4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1964

Nr 46

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
hembygdsvården.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 639 av herr Åkerlund och II: 755 av herrar Björkman och Ringaby hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära tillsättande
av en kommitté för utredning av den svenska hembygdsvården samt att
kommittén under arbetets gång måtte få föreslå provisoriska åtgärder.

I motionen anföres, att hembygdsvården f. n. handhas av museerna, hembygdsföreningarna
och enskilda personer. Hembygdsföreningarna är vanligen
sammanslutna i s. k. hembygdsförbund.

Som exempel på hur ett hembygdsförbund kan arbeta redogöres för
Gotlands hembygdsförbunds verksamhet. Den förslitning av naturen som
följer med den svällande turismen och den ökade fritidsbebyggelsen är
emellertid icke bara ett gotländskt problem utan ett riksproblem. Vid vägbyggen
borde vägförvaltningarna redan vid projekteringen vara skyldiga
att samråda med kultur- och naturminnesvårdens representanter, och vid
jordbrukets strukturrationalisering borde vederbörande myndighet vara
skyldig att i god tid ta kontakt med den kulturminnesvårdande sakkunskapen.
Vid långivning för restaurering av äldre hus borde regelmässigt t. ex.
landsantikvarien höras.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 755.

Utskottet bär inhämtat yttrande över motionerna från 1962 års fritidsutredning,
riksantikvarieämbetet, Nordiska museet, Samfundet för hembygdsvård
och Svenska turistföreningen.

1962 års fritidsutredning finner den i motionerna behandlade frågan vara
av stor betydelse för allmänhetens friluftsliv. Åtskilliga av spörsmålen torde
emellertid falla inom ramen för den samhälleliga naturvården, för vilken
1963 års riksdag antagit riktlinjer. Ny naturvårdslag kan förväntas ge ytterligare
preciseringar.

Såväl kulturminnesvården som den frivilliga hembygdsrörelsen arbetar
med otillräckliga resurser, varför verksamheterna bör överses. Den redan
arbetande s. k. antikvarieutredningen torde lämpligen kunna få sin arbetsuppgift
vidgad till att omfatta även de i motionerna aktualiserade spörsmålen.

Riksantikvarieämbetet anför bl. a. att de arbetsformer som nu tillämpas
inom kulturminnes-, hembygds- och naturvården i princip visat sig ända -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46 år 1964 ■>

målsenliga. Samarbetet mellan kulturminnesvården och de på samhällsutvecklingens
skilda områden praktiskt verksamma organen har efter hand
utbyggts och nått betydande effektivitet bl. a. då det gäller byggnadsplanering,
vägprojektering, byggnadslånegivning m. m. Landsantikvarierna äi
redan engagerade i kulturlandskapets vård och enligt den nya naturvårdslagen
kommer nya uppgifter att påläggas dem i detta hänseende.

Ämbetet erinrar vidare om den pågående utredningen angående iiksantikvarieämbetets
och statens historiska museums arbetsuppgifter samt om
att lagen om naturvård kan få betydelse för tillgodoseende av motionärernas
önskemål.

Ämbetet avstyrker motionerna.

Nordiska museet framhåller, att landets hembygdsföreningar spelat en
stor roll för kulturminnesvården men att deras resurser är otillräckliga. I
samband med jordbruksrationaliseringen har museet för sin del i samråd
med lantbruksstyrelsen gjort en inventering av rationaliseringsobjekten i
ett antal län för att få en säkrare kunskap om utvecklingstendenserna. Utvecklingen
kommer att få stor betydelse för natur och kulturbygd. I vissa
delar av landet torde 30—50 % av bebyggelsen komma att försvinna.

De problem som sammanhänger med det svenska kulturlandskapets förändringar
och de svenska städernas omdaning är av sådan storleksordning
att de endast kan bemästras genom statliga åtgärder. Byggnadsminnesvården
och naturvården har nyligen utretts, och en eventuell fortsatt utredning
av dessa frågor bör därför i första hand gälla en avvägning av vad det allmänna
vill disponera för att åt framtiden bevara karakteristiska prov på
den äldre landskapsbilden, dess naturminnen och dess bebyggelse. Forst
därefter kan det vara någon mening att utreda frågan om en ändamålsenlig
utbyggnad av de organ som handhar dessa angelägenheter.

Samfundet för hembygdsvård anser, att man bör dra en klar gräns mellan
den statliga kulturvården och den frivilliga hembygdsrörelsen liksom
mellan den statliga naturvården och de frivilliga organisationerna på detta
område. När hembygdsförbunden befrias från den svåra uppgiften att vara
huvudmän för landsantikvarieinstitutionen bör tiden vara mogen att på
allvar ta upp hembygdsrörelsens organisationsfråga.

