Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
1
Nr 188
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
för Sveriges del av ändringar i konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,
m. m.; given Stockholms slott den 18
oktober 1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att för
Sveriges del godkänna ändringar i konventionen angående upprättandet av
Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) avseende dels en snabbare
tullavveckling inom sammanslutningen, dels ett överförande av vissa
jordbruks- och fiskprodukter till den grupp varor som omfattas av tullavtrappningen.
Tullarna inom EFTA har hittills avvecklats med 50 procent. EFTA bär
nu beslutat att de kvarstående tullarna skall sänkas med 10 procent den 31
december vart och ett av åren 1963, 1964 och 1965 samt med 20 procent den
31 december 1966. Därmed kommer tullarna att vara avskaffade tre år tidigare
än vad som ursprungligen avtalats.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. A''r lss
2
Kungl. Maj:Is proposition nr 188 år 1963
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 18 oktober 1963.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om godkännande
för Sveriges del av ändringar i konventionen angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen (EFTA), m. m. samt anför därvid
följande.
Inledning
Frågan om Sveriges anslutning till konventionen angående upprättandet
av EFTA förelädes riksdagen genom proposition till 1960 års riksdag (prop.
1960: 25). Sedan riksdagen bifallit propositionen (UU 2, Rskr 140) godkände
Kungl. Maj :t den 1 april 1960 konventionen. Denna ratificerades därefter
av samtliga signatärstater den 3 maj 1960, då den trädde i kraft. Genom
riksdagens godkännande av nämnda proposition erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande
att dels för Sveriges del godkänna sådana ändringar i konventionen,
vilka icke krävde författningsändring av beskaffenhet att påkalla
riksdagens medverkan, dels vidtaga sådana ändringar i regleringsförfattningarna
på jordbrukets och fiskets områden, vilka föranleddes av
Sveriges anslutning till konventionen. Det förutsattes att riksdagens medgivande
i särskild ordning borde inhämtas i fråga om avveckling av tullarna
i snabbare takt än vad konventionen förutsåg. Även i det fall att förpliktelsen
att avveckla tullar utvidgades genom ändring av gränsdragningen
mellan industrivaror, å ena, samt jordbruks- och fiskprodukter, å andra
sidan, borde beslutet göras beroende av riksdagens godkännande, såvida
frågan ej var av huvudsakligen formell natur.
Samtidigt med avlämnandet av nämnda proposition lade Kungl. Maj:t,
på föredragning av chefen för finansdepartementet, fram proposition (1960:
32) med förslag till förordning angående rätt för Konungen att i vissa fall
förordna om avvikelse från tulltaxan m. m. Sedan riksdagen antagit för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år W63 3
slaget (BevU 30, Rskr 150) utfärdades förordningen den 13 maj 1960 (SFS
243).
En överenskommelse om Finlands association till frihandelssammanslutningen
undertecknades i Helsingfors den 27 mars 1961. Sedan Finland
och EFTA-konventionens signatärstater — för Sveriges del med stöd av
riksdagens beslut (prop. 1961: 149; UU 6; Rskr 256) — ratificerat överenskommelsen
(FINEFTA), trädde densamma i kraft den 26 juni 1961.
I juli 1961 hemställde Storbritannien och Danmark hos Europeiska Ekonomiska
Gemenskapen (EEC) att få förhandla om medlemskap i gemensamma
marknaden. I anslutning härtill uttalade samtliga EFTA-länder i
den s. k. London-deklarationen, att EFTA-staterna skulle samordna sina
aktioner och förbli enade så länge förhandlingarna varade samt att åtagandena
mellan medlemsländerna skulle gälla åtminstone till dess att tillfredsställande
arrangemang förhandlats fram för att tillmötesgå alla EFTAmedlemmarnas
legitima intressen och sålunda göra det möjligt för dem
alla att från samma datum deltaga i en integrerad europeisk marknad.
Sedermera anmälde även övriga EFTA-länder sin önskan att uppta förhandlingar
med EEC. Sverige, Schweiz och Österrike begärde förhandlingar
om en association den 15 december 1961. Norges framställning om medlemskap
ingavs den 2 maj 1962. Portugal hemställde den 4 juni samma år
om förhandlingar med EEC; formen för Portugals anslutning lämnades öppen.
Förhandlingarna om Storbritanniens medlemskap i EEC avbröts i januari
1963. Därmed ställdes även frågan om övriga EFTA-staters anslutning
till EEC på framtiden. Under intryck härav beslöt EFTA:s ministerråd
vid sammanträde i Geneve den 18 och den 19 februari 1963 — samtidigt
som det uttalade, att skapandet av en enad europeisk marknad fortfarande
var frihandelsområdets huvudsyfte — att på olika sätt fördjupa och bredda
EFTA:s verksamhet. Det permanenta EFTA-rådet i Geneve fick i uppdrag
att till nästa ministermöte, som skulle hållas i Lissabon i maj 1963, utarbeta
ett handlingsprogram för EFTA:s framtida verksamhet.
Under förberedelsearbetet till Lissabonmötet blev det klart att det skulle
vara förenat med svårigheter att begränsa handlingsprogrammet til! att
omfatta endast tidtabellen för avvecklandet av industritullar och kvantitativa
restriktioner samt åtgärder för att öka handeln med jordbruksprodukter.
För att nå ett ungefärligen likvärdigt utbyte för alla medlemsstaterna
ansågs det därför nödvändigt att omedelbart ta upp även frågan om en
utveckling av handeln med fisk. Det rådde också enighet om att undersöka
möjligheterna till ökat samarbete på kapitalområdet samt till konsultation
och stöd i ekonomiskt-tekniska frågor. Lissabonmötet föregicks därför av
ett antal bilaterala förhandlingar och konsultationer, vilka resulterade i ett
flertal överenskommelser.
lj Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 18S
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
Förhandlingsläget vid Lissabonmötet bedömdes kunna bli sådant att det
skulle försvåra tillgodoseendet av svenska intressen om från svensk sida
förbehåll måste göras för riksdagens godkännande och om dröjsmål med
det nya beslutets ikraftträdande därigenom skulle uppstå. För att undvika
därmed förenade olägenheter lämnade riksdagen den 8 maj 1963 (prop.
1963: 152, UU 5, Rskr 160) Kungl. Maj :t bemyndigande att för Sveriges del
godkänna sådan ändring av EFTA-konventionen som avsåg den fortsatta
tullavvecklingen inom sammanslutningen. Med hänsyn till utformningen av
beslutet i tullawecklingsfrågan har bemyndigandet icke behövt utnyttjas.
