Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1964
1
Nr 43
Utlåtande i anledning av framställning från delegerade för riksdagens
verk angående beslutanderätten i pensionsärenden
vid riksdagens verk.
Delegerade för riksdagens verk har i skrivelse till bankoutskottet den 10
april 1964 hemställt, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen, att beslutanderätten
i pensionsärenden vid riksdagens verk skall från och med den
1 januari 1965 överflyttas å statens personalpensionsverk, med rätt för den
som är missnöjd med beslut av personalpensionsverket att söka ändring hos
fullmäktige i riksbanken, när ärendet berör anställningshavare eller i'', d. anställningshavare
vid riksbanken, och eljest hos fullmäktige i riksgäldskontoret.
Delegerades framställning har såsom bilaga fogats till detta utlåtande.
Utskottet har först från besvärssakkunniga inhämtat utlåtande över framställningen.
Därefter har över framställningen jämte detta utlåtande yttranden
inhämtats från statens personalpensionsverk, Civilförvaltningens personalförbund,
Statstjänstemannaförbundet och Stalstjänstemännens riksförbund.
Besvärssakkunniga inleder sitt utlåtande med vissa allmänna synpunkter
på den ställning som riksdagens verk intar inom statsförvaltningen:
För ärenden avseende avlöningsförmåner till de hos riksdagens verk anställda
har utvecklats en särskild instansordning med riksdagens bankoutskott
som slutinstans. Tillgång saknas därigenom på riksdagssidan till den
för statsförvaltningen i övrigt gällade besvärsordningen, enligt vilken frågor
rörande avlöningsförmåner i allmänhet avgöras av kammarrätten som
administrativ slutinstans. Ett gemensamt drag är emellertid att tvist om eu
befattningshavares ekonomiska förmåner kan göras till föremål för prövning
i tvistemål hos allmän domstol. Angivna olikheter i den administrativa
instansordningen äro historiskt betingade. Invändningar mot riksdagsverkens
särställning kunna i dagens läge anföras från olika utgångspunkter.
Det är emellertid icke i förevarande ärende fråga om någon allmän översyn
av riksdagsverkens ställning. En sådan torde för övrigt knappast kunna aktualiseras
förrän den allmänna nya tjänstemannarättsliga lagstiftning, som
planeras, tagit slutlig form.
De sakkunniga tillstyrker att beslutanderätten i pensionsärenden i första
instans överflyttas från riksdagens verk till statens personalpensionsverk,
övertygande praktiska skäl anses tala för en sådan anordning, mot vilken
några statsrättsliga hinder säges icke kunna påvisas så länge beslutanderätten
i sista hand bevaras hos organ under riksdagen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 196It. 8 samt. Xr 43
o
Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1964
Beträffande besvärsordningen uttalar de sakkunniga därefter följande:
Över personalpensionsverkets beslut i pensionsärende angående anställningshavare
vid riksdagens verk bör klagan få föras i administrativ ordning.
Så länge bankoutskottet utgör allmän besvärsinstans i riksdagens personaladministrativa
ärenden, synes annat organ än utskottet icke gärna kunna
komma i fråga som slutinstans i pensionsärendena. Ett särskilt spörsmål
är om bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige på sätt delegerade för riksdagens
verk föreslå skola insättas som mellaninstanser mellan statens personalpensionsverk
och bankoutskottet vid besvär över verkets beslut. I statsförvaltningen
i övrigt omfattar instansordningen i avlönings- och pensionsärenden
normalt endast två instanser. En hierarki, som innesluter tre instanser,
är tungrodd och bör undvikas. Betraktas överförandet av beslutanderätten
i första instans till personalpensionsverket — — — som eu delegation
av den riksdagsverken nu tillkommande beslutanderätten i denna
instans, blir en naturlig konsekvens härav att klagan över pensionsverkets
beslut riktas direkt till bankoutskottet. Det torde kunna förutsättas, att
bankoutskottet inhämtar yttrande över anförda besvär från berörda riksdagsverk.
Statens personalpensionsverk har intet att erinra vare sig mot att ämbetsverket
bemyndigas övertaga pensioneringen av anställningshavare vid riksdagens
verk eller mot att den av besvärssakkunniga föreslagna besvärsordningen
fastställes. Ämbetsverket säger sig förutsätta, att det efter därom
gjord framställning kommer att erhålla medel till den personalförstärkning,
som kan erfordras på grund av den nya uppgiften.
De tre tillfrågade personalorganisationerna ställer sig alla positiva till
att statens personalpensionsverk erhåller den föreslagna beslutanderätten.
