan om länsförvaltningens framtida organisation har
också frågan om landstingens kompetens fått aktualitet. Detta har givit anledning
till skilda synpunkter på omfattningen och inriktningen av en reformering
avseende den regionala förvaltningen. I nu förevarande motioner
framföres uppfattningen att en del av de uppgifter, som nu åvilar centrala
statliga organ och myndigheter samt statliga myndigheter på länsplanet, bor
överföras till en för ändamålet inrättad självstyrelse, närmast då landstinget.
Såsom framgått av redogörelsen för remissyttrandena har motionernas
syfte av några instanser uppfattats som synnerligen omfattande; de skulle
kunna avse en utveckling mot delstater. Utskottet finner en sådan reformlinje
helt inaktuell för vårt lands vidkommande.
I andra remissyttranden, bl. a. från Svenska landstingsförbundet, uttalas
förståelse för grundtankar, som återspeglas i motionerna. Förbundet
framhåller sålunda, att en överflyttning av nuvarande statliga förvaltningars
angelägenheter på länsplanet till en länskommunal självstyrelseorganisation
borde ge större möjligheter till en breddning och fördjupning av demokratien.
En framgångslinje förordas, som innebär att man genom partiella
reformer vidgar den kommunala självstyrelsen på länsplanet.
En helhetsbedömning av denna fråga försvåras av att väsentliga delar av
frågekomplexet befinner sig under utredning, nämligen i länsförvaltningsuIredningen,
hos länsindelningssakkunniga samt i utredningen om taxerings-
och uppbördsväsendets organisation. Dessutom befinner sig landslingsutredningens
betänkande under remissbehandling. Det är naturligt att
det material och de förslag, som kan framkomma i dessa utredningar är av
största betydelse för förevarande fråga. Men angelägenheten av att samordna
och förstärka den nu splittrade regionala förvaltningen och att stärka den
kommunala självstyrelsen på det regionala planet är en författningspolitisk
10 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196i
fråga av vidare räckvidd än vad som aktualiseras inom ramen för de ovannämnda
utredningarna.
Ovan anfördes att den ena frågan, som aktualiserades av utvecklingen,
var behovet av ökad effektivitet hos de kommunala och regionala organen.
Den andra frågan var ansvarsfördelningen mellan å ena sidan riksstyrelsen
och å andra sidan de lokala och regionala representationerna. Denna senare
fråga är av stor betydelse, bl. a. därför att behandlingen av centrala samhällsfrågor
inom utbildning, arbetsmarknadspolitik, sjukvård, socialvård,
bostads- och markpolitik, trafikpolitik etc. förutsätter nära samverkan mellan
olika beslutande och verkställande statliga, regionala och kommunala
instanser. Från denna synpunkt gäller det att finna vägar för att befästa
denna samverkan.
Under höstens remissdebatt visades ett betydande intresse för att ifrågavarande
spörsmål borde bli föremål för prövning i anslutning till den översyn
av förfatlningsfråg^n, som måste följa efter den nu avslutade remissbehandlingen
av författningsutredningens betänkanden. Utskottet, som finner
det angeläget att det inledda reformarbetet för statsskickets del inte försenas,
anser emellertid att detta inte får undanskymma vikten av att nu berörda
problem upptages till ett samlat bedömande. Sålunda utgår utskottet
från att här berörda synpunkter och förslag som framförts i förevarande motioner
blir föremål för prövning vid den fortsatta beredningen av författningsfrågan.
Utskottet finner därför icke anledning att i detta sammanhang
ytterligare behandla de i motionerna framförda yrkandena och hemställer
alltså att,
a) motionerna I: 456 och II: 543; samt
b) motionen II: 62, såvitt den nu är i fråga,
måtte anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 1 december 1964
På konstitutionsutskottets vägnar:
BENGT ELMGREN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Torsten Andersson, Damström,
fru Segerstedt Wiberg*, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Dahlén,
fröken Stenberg, herrar Dahlberg och Palm; samt
från andra kammaren: herrar Spångberg, von Friesen, Magnusson i
Tumhult*, Adamsson, Larsson i Luttra, Henningsson, Andersson i Billingsfors,
Iveijer, Anners och Johansson i Trollhättan.
* Ej närvarande vid justeringen.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 19(>i
11
Bilaga
Yttranden
Länsförvaltningsutredningen
Till riksdagens konstitutionsutskott
Genom Kungl. Maj :ts remiss den 4 juni 1964 har länsförvaltningsutredningen
anmodats att till konstitutionsutskottet avgiva utlåtande över de
inom riksdagen innevarande år väckta och till utskottet hänvisade motionerna
I: 456 och II: 543 om organisation för självstyrelsen på länsplanet.
Med anledning härav får länsförvaltningsutredningen anföra följande.
Länsförvaltningsutredningen avgav den 29 mars 1963 efter remiss från
statsutskottet utlåtande över två vid 1963 års vårriksdag väckta motioner,
I: 416 och II: 499, vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla att, i samband med pågående utredningar angående länsstyrelse-
och landstingsfrågor, frågan om en parlamentariskt baserad länsförvaltning
och på grundval därav decentralisering av statliga förvaltningsuppgifter
till länsplanet måtte upptagas till prövning.
I sitt utlåtande erinrade länsförvaltningsutredningen om att enligt direktiven
för utredningen denna ytterst skall syfta till att ge en grundval för
ett principiellt ställningstagande rörande den statliga länsförvaltningens organisation,
att utredningen därvid även skall utreda frågan om lekmannamedverkan
i länsstyrelsen och vad därmed sammanhänger, samt att jämväl
decentraliseringsfrågor skall behandlas, enär dessa har nära samband med
frågan om länsförvaltningens organisation, bl. a. på det sättet att decentraliseringar
underlättas genom förstärkning av länsorganens allmänna eller
speciella kompetens och kvalité. Utredningen framhöll härvidlag, att därest
så av organisatoriska skäl syntes särskilt påkallat, utredningen torde vara
oförhindrad att ingå på frågan om överflyttning av viss eller vissa uppgifter
från staten till landstinget. Visserligen, uttalade utredningen vidare,
finge man det bestämda intrycket att motionärerna åsyftade en mera djupgående
omgestaltning av länsförvaltningen än som innefattas i länsförvaltningsutredningens
direktiv, men det ville å andra sidan synas, som om motionärernas
syfte vore av beskaffenhet att kunna bli delvis tillgodosett genom
de slutliga ståndpunktstaganden vartill utredningen kunde komma.