Handlingsprogrammet behandlades av EFTA-ministrarna vid möte i
Lissabon under tiden 9—11 maj 1963. Därvid anmäldes även de bilaterala
överenskommelser som träffats.
Ett nytt ministermöte hölls därefter i Stockholm den 11 och den 12 september
1963. Vid ministermöte inom FINEFTA i Helsingfors den 13 i
samma månad träffades överenskommelse om Finlands anslutning till tidigare
för frihandelsområdet träffade beslut.
En närmare redogörelse för innehållet i de beslut som fattats i Lissabon,
Stockholm och Helsingfors lämnas i följande avsnitt.
Beslut vid ministermöten i Lissabon, Stockholm och Helsingfors
Enligt bestämmelserna i artikel 3 i EFTA-konventionen skall medlemsstaterna
successivt avveckla sina tullar och andra avgifter med motsvarande
verkan på industrivaror, som importeras från annan stat inom frihandelsområdet
och som har sitt ursprung inom detta. Med industrivaror
förstås därvid alla varor utom sådana jordbruksvaror och fiskprodukter,
som tagits upp i bilagorna D och E till konventionen. Dessa senare varor
och produkter omfattas icke av tullawecklingen i annan mån än vad som i
vissa fall överenskommits inom ramen för de särskilda jordbruksavtal som
i enlighet med konventionens artikel 23 ingåtts mellan medlemsländerna.
Att märka är vidare att förpliktelsen att avveckla tullar icke avser inom
EFTA anmälda fiskala tullar. Förefintliga protektionistiska element i dessa
skall dock avvecklas.
De i artikel 3 avsedda handelshindren skall enligt konventionens ursprungliga
lydelse vara helt avskaffade den 1 januari 1970. Tullavvecklingen
inleddes den 1 juli 1960, då en första sänkning genomfördes med 20 procent
av den tullsats, som gällde den 1 januari 1960 (bastullen). Enligt konventionens
ursprungliga tidsschema skulle därefter sänkningar om var och
en 10 procent äga rum den 1 januari 1962, den 1 juli 1963 samt den 1
januari vart och ett av åren 1965—1970.
Enligt artikel 3 kan EFTA:s råd enhälligt besluta om en snabbare avvecklingstakt.
Rådet beslöt vid möten i februari och november 1961 samt i
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
juni 1962 att de till den 1 januari 1962, den 1 juli 1963 samt den 1 januari
1965 förutsedda reduktionerna skulle äga rum respektive den 1 juli 1961,
den 1 mars samt den 31 oktober 1962. För Sveriges del har dessa tullsänkningar
genomförts sedan riksdagens godkännande inhämtats (prop. 1961:
146; UU 5; Rskr 255, prop. 1962: 22; UU 1; Rskr 63 resp. prop. 1962: 180,
UU 9; Rskr 357).
Det i juni 1962 fattade beslutet om en accelererad tullavveckling innehöll,
i likhet med vad som var fallet beträffande närmast föregående beslut,
vissa undantag. Med stöd härav genomförde Österrike och Norge den till
den 31 oktober 1962 beslutade tullsänkningen först den 31 december samma
år. Vidare fick Danmark tillstånd att vid denna tullsänkning undanta vissa
varor, för vilka Danmark i förhandlingarna med EEC begärt en långsammare
takt i tullavvecklingen. Sedan förhandlingarna om Storbritanniens medlemskap
i EEC avbrutits och därmed även frågan om Danmarks medlemskap
i den gemensamma marknaden kommit i ett nytt läge frånföll Danmark
från och med den 1 mars 1963 rätten till en långsammare tullaweckling
för nu ifrågavarande varor.
Portugal har enligt EFTA-konventionen medgivits en särställning såtillvida
som tullavvecklingen för vissa varuslag, vilka produceras i Portugal,
i allmänhet skall ske under en period av högst 20 år. För dessa produkter,
vilka angivits i bilaga G till konventionen, inleddes tullavvecklingen den 1
juli 1960 med en första sänkning med 20 procent av bastullarna. Enligt ett
i februari 1961 fattat rådsbeslut har Portugal den 1 januari 1963 reducerat
tullarna med ytterligare 10 procent. Denna tullsänkning var enligt konventionens
ursprungliga tidsschema fastställd till den 1 januari 1965.
Associationsavtalet med Finland förutser att tullavvecklingen för flertalet
varuslag skall ske i samma takt som gäller för medlemsländerna i
frihandelsområdet. För vissa varuslag, som finns angivna i bilaga till associationsavtalet,
medges dock en något långsammare tullavtrappning. Slutdagen
för tullavtrappningen är dock i båda fallen densamma. En första
tullavveckling om 30 procent i fråga om de flesta varuslagen och 20 procent
beträffande de varor, som medgivits en långsammare tullavtrappning,
genomfördes den 1 juli 1961. Den 1 augusti 1962 och den 30 april 1963 företog
Finland i fråga om de förstnämnda varorna ytterligare två tullsänkningar,
vardera om 10 procent. De två sistnämnda tullsänkningarna motsvarade
dem, som flertalet EFTA-länder vidtagit den 1 mars och den 31
oktober 1962. EFTA-ländernas hittills fattade beslut om snabbare tullavveckling
har enligt beslut av det genom associationsavtalet bildade gemensamma
rådet gjorts tillämpliga även gentemot Finland.
Enligt de till associationsavtalet med Finland hörande särskilda tillämpnings-
och tolkningsreglerna äger Finland att från den normala tullavtrappningen
temporärt undantaga vissa bakverk samt glass- och puddingpulver.
Undantaget skulle dock icke gälla längre än till och med den 1 oktober
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
1961. Frågan om tullavvecklingen för dessa varor har emellertid varit föremål
för upprepade överläggningar inom det gemensamma rådet varvid
den angivna tidsfristen utsträckts.
Före ministerrådsmötet i Lissabon behandlade kommerskollegiets delegation
för integrationsfrågor frågan om ändring av tidtabellen för tullavvecklingen.
Delegationen uttalade sig därvid för en sådan ändring av tidtabellen
att tullavvecklingen mellan EFTA-länderna skall vara genomförd
under år 1966.
Vid Lissabonmötet beslöts att avveckla de återstående tullar, som omfattas
av EFTA:s tullsänkningsprogram, med 10 procent den 31 december
vart och ett av åren 1963, 1964 och 1965 samt med 20 procent den 31 december
1966. Skillnaden mellan det ursprungliga och det nu beslutade avvecklingsprogrammet
framgår av följande uppställning.