I fråga om besvärsförfarandet tillstyrker Civilförvaltningens personalförbund
den i delegerades framställning angivna ordningen med riksbanksrespektive
riksgäldsfullmäktige som mellaninstans, medan däremot Statstjänstemannaförbundet
och Statstjänstemannens riksförbund i anslutning
till besvärssakunniga förordar att bankoutskottet blir enda besvärsinstans.
Utskottet. Beslutanderätten i pensionsärenden avseende personal vid riksdagens
verk tillkommer för närvarande riksbanksfullmäktige respektive
riksbankens industristyrelse såvitt gäller under dessa lydande personal och
i övrigt riksgäldsfullmäktige. Pensionsmyndighet för den övriga statsförvaltningen
—- med visst undantag — är sedan den 1 juli 1960 statens personalpensionsverk,
vars tjänster när det gäller samordningsberäkning och
utbetalning av pensionsförmåner utnyttjas även av riksdagens verk.
Delegerade för riksdagens verk hemställer nu, att statens personalpensionsverk
av praktiska skäl skall erhålla beslutanderätt i pensionsärenden
även beträffande riksdagens verk. För sådana ärenden föreslås därvid av
konstitutionella hänsyn en särskild besvärsordning gälla, innebärande att
personalpensionsverkets beslut kan omprövas av riksbanks- respektive riksgäldsfullmäktige,
varifrån saken liksom hittills skall kunna föras vidare
till bankoutskottet såsom sista instans.
Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 196i
3
Att beslutanderätten även i sådana pensionsärenden som avser personal
vid riksdagens verk överlåtes på statens personalpensionsverk är enligt utskottets
mening en välbetänkt rationaliseringsåtgärd. I likhet med remissinstanserna
tillstyrker utskottet därför framställningen i denna del. När
det gäller besvär över personalpensionsverkets beslut rörande personal vid
riksdagens verk bör en särskild instansordning tillämpas. I fråga om utformningen
av denna ansluter sig utskottet till besvärssakkunnigas ståndpunkt
att endast en besvärsinstans bör förekomma. Talan mot här avsedda
beslut av personalpensionsverket bör alltså, såsom förordats även av verket
självt och två av de tre tillfrågade personalorganisationerna, föras direkt
hos bankoutskottet. Yttrande över anförda besvär bör därvid av utskottet
inhämtas från riksbanks- respektive riksgäldsfullmäktige.
För genomförande av den angivna reformen torde erfordras att Kungl.
Maj :t bemyndigar personalpensionsverket att åtaga sig ifrågavarande uppgift
samt förordnar om den särskilda besvärsordning som skall gälla. Riksdagen
bör alltså till Kungl. Maj :t rikta en anhållan härom.
Åberopande vad ovan anförts hemställer utskottet,
att riksdagen måtte
A. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville
dels uppdraga åt statens personalpensionsverk att fr. o. in.
den 1 januari 1965 övertaga beslutanderätten i pensionsärenden
avseende anställningshavare vid riksdagens verk,
dels ock förordna att den som icke åtnöjes med personalpensionsverkets
beslut i sådant ärende må söka ändring
genom besvär hos riksdagens bankoutskott;
B. bemyndiga delegerade för riksdagens verk att under
förutsättning av sådant Kungl. Maj :ts beslut som under A.
angivits förordna att beslutanderätten i sagda pensionsärenden
skall överflyttas på statens personalpensionsverk.
Stockholm den 17 november 1964
På bankoutskottets vägnar:
$ C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson, Gorthon* och Augustsson;
från a n d r a kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Skänninge'',
Berglund*, fru Renström-Ingenäs, herrar Larsson i Umeå, Bengtsson i
Landskrona och Börjesson i Falköping.
* Ej närvarande vid justeringen.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 43 år 1964
Bilaga
Delegerade för riksdagens verk
Till riksdagens bankoutskott
Delegerade för riksdagens verk får härmed underställa Bankoutskottet
frågan om beslutanderätten beträffande pensionsärenden vid riksdagens
verk.