Utredningen framhöll att inom utredningen förda, mera allmänna diskussioner
i ämnet kunde sägas återspegla en i sin mån positiv inställning till
tanken på en viss lekmannamedverkan i den statliga länsförvaltningen —
utöver vad som nu förekommer i länsnämnderna —- liksom på en inom ramen
för utredningens direktiv möjlig och lämplig decentralisering av statliga
förvaltningsuppgifter från riks- till länsplanet.
De av den nu föreliggande remissen omfattade båda motionerna om ny
organisation för självstyrelsen på länsplanet synes i sak ha samma syfte
som de ovannämnda, vid 1963 års riksdag väckta motionerna, ehuru de utförligare
och konkretare än de tidigare motionerna i ämnet utvecklar tanken
på ett överförande i vidsträckt omfattning av förvaltningsuppgifter,
som nu åvilar statliga centrala myndigheter och länsorgan, till en tolkre
-
12 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
presentativ självstyrelseorganisation i länen, vilken jämväl skulle handha
nuvarande landstingsuppgifter.
Länsförvaltningsutredningen har icke hunnit så långt i sitt arbete, att någon
ståndpunkt ännu tagits i frågorna om lekmannamedverkan i länsstyrelsen
och decentralisering av statliga förvaltningsuppgifter. Utredningen
får därför härutinnan hänvisa till vad utredningen enligt ovan anfört i sitt
utlåtande den 29 mars 1963. I anledning av vad i motionerna anföres rörande
det ständigt ökande behovet av samordning och inbördes anpassning av
olika åtgärder och beslut i förvaltningen bör här tillfogas, att en av de huvudfrågor,
som länsförvaltningsutredningen enligt direktiven har att behandla,
gäller samordningen både inom de olika verksamhetsområdena i
länsförvaltningen och mellan dessa verksamhetsområden.
Det synes länsförvaltningsutredningen vara anledning att avvakta resultatet
av utredningens arbete, innan de i motionerna behandlade frågorna
upptages till prövning. Stockholm den 11 augusti 1964.
För länsförvaltningsutredningen
STEN WALBERG
B. Svanström
Länsförvaltningsutredningen
Till riksdagens konstitutionsutskott
Genom Kungl. Maj :ts remiss den 4 juni 1964 har länsförvaltningsutredningen
anmodats att till konstitutionsutskottet avgiva utlåtande över en
inom riksdagen innevarande år väckt och till utskottet hänvisad motion
II: 62 om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret. Med anledning
härav får länsförvaltningsutredningen — som begränsar sitt utlåtande till
att avse de delar av motionens innehåll som berör myndigheter och institutioner
på länsnivå — anföra följande.
Länsförvaltningsutredningen har i uppdrag att verkställa utredning av
frågan om länsförvaltningens organisation m. m. Utredningen skall enligt
de för densamma givna direktiven ytterst syfta till att ge en grundval för
ett principiellt ställningstagande rörande den statliga länsförvaltningens organisation.
Utredningen skall därvid även utreda frågan om lekmannamedverkan
i länsstyrelsen samt behandla decentraliseringsfrågor som kan ha
betydelse för organisationsfrågorna. Härvid må framhållas att utredningen,
därest så av organisatoriska skäl synes särskilt påkallat, torde vara oförhindrad
att ingå på frågan om överflyttning av viss eller vissa uppgifter
från staten till landstinget.
Uppenbart torde sålunda vara, att en del av vad som anföres i motionen
avser frågor vilka faller inom ramen för länsförvaltningsutredningens uppdrag.
Länsförvaltningsutredningen har icke hunnit så långt i sitt arbete, att utredningen
tagit någon ståndpunkt i de ovannämnda, i dess uppdrag ingående
frågorna. Det synes emellertid uppenbart att någon ändring i den av
motionären åsyftade riktningen icke bör övervägas innan utredningen hunnit
redovisa sitt arbetsresultat. Stockholm den 11 augusti 1964.
För länsförvaltningsutredningen
STEN WALBERG
B. Svanström
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
13
Länsstyrelsen i Kronobergs län
Till riksdagens konstitutionsutskott
Genom nådig remiss den 4 juli 1964 har länsstyrelsen anmodats att till
riksdagens konstitutionsutskott avgiva utlåtande över inom riksdagen väckta
och till utskottet hänvisade motionerna I: 456 och II: 543, om ny organisation
för självstyrelsen på länsplanet samt motion II: 62 om åtgärder till
stärkande av det svenska folkstyret.
Med anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.
Den statliga länsförvaltningens organisation har undan för undan utbyggts
i samband med tillkomsten av nya eller utökning av förutvarande
arbetsuppgifter.
Länsstyrelsernas organisation har bland annat utretts av 1948 års länsstyrelseutredning.
Huvudskälet för tillkallandet av denna utredning var farhågor
att länsstyrelsernas centrala ställning i länen skulle försvagas genom
att de för länens utveckling centrala problemen komme att handhas av
andra organ, varigenom länsstyrelsernas möjlighet att utöva en samordnande
ledning av utvecklingen kunde äventyras. Utredningen föreslog bland
annat lekmannamedverkan i länsstyrelserna samt att i länsstyrelserna skulle
inordnas vissa fristående nämnder. På grundval av utredningens förslag
beslöt 1952 års riksdag väsentliga förändringar beträffande länsstyrelsernas
inre organisation, medan den yttre organisationen i stort sett lämnades
orubbad. Någon inordning i länsstyrelserna av fristående organ kom inte
till stånd. Icke heller genomfördes förslaget om lekmannamedverkan.
Frågan om länsstyrelsernas organisation har även berörts i statsrevisorernas
berättelse över 1958 års granskning samt i motioner till 1959 års
riksdag. Även här betonades vikten av samordning inom länsförvaltningen.
