Konstitutionsutskottets utlåtande nr 3& år 196b

1

Nr 30

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om viss reglering i kommunallag av kommunal upphandling.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 142
i första kammaren av herr Enarsson och nr 182 i andra kammaren a\
herr Magnusson i Tumhult m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt kommunalrättskommittén
att utreda huruvida stadganden lämpligen kan intagas
i kommunallagen av innebörd att kommunal upphandling skall ske opartiskt
och på lika villkor för den som erbjuder varor eller tjänster, att ej
annat anbud må antagas än det som i fråga om pris och kvalitet bäst tillgodoser
kommunens behov, samt att för upphandlingsverksamheten skall
finnas ett av kommunens fullmäktige antaget reglemente».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Om upphandling och arbeten för statens behov ävensom försäljning av
staten tillhörig lös egendom stadgas i kungörelse den 6 juni 1952 (upphand
lin gskun gör elsen SFS nr 496 med senare ändringar; jfr SFS nr 455/
1959 och nr 493/1960).

Någon liknande författning gäller icke för den kommunala verksamheten.
Före ikraftträdandet av 1959 års sjukhusstadga skulle visserligen sjukhusdirektionen
i den mån det lämpligen kunde ske iakttaga vad i upphandlingskungörelsen
vore stadgat i upphandling för lasarett och vid mei a omfattande
byggnadsarbeten. Men motsvarigheter till dessa stadganden medtogs
inte i 1959 och 1963 års stadgor. Vid tillkomsten av upphandlingskungörelsen
övervägdes huruvida inte skyldighet att iakttaga dess bestämmelser
borde föreskrivas, då statsbidrag lämnades kommuner till byggnadsverksamhet.
De sakkunniga fann fog härför men menade att det borde
ankomma på Kungl. Maj :t att från fall till fall pröva behovet därav. Denna
tanke mötte under förslagets remissbehandling kritik från kommunförbunden.
Några generella bestämmelser i detta syfte har inte utfärdats.
Möjligheten att förbinda statsbidrag till kommuner med skyldighet att följa
upphandlingskungörelsens bestämmelser synes sällan ha utnyttjats.

Tanken på eu reglering i kommunallag av förfarandet i kommunala upphandlingsärenden
har tidigare framförts i en interpellation vid 1945 års
riksdag (II kam. prot. 39 s. 8, 43 s. 103) och i framställning från Sveriges

Biliang till riksdagens protokoll 196b. 5 samt. 2 avd. Nr 30

2 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1964-

köpmannaförbund den 14 okt. 1948 till kommunallagskommittén. Till stöd
härlör åberopades vid dessa tillfällen att den kommunala friheten i fråga
om upphandlingen — särskilt de kommunala organens möjlighet att efter
hand som anbud inkomma formlöst taga del av dessa och inleda underhandstörhandlingar
med anbudsgivarna — stundom missbrukats och lett
till beslut, vilkas objektivitet kunnat ifrågasättas.

Kommunallagskommittén (SOU 1952: 14 s. 252) ansåg sådant missbruk
utgöra undantagsföreteelser, som ingalunda kunde motivera, att kommunerna
i gemen i författningsväg bundes vid iakttagandet av mer eller mindre
detaljerade former i sin upphandling. Detta skulle byråkratisera och tynga
upphandlingsväsendet utan att medföra någon häremot svarande nytta för
kommunerna. Den av den kommunala representationen utövade kontrollen
och den offentliga kritik som kommunalförvaltningen vore underkastad
utgjorde enligt kommitténs åsikt tillräckliga garantier mot avvikelser från
sunda och riktiga principer i upphandlingsärenden.

Senare har vid flera tillfällen — åren 1956, 1960, 1961 och 1963 — motioner
väckts om intörande av enhetliga regler för kommunal upphandling
men hittills alltid avslagils. Samtliga gånger har vederbörande riksdagsutskott
— allmänna beredningsutskottet samt år 1961 statsutskottet berett
kommunförbunden, ävensom kommerskollegium eller (1961) dåvarande
statens sakrevision tillfälle att yttra sig i ämnet. 1960 hördes även Kooperativa
lörbundet, Sveriges köpmannaförbund och Svenska byggnadsentreprenörtöreningen.
Kommunförbunden har härvid alltid avstyrkt motionerna.
En mot motionsyrkandena avvisande hållning intog också statens sakrevision,
Kooperativa förbundet samt före 1963 kommerskollegium. Övriga
remissinstanser däribland av kommerskollegium hörda handelskammare har
tillstyrkt förslagen.

