Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 196b

1

Nr 36

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
angående heltidsanställda kommunala förtroendemän.

I de likalydande motionerna nr 58 i första kammaren av herrar Schött
och Enarsson och nr 120 i andra kammaren av herr Palm hemställes, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
i syfte att klarlägga heltidsanställda kommunala förtroendemäns såväl
kommunalrättsliga ställning som de riktlinjer som bör gälla för de ekonomiska
förmåner som förenas med uppdragen».

Behandlingen av motionerna, vilka hänvisats till konstitutionsutskottet,
har uppskjutits till innevarande höstsession.

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas
i det följande, hänvisa till motionerna.

Kommunallagarna. Några särskilda bestämmelser, som avser heltidsengagerade
förtroendemän, återfinnes ej i kommunallagarna utom såvitt gäller
borgarrådsberedningen i Stockholm, från vilken kan bortses i detta sammanhang.
De för förtroendeuppdragen gällande allmänna reglerna blir sålunda
tillämpliga vare sig uppdraget innehas som heltidsarbete eller som
vanlig förtroendesyssla vid sidan av annan verksamhet. De stadganden,
som närmast är av intresse, är de som avser valbarhet och behörighet till
samt ersättning för förtroendeuppdrag. Om innebörden av dessa regler må
antecknas följande, varvid bortses från kommunallagen för Stockholm och
lagen om församlingsstyrelse.

För valbarhet till förtroendeuppdrag uppställer kommunallagarna dels
vissa allmänna villkor, vilka i stort sett är desamma enligt samtliga dessa
lagar, och dels vissa speciella, vilka varierar mellan de olika lagarna. För de
allmänna villkoren, vilka i huvudsak innebär krav på medlemskap, rösträtt
och faktisk bosättning i kommunen, har en redogörelse lämnats i utskottets
utlåtande nr 33 till innevarande höstsession. Av betydelse i detta
sammanhang är i första hand det speciella villkor, som uppställts i 7 §
kommunallagen (KomL), andra stycket sista punkten. I kommunens tjänst
anställd befattningshavare, vilken som föredragande hos kommunens styrelse
eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden intar den ledande ställningen
inom kommunens samfällda förvaltning, må enligt detta stadgande ej

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 5 samt. 2 avd. Nr 36

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 196i

utses till fullmäktig. Till följd av 32, 45, 47 och 48 §§ KomL kan sådan
person icke heller väljas till kommunens styrelse eller annan kommunal
nämnd. Villkoret i fråga motsvaras i 8 § andra stycket landstingslagen
(LtL) av en bestämmelse, enligt vilken landstingsdirektör eller motsvarande
befattningshavare icke må utses till landstingsman eller suppleant. Jämlikt
43 och 54 §§ LtL är regelns tillämplighet utsträckt till att avse även förvaltningsutskott
eller annan nämnd.

I de stadganden, som avser valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag,
töreskrives, att den som upphör att vara valbar skall frånträda mottaget
uppdrag. Behörighet förutsätter sålunda valbarhet.

Om ersättning för förtroendeuppdrag innehåller kommunallagarna, med
smärre avvikelser utan betydelse i detta sammanhang, likartade regler.
Grundläggande stadganden återfinnes i 28 § KomL och 39 § LtL. Innehållet
är väsentligen följande. Ersättning kan utgå såsom traktamente för
särskilda av uppdraget föranledda kostnader för uppehälle, ersättning för
resekostnader och andra med uppdraget förenade utgifter, arvode för det
arbete, som är förenat med uppdraget, samt pension i form av ålderspension,
förtidspension och familjepension. Det har överlämnats till fullmäktige
resp. landstinget att besluta om ersättningar. De enda begränsningar, som
lagfästs, innehåller, att arvode icke må »överstiga vad som är skäligt med
hänsyn till göromålens omfattning och art samt den tid som kan beräknas
åtgå för uppdraget», och att pension endast må beviljas, »då särskilda skäl
äro därtill». Ersättningsreglerna är generellt tillämpliga på varje förtroendeuppdrag.

För arvodesbestämmelserna och deras bakgrund har en närmare redogörelse
lämnats i utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 35.