Tullavveckling |
Beslutad |
||||
enligt konventionen |
% |
tullavveckling |
% |
||
1 juli |
1960............... |
,. 80 |
1 juli |
1960 ............. |
. . . 80 |
1 jan. |
1962............... |
. 70 |
1 juli |
1961............. |
. .. 70 |
1 juli |
1963............... |
. 60 |
1 mars |
1962 ............. |
. .. 60 |
1 jan. |
1965 ............... |
. 50 |
31 okt. |
1962 ............. |
|
1 » |
1966............... |
,. 40 |
31 dec. |
1963 ............. |
. .. 40 |
1 » |
1967............... |
,. 30 |
31 » |
1964 ............. |
. .. 30 |
1 » |
1968............... |
.. 20 |
31 » |
1965 ............. |
. .. 20 |
1 » |
1969............... |
.. 10 |
31 » |
1966 ............. |
0 |
1 » |
1970.............. |
0 |
Liksom de tidigare besluten att sänka tullarna snabbare än ursprungligen
stadgats i konventionen fick Lissabonbeslutet formen av en ändring av
artikel 3 i densamma.
I likhet med vad som var fallet beträffande de två närmast föregående
besluten om tullsänkningar innehåller nu föreliggande beslut vissa särbestämmelser.
Från österrikisk sida framhölls att ett fastställande av dagen
för avvecklingen av de sista 30 procenten skulle kunna innebära särskilda
problem för Österrike i samband med dess eventuella förhandlingar med
EEC. Österrike förbehöll sig därför rätten att inom rådet taga upp sådana
eventuellt uppkommande problem. Ministerrådet utlovade en välvillig prövning
av framställningar i dessa hänseenden från Österrikes sida.
Sedan man från norsk sida krävt undantagsbestämmelser för vissa norska
industrier förklarade ministerrådet att det i enlighet med bestämmelserna
i konventionens artikel 20 — som behandlar svårigheter inom särskilda sektorer
_var berett att på särskild framställning medge en långsammare tull
avveckling
för vissa närmare angivna varor. Sedermera har på norsk framställning
beslut fattats härom. Beslutet avser syntet- och rayonull, trikåva
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
ror, vissa konfektionsvaror, damskor, kylskåp och tvättmaskiner. Importen
till Norge av sådana varor har uppgivits utgöra omkring tre procent av Norges
import från EFTA-länderna. Tullavvecklingen för dessa varor får dock
ej vara långsammare än den i konventionen ursprungligen förutsedda. Därest
15 procent eller mera av den norska produktionen av sådana varor eller
varugrupper kommer att exporteras, och denna export icke finge anses vara
tillfällig, skall emellertid den långsammare avvecklingstakten automatiskt
annulleras och den nya tidtabellen tillämpas.
Portugal påtalade att den inhemska produktionen av vissa varor, cement,
isolatorer av glas och keramik, kunde bli lidande av den snabbare tullavvecklingen.
För dessa varor tillämpas ej den långsammare tullavvecklingstakt,
som förutses för vissa varor i bilaga G ehuru detta skulle ha kunnat
ske enligt gällande kriterier. Det överenskoms i Lissabon att för dessa varor
tillämpa awecklingsreglerna i bilaga G. Under en övergångsperiod skall dock
den nuvarande tullnivån tillämpas. Som motprestation för denna överföring
har man från portugisisk sida förklarat sig beredd att från den långsammare
tullavvecklingen undanta ett antal varugrupper, som representerar jämförliga
exportintressen för medlemsstaterna.
Vid ministermötet i Helsingfors inom FINEFTA beslöts att revidera tullawecklingen
för de varuslag som omfattas av såväl den normala som den
långsamma tidtabellen. För varuslagen tillhörande den normala tullavvecklingen
innebär beslutet att tullarna skall vara helt avskaffade den 31 december
1967, således ett år senare än vad som gäller för EFTA-medlemmarna,
men två år tidigare än vad som ursprungligen föreskrivits i associationsavtalet.
Skillnaden mellan associationsavtalets avvecklingsschema och den nya
awecklingsplanen framgår av följande.
Tullavveckling enligt |
Beslutad |
|||||
associationsavtalet |
% |
tullavveckling |
% |
|||
1 juli |
1961............... |
. 80 |
1 |
juli |
1961 ............. |
. . . 70 |
1 jan. |
1962............... |
. 70 |
1 |
aug. |
1962 ............. |
. . . 60 |
1 juli |
1963............... |
. 60 |
30 |
april |
1963 ............. |
. .. 50 |
1 jan. |
1965............... |
. 50 |
1 |
maj |
1964 ............. |
. . . 40 |
1 » |
1966............... |
. 40 |
1 |
mars |
1965 ............. |
. . . 30 |
1 » |
1967............... |
. 30 |
31 |
dec. |
1965 ............. |
. . . 20 |
1 » |
1968............... |
. 20 |
31 |
» |
1966 ............. |
. . . 10 |
1 » |
1969............... |
. 10 |
31 |
» |
1967 ............. |
0 |
1 » |
1970............... |
0 |
Det reviderade tullsänkningsprogrammet för de varuslag, som upptas på
den långsammare listan, ter sig på följande sätt vid en jämförelse med associationsavtalets
bestämmelser.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr i 88 år 1963
Tullavveckling enligt |
Beslutad |
|||||
associationsavtal |
% |
tullavveckling |
% |
|||
1 juli |
1961.............. |
. . 80 |
1 |
juli |
1961 ....... |
......... 80 |
1 jan. |
1965.............. |
. . 60 |
1 |
maj |
1964 ....... |
......... 60 |
1 » |
1966.............. |
. . 45 |
1 |
mars |
1965 ....... |
......... 50 |
1 » |
1967.............. |
. . 30 |
31 |
dec. |
1965 ....... |
......... 40 |
1 » |
1968.............. |
.. 20 |
31 |
» |
1966 ....... |
......... 30 |
1 » |
1969.............. |
. . 10 |
31 |
» |
1967 ....... |
......... 20 |
1 » |
1970.............. |
0 |
31 |
» |
1968 ....... |
......... 10 |
31 |
» |
1969 ....... |
......... 0 |
Enligt beslutet åtar sig därjämte Finland att tillämpa normal tullaweckling
för sådana varor på den långsamma listan, som till minst 15 procent
exporteras.
I vad avser vissa bakverk samt glass- och puddingpulver innebär beslutet
i Helsingfors att tullarna på dessa varor skall avtrappas i enlighet med den
nya tidtabellen för den normala tullavvecklingen.
