Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1964

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en statlig
riksbyrå för konstutställningsverksamheten.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion II: 289 av herrar Arvidson och Lindkvist hemställes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t gör framställning om utredning angående
inrättande av en statlig riksbyrå för konstutställningsverksamheten.

I motionen anföres, att konstintresset i vårt land stegrats och breddats och
att därvid särskilt de många konstföreningarna varit av betydelse. Att utställningar
av god konst anordnas är emellertid främst ett samhällsintresse
men att anordna en konstutställning är dyrbart och ekonomiskt riskfyllt.
Vanligen får konstnären själv stå för utställningskostnaderna och löpa den
ekonomiska risken, varför det i själva verket är konstnärerna som subventionerar
utställningsverksamheten.

På teaterns och musikens områden har staten trätt hjälpande emellan
och fråga är om inte motsvarande anordning borde komma till stånd på
konstens område. Det skulle kunna ske genom en statlig riksutställningsbyrå
i intimt samarbete med konstnärernas sammanslutningar och med
landets konstföreningar. Med hjälp av medel som statsmakterna ställer till
förfogande bör en sådan byrå efter prövning lämna ekonomisk garanti åt
utställningar och säkra en viss minimiförtjänst för utställande konstnär.
Byrån skulle också kunna stimulera till bildande av konstföreningar.

En utredning bör omfatta en kartläggning av konstmarknaden, klargöra
konsthandlarnas nuvarande funktioner, skapa överblick över utställningsverksamheten,
inventera beståndet av utställningslokaler, kartlägga konstföreningarnas
verksamhet som spridare av konst och belysa konstnärernas
ekonomiska situation och möjligheter att komma i kontakt med köpare.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från nationalmuseum,
Riksförbundet för bildande konst, Folkrörelsernas konstfrämjande och
Konstnärernas riksorganisation.

Nationalmuseum framhåller, alt anordnande av konstutställningar är av
intresse ej blott för konstnärerna utan för hela samhället. Motionärerna synes
emellertid ha inskränkt sig till att betrakta konstutställningsverksamlietcn
som huvudsakligen en konstmarknad, men nationalmuseum understryker
att den bildande funktionen är oupplösligt förbunden med varje
Bihang till riksdagens protokoll 1964. 11 samt. Nr 49

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 106b

offentligt utställande av konstverk. Detta stärker kravet på statligt stöd men
måste också påverka formen för sådant stöd. Av vikt är att ett stöd ej utformas
så, att det blir utan intresse för den enskilde konstnären.

Nationalmuseum anför vidare bl. a. följande:

Nationalmuseet vill sålunda för sin del gärna förorda, att den ifrågasatta
utredningen kommer till stånd. Samtidigt vill emellertid museet betona, att
museet finner det mindre lämpligt för att inte säga omöjligt att avgränsa
utredningen till att avse endast konstutställningsverksamhetens försäljningssida.
Här måste nämligen enligt museets åsikt bildningslivets intressen
i lika mån beaktas. I den blivande utredningen torde därför nationalmuseets,
konstbildningsorganisationernas och provinsmuseernas erfarenhet och sakkunskap
böra bli företrädd vid sidan av konstnärernas och konstföreningarnas.
I annat fall bör hela det aktualiserade problemkomplexet enligt nationalmuseets
mening hänslcjutas till behandling i ett ännu större sammanhang.

Riksförbundet för bildande konst anser, att en utredning särskilt bör beakta
det arbete som utföres av de förefintliga organisationerna för konstens
främjande liksom möjligheterna att utvidga detta arbete på olika områden.
Detta vore en både enklare och billigare väg att efterkomma motionärernas
önskemål än att inrätta en ny organisation för konstutställningsverksamhet.
Konstföreningarnas dubbla uppgift att vara både kulturspridare och försäljningsorgan
för konstnärerna kräver initiativförmåga och omdöme men därutöver
också tillgång till en underrättelseservice, som förbundet med ett
utökat anslag kan tillhandahålla. Genom att iordningställa lämpliga utställningslokaler
och ställa dem fritt till förfogande och genom att anslå
bidrag till konstföreningarnas verksamhet skulle samhället kunna göra en
stor insats. Kommunernas kulturella ansvar måste betonas.

Förbundet tillstyrker motionen.