Med hänsyn till dels att 1952 års beslut icke innebar någon slutgiltig lösning
av samordningsproblemen inom länsförvaltningen och dels till att problem,
avseende den statliga länsförvaltningens organisation är aktuella
även i samband med åtskilliga andra utredningar, tillkallades 1961 särskilda
sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös och allsidig undersökning
rörande grunderna för den statliga länsförvaltningens ordnande för
framtiden.
Enligt direktiven skall 1961 års utredning bland annat undersöka följande
problem:
1. Fördelar och nackdelar av å ena sidan en till länsstyrelserna koncentrerad
länsförvaltning och å andra sidan en på olika specialorgan uppdelad
förvaltning.
2. Samordning både inom de olika verksamhetsgrenarna i länsförvaltningen
och mellan dessa verksamhetsområden.
3. Den lämpligaste arbetsfördelningen mellan olika instanser i förvaltningen.
4. Lekmannamedverkan i länsstyrelserna.
Länsstyrelsen vill vidare erinra om att 1963 års länsindelningsutredning
har till uppgift att undersöka hur länen som områden främst för statlig
förvaltning och landstingskommunal verksamhet bör vara uppbyggda för
att så väl allmänhetens berättigade krav på eu välordnad service som det
allmännas intresse av en effektiv förvaltningsapparat bäst skall tillgodoses.
Beträffande landstingets organisation är 1963 års landstingsutrednings
förslag till ändringar i landstingens organisation och arbetsformer — vilket
förslag avser alt effektivisera landstingets arbete inom nu gällande ram
—- för närvarande föremål för remissbehandling.
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196b
Flera av de i motionerna berörda spörsmålen är således föremål för utredningar.
Chefen för inrikesdepartementet har i interpellationssvar den 21
april 1964 förklarat att länsförvaltningsutredningen kan beräknas bli färdig
under år 1965 och länsindelningsutredningen det därpå följande året.
Länsstyrelsen anser icke att det finnes anledning föregripa dessa utredningar
genom att i enlighet med motionerna verkställa nya utredningar av förvaltningsorganisationen
på länsplanet. Den nuvarande uppdelningen av förvaltningsuppgifter
mellan landstingen och statens länsorgan har i stort sett
visat sig ändamålsenlig. Samarbetet mellan länsstyrelsen och landstinget
sker smidigt och friktionsfritt. Både landstingen och länsstyrelserna har vittomfattande
arbetsuppgifter, som tendera att öka år från år. Ett överförande
av länsstyrelsernas arbetsuppgifter till landstinget enligt motionen II: 62
eller inrättandet av ett länsparlament i enlighet med motionen II: 543 måste
medföra tillskapandet av en tungrodd och svåradministrerad förvaltningsapparat,
som knappast har förutsättningar att arbeta effektivare och
smidigare än landstingen och de nuvarande statliga länsorganen. Länsstyrelsen
instämmer med vad motionären anfört i motionen II: 543 om önskvärdheten
av ökad decentralisering av ärenden från centrala organ till länsorgan.
En dylik decentralisering kan ske utan tillskapandet av länsparlament.
Under åberopande av vad ovan anförts anser länsstyrelsen att motionerna
icke bör föranleda till någon riksdagens åtgärd.
THORWALD BERGQUIST
Erik Rönquist
Länsstyrelsen i Malmöhus län
Riksdagens konstitutionsutskott
Genom nådig remiss den 4 juni 1964 har länsstyrelsen i Malmöhus län
anbefallts att till utskottet överlämna utlåtande över de inom riksdagen
väckta motionerna I: 456 och II: 543 om ny organisation för självstyrelsen
på länsplanet samt II: 62 om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret.
Till åtlydnad härav får länsstyrelsen anföra följande.
De i motionerna berörda spörsmålen synes äga ett sådant samband med
bl. a. de frågor, som behandlas inom länsförvaltningsutredningen, att resultatet
av denna utrednings arbete bör avvaktas, innan ställning tages till
frågan om en särskild utredning i de avseenden, som angivits i motionerna.
Med hänsyn till den uppfattning åt vilken länsstyrelsen sålunda givit uttryck
saknar länsstyrelsen anledning att närmare ingå på de i motionerna
framförda förslagens detaljer. Länsstyrelsen vill dock här framhålla, att
den för närvarande föreliggande möjligheten till inkomstomfördelning över
statsbudgeten mellan olika delar av riket skulle komma att minskas, om
statsskatten kommer att utgöra en mindre del av den samlade skatteintäkten
än fallet är för närvarande. Vissa län skulle därigenom få större möjligheter
att sörja för sina invånare än andra.
Genom att den samhälleliga servicen skulle kunna utbyggas i större omfattning
i vissa län, som därigenom bleve mera attraktiva för företag och
enskilda, kan fara uppstå för att en centralt driven aktiv lokaliseringspolitik
försvåras. Därest »länsparlamenten» erhåller utökad beskattningsrätt,
kan —- såvitt länsstyrelsen kan bedöma — svårigheter uppstå vid ett genom
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
15
förande från statens sida av exempelvis en aktiv skattepolitik i konjunkturstyrande
syfte. Vidare kan svårigheter befaras uppstå vid samordningen av
den ekonomiska politiken mellan centrala och regionala myndigheter om
»länsparlamenten» kommer att förfoga över betydande delar av den samlade
skatteintäkten i riket.
I detta ärendes handläggning har förutom undertecknade, deltagit jämväl
t.f. landskamreraren Steneborn samt byrådirektören Emilsson. Malmö i
landskansliet den 25 augusti 1964.
GÖSTA NETZÉN
Sten Lundberg
Länsstyrelsen i Gävleborgs län
Till riksdagens konstitutionsutskott
Kungl. Maj :t har genom remiss den 4 juni 1964 anbefallt länsstyrelsen att
senast den 1 september 1964 till Eder överlämna utlåtande över följande
inom Riksdagen väckta och till Eder hänvisade motioner, nämligen I: 456
och II: 543 om ny organisation för självstyrelsen på länsplanet samt II: 62
om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret.