Konventionens målsättning för samarbetet på jordbrukets område är att
— under beaktande av medlemsländernas jordbrukspolitik — underlätta en
utveckling av handeln med jordbruksvaror så att medlemsstater, vilka i särskilt
hög grad är beroende av sin jordbruksexport, får rimliga fördelar av
samarbetet. De flesta jordbruksprodukterna omfattas emellertid icke av
konventionens allmänna regler om avveckling av tullar och restriktioner.
Dessa varor har angivits i bilaga D till konventionen. Rådet kan emellertid
besluta om ändringar i den varuförteckning som tagits upp i bilagan. Så
skedde vid ministerrådsmötet den 21 november 1961 då pektin och klövolja
för tekniskt bruk avfördes från D-listan. För Sveriges del biträddes detta
beslut sedan riksdagens godkännande inhämtats (prop. 1962: 22; UU 1; Rskr
63).
Ett sätt att förverkliga målsättningen för medlemsstaternas samarbete på
jordbruksområdet förutsättes i konventionen vara att ingå jordbruksavtal
mellan medlemsstaterna. Redan i samband med upprättandet av konventionen
ingicks också ett antal bilaterala avtal närmast för att tillgodose danska
önskemål på jordbruksområdet. Bl. a. träffades ett sådant avtal mellan Sverige
och Danmark (prop. 1960:25; UU 2; Rskr 140).
Innan vissa medlemsstater beslöt sig för att få till stånd förhandlingar
med EEC startade rådet en serie undersökningar närmast av statistisk natur
i akt och mening att söka finna vägar för att realisera konventionens
syftemål på jordbruksområdet. Undersökningarna inställdes emellertid senare
i avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar.
Vid ministermötet i Lissabon träffades överenskommelse om att från varuförteckningen
i bilaga D avföra åtta varuslag, vilka därigenom kommer
att bli underkastade samma regler som industrivaror. Förteckning över des
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
9
sa varuslag torde få biläggas statsrådsprotokollet i detta ärende (bilaga).
Vidare beslöts, att det arbetsutskott, som tillsatts för att behandla frågor rörande
bilaga D, skulle fortsätta sina undersökningar om möjligheten att
från varuförteckningen avföra ytterligare ett antal varor.
Vissa medlemsstater reste vid Lissabonmötet frågan om den snedvridning
av konkurrensförhållandena som uppkommer för vissa livsmedelsindustrier,
därigenom att stora differenser föreligger mellan de olika ländernas
jordbruksproduktpriser. Ministerrådet beslöt att uppdra åt det permanenta
rådet att studera denna fråga, inklusive möjligheten att tillämpa ett system
med prisutjämningsavgifter. Denna utredning är ännu ej avslutad.
Vidare enades ministrarna vid Lissabonmötet om proceduren för den årliga
genomgång av handeln med jordbruksprodukter, varom stadgas i konventionens
artikel 25. I detta sammanhang tillsattes en särskild jordbrukskommitté
med uppdrag att assistera rådet i hithörande frågor.
Därjämte har förhandlingar förts om ett antal nya bilaterala överenskommelser,
som inrymmer medgivanden åt de två jordbruksexporterande medlemsstaterna
Danmark och Portugal. Överläggningar mellan Sverige och
Danmark har resulterat i ett den 11 maj 1963 i Lissabon paraferat avtal.
Beträffande innehållet i detsamma torde få hänvisas till den proposition i
ämnet, som på hemställan av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
redan avlåtits till riksdagen (prop. 1963: 178). Likaledes har utarbetats
ett avtal mellan Sverige och Portugal, som ännu ej paraferats.
Enligt artikel 27 i EFTA-konventionen skall medlemsländerna — under
beaktande av deras nationella politik på detta område — verka för att handeln
med fisk och andra marina produkter utvecklas på ett sådant sätt att
medlemsstater, vilka är särskilt beroende av sin fiskexport, får rimliga fördelar
av samarbetet. I likhet med vad som är fallet i fråga om jordbruksvaror
äger reglerna i konventionen om successiv avveckling av tullar och kvantitativa
restriktioner icke tillämpning på de fiskprodukter som tagits upp i
bilaga E. Denna bilaga omfattar samtliga egentliga fiskprodukter. Undantagna
är bland andra djupfrysta fiskfiléer och fiskkonserver, vilka behandlas
som industrivaror. Rådet skulle enligt konventionen före den 1 januari
1962 ha avslutat en undersökning av förhållandena i fråga om handeln med
de i bilaga E upptagna fiskprodukterna. Denna undersökning påbörjades år
1962 men avbröts i och med att diskussionerna om vissa medlemsländers
anslutning till EEC inleddes.
Före Lissabonmötet framfördes från norsk sida önskemål om att samtliga
fiskprodukter skulle strykas från bilaga E och bli underkastade samma
tullavveckling som industrivaror. Detta önskemål kunde inte tillgodoses.
Från svensk sida ställdes emellertid i utsikt alt överväga en sänkning
av prisregleringsavgiften för fisk från fem till tre procent. Därjämte
förklarade man sig beredd att sänka importavgiften för vissa slag av färska
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
fiskfiléer. Kungl. Maj :t har den 28 juni 1963 beslutat om dessa sänkningar.
Slutligen förklarade man sig på svensk sida beredd överväga att
avskaffa tullen på spillånga. I detta hänseende må hänvisas till den proposition,
som Kungl. Maj:t på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet
tidigare denna dag beslutat underställa riksdagen (prop.
1963: 187).
I övrigt har Storbritannien åtagit sig att påskynda tullavvecklingen på
sädana fiskprodukter, som ej finns upptagna i bilaga E, med undantag av
frysta fiskfiléer, så att tullarna för dessa varor kommer att vara helt avskaffade
före utgången av år 1964. Storbritannien har sedermera fattat beslut
som innebär att tullarna för flertalet av dessa produkter kommer att
helt avvecklas redan den 31 december 1963.
I anledning av ett brittiskt förslag att sammankalla en fiskerikonferens
med deltagande av EFTA- och EEC-länderna samt Irland, Island och Spanien
enades man i Lissabon om att vid expertmöten inom EFTA förbereda
konferensen. Brittiska regeringen har sedermera inbjudit till en sådan
konferens med början den 3 december 1963.
Vid ministermötet i Stockholm fattades beslut om att avföra valkött från
bilaga E. Sådant kött kommer härigenom att i framtiden behandlas som
industrivara.