Den utredningsman, som jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20
januari 1961 tillkallats med uppdrag att utreda frågan om den statliga personalpensioneringens
ordnande i organisatoriskt hänseende förordade, att
beviljandet av statliga personalpensioner med vissa undantag skulle sammanföras
till ett särskilt ämbetsverk, statens personalpensionsverk. I samband
därmed anförde utredningsmannen följande:
»Jämlikt beslut av 1959 års riksdag skall SPR och därtill anslutande föreskrifter
med vissa smärre modifikationer tillämpas för anställningsliavar.''
vid riksdagens verk. Beträffande handläggningen av pensionsfrågor för sådana
anställningshavare gäller liksom inom statsförvaltningen i övrigt, att
pensionsutbetalning och därmed förbunden samordning med förmåner på
grund av socialförsäkring in. in. handhaves av delegationen för pensionsutbetalning.
Pensionsbeviljandet ankommer däremot på riksdagens verk.
I tredningen finner det naturligt, att — efter centralisering av den statliga
personalpensioneringen till ett pensionsverk — även denna sida av pensionsverksamheten
överlåtes till detta verk. Något formellt förslag härom
framlägges icke av utredningen, som emellertid vill erinra om att en utveckling
i antydd riktning förutsattes i samband med tillkomsten av berörda
riksdagsbeslut (se BoU 1959: 42, s. 32).»
Chefen för civildepartementet uttalade vid anmälan av frågan i 1963 års
statsyerksproposition, bil. 14: civildepartementet, s. 39, att han delade utredningsmannens
uppfattning att en fullständigare centralisering av beviljandet
av statlig personalpensionering borde genomföras samt föreslog
tr. o. in. 1 juli 1963 inrättandet av statens personalpensionsverk, vilket
skulle ersätta statens pensionsanstalt samt övertaga de arbetsuppgifter beträffande
pensionsbeviljandet som dittills åvilat statens affärsdrivande verk
ävensom de uppgifter som ankommit på delegationen för pensionsutbetalning.
Riksdagen beslöt i enlighet härmed (jfr SU 1963: 12, p. 9:o).
Med hänsyn till vad som i fråga om pensionsärendenas handläggning anförts
dels av de av delegerade den 25 april 1958 tillkallade utredningsmännen
i deras den 27 april 1959 avgivna betänkande med förslag angående pensionsreglering
för anställningshavare vid riksdagens verk, vilket uttalande
lämnats utan erinran av riksdagen (se BoU:s uti. 1959: 42, s. 3 o. 4 samt
32 ) och dels till vad som förekommit i anslutning till tillkomsten av statens
personalpensionsverk, fann delegerade den 16 oktober 1963 sig böra inhämta
fullmäktiges i riksbanken och fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande
i fråga om beslutanderätten i pensionsärenden vid riksdagens verk.
I anledning härav har riksgäldsfullmäktige den 7 november 1963 och
bankofullmäktige den 9 april 1964 avgivit yttranden i ärendet.
Riksgäldsfullmäktige har meddelat, att fullmäktige, som är pensionsmyn -
Bankoutskottets utlåtande nr 43 är 1964
3
dighet för anställningshavare vid riksdagens verk med undantag av riksbanken,
icke har något att erinra mot att fullmäktiges befogenheter i nyssnämnda
egenskap överflyttas till statens personalpensionsverk.
Bankofullmäktige erinrar i sitt yttrande om att delegerade den 9 juli 1959
med stöd av bemyndigande av riksdagen (se BoU:s uti. 1959: 42) förordnat,
att fullmäktige skall vara pensionsmyndighet i fråga om anställningshavare
vid riksbanken, med rätt för fullmäktige att bemyndiga riksbankens industristyrelse
att vara pensionsmyndighet för arbetare vid sedeltryckeriet
och vid pappersbruket i Tumba, samt att fullmäktige med utnyttjande av
detta medgivande lämnat industristyrelsen dylikt bemyndigande. Fullmäktige
anför vidare:
»Fullmäktige anser att det ur praktisk synpunkt skulle vara lämpligt alt
anförtro beslutanderätten i pensionsärenden även beträffande anställningshavare
vid riksbanken och övriga riksdagens verk åt statens personalpensionsverk,
som numera har att bestämma angående pensioner för hela den
Ivungl. Maj :t underställda statsförvaltningen. Eftersom pensionsbestämmelsema
vid riksdagens verk numera — om man bortser från relativt oväsentliga
undantag — helt överensstämmer med vad som gäller för den under
Kungl. Maj :t lydande statsförvaltningen är det självklart, att samma
principer bör tillämpas vid pensionsärendenas avgörande. För att riksbanken
skall kunna iakttaga denna princip kräves för närvarande visst extra
arbete i form av förfrågningar hos och utredningar genom statens personalpensionsverk.