Folkrörelsernas konstfrämjande delar uppfattningen att ett statligt stöd
för utställningar av kvalificerade konstnärers arbeten är motiverat men anser
icke att en eventuell byrå borde få liknande uppgifter som befintliga
konstorganisationer. Därigenom skulle nämligen en icke önskvärd konkurrens
mellan ett statligt organ och konstbildningsorganisationerna uppstå.
Distribution av utställningar bör kunna ske icke blott med konstföreningarna
som mottagare utan även inom folkbildningen och skolan. Många utställningar
ordnas också i privat regi. De bör icke få sämre villkor än de utställningar
som ordnas av konstföreningar.

Konstnärernas riksorganisation ställer sig positiv till motionen och ser
den i första hand som en strävan att finna en praktisk form för garanti åt
konstnärer av kvalitet, så att de icke vid utställningar skall behöva riskera
ekonomisk förlust. En sådan garanti bör också möjliggöra en djärvare satsning
även på en mera exklusiv och debattinspirerande konst. Det får emellertid
inte bli någon stelbent byråkratisk institution som verkar trångsynt

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 196b 3

dirigerande på konstlivet. En statlig riksbyrå behöver inte bli någon konkurrent
till existerande konstbildningsorganisationer. En riksbyrå bör
kunna stimulera kommunerna till att anordna lokaler för utställningsändamål.

Utskottet

Motionärerna hemställer om utredning beträffande inrättande av en statlig
riksbyrå för konstutställningsverksamhet och har i sin motivering för en
dylik anordning bl. a. åberopat att staten tidigare på teaterns och musikens
områden lämnat anslag till central verksamhet som har till syfte att i samarbete
med lokala publikorganisationer verka för att teaterföreställningar
och konserter av god kvalitet förmedlas även till orter som saknar permanenta
anordningar för dessa konstarter. Motionärerna åsyftar härmed riksteatern
och den rikskonsertbyrå som är under uppbyggnad.

Det är enligt utskottets mening en angelägen kulturuppgift för det allmänna
att genom lämpliga åtgärder sörja för att kvalificerade verk inom
måleri, skulptur och bildkonst lika väl som inom teater och musik blir tillgängliga
för allt större grupper medborgare i olika delar av landet och att
det konstintresse som skapats inte minst genom den frivilliga bildningsverksamheten
i glesbygderna blir väl tillgodosett. Härvid bör som nationalmuseum
framhållit mycket stor vikt fästas vid konstutställningsverksamhetens
pedagogiska funktion. En intensifierad verksamhet torde också medföra
ökade möjligheter för konstnärer att få sälja sina arbeten. Utskottet
har emellertid icke ansett sig kunna taga ställning till frågan om den i motionen
föreslagna åtgärden kan anses vara den för detta syfte lämpligaste.
De särskilda förutsättningar som gäller för konstutställningsverksamheten
och konstmarknaden gör, enligt utskottets mening, att de här föreliggande
frågorna möjligen kan tarva en lösning efter andra linjer än motsvarande
spörsmål inom teater- och konsertlivet. Vilka vägar som bör beträdas torde
kunna avgöras först efter en ingående undersökning. Enligt vad utskottet
erfarit planeras f. n. en utredning beträffande museiväsendet och angränsande
spörsmål. Utredningen torde komma att spänna över vidsträckta områden
och upptaga bl. a. frågor om det allmännas insatser i syfte att stimulera
konstintresset. Utskottet anser de av motionärerna framförda synpunkterna
böra prövas i ett sådant större sammanhang och förutsätter att de
tages upp i samband med en sådan utredning.

Om utskottet således icke finner sig böra biträda motionärernas förslag
om en särskild utredning beträffande inrättande av en statlig riksbyrå för
konstutställningsverksamhet vill utskottet dock med hänsyn till de här berörda
spörsmålens vikt hemställa,

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 49 år 1964

alt riksdagen i anledning av motion II: 289 i skrivelse till
Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 10 november 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson, Möller, Schött,
Sörlin, Hellebladh, Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Tage Johansson, fru
Olsson, herrar Hedlund och Kilsmo;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Carlsson i Huskvarna, fru Jäderberg, herrar Nilsson i Bästekille, Lundmark,
Haglund, Börjesson i Glömminge, Rask, Edlund och Magnusson i
Nennesholm.

ESSELTE AB. STHLM 64
514892