I anledning härav får länsstyrelsen anföra följande.
Motionerna I: 456 och II: 543
Den ledande synpunkten i motionerna synes vara tanken på ett samhälle,
grundat på den primärkommunala enheten och i skilda nivåer organiserat
efter den kommunala förvaltningsapparatens mönster. Det skulle bliva en
kommunens styrelse, en länets styrelse och en rikets styrelse, samtliga i
nära samarbete med en folkrepresentativ församling, vilken skulle tillförsäkras
det avgörande inflytandet och ledningen i stort av förvaltningsförfarandet.
Som främsta skäl för en så genomgripande omdaning av samhället
åberopa motionärerna främst svårigheter i nuläget för folkrepresentationen
till överblick och kontroll över den alltmer utökade och vidgade förvaltningsapparaten.
Den tilltänkta organisationen inom länet, som motionärerna ägna sitt huvudintresse,
skulle innefatta ett folkvalt länsparlament och en av denna utsedd
styrelse, ett länskollegium, som ledande verkställighets- och beredningsorgan.
Som ett led i reformen skulle en omfördelning ske av förvaltningen
inom central och regional instans. Till det regionala planet skulle
sålunda nedflyttas en rad arbetsuppgifter. Den närmare ledningen av arbetsuppgifterna
skulle inom länen handhas av länsnämnder, utsedda av
länsparlamentet och underställda länskollegiet, vars ledamöter skulle intaga
en ställning inom viss gren av förvaltningen med befogenheter ungefär
som ett borgarråd. I en så uppbyggd förvaltning inom länen skulle enligt
motionärerna företrädarna för folkrepresentationen, länsparlamentet, få
möjlighet att leda och samordna förvaltningsförfarandet och folkrepresentalionen
icke vidare behöva befara att »ställas inför mer eller mindre fullbordat
faktum», framför allt i frågor rörande samhällsplanering. Beträffande
ämbetsmännens ställning äro motionärerna mycket förbehållsamma
och uttala endast att »någon nämnvärd ändring i fråga om ämbetsmännens
ställning icke synes behöva följa av självstyrelseorganisationens etablerande».
Ett genomförande av förslagen i motionerna innebär i verkligheten ett
16
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år
helt nytt samhälle med en centralregering och ett antal regionala regeringar
i anknytning till länen. Samtliga ämbetsmän i ledande ställning försvinna
och ersättas med förtroendevalda befattningshavare. Det är enligt länsstyrelsens
mening tveksamt om en sådan ordning verkligen ger ett »bättre
samhälle». Man frågar sig om ett sådant samhälle verkligen kan skapa möjligheter
för en lugn och följdriktig utveckling av förvaltningen. En politisk
maktförskjutning kan få omedelbara och omfattande följder i fråga om
ledningen av förvaltningsapparaten. Några av de mera positiva inslagen i
förvaltningen, de svenska ämbetsmännens objektivitet och lojalitet, kunna
sättas i fara.
Länsstyrelsen vill understryka vad motionärerna anfört om behovet av
samarbete och inbördes anpassning mellan olika myndigheter. De möjligheter
till dylikt samarbete, som redan nu erbjudas, tillvaratagas också i stor
omfattning. Ytterligare åtgärder i sådant hänseende författningsvägen äro
att förvänta. Länsstyrelsen har här närmast i tanke det lokaliseringsråd
för överläggningar i lokaliseringsfrågor, som föreslagits skola inrättas i länen,
med bland annat företrädare för kommunala intressen. Länsstyrelsen
vill även instämma i vad motionärerna anfört om värdet i och för sig av insyn
i förvaltningsarbetet och om betydelsen av att förvaltningen och förvaltningsorganen
åtnjuta allmänhetens förtroende. Länsstyrelsen förmenar
dock att det främst är myndighetens och befattningshavarnas sätt att sköta
sina åligganden som skapar förtroende. Om myndigheten härvid är organiserad
som en nämnd med folkvalda representanter eller som en ren ämbetsmyndighet
torde spela mindre roll. Länsstyrelsen vill för övrigt ifrågasätta
om icke allmänheten erhåller den bästa insynen i förvaltningsapparaten genom
det intresse och den uppmärksamhet som de olika publicitetsorganen
visa för ämbets- och tjänstemännens göranden och låtanden.
Enligt länsstyrelsens mening ha motionärerna icke redovisat tillräckliga
skäl för en så genomgripande omdaning av förvaltningen som de ytterst synas
åsyfta. Länsstyrelsen finner därjämte tveksamt om den av motionärerna
skisserade förvaltningsformen verkligen leder fram till en vidare insyn
i förvaltningen och en utökad kontroll från folkrepresentationens sida. Om
den rent organisatoriskt äger företräde framför den nuvarande är väl även
ovisst. Däremot torde med skäl kunna uttalas att ett sådant statssystem,
som motionärerna föreslagit, med ökade krav på kontroll och insyn blir
dyrt och personalkrävande. Antalet samhälleliga arbetsuppgifter torde icke
bliva mindre endast för att en ny förvaltningsform kommer till stånd.
Länsstyrelsen avstyrker en utredning i den av motionärerna angivna omfattningen.
Att avskaffa den rikscentrala förvaltningen torde, såvitt länsstyrelsen
har förmåga att bedöma, icke kunna komma i fråga. Därmed vill
länsstyrelsen icke ha sagt att arbetsfördelningen mellan central och regional
instans är något för alla tider givet. Alltjämt komma att finnas arbetsuppgifter
som efter hand kunna flyttas ned från högre till lägre instans. Så
sker ju även oavlåtligen.
Uppenbart är att samordning och samarbete mellan myndigheter måste
sökas. Icke minst betydelsefullt är att så sker på länsplanet. För en dylik
verksamhet kräves emellertid ekonomiska och personella resurser. Att
»folkrepresentationen» — varmed motionärerna i detta sammanhang synas
åsyfta den primärkommunala — ofta genom myndigheternas åtgöranden
kommit att stå inför ett mer eller mindre fullbordat faktum torde icke sällan,
enligt vad länsstyrelsen från sin verksamhet tjTckt sig kunna finna, ha
berott på att kommunerna icke ställt — eller snarare icke kunnat ställa —
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964 17
erforderliga resurser till förfogande för de egna planeringsorganen. På detta
område bör det emellertid, sedan kommunblockstanken tagit fastare
form, kunna förväntas en annan tingens ordning.