Vid EFTA-mötet i Lissabon fattades därjämte ett flertal beslut av mer
procedurell art. Dessa beslut gäller frågor om tullrestitution, tidsbegränsade
ursprungsregler, kvantitativa importrestriktioner, offentliga företag, konkurrensbegränsningsregler,
etablering, svårigheter inom särskilda sektorer,
ekonomisk utveckling samt beskattning. En kortfattad redogörelse för dessa
beslut lämnas i det följande.
I EFTA-konventionens artikel 7 behandlas frågan om tullrestitution.
Därmed avses återbetalning av erlagd tull eller befrielse från stadgad tull
för material, vilket importeras och användes vid framställning av varor
som därefter exporteras. Innebörden av konventionens bestämmelser är
att medlemsstaterna efter övergångstidens slut icke skall kunna göra anspråk
på områdesbehandling i tullhänseende för varor, som visserligen
undergått föreskrivna prodnktionsprocesser men åtnjutit tullrestitution
för importerat material. Varje medlemsstat må från och med den 1 januari
1970 vägra att för områdesbehandling i tullhänseende godtaga sådana varor,
som åtnjuter tullrestitution i andra medlemsstater inom vilkas områden varorna
undergått de produktionsprocesser, som utgör grunden för anspråk
på områdesursprung. År 1961 beslöt rådet att tullrestitution skulle medges
till den dag då den allmänna tullsänkningen nått 50-procentsnivån, dock i
alla händelser åtminstone till den 1 januari 1964. Kungl. Maj :t godkände
beslutet den 17 november 1961.
I Lissabon beslöts att inleda en undersökning om konsekvenserna av ett
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
beslut att vägra områdesbehandling i tullhänseende för varor, som åtnjuter
tullrestitution i något EFTA-land. Undersökningen skall färdigställas före
utgången av år 1964. Vidare förelåg enighet om att de regler, som skall gälla
i fråga om tullrestitution efter den 1 januri 1967, skall fastställas före utgången
av år 1965.
För att erhålla områdesbehandling i tullhänseende skall enligt konventionen
en vara uppfylla vissa kriterier. Konventionens regler i detta hänseende,
de s. k. ursprungsreglerna, har för vissa varor erhållit begränsad giltighetstid.
Avsikten var nämligen att verkningarna närmare skulle utredas
innan reglerna slutgiltigt fastställdes. Giltighetstiden har sedermera vid skilda
tillfällen förlängts. Vid Lissabonmötet uttalade sig ministrarna för att
dessa tidsbegränsade ursprungsregler skulle permanentas.
Ministrarna enades om de procedurregler som skall gälla vid beslut i
rådet i frågorna om tullrestitution och de tidsbegränsade ursprungsreglerna.
Enligt artikel 10 i EFTA-konventionen äger medlemsstaterna icke införa
eller skärpa kvantitativa restriktioner vid import från andra medlemsstater.
Existerande restriktioner skall avvecklas så snart som möjligt och senast
till den 1 januari 1970. Vid avvecklingen utgår man från s. k. baskontingenter,
varmed i princip förstås de kontingenter som under år 1959
gällde vid import av viss vara från andra medlemsstater. En gång årligen
skall globalkontingenterna ökas med minst 20 procent av sin storlek föregående
år. Medlemsstaterna äger låta de fastställda globalkontingenterna
bli tillgängliga även för utomstående länder. Rådet skall från tid till annan
företa översyn av bestämmelserna och överväga de framsteg medlemsstaterna
gjort. Jordbruksvaror och fiskprodukter omfattas i princip
icke av dessa bestämmelser.
Under den tid konventionen varit tillämplig har globalkontingenterna
ökats minst i den takt bestämmelserna föreskriver. Ett stort antal kontingenter
har helt eller delvis avvecklats.
1 Lissabon bestämdes att de kvantitativa importrestriktionerna skall vara
helt avskattade senast den 31 december 1966 eller samtidigt med genomförandet
av den slutliga tullavvecklingen. En fortsatt årlig ökning av kontingenterna
med 20 procent bedömdes emellertid i vissa fall icke vara tillräcklig
för att nå full liberalisering vid denna tidpunkt. Rådet uppdrog
därtör åt det arbetsutskott, som har att undersöka de årligen anmälda
kontingenterna, att tillse att en jämn och tillräcklig avveckling av de kvantitativa
restriktionerna genomförs. Arbetsutskottet har vid sammanträden
i juni och juli 1963 funnit, att avvecklingstakten måste ökas för att restriktionerna
skall kunna avskaffas inom den nu fastställda tiden.
Vid FIN EFT A-mötet i Helsingfors beviljades Finland anstånd ett år med
att avskaffa de kvantitativa restriktionerna. Dessa skall för Finlands del
således vara avskattade senast den 31 december 1967. Frågan skall emel
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
lertid omprövas längre fram, då det skall undersökas om inte samma slutdag
som för EFTA-staterna, d. v. s. den 31 december 1966, kan godtas även
för Finland.
Vid utarbetandet av konkurrensreglerna för frihandelsområdet ansågs
det nödvändigt att särskilt beakta den offentliga sektorn. Bestämmelser
härom återfinns i artikel 14 i EFT A-konventionen. Dessa avser att förebygga,
att ekonomisk verksamhet som bedrivs av myndighet eller annat
offentligt organ handläggs så att otillbörliga handelspolitiska fördelar uppnås
för vederbörande medlemsstat eller så att fördelar, som andra medlemsstater
har anledning att förvänta sig, uteblir.
Enligt konventionen skall offentliga företag fram till den 31 december
1969 gradvis avveckla åtgärder som bereder inhemsk produktion ett skydd,
vilket om det skapats genom tullar, kvantitativa restriktioner eller statliga
stödåtgärder skulle vara oförenligt med konventionen. Vidare skall diskriminering
i handeln undanröjas med hänsyn till nationalitet, varjämte medlemsländerna
förbundit sig att icke vidtaga nya åtgärder av det slag varom
här är fråga. Det må i detta sammanhang erinras om att bland andra Sverige
förbehållit sig rätten att — så länge rådet ej bestämmer annorlunda
— bibehålla vissa bestämmelser i fråga om alkoholhaltiga drycker.
Vid Lissabonmötet beslöts att i konsekvens med beslutet om ändring av
slutdagen för tullavvecklingen och de kvantitativa restriktionerna förkorta
övergångstiden för offentliga företag till den 31 december 1966. Beslutet biträddes
av Finland vid FINEFTA-mötet i Helsingfors.