Detta extra arbete skulle försvinna, om det överlåtes på personalpensionsverket
att besluta i pensionsärendena även för riksdagens
verk. För riksbanken skulle därefter — förutom att bevilja entledigande
(avsked), respektive anstånd med entledigande — återstå endast att, i likhet
med vad fallet är beträffande andra statsmyndigheter, tillhandahålla
personalpensionsverket de faktiska uppgifter som måste föreligga för att
beslut i pensionsärende skall kunna meddelas. Utbetalningen av tjänstepensionerna,
respektive samordningen av tjänstepension med folkpension och
ATP-pension, har redan beträffande f. d. anställningshavare vid riksdagens
verk anförtrotts åt nämnda verk.
Med hänsyn härtill har fullmäktige för sin del i och för sig icke något att
erinra mot att fullmäktiges — och industristyrelsens — befogenheter beträffande
beslutanderätten i pensionsärenden överflyttas till personalpensionsverket.
Det är emellertid att observera att enligt §§41 och 42 bankoreglementet
den som är missnöjd med beslut av fullmäktige i pensionsärende äger att
anföra besvär hos bankoutskottet; har industristyrelsen meddelat beslut
måste dock ärendet först ha underställts fullmäktige, innan detsamma kan
fullföljas till bankoutskottet. 1 praktiken har besvärsrätten för riksbankens
vidkommande saknat betydelse, eftersom inom överskådlig tid några besvär
över beslut av fullmäktige i pensionsärenden icke förekommit, över beslut
av personalpensionsverket i pensionsärende skall enligt gällande bestämmelser
besvär anföras hos kammarrätten, såvitt avser rätt till pension för
statsanställda och deras efterlevande, och eljest hos Kung 1. Maj:t (regeringsrätten).
Om icke annat stadgas skulle dessa regler komma att gälla
i fråga om pensionsbeslut, som berör anställningshavare vid riksbanken
eller annat riksdagens verk. Av konstitutionella skäl torde en sådan anordning
tc sig främmande; skulle någon vara missnöjd med personalpcnsionsverkets
beslut i vad det avser anställningshavare vid riksdagens verk, bör
han i stället ha rätt alt ansöka om ändring av beslutet hos fullmäktige i
6
Bankoutskottets utlåtande nr b3 år 196b
riksbanken, respektive hos fullmäktige i riksgäldskontoret. Går fullmäktiges
beslut honom emot har han sedan möjlighet att genom besvär föra
ärendet vidare till bankoutskottet. Tekniskt sett torde en dylik ordning för
lösning av besvärsfrågan nödvändiggöra godkännande icke blott av riksdagen
utan även av Kungl. Maj :t.»
Chefen för statens personalpensionsverk har meddelat, att ur de synpunkter
personalpensionsverket har att företräda intet är att erinra mot
vad bankofullmäktige i sitt yttrande anfört. Han har dock förutsatt, att personalpensionsverkets
övertagande av pensioneringen beträffande anställningshavare
vid riksdagens verk sker tidigast den 1 januari 1965.
Med anledning av vad i ärendet förekommit anser delegerade det lämpligt
att beslutanderätten i pensionsärenden vid riksdagens verk överlåtes å
statens personalpensionsverk. Praktiska skäl talar för en sådan anordning.
För bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige skulle efter en dylik överflyttning
återstå att bevilja entledigande (avsked) eller anstånd med entledigande
av anställningshavare vid riksbanken, respektive vid riksdagens
övriga verk. Den formella frågan om besvärsrätten beträffande beslut av
personalpensionsverket i pensionsärende från riksdagens verk torde böra
lösas på sätt bankofullmäktige förordat. Den som är missnöjd med dvlikl
beslut bör följaktligen göra framställning om ändring av beslutet hos fullmäktige
i riksbanken, respektive hos fullmäktige i riksgäldskontoret, honom
obetaget att sedan genom besvär föra ärendet vidare till Bankoutskottet.
Under hänvisning till det anförda får delegerade hemställa, att Bankoutskottet
ville föreslå riksdagen, att beslutanderätten i pensionsärenden vid
riksdagens verk skall från och med den 1 januari 1965 överflyttas å statens
personalpensionsverk, med rätt för den som är missnöjd med beslut av personalpensionsverket
att söka ändring hos fullmäktige i riksbanken, när
ärendet berör anställningshavare eller f. d. anställningshavare vid riksbanken,
och eljest hos fullmäktige i riksgäldskontoret. Stockholm den 10 april
1964.
Å Delegerades vägnar:
AXEL STRAND
Hjalmar Ekengren
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640140