Förhållandena inom länsförvaltningen äro förvisso icke i alla avseenden
tillfredsställande. En översyn pågår beträffande såväl länsindelning som
länsförvaltning. Genom dessa utredningar komma många av de problemställningar
som motionärerna berört att belysas. Det är angeläget att dessa
utredningar skyndsamt föras fram till ett slut. Det kan icke vara lämpligt
att fördröja dessa utredningar genom att nu ställa ytterligare problem under
granskning, även om dessa i och för sig äro betydelsefulla. Ett sådant
problem finner länsstyrelsen vara frågan om utvidgat samarbete mellan
landsting och länsstyrelse. Denna fråga förtjänar väl en utredning, men den
bör enligt länsstyrelsens mening tagas upp i ett senare sammanhang.
Länsstyrelsen har icke funnit anledning att ingå på det utkast till framtida
länsförvaltning som motionärerna framlagt.
Motionen II: 62
Länsstyrelsen finner icke skäl att yttra sig över motionen i annat än vad
den berör frågan att sammanföra länsstyrelsernas uppgifter med landstingens.
Länsstyrelsen hänvisar i sådant hänseende till vad länsstyrelsen här
ovan anfört. Därest i anledning av motionerna I: 456 och II: 543 en utredning
blir tillsatt, synes lämpligen även förevarande motion kunna överlämnas
till utredningen för det beaktande som den kan förtjäna.
I länsstyrelsens handläggning av detta ärende ha utom undertecknade,
landshövdingen Hjalmar son och förste länsassessorn Rydin, föredragande,
deltagit, landssekreteraren Mattsson och landskamreraren Hellman. Gävle
i landskansliet den 29 augusti 1964.
JARL HJALMARSON
Carl-Axel Rydin
Länsstyrelsen i Norrbottens län
Till riksdagens konstitutionsutskott
Länsstyrelsen i Norrbottens län har genom remiss den 4 juni 1964 anmodats
avgiva utlåtande till konstitutionsutskottet över inom riksdagen väckta
och till utskottet hänvisade motioner I: 456 och II: 543 om ny organisation
för självstyrelsen på länsplanet samt motion II: 62 om åtgärder till stärkande
av det svenska folkstyret. Till efterkommande härav får länsstyrelsen
anföra följande.
De förstnämnda motionerna syftar bland annat till att delegera de uppgifter,
som nu åvilar länsstyrelserna, till för ändamålet på länsplanet inrättade
självstyrelseorganisationer och den andra motionen till att sammanföra
länsstyrelsernas uppgifter med landstingens. I båda fallen avses salunda
ett avskaffande av länsstyrelserna. För närvarande pågår tre utredningar
som rör länsorganisationen, nämligen länsförvaltnings- och länsindclningsutredningarna
samt den nyligen påbörjade utredningen angående frågan
om taxerings- och uppbördsväsendets organisation. Såvitt länsstyrelsen
kan bedöma saknas anledning att — innan resultatet av pågående utredningar
föreligger — låta ytterligare utreda dessa frågor. Däremot kan
ifrågasättas om icke landstingens arbetsuppgifter och arbetsformer hör bli
föremål för en allmän utredning. Motionerna synes icke — i vad desamma
18 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 är 1964
berör länsstyrelsernas verksamhet — böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
I handläggningen av detta ärende har deltagit undertecknade landshövding
och landssekreterare. Luleå i landskansliet den 9 juli 1964.
MANFRED NÄSLUND
L. Hultman
Svenska landstingsförbundet
Till riksdagens konstitutionsutskott
Genom skrivelse den 29 maj 1964 har Riksdagens Konstitutionsutskotts
Herr Ordförande berett Svenska landstingsförbundet tillfälle att avgiva yttrande
över två vid vårriksdagen väckta motioner nämligen dels likalydande
motionerna nr 456 i första kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 543 i
andra kammaren av herr Gustafsson i Kårby m. fl. om ny organisation för
självstyrelsen på länsplanet dels ock motion nr 62 i andra kammaren av
herr Lundberg om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret såvitt
denna motion avser i de förstnämnda berörd fråga. I anledning härav får
förbundets styrelse anföra följande.
Motionerna berör en central fråga inom vårt starkt expanderande samhällsliv.
Det är ett uppenbart samhällsintresse att folkviljan kommer till uttryck
i en med kraft utövad i demokratien djupt förankrad självstyrelse.
Detta gäller såväl på riksplanet som på det lokala planet. En överflyttning
av nuvarande statliga förvaltningsangelägenheter på länsplanet till en länskommunal
självstyrelseorganisation borde ge större möjligheter till en
breddning och fördjupning av demokratien. Styrelsen kan sålunda i princip
ansluta sig till de grundtankar som återspeglas i motionerna.
Landstingen befinner sig för närvarande i ett mycket expansivt skede.
Detta gäller både den verksamhet som landstingen har skyldighet att fullgöra
och de varierande engagemangen inom andra och helt nya verksamhetsfält.
Detta förhållande har föranlett en översyn av landstingslagen i syfte
att bl. a. åstadkomma ökade möjligheter för förtroendemännen att utöva
självstyrelsen i smidiga former och med god överblick över eif allt mer utökat
verksamhetsfält. Landstingen ute i landet kommer sålunda vid sina
lagtima möten nu i oktober månad att taga ställning till landstingsutredningens
förslag till utveckling av självstyrelsefunktionens utövande. Vidare
kan här erinras om att »länsförvaltningsutredningen», som har sig ålagt
att överse formerna för den statliga lokalförvaltningen, bl. a. har att behandla
frågan om ett vidgat lekmannainflytande i länsstyrelserna.