Sista gången ämnet behandlades av riksdagen (1963) motiverade kommerskollegium
sitt tillstyrkande av utredningsyrkandet med att kollegium
under hand från olika handelskammare erfarit, att klagomål från enskilda
företag inte sällan anförts beträffande kommunernas handläggning av
upphandlingsärenden. Som ett ytterligare skäl för utredning erinrade kollegium
om konventionen angående upprättande av Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA). Denna konvention innehåller nämligen en bestämmelse
om att medlemsstaterna skall verka för att regionala och lokala
myndigheter eller företag, som står under deras kontroll, iakttager bestämmelserna
i konventionen om en gradvis avveckling av diskriminering i handeln
med hänsyn till nationalitet.

Av kommunförbunden hänvisade landstingsförbundet och stadsförbundet
till tidigare avgivna avstyrkande yttranden över motioner med enahanda
syfte. Landstingsförbundet hade därvid uttalat att inga bärande motiv funnes
för en lagstiftning. Utmönstringen ur sjukhusstadgan av föreskrifterna
om upphandlingskungörelsens tillämpning hade varit ett steg i rätt rikt -

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 196b

3

ning. Den landstingskommunal upphandlingen försiggick inte i lösliga
former. Tvärtom kunde ett strängare iakttagande av formföreskrifter iakttagas.
En sådan utveckling på frivillighetens grund vore ur alla synpunkter
att föredraga framför en lagstiftning, som skulle beskära den kommunala
självbestämmanderätten och föga överensstämma med önskemålen om
minskning av detaljregleringen av landstingens verksamhet. I sista hand
hänvisades också till att offentlighetsprincipen gällde för landstingskommunal
beslut i upphandlingsärenden.

1 sina tidigare yttranden hade stadsförbundet erinrat om att åtskilliga
städer hade särskilda upphandlingsreglementen, att en inom Stadskamerala
föreningen i samråd med förbundskansliet tillsatt rationaliseringskommitté
framlagt förslag till uniformering av reglerna för upphandling m. m. och
att förbundets styrelse med uppmärksamhet följde frågans vidare utveckling.
Intet hade därefter inträffat som kunde föranleda förbundet att avvika
från sin vid dessa tillfällen intagna ståndpunkt att bärande motiv saknades
för att underkasta landstingskommuner och primärkommuner den statliga
upphandlingskungörelsens bestämmelser.

Landskommunernas förbund — numera Kommunförbundet — fann det
av praktiska skäl ogörligt för kommunerna att generellt tillämpa upphandlingskungörelsen.
Därtill kom att en lagstiftning i sådant syfte skulle uppfattas
som ett intrång i den kommunala självstyrelsen. Vid den kommunala
upphandlingen hade en praxis utvecklats som i stora drag överensstämde
med upphandlingskungörelsens principer. Konferenser och kurser hade under
senare år hållits för kommunala förtroendemän och tjänstemän, varvid
upphandlingsfrågorna ägnats ingående uppmärksamhet. Överläggningar påginge
mellan förbundet och Svenska byggnadsentreprenörföreningen om
lämplig utformning av en rekommendation till kommunerna angående anbudsför
farandet.

Vid intet tidigare tillfälle har inträffat att vederbörande riksdagsutskott
tillstyrkt motioner i förevarande syfte. I sina av riksdagen godkända utlåtanden
(jfr ABU nr 17/1956, nr 19/1960, nr 12/1963, SU nr 155/1961) har
utskotten emellertid framhållit önskvärdheten av möjligast fasta normer för
den kommunala upphandlingen och med tillfredsställelse konstaterat att
spörsmålet uppmärksammats av kommunförbunden samt att åtgärder i
detta syfte vidtagits genom deras försorg.

Under hand har konstitutionsutskottet inhämtat att kommunförbundens
strävanden att på egen hand lösa frågan om en fastare reglering av den
kommunala upphandlingsverksamheten fortsatt och att positiva resultat
nu ligger inom räckhåll. Utskottet har fått taga del av ett inom stadsförbundet
och kommunförbundet gemensamt utarbetat förslag till Allmänna
bestämmelser om upphandling och arbeten för kommuns behov, över detta
förslag har en rad städer och landskommuner beretts tillfälle att yttra sig.
För landskommunernas del är remissförfarandet redan avslutat. Beträffande

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 1964

städerna torde det ännu dröja någon tid innan alla remissvar inkommit.
Meningen är att förbunden under det fortsatta arbetet skall tillgodogöra sig
den kritik som på detta sätt framkommer samt därefter framlägga ett av
förbundsstyrelserna godkänt normalförslag. Detta skall sedermera rekommenderas
förbundsmedlemmarna till antagande.