De här i korthet angivna reglerna innebär, att kommunerna äger möjlighet
att inom ramen för de allmänna arvodes- och pensionsbestämmelserna
utforma ett förtroendeuppdrag som en heltidssyssla, därest detta skulle
tramstå som påkallat. Att så sker medför i och för sig icke någon förändring
av förtroendemannens kommunalrättsliga ställning. Skulle emellertid
vederbörande ges en sådan ställning, som avses i de nämnda stadgandena
i 7 § KomL och 8 § LtL, blir han icke längre att betrakta som en vanlig
förtroendeman utan nödgas avgå ur kommunens fullmäktige, styrelse och
nämnder resp. ur landstinget och dess förvaltningsutskott och nämnder. I
praxis har uppdrag som ordförande i kommuns styrelse i stor utsträckning
kommit att utformas som heltidssysslor.

Rättsfall. Frågan om en lieltidsengagerad förtroendeman borde anses intaga
eu i .sådan ställning inom kommunen, att han jämlikt 7 § KomL icke
längre var valbar till kommunala uppdrag, har prövats av regeringsrätten i
ett uppmärksammat, under år 1961 avgjort besvärsmål. Då i förevarande

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 1964 3

motioner bl. a. hänvisas till detta rättsfall, torde en kort redogörelse böra
lämnas för detsamma.

Kommunalfullmäktige hade, efter viss utredning rörande lämplig organisation
av den kommunala förvaltningen, beslutit, att kommunalnämndens
ordförande skulle som chef för förvaltningen tillika vara personalchef och
att för honom skulle gälla följande arvodes- och anställningsförhållanden.
Vederbörande skulle erhålla arvode i enlighet med en viss lönegrad med
rätt att för lönegradsuppflyttning tillgodoräknas viss gången tid. Det tjänsteoch
pensionsreglemente, som vid varje tidpunkt gällde för kommunens
tjänstemän, skulle vara tillämpligt även på ordföranden. Denne garanterades
vid eventuellt byte på ordförandeposten likvärdig tjänst hos kommunen
med samma arvodes-, löne- och pensionsförmåner som han vid sin avgång
hade. Fråga uppkom, om vederbörande erhållit sådan ställning, att han
förlorat sin behörighet som ledamot av fullmäktige och kommunalnämnden.
Spörsmålet besvarades nekande av länsstyrelsen. Motsatt ståndpunkt intogs
av regeringsrätten, som anförde, att ordförandearvodet förenats med sådana
villkor att vederbörande i verkligheten kommit att intaga ställning
som en i kommunens tjänst anställd befattningshavare, att han tillika på
grund av sina åligganden intog den ledande ställningen inom kommunens
samfällda förvaltning, och att hans valbarhet därmed gått förlorad.

En närmare redogörelse för rättsfallet återfinnes i Regeringsrättens Årsbok
1961, s. 109.

Frågans behandling år 1962. Spörsmålet om heltidsengagerade förtroendemäns
ställning blev föremål för överväganden i samband med att kommunallagarnas
regler om ersättning för kommunala uppdrag reviderades år
1962. En närmare redovisning för reformens innebörd har lämnats i utskottets
nyssnämnda utlåtande nr 35. I detta sammanhang är till fyllest att
anteckna, att i huvudsaklig överensstämmelse med ett av kommunairättskommittén
framlagt förslag (SOU 1961: 54) en allmän liberalisering av ersättningsnormerna
genomfördes. Huvudtanken var, att kommunerna borde
anförtros befogenheten att efter eget bestämmande ersätta förtroendemännen
i gemen för det arbete, som är förenat med uppdragen. De allmänna
arvodesregler, vilka ovan i korthet antytts, tillkom som ett uttryck för
denna uppfattning.

I remissyttrande över kommunalrättskommitténs ifrågavarande förslag
uttalade Svenska landskommunernas förbund farhågor för att de nya normerna
skulle kunna leda till svårigheter vid gränsdragningen mellan kommunala
förtroendemän och kommunala tjänstemän. Härvid hänvisades särskilt
till det här ovan anmärkta rättsfallet. I den proposition till 1962 års
riksdag (nr 71), vari Kungl. Maj:t för riksdagen framlade förslag till nya
ersättningsregler, uttalade departementschefen härom:

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 196i

Enligt förbundet är ordföranden i kommunens styrelse numera ofta hellidssysselsatt
med detta uppdrag. Arvode och annan ersättning till honom
avpassas regelmässigt med hänsyn härtill. Förbundet finner det otillfredsställande
alt kommunala förtroendemän i denna framskjutna ställning
skall behöva löpa risk att bli obehöriga att längre vara förtroendemän. Med
detta uttalande åsyftas ett nyligen inträffat fall, då en kommunalnämndsordförande
som intog den ledande ställningen inom kommunens samfällda
förvaltning förklarades ha kommit att i verkligheten intaga ställningen såsom
anställd befattningshavare i kommunens tjänst och således vara obehörig
att längre inneha sitt förtroendeuppdrag. I anslutning härtill vill jag
i första hand erinra om att kommittéförslaget i stort sett inte innebär någon
utökning av redan nu föreliggande möjligheter att utge ersättningar till
den förtroendeman i kommunen på vilken 7 eller 32 § kan bli tillämplig.
Några nya svårigheter att göra gränsdragningen kommer ett genomförande
av förslaget därför inte att medföra. Jag vill ytterligare tillägga att den av
Svenska landskommunernas förbund påtalade risken inte torde föreligga så
länge ersättning till förtroendemannen beslutas att utgå i de former som
regleras i KL. Det måste därvid uppmäksammas, att arvodets storlek skall
bestämmas uteslutande med hänsyn till det arbete uppdraget kan väntas
medföra och den tid som åtgår för uppdraget men däremot inte får göras
beroende av den tid en viss förtroendeman innehaft uppdraget.

Vid riksdagen nämnda år hade även väckts motioner (I: 198 och II: 3001
med samma hemställan som i de nu föreliggande. Dessa motioner upptogs
av konstitutionsutskottet till behandling i samband med nyssnämnda proposition.
I sitt utlåtande (nr 15) uttalade utskottet i den del, som här är av
betydelse, följande, varvid anknöts till det förut berörda rättsfallet:

Det torde finnas anledning förmoda, att regeringsrättsutslaget grundats
bl. a. på det förhållandet, att enligt kommunens klandrade beslut för förtroendemannen
skulle tillämpas det tjänste- och pensionsregleinente, som
vid varje särskilt tillfälle gällde för kommunens tjänstemän. Utskottet ansluter
sig till departementschefens uppfattning, att den av förbundet påtalade
risken inte torde föreligga så länge ersättning till förtroendemannen
beslutas att strikt utgå i de former som regleras i KL. Arvodet skall sålunda
bestämmas med hänsyn till det arbete uppdraget kan förväntas medföra
och den tid som åtgår för uppdraget. Däremot får — vilket förhållandet var
i det ifrågavarande fallet — arvodets storlek inte göras beroende av den tid
förtroendemannen innehaft uppdraget; här gäller sålunda att exempelvis
utfästelser om en automatisk höjning av arvodesbeloppet efter viss angiven
tid ej får göras. Vidare är det uppenbart, att ett för de kommunala tjänstemännen
avsett tjänste- och pensionsregleinente ej kan gälla förtroendeman.
Enligt vad utskottet erfarit har kommunförbunden för avsikt att, med utgångspunkt
från det nyss antydda rättsliga avgörandet, i förekommande
fall medverka till en reglering av formerna för de heltidsanställda förtroendemännens
ersättningar.

Utskottet, som tillstyrkte Kungl. Maj :ts proposition, avstyrkte sålunda
de nyssnämnda motionerna. Riksdagen följde utskottet.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 är 1961

5

Motionerna. Som ovan anmärkts upprepar motionärerna den hemställan,
som gjordes i de vid 1962 års riksdag avslagna motionerna i ämnet. Det
framhålles, att uppdraget som ordförande i kommunens styrelse i ej obetydlig
utsträckning bedömts vara av sådan vikt och omfattning, att innehavaren
bör ha uppdraget som huvudsysselsättning. Även om motionärerna
hyser uppfattningen, att systemet som sådant inger vissa betänkligheter,
förklarar de sig å andra sidan medvetna om att de kommunala arbetsuppgifterna
ökar och blir alltmer komplicerade. Särskilt torde utvecklingen mot
storkommuner, baserade på principen centralort och omland, bort medföra
att systemet med heltidssysselsatta förtroendemän vinner ökad utbredning,
uttalas i motionerna. Med hänsyn till att systemet sålunda får ses som en
realitet i dagens samhälle, är det enligt motionärernas mening angeläget att
tillse, att lagstiftningen anpassas till praxis. Under hänvisning till det här
ovan anmärkta rättsfallet understrykes vikten av en klar gränsdragning
mellan förtroendemän och tjänstemän. Lagstiftning om arvoden och pensioner
kan icke lösa ifrågavarande spörsmål, uttalas i motionerna. Sannolikt
är det även nödvändigt att komplettera lagstiftningen med särskilda bestämmelser
om heltidsengagerade förtroendemäns ersättning vid ledighet och om
deras familj epensionering. En utredning bör därför enligt motionärernas
mening komma till stånd. Huruvida frågan bör överlämnas till kommunalrättskommittén
bör ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra.