Sett mot bakgrund av vad här sist nu anförts finner styrelsen sig böra
uttala tveksamhet om tidpunkten nu kan anses lämplig för eu så genomgripande
utredning som påkallas för en omvandling av hela den sekundärkommunala
verksamheten med ett generellt överförande av statliga lokala förvaltningsuppgifter
till landstingen (länsparlament). Verksamheten inom
landstingen har — trots den mycket starka expansionen — kunnat sammanhållas
till gagn för en ur lokala behovsbedömningar direkt framsprungen
utbyggnad. Med en språngvis utveckling i den omfattning som i motionerna
förutsättes, föreligger risker för att mycket av vad som utgjort styrkan
i landstingens hittillsvarande verksamhet, kan gå förlorad.
Styrelsen vill för sin del förorda att det ökade inflytandet för den kommunala
självstyrelsen på länsplanet åstadkommes genom ett successivt
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 1964
19
överförande av vissa begränsade uppgifter från statlig lokalförvaltning till
kommunal självstyrelse. Detta kan i så fall ske vid tidpunkter som bedömes
lämpliga ur olika synpunkter och med syfte att de nya uppgifterna organiskt
skall kunna inlemmas i den övriga landstingsverksamheten. I varierande
omfattning har landstingen frivilligt åtagit sig olika uppgifter. Ett
område som synes kunna övervägas är ett landstingskommunalt engagemang
i den regionala samhällsplaneringen. Styrelsen finner icke anledning
att i detta sammahang närmare gå in på dessa frågor utan inskränker sig
till att uttala sitt intresse för att hithörande problem göres till föremål för
närmare överväganden.
Sammanfattningsvis vill styrelsen, som finner sig böra förorda en framgångslinje
med partiella reformer för ernående av en vidgad kommunal
självstyrelse på länsplanet, avstyrka att de föreliggande motionerna nu föranleder
någon framställning till Kungl. Maj :t om en utredning avseende
vittsyftande ändringar i formerna för och omfattningen av den kommunala
självstyrelsen på länsplanet.
Vad angår motion nr 62 AK inskränker sig styrelsen till att härutöver
hänvisa till att frågan om ökad lekmannarepresentation inom den statliga
lokalförvaltningen är under utredning inom den sittande länsförvaltningsutredningen.
Stockholm den 29 september 1964.
För Svenska landstingsförbundets styrelse:
FRIDOLF THAPPER
Bengt Olsson
Svenska Stadsförbundet
Riksdagens konstitutionsutskott
Ny organisation för självstyrelsen på länsplanet m. m.
Sedan Svenska stadsförbundet beretts tillfälle att avgiva yttrande över
motionerna 1:456 av herr Sundin m. fl. och 11:543 av herr Gustafsson i
Kårby m. fl. om ny organisation för självstyrelsen på länsplanet samt motionen
II: 62 av herr Lundberg om åtgärder för stärkande av det svenska
självstyret, såvitt den avser samma ämne, får förbundets styrelse anföra
följande.
De i motionerna aktualiserade frågorna om självstyrelseorganisationen
på länsplanet avser utan tvivel spörsmål av stor både principiell och praktisk
betydelse, icke minst med tanke på det behov av samordning och planering,
som samhällsutvecklingen skapar. I och för sig kunde det därför
vara befogat, att formerna för den regionala självstyrelsen finge bli föremål
för särskild utredning. Trots detta anser styrelsen, att man med hänsyn till
pågående utredningsarbete har anledning att ställa sig tveksam inför en utredning
efter i huvudsak de riktlinjer, som skisseras i motionerna. Den nyligen
avslutade landstingsutredningen, som enligt sina direktiv haft att pröva
frågan om landstingens organisation och arbetsformer, skulle icke taga
upp frågan om vilka nya uppgifter landstingen efter en organisatorisk reform
borde kunna åläggas och ej heller ingå på problematiken kring självstyrelseorganisationen
på länsplanet. I viss utsträckning har däremot länsförvaltningsutredningen
att behandla spörsmål sammanhängande med sistnämnda
problem, då ju dessa sakkunniga bl. a. skall undersöka i vilka ärendegrupper
en medverkan av lekmän kan anses behövlig eller önskvärd inom
20
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år i96k
länsstyrelsens och länsnämndernas nuvarande verksamhetsområden och de
organisatoriska konsekvenserna av lekmannainflytande i länsstyrelsen. Vidare
omfattar länsindelningsutredningens uppdrag en undersökning av hur
länen som områden främst för statlig förvaltning och landstingskommunal
verksamhet bör vara uppbyggda. I detta läge bör enligt styrelsens mening
något nytt utredningsinitiativ i hithörande ämnen icke nu ifrågakomma.
Styrelsen vill i sammanhanget meddela, att styrelsen har för avsikt att i
ett blivande remissyttrande över landstingsutredningens betänkande redovisa
sin principiella uppfattning i fråga om åtgärder, som gör det möjligt
att inom ramen för den kommunala självstyrelsen lösa problem av skilda
slag, vilka har samband med samhällsutvecklingens alltmer ökande krav på
regionala handlingsprogram.
Svenska stadsförbundet
Hj. Mehr
Mats Edling
Svenska kommunförbundet
Till riksdagens konstitutionsutskott
Sedan Svenska kommunförbundet beretts tillfälle att avge yttrande över
vid innevarande års riksdag väckta likalydande motionerna I: 456 av herr
Sundin m. fl. och II: 543 av herr Gustafsson i Kårby in. fl. om ny organisation
för självstyrelsen på länsplanet, samt motionen II: 62 av herr Lundberg,
om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret — såvitt den avser
samma fråga — får förbundets styrelse anföra följande.
Ifrågavarande motioner syftar till mycket genomgripande ändringar i
fråga om framförallt länsstyrelsernas och landstingens ställning och uppgifter.