Utskottet. I anledning av motioner i liknande syfte har riksdagen år 1963
framhållit önskvärdheten av att den kommunala upphandlingen normeras
på frivillighetens väg. Kommunförbundens redan då begynta arbete på att
åstadkomma ett normalreglemente för kommunal upphandling har nu
framskridit så långt att positiva resultat ligger inom räckhåll. Det vill
alltså synas som om någon ytterligare åtgärd i detta hänseende inle vore
erforderlig.

Oavsett detta kan ur lagteknisk synpunkt vägande invändningar resas
mot motionärernas förslag. Införandet av bestämmelser i kommunallagen
om att ett visst slags ärenden skall behandlas objektivt och på sätt som häst
tillgodoser kommunens intressen skulle skapa ett missvisande intryck av
att dessa principer inte vore allmängiltiga inom kommunförvaltningen. Sådana
särbestämmelser skulle kunna fresta besvärsmyndigheterna till avgöranden
som mindre väl överensstämmer med grunderna för kommunalbesvärsinstitutet.

I likhet med på sin tid kommunallagskommittén finner utskottet den
kommunala revisionen, det kommunala interpellationsinstitutet och den
offentliga kritik som kommunalförvaltningen eljest är underkastad utgöra
tillräckliga garantier mot missbruk på förevarande område. Utskottet hemställer
sålunda,

att motionerna I: 142 och II: 182 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 november 1964

På konstitutionsutskottets vägnar:

BENGT ELMGREN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Torsten Andersson*, Damström, Sveningsson*,
Georg Pettersson, Olsén*, Erik Olsson, Dahl, Källqvist*, Hilding*
och Hiibinette; samt

från andra kammaren: herrar von Friesen, Magnusson i Tumhult,
Adamsson, Bengtsson i Halmstad, Nilsson i Östersund, Braconier*, Henningsson,
Westberg*, fru Thunvall och herr Boo.

* Ej närvarande vid justeringen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 30 år 196b

5

Reservation

av herrar Sveningsson, Hiibinette, Magnusson i Tumhult och Braconier,
vilka ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Den kommunala expansionen, med dess omfattande verkningar inom alla
kommuntyper, gör en utredning av det slag som föreslås i motionerna I. 142
och II: 182 berättigad. Det är av stor vikt för den kommunala självstyrelsens
framtid och för den kommunala demokratiens utveckling att alla anledningar
till misstro mot den kommunala förvaltningen undanröjes. Det förhållandet
att bestämmelser för den kommunala upphandlingen saknas utgör,
och vill det synas icke utan orsaker, en anledning till sådan misstro.

Att bestämmelser angående den kommunala upphandlingens oväld och
opartiskhet skulle tynga det kommunala arbetet har icke övertygande kunnat
visas, och även om så i någon mån skulle vara fallet, är det icke något
godtagbart skäl för att lämna kommunerna en större frihet i deras upphandlingsverksamhet,
än vad man ansett sig böra lämna staten vid dess
upphandlingar.

Kommuninnevånarnas berättigade krav på att skattemedel användes på
bästa sätt och under betryggande kontroll väger här tyngre än de kommunala
myndigheternas intresse av att vara obundna av bestämmelser i sitt
handlande.

Utskottet finner det angeläget att en utredning omfattande bestämmelser
för såväl sekundärkommunernas som primärkommunernas upphandlingsverksamhet
företoges.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen med anledning av motionerna I: 142 och
II: 182 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt Kommunalrättskommittén
att utreda huruvida stadganden lämpligen kan intagas
i kommunallagen av innebörd att kommunal upphandling
skall ske opartiskt och på lika villkor för den som erbjuder
varor eller tjänster, att ej annat anbud må antagas
än det som i fråga om pris och kvalitet bäst tillgodoser kommunens
behov samt att för upphandlingsverksamheten
skall finnas ett av kommunens fullmäktige antaget reglemente.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640152