EFT A-konventionens artikel 15 innehåller bestämmelser som har till
syfte hindra att konkurrensbegränsande affärsmetoder motverkar de fördelar,
som förväntas i anledning av undanröjandet av tullar och kvantitativa
restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Det åligger rådet
att före utgången av år 1964 överväga om ytterligare eller ändrade bestämmelser
erfordras för att komma tillrätta med konkurrensbegränsningar
av angivet slag. I Lissabon beslöts att för studiet av hithörande frågor
tillsätta en särskild expertgrupp.
Artikel 16 i EFTA-konventionen innehåller regler om etableringsrätt en
inom frihandelsområdet, d. v. s. rätten för fysiska och juridiska personer
i en medlemsstat att etablera och driva ekonomiska företag i annan medlemsstat.
Innebörden kan i princip sägas vara att personer från annan
medlemsstat skall ha lika gynnsam behandling i etableringshänseende
som personer i det egna landet. Etableringsrätten är begränsad till verksamhet
avseende produktion av eller handel med varor, som har områdesursprung.
Rådet skall före utgången av år 1964 överväga, om ytterligare
eller ändrade bestämmelser erfordras för att förverkliga den åsyftade
etableringsrätten. Även för studiet av hithörande frågor beslöt ministrarna
i Lissabon att tillsätta en särskild arbetsgrupp.
Vid den avveckling av handelshindren som förutses i EFTA-konventio -
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
13
nen kan i vissa fall allvarliga svårigheter uppstå inom särskilda sektorer
av medlemsstaternas produktion med återverkningar på sysselsättningen.
I sådana fall kan undantag medges enligt artikel 20. Bestämmelserna i
denna artikel kan åberopas, då det i en medlemsstat uppstår en påtaglig
ökning av arbetslösheten inom en särskild sektor av industrien eller inom
ett särskilt geografiskt område till följd av en betydande minskning
i den inhemska efterfrågan på en i medlemsstaten producerad vara och
då denna minskning i efterfrågan beror på ökad import från andra medlemsstater
till följd av den successiva avvecklingen av tullar och kvantitativa
restriktioner. I ett sådant läge kan medlemsstat genom kvantitativa
restriktioner begränsa ifrågavarande import. Det åligger rådet att före
övergångstidens slut d. v. s. före utgången av år 1969 överväga om behov
av undantagsbestämmelser på detta område föreligger även därefter.
Det har uppdragits åt permanenta rådet att undersöka dels huruvida
gällande bestämmelser på ifrågavarande område behöver ändras för att
bli bättre ägnade för behandling av hithörande problem och dels vilka
åtgärder som kunde vara behövliga för att möta dessa svårigheter sedan
tullarna helt avvecklats. Härvid skall särskilt beaktas de svårigheter som
kan uppkomma under tiden mellan den nu beslutade slutliga tullavtrappningen,
den 31 december 1966, och den i artikel 20 angivna slutdagen, der.
1 januari 1970. I anslutning härtill skall övervägas, om sistnämnda dag,
med hänsyn till den reviderade tidtabellen, skall kvarstå oförändrad i nu
ifrågavarande hänseende. Undersökningen skall påbörjas senast den 1
juli 1965 och vara avslutad före den 1 januari 1966.
Vid ministerrådsmötet i Lissabon påtalades även den disparitet, som
råder mellan medlemsländerna i fråga om ekonomisk utveckling. Enighet
förelåg om att ägna ökad uppmärksamhet åt detta för EFTA-samarbetet
helt nya problem.
I detta syfte har upprättats en särskild kommitté för ekonomisk utveckling.
I kommittén skall samtliga medlemsländer vara representerade. Den
skall sammankallas av rådet och dess uppgift är att behandla sådana frågor
om ekonomisk utveckling i medlemsländerna, som rådet överlämnar till
kommittén, däri inräknat frågor som har anknytning till handelshindrens
undanröjande. Kommittén skall vidare söka utarbeta förslag till lämpliga
åtgärder ägnade att stärka samarbetet mellan länderna i finansiella, tekniska
och liknande frågor. Senast den 1 juli 1964 skall kommittén lämna
en redogörelse för medlemsländernas förslag om multilaterala eller bilaterala
åtgärder på ifrågavarande område samt för kommitténs rekommendationer
i anledning av desamma.
Därjämte har Storbritannien förklarat sig berett att i den mån så icke
redan skett öppna kapitalmarknaden i London för övriga medlemsstater.
Från schweizisk sida uppgavs att särskilda lättnader redan beviljats övriga
medlemsstater i fråga om tillgång på kapital på den schweiziska marknaden.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 188 år 1963
Under framhållande av att Sverige normalt icke är ett kapitalexporterande
land förklarade man sig från svensk sida villig att i den mån kapitalmarknaden
det tillåter underlätta för andra medlemsstater att få tillgång
till den svenska marknaden.
På svenskt initiativ har aktualiserats två frågor på skatteområdet. Den
ena avser möjligheten att multilateralt träffa en överenskommelse om
undvikande av dubbelbeskattning med hänsynstagande till det arbete i
frågan som för närvarande pågår inom Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD). Den andra åsyftar ett studium av
beskattningens inverkan i vissa hänseenden på konkurrensförhållandena
inom Västeuropa med beaktande av de åtgärder som vidtagits inom EEC för
harmonisering av vissa skatter.
Slutligen må nämnas att EFTA-rådet därjämte ägnat arbetsformerna
inom rådgivande kommittén särskild uppmärksamhet. Även frågan om
ökad information om frihandelsområdet och dess verksamhet har varit
föremål för diskussion.
Departementschefen
Inom EFTA föreligger nu liksom tidigare enighet om att huvudsyftet med
dess verksamhet måste vara att förbereda och underlätta en framtida övergång
till en integrerad europeisk stormarknad. Detta syfte kan bäst främjas
av att EFT A-samarbetet aktiveras. Med anledning härav har EFTA:s ministerråd
vid sammanträden i Lissabon i maj och i Stockholm i september 1963
beslutat att i olika hänseenden fördjupa och bredda EFTA:s verksamhet för
att härigenom bereda medlemsländerna tillfälle att effektivare utnyttja de
fördelar som frihandelssammanslutningen erbjuder.