Åtgärder av de kommunala förbunden. De spörsmål, som är förknippade
med heltidsengagerade förtroendemän, har under de senaste åren varit föremål
för särskild uppmärksamhet från de kommunala förbundens sida.
Konsekvenserna av regeringsrättens ställningstagande i det ovan berörda
besvärsmålet har sålunda ingående studerats i anslutning till 1962 års reform
av ersättningsreglerna. Övervägandena har lett till att Svenska stadsförbundet,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet
den 9 april 1964 avlåtit en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning
i ämnet. Huvudsyftet och hemställan har därvid angetts sålunda:

Huvudtanken är sålunda, att primär- och landstingskommunerna allt
efter sin storlek och lokala behov skall kunna välja en eller flera förtroendemän
tillsatta av fullmäktigeförsamlingar respektive landsting på fyraårsperioder,
med rätt till egen- och familjepension, semester, sjuklön in. in., därvid
egenpensionen skall kunna utgå efter viss tid, räknat efter mandatperiodens
längd, oberoende av ålder vid tillträdet respektive frånträdet av
uppdraget. Innehavarna av dessa uppdrag, vilka för att erhålla en enhetlig
benämning bör kallas kommunalråd respektive landstingsråd, skall alltså
bibehålla sin ställning såsom kommunala förtroendemän, varigenom banden
med den politiska församlingen stärkes och en byråkratisering av sysslan
liksom över huvud taget av den kommunala verksamheten undvikes.

Såsom tidigare framhållits går utvecklingen mot heltidsengagerade kommunala
förtroendemän raskt vidare och delta blir helt visst den naturliga
arbetsformen inom all kommunal förvaltning. Denna utveckling kommer

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 36 år 1964

att ytterligare påskyndas av kommunreformen, där redan kommunblocksbildningen
och det interkommunala samarbetet inom blocken kräver ökade
insatser av förtroendemännen.

Under åberopande av det anförda får kommunförbunden hemställa, att
kommunallagarnas bestämmelser om rätt för kommunerna att utgiva förtroendemannaersättningar
måtte göras till föremål för skyndsam utredning.

Ytterligare må nämnas, att Svenska stadsförbundet den 15 april 1964 utsänt
en cirkulärskrivelse till sina medlemmar, innehållande bl. a. rekommendationer
angående formerna för ersättningar m. m. till heltidsengagerade
kommunala förtroendemän.

Utskottet. Av redogörelsen ovan har framgått, att de i förevarande motioner
upptagna frågorna om heltidsengagerade kommunala förtroendemäns
ställning under de senaste åren varit föremål för uppmärksamhet både från
statsmakterna sida i samband med 1962 års revision av kommunallagarnas
regler om ersättning för förtroendeuppdrag och inom de kommunala förbunden.
Sedan motionerna väcktes, har en framställning i ämnet gjorts till
Kungl. Maj :t av de tre kommunala förbunden gemensamt. Dessa har hemställt
om en utredning rörande de spörsmål, som upptagits i de föreliggade
motionerna. Ifrågavarande framställning är för närvarande under behandling
i vederbörande departement. Utskottet förutsätter, att de av förbunden
antörda synpunkterna därvid kommer att bli föremål för noggrann prövning.

Med hänsyn till att de i motionerna upptagna frågorna sålunda redan är
föremål för Kungl. Maj:ts övervägande, finner utskottet ej anledning att
tillstyrka en skrivelse från riksdagen i ämnet utan hemställer,

att motionerna I: 58 och II: 120 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 25 november 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, fru Segerstedt
Wiberg, herrar Sveningsson, Georg Pettersson, Erik Olsson, Dahl, Harald
Pettersson, Hilding och Hiibinette; samt

från andra kammaren: herrar Spångberg, Andersson i Linköping*,
Adamsson, Larsson i Luttra, Nilsson i Östersund, Braconier, Alemyr, Westberg,
Keijer och Anners.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640152