Genom reformer på här berörda områden önskar motionärerna motverka
tendenserna till centralisering och administrativ maktutövning samt
öka folkrepresentationens inflytande. Motionen II: 62 av herr Lundberg går
för övrigt ett steg längre, i det att motionären anser att »enmansstyrda ämbetsverk,
som länsstyrelser, JO, MO, JK eller andra institutioner» bör antingen
avskaffas eller ges en sådan sammansättning, att folkvalda representanter
får ett avgörande inflytande vid handläggning och beslut. I detta avseende
intages i motionerna I: 456 av herr Sundin m. fl. och II: 543 av herr
Gustafsson i Kårby in. fl. en i viss mån annan ståndpunkt, i det att motionärerna
ifråga vill stärka rättssäkerheten genom inrättande vid länsparlament
av en motsvarighet till befattningen som JO. Dessa motionärer synes
alltså ej hysa några betänkligheter mot s. k. enmansstyrda institutioner.
Även om mycket av den kritik mot nuvarande självstyrelseorganisation,
som ligger till grund för motionerna, är berättigad, kan på goda grunder
ifrågasättas om detta utgör tillräckligt skäl för att överväga så genomgripande
reformer som motionärerna förordar. De i motionerna påtalade bristerna
i nuvarande självstyrelseorganisation och dess sätt att fungera torde
i stället kunna i huvudsak avhjälpas genom partiella reformer aktualiserade
bland annat i samband med pågående utredningar om den statliga förvaltningsorganisationen
på länsplanet samt vissa länsindelningsfrågor. Fråga
om landstingens organisation och arbetsformer har också nyligen varit
föremål för utredning (SOU 1963: 64). På grund av vad sålunda anförts
och då resultatet av i det föregående nämnda pågående utredningar kunde
Konstitutionsutskottets utlåtande nr il!) år
21
komma att avsevärt fördröjas, om de av motionärerna begärda utredningarna
kommer till stånd, hemställer styrelsen att ifrågavarande motioner icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Stockholm den 16 september 1964.
Styrelsen för Svenska kommunförbundet
OLOF WIKLUND
Vilhelm Berg
Hallands låns landsting
Till riksdagens konstitutionsutskott
Genom remiss den 29 maj 1964 har konstitutionsutskottet berett Hallands
läns landstings förvaltningsutskott tillfälle att avgiva yttrande över likalydande
motionerna I: 456 och II: 543 samt motionen II: 62, samtliga väckta
vid 1964 års riksdag. Med anledning härav får förvaltningsutskottet anföra
följande.
I de förstnämnda motionerna skisseras en självstyrelse- och förvaltningsorganisation
på länsplanet, som förutsättes skola övertaga en betydande del
av det arbete, som nu utföres inom centrala ämbetsverk och inom länsstyrelserna.
Dessutom torde motionärerna avse att landstingens nuvarande obligatoriska
och frivilliga uppgifter skola inlemmas i den tänkta organisationen.
Förvaltningsutskottet finner tankegångarna i motionerna intressanta,
emedan de ge uttryck för huru komplicerat samspelet mellan de i sista hand
beslutande organen riksdag och landsting å ena sidan och de administrerande
organen centrala ämbetsverk, länsstyrelser m. fl. å andra sidan har blivit
i och med att samhället — i dess olika verksamhetsformer: staten, landstingskommunerna
och kommunerna — allt mera engagerat sig inom olika
verksamhetsfält. Motionärerna betona, att tendenserna till centralisering
och administrativt maktutövande äro påtagliga och att de representativa,
beslutande organen icke ha ett tillräckligt stort inflytande. Enligt utskottets
mening kan det icke förnekas, att landstingens förhållande till staten i vissa
delar präglas av att landstingen såsom beslutande organ i landstingskommunala
angelägenheter ha fått sitt inflytande beskuret genom administrativa
myndigheters föreskrifter och anvisningar och att deras beslut
måste anpassas härefter.
Förvaltningsutskottet är ingalunda övertygat om att en ändring i berörda
avseenden skulle kunna åstadkommas genom inrättande av länsparlament
med verkställande organ, till vilka beslutanderätt och administration skulle
kunna decentraliseras från statsmakterna. Motionärerna ha icke preciserat
vad de anse kunna decentraliseras och de ha ej heller närmare uppehållit
sig vid vilket inflytande Kungl. Maj :t och ämbetsverken skola få inom de
decentraliserade områdena av samhällsarbetet. Om länsparlamentens beslutanderätt
i högre grad skall göras beroende av direktiv och anvisningar
från dessa myndigheter, erliålles i själva verket icke någon verklig decentralisering
och förmodligen icke någon reell ökning av medborgarinflytandel
på länsplanet. Möjligen skulle i stället samlandet av statliga och landstingskommunala
uppgifter hos ett sådant organ kunna medföra risker för att de
sistnämnda uppgifterna kunna komma i bakgrunden för utövandei av statliga
myndighetsfunktioner, vilket icke vore till fördel för den regionala
självstyrelsen.
22
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196i
Även från ekonomisk synpunkt äro motionärernas uttalanden så allmänt
hållna, att de icke ge underlag för närmare ställningstaganden från förvaltningsutskottet.
Skillnaderna i beskattningssystem mellan stat och kommuner
innebära — tillika med de betydande skillnader i ekonomiska förutsättningar,
som föreligga mellan de olika landstingskommunerna — mycket
stora problem vid bedömningen av de i motionerna framlagda skisserna till
organisation.
Förvaltningsutskottet vill erinra om att åtskilliga av de tankegångar, som
ingå i motionerna, voro aktuella och åberopades redan då landstingsinstitutionen
kom till för hundra år sedan. Dess utveckling kom emellertid att
gå i andra banor, och märkligt är, att Sverige därigenom fått en regional
självstyrelse som — trots de reservationer, som gjorts här ovan — är omfattande
och förhållandevis självständig jämfört med motsvarigheten i andra
länder. (Undantag får vid en dylik jämförelse givetvis göras för länder
som Sclnveiz, där den regionala självstyrelsen varit den primära och statsbildningen
är uppbyggd på federal bas.) Det undandrager sig förvaltningsutskottets
bedömande huruvida de allmänna förutsättningarna att förverkliga
dessa tankegångar äro mera gynnsamma nu än för hundra år sedan;
många tendenser i samhällsutvecklingen tyda snarare på motsatsen.