Tullarna mellan EFTA-länderna hade redan i oktober 1962 avvecklats
till hälften, eller mer än två år tidigare än vad EFT A-konventionen ursprungligen
förutsåg. Vid Lissabonmötet enades man om en ny tidtabell för
reduktionen av de kvarstående inbördes industritullarna. Denna leder till
fullständig tullfrihet mellan medlemsstaterna på industrivaror den 31 december
1966 eller tre år tidigare än vad som tidigare avtalats. Enligt denna
tidtabell skall tullarna sänkas med 10 procent den 31 december vart och ett
av åren 1963, 1964 och 1965 samt med 20 procent den 31 december 1966. De
kvarvarande kvantitativa importrestriktionerna skall likaledes vara avskaffade
sistnämnda dag.
I anslutning till beslutet i tullsänkningsfrågan förbehöll sig emellertid
Österrike att underställa EFTA-rådet eventuellt uppkommande frågeställningar
i samband med de förhandlingar Österrike kan komma att inleda
med EEC. EFTA-rådet förklarade sig komma att välvilligt pröva sådana
framställningar. Vidare medgav EFTA-rådet att den accelererade tullaweck
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr J88 år 1963
lingen kunde komma att skapa svårigheter för ett antal särskilt känsliga
norska industrivaror. Med hänvisning till EFTA-konventionens regler om
svårigheter inom särskilda sektorer har sedermera också beslutats att på
vissa villkor medge en långsammare tullavveckling för dessa varor. Även
Portugal medgavs undantag för ett fåtal varuslag.
I jordbruksfrågan har enighet uppnåtts om vissa ändringar av konventionens
gränsdragning mellan industrivaror och jordbruksvaror. Således
har från den s. k. jordbrukslistan (konventionens bilaga D) strukits ett
antal varor. Dessa blir därigenom likställda med industrivaror och skall
underkastas konventionens allmänna regler om tullavveckling. De varor
om vilka det här är fråga återfinns i förteckning som torde få fogas till protokollet
i detta ärende. I övrigt har träffats ett antal bilaterala överenskommelser,
som på jordbruksområdet ger Danmark vissa förmåner. Förhandlingar
om liknande överenskommelser med Portugal pågår. Sverige har ingått
ett sådant avtal med Danmark. Beträffande detta avtal torde få hänvisas
till den proposition i ämnet (prop. 1963: 178), som på föredragning av
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet redan avlåtits till riksdagen.
Beträffande handeln med fiskprodukter ställdes vid Lissabonmötet från
svensk sida i utsikt en sänkning av prisregleringsavgiften för fisk från fem
till tre procent. Därjämte förklarade man sig beredd att minska importavgiften
för vissa slag av färska fiskfiléer. Kungl. Maj :t har sedermera fattat
beslut i enlighet härmed. Vidare utlovades att undersöka möjligheterna att
avskaffa tullen på spillånga. I detta hänseende torde få hänvisas till den
proposition till riksdagen rörande godkännande av vissa ändringar i tulltaxan,
in. in., som på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet
tidigare denna dag beslutats om (prop. 1963: 187).
På norsk begäran har därjämte under ministermötet i Stockholm beslutats
att från EFT A-konventionens s. k. fisklista (Bilaga E till konventionen)
avföra valkött, vilken vara därigenom blir föremål för ordinär tullavtrappning.
1 övrigt har fattats en rad beslut i syfte att ytterligare utveckla samarbetet
inom frihandelsområdet. Utöver vad som nyss nämnts i avseende på
jordbruksfrågan har sålunda enighet nåtts om proceduren för en årlig
översyn av handeln med jordbruksprodukter. I detta sammanhang tillsattes
en särskild jordbrukskommitté för att assistera rådet. Det har också uppdragits
åt rådet att studera problem som sammanhänger med att i vissa
industrivaror ingår jordbrukskomponenter för vilka föreligger betydande
differenser mellan världsmarknadspriser och inhemska priser.
Vidare skall inledas en undersökning om konsekvenserna av ett beslut
att avskaffa tullrestitution i samhandeln inom frihandelsområdet. Dessutom
förelåg enighet om att EFT A-konventionens tidsbegränsade ursprungsregler
skall permanentas. I fråga om de regler som gäller för offentliga företag
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 1S8 år 1963
att successivt avveckla åtgärder som bereder inhemsk produktion ett skydd
har i konsekvens med ändringarna för tullavvecklingen och de kvantitativa
restriktionerna övergångstiden förkortats till den 31 december 1966.
hör att studera frågor som sammanhänger med konventionens bestämmelser
om konkurrensbegränsningar inom näringslivet och etableringsrätten
inom frihandelsområdet har tillsatts särskilda arbetsgrupper. Även frågor
som är förbundna med reglerna om svårigheter inom särskilda sektorer
skall göras till töremål för undersökningar. Rådet har instruerats att
se över gällande bestämmelser i detta avseende.
En fråga som tilldragit sig EFTA-rådets intresse är den ekonomiska utvecklingen
inom de skilda medlemsstaterna. Det råder enighet om att denna
bör ägnas ökad uppmärksamhet inom ramen för EFTA-samarbetet.
EFTA-rådet har därför beslutat tillsätta en särskild kommitté för ekonomisk
utveckling i vilken kommitté samtliga medlemsstater skall vara representerade.
Kommittén skall undersöka de frågor om ekonomisk utveckling
som rådet förelägger den och därefter avgiva rekommendationer i varje
särskilt fall. Den skall utarbeta förslag till åtgärder ägnade att stärka samarbetet
mellan medlemsstaterna i bl. a. finansiella och tekniska frågor.
1 detta sammanhang må nämnas att Storbritannien törklarat sig berett
att öppna kapitalmarknaden i London för övriga medlemsstater. I Schweiz
har EFTA-staterna redan tidigare medgivits särskilda lättnader i detta hänseende.
Från svensk sida har framhållits att Sverige normalt icke är ett kapitalexporterande
land. Man har emellertid förklarat sig villig att i den mån
den svenska kapitalmarknaden det tillåter underlätta för övriga medlemsstater
att få tillgång till densamma.
Slutligen må nämnas att svenska förslag på skatteområdet ägnats uppmärksamhet
och intresse, och att undersökningar skall inledas i dessa hänseenden.