Det är av stor betydelse att bereda de frivilliga organen möjlighet att ta
ställning till och yttra sig över aktuella frågor inom kultur- och landskapsvård.
Så sker f. ö. redan i viss utsträckning. Planer och projekteringar bör
på ett tidigt stadium göras bekanta för hembygdsvårdens representanter,
vilket gäller icke minst vägbyggena.

Samfundet tillstyrker motionerna.

Turistföreningen säger sig ha observerat den brist på översikt och samordning
av hembygdsvården, som motionärerna påpekat. Det vore synnerligen
önskvärt om rimliga resurser kunde ställas till förfogande. Enligt föreningens
mening föreligger starka motiv för en allmän översyn av hem -

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1964

bygdsvårdens organisation, samarbete med myndigheterna och medelsbehov.
Föreningen vill emellertid icke förorda en viss form av utredning. Måhända
kan utredning ske genom utökat uppdrag till pågående utredning om riksantikvarieämbetet
in. m.

Utskottet

Motionärerna hemställer om en utredning beträffande den svenska hembygdsvården
och framför i sin motivering härför en rad problem som denna
verksamhet ställes inför och önskemål om deras lösande. Kritiska synpunkter
anföres bl. a. beträffande den brist på hänsyn till hembygdsvårdens intressen
som ofta visas i olika planeringsfrågor m. m. —- exempelvis vid vägbyggen
och vägomläggningar, i jordbrukets strukturrationalisering, vid planeringen
av fritidsbebyggelse och vid byggnadslånegivningen. Motionärerna
berör vidare bl. a. de svårigheter som bristen på medel förorsakar hembygdsvården.

Utskottet vill till att börja med anföra att riksdagen inom kort har att
taga ställning till ett förslag om ny naturvårdslag. I detta förslag har upptagits
vissa bestämmelser som borde bli av betydelse även för hembygdsvårdens
intressen. Utskottet avser härmed närmast de regler som svftar till att
särskilt skydd skall kunna beredas sådana inslag i landskapsbilden som anses
böra bevaras. Det må vidare erinras om att en kommitté, antikvarieutredningen,
har i uppdrag att göra utredning om riksantikvarieämbetets och
statens historiska museums arbetsuppgifter och organisation samt därmed
sammanhängande spörsmål. Olika frågor på sådana områden som kulturminnesvården,
fornminnesinventeringen och byggnadsminnesvården kommer
härmed under prövning. Det har i ett par remissyttranden anförts att
de i motionerna upptagna frågorna borde underställas denna kommitté för
utredning. Utredningen har emellertid i allt väsentligt avslutat sitt arbete
och dess betänkande är att förvänta inom några månader.

Utskottet finner de intressen motionärerna företräder värda stort beaktande.
Det är enligt utskottets mening en angelägen uppgift för det allmänna
att de med hembygdsvården sammanhängande problemkomplexen blir
allsidigt belysta och att verksamhetens resurser och behov blir undersökta.
Det kan visserligen förväntas att vissa spörsmål på området kommer i ett
bättre läge genom den nya naturvårdslagstiftningen och de åtgärder antikvarieutredningens
förslag kan leda till. Många frågor torde dock kvarstå
olösta. Utskottet har i och för sig intet att erinra emot att dessa frågor upptages
till prövning. Enligt vad utskottet erfarit planeras emellertid f. n. tillsättande
av en statlig utredning angående museiväsendet och till detta angränsande
spörsmål. I en sådan utredning torde bl. a. problem rörande den på
enskilda initiativ bedrivna hembygdsvårdens verksamhet och villkor komma
under prövning. Utskottet har därför icke ansett sig böra tillstyrka till -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr Jfi år 196A 7

sättande av en särskild utredning beträffande de i motionerna behandlade
spörsmålen. Utskottet finner emellertid angeläget att dessa spörsmål upptages
till ingående prövning av en blivande utredning. Om utskottet således
icke anser sig böra biträda motionärernas förslag om en särskild utredning,
finner utskottet de i motionerna behandlade spörsmålen vara av
sådan vikt att de bör föranleda en hemställan,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 639 och II: 755 i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna
vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 3 november 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Söderberg, Hellebladh,
Eric Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström, Wallmark, Hedlund och
fru Hultell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Dickson, Nilsson i Bästekille, Lundmark, Westberg, Börjesson i Glömminge,
Larsson i Borrby, fru Hörnlund och herr Hvltander.