Vid sin granskning av motionerna har förvaltningsutskottet således funnit
dem från många synpunkter intressanta men också att oklarhet råder
på många punkter rörande den verkliga innebörden av den organisation,
som däri skisseras. Då grundtanken att de representativa organens ställning
och inflytande bör bevaras och i möjligaste mån förstärkas, omfattas av
förvaltningsutskottet, förordar det att en utredning företages i huvudsak
enligt de riktlinjer som motionärerna angivit.
Vad här anförts äger tillämpning även på de delar av motionen II: 62,
som beröra samma problem. Förvaltningsutskottet vill emellertid uttryckligen
framhålla, att det icke tagit ställning till vad motionärer anfört om utredning
rörande den ställning justitieombudsmannen, militieombudsmannen,
justitiekanslern och andra av honom nämnda institutioner intaga i
samhällslivet. Halmstad den 1 september 1964.
På förvaltningsutskottets vägnar:
TORE BENGTSSON
Gillis Albinsson
Malmöhus läns landsting
Till riksdagens konstitutionsutskott
Sedan Konstitutionsutskottet genom remiss den 29 maj 1964 berett Malmöhus
läns landstings förvaltningsutskott tillfälle avge yttrande över motioner
angående bl. a. ny organisation för självstyrelsen på länsplanet, i vad
avser denna fråga, får förvaltningsutskottet anföra följande.
Tanken att överföra statliga uppgifter till ett organ för regionalt uppbyggd
självstyrelse är i och för sig intressant. Eu sådan åtgärd skulle emellertid
bl. a. medföra att länets konstitution skulle få karaktären av delstat,
varav,följer att många frågor som f. n. löses enhetligt för hela riket skulle
kunna komma att behandlas olika av de skilda delstaterna. Fördelarna med
ett sådant system synes förvaltningsutskottet vara mindre än nackdelarna.
Vidare kan ifrågasättas om berörda sammanförande av statliga och kommu
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196i 23
nala funktioner kan överensstämma med önskemålet om skydd för den
kommunala självstyrelsen.
Landstingens mest omfattande uppgift är att vara huvudman för hälsooch
sjukvård. Dessutom har under senare år landstingen anförtrotts ett
flertal andra arbetskrävande uppgifter, vartill kommer att nya uppgifter
inom den närmaste tiden kommer att överföras på landstingen. Den starka
expansion som landstingens verksamhet därför nu och under överskådlig
framtid befinner sig i medför betydande organisatoriska problem. Även dessa
omständigheter gör att en omvandling av landstingen på nu föreslaget
sätt icke kan vara till gagn för landstingens verksamhet.
Med hänsyn till det anförda får förvaltningsutskottet avstyrka bifall till
motionerna i remitterade delar. Lund den 21 september 1964.
På förvaltningsutskottets vägnar:
EMIL AHLKVIST
Hans Sandberg
Drätselkammaren i Malmö
Till konstitutionsutskottet
Genom remiss den 29 maj i år har konstitutionsutskottet berett drätselkammaren
i Malmö tillfälle att före den 1 september i år avge yttrande över
vissa vid årets riksdag väckta motioner, nämligen dels likalvdande motionerna
nr 456 i första kammaren av herr Sundin m. fl. och nr 543 i andra
kammaren av herr Gustafsson i Kårby m. fl. om ny organisation för självstyrelsen
på länsplanet och dels motion nr 62 i andra kammaren av herr
Lundberg om åtgärder till stärkande av det svenska folkstyret, såvitt den
avser samma frågor.
Med anledning härav får drätselkammaren anföra följande.
De delar av motionerna som drätselkammaren beretts tillfälle yttra sig
över syftar till att åstadkomma dels en ökning av lekmannainflytandet inom
framför allt statsförvaltningen och dels en ökad decentralisation till
länsplanet av nu centrala förvaltningsuppgifter ävensom ökad självstyrelse
på detta plan. Då tankegången bakom motionerna utan tvekan ligger i
tidens anda, finner drätselkammaren det önskvärt att en närmare utredning
kommer till stånd om hur dessa mål skall kunna nås. Drätselkammaren
anser sig emellertid inte ha anledning att nu ta ställning till hur dessa
frågor skall lösas och ingår därför ej på enskilda detaljer i de i motionerna
framlagda förslagen om exempelvis självstyrelsens utformning utan inskränker
sig till att ge sin anslutning till önskemålet att en närmare undersökning
sker om möjligheterna att förverkliga de mål vartill motionärerna
syftar.
Beträffande utredningens bedrivande vill drätselkammaren avslutningsvis
ifrågasätta om inte utredningen lämpligen bör verkställas av 1961 års
länsförvaltningsutredning, eventuellt med viss utvidgning av dennas uppdrag.
Malmö den 24 augusti 1964.
På Drätselkammarens vägnar:
ANDERS GUSTAFSSON
Oscar Richter
24
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 39 år 196i
Kopparbergs läns landsting
Riksdagens konstitutionsutskott
Genom remiss den 29 maj 1964 har Kopparbergs län landstings förvaltningsutskott
beretts tillfälle att avgiva yttrande över vid innevarande års
riksdag väckta motioner, nämligen dels likatydande motionerna nr 456 i
första kammaren och nr 543 i andra kammaren om ny organisation för
självstyrelsen på länsplanet, dels motionen nr 62 i andra kammaren om åtgärder
till stärkande av det svenska folkstyret. Med anledning härav får
förvaltningsutskottet anföra följande.
Den framtida organisationen av länsstyrelsen är av stort intresse. Då
emellertid förvaltningsutskottet förutsätter, att pågående statliga utredningar
om länsstyrelseorganisationen och länsindelningen måste syssla med de
problem, som beröras i motionerna, anser förvaltningsutskottet, att man bör
avvakta resultatet av dessa utredningar, innan nya, av motionärerna föreslagna
utredningar tillsättas. Falun den 31 augusti 1964.
På förvaltningsutskottets vägnar:
EDVIN EKHOLM
Ordförande
G. Zettergren
Stockholm 1964. Isaac Mareus Boktryckeri Aktiebolag 640152