Vid FINEFTA-rådets sammanträde i Helsingfors i september 1963 behandlades
frågan om tillämpningen av de inom EFTA fattade besluten gentemot
Finland. Därvid överenskoms att EFT A-staternas nya tidtabell för
tullavvecklingen skall gälla även gentemot Finland, medan Finland fått tillstånd
till en delvis långsammare takt i tullavvecklingen. Nästa finska tullsänkning
till 40 procent av bastullarna skall således äga rum först den 1 maj
1964. Dessutom äger Finland rätt att under år 1967 tillämpa tullar mot
EFT A-länderna motsvarande 10 procent av bastullarna. Beträffande de varor
för vilka Finland i associationsavtalet medgivits en något långsammare
tullavvecldingstakt kvarstår slutdagen — den 31 december 1969. Vissa ändringar
som innebär ett tidigareläggande i tidtabellens olika etapper har dock
beslutats. Nästa tullsänkning till 60 procent av bastullarna skall även för
dessa varor ske den 1 maj 1964. För de kvantitativa restriktionerna blir slutdagen
för Finlands del den 31 december 1967, men omprövning skall ske
längre fram för att undersöka om icke samma slutdag som för EFTA-länderna,
d. v. s. den 31 december 1966, kan genomföras.
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
17
Verkningarna av den hittillsvarande avvecklingen av handelshinder
inom EFTA torde i det stora hela kunna bedömas ha varit gynnsamma för
medlemsstaterna. En betydande ökning av samhandeln inom frihandelsområdet
har ägt rum mellan åren 1960 och 1962. Att detta inte enbart berott
på de allmänna konjunkturförhållandena framgår av det förhållandet att
den samtidiga ökningen av frihandelsområdets totala handel varit avsevärt
mindre. Under nämnda tidsperiod steg sålunda samhandeln mellan EFTAländerna
med 16 procent, medan EFTA-områdets totala handel endast ökade
med hälften så mycket. För Sveriges del ökade EFTA-handeln med 19 procent
medan ökningen i den totala utrikeshandeln stannade vid 11 procent.
Det allmänna intrycket är också att några väsentliga störningar icke inträffat
inom medlemsstaternas näringsliv till följd av den hittillsvarande
tullavvecklingen. För Sverige synes tullsänkningarna hittills ej ha medfört
några större olägenheter för vare sig produktion eller arbetsmarknad. För
näringslivets del har de hittills genomförda tullsänkningarna bidragit till
en anpassning av produktionen som stärkt konkurrensförmågan på den internationella
marknaden. En snabbare avveckling av tullar och andra handelshinder
torde ytterligare påskynda denna utveckling.
EFTA utgör numera ett av de viktigaste handelsområdena i världen. Av
den totala världshandeln representerar EFTA 15,4 procent. Trots att antalet
innevånare i EFTA endast är c:a 90 milj. ligger dess handel med omvärlden
i nivå med USA:s utrikeshandel och understiger endast obetydligt EEC:s.
Det är därför av vitalt intresse för EFTA-staterna att i möjligaste mån rasera
återstående handelshinder. Ett framtida genomförande av en hela Europa
omfattande integrerad marknad underlättas av att EFTA-staterna kunnat
enas om ett tullawecklingsprogram som håller jämna steg med utvecklingen
på detta område inom EEC. Genom att detta program omfattar hela
den återstående tullavvecklingen har företrädare för industri och handel
också givits större möjlighet att i lugn och ro planera sina åtgärder inför
övergången till en fullständig frihandelsmarknad. Men verksamheten inom
EFTA bör ej begränsas till att omfatta endast avveckling av tullar och raserande
av andra handelshinder. Flera skäl talar för att även den ekonomiska
politiken i övrigt tas upp till behandling inom EFTA. Vissa steg i denna
riktning har redan tagits, exempelvis genom beslutet att bilda en ekonomisk
utvecklingskommitté inom vilken man avser att diskutera samarbetsåtgärder
i syfte att underlätta en väl avvägd ekonomisk expansion inom alla
EFTA-länder. Även rådgivande kommitténs samlade erfarenheter och kunskaper
kan otvivelaktigt komma att bli av stort värde för genomförandet av
denna uppgift.
Jag vill även uttala min tillfredsställelse över att det varit möjligt för Finland
alt i huvudsak ansluta sig till de åtgärder om vilka man enats inom
EFTA. Detta har icke varit möjligt utan betydande ansträngningar från
finsk sida.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 188 år 1963
Föreliggande beslut om en snabbare tullaweckling samt om ett överförande
av vissa jordbruks- och fiskprodukter till den grupp varor som är underkastad
tullavtrappningen har fått formen av ändringar i EFTA-konventionen
samt i FINEFTA-överenskommelsen. För Sveriges del har besluten biträtts
med förbehåll för riksdagens godkännande. Ett godkännande av ändringarna
bör därför nu inhämtas.
Genomförandet av besluten om tullaweckling innebär för Sveriges del att
en sänkning av tullarna skall verkställas i den takt som angivits i det föregående.
Något särskilt beslut av riksdagen torde icke erfordras i anledning
härav utan erforderliga föreskrifter kan — därest riksdagen godkänner de
överenskomna ändringarna i konventionen och i överenskommelsen —- utfärdas
med stöd av det bemyndigande som lämnats Kungl. Maj :t vid 1960
års riksdag. Motsvarande gäller även i fråga om de införselavgifter som uttas
för varor, vilka faller inom jordbruks- och fiskeregleringens områden,
men som enligt EFTA-konventionen och FINEFTA-överenskommelsen behandlas
som industrivaror.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
att godkänna de ändringar i konventionen angående upprättandet
av Europeiska frihandelssammanslutningen samt
i överenskommelsen angående bildandet av en association
mellan medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen
och Republiken Finland vilka förut angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
L. Frändén
Kungl. Maj. ts proposition nr 188 år 1963
19
Bilaga
Förteckning över varor som avförts från EFTA-konventionens
jordbrukslista
ur 05.04 Korvskinn av svin, med ett importvärde eif överstigande £ 10 per
cwt (50,8 kg) eller motvärdet i annan valuta ävensom ätbara
tarmar, blåsor och magar (hela eller sönderdelade) av får och
svin, andra än korvskinn
ur 07.01 Vitlök, färsk eller kyld
ur 07.04 Vitlök, torkad, även sönderdelad i stycken eller krossad eller pulveriserad
men icke på annat sätt beredd
ur 08.03 Fikon, färska
ur 08.05 Mandel och kastanjer, färska eller torkade, även skalade
ur 15.07 Oljor för tekniskt bruk, råa, renade eller raffinerade, medelst kemikalier
utvunna ur återstoder av oliver
ur 20.02 Oliver, beredda eller konserverade på annat sätt än genom inläggning
i ättika eller ättiksyra
ur 20.06 Nötter enligt nr 08.01, nötter och liknande frukter enligt nr 08.05
samt jordnötter, beredda eller konserverade på annat sätt, med
eller utan tillsats av socker eller alkohol.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 031245